Förslag till rådets förordning om upprättande av ett stabilitetsinstrument /* KOM/2004/0630 slutlig - CNS 2004/0223 */
Bryssel den 29.9.2004 KOM(2004) 630 slutlig 2004/0223 (CNS) Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om upprättande av ett stabilitetsinstrument (framlagt av kommissionen) MOTIVERING Skälen till att införa ett stabilitetsinstrumentet inom den nya strukturen för gemenskapens bistånd till tredjeländer beskrivs i det meddelande från kommissionen som läggs fram tillsammans med detta förslag. Förslaget baseras på artikel 308 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, i förening med artikel 203 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen. En rättslig grund från Euratomfördraget behövs för att täcka förslagets kärnsäkerhetsaspekter. Krishanteringens civila aspekter skulle normalt omfattas av artiklarna 179 och 181a i EG-fördraget. Bestämmelserna om finansiering av i synnerhet fredsbevarande åtgärder motiverar emellertid att artikel 308 i EG-fördraget utgör den rättsliga grunden, även om sådana åtgärder helt klart bidrar till att målen i artiklarna 179 och 181a uppnås. Dessutom är artiklarna 179 och 181a i EG-fördraget inte juridiskt förenliga med artikel 203 i Euratomfördraget. AVDELNING I - MÅL Artikel 1 Allmänna mål och räckvidd I artikel 1 anges förordningens allmänna mål och dess geografiska räckvidd. Förordningen kommer att vara tillämplig på samtliga tredjeländer och tredje territorier. Artikel 2 Syfte Enligt förordningen skall finansiellt, ekonomiskt och tekniskt stöd tillhandahållas i tre olika sammanhang: a) Tillhandahållande av en effektiv och integrerad reaktion på kriser beträffande och hot mot mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer, med det övergripande målet att bidra till upprättandet eller återupprättandet av de förutsättningar som krävs för att möjliggöra ett effektivt genomförande av gemenskapens politik avseende utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete, dess grannskapspolitik och dess strategier inför anslutning av nya medlemsstater. Förordningens bestämmelser i detta avseende har utformats mot bakgrund av erfarenheterna från genomförandet av mekanismen för akuta ingripanden, den fredsbevarande resursen för Afrika, förordningen om åtgärder mot antipersonella landminor och Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter, och de omfattande erfarenheterna av krishantering inom ramen för befintliga ”geografiska” finansieringsinstrument samt de bästa exemplen på internationell nivå. Genom den berörda artikeln införs en direkt koppling mellan tillhandahållandet av stöd i krissituationer och genomförandet av gemenskapens politik för utveckling, ekonomiskt samarbete och mänskliga rättigheter. Med undantag, i nuläget, av vissa inslag i de fredsfrämjande insatserna, kommer den större delen av det tillhandahållna stödet att vara berättigat till stöd från kommittén för utvecklingsbistånd (DAC). I förordningen erkänns att vissa åtgärder som är relevanta för krishantering, t.ex. åtgärder mot antipersonella landminor, kan genomföras både inom ramen för strategiska program och som en reaktion på kriser, samtidigt som de är avgörande för att uppnå utveckling. Humanitärt bistånd kan inte lämnas inom ramen för denna förordning (se artikel 13). Gemenskapens humanitära bistånd kommer även i fortsättningen att kunna lämnas endast i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1257/96. I förordningen föreskrivs att kommissionen skall säkerställa att gemenskapens humanitära bistånd och det katastrofbistånd som lämnas enligt stabilitetsinstrumentet kompletterar varandra. b) Stöd för att främja samarbetet mellan EU och tredjeländer när det gäller globala och regionala gränsöverskridande hot mot medborgares säkerhet. Förordningen syftar till att gemenskapen skall kunna ta itu med ett antal viktiga hot på ett sätt som främjar gemenskapens och partnerlandets gemensamma intresse. Förordningen inriktar sig på insatser för att bekämpa organiserad brottslighet, terrorism och andra gränsöverskridande hot mot rättsstaten, att skydda strategisk infrastruktur och ta itu med större oförutsedda hot mot folkhälsan. Åtgärder som vidtas inom ramen för stabilitetsinstrumentet kommer i normalfallet att komplettera de åtgärder som vidtas inom ramen för de tre policyinriktade instrumenten. Mervärdet av stabilitetsinstrumentet utgörs av möjligheten till snabba och samordnade globala insatser, exempelvis när det gäller åtgärder mot finansiering av terrorism, penningtvätt eller skattebedrägeri, och möjligheten att främja angelägenheter av särskilt intresse för gemenskapen samt hantera frågor som partnerländerna kan ha svårt för att prioritera inom ramen för den policyram som vägleder gemenskapens tre nya politiska instrument. c) Insatser för att skydda befolkningen mot allvarliga hot som den tekniska utvecklingen för med sig och bekämpa spridningen av massförstörelsevapen. Förordningens bestämmelser i detta avseende bygger på etablerad gemenskapspraxis på området kärnsäkerhet och kommer att göra det möjligt för gemenskapen att stödja program som hanterar de nya säkerhetsproblem som vållas av potentiellt missbruk av material, utrustning och tekniker avseende massförstörelsevapen och dessas leveranssystem. Förordningen skulle bl.a. bidra till att gemenskapen kan fullgöra sina skyldigheter enligt det av G8 beslutade globala partnerskapet mot spridning av massförstörelsevapen och relaterade material. Stödet på detta område kommer att avse frågor som kan behandlas på den civila sidan och som inte har några militära eller försvarsmässiga implikationer. Dessa åtgärder skulle exempelvis kunna inbegripa inrättande av stödjande infrastruktur runt anläggningar för att förstöra kärnvapen eller kemiska vapen: (tillfartsvägar och tillfartsjärnvägar, försörjning med el, vatten och gas, utan att inkludera själva nedmonteringen av vapen); stöd till miljöövervakning och information till allmänheten; hantering av giftigt avfall från nedmonteringen; omställning av fabriker som tidigare tillverkade kemiska vapen till civila anläggningar; omskolning till civil verksamhet; stöd till utveckling av en effektiv exportkontroll avseende material med dubbla användningsområden och stöd till särskilda gränssäkerhetsåtgärder för att förhindra olaglig handel med massförstörelsevapenrelaterade material. Det är nödvändigt att inkludera kärnsäkerhet i denna förordning (snarare än i de geografiska policyinriktade instrumenten), eftersom stöd till