Bryssel den 21.04.2005

KOM(2005) 150 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET

Införande av en granskning av EG:s ekonomiska politik inom ramen för OECD:s kommitté för ekonomiska bedömningar jämsides med undersökningen avseende euroområdet

Sakfrågan

Detta meddelande från kommissionen innehåller förslag till punkter som bör ingå i svaret på en begäran från Australiens, Kanadas, Japans, Sydkoreas, Mexikos och Förenta staternas (Apec-länderna) OECD-ambassadörerna om att utvidga de undersökningar som OECD:s kommitté för ekonomiska bedömningar (Economic and Development Review Committee) gör av euroområdet till att omfatta sådan gemenskapspolitik som påverkar EU:s ekonomiska resultat. Kommissionen föreslår att skrivelsen från Apec besvaras positivt så tillvida att EG skulle kunna godta att det införs en särskild ”EU 25-undersökning”[1] jämsides med undersökningen av euroområdet, förutsatt att den görs på ett sådant sätt att EG:s särskilda karaktär beaktas och att den gagnar EG:s intressen.

EG och undersökningen inom ramen för OECD:s kommitté för ekonomiska bedömningar

Den granskning av OECD-ländernas ekonomier som OECD:s kommitté för ekonomiska bedömningar (nedan kallad ”kommittén) genomför är en hörnsten i OECD:s system för inbördes granskning och ekonomisk övervakning.

Kommittén har som främsta mål för sina undersökningar att dels bedöma hur myndigheterna skulle kunna förbättra sitt ekonomiska resultat, dels uppmuntra de deltagande länderna att stärka sina strategier med sikte på att göra ekonomin mera effektiv och att främja tillväxt. När granskningen är slutförd lämnar kommittén rekommendationer som visserligen inte är bindande för medlemsländerna men som är nyttiga som vägledning för politiken, och i samband med påföljande undersökningar kan man följa upp om rekommendationerna genomförts. Varje OECD-land granskas med mellan 12 och 18 månaders mellanrum (för Euroområdet gäller 12 månader).

För närvarande gör kommittén ingen egentlig undersökning av gemenskapspolitiken. Sedan 2001 genomför den varje år en fristående undersökning av euroområdet med hänsyn till de särskilda förhållanden som kännetecknar ekonomin i euroområdet. Undersökningen inriktas särskilt på penning- och valutapolitik medan annan makroekonomisk politik och strukturpolitik tas upp i den mån som påverkar den ekonomiska utvecklingen i euroområdet som helhet (t.ex. konkurrens- och miljöpolitik under 2003). Kommittén gör för närvarande separata granskningar av alla EG-medlemsstater som är medlemmar i OECD, och i dessa sammanhang tar man ofta upp gemenskapspolitiken på olika områden (på grund av deras effekter på enskilda medlemsstater) även om detta sker på ett fragmenterat och mekaniskt sätt.

I samband med dessa undersökningar är det sällan möjligt för en enskild EG-företrädare att lämna sådana synpunkter som återspeglar hur dessa strategier präglar EG i sin helhet. Se bilaga 1 för en mera detaljerad beskrivning av kommitténs arbetssätt, bl.a. när det gäller euroområdet.

Denna situation är inte tillfredsställande vare sig för EG eller för de övriga OECD-länderna.

”Apec:s begäran”

I en skrivelse av den 2 oktober 2003 till EG:s ständiga representant vid OECD föreslog Apec-ländernas OECD-ambassadörer (se bilaga 2) att kommitténs granskningar av euroområdet skulle utvidgas till att i framtiden generellt omfatta EG:s alla politikområden och alla strategier som är gemensamma inom EU. Det främsta syftet med denna begäran är att kommittén skall kunna granska EG som en enhet så att gemenskapen behandlas lika i förhållande till övriga medlemmar i OECD som får hela sin ekonomiska politik granskad. Denna skrivelse har diskuterats mellan kommissionen och medlemsstaterna i Paris, där en majoritet av medlemsstaterna förordade ett positivt svar, samt inom ramen för Ekonomiska och finansiella kommittén i Bryssel. Kommissionens ståndpunkt är att EG bör lämna ett positivt svar på denna begäran och gå med på en ”EU 25-undersökning” förutsatt att ett antal villkor är uppfyllda.

