[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 20.07.2005

KOM(2005) 330 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

Gemensamma insatser för tillväxt och sysselsättning:gemenskapens LissabonprogramSEK(2005) 981

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

Gemensamma insatser för tillväxt och sysselsättning:gemenskapens Lissabonprogram

Ett BUDSKAP OM TILLFÖRSIKT OCH BESLUTSAMHET

I CENTRUM FÖR LISSABONSTRATEGIN STÅR ETT BUDSKAP om tillförsikt och beslutsamhet: De problem som Europas samhälle, ekonomi och miljö står inför kan lösas. Om de hanteras väl kan de vändas till nya möjligheter för EU att växa och skapa nya jobb.

Idag står Europa vid ett avgörande vägskäl med både interna och externa problem. Å ena sidan måste man lösa problemet med befolkningens åldrande, som i längden kommer att leda till att befolkningen i arbetsför ålder minskar betydligt samtidigt som andelen pensionärer ökar. Om inte minskningen av arbetskraften kompenseras med produktivitetsökningar kommer den potentiella tillväxten att sjunka dramatiskt till ungefär 1 % år 2040, vilket bara är hälften jämfört med idag. En så kraftigt sänkt ekonomisk prestanda tillsammans med en ökning av åldersrelaterade utgifter skulle sätta hård press på den europeiska sociala modellen. Å andra sidan utsätter den allt snabbare globaliseringen EU:s ekonomi för allt större konkurrens från länder utanför EU. Antalet verksamhetsområden som är utsatta för extern konkurrens har ökat, och inkluderar numera produktion av både högteknologiska och arbetskraftsintensiva varor och tjänster. Investeringarna i forskning och utveckling i EU har i det närmaste stagnerat. Om dagens utveckling fortsätter kommer FoU-investeringarna att ligga på 2,2 % av BNP år 2010, vilket är betydligt mindre än det mål på 3 % man kommit överens om. Mot bakgrund av allt detta måste viktiga beslut fattas, som kommer att vara avgörande för EU:s ekonomiska och sociala framtid.

Den 2 februari 2005 föreslog kommissionen en nystart för Lissabonstrategin genom att koncentrera EU:s ansträngningar på två huvuduppgifter – att skapa en starkare, varaktig tillväxt och fler och bättre jobb[1]. Europeiska unionens institutioner har sedan dess börjat omvandla impulsen från nystarten till konkreta åtgärder. Från Europeiska rådets möte i mars , liksom från Europaparlamentet och arbetsmarknadens parter på EU-nivå, har kommissionens förslag att ge Lissabonstrategin en nystart och en ny inriktning fått fullt stöd .

Målet för Lissabonstrategins partnerskap för tillväxt och sysselsättning är att modernisera vår ekonomi för att se till att vår unika sociala modell bevaras trots allt mer globala marknader, tekniska förändringar, miljöpåfrestningar och en åldrande befolkning. Lissabonstrategin ska också ses i ett bredare sammanhang, i förhållande till den hållbara utvecklingens krav på att tillgodose dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov.

Vi har de resurser som krävs för att bibehålla vår höga levnadsstandard, men vi måste agera för att släppa lös dem. Europa kommer att behöva investera mer i unga människor, utbildning, forskning och innovation, så att vi kan se till att vårt samhälle har de tillgångar och den inställning som krävs för att ge alla medborgare välstånd och trygghet. Vi kommer att fortsätta öppna marknader, dra ned på byråkratin och investera i modern infrastruktur så att våra företag kan växa, innovera och skapa nya jobb. Och vi kommer att göra vad som behövs för att utveckla en kunnig arbetskraft med företagaranda så att alla européer kan dra fördel av ett samhälle med hög sysselsättning, en hög social skyddsnivå och en hälsosam miljö. Alla dessa åtgärder kommer att vidtas med stöd av en sund makroekonomisk politik.