kärnsäkerhet kan behövas i flera regioner (t.ex. kommer länderna från före detta Sovjetunionen att omfattas av både det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet, som täcker Ryssland fram till Kaukasien, och finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete, som gäller Centralasien). Det är även viktigt att se till att det råder fullständig överensstämmelse mellan de insatser som görs i fråga om kärnsäkerhet och insatserna avseende säkerhetskontroll av kärnämnen, med deras säkerhetsimplikationer – detta hanteras bäst inom ramen för ett enda instrument. De rättsliga begränsningar som följer av behovet att använda artikel 203 i Euratomfördraget som rättslig grund i fråga om kärnsäkerhet och det faktum att denna artikel är oförenlig med artiklarna 179 eller 181a i EG-fördraget, gör det slutligen nödvändigt att koncentrera alla sådana insatser inom ett instrument och att därvid utgå från artikel 203 i Euratomfördraget och artikel 308 i EG-fördraget. d) Stabilitetsinstrumentet tillhandahåller även en grund för att främja internationella åtgärder till stöd för förordningens allmänna mål, inbegripet forskning samt utbildning av civila experter som kan sändas på krishanteringsuppdrag som genomförs av EU. Bestämmelserna i artikel 2 utgör i huvudsak en kodifiering och konsolidering av den gemenskapsbehörighet som utan större konsekvens skapats från fall till fall inom ramen för gemenskapens befintliga geografiska och sektorsinriktade finansieringsinstrument. Bestämmelserna bygger på ett tillvägagångssätt som för första gången användes inom ramen för Cotonouavtalet, vilket tillhandahåller en effektiv och integrerad ram inom vilken gemenskapen kan behandla inte bara utvecklingsinsatser utan även säkerhetsåtgärder samt fredsskapande och fredsbevarande åtgärder med partnerländer. Artikel 3Andra initiativ Genom denna artikel skapas en flexibilitet som gör att gemenskapen i rätt tid kan reagera på framtida globala hot mot stabilitet och säkerhet vilka i nuläget inte kan förutses. Stöd kan lämnas enligt denna förordning om det motsvarar rådets etablerade politik eller innebär att gemenskapen kan fullgöra sina åtaganden. Innan kommissionen anslår medel till sådana initiativ måste den anta en policyram, vilken först måste läggas fram för förvaltningskommittén (se artikel 9). AVDELNING II - PROGRAMPLANERING OCH MEDELSTILLDELNING Artikel 4 Åtgärder och program I denna artikel beskrivs de tre mekanismer genom vilka stöd kommer att lämnas enligt detta instrument. Syftet med exceptionella stödåtgärder och interimsprogram är att svara på krissituationer. Fleråriga program kommer att hantera frågor med ett långt perspektiv, i en miljö som kännetecknas av stabila samarbetsvillkor. Bestämmelserna i denna artikel syftar till att uppnå komplementaritet mellan det stöd som lämnas inom ramen för stabilitetsinstrumentet och det stöd som lämnas inom ramen för de tre policyinriktade instrumenten. De fleråriga program som finansieras genom stabilitetsinstrumentet kan således bygga på landstrategier eller regionala strategier som fastställts inom ramen för det integrerade föranslutningsinstrumentet, instrumentet för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete eller det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet. Härigenom skapas en enhetlig strategisk programplanering som binder samman det policyinriktade huvudinstrumentet och de delar av stabilitetsinstrumentet som kan tillföra ett mervärde i sammanhanget. Kommissionen kan emellertid också anta särskilda regionala eller tematiska strategier inom ramen för detta instrument. Avsikten med detta är att täcka samarbetsområden som inte kan behandlas adekvat inom ramen för de strategier som fastställts inom ramen för de andra finansieringsinstrumenten för tredjeländer (på grund av antingen frågans art eller dess geografiska räckvidd). Sådana strategier kommer att antas efter samråd med förvaltningskommittén. Artikeln innehåller även bestämmelser som syftar till en bättre integrering av gemenskapsåtgärder med de åtgärder som rådet antar inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Detta är särskilt viktigt med tanke på effektiviteten hos och inverkan av EU:s civila krishanteringsinsatser, vilka ofta innehåller inslag som täcks både av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och gemenskapens behörighet. Bestämmelserna utvecklas vidare i artikel 5 (se nedan), 10 (beslutsfattande) och 19 (bestämmelser om deltagande och ursprung). Artikel 5Särskilda bestämmelser om exceptionella stödåtgärder och interimsprogram Denna artikel innehåller ytterligare särskilda bestämmelser om exceptionella stödåtgärder och interimsprogram. De exceptionella stödåtgärderna är utformade efter de befintliga bestämmelserna inom ramen för EG:s mekanism för akuta ingripanden, med tre viktiga nyheter som syftar till att förbättra sambandet med EU:s övergripande reaktion och kvaliteten på och samstämmigheten hos uppföljningsåtgärderna. För det första stärks bestämmelserna om att informera rådet genom att det föreskrivs en kontinuerlig dialog med rådet innan åtgärder antas. Denna dialog kommer att understödjas av ett system för informationsutbyte, vilket utformats efter det framgångsrika system som inrättats enligt den befintliga förordningen om humanitärt bistånd. För det andra medför antagandet av exceptionella stödåtgärder en ny skyldighet att inom nio månader lägga fram en rapport som innehåller en översikt över gemenskapens samlade planerade reaktion på situationen och en genomgång av vilka av gemenskapens samtliga instrument som kan användas. Denna rapport kommer att sätta in gemenskapens reaktion i det sammanhang som utgörs av den samlade internationella reaktionen, och den kommer också att identifiera åtgärder för att uppnå samstämmighet mellan gemenskapens insatser och insatserna inom ramen för den gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken. För det tredje kan antagandet av exceptionella stödåtgärder hädanefter också utlösa ett antagande av ett ”interimsprogram”, som kommer att bygga på exceptionella stödåtgärder och syfta till återupprättandet av normala villkor för tillhandahållande av bistånd. Interimsprogrammet kommer att läggas fram för den rådgivande kommittén och bör säkra en effektiv sammankoppling mellan de åtgärder som antas inom ramen för stabilitetsinstrumentet och de åtgärder som antas inom ramen för de policyinriktade huvudinstrumenten. Artikel 6Särskilda bestämmelser om fredsfrämjande insatser Genom