[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 9.9.2005

KOM(2005) 415 slutlig

KOMMISSIONENS RAPPORT

OM MEDLEMSSTATERNAS TILLÄMPNING AV RÅDETS DIREKTIV 99/36/EG OM TRANSPORTABLA TRYCKBÄRANDE ANORDNINGAR

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. DIREKTIV 99/36/EG 3

2. ARTIKEL 4 I DIREKTIV 99/36/EG 4

3. MEDLEMSSTATERNAS TILLÄMPNING AV ARTIKEL 4 4

4. MEDLEMSSTATERNAS GENOMFÖRANDE AV ARTIKEL 4 4

5. SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER 5

BILAGA SAMMANFATTNING AV MEDLEMSSTATERNAS TILLÄMPNING OCH GENOMFÖRANDE AV ARTIKEL 4 I DIREKTIV 99/36/EG 6

KOMMISSIONENS RAPPORT

OM MEDLEMSSTATERNAS TILLÄMPNING AV RÅDETS DIREKTIV 99/36/EG OM TRANSPORTABLA TRYCKBÄRANDE ANORDNINGAR

1. DIREKTIV 99/36/EG

Rådets direktiv 99/36/EG av den 29 april 1999[1] om transportabla tryckbärande anordningar, med senare ändringar[2], är en rättsakt inom ramen för den nya strategin för produktreglering och avser certifiering av sådan utrustning. Direktivets syfte är att förbättra säkerheten hos transportabla tryckbärande anordningar vid marktransporter av farligt gods samt att säkerställa fri rörlighet inom gemenskapen för dessa anordningar, inbegripet utsläppande på marknaden och fortlöpande användning.

I bilagorna IV och V till direktiv 99/36/EG fastställs certifieringsförfaranden för nya och befintliga anordningar och de omfattar

- bedömning av nya transportabla tryckbärande anordningars överensstämmelse,

- förnyad bedömning av överensstämmelse och återkommande kontroller av befintliga transportabla tryckbärande anordningar.

I direktivet fastställs också att endast särskilda kontrollorgan som godkänts av de nationella behöriga myndigheterna får certifiera anordningar i enlighet med certifieringsförfarandena. I normala fall måste bedömningar och förnyade bedömningar av överensstämmelsen göras av ett anmält organ . Bedömningar av överensstämmelsen för att släppa ut nya anordningar på en medlemsstats nationella marknad och återkommande kontroller kan dock också göras av ett godkänt organ . Bilagorna I, II och III till direktivet innehåller minimikrav som måste uppfyllas av anmälda och godkända organ.

I bilaga VII till direktivet anges att anordningen i certifieringssyfte måste π-märkas.

Senast den 1 december 2000 skulle medlemsstaterna ha antagit och offentliggjort den nationella lagstiftning som behövs för att följa direktivet. Senast den 1 juli 2001 skulle de också ha antagit nödvändiga bestämmelser för att tillämpa direktivet, men den tidsfristen förlängdes för vissa anordningar. När det gäller tryckfat, gasflaskpaket och tankar ändrades datumet för genomförande till den 1 juli 2005 genom kommissionens beslut av den 18 juli 2003[3].

2. ARTIKEL 4 I DIREKTIV 99/36/EG

Artikel 4 i direktiv 99/36/EG innehåller bestämmelser om utsläppande på en medlemsstats nationella marknad av transportabla tryckbärande anordningar.

Enligt artikel 4 får medlemsstaterna inom sitt territorium tillåta att kärl släpps ut på marknaden, transporteras och tas i drift av användaren, om kärlens överensstämmelse har bedömts av ett godkänt organ .

Enligt artikel 4.5 skall kommissionen från och med den 1 juli 2004 utvärdera och övervaka effekterna av artikeln och lämna en rapport till rådet och Europaparlamentet. I juli 2004 gjordes därför en undersökning i medlemsstaterna, i vilken de ombads att lämna information till kommissionen om tillämpningen och genomförandet av artikel 4 inom sina respektive territorier. Alla medlemsstater utom Grekland har lämnat denna information.

De centrala punkterna i undersökningen var två frågor om tillämpningen och genomförandet av artikel 4:

1. ”Tillåter [medlemsstaten] inom sitt territorium att kärl vars överensstämmelse har bedömts av ett godkänt organ släpps ut på marknaden, transporteras och tas i drift av användaren, vilket är möjligt enligt artikel 4.1? Om så är fallet, ange den tillämpliga artikeln i Er lagstiftning och uppge vilka moduler för bedömning av överensstämmelsen som dessa godkända organ får tillämpa, om det inte är alla de moduler som avses i artikel 4.4.”

