SV

Bryssel den 25.1.2006

KOM(2006) 20 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

Yttre åtgärder: Tematiskt program för miljö och hållbar förvaltning av naturresurser, däribland energi

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning (...)3

2. Bakgrund (...)4

2.1. Stöd till miljö och hållbar förvaltning av naturresurser, däribland energi, utanför EU:s gränser (...)4

2.2. EU:s och EG:s politiska åtgärder för miljö och hållbar förvaltning av naturresurser, däribland energi (...)5

2.3. Tidigare erfarenheter och lärdomar av dessa (...)7

2.3.1. Överblick över de befintliga instrumenten (...)7

2.3.2. Erfarenheter i ett vidare internationellt sammanhang: behov av ledarskap, större enhetlighet, samordnade EU-åtgärder och fullgörande av åtagandena (...)7

2.4. Faktorer som motiverar ett tematiskt inriktat program (...)9

3. Tematiskt program (...)10

3.1. Programmets omfattning (...)10

3.2. Principer för programplaneringen (...)10

3.3. Mål (...)11

4. Prioriteringar (...)12

4.1. Skapa förutsättningar för att uppnå millennieutvecklingsmål 7: främja miljöhållbarhet (...)12

4.2. Främja genomförande av EU-initiativ och internationella åtaganden (...)13

4.3. Förbättra integrationen inom EU (...)14

4.4. Stärka miljöförvaltningen och EU:s ledande roll (...)15

4.5. Ge stöd åt hållbara energikällor i partnerländer och partnerregioner. (...)16

Annexes

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

Yttre åtgärder: Tematiskt program för miljö och hållbar förvaltning av naturresurser, däribland energi

1. Inledning

För att rationalisera och förenkla den nuvarande lagstiftningen om gemenskapens yttre åtgärder har kommissionen föreslagit ett paket med sex nya instrument inom ramen för budgetplanen 2007–2013. Tre av instrumenten (humanitärt bistånd, stabilitet och makroekonomiskt bistånd) är utformade som övergripande instrument och skall svara mot särskilda behov och omständigheter. De övriga tre instrumenten (instrumentet inför anslutning, det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet och instrumentet för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete) är utformade för att genomföra särskilda strategier och täcker ett specifikt geografiskt område. I framtiden kommer de här sex instrumenten att utgöra den rättsliga grunden för gemenskapens utgifter till stöd för externa samarbetsprogram, däribland tematiska program, och kommer att ersätta bland annat de nuvarande tematiska förordningarna.

Enligt dessa förslag ger tematiska program ett specifikt mervärde, och deras aktiviteter kompletterar de geografiska programmen, som även fortsättningsvis utgör den viktigaste ramen för gemenskapens samarbete med tredjeländer [1].

Kommissionen har förbundit sig att inleda överläggningar med Europaparlamentet och rådet om räckvidd, mål och prioriteringar för varje tematiskt program på grundval av formella meddelanden till de båda institutionerna. Denna process kommer att resultera i politiska riktlinjer för de efterföljande stegen i programplaneringen, särskilt för de externa tematiska strategidokument som skall utarbetas i enlighet med bestämmelserna för de ovannämnda instrumenten.

Ett tematiskt program för miljö och hållbar förvaltning av naturresurser, däribland energi, föreslås ta upp miljöaspekten av utveckling och övrig utrikespolitik samt bidra till att slå ett slag för gemenskapens miljö- och energipolitik runt om i världen.

Efter ett samrådsförfarande har en rad förslag från det civila samhället införlivats i de tematiska programmen.

2. Bakgrund

2.1. Stöd till miljö och hållbar förvaltning av naturresurser, däribland energi, utanför EU:s gränser

Under de senaste femtio åren har jordens befolkning nästan tredubblats, och människan har gjort genomgripande förändringar av ekosystemen för att möta den ökande efterfrågan på livsmedel, färskvatten, trä, fibrer och bränsle Det har skett avsevärda förbättringar när det gäller människors välbefinnande och den ekonomiska utvecklingen, men trycket från människan har lett till att två tredjedelar av jordens viktigaste ekosystemtjänster håller på att försämras eller används på ett icke hållbart sätt och utgör ett hinder för att uppnå millennieutvecklingsmålen, såsom anges i den nyligen utgivna millenniebedömningen av ekosystemet [2].

En ytterligare befolkningstillväxt på 2 miljarder människor förväntas ske fram till 2030. Denna kombinerad med den långsiktiga ekonomiska tillväxt som fordras för att lyfta samtliga människor från extrem fattigdom, skulle kunna innebär en fyrdubbel tillväxt i världsekonomin fram till 2050 [3]. Det är mycket viktigt att naturresurserna utnyttjas på ett hållbart sätt, så att produktions- och konsumtionsmönstren inte överstiger jordens kapacitet att tillhandahålla resurser eller absorbera det avfall och de utsläpp som uppstår vid en sådan tillväxt. Detta är en grundläggande utmaning för världssamfundet, särskilt för de framväxande ekonomierna och utvecklingsländerna, och det gäller bland annat energiområdet, där internationellt samarbete är av avgörande betydelse mot bakgrund av det rådande trycket på energikällorna och hoten mot den globala energiförsörjningstryggheten.

Miljöproblemen tar inte hänsyn till statsgränser, och globaliseringen ökar behovet av att ta itu med miljöfrågorna i ett internationellt sammanhang. För att skapa en hållbar utveckling i Europa krävs vilja till och aktivt engagemang för en hållbar utveckling i övriga världen. EU ger också stöd till miljöskydd och hållbar förvaltning av naturresurser som en del av sina insatser att stärka globaliseringens sociala dimension.

Unionen har intagit en tätposition när det gäller antalet internationella avtal om miljöåtaganden och har varit väl medveten om behovet av att hjälpa utvecklingsländerna att fullgöra sina åtaganden enligt dessa avtal. Många avtal ingår i genomförandeplanen från världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg (se bilaga 1).

Miljön är särskilt betydelsefull för de människor som lever i fattigdom. De är direkt beroende av ett stort antal olika naturresurser och ekosystemtjänster för sitt uppehälle, och följaktligen av en hållbar förvaltning av resurser såsom vatten, energi, mark, skog, våtmarker, djurliv och fiskebestånd, och de är särskilt sårbara för miljörisker. Förorening av luft och vatten påverkar i synnerhet människor i städer. Deras utkomstmöjligheter kan förbättras genom fortsatt och jämlik tillgång till naturresurser, inklusive hållbar energi, och genom förhindrande av miljöförstöring. Deras hälsa kan förbättras genom insatser för att skapa renare luft och vatten, säker rening av avloppsvatten, kemikalier och avfall, och genom att förorening bekämpas. Det går att minska deras sårbarhet genom att begränsa miljöriskerna, få dem att anpassa sig till klimatförändring, säkra en hållbar energiförsörjning, bevara den biologiska mångfalden som de fattiga är beroende av under perioder av svårigheter och ta itu med konflikter kopplade till resurser. Klimatförändringens skadliga effekter kommer att öka de fattigas sårbarhet och måste därför tas med i samtliga delar av utvecklingsplaneringen. De utmaningar som främst behandlas i det tematiska programmet sammanfattas i bilaga 2.