bestämmelserna i denna artikel erkänns att fredsfrämjande insatser är politiskt känsliga och att de beslut som fattas måste vara förenliga med rådets politiska riktlinjer. För att främja en nära koppling mellan gemenskapens fredsfrämjande insatser och den militära och civila kapacitet som kan mobiliseras enligt avdelning V i Fördraget om Europeiska unionen, anges dessutom i artikeln att kommissionen måste uppmärksamma rådet på alla kompletterande åtgärder som den kan finna lämpligt att rådet antar inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Som är fallet i fråga om den fredsbevarande resursen för Afrika krävs ett allmänt godkännande från Förenta nationerna innan en fredsfrämjande insats kan påbörjas, och alla insatser kommer att bygga på en överenskommelse med en regional organisation och det land där insatsen görs. Någon direkt finansiering av militära EU-insatser kommer inte att tillåtas (se artikel 13.2). En finansiering av tredje parts militära insatser medför ett ansvar att säkerställa en oberoende övervakning av styrkornas uppträdande. I artikeln föreskrivs att kommissionen måste införa adekvata övervakningsförfaranden. Artikel 7Fleråriga program I denna artikel beskrivs de grundläggande kraven på de strategidokument som är specifika för detta instrument (se artikel 4). Artikel 8Antagande av programplaneringsdokument Innan strategidokument antas kommer de att läggas fram för en förvaltningskommitté för yttrande. Interimsprogram kommer att läggas fram för en rådgivande kommitté. AVDELNING III - GENOMFÖRANDE I avdelning III avhandlas ett antal förfarandefrågor som måste behandlas i enlighet med budgetförordningen. Bestämmelserna i avdelning III är i stort sett desamma i det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet, finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete och i denna förordning. Avvikelser mellan texterna har sin grund i de specifika särdragen för respektive enskilt instrument för bistånd till tredjeländer. Artikel 10Finansieringsbeslut I artikel 10 föreskrivs att kommissionens finansieringsbeslut, utom de som rör exceptionella stödåtgärder och interimsprogram, kommer att utformas som handlingsprogram för länder och regioner vilka kommer att antas årligen. Detta är i linje med de nya principer som tagits med i gemenskapens senast antagna rättsakter. Kommittéförfarandet kommer inte att bli nödvändigt för handlingsprogram som följer av beslut som kommissionen fattat på grundval av fleråriga programplaneringsdokument (dvs. strategidokument och fleråriga vägledande program för partnerländer och partnerregioner samt tematiska strategidokument) som redan godkänts av medlemsstaterna i förvaltningskommittén. Kommissionen måste överlämna programmet i fråga till medlemsstaterna inom en månad efter att den fattat sitt beslut. Kommissionen får behörighet att vid behov anta ändringar av handlingsprogrammen. I motsats till praxis möjliggör artikel 10 att åtgärder som inte omfattas av handlingsprogram antas, på samma sätt som handlingsprogram. Detta kan visa sig användbart om kommissionen önskar snabbt ställa finansiering till förfogande trots att handlingsprogrammet ännu inte färdigställts i dess helhet. Artikel 11Antagande av särskilda åtgärder som inte ingår i strategidokument eller fleråriga vägledande program Denna artikel återspeglar liknande bestämmelser i finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete och är avsedd att ge det mått av flexibilitet som krävs för att inom ramen för det långsiktiga stöd som lämnas enligt stabilitetsinstrumentet tillgodose oförutsedda behov som inte har samband med kriser (särskilt kärnsäkerhet och globala och regionala gränsöverskridande hot). Enligt artikel 11 kan särskilda åtgärder som inte ingår i ett strategidokument eller fleråriga vägledande program antas vid oförutsedda händelser. Kommissionsbeslut som avser belopp överstigande 15 miljoner euro och gäller åtgärder vilka inte omfattas av den fleråriga programplanering som godkänts av medlemsstaterna, skall omfattas av kommittéförfarandet. Särskilda åtgärder som inte ingår i strategidokument eller fleråriga vägledande program kommer således att antas av kommissionen enligt förfarandet i artikel 3 i beslut 1999/468/EG, dvs. efter mottagandet av ett yttrande från en rådgivande kommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna och med en företrädare från kommissionen som ordförande. Kommittén måste avge ett yttrande om de särskilda åtgärderna, och kommissionen måste ta största hänsyn till detta yttrande och underrätta kommittén om det sätt på vilket dess yttrande har beaktats. Kommissionen får anta ändringar av de särskilda åtgärderna enligt samma förfarande. Ett yttrande från kommittén behöver dock inte begäras när det är fråga om smärre justeringar, enligt vad som sägs i artikel 11.4. Artikel 12 Aktörer som kan komma i fråga för stöd I artikel 12 anges vilka organ, organisationer och institutioner som kan komma i fråga för stöd enligt förordningen. I enlighet med nuvarande praxis är avsikten att urvalet skall bli brett. När det gäller vem som kan komma i fråga för bidrag från gemenskapen måste artikel 12 läsas jämförd med artikel 19, i vilken anges bestämmelser om deltagande i förfaranden för offentlig upphandling och förfaranden för beviljande av bidrag. Artiklarna 13 och 14Typer av åtgärder och kringåtgärder av understödjande karaktär I artikel 13 ges, på grundval av nuvarande praxis, exempel på vilken typ av åtgärder som kan finansieras genom förordningen. Avsikten är inte att ge en uttömmande förteckning. Genom artikel 14 kan förordningen användas för att finansiera alla sådana kringåtgärder av understödjande karaktär som behövs för dess genomförande. Artiklarna 15 och 16 Samfinansiering och förvaltningsformer I linje med nuvarande praxis och givarnas önskemål om större samordning mellan samarbetsåtgärder bekräftas i artikel 15 att åtgärder kan omfattas av parallell eller gemensam samfinansiering. Om detta sker, kan kommissionen enligt artikel 3 motta och förvalta medel från medlemsstaterna (i synnerhet offentliga och halvoffentliga organ) och varje annat givarland utanför gemenskapen eller internationella eller regionala organisationer. Genom denna artikel kan kommissionen bedriva verksamhet på jämställd fot med andra givare. När det gäller förvaltningen av genomförandet av de åtgärder som finansieras genom förordningen anges i artikel 16 att kommissionen kan välja mellan - direkt centraliserad förvaltning eller indirekt centraliserad