Kommissionen föreslår särskilt att EG skall godta dels att det genomförs en separat och specifik EU 25-undersökning av de delar av EG:s struktur- och sektorspolitik som inverkar på ekonomin i EU 25, dels att den nuvarande undersökningen av euroområdet bibehålls men bör begränsas till frågor som gäller makroekonomisk politik. De båda undersökningarna bör vara åtskilda, för det första eftersom undersökningen av euroområdet rör 12 medlemsstater (samtliga medlemmar i OECD) medan EU 25-undersökningen skulle omfatta alla medlemsstater (av vilka inte alla är medlemmar i OECD), och för det andra, eftersom det skulle tillämpas olika representationsregler. Ur Apec-ländernas synvinkel torde detta knappast ha någon betydelse, eftersom den breda undersökning som de efterlyst skulle komma att genomföras.

Kommissionen anser vidare att varje övergripande undersökning från kommitténs sida bör utformas på ett omsorgsfullt och ändamålsenligt sätt och anpassas så att det tas vederbörlig hänsyn till EG:s och dess gemensamma strategiers särskilda rättsliga, institutionella och politiska karaktär och till de berörda politikområdena.

Fördelar med en EU 25-undersökning

En EU 25-undersökning skulle innebära en rad fördelar av följande skäl:

- EG:s profil skulle framhävas och gemenskapen skulle bli mera synlig som självständig ekonomisk aktör. EG:s befogenheter skulle avspeglas mera fullständigt och korrekt och EG:s företrädare skulle ges en noggrant definierad och erkänd roll inom kommittén.

- EG:s öppenhet och beredvillighet till insyn skulle framhävas, även när det gäller konstruktiv och berättigad kritik riktad mot gemenskapen.

- Gemenskapens politikområden, som annars tas upp på ett mycket mekaniskt och fragmenterat sätt i alla de undersökningar av enskilda medlemsstater som kommittén genomför, skulle tas upp i ett enda sammanhang.

- Det skulle bli lättare att rätta till missförstånd hos de andra OECD-medlemmarna eller OECD:s sekretariat när det gäller EG:s politik på vissa områden (eller inslag i politiken på dessa områden).

- EG skulle ges möjlighet att framföra berättigad kritik beträffande politiken hos andra medlemmar i OECD som undersökts av kommittén utan risk för att anklagas för att själv inte behöva skärskådas på samma sätt.

- En sådan undersökning skulle vara ett konkret exempel på den vikt som kommissionen fäster vid att fastställa former och strategier för hur EG skall kunna förbättra sina ekonomiska resultat och sin konkurrenskraft.

Hur en EU 25-undersökning bör genomföras

Om det skulle införas en EU 25-undersökning måste man ta hänsyn till EG:s unika ställning såsom överstatlig organisation och särskilt behörighetsfördelningen mellan EG och medlemsstaterna, reglerna för EG:s yttre representation och EG:s ställning inom OECD.

Flera av de politikområden som skulle komma att granskas av kommittén tillhör den exklusiva behörigheten (t.ex. handel, jordbruk och fiske), andra tillhör den delade behörigheten (t.ex. miljö). Man bör i detta sammanhang erinra om att EG inte är medlem av OECD utan har ställning som ”fullvärdig deltagare” i OECD. Kommissionen deltar såsom företrädare för EG till fullo i de viktigaste institutionerna och i underlydande organ (punkt 2 i tilläggsprotokollet till OECD-konventionen). Endast i samband med kommitténs undersökning av euroområdet företräds detta område av en gemensam delegation bestående av kommissionen, ordförandeskapet och Europeiska centralbanken. Med tanke på den avsevärda samordningsinsats som skulle krävas på olika nivåer, såväl när det gäller undersökningen av euroområdet som i samband med EU 25-undersökningen, borde de båda undersökningarna genomföras växelvis, dvs. varje undersökning skulle äga rum vartannat år[2].

