52006DC0103




[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 09.03.2006

KOM(2006) 103 slutlig

KOMMISSIONENS MEDDELANDE TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

OM FÖRBÄTTRING AV FISKERINÄRINGENS EKONOMISKA LÄGE

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning 3

2. De ekonomiska och sociala problemens orsaker 3

2.1. Minskade inkomster 3

2.1.1. Stagnerande marknadspriser 3

2.1.2. Minskade fångster 4

2.2. Ökande kostnader 5

3. De ekonomiska problemen 5

3.1. Räddning och omstrukturering på kort sikt 6

3.1.1. Stöd för räddning och omstrukturering 6

3.1.2. Vissa typer av driftsstöd och deras förenlighet med gemenskapslagstiftningen 8

3.2. Åtgärder och initiativ på längre sikt 8

3.2.1. Förbättrad fiskeförvaltning 9

3.2.1.1. Mot en maximal hållbar avkastning 9

3.2.1.2. Ekonomisk förvaltning av fisken 9

3.2.1.3. Förbättrat styre i fråga om fiskeripolitiken 9

3.2.1.4. Att anpassa fiskeansträngningen till de tillgängliga resurserna 10

3.2.2. Bättre efterlevnad av reglerna för fiskeförvaltning 10

3.2.2.1. Bättre efterlevnad och kontroller 10

3.2.2.2. Skärpta åtgärder mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske 11

3.2.3. Organisation och drift av fiskmarknader 11

3.2.4. Att främja forskningen om bränsleeffektiva och miljövänligare fiskemetoder 11

3.3. Gemenskapsstöd 12

4. Slutsatser 12

ANNEX 13

INLEDNING

Fiskerinäringen bidrar inte bara till Europeiska unionens BNP. Den förser oss också med en betydande del av det protein vi behöver för vår överlevnad, och den spelar en viktig roll i de ekonomiska och sociala strukturer som ligger till grund för många kustsamhällen över hela EU.

På senare år har denna näring genomgått smärtsamma förändringar till följd av att utfiskade bestånd och ogynnsamma marknadsvillkor har lett till krympande lönsamhet. Reformen av den gemensamma fiskeripolitiken har bidragit till en moderniserad förvaltning av EU:s fiske och inlett en utveckling mot hållbarhet. Detta kommer att leda till en ekonomiskt sundare fiskerinäring, men det är en smärtsam process som oundvikligen också omfattar åtgärder för att begränsa fångsterna, fisketiderna och därmed vinsterna. Så kommer det också att vara framöver under en överskådlig framtid.

Den ökning av driftskostnaderna som nyligen uppstod till följd av högre bränslepriser kommer därför i ett känsligt ögonblick och leder till hittills aldrig skådade problem för många sektorer inom näringen. Kombinationen av minskade bestånd, oundvikliga begränsningar i form av förvaltningsåtgärder, kraftigt ökade kostnader och oförändrade eller minskade intäkter innebär att många fartyg med hög bränsleförbrukning nu går med förlust.

I detta meddelande redogör kommissionen för de ekonomiska svårigheternas ursprung och föreslår tänkbara lösningar för de problem som fiskerinäringen står inför, både på kort och på lång sikt.

DE EKONOMISKA OCH SOCIALA PROBLEMENS ORSAKER

Under de senaste åren har många fiskeföretag hamnat i ett sämre ekonomiskt läge, i första hand till följd av minskade inkomster. Nyligen har situationen förvärrats genom en snabb kostnadsökning till följd av stigande bränslepriser, som hotar många fiskeföretags lönsamhet. Denna kostnadsökning påverkar också besättningsmedlemmarna på ett kännbart sätt, eftersom deras lön räknas som en andel av intäkterna från fångsten (efter avdrag av driftskostnader, inbegripet bränslekostnader). Besättningsmedlemmar kan i vissa fall ha förlorat upp till 25 % av sina inkomster[1]. Den minskade lönsamheten kan också leda till minskad säkerhet ombord.

Dessa ekonomiska problem berör alla delar av fiskeflottan i olika utsträckning, men i synnerhet fartyg som använder släpredskap och bedriver riktat fiske efter på bottenlevande arter, dvs. bottentrålare.

