[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 26.4.2006

KOM(2006) 177 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN

Genomförande av gemenskapens Lissabonprogram: Sociala tjänster av allmänt intresse i Europeiska unionen

{SEK(2006) 516}

Innehållsförteckning

Inledning 3

I – Sociala tjänster, några av samhällets och den europeiska ekonomins grundpelare 4

1.1. Sociala tjänster i Europeiska unionen 4

1.2. En allmän utveckling mot modernisering och kvalitet 5

1.3. En gemenskapsram som beaktar specifika drag och främjar modernisering 5

II – Tillämpning av gemenskapens regler på området sociala tjänster – Ett konsekvent tillvägagångssätt 6

2.1. Tillämpningen av subsidiaritetsprincipen och distinktionen mellan tjänster av allmänt intresse av ekonomisk och av icke-ekonomisk natur 6

2.2. Den konkreta situationen idag på området sociala tjänster 7

2.2.1. Delegering 7

– Total eller partiell utdelegering av uppgifter på det sociala området 7

– Förvaltning av en social tjänst inom ramarna för ett offentlig-privat partnerskap 7

2.2.2. Ekonomisk kompensation med offentliga medel 8

2.2.3. Marknadsreglering 8

2.2.4. Förenlighet med bestämmelserna om tillträde till marknaden 9

III – Bättre uppföljning och stöd till sociala tjänster av allmänt intresse i Europeiska unionen 9

3.1. Ett fördjupat samråd om kriterier för specifika drag 9

3.2. Övervakning av situationen när det gäller sociala tjänster av allmänt intresse i Europeiska unionen 10

Slutledning 10

INLEDNING

Moderniseringen av de sociala tjänsterna är en av de viktigaste frågor som Europa står inför idag. Dels spelar dessa tjänster en mycket viktig roll för den sociala sammanhållningen, dels gör deras förvandling och potential för att skapa sysselsättning dem till en integrerad del av Lissabonstrategin. I slutsatserna från Europeiska rådets möte i mars 2006 bekräftades detta och påpekades åter att den inre marknaden för tjänster måste göras fullt operationell samtidigt som den europeiska sociala modellen bevaras.

Detta meddelande är en uppföljning till vitboken om tjänster av allmänt intresse[1], där det talades om en ”gemensam metod för kartläggning och erkännande av de särdrag som kännetecknar tjänster av allmänt intresse inom den sociala sektorn och vården”. Det sades också att man bör ”förtydliga lagstiftningen och klargöra vilka gränser denna sätter för moderniseringen”. Dessa påpekanden görs också i den socialpolitiska agendan[2] och gemenskapens Lissabonprogram[3]. Efter omröstningen vid parlamentets första behandling av förslaget till direktiv om tjänster på den inre marknaden den 16 februari 2006 undantog kommissionen vårdtjänster från det ändrade förslagets tillämpningsområde[4]. Den åtog sig att lägga fram ett särskilt initiativ och arbetar nu med detta ämne[5]. Följaktligen behandlar detta meddelande inte den sortens tjänster. I sitt ändrade förslag till direktiv om tjänster på den inre marknaden undantog kommissionen ”sociala tjänster som rör subventionerat boende, barnomsorg och stöd till behövande familjer och enskilda” från direktivets tillämpningsområde. Det är nu den europeiska lagstiftarens ansvar att slutföra lagstiftningsprocessen.

Detta meddelande bör ses mot bakgrund av gemenskapens och medlemsstaternas delade ansvar för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, fastställt i artikel 16 i EG-fördraget. Det är resultatet av ett nära samråd[6] med medlemsstaterna och organisationer i det civila samhället, som har gett kommissionen möjlighet att genomföra en första undersökning av de aktuella och relevanta frågorna. Kommissionen har en stark önskan att fortsätta denna öppna samråds- och reflexionsprocess, i enlighet med planen i detta meddelande.