Man bör också ta vederbörlig hänsyn till de komplicerade rättsliga omständigheterna och de politiska verkningarna av att sex av EG:s medlemsstater inte är medlemmar i OECD. En EU 25-undersökning skulle omfatta gemenskapspolitik som omfattar alla 25 medlemsstater. För närvarande är dock sex av de (nya) medlemsstaterna i EG inte medlemmar i OECD[3]. Det innebär att kommittén skulle granska strategier som har utarbetats för att gälla alla 25 länder, men att ett betydande antal av dessa medlemsstater inte är företrädda. Kommissionen anser att dessa sex medlemsstater bör beviljas särskild ställning som observatörer i kommittén.

Målet är att få till stånd en heltäckande undersökning som omfattar alla 25 medlemsstater, men uppgiften måste fortfarande vara hanterbar och rimlig. Det är förståeligt att man eftersträvar kommittéundersökningar med bredare fokus med tanke på de alltmer komplicerade inbördes förhållandena mellan olika strategier inom ekonomisk politik och relaterade politikområden i alla OECD-länderna. Man måste emellertid se till att en EU 25-undersökning bara omfattar gemenskapspolitiken på de områden som är av direkt relevans för kommitténs syften. Vidare bör EU 25-undersökningen leda till att man i samband med undersökningarna av de enskilda medlemsstaterna inte längre tar upp utformningen av och innehållet i gemenskapspolitiken på olika områden. EU 25-undersökningen bör inte överlappa undersökningen av euroområdet (dvs. inte omfatta EMU-frågor). Den bör inte heller omfatta strategier som redan är föremål för liknande granskningar i andra OECD-organ eller rentav i OECD:s kommitté för ekonomiska bedömningar.

En noggrannare uppdragsbeskrivning och mera exakta riktlinjer för genomförandet av en EU 25-undersökning måste utarbetas tillsammans med OECD:s sekretariat och övriga OECD-medlemmar.

Mot den bakgrunden konstateras följande:

- Kommissionen kommer att förhandla med OECD:s sekretariat och övriga OECD-medlemmar förhandla om villkor och riktlinjer för en eventuell EU 25-undersökning (och samtidigt sörja för en lämplig samordning med medlemsstaterna).

- När det gäller hur EG skall företrädas i kommitténs undersökningar bör kommissionen, i enlighet med reglerna om EG:s yttre representation, fungera som EG:s företrädare i samband med EU 25-undersökningen, med förbehåll för att det sker lämplig samordning med medlemsstaterna.

- Kommitténs undersökning bör genomföras enligt samma riktlinjer som för undersökningen av euroområdet. På samma sätt som andra undersökningsobjekt kommer EU 25 att granskas på grundval av en utredning eller rapport som OECD:s sekretariat utarbetat. Vid granskningen håller kommissionen (efter nära samordning med medlemsstaterna) ett kortfattat inledande uttalande och påpekar eventuella meningsskiljaktigheter när det gäller utkastet till rapport från OECD:s sekretariat. Alla OECD:s medlemsländer har därefter tillfälle att ställa muntliga frågor till EU 25. Efter denna genomgång drar ordföranden de främsta slutsatserna beträffande de viktigaste policyfrågor som behandlats. Dessa slutsatser, som måste antas enhälligt av kommittén, blir vägledande för omarbetningen (i förekommande fall) av rapporten och de formella rekommendationerna i denna.