Målet i sig är övertygande, men vägen dit behöver förklaras. De problem vårt samhälle står inför idag skapar en känsla av osäkerhet och pessimism hos en del av medborgarna. Sociala och ekonomiska framsteg leder ofta till betydande förändringar i enskilda människors liv, som för med sig både risker och fördelar. Medborgarnas legitima oro måste tas på allvar, och den nya strategins fördelar för deras dagliga liv måste förklaras på ett riktigt sätt.

Vi måste stimulera tillväxten och skapa nya jobb för att kunna släppa lös de resurser vi behöver för att fullfölja våra ekonomiska och sociala ambitioner och nå våra miljömål. Den allmänna debatten på senare tid har visat att dessa ambitioner är enormt viktiga för medborgarna. Syftet med att nystarta det här ambitiösa projektet är att säkra båda delarna. Vissa politiska åtgärder ger påtagligt utslag först efter en längre tid. Andra ger snabba resultat. Under alla omständigheter måste de vidtas med en stark medvetenhet om vårt kollektiva ansvar och om att det är bråttom. Det finns ingen tid att förlora.

Ett mandat för att agera

En viktig del av nystarten är genomgången av förvaltningen av strategin för att tydligare definiera respektive ansvarsområden på nationell nivå och EU-nivå, så att uppgifter och behörighet stämmer bättre överens. Kommissionen måste komplettera medlemsstaternas ansträngningar. Följaktligen har de politiska åtgärderna på EU-nivå respektive medlemsstatsnivå delats upp i två kompletterande men separata dagordningar.

Om Lissabonstrategins partnerskap för tillväxt och sysselsättning ska bli en framgång beror främst på medlemsstaterna och deras beslutsamhet att genomföra de strukturreformer som behövs. Strategins EU-dimension är dock ett avgörande mervärde. Maximala samverkansfördelar och maximal effektivitet kan endast uppnås om de nationella reformerna kompletteras med åtgärder på gemenskapsnivå. Alla de politiska åtgärder som läggs fram i gemenskapens Lissabonprogram ger ett uppenbart mervärde genom att insatser görs eller samordnas på gemenskapsnivå. Detta mervärde är särskilt tydligt när det gäller gemenskapspolitik som avser den inre marknaden, förbättrade infrastrukturer och bättre allmänna förutsättningar för företag. Man måste också lägga mycket mer vikt vid åtgärder som främjar kunskap, utbildning och kompetens för att stärka EU:s konkurrenskraft och hållbara tillväxt samtidigt som man säkrar den sociala och geografiska sammanhållningen.

Vid sitt möte i juni gav Europeiska rådet sitt stöd till de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning, som utgör en grund för medlemsstaternas nationella program för tillväxt och sysselsättning. Europeiska rådet uppmanade också kommissionen att, parallellt med de nationella programmen, lägga fram ” gemenskapens Lissabonprogram ”, som ska omfatta alla åtgärder på gemenskapsnivå. Detta program har samma uppläggning som de integrerade riktlinjerna. De politiska åtgärderna i det här programmet hänför sig till följande tre huvudområden:

- Stimulera kunskap och innovation för tillväxt.

- Göra Europa mer attraktivt att investera och arbeta i.

- Skapa fler och bättre jobb.

Framsteg på nationell nivå såväl som på gemenskapsnivå kommer att redovisas i en enda årlig rapport om framstegen i EU. Vad gäller gemenskapsnivån kommer rapporten att baseras på regelbunden övervakning av de åtgärder som tas upp i det här Lissabonprogrammet för gemenskapen. Den årliga rapporten om framstegen i EU kommer också att innehålla en utvärdering av genomförandet av medlemsstaternas nationella program. På grundval av denna årliga bedömning kommer kommissionen att vid behov fastställa vilka nya åtgärder som behövs på gemenskapsnivå, och revidera gemenskapens Lissabonprogram därefter.

Även om man ännu inte kommit överens om budgetplanen för perioden 2007–2013 räknar kommissionen med en överenskommelse inom en snar framtid, och uppmanar medlemsstaterna att anslå tillräckliga medel till åtgärder för konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning.