förvaltning genom gemenskapsrättsliga organ eller organ som inrättas av gemenskapen (punkt 2), eller - indirekt centraliserad förvaltning av organ i medlemsstaterna (punkt 3), i enlighet med artikel 54.2 c i i budgetförordningen. Detta är enligt den artikeln möjligt om det är tillåtet enligt den grundläggande rättsakten. Artikel 17 Budgetmässiga åtaganden I artikel 17 föreskrivs att budgetmässiga åtaganden skall ingås genom kommissionsbeslut avseende berörda handlingsprogram, särskilda åtgärder som inte ingår i strategidokument eller fleråriga vägledande program och kringåtgärder av understödjande karaktär. Inom ramen för artikeln kan budgetmässiga åtaganden spridas över flera år i form av årliga delåtaganden. Detta är möjligt enligt artikel 76 i budgetförordningen om det är tillåtet enligt den grundläggande rättsakten. Artikel 18 Skydd av gemenskapens ekonomiska intressen I artikel 18 anges åtgärder avsedda att skydda gemenskapens ekonomiska intressen. I synnerhet får gemenskapen möjlighet att utföra nödvändiga kontroller av genomförandet. Artikel 19Deltagande i förfaranden för offentlig upphandling och förfaranden för beviljande av bidrag, och regler om ursprung I artikel 19 fastställs villkoren för tillträde till förfaranden för offentlig upphandling och förfaranden för beviljande av bidrag vilka har samband med genomförandet av förordningen. För närvarande står bestämmelserna i överensstämmelse med förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillträdet till gemenskapens externa bistånd[1], vars syfte är att ändra de rättsakter som utgör rättslig grund för gemenskapens huvudinstrument för bistånd så att en större andel av biståndet blir obundet. När ett tredjeland öppnar sina förfaranden för offentlig upphandling och förfaranden för beviljande av bidrag så att gemenskapens medlemsstater kan delta i dessa, kan kommissionen enligt artikel 19.2 besluta att det landet får delta i gemenskapens förfaranden för offentlig upphandling och förfaranden för beviljande av bidrag. Artikel 19 kan komma att ändras mot bakgrund av rådets och Europaparlamentets slutsatser vid översyner av förordningen. Med hänsyn till instrumentets särskilda beskaffenhet, de utmaningar som det avser att bemöta och den tonvikt det lägger på gränsöverskridande hot får kommissionen genom denna artikel möjlighet att utvidga rätten att delta i dessa förfaranden till sådana länder som traditionellt har ekonomiska, handelsmässiga eller geografiska förbindelser med det berörda partnerlandet. Denna bestämmelse är utformad med befintliga bestämmelser i Medaförordningen som förebild. Rätten att delta i dessa typer av förfaranden kan dessutom utvidgas ytterligare i krissituationer där exceptionella stödåtgärder eller interimsprogram måste antas. I sådana fall finns det ett synnerligen stort behov av flexibla villkor för deltagande och flexibla ursprungsregler. Restriktiva regler för deltagande har tidigare skapat hinder för ett effektivt samarbete med andra internationella aktörer och medfört att gemenskapens insatser förlorat i snabbhet och effektivitet. Artiklarna 20, 21 och 22Förhandsfinansiering, bidrag och medel som ställs till Europeiska investeringsbankens eller andra finansförmedlares förfogande I artiklarna 20, 21 och 22 beskrivs några ytterligare tekniska regler för genomförandet av vissa av de åtgärder som föreskrivs i artikel 13. De gäller särskilt följande: I artikel 20 anges att ränta på förhandsfinansiering skall göras tillgänglig för stödmottagarna. Detta är möjligt enligt budgetförordningen om det är tillåtet enligt den grundläggande rättsakten. I artikel 21 anges att fysiska personer får motta bidrag, i enlighet med artikel 114 i förordning (EG) nr 1605/2002, där detta medges om det är tillåtet enligt den rättsliga grunden. I artikel 22 föreskrivs vilka typer av bestämmelser kommissionen måste anta från fall till fall när den beslutar att ställa medel till Europeiska investeringsbankens eller andra finansförmedlares förfogande. Artikel 23 Utvärdering Enligt artikel 23 skall kommissionen regelbundet utvärdera resultaten av geografiska och tematiska strategier och program och sektorstrategier, och hur effektiv programplaneringen har varit. AVDELNING IV - SLUTBESTÄMMELSER I avdelning IV anges sedvanliga bestämmelser om årlig rapportering till Europaparlamentet och rådet avseende genomförandet av förordningen (artikel 24), kommittéförfarandet (artikel 25), översyn av förordningen (artikel 26), gällande rättsakter som upphör att gälla (artikel 27) och dag för ikraftträdande (artikel 28). Förordningen kommer att vara tillämplig från och med den 1 januari 2007. Enligt förordningen skall både rådgivande kommittéer och förvaltningskommittéer användas, i linje med tillvägagångssättet när det gäller förordningen om utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete. Strategidokument som styr det långsiktiga stödet kommer att läggas fram för förvaltningskommittéer. Rådgivande kommittéer kommer att rådfrågas när särskild flexibilitet behövs vid utformning och genomförande av ett program. 2004/0223 (CNS) Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om upprättande av ett stabilitetsinstrument EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 308 i detta, med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 203 i detta, med beaktande av kommissionens förslag[2], med beaktande av Europaparlamentets yttrande[3], och av följande skäl: (1) I syfte att effektivisera gemenskapens bistånd till tredjeländer har det utarbetats en ny ram med bestämmelser om hur stödinsatser skall planeras och tillhandahållas. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr …2004 av den … upprättas ett instrument för stöd inför anslutningen, vilket skall täcka gemenskapens stöd till kandidatländer och potentiella kandidatländer.[4] Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr …2004 av den … upprättas ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument.[5] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr …2004 av den … är inriktad på utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete med andra tredjeländer.