Man bör komma ihåg att de befintliga gemenskapsreglerna följer subsidiaritetsprincipen. Medlemsstaterna får själva definiera vad de menar med tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, eller i synnerhet med sociala tjänster av allmänt intresse. Inom medlemsstaterna definierar myndigheter på lämplig nivå vilka skyldigheter och uppdrag av allmänt intresse som tjänsterna skall omfatta, och hur de skall organiseras. Å andra sidan krävs enligt gemenskapens regler att medlemsstaterna tar hänsyn till vissa bestämmelser när de fastställer hur de mål och principer de har fastställt skall tillämpas. Detta meddelande är ett ytterligare steg i riktning mot att beakta den specifika naturen hos sociala tjänster på EU-nivå och klargöra vilka gemenskapsbestämmelser som gäller för dem, i den utsträckning de omfattas av sådana.

I – SOCIALA TJÄNSTER, NÅGRA AV SAMHÄLLETS OCH DEN EUROPEISKA EKONOMINS GRUNDPELARE

1.1. Sociala tjänster i Europeiska unionen

Vad avser vi med sociala tjänster i Europeiska unionen? Förutom vårdtjänster, som inte omfattas av detta meddelande, finns det två huvudkategorier av sociala tjänster:

- Lagstadgade och kompletterande sociala trygghetssystem, organiserade på olika sätt (ömsesidiga eller arbetsrelaterade organisationer), som täcker de största riskerna i livet, såsom de som är relaterade till hälsa, åldrande, arbetsolyckor, arbetslöshet, pension och funktionshinder.

- Andra viktiga tjänster som tillhandahålls direkt till individen. Dessa tjänster, som spelar en roll som förebyggande faktor och främjar den sociala sammanhållningen, består av anpassad hjälp för att underlätta social integration och skydda grundläggande rättigheter. De består för det första av hjälp till personer som befinner sig i en svår livs- eller krissituation (t.ex. orsakad av skuldsättning, arbetslöshet, drogberoende eller skilsmässa). För det andra består de också av verksamhet för att se till att de berörda personerna åter kan integreras i samhället (rehabilitering, språkutbildning för invandrare) och framför allt på arbetsmarknaden (arbetsträning och återintegrering). Dessa tjänster är ett komplement och stöd för familjer, särskilt för att ta hand om de yngsta och äldsta samhällsmedborgarna. För det tredje ingår i dessa tjänster åtgärder som syftar till integration av personer med långvariga hälsoproblem eller funktionshinder. För det fjärde ingår också subventionerade bostäder för socialt svagare medborgare och grupper. I vissa tjänster kan givetvis alla dessa fyra dimensioner ingå[7].

Även om sociala tjänster enligt gemenskapens lagstiftning inte utgör en juridiskt sett distinkt kategori inom tjänster av allmänt intresse, visar förteckningen ovan att de har en speciell roll som grundpelare i det europeiska samhället och dess ekonomi, i första hand beroende på sitt bidrag till flera av gemenskapens väsentliga värden och mål, såsom att uppnå en hög nivå av sysselsättning och socialt skydd, en hög hälsoskyddsnivå, jämställdhet samt ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. Deras värde är bestäms också av att de skall täcka en rad olika behov, och garanterar därmed tillämpningen av grundläggande rättigheter såsom människans värdighet och integritet. Under samrådet med medlemsstaterna och organisationerna i det civila samhället stod det klart att sociala tjänster på grund av dessa specifika drag – när det gäller aspekten allmänt intresse – ofta i praktiken visar upp ett eller flera av följande organisatoriska drag[8]:

- De tillhandahålls på grundval av solidaritetsprincipen, bl.a. i den meningen att vissa risker inte väljs, eller i att det på individnivå inte finns något samband mellan inbetalda bidrag och utgivna förmåner.

- De är mångsidiga och individinriktade och täcker olika behov för att garantera de grundläggande mänskliga rättigheterna och skydda de mest utsatta individerna.

- De har inget vinstsyfte[9], och skall särskilt täcka de allra svåraste situationerna, och de är ofta en del av ett historiskt arv.

- Frivilliga deltar i arbetet som ett uttryck för ett aktivt medborgarskap.