Gemenskapens lissabonprogram – en agenda för tillväxt och sysselsättning

Det är främst medlemsstaternas ansvar att utforma och genomföra makroekonomiska, mikroekonomiska och sysselsättningsrelaterade åtgärder. Åtgärderna kommer att fastställas i nationella reformprogram i höst. I de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning ges vägledning ifråga om dessa åtgärder.

Gemenskapen bidrar till den övergripande dagordningen för ekonomisk politik och sysselsättningspolitik genom att fullborda den inre marknaden och genom att tillämpa gemensamma politiska åtgärder och verksamhet som stödjer och kompletterar nationella åtgärder. Den kommer särskilt att koncentrera sig på följande nyckelåtgärder med högt mervärde:

- Stöd till kunskap och innovation i Europa.

- Reform av politiken för statligt stöd.

- Bättre och enklare lagstiftning för företagen.

- Fullbordandet av den inre marknaden för tjänster.

- Slutande av en ambitiös överenskommelse i Doha-rundan.

- Undanröjande av hinder för personers, yrkesarbetandes och studerandes rörlighet.

- Utveckling av en gemensam inställning till ekonomisk migration.

- Stöd till insatser för att hantera de sociala konsekvenserna av den ekonomisk omstruktureringen.

Den kompletta listan över åtgärder i gemenskapens Lissabonprogram bifogas[2]. Den omfattar åtgärder inom lagstiftningsområdet, finansiella instrument och förslag om utvecklingen av politiska insatser. Ansträngningarna för att öka EU:s tillväxtpotential måste göras mot bakgrund av en sund makroekonomisk politik. De nyligen beslutade förbättringarna i genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten kommer att bidra till en ökad makroekonomisk stabilitet i EU, vilket är av avgörande betydelse för att vi ska kunna uppnå hållbar ekonomisk tillväxt med nya jobb.

Kommissionen har föreslagit att de program som får stöd genom strukturfonderna och sammanhållningsfonden ska omfatta målinriktade investeringar i kunskap, innovation och forskningskapacitet liksom förbättrad grundutbildning och fortbildning för att ge arbetstagarna kompetens att hantera förändringar och byta yrke. De kommer att bidra till att göra medlemsstater, regioner och städer mer attraktiva genom stöd till den ekonomiska infrastrukturen. Stora investeringar i infrastruktur avseende transporter, miljö och energi behövs i regioner som släpar efter, särskilt i de nya medlemsstaterna, för att stimulera tillväxt och långsiktig konvergens med resten av EU. Genom att göra det lättare att ta sig dit är effektiva nätverk av infrastrukturer en förutsättning för företagens tillväxt och nya jobb i dessa områden.

Den nya fonden för landsbygdsutvecklingen kommer att mer specifikt inriktas på tillväxt och nya jobb på landsbygden, samtidigt som naturresurserna skyddas och tillvaratas. Resurser kommer att avsättas främst för framsynta investeringar i människor, innovationer, färdigheter och kapital inom jord- och skogsbruk, användning av informations- och kommunikationsteknik på landsbygden och för att skapa fler och bättre jobb genom diversifierad verksamhet på landsbygden, särskilt för kvinnor och ungdomar.

Kommissionen har just lagt fram strategiska riktlinjer för gemenskapen för 2007-2013[3] som syftar till att inrikta nästa generation program för sammanhållningspolitik och landsbygdsutveckling på tillväxt och sysselsättning i större utsträckning . Riktlinjerna syftar till att få politiken för sammanhållning och landsbygdsutveckling att stämma väl överens med Lissabonstrategin. I riktlinjerna fastställs en ram som ska se till att de prioriterade frågorna – att göra EU attraktivt att investera och arbeta i, att stimulera kunskap och innovation och att skapa fler och bättre jobb för alla – återspeglas i fungerande program på nationell och regional nivå.