2.2. EU:s och EG:s politiska åtgärder för miljö och hållbar förvaltning av naturresurser, däribland energi

EU:s strategi för hållbar utveckling, som håller på att ses över, har som mål att åstadkomma högt ekonomiskt välstånd, social rättvisa och sammanhållning samt fullgott miljöskydd. I strategin anges de viktigaste internationella målen: utrota fattigdom, bekämpa social utslagning, främja bättre hälsa, ställa globaliseringen i den hållbara utvecklingens tjänst, åstadkomma hållbara konsumtions- och produktionsmönster, förvalta natur- och miljöresurserna på ett hållbart sätt och förstärkta internationella styrelseformer för hållbar utveckling.

Genom Europeiskt samförstånd för utveckling [4] (även kallat förklaringen om utvecklingspolitiken) åtog sig EU nyligen att tillhandahålla mer och bättre hjälp. I samförståndet anges som huvudsakliga och övergripande mål för EU:s utvecklingssamarbete kampen mot fattigdomen inom ramen för en hållbar utveckling, inklusive uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen. Miljöhållbarhet utgör millennieutvecklingsmål 7, och både miljövård och hållbar energi är av avgörande betydelse för många av de andra millennieutvecklingsmålen. Stöd till miljö och hållbar förvaltning av naturresurser samt vatten och energi utgör två av de nio nyckelområdena i EU:s utvecklingssamarbete. Det erkänns att utvecklingsländerna behöver en långsiktig integrerad strategi för utbud av och efterfrågan på energi, i vilken förnybar energi och energieffektivitet spelar en nyckelroll. Behovet av att miljöaspekter integreras i större utsträckning i EU:s utvecklingsinsatser och att utvecklingsländerna ges hjälp att integrera miljöaspekter i sina utvecklingsstrategier betonas. Gemenskapens roll när det gäller att främja enhetlighet mellan utvecklingspolitiken och EU:s politik på övriga områden, bland annat på miljöområdet, betonas också.

Det understryks att EU är fast beslutet att hjälpa utvecklingsländerna att uppnå de mål som överenskommits vid FN-konferenserna, inklusive världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg, att genomföra de multilaterala miljöavtalen. Särskilt understryks problemet med klimatförändring inom ramen för utvecklingssamarbetet. Mervärdet av gemenskapens bidrag till de internationella initiativen kopplade till millennieutvecklingsmålen och de globala kollektiva nyttigheterna noteras, och man är överens om att dessa ska studeras i varje enskilt fall. De centrala åtagandena i samförståndet återspeglas även i andra viktiga nya policydokument, bland annat strategin om snabbare framsteg i strävan att nå millennieutvecklingsmålen.

EU lanserade viktiga initiativ vid världstoppmötet om hållbar utveckling 2002, bland annat vatteninitiativet, energiinitiativet, Coopener [5], den yttre dimensionen av EG-programmet ”Intelligent energi – Europa” [6], Johannesburgkoalitionen för förnybar energi och EU:s handlingsplan för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog. I dessa främjas EU-samordning och politisk dialog med utvecklingsländerna, de framväxande ekonomierna, det civila samhället och den privata sektorn, och de har gett upphov till en rad program och åtgärder.

Miljöpolitiken på gemenskapsnivå anges i det sjätte miljöhandlingsprogrammet [7]. I detta fastställs fyra prioriteringar: motverka klimatförändring, skydda natur och biologisk mångfald, bidra till bättre hälsa och livskvalitet och främja hållbar användning av naturresurserna och avfallshantering. Ett antal strategier förs fram, bland annat att integrera miljöpolitiken i all övrig gemenskapspolitik och involvera de berörda parterna i beslutsprocessen. Denna strategi har hjälpt EU att inta en tätposition internationellt när det gäller att stärka den internationella miljöförvaltningen, träffa överenskommelser om multilaterala miljöavtal, upprätta mindre formella internationella förfaranden och verka för att handel, yttre förbindelser och utvecklings- och miljöpolitik runt om i världen ömsesidigt stöder varandra.

Europeiska unionens energipolitik har tre huvudsakliga mål vars syfte är att åstadkomma hållbar utveckling: erbjuda konsumenterna konkurrenskraftiga energipriser genom att öka konkurrensen på energimarknaden, garantera en trygg energiförsörjning och reducera energisystemens miljökonsekvenser till godtagbara nivåer. För att dessa mål ska kunna nås krävs 1) en fördjupad dialog och fördjupat samarbete med EU:s partnerländer och partnerregioner om att motverka klimatförändring och trygga energiförsörjningen, 2) en integrering av energihänsyn i insatserna för utveckling och fattigdomsbekämpning och 3) en ökad samordning och enhetlighet hos politiken på olika områden, samt stöd till uppbyggnad av kapaciteten hos beslutsfattarna på energiområdet.

2004 års utvidgning och framtida utvidgningar, bland annat anslutningen av Bulgarien och Rumänien, fick respektive kommer att få viktiga följder för EU:s miljöpolitik gentemot grannstaterna och förbindelserna med dessa på energiområdet. Enligt den europeiska grannskapspolitiken är samarbetet på miljö- och energiområdena av särskilt stor vikt eftersom våra länder har gemensamma resurser och ekosystem. EU uppmuntrar alla sina grannländer att ta fullt ansvar för att förbättra miljön och bidra till att uppnå de internationella miljömålen.

För att det tematiska programmet skall bli framgångsrikt måste det vara vetenskapligt baserat, omfatta kapacitetsuppbyggnad för att nya kunskaper ska kunna tillämpas samt främja innovation och omfatta vetenskapsmän och institutioner från olika länder, särskilt utvecklingsländerna. EU:s olika ramprogram för forskning har bidragit till att skapa denna grund, särskilt genom det internationella vetenskapliga och tekniska samarbetsprogrammet.

2.3. Tidigare erfarenheter och lärdomar av dessa

2.3.1. Överblick över de befintliga instrumenten

EG finansierar i dag på olika sätt program på områdena tropisk skog, miljö, internationella miljöprocesser och energi.

Från en budgetpost för tropisk skog och miljö i utvecklingsländerna har det anslagits 249 miljoner euro till stöd för hållbar skogsförvaltning och 93 miljoner euro till miljöskydd under perioden 2000–2006. Medlen har inriktats på innovativa och strategiska pilotprojekt.

Vid en utvärdering nyligen av budgetposten konstaterades det att erfarenheterna från projekten borde utnyttjas i den nationella politiska dialogen och ligga till grund för programplaneringen för EG:s stöd till länder och regioner, och det betonades att vidare insatser fordras för att öka utnyttjandet av programmet. Det noterades att det behöver upprättas en långsiktig politisk dialog med regeringarna för att se till att miljö och skog integreras fullständigt med strategidokumenten för minskad fattigdom och med landstrategidokumenten [8]. Det betonades även att det fordras flexibilitet för att finansiera nya prioriteringar och EU:s politiska initiativ, såsom EU:s handlingsplan mot klimatförändring och utveckling och EU:s handlingsplan för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog.

Ytterligare stöd på 53 miljoner euro mellan 2000 och 2006 tillhandahålls genom programmet Life – Tredje land, vars syfte är att bygga upp kapacitet och administrativa strukturer och stödja miljöpolitik och åtgärdsprogram i tredjeländer som gränsar till Medelhavet och Östersjön.

Det fyraåriga programmet Intelligent energi – Europa (2003–2006) har en extern komponent som heter ”Coopener”, som upprättades som en del av EU:s energiinitiativ och har utnyttjats för att skapa en lagstiftningspolitik, planering och institutionell omgivning som gynnar en energiförsörjning som uppfyller millennieutvecklingsmålen. I en förhandsbedömning [9] av programmet understryks vikten av regionalt samarbete och tvärvetenskapliga projektteam som kommer att stimuleras via Coopener-finansierade projekt. Det betonas även att den mycket viktiga roll som energi spelar för utveckling och för kampen mot fattigdomen har förbisetts under senare tid.