Minskade inkomster

Stagnerande marknadspriser

Marknadsfaktorer har också bidragit till att inkomsterna från fisket har sjunkit. För många viktiga kommersiella arter har priserna inte följt utvecklingen av produktionskostnaderna under senare år. För många arter av vitfisk har exempelvis de genomsnittliga priserna i grossistledet varit oförändrade eller till och med minskat mellan år 2000 och första hälften av 2005[2].

Ofta skylls de stagnerande eller sjunkande priserna på ökande import av fisk till EU och på vattenbrukets utveckling. Dessa faktorers inverkan på yrkesfiskarnas sjunkande inkomster är emellertid förmodligen mindre viktiga än andra, som att försäljningen allt mer koncentreras till stora distributionskedjor och att konkurrensen mellan fisk och andra livsmedel ökar, vilket gör att grossisterna tvingas skära ned sina priser och vinstmarginaler. Detta får följder för hela marknadskedjan, men slår hårdast mot primärproducenterna, dvs. yrkesfiskarna. För arter som torsk och sej kan EU:s fiskerinäring inte längre erbjuda de storlekar eller mängder som behövs, och därför kommer försörjningen med sådan fisk i dag nästan uteslutande från import.

Minskade fångster

Hårt fiske som allmänt har drivit fiskeridödlighetsnivåerna långt över de högsta värdena för ett hållbart fiske innebär att fiskbestånden har minskat och att den ekonomiska vinsten för yrkesfiskarna har sjunkit drastiskt[3].

För nordöstra Atlanten och angränsande vatten har Internationella havsforskningsrådet (ICES) undersökt förhållandet mellan fiskbeståndens exploatering och ett hållbart utnyttjande av resurserna[4]. Av 43 undersökta bestånd var 35 överfiskade (dvs. 81 %), och endast 8 fiskades på en nivå som motsvarade de högsta långsiktiga avkastningarna (dvs. maximal hållbar avkastning)[5]. Överfisket låg två till fem gånger över den nivå som skulle ge störst avkastning, och var särskilt högt för bottenlevande arter. Men överfiske förekommer inte bara i nordöstra Atlanten, det är ett allmänt fenomen.

Därför måste yrkesfiskarna räkna med en betydande nedskärning av sina fångstmöjligheter. Kvoterna till fartyg som fiskar efter de viktigaste bottenlevande arterna (torsk, kolja, vitling, sej och kummel) och bentiska arterna (rödspätta, tunga, marulk och havskräfta) i västra Europa har minskat sedan mitten av 1990-talet. För torsk har exempelvis den totala tillåtna fångstmängden minskat med 54 % mellan 1998 och 2005[6]. Bestånden av andra bottenlevande arter visar också en fallande tendens. De minskade fångstmöjligheterna för torskbestånden har lett till fiskebegränsningar för närstående arter vid blandade fisken, som är särskilt vanliga i Nordsjön.

Samtidigt har fiskekapaciteten (fartygstonnage och motoreffekt) minskat ytterst långsamt under de senaste tio åren (motoreffekten har minskat med 2 % per år)[7]. Denna svaga minskning har helt uppvägts av en konsekvent ökning av fiskefartygens effektivitet[8]. Trots minskad fiskekapacitet tyder forskningsrönen inte på någon nämnvärd återhämtning av de kommersiellt viktiga bestånden[9].

Överfiske belastar bestånden och påskyndar deras utarmning, vilket i sin tur tvingar fartygen att öka sin sammanlagda fiskeansträngning och gör dem mindre benägna att efterleva fiskeförvaltningsreglerna. Det gäller att komma ur denna onda cirkel, som leder till lägre avkastning och inkomster för yrkesfiskarna. Fiskeansträngningen måste åter hamna på en nivå som är förenlig med högre och hållbar avkastning. Det finns olika sätt att minska fiskeansträngningen, men överkapaciteten är helt klart en viktig faktor som bidrar till överfiske. Ett viktigt mål är därför att bli av med denna överkapacitet.

Ökande kostnader

Den senaste tidens stigande bränslepriser har kraftigt ökat fiskefartygens driftskostnader. Mellan januari 2003 och december 2005 ökade priserna för bunkerbränsle för sjöfart kraftigt[10]. Priserna för bränsle som används i långväga fiske (380 CST) var fortfarande relativt stabila under 2004, men under 2005 nästan fördubblades de. Priserna för bränsle som användes i kustfiske (marindieselolja) ökade stadigt till september 2005 för att därefter minska något. Detta har inneburit en allvarlig försämring av fiskeföretagens lönsamhet, även om inverkan på kostnaderna beror på vilken typ av redskap (släpredskap eller inte) som används och på målarterna.