- Eftersom denna undersökning kommer att röra gemenskapspolitiken på olika områden bör de övriga medlemmarna i OECD godta att EG får en ställning som säkrar lika behandling i förhållande till andra medlemmar när det gäller kommitténs undersökningar. Flera olika möjligheter kan prövas. Kommissionen kan på EG:s vägnar beviljas ”särskild” rösträtt inom ramen för kommittén. Kommissionen kan väljas in i kommittén såsom fullvärdig medlem (så som redan är fallet i OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd) vilket innebär att gemenskapen får rösträtt. Eller så måste man sörja för att den EU-medlemsstat som innehar ordförandeskapet i rådet, efter samordning med kommissionen, på EG:s vägnar får rätt att lägga den relevanta rösten vid kommitténs möten. Kommissionen kommer att undersöka de olika valmöjligheterna tillsammans med OECD:s sekretariat, OECD:s övriga medlemmar och EG:s medlemsstater.

Slutsats

Mot den bakgrunden anser kommissionen att en EU 25-undersökning har klara fördelar för EG som klart uppväger eventuella olägenheter, t.ex. ökad arbetsbörda för vissa av kommissionens avdelningar och behovet av samordning. Kommissionen föreslår därför att EG godtar följande:

- Att det införs en separat och specifik EU 25-undersökning av sådan EG-strukturpolitik och EG-sektorspolitik som inverkar på ekonomin i EU:s 25 medlemsstater.

- Att den nuvarande undersökningen av euroområdet bibehålls och att den begränsas till EMU-frågor och frågor som gäller makroekonomisk politik. Att det inte sker någon överlappning mellan de båda undersökningarna.

Till godtagandet skull emellertid knytas en rad villkor , bland annat att man under lämpliga former förhandlar fram en uppdragsbeskrivning samt villkor och närmare bestämmelser för en eventuell EU 25-undersökning, att man beaktar EG:s speciella särart och att man garanterar de medlemsstater som för närvarande inte är medlemmar i OECD likabehandling. Detta skulle i första hand innebära följande:

- De 6 medlemsstater som för närvarande inte är medlemmar i OECD skulle beviljas ställning som observatörer i organisationen.

- EU 25-undersökningarna bör leda till att alla direkta granskningar av utformningen av och innehållet i gemenskapspolitiken på olika områden upphör vid granskningar av de enskilda medlemsstaterna.

- Med tanke på den avsevärda samordningsinsats som skulle krävas på olika nivåer, såväl när det gäller undersökningen av euroområdet som EU 25-undersökningen, bör de båda undersökningarna genomföras växelvis, dvs. varje undersökning skulle genomföras vartannat år.

- Kommissionen får mandat att förhandla med OECD:s sekretariat och övriga medlemsländer i OECD om villkoren och de närmare bestämmelserna för en EU 25-undersökning (och samtidigt sörja för en lämplig samordning med medlemsstaterna).

- I enlighet med reglerna för EG:s yttre representation skulle kommissionen i nära samordning med medlemsstaterna fungera som företrädare för EG i EU 25-undersökningen.

- EU 25-undersökningen skulle genomföras enligt samma riktlinjer som undersökningen av euroområdet och det krävs att kommittén är helt enig.

- Europeiska gemenskapen bör beviljas en sådan ställning som innebär att EG behandlas på samma villkor som andra granskade OECD-medlemmar, som har vetorätt i kommittén.

Om rådet samtycker till ovanstående kommer Europeiska kommissionens ständiga delegation vid OECD, som Apec-ländernas skrivelse ställdes till, att sända ett positivt svar till Apec-ländernas ambassadörer men samtidigt hänvisa till de villkor och närmare bestämmelser som anges ovan.

På grundval av detta kommer närmare bestämmelser för genomförandet av en EU 25-undersökning, avseende bl.a. räckvidd, periodicitet, rättigheter för EG-medlemsstater som inte är medlemmar i OECD och andra aspekter, att utarbetas tillsammans med OECD:s sekretariat, ordföranden i kommittén och övriga medlemmar i OECD.