Det övergripande bidraget från Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska investeringsfonden (EIF) vad gäller finansieringen - särskilt genom EIB:s initiativ ”Innovation 2010” - bör framhållas.

Kunskap och innovation – den hållbara tillväxtens drivkrafter

Kunskap är en avgörande faktor för att Europa ska kunna bibehålla sina internationella konkurrensfördelar. Det är genom att förena sina resurser och säkra konkurrenskraftiga förhållanden för forskning grundad på spetskompetens som EU bäst kan bidra till att förbättra Europas forskningspotential. Större och effektivare investeringar i kunskap och innovation behövs för att nå det övergripande EU-målet om forskningsinvesteringar på 3 % av BNP och för att utveckla kapacitet och verktyg för att öka Europas konkurrenskraft, skapa nya jobb och säkerställa hållbar tillväxt. Huvudansvaret för att uppmuntra större och bättre investeringar vilar på medlemsstaterna, men gemenskapen kommer att komplettera deras ansträngningar med hjälp av gemenskapsbudgeten för att stimulera, organisera och utnyttja alla former av samarbete på EU-nivå inom forskning, innovation och utbildning. En kombination av gemenskapslagstiftning och gemenskapsfinansiering kommer att användas för att främja tekniska innovationer och dra människor och kapital till europeisk forskning och nyskapande affärssatsningar.

På lagstiftningsområdet har kommissionen presenterat en övergripande reform av politiken för statligt stöd i syfte att främja tillväxt, sysselsättning och sammanhållning[4]. Ett antal översyner planeras för att se till att det statliga stödet inriktas på att stödja kunskap och innovation. Ramen för statligt stöd till forskning och utveckling kommer att revideras bl.a. för att öka samarbetet mellan offentliga forskningsinstitut och industrin. Ramen kan komma att utvidgas till att omfatta nya bestämmelser om stöd till innovation, särskilt i små och medelstora företag. Dessutom planerar man att göra det lättare att ge statligt stöd till nystartade, nyskapande företag, inte bara genom direkt finansiering, utan även genom att underlätta tillgången till riskkapital. Åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för innovation, bl.a. stöd för utbildning, rörlighet och sammankoppling i kluster kan också underlättas genom att bestämmelserna görs mer flexibla. Överhuvudtaget kommer reformen att förbättra de allmänna förutsättningarna för innovation genom att ge medlemsstaterna en enklare administrativ ram. Eftersom konkurrensutsatta marknader fortfarande är det bästa verktyget för att skapa innovation och kunskap kommer de nya bestämmelserna att utformas så att statligt stöd får utges endast under förutsättning att sidoeffekterna för samhället är betydande och att konkurrensförhållandena inte snedvrids.

Ifråga om finansiering från gemenskapen har kommissionen lagt fram förslag om två stora stödprogram för perioden 2007-2013, nämligen det sjunde ramprogrammet för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration[5] och ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation[6] .

I förslaget till det sjunde ramprogrammet behandlas frågor om spetskompetens och fragmentering av forskningen i Europa, fri rörlighet för kunskap och forskare, Europas brister när det gäller att utnyttja forskningsresultaten, samt främjandet av FoTU-baserade regionala kluster. Den verksamhet som föreslås är högrelevant för näringslivets behov och drar fördel av de strategiska forskningsagendor som utvecklats av teknikplattformar under näringslivets ledning. Bl.a. inkluderar den ökad forskning och innovation inom informations- och kommunikationsteknik (IKT) . Vidare syftar initiativet ”i2010 – Det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsättning” till att stödja produktion och användning av denna teknik som en nyckeldrivkraft i den sociala och ekonomiska utvecklingen.

I ramprogrammet för forskning introduceras en ny och mer ambitiös inställning till storskaliga partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn på områden som är av stor betydelse för EU:s konkurrenskraft. Dessa områden kommer att kartläggas genom dialog med näringslivet, och då särskilt genom gemensamma teknikinitiativ som för närvarande planeras på områdena nyskapande medicin, nanoelektronik, inbyggda system, flyg- och rymdteknik och flygtransporter, vätgas och bränsleceller samt global övervakning av miljö och säkerhet[7]. Dessutom införs en ny riskdelningsmekanism för att göra det lättare att få lån från EIB.