- De är fast förankrade i (lokala) kulturella traditioner. Detta kommer ofta till uttryck i ett nära förhållande mellan leverantörerna och mottagarna av tjänsterna, vilket gör det möjligt att ta hänsyn till de sistnämndas specifika behov.

- Ett asymmetriskt förhållande mellan leverantör och mottagare som inte kan jämföras med ett ”normalt” förhållande mellan leverantör och konsument och nödvändiggör finansiering från en tredje part.

1.2. En allmän utveckling mot modernisering och kvalitet

Sociala tjänster är en kraftigt expanderande sektor, både när det gäller ekonomisk tillväxt och skapande av sysselsättning. Det försiggår också ett intensivt sökande efter kvalitet och effektivitet i sektorn[10]. Alla medlemsstater har börjat modernisera sina sociala tjänster för att bättre kunna tackla problemen med att kombinera övergripande natur, kvalitet och ekonomisk hållbarhet. Även om de sociala tjänsterna organiseras mycket olika i medlemsstaterna, kan man urskilja vissa generella aspekter när det gäller denna moderniseringsprocess, såsom

- införande av riktmärkningsmetoder, kvalitetskontroll och involvering av användarna i förvaltningen,

- decentralisering av organisationen av tjänsterna till lokal och regional nivå,

- utläggning av den offentliga sektorns uppgifter till den privata sektorn, varvid myndigheterna blir tillsynsmyndigheter som skall säkerställa en ”reglerad konkurrens” och en effektiv organisation på nationell, lokal eller regional nivå,

- utveckling av offentlig-privata partnerskap och användning av andra finansieringsformer som komplement till offentlig finansiering.

Denna mer konkurrenspräglade miljö och beaktandet av den enskildes behov, även behov som inte kan uppfyllas, skapar ett klimat som är gynnsamt för en ”social ekonomi”, som karakteriseras av att det är viktigt med leverantörer som inte något vinstsyfte, men som samtidigt måste vara effektiv och öppen.

1.3 . En gemenskapsram som beaktar specifika drag och främjar modernisering

Många politiska och ekonomiska gemenskapsinitiativ och gemenskapsaktioner, bl.a. den sociala dialogen, stöder redan utveckling och modernisering av sociala tjänster. När det gäller finansiering stöder Europeiska socialfonden en lång rad projekt som rör kvaliteten på de tjänster som skall främja social integration och integration genom sysselsättning. Likaledes har ERUF avsatt nästan 7 miljarder euro till sociala tjänster och hälso- och sjukvårdsinfrastrukturer i EU-25 under perioden 2000–2006. Bland de politiska initiativen har den öppna samordningsmetoden möjliggjort en kartläggning av god praxis på europeisk nivå när det gäller kvalitets- och integrationsresultat hos tjänster som syftar till att bekämpa fattigdom. Sedan 2005 har den tillämpats direkt på långtidsvårdtjänster. Handlingsprogrammet för social integration främjar utbytet av god praxis och tvärnationellt samarbete. Andra av EU:s verksamhetsområden, särskilt området offentliga finanser, ger också stöd till och ramar för modernisering av sociala tjänster.

De europeiska initiativen på området för sociala tjänster tar också sin utgångspunkt i tillämpningen av gemenskapens lagstiftning. Detta är en följd av den process för att öppna upp och diversifiera området som inletts av medlemsstaterna själva och har haft till följd att alltfler av de sociala tjänster i EU som hittills har förvaltats av de offentliga myndigheterna nu kommer att omfattas av gemenskapens regler för den inre marknaden och konkurrens. Detta europeiska engagemang är i sig ett tecken på tendensen till modernisering av sociala tjänster via större öppenhet och effektivare förvaltning och finansiering. Det uppmuntrar till bättre användning av de i princip begränsade budgetresurser som avsatts för socialpolitik och arbetsmarknadspolitik samt bidrar till ett större utbud av och högre kvalitet på tjänster.

Samtidigt har denna nya situation för de berörda parterna medfört ett behov av förtydligande av tillämpningsvillkoren för vissa gemenskapsregler[11].