Mellan 2003 och 2005 ökade bränslepriserna från cirka 18 % till 36 % av landningarnas värde för trålare, och från cirka 9 % till 18 % för flottor som använde passiva redskap. Detta tyder på att de flesta bottentrålarna (som utgör det största segmentet av fiskeflottan) har en negativ nettovinst[11].

DE EKONOMISKA PROBLEMEN

Det krävs insatser både på kort och på lång sikt för att göra något åt de ekonomiska problem som fiskerinäringen står inför i dag.

På kort sikt måste alla tillgängliga instrument och resurser mobiliseras för att rädda och omstrukturera de fiskeriföretag som har möjlighet att åter bli lönsamma genom strukturella förändringar. Därför är det viktigt att undersöka hur man kan använda befintliga instrument och nuvarande ramar för statligt stöd (som grundas på gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter[12] och riktlinjerna för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk[13]) för att rädda och omstrukturera fiskeföretag i svårigheter.

Det är också viktigt att sätta in dessa räddnings- och omstruktureringsinsatser i ett längre tidsperspektiv så att fiskerinäringen kan anpassa sig till de nya villkoren, som präglas av höga bränslepriser. Under hela denna process kommer kommissionen att uppmana medlemsstaterna att använda sig av gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn[14] för att stödja de nödvändiga anpassningarna och hjälpa fiskesamhällen under övergångsperioden.

Räddning och omstrukturering på kort sikt

I den mån som gemenskapslagstiftningen tillåter det kan medlemsstaterna vilja hjälpa fiskeföretag som hotas av konkurs. Det finns möjligheter att ge statligt stöd till företag i svårigheter i enlighet med de för närvarande tillämpliga villkoren i riktlinjerna för undsättning och omstrukturering, och nedan klargörs hur kommissionen tänker tillämpa riktlinjerna på fiskerinäringen.

Stöd för räddning och omstrukturering

Eftersom bränslepriserna förmodligen inte kommer att sjunka nämnvärt måste fiskeriföretagen anpassa sig till de nya villkoren och omstrukturera sin verksamhet om de vill återuppnå sin lönsamhet. Detta gäller särskilt fartyg med släpredskap som fiskar efter bottenlevande arter.

Räddningsstöd måste ses som en hjälp på kort sikt för att ekonomiskt hålla svårt ansatta företag om ryggen under den tid som behövs för att utarbeta en plan för omstrukturering eller likvidation. Sådant stöd, som högst får betalas ut i sex månader, skall utgöras av lån med återbetalningsskyldighet eller garantier. Om räddningsstödet följs av en godkänd omstruktureringsplan kan stödet betalas tillbaka med medel som företaget får som omstruktureringsstöd.

Ytterligare omstrukturering av fiskeföretag för att åter uppnå lönsamhet innebär ofta investeringar för att anpassa fiskefartygen. I punkt 4.4 i riktlinjerna om statligt stöd till fisket redogörs det för de allmänna reglerna för sådana investeringar. Bland annat tillåts stöd till modernisering och utrustning av fiskefartyg, förutsatt att det är förenligt med reglerna i förordningen om föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn. Det betyder att villkoren för nationella stöd för sådana ändamål är samma som för gemenskapsstöd inom ramen för den förordningen.

Statligt stöd till vissa typer av modernisering och utrustning av fartyg som inte tillåts enligt punkt 4.4 kan emellertid komma i fråga om det syftar till att omstrukturera ett fiskeriföretag som del av en räddnings- och omstruktureringsplan som kommissionen har godkänt[15]. Medlemsstater som vill utnyttja denna möjlighet måste få de allmänna ramarna för sina nationella planer för räddning och omstrukturering godkända av kommissionen om de berör små och medelstora företag, som är undantagna från enskild anmälan[16]. Kommissionen kommer att bedöma dessa planer utgående från gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till företag i svårigheter, förutsatt att företagens omstrukturering grundas på realistiska ekonomiska antaganden i ett aktuellt perspektiv och även med beaktande av tillståndet för och den möjliga utvecklingen av bestånden. Räddningsstöd skall begränsas till ett absolut minimum. Syftet med omstruktureringen skall vara att se till att företaget blir lönsamt enligt artikel 37 i riktlinjerna, genom att man minskar driftskostnaderna utan att öka den nuvarande totala fiskeansträngningen eller – kapaciteten.