Enligt ramprogrammet ska man särskilt ta hänsyn till tillväxtmöjligheter för små och mellanstora företag genom att hjälpa dem att genomföra eller lägga ut forskning, utveckla nya teknikbaserade produkter och marknader, utvidga nätverk, utnyttja forskningsresultat, inhämta teknisk kunskap och utbilda sina anställda i förändringskompetens – och därigenom skapa flera jobb.

Ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation kommer främst att inriktas på små- och medelstora företag och företagare. Genom att underlätta tillgången till marknader, finansiering och stödtjänster kommer det att stödja nyskapande företag, främja användningen av IKT och miljöteknik, och underlätta företagens finansiering genom riskkapital.

Genom budgetposterna för transeuropeiska nät ges stöd till den praktiska tillämpningen av FoTU-kunskap och innovationsprogram genom industriella projekt som bör leda till smidigare transporter och ökad produktivitet. De viktigaste är Galileo (satellitbaserad radionavigering för alla transportmedel), ERTMS (järnväg), SESAME (flygledning) och andra tillämpningar av intelligenta transportsystem.

Det finns en betydande ekonomisk, miljömässig och sysselsättningsmässig potential i miljövänlig, energieffektiv och förnybar energiteknik . Därför kommer kommissionen att öka sina insatser för att främja utvecklingen och tillämpningen av miljövänlig teknik och användningen av miljövänliga innovationer, särskilt genom handlingsplanen för miljöteknik[8]. Sådan teknik kommer att stödjas dels genom ökade insatser för att sprida forskning och teknik, dels genom offentliga och privata investeringar via strukturfonderna och Europeiska investeringsbanken, särskilt för att främja teknik med låga koldioxidutsläpp.

En överenskommelse om gemenskapspatent är fortfarande av avgörande betydelse för EU:s åtagande att främja en kunskapsbaserad, nyskapande ekonomi. Gemenskapen kommer att stödja ansträngningarna att bibehålla en stark industrikapacitet genom att gemensamt på EU-nivå ta itu med problem avseende forskning, lagstiftning och finansiering när enskilda medlemsstater på grund av omfattningen inte framgångsrikt kan tackla brister på marknaden och i den offentliga politiken på egen hand.

Göra Europa mer attraktivt att investera och arbeta i

För att attrahera mer investeringar, skapa nya jobb och snabba på tillväxten är det viktigt att underlätta tillträdet till marknaden inom sektorer och mellan medlemsstater. Därför kommer gemenskapen att högprioritera fullbordandet av den inre marknaden och bättre lagstiftning , eftersom det är de två viktigaste politiska verktygen för att skapa jobb och öka tillväxten i EU.

Bättre lagstiftning kan påverka förutsättningarna för ekonomisk tillväxt, sysselsättning och produktivitet på ett mycket positivt sätt. Genom att lagstiftningens kvalitet höjs skapas rätt stimulans för näringslivet, onödiga kostnader försvinner, och hinder för anpassning och innovation undanröjs. De åtgärder som planerats i de initiativ för bättre lagstiftning som tagits av kommissionen och rådets olika ordförandeskap måste genomföras snabbt.

Kommissionen kommer att fortsätta arbetet främst på följande tre områden:

- Alla nya politiska initiativ inom kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram, som vitböcker, lagstiftningsförslag och finansieringsprogram, kommer att underkastas en grundlig konsekvensanalys.

- Noggrann granskning av förslag som ligger på rådets eller parlamentets bord kan leda till att förslagen ändras, ersätts eller dras tillbaka.

- Förenklingen av viktig befintlig lagstiftning kommer att fortsätta och en ny fas i förenklingsprogrammet kommer att inledas på grundval av sektorsvisa handlingsplaner.