2.3.2. Erfarenheter i ett vidare internationellt sammanhang: behov av ledarskap, större enhetlighet, samordnade EU-åtgärder och fullgörande av åtagandena

För att stödja de multilaterala miljöavtalen och andra internationella processer har det bland annat anslagits 8 miljoner euro inom ramen för budgetposten för internationell miljö. EU-stödet, tillsammans med medlemsstaternas avsevärt större stöd, har finansierat över 50 % av de centrala kostnaderna, och en ännu större andel av det extra arbetet inom konventionerna. Stödet från EU har med andra ord varit avgörande för att skapa en struktur för det internationella arbetet med miljöfrågor. Denna uppgift är nu i stort sett avslutad, även om fortsatt stöd kommer att krävas för styrelseformer och global miljöbedömning.

Fokus har förskjutits mot genomförandet, vilket kräver resurser av en helt annan storleksordning. EU kommer även fortsättningsvis att spela en nyckelroll i multilaterala sammanhang.

Fattigare länder kan ha fasta åtaganden att uppnå internationellt avtalade mål, men ofta står strukturella hinder, marknadsmisslyckanden och resurs- och kapacitetsbegränsningar i vägen för implementeringen på nationell nivå. Även i de fall då miljömålen är integrerade med de nationella strategierna för att uppnå millennieutvecklingsmålen, har de inte en tillräckligt framträdande roll, vilket leder till att inte ens små summor investeras för att förhindra en miljöförstöring som är mycket kostsam. Vidare tenderar fördelarna med miljöskydd att vara långsiktiga, vilket gör dem svåra att kombinera med den kortsiktiga planering som dikteras av fattigdom.

Om unionen vill utvidga sitt internationella ledarskap till att även omfatta åtgärder för att främja uppfyllande av målen, måste den ge större utrymme för miljöskydd och hållbar förvaltning av naturresurser, däribland energi, i Europas ökande biståndsbudget. Ett sådant stöd skulle kunna tillhandahållas av medlemsstaterna ensamma, men erfarenheterna har visat att EU erbjuder en utmärkt kanal. Unionen har under lång tid gett prov på effektivitet när det gäller att förhandla fram ambitiösa mål för miljöskydd och hållbar förvaltning av naturresurser i internationella processer. Däremot har samordningen för att främja uppfyllandet av målen i partnerländerna varit mindre omfattande. Det har inte skett någon poolning av medlemsstaternas och kommissionens expertis, och det har inte funnits någon synlig kritisk massa av ändamålsenligt EU-stöd. Det står klart att det krävs ökad EU-samordning, och ett större deltagande från EU i finansieringen skulle underlätta en sådan.

Detta innebär inte att EU är den enda gemensamma kanalen. Världsmiljöfonden skapades för att utgöra just ett gemensamt initiativ för att hjälpa utvecklingsländerna att bära de extra kostnader som krävs för att uppnå den globala fördelen. Den senaste förhandlingen om tillskott av nya medel visade emellertid att EU-medlemsstaterna vill gå längre än vissa andra donatorer. Dessutom har Världsmiljöfonden ett noga definierat mandat som inte omfattar alla viktiga frågor.

Nyskapande och flexibla finansieringsmekanismer krävs omgående, särskilt för att främja en överföring av miljövänlig teknik. Till exempel har det uttryckts intresse för att utnyttja offentliga medel och internationellt offentligt utvecklingsbistånd som hävstång för att locka till sig mer resurser från den privata sektorn, utvecklingsbanker och finansinstitut genom offentlig-privata partnerskap. Erfarenheterna från energiinitiativet för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling, Coopener och Johannesburgkoalitionen för förnybar energi nyligen visar att EU kan ge värdefull hjälp till utvecklingsländerna och utvecklingsregionerna och de framväxande ekonomierna genom att skapa flexibla instrument för ekonomiskt stöd som kompletterar de strategier som utformats av andra donatorer under de senaste åren. Detta har visat sig effektivt när det gäller att integrera energi i utvecklingspolitiken och utvecklingsstrategierna och öka enhetligheten.

2.4. Faktorer som motiverar ett tematiskt inriktat program

Länder- och regionprogrammen är de viktigaste instrumenten för samarbete med tredjeländer, och stödet till miljö och hållbar förvaltning av naturresurser, däribland energi, bör främst tillhandahållas via dessa. Detta gäller särskilt frågor av lokal eller regional natur.

En tematiskt inriktat program är emellertid ett mycket viktigt instrument när det gäller att skapa en mera samordnad, enhetlig och effektiv EU-strategi och erbjuder stora möjligheter att komplettera de geografiska instrumenten och ge mervärde åt dessa av följande skäl:

· Särskild fokus på frågor som är tydligt identifierade som globala prioriteringar och möjlighet att främja globala kollektiva nyttigheter och bekämpa globala kollektiva onyttigheter, som är svåra att tackla med geografiska program. Detta inkluderar politisk synlighet till stöd för aktiviteter som väcker stor uppmärksamhet.

· Det utgör ett effektivt, samordnat medel att främja EU:s egna politiska prioriteringar genom att EU kan spela en mer fullödig roll inom internationella organisationer och inom initiativ, processer och partnerskap på miljö- och energiområdet och kan stödja multilaterala miljöavtal och andra organisationer.

· Det omfattar samtliga partnerländer utom anslutningsländer och potentiella kandidatländer, och det är därför möjligt att finansiera gränsöverskridande, regionala, interregionala, subregionala och globala initiativ och stödja politisk dialog på regional, interregional och global nivå.

· En flexibel programplaneringsperiod som ger möjlighet att anta strategier som skiljer sig från dem som normalt används i geografiska instrument och att anpassa dessa. Det är flexibelt i fråga om valet av genomförandepartner, vilket möjliggör partnerskap med organisationer på gräsrotsnivå, forskningsinstitut, det civila samhället, den privata sektorn och internationella organ och organisationer.

· Möjlighet att i större omfattning integrera miljö och energi i politiken/strategierna och planeringen på utvecklingsområdet. Detta omfattar stöd för innovativa åtgärder, samt en intensifiering av dessa, för att lösa komplexa problem och utgör ett första steg i riktning mot en integrering av sådana aktiviteter i geografiska stödinstrument.

Dessutom krävs en tematisk inriktning när målen inte kan uppnås genom länder- och regionprogram, till exempel efter konflikter.

Det tematiska programmet bör leda till insatser i partnerländerna och partnerregionerna som kompletterar och är enhetliga med de åtgärder som finansieras genom de geografiska instrumenten. Det är därför mycket viktigt att det faktum att det finns ett tematiskt program inte utgör en ursäkt för att utelämna miljö, naturresurser och energi vid planeringen av länder- och regionprogrammen. Särskild uppmärksamhet bör ägnas behovet att integrera dels en begränsning av och anpassning till klimatförändring, dels hållbar energi i geografiska program för att främja långsiktig ekonomisk bärkraft och miljömässig hållbarhet hos EU-stödet.

3. Tematiskt program

3.1. Programmets omfattning

Merparten av resurserna inom instrumentet för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete kommer att inriktas på utveckling, men de föreslagna nya instrumenten för yttre åtgärder kommer även att utnyttjas för att främja EU:s övriga politik utomlands. Såväl instrumentet för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete som det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet kommer att tas i anspråk för att finansiera det här tematiska programmet.