[6] Den här förordningen utgör ett kompletterande instrument som är avsett att hantera krissituationer och vissa globala långsiktiga hot mot fred, stabilitet och medborgares trygghet och säkerhet. (2) Gemenskapen är en av de främsta givarna av ekonomiskt, finansiellt, tekniskt, humanitärt och makroekonomiskt bistånd till tredjeländer. Främjandet av stabila villkor för mänsklig utveckling och av mänskliga rättigheter, demokrati och grundläggande friheter är ett av huvudmålen med gemenskapens samtliga instrument för bistånd till tredjeländer. (3) I Förenta nationernas millenniedeklaration nämns frånvaro av våldsamma konflikter som en central förutsättning för mänsklig utveckling. I FN:s generalförsamlings resolution nr 57/337 från juli 2003 sägs att fred och utveckling förstärker varandra ömsesidigt och att respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter är ett av huvudvillkoren för att man skall kunna förebygga väpnade konflikter. Säkerhet och stabilitet samt förebyggande av våldsamma konflikter är således av central betydelse för utveckling och fattigdomsminskning, och åtgärder för att ta itu med dessa aspekter bidrar till att man uppnår millennieutvecklingsmålen och målen i de avtal som ingåtts mellan gemenskapen, medlemsstaterna och tredjeländer. (4) Europeiska rådet har fastställt att Europeiska unionen skall bli en effektiv aktör vid krishantering och förebyggande av väpnade konflikter. I Europeiska unionens program för förebyggande av väpnade konflikter betonas det politiska åtagandet att konfliktförebyggande är ett av huvudmålen för EU:s förbindelser med tredjeland. Gemenskapens finansieringsinstrument kan ge ett viktigt bidrag till att detta mål uppnås och till att unionen utvecklas som en global aktör. (5) I rapporten från expertpanelen om FN:s fredsoperationer uppmanas regionala och subregionala organisationer att bygga upp fredsbevarande kapacitet. Som ett svar på detta antog kommissionen och rådet ett uttalande den 17 november 2003 om inrättandet av en fredsbevarande resurs för Afrika. Erfarenheterna från genomförandet av denna resurs kan utnyttjas i samband med liknande ordningar med andra regionala och subregionala organisationer, i överensstämmelse med den betoning på effektiv multilateralism som läggs i den europeiska säkerhetsstrategin. (6) EU kommer att bidra till internationell fred och säkerhet i enlighet med principerna i Förenta nationernas stadga. (7) Genom Cotonouavtalet tillhandahålls en integrerad ram för både säkerhet och utveckling, och stabilitetsinstrumentet bör bygga på samma tillvägagångssätt. (8) Program för att åtgärda problem med antipersonella minor (truppminor), handeldvapen och lätta vapen har både utvecklingseffekter och effekter på människors säkerhet och politisk stabilitet. Vid den konferens som arrangerades 2004 för att se över det internationella fördraget mot minor, som trädde i kraft den 1 mars 1999, antogs en åtgärdsplan som utgör ett förnyat åtagande om att få ett slut på det lidande som vållas av antipersonella minor (truppminor). (9) I rådets beslut 2001/792/EG, Euratom av den 23 oktober 2001 om inrättande av en gemenskapsmekanism för att underlätta ett förstärkt samarbete vid biståndsinsatser inom räddningstjänsten[7] fastställs att specialister på räddningstjänst kan sändas ut till tredjeländer som en reaktion på naturbetingade katastrofer eller katastrofer som vållats av människor. I meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén om utbyggnad av räddningstjänstens kapacitet i Europeiska unionen[8] framhålls behovet av att snabbt kunna tillhandahålla medel till stöd för sådana åtgärder. (10) Europeiska rådet uppmanade i sitt uttalande av den 25 mars 2004 om bekämpande av terrorism till att frågor om kampen mot terrorism skulle integreras i alla relevanta program för bistånd till tredjeländer. I Europeiska unionens strategi inför det nya årtusendet om förebyggande och bekämpning av den organiserade brottsligheten, antagen av rådet den 27 mars 2000, uppmanas till ett närmare samarbete med tredjeland. (11) EU har ett särskilt behov av att kunna vidta åtgärder som möjliggör för unionen att stödja främjandet av kärnsäkerhet i tredjeländer, att bekämpa spridning av massförstörelsevapen och att ta itu med andra hot mot trygghet och säkerhet som den tekniska utvecklingen för med sig samt större oförutsedda folkhälsorisker med gränsöverskridande verkningar. Vid Europeiska rådets möte den 12 december 2003 antog EU en strategi mot spridning av massförstörelsevapen. (12) Det finns ett behov av att kunna finansiera åtföljande åtgärder till stöd för förverkligandet av målen med denna förordning, inbegripet utbildning, forskning och stöd till genomförandet av internationella avtal. (13) För att gemenskapen skall kunna fullgöra sina internationella åtaganden och helt och hållet kunna bidra till EU:s politik gentemot tredjeländer, måste gemenskapen se till att dess instrument för bistånd till tredjeländer är helt anpassade till dessa mål. (14) Erfarenheterna har visat att stabilisering efter en kris förutsätter ett varaktigt och flexibelt engagemang från det internationella samfundets sida och att särskild uppmärksamhet måste ges under de första åren efter en kris, som är en tid då många länder återgår till en krissituation. De partnerländer som drabbas av krissituationer har kanske dessutom inte tillräcklig institutionell kapacitet eller en regering som åtnjuter ett fullständigt internationellt politiskt erkännande, vilket är nödvändigt för att länderna helt och hållet skall kunna delta i fastställandet av stödprioriteringarna. (15) Genomförandet av stödprogram i en situation som kännetecknas av kris och politisk instabilitet förutsätter särskilda bestämmelser som medger flexibilitet vid beslutsfattande och medelstilldelning, förstärkta åtgärder som garanterar överensstämmelse med bilateralt bistånd och mekanismer för sammanläggning av givarmedel. Det förutsätter även att offentlig myndighetsutövning kan delegeras via indirekt centraliserad förvaltning. (16) I Europaparlamentets resolutioner och rådets slutsatser med anledning av kommissionens meddelanden om att knyta samman katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd[9] betonas nödvändigheten av en effektiv samordning mellan de insatser som finansieras genom olika gemenskapsinstrument i samband med krissituationer. (17) Erfarenheterna har visat att man för att kunna ta itu med dessa frågor på ett effektivt sätt i god tid behöver särskilda finansiella medel och finansieringsinstrument som kan komplettera det humanitära biståndet och instrumenten för långsiktigt samarbete. (18) Utöver de åtgärder som överenskoms med partnerländer inom den ram för samarbete som fastställs i det integrerade instrumentet för stöd inför anslutningen, det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet och instrumentet