II – TILLÄMPNING AV GEMENSKAPENS REGLER PÅ OMRÅDET SOCIALA TJÄNSTER – ETT KONSEKVENT TILLVÄGAGÅNGSSÄTT

2.1. Tillämpningen av subsidiaritetsprincipen och distinktionen mellan tjänster av allmänt intresse av ekonomisk och av icke-ekonomisk natur

Generellt sett ger rättspraxis från Europeiska gemenskapernas domstol medlemsstaterna frihet att definiera uppgifter av allmänt intresse och att fastställa de organisatoriska principerna för de tjänster som är förbundna med dessa.

Denna frihet skall dock utövas med öppenhet, och begreppet ”av allmänt intresse” får inte missbrukas. Den förutsätter också att medlemsstaterna tar hänsyn till gemenskapsrätten när de fastställer hur de mål och principer de har fastställt skall genomföras. De skall t.ex. respektera principen om icke-diskriminering och gemenskapens lagstiftning om offentlig upphandling och offentliga koncessioner när de organiserar en offentlig tjänst.

Om det rör sig om en tjänst av ekonomisk natur skall de dessutom säkerställa att de organisatoriska arrangemangen är förenliga med andra områden inom gemenskapens lagstiftning (särskilt friheten att tillhandahålla tjänster, etableringsfriheten och konkurrenslagstiftningen).

På konkurrensområdet har domstolen fastställt att man som näringsverksamhet skall betrakta all verksamhet som består av att ett företag, oavsett rättslig status och hur det är finansierat, tillhandahåller varor eller tjänster på en viss marknad[12].

När det gäller friheten att tillhandahålla tjänster och etableringsfriheten har domstolen fastställt att alla tjänster som normalt tillhandahålls mot betalning skall betraktas som näringsverksamhet i fördragets mening. I fördraget krävs det dock inte att den berörda tjänsten betalas direkt av mottagaren[13]. Av detta följer att nästan alla tjänster på det sociala området kan betraktas som ”näringsverksamhet” i den mening som avses i EG-fördragets artiklar 43 och 49.

Myndigheterna och aktörerna på området sociala tjänster av allmänt intresse uppfattar den konstanta utvecklingen inom domstolens rättspraxis, särskilt när det gäller begreppet näringsverksamhet, som en källa till osäkerhet. Trots att det med hjälp av rättspraxis och gemenskapslagstiftning[14] har gjorts en insats för att reducera denna osäkerhet eller klarlägga dess verkan, finns den fortfarande kvar.

2.2. Den konkreta situationen idag på området sociala tjänster

För att kasta mera ljus över den konkreta situationen när det gäller tillämpningen av gemenskapens lagstiftning på sociala tjänster, behandlar vi i detta meddelande några av de oftast förekommande situationerna.

2.2.1. Delegering

– Total eller partiell utdelegering av uppgifter på det sociala området

Om myndigheterna beslutar att utdelegera uppgiften till en extern partner eller att samarbeta med den privata sektorn, kan det bli aktuellt att tillämpa gemenskapens lagstiftning om offentlig upphandling och offentliga koncessioner.

I sådana fall skall det offentliga organ som utdelegerar en uppgift på det sociala området åtminstone respektera principerna om öppenhet, likabehandling och proportionalitet. Dessutom fastställs i direktiven om offentlig upphandling i vissa fall mera specifika förpliktelser. T.ex. krävs det i direktiv 2004/18/EG om bl.a. offentlig upphandling av tjänster att de upphandlande myndigheterna utarbetar tekniska specifikationer till kontraktshandlingarna, såsom meddelande om upphandling, kontraktsspecifikationer eller kompletterande handlingar. Vissa medlemsstater och tjänsteleverantörer har påpekat att det är svårt på förhand att ge en precis beskrivning av specifikationerna för sociala tjänster, då dessa måste anpassas till de behövandes individuella behov.