2. ”Har något organ ansökt om ställning som godkänt organ när det gäller utsläppande på den nationella marknaden av ovan nämnda kärl? Hur många av dessa organ har godkänts för detta ändamål?”

Medlemsstaternas svar på dessa frågor sammanfattas i bilagan till denna rapport.

3. MEDLEMSSTATERNAS TILLÄMPNING AV ARTIKEL 4

Av svaren på fråga 1 framgår att många medlemsstater inte har utnyttjat den möjlighet som fastställs i artikel 4. Tio medlemsstater (Belgien, Frankrike, Irland, Italien, Litauen, Ungern, Malta, Nederländerna, Slovenien och Förenade kungariket) har beslutat att utnyttja möjligheten. Fjorton medlemsstater har dock beslutat att inte utnyttja möjligheten. (Grekland har inte svarat.)

4. MEDLEMSSTATERNAS GENOMFÖRANDE AV ARTIKEL 4

Av svaren på fråga 2 framgår att genomförandet av artikel 4 endast har påbörjats. Tio medlemsstater har beslutat att utnyttja den möjlighet som fastställs i artikel 4, men endast Litauen, Ungern och Slovenien har fått in ansökningar från organ om att godkännas. Inga av de sökande har dock godkänts ännu.

5. SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER

De flesta av medlemsstaterna har beslutat att i den nationella lagstiftningen inte föra in den möjlighet som fastställs i artikel 4 i direktiv 99/36/EG. De flesta av medlemsstaterna tillåter alltså inte att godkända organ genomför bedömningar av nya transportabla tryckbärande anordningars överensstämmelse så att de skall få släppas ut på den nationella marknaden.

I de medlemsstater där man har utnyttjat den möjlighet som fastställs i artikel 4 har genomförandet i praktiken knappt påbörjats. Endast i Litauen, Ungern och Slovenien behandlas för närvarande ansökningar från organ som vill godkännas, men ingen ansökan har ännu beviljats.

Eftersom direktivet fram till den 1 juli 2005 endast genomförts delvis, bör de slutgiltiga slutsatserna och rekommendationerna gällande artikel 4 inte fastställas förrän efter det datumet, dvs. efter det att direktivet blivit fullt ut tillämpligt på alla transportabla tryckbärande anordningar (även tryckfat, gasflaskpaket och tankar).

Kommissionen kommer att ta upp denna fråga på nytt när medlemstaterna har fått erfarenhet av en fullständig tillämpning av direktivet.

BILAGA SAMMANFATTNING AV MEDLEMSSTATERNAS TILLÄMPNING OCH GENOMFÖRANDE AV ARTIKEL 4 I DIREKTIV 99/36/EG

MEDLEMSSTAT | Svar på fråga 1 | Svar på fråga 2 |

BELGIQUE – BELGIÊ (Belgien) | JA | NEJ |

CESKA REPUBLIKA (Tjeckien) | NEJ | NEJ |

DANMARK (Danmark) | NEJ | NEJ |

DEUTSCHLAND (Tyskland) | NEJ | NEJ |

EESTI (Estland) | NEJ | NEJ |

ELLAS (Grekland) | - | - |

ESPAÑA (Spanien) | NEJ | NEJ |

FRANCE (Frankrike) | JA | NEJ |

IRELAND (Irland) | JA | NEJ |

ITALIA (Italien) | JA | NEJ |

KYPROS (Cypern) | NEJ | NEJ |

LATVIJA (Lettland) | NEJ | NEJ |

LIETUVA (Litauen) | JA | JA (ännu inget godkännande) |

LUXEMBOURG (Luxemburg) | NEJ | NEJ |

MAGYARORSZAG (Ungern) | JA | JA (ännu inget godkännande) |

MALTA (Malta) | JA | NEJ |

NEDERLAND (Nederländerna) | JA | NEJ |

ÖSTERREICH (Österrike) | NEJ | NEJ |

POLSKA (Poland) | NEJ | NEJ |

PORTUGAL (Portugal) | NEJ | NEJ |

SLOVENIJA (Slovenien) | JA | JA (ännu inget godkännande) |

SLOVENSKO (Slovakien) | NEJ | NEJ |

SUOMI (Finland) | NEJ | NEJ |

SVERIGE (Sverige) | NEJ | NEJ |

UNITED KINGDOM (Förenade kungariket) | JA | NEJ |

[1] EGT L 138, 1.6.1999, s. 20.

[2] Bilagorna till direktiv 99/36/EG har anpassats till den tekniska utvecklingen genom kommissionens direktiv 2001/2/EG av den 4 januari 2001 (EGT L 5, 10.1.2001, s. 4) och genom kommissionens direktiv 2002/50/EG av den 6 juni 2002 (EGT L 149, 7.6.2002, s. 28).

[3] EUT L 183, 22.7.2003, s. 45.