Kommissionen kommer att granska statligt stöd inom ramen för dessa riktlinjer, för följande typer av investeringar i fiskefartyg om de görs inom ramen för sådana räddnings- eller omstruktureringsprogram och om investeringen är nödvändig för att företaget åter skall bli lönsamt:

- Ett första byte av fiskeredskap för att införa en mindre bränslekrävande fiskemetod.

- Köp av utrustning för att öka bränsleeffektiviteten, t.ex. ekonometer.

- Ett motorbyte, under förutsättning att

- den nya motorn för fartyg under en största längd av 12 meter som inte använder släpdon har samma effekt som, eller lägre än, den gamla motorn,

- den nya motorn för alla fartyg med en största längd av upp till 24 meter har minst 20 % lägre effekt än den gamla, eller,

- den nya motorn för trålare över en största längd av 24 meter har minst 20 % lägre effekt än den gamla och fartyget byter till en mindre bränslekrävande fiskemetod.

Effekten på nya motorer över 130 kW som omfattas av sådant statligt stöd kommer att kontrolleras på grundval av “NOx-intyget”[17]. Alla minskningar av motoreffekten som har att göra med offentligfinansierade motorbyten kommer att dras av från de nationella referensnivåerna och taken för flottkapacitet[18].

Om enskilda företag driver flera fartyg kan kommissionen i överensstämmelse med gemenskapens riktlinjer om statligt stöd till fisket godta att den minskning av motoreffekten som avses i andra och tredje punktsatsen ovan tillämpas för ”hela” företaget. Om ett fartyg avvecklas utan offentligt stöd skulle det också räknas med i den minskning som krävs.

På samma sätt kan nationella system som tillåter grupper av små och medelstora företag att tillsammans lägga fram en omstruktureringsplan godtas[19]. I sådana fall kan vissa gruppmedlemmars (eller vissa av fartygens) lönsamhet förbättras genom de övrigas insatser, till exempel genom avveckling, så som nämns i stycket ovan.

Utgående från samma resonemang som för stöd till modernisering och utrustning kan dessutom statligt stöd för tillfällig nedläggning av verksamheten under den tid som behövs för att genomföra ovan nämnda investeringar ombord på fiskefartygen godkännas enligt punkt 4.1.2 i gemenskapens riktlinjer om statligt stöd till fisket, förutsatt att det betalas ut som del av ett sådant program för räddning och omstrukturering.

Alla andra offentliga stöd, inbegripet gemenskapsstöd, som betalas till företag i svårigheter måste tas med i den allmänna bedömningen av omstruktureringsplaner och långsiktig lönsamhet.

Kommissionen är beredd att undersöka medlemsstaternas nationella program för räddning och omstrukturering av små och medelstora företag för att så snabbt som möjligt ta itu med de ekonomiska problemen. Medlemsstaterna måste inom två år efter det att detta meddelande offentliggjorts anmäla sådana program, och även i vissa fall enskilda planer för större företag, till kommissionen. Kommissionen kommer att granska programmen mot bakgrund av bestämmelserna i strukturfonderna för fiske och i synnerhet i förhållande till stödnivån om stödet avser investeringar ombord på fiskefartyg. Inom två år efter det att den anmälda planen har godkänts av kommissionen skall medlemsstaten utfärda de administrativa besluten om omstruktureringsplanerna. Eftersom de nuvarande ekonomiska svårigheterna i synnerhet drabbar fartyg som använder släpredskap anser kommissionen att sådant omstruktureringsstöd i första hand bör inriktas på trålare.

Vissa typer av driftsstöd och deras förenlighet med gemenskapslagstiftningen

De nuvarande problemen i fiskerinäringen har förvärrats av att bränslepriserna nyligen ökade kraftigt. Till följd av detta har fiskerinäringen efterlyst offentliga insatser för att kompensera för dessa plötsliga kostnadsökningar. Sådant stöd skulle vara driftsstöd, och det är inte förenligt med fördraget. Kommissionen skulle inte godkänna stöd som anmäldes för sådana ändamål.