Ineffektiv lagstiftning, svårigheter att komma in på marknaden och otillräckligt konkurrenstryck kan hindra nyskapande i sektorer med hög tillväxtpotential och minska konsumenternas fördelar. Därför har kommissionen inlett en serie sektorsgranskningar för att kartlägga hinder för tillväxt och innovation i nyckelsektorer, med särskild inriktning på små och medelstora företag. Vidare kommer kommissionen att förbereda ett nytt sätt att ta hänsyn till små och medelstora företags intressen när man lägger fram förslag till gemenskapslagstiftning och politiska åtgärder.

Den inre marknaden för tjänster måste fungera fullt ut, samtidigt som man bevarar den europeiska sociala modellen. Tjänstesektorn stod för nästan alla nya jobb som skapades i EU under perioden 1997-2002. Tjänsterna står nu för 70 % av EU:s mervärde. Samtidigt står tjänster dock endast för ungefär 20 % av handeln mellan EU-länderna. Att fullborda den inre marknaden för tjänster skulle höja BNP med 0,6 % och förvärvsfrekvensen med 0,3 % (upp till 600 000 arbetstillfällen) på medellång sikt. Kommissionen kommer att arbeta konstruktivt tillsammans med Europaparlamentet, rådet och andra behöriga inom lagstiftningsförfarandet för att säkra ett brett samförstånd om det ändrade tjänstedirektivet.

Att effektiva tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som håller hög kvalitet tillhandahålls är en viktig del av den europeiska välfärdsstaten. Tjänsterna är av avgörande betydelse för att säkra den sociala och geografiska sammanhållningen, och bidrar till konkurrenskraften. Som uppföljning till 2004 års vitbok om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse kommer kommissionen att ta initiativ för att ge mer vägledning om denna princip.

En fullständig integrering av finansmarknaderna kommer också att bidra till att förbättra resultaten och öka sysselsättningen genom att kapital kan placeras på ett mer effektivt sätt och genom att bättre villkor för företagsfinansiering skapas. Det mesta av lagstiftningen har redan antagits. Nu måste man övergå till genomförande och enhetlig tillämpning av bestämmelserna. Samtidigt är det viktigt att ta itu med eventuella kvarvarande hinder för inträde på marknaden.

För att den inre marknaden ska kunna fungera effektivt krävs en adekvat och hållbar infrastruktur för det fria flödet av varor, tjänster och personer. Denna infrastruktur är i sig avgörande för var företagsinvesteringar sker. Bidrag och lagstiftning från gemenskapens sida kommer att komplettera medlemsstaternas ansträngningar att göra nationella nät öppna för samtrafik, kompatibla och tillgängliga. EU bör öka sina ansträngningar att koncentrera anslagna medel från budgetposten för transeuropeiska nät och gemenskapens övriga budget- och finansieringsverktyg på de 30 prioriterade transportvägarna och projekten som valts ut i beslutet om gemenskapens riktlinjer[9]. Medlemsstaterna måste leva upp till sina åtaganden att börja arbeta på 45 ”snabbstartsprojekt” över gränserna för transport-, energi- och bredbandsnätverk, FoTU och innovation . Den europeiska samordningen av varje projekt måste motsvaras av ett tydligt åtagande från medlemsstaternas sida att inleda arbetet med planering och finansiering.

För att undanröja de hinder som företag som verkar i flera medlemsstater stöter på p.g.a. att bestämmelserna om hur företag beskattas är olika i alla de 25 medlemsstaterna försöker kommissionen att uppnå en överenskommelse om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas och dess tillämpning.