för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete, måste gemenskapen kunna tillhandahålla stöd som befrämjar EU:s grundläggande värden och politiska huvudprioriteringar och nya politiska initiativ från det internationella samfundet beträffande upprätthållande av fred, politisk stabilitet, bekämpning av organiserad brottslighet, spridning av massförstörelsevapen och därtill relaterade material, större hot som den tekniska utvecklingen för med sig och epidemier. (19) Humanitärt bistånd bör tillhandahållas enbart inom ramen för rådets förordning (EG) nr 1257/96. (20) I EU:s ”riktlinjer för en stärkt operativ samordning mellan gemenskapen, företrädd av kommissionen, och medlemsstaterna på området för externt stöd” från 2001 betonas behovet av en förbättrad samordning av EU:s bistånd till tredjeländer. (21) De åtgärder som behövs för genomförandet av denna förordning bör antas enligt rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[10]. Strategidokument som styr det långsiktiga stödet bör läggas fram för en förvaltningskommitté. En rådgivande kommitté bör rådfrågas när särskild flexibilitet behövs vid utformning och genomförande av ett program. (22) Upprättandet av ett nytt stabilitetsinstrument gör det nödvändigt att upphäva Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1724/2001 av den 23 juli 2001 om åtgärder mot antipersonella landminor i utvecklingsländer, rådets förordning (EG) nr 1725/2001 av den 23 juli 2001 om åtgärder mot antipersonella landminor i andra tredje länder än utvecklingsländer, rådets förordning (EG) nr 381/2001 av den 26 februari 2001 om inrättande av en mekanism för akuta ingripanden, rådets förordning (EG) nr 2046/97 av den 13 oktober 1997 om samarbete mellan nordliga och sydliga länder i kampen mot narkotika och narkotikamissbruk, rådets förordning (EG) nr 2258/96 av den 22 november 1996 om återanpassnings- och återuppbyggnadsprojekt till förmån för utvecklingsländer, rådets beslut 2001/824/EG, Euratom av den 16 november 2001 om ytterligare bidrag från Europeiska gemenskapen till Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling till förmån för fonden för inkapsling av Tjernobylreaktorn, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2130/2001 av den 29 oktober 2001 om åtgärder inom området för stöd till befolkningsgrupper som tvingats lämna sin hembygd i utvecklingsländerna i Asien och Latinamerika och rådets förordning (EG) nr 1080/2000 av den 22 maj 2000 om stödet till Förenta nationernas interimistiska uppdrag i Kosovo (UNMIK) och den höge representantens kansli i Bosnien och Hercegovina (OHR). (23) Målen för de åtgärder som skall vidtas kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna om de agerar på egen hand, med tanke på behovet av en samlad multilateral reaktion inom de områden som anges i denna förordning och med hänsyn till omfattningen och de globala verkningarna av de åtgärder som föreskrivs i förordningen. Gemenskapen får därför anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. (24) För antagandet av denna förordning innehåller fördragen inte några andra befogenheter än de som anges i artikel 308 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och artikel 203 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. AVDELNING I - MÅL Artikel 1 Allmänna mål och räckvidd Gemenskapen skall i enlighet med bestämmelserna i denna förordning finansiera åtgärder med syfte att främja fred och stabilitet och säkra säkerhet och trygghet för civilbefolkningen i tredjeländer och tredje territorier. Dessa åtgärder skall i synnerhet understödja EU:s politik när det gäller följande: - Tillhandahållande av en effektiv och integrerad reaktion i god tid i syfte att förhindra, mildra eller åtgärda följderna av krissituationer, allvarlig politisk instabilitet eller våldsamma konflikter. - Större hot mot upprättandet eller bevarandet av en fungerande rättsstat i tredjeländer, inklusive bekämpning av regionala eller gränsöverskridande hot som organiserad brottslighet, människohandel för sexuella ändamål och terrorism. - Större hot som den tekniska utvecklingen för med sig och som har potentiellt gränsöverskridande verkningar, inbegripet främjande av kärnsäkerhet och kamp mot spridning av massförstörelsevapen. - Utveckling av fredsbevarande och fredsfrämjande kapacitet i partnerskap med internationella, regionala och subregionala organisationer. Genom denna förordning fastställs också en ram för att, genom insatser som kompletterar åtgärder som kan vidtas inom ramen för andra finansieringsinstrument för tredjeländer, reagera med anledning av nya politiska initiativ som stöds av Europeiska unionen i överensstämmelse med målen för denna förordning. Artikel 2 Syfte För att uppnå målen med denna förordning skall gemenskapen tillhandahålla finansiellt, ekonomiskt och tekniskt stöd som kompletterar sådant stöd som normalt tillhandahålls inom ramen för instrumentet för humanitärt bistånd, det integrerade instrumentet för stöd inför anslutningen (nedan kallat ”föranslutningsinstrumentet”), det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet och finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete, i syfte att uppnå följande: a) Bidra till att i tredjeländer upprätta eller återupprätta de grundläggande villkor som är nödvändiga för ett effektivt genomförande av gemenskapens politik och program för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete. Detta kan innefatta stöd till bl.a. följande: - Civila åtgärder som vidtas av internationella och regionala organisationer eller statliga och icke-statliga aktörer i syfte att underlätta en fredlig lösning av tvister, förhindra att våldsamma konflikter uppstår eller intensifieras, begränsa deras geografiska utbredning och främja försoning mellan parterna, genom t.ex. förhandlingar, medlingsinsatser och övervakning och genomförande av fredsavtal eller avtal om eldupphör mellan parterna. - Militära övervakningsinsatser, fredsbevarande eller fredsfrämjande insatser (inbegripet insatser med civila inslag) som utförs av regionala och subregionala organisationer och andra sammanslutningar av stater som verkar med Förenta nationernas godkännande. Åtgärder för att bygga upp sådana organisationers och deras deltagande medlemmars förmåga att planera och genomföra sådana insatser samt garantera en effektiv politisk kontroll av dem. - Mobilisering av resurser som en reaktion på naturbetingade katastrofer eller katastrofer som vållats av människor, inbegripet användning av resurser för räddningstjänst