Som alternativ till direkta stöd för bränslekostnader har vissa berörda parter föreslagit ett garantisystem i medlemsstaterna eller på gemenskapsnivå, där medel som näringen betalar in under gynnsamma perioder kan betalas tillbaka som kompensation om driftskostnaderna plötsligt ökade kraftigt (t.ex. genom stigande bränslepriser). Kommissionen skulle endast kunna godkänna ett sådant system om det innehöll garantier för att allt statligt stöd betalas tillbaka på marknadsvillkor, något som i dagsläget ter sig väldigt osannolikt.

Åtgärder och initiativ på längre sikt

Förutsättningen för att fiskerinäringen skall gå mot ljusare tider är att fiskbestånden återhämtar sig och det införs hållbara fiskemetoder. Kommissionen kommer att fortsätta att sträva efter dessa mål på olika fronter, och uppmanar medlemsstaterna, Europaparlamentet och rådet att stödja dessa insatser.

Förbättrad fiskeförvaltning

Mot en maximal hållbar avkastning

Den reformerade gemensamma fiskeripolitiken har hittills främst varit inriktad på de mest hotade bestånden, som samtidigt är de bestånd som har störst kommersiell betydelse, för att åter få dem inom säkra biologiska gränser så snart som de ekonomiska och samhälleliga faktorerna tillåter. Det är ofrånkomligt och nödvändigt att koncentrera sig på de mest hotade bestånden, eftersom sundare bestånd och hållbart fiske skulle kunna ge betydligt högre ekonomisk avkastning än vad som är fallet i dag.

Vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg satte det internationella samfundet upp målet att till 2015 få till en förvaltning av fiskbestånden som ligger på den maximala hållbara avkastningsnivån. För gemenskapen, som antog en ekosystembaserad strategi för fiskeförvaltning i 2002 års reform av den gemensamma fiskeripolitiken, är detta inte bara önskvärt av beståndsbevarandeskäl, utan det skulle också bidra till att åter göra fiskerinäringen ekonomiskt lönsam. Ett fiskeförvaltningssystem som ger maximal hållbar avkastning ger större ekonomiska fördelar i form av en mer förutsägbar försörjning, ökade mängder av stor vuxen fisk till bättre pris och rikare fiskevatten som ger större avkastning per ansträngningsenhet. Det gäller att genomföra de åtgärder som kan leda till att bestånden återhämtar sig, eftersom detta är en förutsättning för att man skall kunna fiska på den maximala hållbara avkastningsnivån.

Under första hälften av 2006 tänker kommissionen med ett meddelande om hur man kan uppnå målet med maximal hållbar avkastning till 2015 inleda en debatt om gemenskapens strategi för att stegvis minska fiskeridödligheten i alla större fisken. Samtidigt kommer man att fortsätta att arbeta för återhämtning av bestånden och skapa förvaltningsplaner, eftersom detta är nödvändiga steg för att stabilisera de hotade fiskena innan strategier för exploatering av maximal hållbar avkastning kan utarbetas.

Ekonomisk förvaltning av fisken

Den ekonomiska förvaltningen av fiskerätter är en rent nationell angelägenhet, men metoderna för tilldelning, delning eller överföring av fiskemöjligheter mellan fartyg på nationell nivå påverkar också fiskeflottans ekonomiska läge. Senare under året planeras en debatt om dessa frågor på gemenskapsnivå, utgående från ett meddelande från kommissionen.

Förbättrat styre i fråga om fiskeripolitiken

Den reform av den gemensamma fiskeripolitiken som genomfördes 2002 innebar att regionala rådgivande nämnder upprättades för att göra de berörda parterna mer delaktiga. Hittills har tre sådana skapats, ytterligare en är nästan inrättad och tre till håller på att utarbetas. Genom att samla företrädare för alla berörda parter så att de kan ge kommissionen råd i fiskeripolitiska frågor kan dessa nämnder bidra till att skapa förtroende och utveckla samarbetet mellan berörda parter, forskare och myndigheter. Detta bör leda till att reglerna efterföljs bättre och att fiskbestånden därmed kan återhämta sig snabbare och få effektivare skydd.

Det är de berörda parternas uppgift att se till att de regionala rådgivande nämnderna blir framgångsrika. Europeiska kommissionen är beredd att göra allt den kan för att bidra till detta, och under 2007 kommer den att se över hur de regionala rådgivande nämnderna fungerar för att optimera deras bidrag till en bättre fiskeförvaltning. Befintliga strukturer för samråd med berörda parter, t.ex. den rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk och kommittén för den sociala dialogen kommer även fortsättningsvis att ge värdefulla bidrag till utvecklingen och genomförandet av gemenskapspolitiken.