Gemenskapen har åtagit sig att uppnå en ambitiös överenskommelse i Doha-rundan , som kompletteras av bilaterala och regionala handelsöverenskommelser. Kommissionen kommer att fortsätta sin dialog om lagstiftning och administration på internationell nivå, inklusive bilaterala överenskommelser om flyg- och sjötrafiktjänster, eftersom detta är ett sätt att se till att våra standarder bibehålls och tillämpas utanför EU. Vidare kommer kommissionen att fortsätta sin strategi för säkerställande av skyddet av immaterialrätt i tredjeländer för att stoppa ökningen av piratkopiering och varumärkesförfalskning. Ett nytt initiativ kommer också att tas för att arbeta för bättre tillgång till marknaden för offentliga upphandling i tredjeländer.

Skapa fler och bättre jobb.

Om EU ska kunna nå full sysselsättning, öka både kvalitet och produktivitet i arbetet och stärka den sociala och geografiska sammanhållningen måste vi få fler människor att arbeta och fortsätta att arbeta, öka tillgången på arbetskraft, modernisera våra sociala trygghetssystem, förbättra arbetstagarnas och företagens anpassningsförmåga och öka investeringarna i mänskligt kapital genom bättre utbildning och kompetens.

Dessa mål och prioriteringar står också i centrum för den sociala agendan [10] som nyligen fått en nystart, och de återspeglas även i de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning. Även om huvudansvaret för politiken för sysselsättning, social trygghet och utbildning ligger hos de nationella offentliga myndigheterna kommer gemenskapen att komplettera deras ansträngningar. Arbetsmarknadens parter på EU-nivå kommer att uppmanas att spela en viktig roll.

Gemenskapen har åtagit sig att bättre förutse och hantera ekonomiska omstruktureringar . Omstruktureringar och företagsflyttar är oundvikliga konsekvenser av ekonomiska framsteg och marknadsintegrering. När de inträffar kan de dock verka destabiliserande på de personer och samhällen som berörs. I dessa fall bör alla tillgängliga resurser mobiliseras för att hjälpa de som drabbas att hantera förändringarna och omvandla dem till nya möjligheter, samtidigt som man tillhandahåller adekvat trygghet och skyddsnät. Kommissionen kommer att följa upp sitt meddelande om omstruktureringar och sysselsättning[11] i olika sektorer och olika regioner. Kommissionen anser även att det är viktigt att inrätta en fond för att hjälpa de människor och regioner som drabbas hårdast av ekonomiska omstruktureringar, och en reserv för oförutsedda följder av strukturella förändringar.

För att underlätta yrkesbyte och geografisk rörlighet och öppna nya sysselsättningsmöjligheter som uppstår på en alleuropeisk arbetsmarknad kommer gemenskapen att undanröja hinder för arbetskraftens rörlighet. Kommissionen kommer att följa upp antagandet av direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer och lägga fram ett förslag om en ram för europeiska kvalifikationer som ska främja erkännandet av kvalifikationer och kompetens genom att skapa förutsättningar för öppenhet och ömsesidigt förtroende. På så sätt underlättas studentutbyten och yrkesrelaterad rörlighet i ett sammanhang som går vida utöver de reglerade yrkena.

För att kunna dra fördelar av hela världens mänskliga kapital och utnyttja dess kunskapsresurser kommer kommissionen att arbeta på en gemensam ram för att hantera ekonomisk migration på EU-nivå. Kommissionen föreslår även snabbare förfaranden för inresa och vistelse när det gäller längre vistelser för forskare från länder utanför EU och enklare förfaranden för enhetliga visum för korta vistelser.

För att öka sysselsättning och produktivitet samt stärka den sociala sammanhållningen stöder och kompletterar gemenskapen medlemsstaternas ansträngningar på områdena mänskligt kapital, utbildning och fortbildning , inklusive en särskild inriktning på integration av ungdomar, i enlighet med den europeiska ungdomspakten[12] . För att få fler människor att börja och fortsätta arbeta kommer kommissionen även att hjälpa medlemsstaterna att utveckla strategier för aktivt åldrande, bl.a. åtgärder för att öka antalet levnadsår vid god hälsa. För att komplettera Europeiska socialfondens verksamhet har kommissionen föreslagit ett program för livslångt lärande för att stödja verksamhet och nätverk på detta område som omfattar hela EU.