Bilagor : 2

1) Bakgrund till de undersökningar som genomförs av OECD:s kommitté för ekonomiska bedömningar

2) Skrivelsen från Apec-länderna

BILAGA 1

Bakgrundsinformation angående de undersökningar som genomförs av OECD:s kommitté för ekonomiska bedömningar

1. Undersökningarnas art

Inom OECD:s kommitté för ekonomiska bedömningar (Economic and Development Review Committee, EDRC) utförs inbördes granskningar av medlemmarnas ekonomiska politik. Den är hörnstenen i OECD:s ekonomiska övervakning av OECD-länderna. Kommittén träffas i genomsnitt 20 gånger om året för att på grundval av en landrapport som läggs fram av OECD:s sekretariat utföra grundliga granskningar av OECD-medlemsländernas ekonomiska politik. För att möjliggöra täta och stabila kontakter mellan företrädarna består kommittén av ständiga delegater (de ekonomiska råden vid de ständiga delegationerna vid OECD). Kommissionen (GD Ekonomi och finans, nedan kallat “GD ECFIN”) sänder på tillfällig basis ut delegater som samarbetar med kommissionens ständiga delegat i kommittén vid genomförandet av landundersökningarna.

Processen i samband med de inbördes utvärderingarna i kommittén är unik. Även om kommitténs landrapporter författas av OECD:s sekretariat (huvudsakligen av dess ekonomiska avdelning), godkänns de av alla 30 medlemsländerna, inbegripet det land som är föremål för undersökning, och av kommissionen. De är därför produkten av konsensus mellan OECD:s medlemsländer och kommissionen och offentliggörs under kommitténs ansvar, inte OECD-sekretariatets, vilket normalt är fallet för de flesta andra av OECD:s landundersökningar. Kommitténs förfaranden innebär att det land som är föremål för undersökning står bakom innehållet i rapporten och blir moraliskt skyldigt att anta åtgärder för att åtgärda de frågor som tas upp i rapporten. För närvarande är 19 av EU:s 25[4] medlemsstater medlemmar i kommittén och regelbundet föremål för kommitténs undersökningar.

Sedan 2001 genomför kommittén även en årligen återkommande fristående undersökning av euroområdet. Denna undersökning har godtagits av Ekonomiska och finansiella kommittén och dess räckvidd fastställdes år 2000 genom en skriftväxling mellan ordföranden i Ekonomiska och finansiella kommittén och chefen för OECD:s ekonomiska avdelning. En sådan särskild undersökning ansågs berättigad på grund av de särdrag som kännetecknar ekonomin i euroområdet med dess gemensamma monetära politik och valutapolitik, grad av samordning av inom finanspolitiken och möjligheten att genom en sådan undersökning vinna nyttiga insikter i hur den ekonomiska och monetära unionen fungerar. OECD och EU:s medlemsstater enades om att dessa undersökningar, mot bakgrund av euroområdets karaktär, skulle inriktas särskilt på penning- och valutapolitiken medan annan makroekonomisk politik och strukturpolitik skulle tas upp i den mån som den inverkar på den ekonomiska utvecklingen i euroområdet som helhet. Därigenom är det möjligt att göra en bedömning av strukturpolitiska aspekter av särskild betydelse för de ekonomiska resultaten inom den ekonomiska och monetära unionen, såsom produkt- och faktormarknader eller välfärdssystemens effektivitet. Vidare görs det i ett regelbundet återkommande kapitel en ingående analys över ett utvalt ekonomiskt ämne. Kommissionen, Europeiska centralbanken och eurogruppens ordförandeskap är officiella företrädare för euroområdet vid dessa undersökningar hos OECD, vilket kräver en hög grad av samordning för att säkerställa en effektiv och samlad representation.

2. Erfarenheter från undersökningarna avseende euroområdet

År 2004 utgavs rapporten om euroområdet för fjärde gången. Dessa rapporter består av allmänna kapitel, i vilka det redogörs för den monetära politiken, budgetpolitiken och strukturpolitiken. De innehåller också ett “strukturspecifikt” kapitel i vilket gemenskapspolitiken på ett bestämt område behandlas mera ingående. Förra året rörde det sig om konkurrenspolitiken.