Programmet kommer att stödja åtgärder som rör den yttre politikens miljödimension, särskilt hos utvecklingspolitiken, och kommer att främja EU:s yttre politik för miljö och hållbar energi. Det kommer att omfatta alla geografiska regioner utom anslutningsländer och potentiella kandidatländer. Fokus kommer främst att ligga på globala insatser och åtgärder i utvecklingsländerna, kompletterade med insatser i de framväxande ekonomierna och, i mycket begränsad omfattning, de industrialiserade länderna via politisk dialog och koalitionsbyggande.

Det tematiska programmet kommer även att stödja de centrala funktionerna för politisk dialog, samordning, analys och samråd inom EU:s befintliga och nya politiska initiativ, såsom initiativet ”Vatten för liv”, energiinitiativet för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling, Johannesburgkoalitionen för förnybar energi samt handlingsplanen för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog.

Möjligheten att ta med det tematiska programmet i globala initiativ och fonder kopplade till globala kollektiva nyttigheter kommer att beaktas.

Regelbundna bidrag till de centrala kostnaderna för de multilaterala miljöavtalen, som EU har undertecknat, kommer inte att finansieras genom det tematiska programmet, utan även fortsättningsvis finansieras genom en separat budgetpost under rubriken för externa åtgärder.

3.2. Principer för programplaneringen

Följande riktlinjer kommer att ligga till grund för åtgärderna enligt det tematiska programmet:

· Subsidiaritet och komplementaritet med geografiska program, såsom förklaras under rubriken ”Faktorer som motiverar ett tematiskt inriktat program” ovan. Samordning och gemensamt arbete med medlemsstaterna och övriga givare är mycket viktigt.

· Enhetlighet på intern och extern nivå, i linje med Parisförklaringen om biståndets effektivitet.

· Partnerskap, genom samverkan med ett stort antal olika mellanstatliga, statliga och icke-statliga aktörer på global, regional, nationell och lokal nivå.

· Samråd, bland annat med det civila samhället och den privata sektorn under den fleråriga programplaneringen, och genom dialog om den senaste utvecklingen och de senaste trenderna.

· Innovation och spridning, med stöd åt innovativa åtgärder och strategier samt lämpliga sätt att sprida dem och skapa efterföljare.

· Övergripande frågor kommer att beaktas. Kvinnor, barn och ursprungsbefolkningar påverkas i särskilt hög grad av miljöförstöring, ohållbar användning av naturresurser och bristande tillgång till hållbara och överkomliga energitjänster. Demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och lika möjligheter för kvinnor och män underlättar en effektiv opinionsbildning när det gäller miljöfrågor, medan goda styrelseformer är en förutsättning för att uppnå balans mellan den hållbara utvecklingens olika grundstenar.

· Konfliktförebyggande och konfliktlösning. Naturresurser (inklusive energiresurser) är en allt vanligare orsak till regionala konflikter som hotar den sociala och miljömässiga stabiliteten. Dessa konflikter kan få globala effekter (bland andra effekter), eftersom de kan få konsekvenser för världens energiförsörjning. I samband med naturresurser bör det beaktas om inkomsterna från dessa resurser ger upphov till eller förvärrar konflikter eller om de främjar en hållbar utveckling. Särskilt stöd åt initiativ för utvinningsindustrins öppenhet underlättar övervakningen av de sociala och miljömässiga konsekvenserna. En aktiv katastrofberedskap kan även bidra till att bevara miljön och undvika negativa konsekvenser för energiförsörjningen.

Programmet kommer att genomföras i överensstämmelse med 2000 års reform av förvaltningen av biståndet till tredjeland, enligt vilken ansvaret för förvaltningen vid behov kan delegeras till delegationerna.

Kommissionen kommer att fatta beslut om de fyraåriga (2007–2010), och därefter om de treåriga (2011–2013), tematiska strategidokumenten (programplaneringsdokumenten) efter det att kommittéförfarandena ägt rum.

Kommissionen kommer på grundval av denna fleråriga programplanering att utarbeta årliga arbetsplaner där det fastställs vilka prioriterade åtgärder som skall stödjas, liksom specifika mål, förväntade resultat samt vägledande belopp.

I fråga om halvtidsöversynen kommer en extern utvärdering av åtgärderna under den första treårsperioden (2007–2009) att genomföras som underlag för förberedelserna inför det andra tematiska strategidokumentet (2011–2013). Rapporterna kommer att överlämnas till och diskuteras med medlemsstaterna och Europaparlamentet.

3.3. Mål

Programmet har följande mål:

· Hjälpa utvecklingsländerna att uppnå millennieutvecklingsmålen, särskilt att göra framsteg i arbetet med att uppnå millennieutvecklingsmål 7 om miljöhållbarhet, genom att tillhandahålla verktyg och exempel på bra och nyskapande lösningar.

· Främja integrering av miljöhänsyn och hållbar förvaltning av naturresurser, däribland energi, i samband med allt externt EU-bistånd.

· Främja enhetlighet hos de delar av EU-politiken som påverkar den globala miljön och den globala energiförsörjningen.

· Möjliggöra för Europeiska gemenskapen, och bistå Europeiska unionen med att fullgöra sina internationella skyldigheter och åtaganden enligt de multilaterala miljöavtalen och andra processer, särskilt i fråga om bistånd till utvecklingsländerna.

· Främja en internationell miljöförvaltning och EU:s yttre miljö- och energipolitik.

· Stödja hållbara energikällor i partnerländerna och partnerregionerna.

4. Prioriteringar

Stödet från det tematiska programmet är uppdelat i följande allmänna rubriker:

4.1. Skapa förutsättningar för att uppnå millennieutvecklingsmål 7: främja miljöhållbarhet

Bland annat måste följande frågor behandlas:

· Kapacitetsuppbyggnad för integrering av miljöhänsyn i utvecklingsländerna, bland annat kapaciteten att integrera miljöfrågor i regionala och nationella utvecklingsstrategier och förbättra den miljöpolitiska analysen, kapaciteten att börja fullgöra skyldigheter och åtaganden enligt globala eller regionala konventioner, initiativ och processer på miljöområdet samt kapaciteten att stärka forskningen om och förvaltningen av naturresurser, bland annat energi.

· Stöd till aktörer från det civila samhället och till rådgivande forum, som spelar en viktig roll när det gäller diskussioner om utformning av politiken, och insatser för att främja miljöskydd och en hållbar användning av naturresurserna, däribland energi.

· Miljöövervakning och miljöbedömning i syfte att öka kvaliteten på data och indikatorer och därigenom öka kunskaperna och möjliggöra väl underbyggda politiska beslut.

· Utveckling av nyskapande strategier, såsom betalning för miljötjänster, reform av miljöskattelagstiftningen, offentlig-privata partnerskap, innovativa marknadsbaserade policyinstrument, vetenskapligt baserade politiska strategier samt främjande av miljövänlig teknik och mekanismer för tekniköverföring (know how) till utvecklingsländer.

· Utnyttjande av EU:s erfarenheter. Partnersamverkan och andra strukturer för spridning av EU-strategier kan utnyttjas för att göra det möjligt för EU att dela med sig av sina erfarenheter och skapa starka band med viktiga länder.