Kommissionen avser att stödja universitet och leverantörer av högskoleutbildning i deras ansträngningar att bidra mer till att uppnå målen för Lissabonstrategin, t.ex. genom att mobilisera alla EU:s finansieringskällor för att modernisera dem, och genom att stärka samarbetet inom ramen för programmet "Utbildning 2010" i syfte att komplettera Bolognaprocessen. Kommissionen kommer också att överväga inrättandet av ett europeiskt teknikinstitut för att locka spetsintelligens och idéer från hela världen.

Slutsatser

För se till att den förnyade Lissabonstrategins partnerskap för tillväxt och sysselsättning är trovärdigt och för att försäkra sig om medborgarnas fortsatta stöd måste åtgärder vidtas omedelbart för att uppnå påtagliga resultat. Särskilt ska åtgärderna på gemenskapsnivå inriktas på nyckelåtgärder, som stöd till kunskap och innovation i Europa, reformen av politiken för statligt stöd, bättre lagstiftning, den inre marknaden för tjänster, slutförandet av Doha-rundan, undanröjandet av hinder för rörlighet, ekonomisk migration och de sociala konsekvenserna av omstruktureringarna. Det är också oerhört viktigt att anpassa politiken för sammanhållning och landsbygdsutveckling till Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning. Kommissionen uppmanar övriga EU-institutioner att i samråd göra ansträngningar för att snabbt nå resultat på dessa politikområden.

Synergi och komplementaritet mellan gemenskapsprogrammet och medlemsstaternas reformprogram är grunden för en framgångsrik förnyad Lissabonstrategi. I samma anda som partnerskapet för tillväxt och sysselsättning och i syfte att tillämpa det här programmet med framgång kommer Europeiska kommissionen att arbeta nära samman med Europaparlamentet och rådet, och utnyttja andra EU-institutioners sakkunskap – t.ex. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och, på finansieringsområdet, Europeiska investeringsbanken.

Lissabonstrategins partnerskap förutsätter en långsiktig kommunikationsstrategi där man inte bara ger medborgarna information, utan även engagerar dem i processen. De viktigaste kommunikationsinsatserna måste göras på nationell, regional och lokal nivå. Därför behövs en nära och kontinuerlig samordning med nationella regeringar, parlament, regioner, städer och det civila samhället. På så sätt får strategin demokratisk legitimitet, samtidigt som grunden läggs för att den ska kunna lyckas.

Vi är nu i ett avgörande skede, både politiskt och ekonomiskt. Vi förväntar oss att medlemsstaterna lägger fram trovärdiga och ambitiösa handlingsplaner för att sätta Lissabonstrategin i verket. EU måste visa vägen. Vi måste visa att vi kan välja. Vi måste konkretisera våra val. Dessa val måste vara ambitiösa men realistiska. Genom att visa sitt ledarskap kan kommissionen stimulera och uppmuntra medlemsstaterna att göra detsamma. Det är endast med gemensamma krafter som kommissionen, Europaparlamentet och medlemsstaterna kan uppnå de ambitiösa målen i den nya Lissabonstrategin. Nu är det dags att visa resultat.

[1] KOM(2005) 24, 2.2.2005.

[2] SEK(2005) 981, 20.7.2005.

[3] KOM(2005) 299, 5.7.2005 och KOM(2005) 304, 5.7.2005.

[4] KOM(2005) 107, 7.6.2005.

[5] KOM(2005) 119, 6.4.2005.

[6] KOM(2005) 121, 6.4.2005.

[7] SEK(2005) 800, 10.6.2005.

[8] KOM(2004) 38, 28.1.2004 och KOM(2005) 16, 27.1.2005.

[9] Beslut av den 29 april 2004 om ändring av beslut 1692/96/EG.

[10] KOM(2005) 33, 9.2.2005.

[11] KOM(2005) 120, 31.3.2005.

[12] KOM(2005) 206, 30.5.2005.