Under hela arbetets gång samordnar GD ECFIN nära sitt arbete med de övriga avdelningar inom kommissionen som berörs av undersökningen. Utarbetandet av OECD:s utkast till rapporten inleds med att OECD:s sekretariat besöker kommissionen. GD ECFIN samråder med andra avdelningar om svaren på OECD:s frågeformulär och inbjuder dem att delta i mötena. På detta sätt deltar generaldirektoraten för sysselsättning och socialpolitik (EMPL), den inre marknaden (MARKT), jordbruk (AGRI) och skatter och tullar (TAXUD) ofta i processen redan från början. Andra berörda avdelningar inom kommissionen deltar beroende på vilket som är det speciella ämnet för året.

Efter det att OECD:s sekretariat har utarbetat rapportutkastet samråder GD ECFIN på nytt med andra avdelningar inom kommissionen och ber om deras reaktioner och eventuella förslag till ändringar av rapportutkastet. Dessa avdelningars synpunkter avspeglas också i det utkast till inledande uttalande från euroområdets delegation som utarbetas av GD ECFIN. I detta skede samordnar GD ECFIN också medlemsstaternas förslag till ändringar (via Ekonomiska och finansiella kommittén) av rapportutkastet respektive av det inledande uttalandet.

De avdelningar inom kommissionen som berörs av det specifika ämnet inbjuds till det granskningssammanträde som kommittén för ekonomiska bedömningar anordnar i Paris och till det efterföljande mötet om rapportutkastet. Efter dessa möten har GD ECFIN samordningsmöten med övriga avdelningar inom kommissionen, eurogruppens ordförandeskap och Europeiska centralbanken angående den slutgiltiga utformningen av rapporten fram till dess att texten är färdig och antas av kommittén.

Den hittills vunna erfarenheten har visat att det kan vara nog så svårt att samordna de olika ståndpunkterna. År 2003 inleddes arbetet i januari med förberedelsen av OECD-sekretariatets besök hos kommissionen och avslutades först i slutet av juli, vilket främst berodde på att det var svårt att fastställa den slutliga lydelsen av det särskilda kapitlet om konkurrenspolitiken.

På det hela taget innebär OECD:s undersökning om euroområdet i dess nuvarande form redan ganska stora samordningskostnader. Om räckvidden utvidgas så att alla områden av gemenskapspolitiken omfattas leder detta naturligtvis till att denna samordningsbörda ökar ytterligare – hur mycket beror på vilken strategi som tillämpas i sådana fall. Klart är att ju noggrannare och längre analysen är desto tyngre blir samordningsbördan och desto större risken för att processen drar ut på tiden.

3. Politikområden som kan komma att omfattas av kommitténs undersökning

De politikområden som har en inverkan på de ekonomiska resultaten kan indelas i fyra huvudgrupper: 1) makroekonomisk politik, 2) gemensam politik, såsom handels- och jordbrukspolitik, 3) strukturpolitik som syftar till att få marknaden att fungera bättre och 4) strukturpolitik som har ett vidare sikte, men som kan få betydande ekonomiska verkningar (t.ex. miljön). Inom EU är den politik som omnämns under 1 och 3, och i viss mån även den under 4 (men i mycket mindre utsträckning), föremål för viss ekonomisk samordning. Detta är inte fallet med den gemensamma politiken på olika områden.

a. Makroekonomisk politik

Makroekonomisk politik (penning-, finans- och valutapolitiken) analyseras redan inom ramen för euroområdet, där det finns välfungerande samordningsmekanismer. Dessa politikområden diskuteras och undersöks regelbundet internt (eurogruppens arbetsgrupp under Ekonomiska och finansiella kommittén samt eurogruppen).

b. Gemensam politik

Områden som omfattas av den exklusiva behörigheten, t.ex. gemensam politik för handel, jordbruk, fiske och konkurrens, undersöks redan till viss del inom ramen för kommitténs undersökningar av de enskilda medlemsstaterna, vilket också är fallet när det gäller andra OECD-medlemmar, t.ex. Förenta staterna. OECD-medlemmarna har inte öppet ifrågasatt de eventuella verkningarna av denna politik på sina respektive länders ekonomiska resultat eller det faktum att dessa områden har blivit föremål för undersökning av kommittén. Kommitténs senaste undersökning av Förenta staterna hade exempelvis ett avsnitt om handel.