Att anpassa fiskeansträngningen till de tillgängliga resurserna

Överkapacitet inom fiskeflottan är ett problem både ur ekonomisk och bevarandesynpunkt. Bevarandeproblemet, dvs. att uppnå den eftersträvade jämvikten mellan exploatering och tillgängliga resurser, skulle teoretiskt sett kunna lösas genom att man lät en stor fiskeflotta fiska under en kortare tid, eller en liten flotta under en längre tid. Men överkapacitet bidrar helt klart till överfiske, och ekonomisk förlust. Eftersom många fiskebestånd har utarmats och fiskeansträngningen måste minskas ytterligare är många EU-flottor i sitt nuvarande tillstånd alltför stora för att varje fartyg i flottan skall kunna drivas med vinst, i synnerhet för fiske efter bottenlevande arter.

Denna obalans mellan för stor ansträngning och de tillgängliga resurserna måste åtgärdas omgående om gemenskapens fiskerinäring åter skall kunna bli lönsam. Genom en välförvaltad avveckling av fartyg kan man öka fångstmöjligheterna för de fartyg som fortsätter fiska.

Flera medlemsstater har nyligen genomfört eller överväger att genomföra avvecklingsprogram, och andra förbereder sådana (t.ex. Belgien, Danmark, Frankrike, Irland, Nederländerna och Storbritannien). För avveckling av fartyg kan stöd ges både från gemenskapen och på nationell nivå. Medlemsstaterna och gemenskapen bör dessutom undersöka hur de kan främja insatser för att minska flottornas överkapacitet med hjälp av den framtida Europeiska fiskerifonden (EFF). Andra åtgärder för att anpassa fiskekapaciteten, till exempel premier för överflyttning av fiskefartyg till annan verksamhet än fiske, kan också tillämpas.

Bättre efterlevnad av reglerna för fiskeförvaltning

Att vissa fiskare inte efterlever reglerna är ett allvarligt ekonomiskt hot mot dem som följer reglerna, men också mot beståndens bevarande. Orapporterade fångster och landningar utgör ofta en betydande andel av de sammanlagda fångsterna. Detta gör i sin tur forskarrönen mindre tillförlitliga, vilket ytterligare hotar bestånden. Därför är det av avgörande betydelse att kommissionen, medlemsstaterna och de berörda parterna samarbetar för att förbättra efterlevnaden.

Bättre efterlevnad och kontroller

Medlemsstaterna måste se till att den gemensamma fiskeripolitikens förordningar efterlevs. Kommissionen kontrollerar att det övervakningssystem som medlemsstaterna har upprättat är adekvat. Gemenskapens nyligen inrättade kontrollorgan för fiske, i Vigo, som skall börja sin verksamhet under 2006, kommer att ge gemenskapen stora möjligheter att förbättra kontrollen av fiskeverksamheten och efterlevnaden av fiskerilagstiftningen över hela EU. Kommissionen kommer att samarbeta intensivt med kontrollorganet i dessa frågor. Vid behov kommer kommissionen att vidta åtgärder mot medlemsstater som inte uppfyller sina skyldigheter i fråga om efterlevnad.

Skärpta åtgärder mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske

Olagligt, orapporterat och oreglerat fiske leder till orättvis konkurrens för gemenskapsflottan. I enlighet med gemenskapens handlingsplan för att undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske[20] tänker kommissionen skärpa sina insatser mot sådan verksamhet både på gemenskapens och internationella vatten. Olagligt, orapporterat och oreglerat fiske är mycket lönande och är en fast del av de inblandade företagens kommersiella strategi. Kommissionens plan är att försöka beröva dem som drar nytta av olagligt, orapporterat och oreglerat fiske deras förväntade vinster.

Organisation och drift av fiskmarknader

Kommissionen tänker inleda en omfattande utvärdering av den nuvarande marknadsorganisationen för att i synnerhet se hur effektiva och funktionella de nuvarande mekanismerna för att öka intäkterna från landning av fångster är, och, i förekommande fall, undersöka nya verktyg för att förbättra saluföringen av fisk och fiskeriprodukter. Dessutom tänker kommissionen tillsammans med branschorganisationerna att undersöka alla möjligheter till ökat förädlingsvärde för fiskare som saluför sina produkter.