i avsaknad av eller som komplement till humanitärt bistånd från EU. - Avväpning, demobilisering och återintegrering av soldater, åtgärder för att ta itu med problemet med barnsoldater och reform av säkerhetssektorn. - Åtgärder för att hantera problem med antipersonella minor (truppminor), odetonerat artillerimaterial eller andra spränganordningar, handeldvapen, lätta vapen och andra farliga återstoder av krigföring, inklusive sanering och förstöring av lager, stöd till offer för sådana anordningar eller vapen och program för att höja riskmedvetandet. - Åtgärder som en reaktion på krissituationer i syfte att upprätthålla, återupprätta eller införa betingelser för en hållbar ekonomisk och social utveckling, inbegripet stöd till det löpande arbetet i interimsförvaltningar som inrättats av det internationella samfundet och deras åtgärder, och andra inledande åtgärder för att upprätta och stödja demokratiska och pluralistiska statliga institutioner, en effektiv civilförvaltning på nationell och lokal nivå, ett oberoende rättsväsende, gott styre och lag och ordning. - Åtgärder som en reaktion på krissituationer i syfte att främja och skydda respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, demokratiska principer, rättsstatsprincipen och principer för internationell rätt (inklusive stöd till särskilda nationella och internationella rättstribunaler, sannings- och försoningskommissioner och mekanismer för ett rättsligt avgörande i ärenden avseende mänskliga rättigheter, tryggande av äganderätter och avkunnande av domar rörande äganderätter) och i syfte att stimulera utvecklingen av det civila samhället och dess deltagande i den politiska processen samt åtgärder för att främja oberoende och professionella medier. - Åtgärder som en reaktion på krissituationer i syfte att rehabilitera och återupprätta viktig infrastruktur, bostäder, offentliga byggnader och ekonomiska tillgångar, inklusive grundläggande produktionskapacitet, och i syfte att få fart på ekonomisk aktivitet och skapande av sysselsättning. - Andra åtgärder som kan bli nödvändiga för att underlätta en effektiv övergång från åtgärder som en reaktion på krissituationer till normala samarbetsförhållanden inom ramen för gemenskapens strategier och program på medellång och lång sikt för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete med tredjeländer. Kommissionen skall sörja för att de åtgärder som antas är förenliga med gemenskapens övergripande strategiska policyram för partnerlandet och i synnerhet att de är förenliga med målen för den politik och de program för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete som antagits enligt artiklarna 179 och 181a i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. b) Främja samarbetet mellan EU och tredjeländer i fråga om globala och regionala gränsöverskridande hot som inverkar på medborgares säkerhet och grundläggande rättigheter. Sådana åtgärder får särskilt inbegripa följande: - Att stärka brottsbekämpande och rättsliga myndigheters förmåga att bekämpa terrorism och organiserad brottslighet, inbegripet människohandel för sexuella ändamål, och att effektivt övervaka illegal handel och transitering samt deras förmåga inom andra samarbetsområden när det gäller rättsliga och inrikes frågor. - Att stärka den internationella ramen för skydd av mänskliga rättigheter och stödja internationella åtgärder för att främja demokrati. - Att hantera säkerhets- och trygghetsfrågor avseende internationell transport, energiproduktion och infrastruktur, inbegripet passagerar- och godstransport och energidistribution. - Att reagera på plötsliga större hot mot folkhälsan, exempelvis epidemier med potentiellt transnationella verkningar. - Att stödja förstärkningen av nationella regelverk och internationellt samarbete på dessa områden, inklusive informationsutbyte, bedömning av risker och hot och andra relevanta samarbetsformer. Denna typ av åtgärder får antas enligt denna förordning om de fyller ett brådskande behov, förutsätter att de genomförs via globala eller regionövergripande strategier och mekanismer för att de skall bli effektiva och verkningsfulla och inte på annat sätt genomförs inom ramen för den politik och programplanering som fastställs genom förordningarna om utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete[11], det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet[12] eller det integrerade föranslutningsinstrumentet[13]. c) Bidra till att skydda länder och befolkningar mot allvarliga hot som den tekniska utvecklingen för med sig och bekämpa spridningen av kärnvapen, kemiska och biologiska vapen och strålvapen och därtill relaterad materiel, utrustning och expertis. Detta får bl.a. inbegripa stöd till följande: - Främjande av kärnsäkerhet, särskilt åtgärder för att främja överföring av säkerhetskultur, inbegripet säker utformning och drift och underhåll av kärnkraftverk eller andra kärnkraftsanläggningar, säker transport, behandling och deponering av kärnavfall och sanering av f.d. kärntekniska anläggningar. - Införande och genomförande av säkerhetskontroller av kärnämnen, inklusive adekvat redovisning och övervakning av klyvbara material, bemästrande av olaglig handel med potentiellt farliga material och installering av modern logistik-, utvärderings- och kontrollutrustning. - Minskning av lager av klyvbara material eller vapenrelaterade kemiska och biologiska agenser och förstärkt säkerhet för anläggningar som hanterar sådant material eller deras prekursorer. - Omställning av vapenrelaterade industrier och produktionsanläggningar och omläggning av försvarsrelaterade forskningsprogram till civila ändamål, inklusive stöd till att vetenskapsmän inom vapenrelaterade discipliner byter inriktning och får en alternativ sysselsättning, och stöd till sanering av f.d. vapenrelaterade anläggningar. - Effektiv övervakning och avslöjande av olaglig handel med potentiellt farliga material, även genom installering av modern logistik-, utvärderings- och kontrollutrustning. - Utveckling och genomförande av effektiva exportkontroller avseende varor med dubbla användningsområden. - Upprättande av effektiva åtgärder för katastrofberedskap, annan beredskapsplanering, räddningstjänst och sanering i fråga om potentiella större miljöolyckor, exempelvis inom kärnsektorn eller andra industrier där det finns en risk för att större miljöolyckor med internationella konsekvenser inträffar. - Främjande av internationellt samarbete på dessa områden, inklusive informationsutbyte, bedömning av risker och hot och andra relevanta samarbetsformer. d) Främja ratificering, genomförande och övervakning av internationella avtal och fördrag samt utformning av effektiva internationella strategier och förfaranden som överensstämmer med målen för denna förordning. Dessa åtgärder kan inbegripa forskning och analys, förvarningssystem, däribland för att förhindra konflikter, och utbildning för civil krishantering. Artikel 3 Andra initiativ Gemenskapen får anta åtgärder som understöder andra politiska initiativ när sådana åtgärder befrämjar de allmänna mål som anges i artikel 1 i denna förordning eller ligger i linje med åtaganden som gemenskapen gjort i internationella forum eller med rådets etablerade politik. AVDELNING II - PROGRAMPLANERING OCH MEDELSTILLDELNING Artikel 4 Åtgärder och program 1. Gemenskapens åtgärder enligt denna förordning skall genomföras i form av exceptionella stödåtgärder, interimsprogram eller fleråriga program. 