Ett sätt att lösa detta problem är att fastställa de tekniska specifikationerna på grundval av de önskade resultaten och funktionskraven. Det betyder att de upphandlande myndigheterna kan nöja sig med att fastställa de mål som tjänsteleverantören skall uppnå. Detta sätt att fastställa de tekniska specifikationerna bör dels säkerställa att man får den flexibilitet som krävs, dels att kontraktsföremålet fastställs med tillräcklig precision.

– Förvaltning av en social tjänst inom ramarna för ett offentlig-privat partnerskap

Offentlig-privata partnerskap används i allt högre grad när det gäller sociala tjänster av allmänt intresse.

I det sammanhanget bör man precisera begreppet ”koncessioner” och reglerna om tilldelning av dessa samt tillämpningen av bestämmelserna om offentlig upphandling, när det gäller upprättande av enheter med deltagande av både offentligt och privat kapital som har till syfte att tillhandahålla tjänster av allmänt intresse (institutionella offentlig-privata partnerskap). När det gäller institutionella offentlig-privata partnerskap har samrådet visat att det finns behov av förtydligande.

När det gäller skillnaden mellan interna enheter och tredjepartsorgan uppnåddes väsentliga förtydliganden i och med domstolens dom i Stadt Halle-målet[15]. Enligt denna dom skall förfarandena för tilldelning av offentliga kontrakt tillämpas så snart en myndighet har för avsikt att ingå ett avtal om tillhandahållande av tjänster mot ersättning med ett i juridiskt hänseende självständigt företag som den har kapitalintressen i tillsammans med ett eller flera privata företag.

2.2.2. Ekonomisk kompensation med offentliga medel

En myndighet kan besluta att utbetala kompensation till ett externt organ för att det utför en uppgift på det sociala området som är av allmänt intresse. Denna ekonomiska kompensation skall täcka de utgifter som är förbundna med utförandet av uppgiften, och som ett företag som uteslutande arbetade på marknadsvillkor inte skulle ådra sig. På grundval av en dom från domstolen[16] antog kommissionen[17] ett beslut om statligt stöd som redan i hög grad har förenklat kraven rörande den ekonomiska kompensation som utbetalas till leverantörer av sociala tjänster, och som gett den nödvändiga klarheten angående rättsläget. I detta beslut fastställs tröskelvärdena och kriterierna på ett sådant sätt att den ekonomiska kompensation som utbetalas till en stor majoritet av leverantörerna av sociala tjänster automatiskt betraktas som överensstämmande med konkurrensreglerna och därmed befrias från anmälningsplikt. När det gäller det begränsade antal leverantörer av sociala tjänster som inte uppfyller dessa tröskelvärden och kriterier skall kompensationen fortfarande meddelas till kommissionen[18].

Dessa förenklingar gäller dock bara om de berörda leverantörerna på förhand och i kraft av lagen har tilldelats en uppgift av allmänt intresse. Kommissionens beslut uppmuntrar således medlemsstaterna att tydligt deklarera vilka uppgifter de utdelegerar till leverantörer av sociala tjänster, vilket ger en öppenhet som är till nytta för alla, både de berörda tjänsteleverantörerna och användarna.

2.2.3. Marknadsreglering

När privata operatörer levererar en social tjänst kan medlemsstaten besluta att gripa in på marknaden med hjälp av stödåtgärder vilkas syfte är att säkerställa att vissa mål av allmänt intresse uppnås. Medlemsstaterna skall i sådana fall följa gemenskapens lagstiftning, särskilt fördragets allmänna regler och principer för friheten att tillhandahålla tjänster och etableringsfriheten. Det bör i det sammanhanget påpekas att de tjänster som är undantagna från tillämpningsområdet för direktivet om tjänster i den inre marknaden kommer att fortsätta att omfattas av dessa regler och principer.

Etableringsfriheten (EG-fördragets artikel 43) ger en operatör möjlighet att bedriva näringsverksamhet under en obegränsad tidsperiod med hjälp av en fast bas i en annan medlemsstat. Detta är ofta fallet när det gäller sociala tjänster som i praktiken nödvändiggör användning av infrastruktur (sociala bostäder, ålderdomshem osv.).