Det skulle också behövas en uppförandekod för all fiskhandel i EU. Den borde komma från näringslivet. Kommissionen kommer att uppmana den rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk att utarbeta en sådan kod.

Medlemsstaterna bör försöka att utnyttja möjligheterna till gemenskapsstöd maximalt (Fonden för fiskets utveckling, senare Europeiska fiskerifonden) för investeringar i bättre kvalitet och förädlingsvärde för fiskeprodukter och marknadsstrukturer.

Miljömärkning kan också bidra till differentiering av produktmarknaden och fungera som kommersiellt incitament till mera hållbart och värdefullare fiske. Kommissionen skulle vilja se att de potentiella fördelarna med miljömärkning utnyttjades mer för fiskeprodukter, och hoppas att den debatt som har inletts med det nyligen framlagda meddelandet i denna fråga[21] skall ge resultat.

Att främja forskningen om bränsleeffektiva och miljövänligare fiskemetoder

Kommissionen kommer att se till att fiskerinäringens behov täcks på ett tillfredsställande sätt i de årliga arbetsprogrammen för genomförandet av sjunde ramprogrammet för gemenskapens stöd till forskning, och har föreslagit forskning om ökad hållbarhet och konkurrenskraft inom fiske och vattenbruk och om möjligheterna att minska miljökonsekvenserna av sådan verksamhet. Utvecklingen av ny teknik, särskilt förbättrad konstruktion av fiskeredskap, borde vara en prioriterad fråga.

Produktionen av förnybar energi skall särskilt beaktas, bland annat utveckling och demonstration av nya typer av biobränsle. Men även energibesparing och energieffektivitet kommer att prioriteras genom optimering, validering och demonstration av nya koncept och ny teknik. Kommissionen tänker arrangera en workshop om energibesparing inom fiskerinäringen under våren 2006, och kan komma att följa upp detta med andra initiativ under året.

Gemenskapsstöd

Kommissionen föreslår att medlemsstaterna drar nytta av gemenskapens finansiella instrument för fisket under hela övergångsperioden för att följa upp de nödvändiga förändringarna och hjälpa fiskesamhällena att anpassa sig till de nya villkoren. Både Fonden för fiskets utveckling (FFU) (fram till slutet av programperioden) och Europeiska fiskerifonden (EFF) (från och med den 1 januari 2007) kan användas för att stödja de omstruktureringsåtgärder som medlemsstaterna vidtar inom ramen för sina nationella program för räddning och omstrukturering. De kan också bidra till finansieringen av åtgärderna för anpassning av flottan på längre sikt, och för att backa upp de sociala förändringar som krävs i de drabbade fiskesamhällena.

Om EFF-förordningen antas tidigt under våren 2006 kan kommissionen tänka sig att anpassa FFU-förordningen för att harmonisera vissa bestämmelser i denna med EFF så att de resterande FFU-medlen kan användas för omstruktureringsåtgärder. Under tiden kommer kommissionen undantagsvis acceptera de framställningar som vissa medlemsstater redan gjort utanför den period som fastställts för inlämnande av ändringar, om att ändra sina FFU-program för 2005, i syfte att ta itu med det läge som beskrivs i detta meddelande.

Medlemsstaterna förväntas se till att de finansiella medlen fördelas på lämpligt sätt mellan de olika finansieringsprioriteterna i EFF. Finansieringsnivån för varje enskild åtgärd för att anpassa fiskeflottan i medlemsstaternas operativa program bör spegla det rådande ekonomiska lägets allvar och behovet av att åter göra fiskerinäringen lönsam.

SLUTSATSER

Det finns ingen enkel lösning på fiskerinäringens nuvarande problem. Men sektorn kan återigen bli lönsam. Ja, den måste bli det, med tanke på dess oerhörda ekonomiska, sociala och kulturella betydelse för kustsamhällena runt om i EU.

Alla berörda parter på gemenskapsnivå, i medlemsstaterna och på lokal nivå måste stödja fiskerinäringen i dess omstruktureringsförsök, och särskilt inrikta sig på målet att uppnå ett hållbart fiske.

Syftet med detta meddelande är att skapa en ram för de berörda parterna, medlemsstaterna och gemenskapsinstitutionerna i deras samarbete för att utarbeta både räddningsåtgärder på kort sikt för fiskeföretag i svårigheter, och för de strukturella anpassningar av fiskerinäringen som krävs för att den på längre sikt skall bli hållbar och lönsam.