4.2. Främja genomförande av EU-initiativ och internationella åtaganden

EU föredrar att ge sådant bistånd som länderna själva ansvarar för och som genomförs av länderna själva. Det finns emellertid strukturella faktorer skäl till att miljödimensionen av den hållbara utvecklingen i allmänhet prioriteras lägre av våra partner, vilket påverkar den långsiktiga bärkraften hos de val som görs på utvecklingsområdet. Stöd som ges via det tematiska programmet bör ha som syfte att uppmuntra till en integrering av miljöaspekter i de nationella politiska prioriteringarna samt öka effektiviteten hos denna integrering. När det gäller de miljömässiga globala kollektiva nyttigheterna, får de val som görs i arbetet med miljödimensionen av den hållbara utvecklingen och graden av fullgörandet av internationella åtaganden konsekvenser för samtliga länder. Följande områden kan komma i fråga för tematiskt stöd:

· EU-initiativ för hållbar utveckling. Det tematiska programmet kommer att komplettera det geografiska stödet och stödja befintliga EU-initiativ, särskilt genom att underlätta politisk dialog, samordning, analys och samråd. Nuvarande initiativ, särskilt vatteninitiativet, energiinitiativet, Johannesburgkoalitionen för förnybar energi och handlingsplanen för skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel, tillsammans med eventuella insatser rörande nya politiska prioriteringar bildar ramen för samarbete mellan EU och partnerländerna, inbegripet regeringarna, den privata sektorn och det civila samhället. De gör det dessutom möjligt att genom nyskapande strategier få den privata sektorn att satsa eget kapital.

· Klimatförändring. Genomförande av EU:s handlingsplan mot klimatförändring inom ramen för utvecklingssamarbetet [10], särskilt åtgärder för at integrera handlingsplanens fyra strategiska mål i utvecklingssamarbetet. Dessutom genomförande av strategin för att vinna kampen mot klimatförändringen [11], särskilt genom kapacitetsuppbyggnad, analys av och medvetandegörande om möjligheterna till begränsning och anpassning och behoven inom de ekonomiska nyckelsektorerna, samt stöd till utvecklingsländernas insatser för att minska utsläpp av växthusgaser och uppmuntra investeringar i ren teknik och utformning av anpassningsplaner.

· Biologisk mångfald. Stöd åt målet att märkbart minska förlusten av biologisk mångfald fram till 2010, särskilt i områden med stor biologisk mångfald. Åtgärderna koncentreras kring EU:s åtgärdsplan för biologisk mångfald i ekonomiskt samarbete och utvecklingssamarbete, bland annat insatser för att stärka kapaciteten hos de relevanta organ som är involverade i bevarandet av och den hållbara användningen av biologisk mångfald, inklusive på jordbruksområdet. Dessutom bör särskild uppmärksamhet ägnas åt kapacitetsuppbyggnad på området för biosäkerhet.

· Ökenspridning. Prioriterade åtgärder enligt Förenta nationernas konvention för bekämpning av ökenspridning, såsom att tillhandahålla verktyg för att bistå vid integreringen av konventionsmålen i utvecklingsstrategier.

· Skog. Programmet kommer att stödja insatser för att öka skogarnas bidrag till den hållbara utvecklingen, såsom lokal förvaltning av skogstillgångar och bevarandeområden, och sektorsvisa politiska reformer, till exempel av nationella skogsprogram. Nyskapande strategier som kopplar samman skog med klimatförändring, konfliktförebyggande och hälsa kommer att uppmuntras.

· Olaglig skogsavverkning och skogsförvaltning. Dålig samhällsstyrning, korruption och olaglig skogsavverkning är viktiga hinder för en hållbar och rättvis skogsförvaltning, och sålunda för att vinster från skogsprodukter och skogstjänster kommer samhället och framtida generationer till godo. EU har förbundit sig att förbättra styrelseformerna inom skogssektorn och bekämpa olaglig skogsavverkning genom EU:s handlingsplan för skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel.

· Fiske och marina resurser. Programmet kommer att inriktas på att stärka förvaltningen och styrningen av fisket och de marina resurserna, särskilt gränsöverskridande frågor och miljöåtgärder som främjar en hållbar användning av fiske och marina resurser samt skydd av korallrev och förvaltning av kustområden.

· Iakttagande av miljökrav (för produkter och produktionsprocesser). Producenterna i utvecklingsländerna måste iaktta de allt striktare krav, bland annat parametrar för hållbar utveckling, som ställs på exportmarknaderna i industriländerna. Miljömärkning och privata system för certifiering, som uppfyller internationellt överenskomna krav, spelar en allt viktigare roll på industriländernas exportmarknader. Bistånd skulle kunna ges till producenterna i utvecklingsländerna för att hjälpa dem att uppfylla dessa nya krav.

· Sund hantering av kemikalier och avfall. Detta område är särskilt eftersatt i utvecklingssamarbetet, och nya initiativ är under utarbetande för att öka dess prioritet. Dessa initiativ omfattar den strategiska planen för Baselkonventionen om riskavfall, Rotterdam- och Stockholmskonventionerna om kemikalier och den kommande strategin för internationell kemikaliehantering.

· Luftförorening. Luftförorening är i synnerhet en allvarlig hälsorisk i utvecklingsländernas storstäder. EU kan erbjuda expertis för att öka kunskapen om denna fråga och reglera gränsöverskridande luftföroreningar.

· Hållbar produktion och konsumtion. I synnerhet de framväxande ekonomierna är angelägna om att utnyttja EU:s erfarenheter av politiska strategier och olika instrument, såsom lagstiftning och ekonomiska åtgärder, för att säkerställa att en snabb tillväxt inte får oacceptabla konsekvenser för miljön och energiförsörjningen.

4.3. Förbättra integrationen inom EU

· Fattigdom och miljö mot bakgrund av nya former för biståndsgivande. En övergång mot budgetstöd och harmonisering mellan givarna innebär att nya strategier krävs för att integrera inverkan på miljön i utformningen av politiken. Särskilda åtgärder kommer att fordras för att ta itu med sambanden mellan fattigdom och miljö, förbättra samordningen mellan givarna och företa omfattande strategiska miljöbedömningar.

· Stärkande av EU:s expertis och främjande av enhetlighet. I den nya förklaringen om utvecklingspolitiken uppmanas kommissionen att stärka sin analytiska kapacitet i ett antal utvecklingsfrågor och att agera som en tillgång för EU, i linje med Parisförklaringen om biståndets effektivitet. En stärkt kapacitet skulle även kunna medföra större enhetlighet mellan EU:s politik på de olika områden som påverkar den globala miljön eller miljön i partnerländerna.

· Integration och delegering till delegationer. Som en del av biståndsförvaltningen förväntas delegationerna se till att experthjälp finns tillgänglig vid behov, vilket gör det ännu viktigare att arbeta tillsammans med medlemsstaterna. Det tematiska programmet kan hjälpa till att ytterligare stärka den expertis som fordras i såväl miljö- som energisektorerna.

4.4. Stärka miljöförvaltningen och EU:s ledande roll

En stark internationell miljöförvaltning är av avgörande betydelse för EU. En bättre förvaltning bör hjälpa alla regeringar att förstå och ta itu med problemen och leda till att hållbarhet ges högre prioritet. Detta innebär följande:

· Verka för enhetlighet mellan miljöpelaren och de övriga pelarna i de internationella styrelseformerna för hållbar utveckling. EU ger hög prioritet åt en mer enhetlig institutionell ram för miljöåtgärder inom FN-systemet. En omvandling av UNEP till en FN-miljöorganisation skulle skapa möjligheter för att på ett mer effektivt sätt främja enhetligheten i politiken på global nivå.