Friheten att tillhandahålla tjänster (EG-fördragets artikel 49) innebär att en operatör tillfälligt kan tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat utan att vara etablerad i den berörda medlemsstaten. Etableringsfriheten ger också en konsument möjlighet att köpa tjänster av en leverantör som är etablerad i en annan medlemsstat. EG-fördragets artikel 43 och 49 förbjuder inte bara diskriminerande nationella regler, utan också alla nationella regler som utan åtskillnad tillämpas på nationella och utländska aktörer och som hindrar eller gör det mindre attraktivt att utöva dessa grundläggande friheter. Enligt domstolens rättspraxis utgör dock socialpolitiska målsättningar tvingande allmänna hänsyn som kan rättfärdiga åtgärder som skall reglera marknaden, t.ex. kravet på att en tjänsteleverantör måste ha tillstånd för att få tillhandahålla sociala tjänster. Domstolen ansåg att sådana åtgärder skall bygga på objektiva kriterier som inte är uttryck för diskriminering, och som är kända i förväg av de berörda parterna, så att de är till stöd för de nationella myndigheterna när dessa i kraft av sina befogenheter företar utvärderingar. För att vara förenliga med gemenskapens lagstiftning skall sådana åtgärder också stå i proportion till målet. Dessutom skall det säkerställas att det finns adekvata möjligheter att överklaga ett beslut[19].

2.2.4. Förenlighet med bestämmelserna om tillträde till marknaden

En analys av dessa exempel visar hur flexibel tillämpningen av fördraget är när det gäller erkännande (särskilt andemeningen i artikel 86.2) av vad som kännetecknar dessa tjänsteuppdrag av allmänt intresse. När man bedömer förenligheten av det tillvägagångssätt som används för utförandet av en uppgift av allmänt intresse med reglerna för tillträde till marknaden, tar man därför hänsyn till dessa särskilda drag. Gemenskapens lagstiftning uppmuntrar myndigheterna att, utöver att definiera de uppgifter av allmänt intresse som utdelegeras till sociala organisationer, göra klart för sig vilket förhållande som finns mellan å ena sidan de bördor eller förpliktelser som är förbundna med uppgiften och å den andra de restriktioner för tillträde till marknaden som de anser nödvändiga för att ge dessa organisationer möjlighet att utföra sitt arbete tillfredsställande.

III – BÄTTRE UPPFÖLJNING OCH STÖD TILL SOCIALA TJÄNSTER AV ALLMÄNT INTRESSE I EUROPEISKA UNIONEN

3.1. Ett fördjupat samråd om kriterier för specifika drag

I detta meddelande finns en förteckning, dock inte uttömmande, över drag som kännetecknar de sociala tjänsterna i deras egenskap av tjänster av allmänt intresse (se avsnitt 1.1). Utöver de traditionella kriterier för allmänt intresse (övergripande natur, öppenhet, kontinuitet, tillgänglighet osv.) som erkänns när det gäller uppgifter på det sociala området, rör dessa drag de organisatoriska förhållanden och tillvägagångssätt som gäller för dem. De kommer att vara utgångspunkt för kommissionens samråd med alla berörda parter: medlemsstater samt leverantörer och användare av tjänster. Samrådet kommer särskilt att röra följande:

- Vilka faktorer som utgör dessa drag samt deras relevans för hur man bättre skall kunna förstå de specifika dragen hos tjänster av allmänt intresse.

- Hur medlemsstaterna kan beakta dem när de definierar syftet för uppdrag av allmänt intresse inom sociala tjänster och hur dessa uppdrag skall organiseras, med syftet att säkerställa ett väl institutionaliserat samband med gemenskapslagstiftningen.

- Vilka erfarenheter som finns av användningen av gemenskapens lagstiftning på området för sociala tjänster av allmänt intresse och eventuella problem i detta sammanhang.

- Hur kommissionen kan ta samma (eller andra) drag i beaktande när den i efterhand och i varje enskilt fall skall kontrollera om de sociala tjänsterna har organiserats på ett sätt som är förenligt med gällande gemenskapsrätt.