ANNEX

Graph 1: average market prices 2000 – 2005 for cod, haddock and hake (fresh)

[pic]

Graph 2a: evolution of TACs for demersal species

[pic]

Graph 2b: evolution of TACs for benthic species

[pic]

Graph 2c: evolution of TACs for pelagic species

[pic]

Graph 3: evolution of fleet capacity (power)

[pic]

Graph 4: Trend in fuel prices 2003-2005

[pic]

Source: International Energy Agency (IEA )

Table 1: Estimated impact of increase of fuel costs on income of crew members (‘share fishermen’)

2004 | 2005 | Difference |

% | % |

Gross Value | 100 | 100 |

Taxes and Fees | 10 | 10 |

Operating Costs: - other than fuel. - fuel | 15 15 | 15 30 |

Total Operating Costs | 30 | 45 |

Remainder to be shared | 60 | 45 |

Share for the Ship-owner | 30 | 22,5 | -25% |

Share for the Crew | 30 | 22,5 | -25% |

Assumptions:

1. Marine fuel oil has doubled in price between 2003 and 2005, from 0,30€ to 0,60€/litre.

2. All other factors in income and costs function are supposed to have remained unchanged in % between 2003 and 2005.

Table 2: ICES report 2005 – long-term high yields evaluation

Area | Number of stocks | Number of stocks evaluated | Number of stocks overfished |

North Sea, eastern channel, Skagerrak and Kattegat | 23 | 12 | 8 |

West of Scotland | 10 | 3 | 2 |

Western waters | 26 | 14 | 13 |

Iberian Atlantic | 11 | 7 | 5 |

Baltic Sea | 13 | 2 | 2 |

Widely distributed[22] | 5 | 5 | 2 |

Total | 91 | 43 | 35 |

[pic]

[1] Se tabell 1.

[2] Se diagram 1.

[3] Andra faktorer kan eventuellt också bidra till minskade bestånd, till exempel klimatförändring och förorening, men de är avsevärt mindre viktiga än överfiske. Kommissionens förslag till en tematisk strategi för skydd av havsmiljön syftar till att uppnå en sund havsmiljö som bland annat bidrar till sunda fiskbestånd.

[4] Rapport från ICES rådgivande kommittéer för fiskeförvaltning (ACFM), havsmiljön (ACME) och ekosystem (ACE), 2005; ICES Advice, band 1-11, 1418 sidor. Köpenhamn 2005.

[5] Se tabell 2.

[6] Se diagram 2a, b och c.

[7] Se diagram 3.

[8] Enligt en rapport utarbetades åt kommissionen i juni 2001 (“ The impact of technological progress on fishing effort ”), blir fiskefartygen i snitt mellan 2 och 4 procent effektivare varje år, beroende på fisketyp.

[9] ICES rapport 2005.

[10] Se diagram 4.

[11] Utgående från balansräkningar för 2003 i "Economic Performance of Selected European Fishing Fleets - Annual Report 2004" (se föregående fotnot och tabell 3).

[12] EGT C 244, 1.10.2004, s. 2.

[13] EGT C 229, 14.9.2004, s. 5, särskilt punkt 4.1.2.

[14] Föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn, EGT L 337, 30.12.1999, s. 10, förordning, senast ändrad genom förordning 485/2005 (EGT L 81, 30.3.2005, s. 1); från och med den 1 januari 2007 Europeiska fiskerifonden (EFF) (KOM/2004/0497 slutlig).

[15] Se punkt 4.1.2 i gemenskapens riktlinjer om stöd till fisket.

[16] Se punkterna 18 och 79 i gemenskapens riktlinjer för stöd till företag i svårigheter.

[17] EIAPP-certifikat (Engine International Air Pollution Prevention) som utfärdats i enlighet med bilaga VI till MARPOL-konventionen (Internationell konvention om förebyggande av föroreningar från fartyg, 1973, ändrad genom 1978 års protokoll till konventionen) (MARPOL 73/78).

[18] Kapitel III i förordning 2371/2002 (EGT L 358, 31.12.2002, s. 59.)

[19] Sådana grupper kan exempelvis grundas på det fiske som utövas, fartygens lokalisering eller kommersiella förbindelser.

[20] KOM (2002) 180 slutlig.

[21] KOM (2005) 275 slutlig.

[22] Including depleted pelagic shark stocks.