Utöver detta är den gemensamma politiken ofta föremål för diskussioner och analyser i andra OECD-sammanhang, t.ex. handelspolitiken i samband med diskussionerna om regelreformer, jordbrukspolitiken jordbrukskommittén och konkurrenspolitiken i konkurrenskommittén och i samband med de inbördes granskningarna.

c. Strukturpolitik som syftar till att få marknaden att fungera bättre

Åtgärder för strukturella reformer, särskilt de som omfattas av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken såsom arbetsmarknads-, produkt- och kapitalmarknadsreformer och deras anknytning till de makroekonomiska resultaten, har redan diskuterats i ganska allmänna ordalag i samband med tidigare kommittéundersökningar avseende euroområdet. När det direkta syftet med dessa åtgärder är att förbättra marknadens funktion kan de naturligtvis anses ha en potentiellt stor inverkan på det makroekonomiska resultatet totalt sett. Det kan därför vara berättigat att diskutera dem i ett vidare perspektiv. Det uppstår emellertid problem när diskussionen om vissa bestämda åtgärder sträcker sig mycket längre och blir mycket mera detaljerad än vad som är berättigat med tanke på deras inverkan på det makroekonomiska resultatet, vilket har hänt flera gånger i samband med kommitténs undersökningar avseende euroområdet. Detta bör förhindras.

d. Övrig strukturpolitik med ett vidare perspektiv

OECD:s öppna karaktär gör det svårt att på förhand få garantier för att en kommittéundersökning av EU:s politik begränsas till vissa i förväg fastställda strukturpolitiska åtgärder. Om undersökningarna utvidgades till att mera allmänt omfatta EU:s alla politikområden skulle detta alltså kunna leda till en undersökning av all politik där behörigheten är delad eller av sådan politik som inte tas upp i kommitténs undersökningar avseende OECD:s medlemsländer[5].

Vid fastställandet av räckvidden och villkoren för en EU-täckande undersökning är det önskvärt att det i så stor utsträckning som möjligt på förhand fastställs vilka strukturpolitiska områden med ett vidare perspektiv som skall undersökas.

BILAGA 2

Skrivelsen från Apec-ländernas ambassadörer

den 2 oktober 2003

Ambassadör John Maddison

Europeiska kommissionens ständiga delegation vid OECD

Herr Ambassadör,

UNDERSÖKNING AV EG:s POLITIK INOM RAMEN FÖR OECD:s KOMMITTÉ FÖR EKONOMISKA BEDÖMNINGAR

Genom denna skrivelse vänder vi oss till Er i Er egenskap av EG:s företrädare vid OECD med en anhållan om att på våra vägnar ta upp en fråga med berörda myndigheter inom Europeiska gemenskapen.

Som en följd av det förslag som lades fram av Kanada 1998 har OECD:s kommitté för ekonomiska bedömningar genomfört tre formella granskningar av euroområdet. Därigenom har OECD:s förfarande för inbördes granskningar kommit att spela en konstruktiv roll när det gäller att understödja pågående ekonomiska reformer av strategierna i euroområdet. En rad politikområden som är av betydelse för de ekonomiska resultaten i Europa har emellertid inte kunnat granskas på ett fullgott sätt genom dessa granskningar. Dessa politikområden har inte heller tagits upp ordentligt i landrapporterna över enskilda europeiska länder. Det gäller både ett antal områden inom vilka en gemensam politik bedrivs på EG-nivå och en lång rad direktiv som fastställs på EG-nivå men som genomförs på nationell nivå.