3.2. Övervakning av situationen när det gäller sociala tjänster av allmänt intresse i Europeiska unionen

För att förbättra både aktörernas och Europeiska kommissionens kunskap om frågor som rör tillämpningen av gemenskapens lagstiftning på utvecklingen av sociala tjänster och för att fördjupa utbytet av information mellan aktörerna och de europeiska institutionerna, kommer det att fastställas ett förfarande för övervakning och dialog i form av rapporter som utarbetas vartannat år.

Rapporterna kommer att ingå i samma ram som andra gemenskapsinitiativ som stöder modernisering av sociala tjänster, särskilt den öppna samordningsmetoden på området för socialt skydd och social integration.

I början av 2006 inledde kommissionen en undersökning för att samla in de uppgifter som krävs för utarbetandet av den första av dessa rapporter. Informationen kommer att handla om hur sektorn fungerar, vilken socioekonomisk betydelse den har och vilka konsekvenser tillämpningen av gemenskapens lagstiftning får. Resultaten av undersökningen förväntas komma i mitten av 2007.

SLUTLEDNING

Detta meddelande är ännu ett steg i riktning mot ett bättre beaktande på EU-nivå av sociala tjänsters särskilda natur. På denna grundval kommer kommissionen att fortsätta sitt samråd med såväl medlemsstater som leverantörer och användare av tjänster.

På grundval av denna öppna samrådsprocess som kommissionen tillmäter stor betydelse, resultaten av den undersökning om sociala tjänster som genomförs för närvarande, och arbetet i kommittén för socialt skydd kommer kommissionen att offentliggöra den första av de rapporter som skall utarbetas vartannat år och återigen undersöka situationen när det gäller sociala tjänster av allmänt intresse eller vissa sektorer bland dessa mot bakgrund av den tillämpliga gemenskapsrätten. Målet är att man bättre skall beakta de sociala tjänsternas mångfald enligt beskrivningen i avsnitt 1.1. ovan, och att överväga hur både kommissionen och medlemsstaterna kan använda de särskilda dragen hos sociala tjänster av allmänt intresse för att reducera det oklara rättsläge som präglar situationer där det behövs en bedömning av varje enskilt fall. Mot bakgrund av erfarenheterna kommer kommissionen att besluta hur denna process skall följas upp och kartlägga bästa praxis, bl.a. eventuellt ett lagförslag som rör sociala tjänster, om det finns behov av och möjlighet till det.

[1] KOM(2004) 374, 12.5.2004.

[2] KOM(2005) 33, 9.2.2005.

[3] SEK(2005) 981, 20.7.2005.

[4] KOM(2006) 160, 4.4.2006.

[5] Se den årliga politiska strategin för 2007, KOM(2006) 122, 14.3.2006, s. 11.

[6] Resultaten finns på följande webbplats: http://europa.eu.int/comm/employment_social/social_protection/questionnaire_en.htm.

[7] Utbildning och fortbildning omfattas inte av detta meddelande, trots att de räknas som tjänster av allmänt intresse med en klar social funktion.

[8] Dessa kriterier är resultatet av den ovan nämnda undersökningen (se fotnot 6).

[9] I sin dom i Sodemare-målet ansåg domstolen att villkoret om frånvaro av ett vinstsyfte kan vara förenligt med principen om etableringsfrihet.

[10] Se bilaga 1 till kommissionens arbetsdokument, SEK(2006) 516.

[11] Denna begäran om förtydligande var ett av de viktigaste resultaten av samrådsprocessen.

[12] Se t.ex. mål C-180/98 till C-184/98, Pavlov m.fl.

[13] Mål C-352/85, Bond van Adverteerders.

[14] Se bilaga 2 till kommissionens arbetsdokument, SEK(2006) 516.

[15] Mål C-26/03, dom av den 11.1.2005.

[16] Mål C-280/00, dom av den 24.7.2003, Altmark Trans.

[17] EUT L 312, 29.11.2005, s. 67–73.

[18] Se bilaga 2 till kommissionens arbetsdokument, SEK(2006) 516.

[19] Se t.ex. dom av den 20.2.2001, mål C-205/99, Analir.