· Stödja regional och internationell miljöövervakning och miljöbedömning. Det behövs stöd för att möjliggöra en konkret medverkan av vetenskapsmän och experter från fattigare länder och för att sprida resultaten till beslutsfattarna. Detta skulle omfatta internationellt samarbete för att utarbeta miljöekonomiska modeller, kapacitetsuppbyggnad för miljöpolitisk analys, och kapacitetsuppbyggnad för rymdbaserad övervakning och IT-system på plats.

· Tillhandahålla kompletterande stöd till sekretariaten för de multilaterala miljöavtalen för att förstärka den internationella miljöförvaltningen och EU:s ledande roll. Stödet skulle kunna tillhandahållas för att ge sekretariaten tillgång till ytterligare expertis, och sålunda påskynda deras arbete och förbättra enhetligheten, och för att uppmuntra sekretariaten och UNEP att arbeta effektivare dels var för sig, dels tillsammans med FN:s utvecklingsorgan och de internationella finansiella instituten. Utvecklingsländernas deltagande i mötena rörande de multilaterala miljöavtalen behöver stödjas.

· Främja efterlevnaden av de multilaterala miljöavtalen, även genom att stödja övervaknings- och opinionsbildningsgrupper. Av förklarliga skäl föredrar utvecklingsländerna hjälp med kapacitetsuppbyggnad, inte straffåtgärder för att förbättra efterlevnaden.

· Stödja internationella organisationer och processer på miljö- och energiområdet, bland annat UNEP och FN-kommissionen för hållbar utveckling, FN:s forum om skogar, strategin för internationell kemikaliehantering, den internationella panelen för hållbar resursanvändning, OECD och Internationella energiorganet, och diskussioner om långsiktigt samarbete kring klimatförändring, handel och miljöprocesser samt partnerskapsinitiativ.

· Stödja det civila samhället och tankesmedjor på området för miljö- och energipolitik. Internationella och regionala grupper från det civila samhället och tankesmedjor på området för miljöpolitik fyller viktiga internationella opinionsbildningsfunktioner och bygger upp lokal kapacitet inom utvecklingsländer och inom grannländer genom nationella partners.

· Öka effektiviteten hos de internationella förhandlingarna. Det vore en god investering att bygga upp en förhandlingskapacitet i utvecklingsländerna och förbättra EU:s inflytande genom dialog med partner.

4.5. Ge stöd åt hållbara energikällor i partnerländer och partnerregioner.

En samordnad strategi krävs som bygger på de tidigare Coopener-åtgärderna, de centrala funktionerna i EU:s energiinitiativ och den EU-stödda Johannesburgkoalitionen för förnybar energi. Strategins främsta mål bör vara att ge institutionellt stöd för att öka tillgången till hållbara energitjänster i syfte att bekämpa fattigdom i utvecklingsländer och utvecklingsregioner, och stöd för åtgärder i framväxande ekonomier i syfte att öka den globala energiförsörjningstryggheten och skydda den globala miljön. Stödet via det tematiska programmet bör främst ges till följande:

· Integration av hållbar energi i utvecklingsplanerna och utvecklingsstrategierna (särskilt strategierna för fattigdomsbekämpning) på regional, nationell och lokal nivå.

· Utveckla institutionellt stöd och tekniskt bistånd, samt stärka kapaciteten när det gäller utformning av politiken, lagstiftning och energiplanering, bland annat genom stöd till dels initiativ för partnersamverkan i syfte att sprida EU-erfarenheter och upprätta förbindelser med viktiga länder, dels miljövänlig offentlig upphandling.

· Skapa en gynnsam rättslig och politisk ram för att locka till sig nya företag och investerare på områdena förnybara energikällor och effektiv energiproduktion och energianvändning, och för att bana väg för teknisk utveckling på de här områdena.

· Låta energi spela en mer framträdande roll som ett sätt att skapa inkomster för fattiga människor, och att slå vakt om/öka inkomsterna för andra slutanvändare av energi genom att skapa en kritisk massa av humankapital med aktuell kunskap och expertis inom den privata sektorn, särskilt inom energitjänster och riktade slutanvändarsektorer.

· Främja nyskapande strategier för finansiering, bland annat offentliga eller privata partnerskap och mekanismer på området för hållbar energi, för att uppmuntra överföring och spridning av teknik.

· Uppmuntra regionalt samarbete mellan regeringar, icke-statliga organisationer och den privata sektorn på ovanstående områden, och bana väg för infrastruktur för regionala sammankopplingar som kan ge stordriftsfördelar, särskilt i små länder, såsom föreslås i den nya EU-strategin för Afrika [12]. En nära samordning med övriga givare och låneprogram är nödvändig för ett framgångsrikt genomförande av den här prioriteringen.

Dessa initiativ bör genomföras i nära anslutning till det kommande EU-programmet ”Intelligent energi – Europa” [13], som ingår i ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation (2007−2013), eftersom de utgör ett tillfälle för EU att visa upp sin politik utåt.

ANNEX 1

Annex 1: Important Commitments by the EU and the International CommunityThe European Consensus on Development- Primary and overarching objective of EU development cooperation is the eradication of poverty in the context of sustainable development, including pursuit of the MDGs- Help developing countries to achieve the objectives agreed at the UN conferences.- improving policy coherence for development in order to accelerate progress towards attaining the MDGs, COM (2005)134 final.Climate (Kyoto Protocol)- Developed countries are committed to reducing their collective greenhouse gas emissions by about 5% below 1990 levels in the period 2008 – 2012. The EU 15 target is -8%.Biodiversity and Natural Resources (JPoI)- Achieve, by 2010, a significant reduction in the current rate of loss of biological diversity.- Maintain or restore depleted fish stocks to levels that can produce the maximum sustainable yield by 2015. Forests (EU commitment at WSSD)- FLEGT is a political commitment to improve forest governance and eliminate illegal loggingDesertification (JPoI)- Integrate measures to prevent and combat desertification in poverty and sustainable development strategiesChemicals (JPoI)- Aim, by 2020, to use and produce chemicals in ways that do not lead to significant adverse effects on human health and the environment.Water (MDG 7, JPoI and EU commitments at WSSD)- Develop integrated water resources management and water efficiency plans by 2005.- Halve, by 2015, the proportion of people without access to safe drinking water and basic sanitation- The EU Water Initiative is a political commitment by Member States and the Commission to contribute to the achievement of the MDG and WSSD targets for water and sanitation and provides a framework for dialogue with partner countries and stakeholders on sector policies and priorities.Energy (JPoI and EU commitments at WSSD)- Improve access to reliable and affordable energy services for sustainable development, sufficient to facilitate the achievement of the Millennium Development Goals and meet the growing need for energy services in the longer term to achieve sustainable development (JPoI Paras 9 & 20). - The EU Energy Initiative is a long-term political commitment by Member States and the Commission to increase the focus on the role of energy in poverty alleviation and sustainable development, as well as in facilitating the achievement of the MDGs.- The Johannesburg Renewable Energy Coalition. A coalition of 88 governments are cooperating to substantially increase the global share of renewable energy through the market on the basis of ambitious time-bound targets and regular reviews of progress.Sustainable Development (JPoI)- Encourage and promote the development of a 10-year framework of programmes to accelerate the shift towards sustainable consumption and production.Governance (JPoI and the UN Millennium Summit Review)- Adopt new measures to consolidate institutional arrangements for sustainable development at international, regional and national levels.- Agreement to explore the possibility of a more coherent institutional framework to allow more efficient environmental governance within the UN system.Research: the EU Framework Programmes for Research (FP6 and FP7): - The new framework programme for 2007 - 2013 will support relevant research, and provide background for “knowledge based approach”. |