Detta innebär att det när det gäller kommitténs undersökningar inte sker en likabehandling av EU-länder och de icke-europeiska länder i vilka ekonomisk politik överlag kan bli föremål för granskning. Detta förhållande gör att nyttan med kommitténs undersökningar urholkas och vi anser att det skadar OECD:s anseende.

Vi anser att detta problem bör lösas inför 2004 års granskning. Vi ber Er att ta upp denna fråga med behöriga myndigheter så att de kommande ekonomiska granskningarna av euroområdet från OECD:s sida utökas till att omfatta EG:s alla politikområden och alla strategier som är gemensamma inom EU. På så sätt skulle man kunna se till att all europeisk ekonomisk politik undersöks efter behov och att dessa granskningar jämställs med granskningarna av länder utanför EU.

Enskilda områden inom EG-politiken kan granskas i enskilda kommittéer (t.ex. kommittéerna för handel, jordbruk och konkurrens) och det gäller alla länder. Det är emellertid endast i OECD:s kommitté för ekonomiska bedömningar som det ges möjlighet att göra en heltäckande granskning av alla frågor inom ramen för de inbördes granskningarna där samspelet mellan politiken på olika områden analyseras och där man kan göra en samlad bedömning av ekonomiska resultat och strategier.

En meningsfull bedömning och enhetliga politiska rekommendationer kräver att man förstår samspelet mellan politiken på alla de olika områdena. Detta gäller helt säkert i fråga om samspelet mellan strukturella ramar och instrumenten i den makroekonomiska politiken.

Vi inser att institutionella svårigheter är förenade med en så omfattande behandling av den ekonomiska politiken i EU. Vi anser emellertid att institutionella frågor inte bör avskräcka oss från att söka uppnå rättvisa, kunskapsutbyte och konstruktiv inbördes granskning, dvs. de mål som är centrala för OECD:s verksamhet.

Vi emotser ett snabbt svar från Er på denna allt viktigare fråga.

Högaktningsfullt

Ian Forsyth Australiens ambassadör vid OECD | Jocelyne Bourgon Kanadas ambassadör vid OECD |

Seiichiro Noboru Japans ambassadör vid OECD | Kyung-tae Lee Republiken Koreas ambassadör vid OECD |

Carlos Flores Alcocer Mexikos ambassadör vid OECD | Adrian Macey Nya Zeelands ambassadör vid OECD |

Robert Smolik Chargé d’affaires vid Förenta staternas delegation vid OECD |

Kopia till: Alla ambassadörer vid OECDDonald Johnston, generalsekreterare, OECDJean-Philippe Cotis, chef för ekonomiavdelningen, OECDNiels Thygesen, ordförande för kommittén för ekonomiska bedömningar, OECD

[1] Även om den undersökningen endast skulle röra gemenskapspolitiken på olika områden anses det av politiska skäl lämpligt att använda benämningen ”EU-undersökning”, eftersom EG/EU i allt större utsträckning benämns EU utanför EG/EU.

[2] Med hänsyn till de ”geometriska” skillnaderna mellan euroområdet och EU 25, liksom de olika inriktningarna när det gäller innehållet i undersökningarna, vore det bäst för alla parter att det gjordes två separata och olika undersökningar. Ur Apec-ländernas synvinkel torde torde detta knappast ha någon betydelse, eftersom den breda undersökning som de efterlyst skulle säkerställas.

[3] Cypern, Estland, Malta, Lettland, Litauen och Slovenien.

[4] Följande EU-medlemsstater är för närvarande inte medlemmar i OECD: Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta och Slovenien).

[5] I en rad undersökningar, t.ex. de som genomförs genom OECD:s instrument för nationell behandling inom ramen för förklaringen om internationella investeringar (ej juridiskt bindande) eller i enlighet med OECD:s regler för kapitalrörelser och osynliga transaktioner (juridiskt bindande) undersöks EU-medlemsstaternas politik på nationellt plan och på EU-plan, eftersom gemenskapspolitiken ligger till grund för dessa staters politik.