ANNEX 2

A non-exhaustive list of key environment and sustainable natural resource issues, including energy, which are of concern to the EU

In the last 50 years the world’s population has almost trebled and humans have changed eco-systems more extensively that in any similar time period to meet the growing demand for food, fresh water, timber, fibre and fuel. For example, between 1960 and 2000 world food production increased by about 2.5 times, water use doubled, timber production grew by 50% and hydropower capacity doubled [14]. In the same period atmospheric concentrations of carbon dioxide grew by 20% above pre-industrial levels. As a result of these pressures, 15 of the 24 ecosystem services examined by the Millennium Ecosystem Assessment are being degraded or used unsustainably and present an obstacle to achieving the MDGs. These services include provision of capture fisheries, wild food, wood fuel, genetic resources, natural medicines and fresh water, as well as air and water purification, erosion control and the regulation of natural hazards and pests.

Further population growth of 2 billion is predicted by 2030. Combined with the long-term economic growth rate required to pull everyone out of extreme poverty (3.6% per capita p.a. in low income countries), this means the world economy could grow fourfold by 2050 [15]. It is essential to ensure that natural resources are used sustainably so that production and consumption patterns do not exceed the earth’s capacity to supply resources or absorb the wastes and emissions generated by such growth. This will be a fundamental challenge for the world community, and especially for the emerging economies and developing countries. Efforts over the next 10 years to make patterns of development more sustainable will be crucial in affecting the long-term outcome.

The main issues are highlighted in more detail in the following paragraphs.

Climate change. During the last century the earth’s average surface temperature rose by around 0.6˚C and is predicted to rise by a further 1.4 to 5.8˚C by 2100 [16], with a consequent rise in sea levels of 9 to 88 cm threatening island and coastal communities, and greater frequency and severity of extreme weather events. Predicted temperature rises will have profound consequences for water cycles, agriculture, disease and biodiversity, and the number of environmental refugees is expected to rise to 50 million by 2010 and up to 200 million by 2050 as a result [17]. Addressing climate change requires international cooperation aimed achieving the existing Kyoto Protocol Commitments, but also to develop long-term cooperative action. Mitigation of greenhouse gas emissions is crucial, especially in industrialised countries and emerging economies. Substantial changes are needed in how the world produces and uses energy, as is technological change in all economic sectors. In view of the already unavoidable impact of climate change, in many developing countries cooperation will need to concentrate on adaptation and on reducing vulnerability to climate change but should also stimulate investment in clean technologies.

Biodiversity. Maintaining biodiversity at genetic, species and ecosystem levels offers many local and global benefits. Healthy and fully-functioning ecosystems provide a wide range of essential goods, such as foods, fuels, building materials and medicines. They also provide a variety of services, such as cycling nutrients, creating fertile soils, fixing carbon, purifying air and water, providing genetic material for crops and livestock, pollination, controlling floods and erosion, and checking pests, diseases and alien species. Ecosystems support primary production (agriculture, fisheries, forestry), secondary production (textiles, pharmaceuticals) and service industries (tourism, well-being, recreation). The costs of failing to protect biodiversity are immense – in terms of lost goods and services to these sectors of the economy. Further, restoring degraded ecosystems, or substituting artificially for these biodiversity goods and services where natural systems fail is frequently much more costly than looking after them in the first place. Poor people in developing countries, with little access to markets, are particularly reliant on ecosystem goods and services.

Water. One third of the world’s population live in countries that are water-stressed [18] and this proportion is likely to increase to two thirds by 2025 with implications for peace and security. Over 1.1 billion people have no access to safe drinking water and 2.4 billion lack improved sanitation. Integrated water resources management is essential worldwide if human needs for consumption, agriculture and industry are to be balanced with the water needs of healthy ecosystems. Polluted ecosystems and poor water management have a detrimental effect on economic growth, health and livelihoods. Improving access to safe water and sanitation and improved water resource management are key steps to achieving many of the Millennium Development Goals (MDGs).

Forest management. Natural forests are centres of biodiversity and important stores of carbon and disturbing these ecosystems contributes to biodiversity loss and climate change. An estimated 1.6 billion poor people rely heavily on forests for their livelihoods, including food security (bushmeat, fruits and vegetables), health (medicinal plants), shelter (building materials), and energy (fuelwood and charcoal). Forests also provide environmental services such as watershed protection. Forest-based industries are an important source of employment and export revenues, and are a driver of economic growth. Rapid global deforestation and poor governance jeopardise this valuable resource endowment.

Fisheries and marine resources. Lack of effective governance often results in over-exploitation of the resource base, threatening the nutritional status of major population groups, particularly people from the poorest African and South Asian countries, for whom fish and marine products constitute an essential part of their protein intake. Coral reefs are major centres of biodiversity and important in protecting shorelines, which are often densely inhabited and the basis for considerable economic development through eco-tourism.

Desertification and land degradation lead to the loss of productive land. An estimated 900 million people across the world live in ‘drylands’, which cover about 30% of the earth’s land surface. These drylands, which have low and variable rainfall, are very fragile. Due to their low productivity, they are also often politically and economically marginalised and receive little attention from most governments. Surveys show that nearly 70% of drylands worldwide suffer varying degrees of degradation and desertification.

Use of natural resources in growing economies. The links between growth and natural resource use change depending on the absolute level of development. In poor societies the links between poverty and natural resource degradation often lead to a vicious circle of negative growth, increasing poverty and further over-exploitation of the natural resource base. As economies develop, different patterns set in and positive economic growth brings a new set of environmental pressures. Rich economies such as the EU have an ecological footprint that extends beyond its borders. Indeed, the EU contains 7% of the world’s population but consumes 16% of the products of the earth’s biocapacity [19]. In emerging economies and even in developing countries with significant wealthier sectors of society, the environmental effects of affluence are of growing concern. Natural resources need to be managed sustainably to break the link between economic growth and environmental degradation. This needs to be done by taking into account the full life cycle of resource use, covering their supply, use phase and the final disposal of waste. New EU policies, including the Thematic Strategies on resource use, waste and Integrated Product Policy, build on this logic, aiming to ensure that the negative impacts of resource use and products are reduced without simply shifting them to other countries. These policy developments are of great interest to emerging economies.

Bio-technology promises remarkable advances in medicine, agriculture and other fields and may have the potential to decrease pressure on land use, increase sustainable yields on marginal lands and reduce the use of water and agro-chemicals in agriculture. However, genetic engineering is a very new field and there are potential adverse effects on biological diversity and risks to human health. These could be of particular concern in developing countries which house most of the wild relatives of domesticated crops but lack capacity to assess and manage risks and thus to ensure bio-safety.

Chemicals and pesticides can bring enormous benefits to man and are the products of rapidly growing and globalising industries. However, when badly managed they are also the cause of major health and other problems, especially in developing countries. Uncontrolled transport and storage of hazardous waste and unsound management of all wastes also bring threats to the environment and human health. The costs of unsound chemicals and toxics management are widespread and borne disproportionately by the poor; yet least developed countries are often unaware of the economic burdens posed by poor management.

Energy access. Nearly two billion people do not have access to modern energy services. Developing countries’ supplies of energy are insecure and unreliable: firewood, charcoal, crop residues and animal wastes account for approximately 30% of primary energy use; electricity supplies are limited and often erratic; and net oil importers are particularly vulnerable to high global oil prices. Better access to secure, affordable and sustainable energy services is essential for achieving the MDGs, for the eradication of poverty, and to support the productivity increases and economic growth both in rural and in urban areas.

Secure and affordable energy supplies. The volatility of energy prices (notably oil and gas) brings important economic impacts to all countries and the businesses on which their economies depend, especially those countries with emerging economies. Working together to establish plans, strategies and systems for ensuring secure and sustainable energy services at affordable prices, without causing excessive damage to either the local or the global environment, is therefore an important priority for both the public and private sectors in the EU and for its neighbours and partners worldwide.

Air Pollution is closely related to the burning of fossil fuels, in particular coal, and thus there are clear links between air pollution and policies on energy and climate change. Such pollution is growing rapidly in emerging economies. Tackling air pollution brings major health benefits not only in those economies but even in poorer, biomass-dependent developing countries. Nearly 1.6 million people die each year from the effects of indoor pollution from fuelwood and other solid fuels [20]. Air pollution travels long distances. While emissions from the EU are decreasing there is increasing evidence that the long range transport of air pollution into the EU is increasing. This is one of the reasons why the Commission is co-chairing a “Task Force on Hemispheric Transport of Air Pollution”, which looks at the technical/scientific issues surrounding hemispheric contributions to air pollution. Recently the UNEP has drawn attention to the trans-boundary effects of air pollution from the emerging economies of Asia.

ANNEX 3

Current Funding instruments

Regulations (EC) No 2493/2000 and (EC) No 2494/2000 on the Environment in Developing Countries and Tropical Forests and Other Forests in Developing Countries expire in 2006. These budget lines were first created in 1992 to implement pilot actions and strategic studies and merged in 2001 into budget line 21 02 05. The emphasis is on work in developing countries that fosters sustainable forest management and environmental protection and allocations are made both through calls for proposals aimed at NGOs, among others, and by way of targeted projects undertaken by IGOs in support of EC policy objectives.

Table: funding by different sectors (budget line 21-02-05, 218 M € between 2000-2004)

(...PICT...)

Note: for sectors such as energy, this graph does not reflect the overall share of granted support. In fact, support to energy projects has also been given in the frame of other headings like under “forest”, “sustainable development” and others.

The Life-Third countries part of Regulation (EC) No 1682/2004 expires at the end of 2006. It is active in non-EU countries around the Mediterranean and Baltic seas and helps to establish the capacities and administrative structures needed in the environmental sector and in the development of environmental policy and action programmes. Priority is given to projects that promote cooperation at trans-frontier, trans-national or regional level. The Commission’s International Environment budget line 07 02 01 commits between €6 and 8 million a year, of which an increasing share (currently about €2 million) is needed for regular contributions for the core costs of MEAs. The legal basis for regular contributions is provided by the decisions on EC ratification while the rest of the line is based on the Annual Work Programme of DG Environment. The line supports global and European regional MEAs and other international environmental processes. For example, using the budget line and other resources, the EC pays for preparatory analytical work required for negotiations, helps developing countries to participate in environmental meetings, and holds dialogues with key partners on major issues.

Budget Lines 06.04.02 and 06.01.04.09 “COOPENER” funds initiatives that promote renewable energy sources and energy efficiency in developing countries, and address sustainable energy services for poverty alleviation in the context of the EUEI. €5 million p.a. was committed on these budget lines in 2003-05.

List of Acronyms

DCECI | Development Cooperation and Economic Cooperation Instrument |

DPS | Development Policy Statement adopted by the Council, European Parliament and the Commission on 22 November 2005 |

6th EAP | Sixth Environmental Action Programme, Decision 1600/2002/EC, OJ L242/1 of 10/09/2002 |

EC | European Community |

ENPI | European Neighbourhood Policy Instrument |

EUEI | European Union Energy Initiative |

EUWI | European Union Water Initiative |

EU | European Union |

FLEGT | Forest Law Enforcement, Governance and Trade |

GEF | Global Environment Facility |

FP6 | Framework Programme for Research no 6 |

IEA | International Energy Agency |

IEE | Intelligent Energy - Europe |

IFI | International Financial Institution |

IISD | International Institute for Sustainable Development |

IUCN | World Conservation Union |

IPA | Pre-Accession Instrument |

IPCC | Inter-governmental Panel on Climate Change |

JPoI | Johannesburg Plan of Implementation adopted at WSSD |

JREC | Johannesburg Renewable Energy Coalition |

MEA | Multilateral Environmental Agreement |

MDG | Millennium Development Goals |

PEP | Poverty-Environment Partnership |

PRSP | Poverty Reduction Strategy Paper |

NGO | Non-Governmental Organisation |

SAICM | Strategic Approach to International Chemicals Management |

UNCBD | United Nations Convention on Biological Diversity |

UNCCD | United Nations Convention on Combating Desertification |

UNFCC | United Nations Framework Convention on Climate Change |

UNDP | United Nations Development Program |

UNEP | United Nations Environmental Programme |

UNFF | United Nations Forum on Forests |

UNITAR | United Nations Institute for Training and Research |

WRI | World Resources Institute |

WWF | World Wide Fund for Nature |

WSSD | World Summit for Sustainable Development |

ACP-EU | Africa – Caribbean – Pacific - European Union |

EDF | European Development Fund |

AMCOW | African Ministerial Conference on Water |

FEMA | African Ministers for Water and for Energy |

AFLEG | African Forest Law Enforcement and Governance |

[1] Se Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet ”Yttre åtgärder via tematiska program inom ramen för den kommande budgetplanen för perioden 2007–2013”, KOM(2005) 324, 3.8.2005.

[2] http://www.millenniumassessment.org/en/index.aspx

[3] World Development Report 2003: Sustainable Development in a Dynamic World (Världsbanken).

[4] Gemensam förklaring antagen av Europaparlamentet, rådet och kommissionen den 22 november 2005.

[5] Beslut nr 1230/2003/EG.

[6] KOM(2002) 408, 17.7.2002.

[7] Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG.

[8] PRSP (Poverty Reduction Strategy Paper) och CSP (EC Country Strategy Paper).

[9] ”Ex ante evaluation of a renewed multiannual Community programme in the field of energy (2007-2013)”, september 2004.

[10] Handlingsplan som åtföljer EU:s strategi mot klimatförändringar inom ramen för utvecklingssamarbete – Handlingsplan 2004–2008”, rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser), 22 november 2004.

[11] Meddelande från kommissionen ”Seger i kampen mot den globala klimatförändringen”, 9.2.2005, KOM(2005) 35.

[12] KOM(2005) 489.

[13] Coopener II.

[14] Millennium Ecosystem Assessment.

[15] World Development Report 2003: Sustainable Development in a Dynamic World (World Bank).

[16] Intergovernmental Panel on Climate Change, 3rd Assessment Report.

[17] Myers, N. (2005) Environmental refugees: an emergent security issue, 13th Economic Forum, Prague 23-27 May.

[18] Countries using more than 10% of total supply where water shortage is likely to impede development.

[19] The European environment: State and outlook 2005. European Environment Agency - NB: figures quoted include Switzerland.

[20] WHO (2000) Air pollution, WHO Fact sheet 187.

--------------------------------------------------