2. Exceptionella stödåtgärder skall vidtas när det föreligger en krissituation, en ytterst brådskande situation eller ett hot mot demokrati, rättsstatens principer, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och när åtgärdernas effektivitet är särskilt beroende av ett snabbt eller flexibelt genomförande. Kommissionen får även anta exceptionella stödåtgärder i syfte att genomföra gemenskapsåtgärder parallellt med åtgärder som antagits av rådet enligt avdelning V i Fördraget om Europeiska unionen avseende den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. 3. Exceptionella stödåtgärder får följas av ett interimsprogram. Interimsprogram skall omfatta åtgärder som syftar till att bidra till upprättandet eller återställandet av sådana grundläggande betingelser som krävs för ett normalt genomförande av Europeiska unionens program för samarbete med tredjeländer. Interimsprogram får även vara inriktade på åtgärder vid situationer av utdragen politisk instabilitet, situationer som uppstår ur olösta konflikter, allvarliga problem efter en konflikt och situationer där gemenskapen har åberopat bestämmelser om grundsatser i internationella avtal med tredjeländer eller i andra grundläggande rättsakter för bistånd till tredjeländer, förutsatt att detta är förenligt med de eventuella relevanta åtgärder som antagits av rådet. 4. Fleråriga program skall omfatta åtgärder som syftar till att hantera frågor av långsiktig karaktär i en miljö som kännetecknas av stabila samarbetsförhållanden. Sådana program skall bygga på a) regionala och tematiska strategier som är specifika för detta instrument och som antagits enligt bestämmelserna i artikel 7, eller b) landstrategier eller regionala eller tematiska strategier som antagits inom ramen för de rådsförordningar genom vilka instrumentet för utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete, det integrerade föranslutningsinstrumentet och det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet upprättats. Artikel 5 Särskilda bestämmelser om exceptionella stödåtgärder och interimsprogram 1. Kommissionen skall föra en kontinuerlig dialog med rådet när det gäller sin planering av exceptionella stödåtgärder enligt denna förordning. Kommissionen skall vid både sin planering och sitt genomförande av sådana åtgärder beakta den hållning som rådet antagit, så att EU:s yttre åtgärder blir samstämmiga. När kommissionen antar exceptionella stödåtgärder enligt artikel 4.2 skall den genast underrätta rådet om åtgärdernas art, deras mål och de belopp de omfattar. Inom nio månader efter antagandet av exceptionella stödåtgärder skall kommissionen lämna en rapport till rådet och Europaparlamentet. Denna rapport skall ge en översikt över gemenskapens befintliga och planerade svarsåtgärder, inklusive över bidraget från gemenskapens andra finansieringsinstrument, läget i fråga om gällande landstrategier eller regionala strategier som avses i artikel 4.4 b, eventuella åtgärder som gemenskapen vidtagit för att underlätta politisk dialog och gemenskapens roll i det bredare internationella och multilaterala perspektivet. Kommissionen skall även ange eventuella särskilda åtgärder som den anser nödvändiga för att uppnå samstämmighet mellan gemenskapens åtgärder och de åtgärder som planeras eller antas enligt avdelning V i Fördraget om Europeiska unionen. 2. Inom den niomånadersperiod som avses i punkt 1 andra stycket får kommissionen i enlighet med artikel 4.3 anta ett interimsprogram, som bygger på de antagna exceptionella stödåtgärderna och lägger grunden för ett återupptagande av normalt samarbete, om ett sådant är möjligt. Om kommissionen har gjort en särskild översyn av sina landstrategier eller regionala strategier som en reaktion på någon av de situationer som avses i artikel 4.2 och 4.3, skall sådana strategier utgöra grunden för interimsprogrammet. Inom två år efter antagandet av ett interimsprogram skall kommissionen bedöma huruvida förhållandena även fortsättningsvis motiverar finansiering enligt denna förordning. Vid denna bedömning skall den särskilt överväga huruvida landets stödbehov i fortsättningen kan tillmötesgås i tillräcklig utsträckning inom policyramen för tillhandahållande av stöd enligt de andra gemenskapsinstrumenten för bistånd till tredjeländer. Kommissionen skall rapportera sina slutsatser till den kommitté som avses i artikel 25. Kommissionen får anta ett interimsprogram utan att först ha antagit exceptionella stödåtgärder. 3. I syfte att underlätta den dialog som avses i punkt 1 och göra gemenskapsåtgärder och nationella exceptionella stödåtgärder mera effektiva och samstämmiga får kommissionen vidta varje åtgärd som krävs för att främja nära samordning mellan sina egna insatser och medlemsstaternas insatser, både på beslutsnivå och ute på fältet. För detta ändamål skall medlemsstaterna och kommissionen använda sig av ett system för informationsutbyte. Artikel 6Särskilda bestämmelser om fredsfrämjande insatser 1. Åtgärder som innebär ett stöd till utplacering av fredsbevarande styrkor och till fredsfrämjande insatser enligt artikel 2 samt eventuella åtföljande åtgärder skall antas som exceptionella stödåtgärder. Innan den antar sådana åtgärder skall kommissionen i ett tidigt skede inhämta medlemsstaternas synpunkter i rådets behöriga organ och även ange de eventuella kompletterande åtgärder som den anser att rådet borde överväga att anta. Kommissionen skall förvissa sig om att insatserna är förenliga med Förenta nationernas principer och målsättningar och i synnerhet att en eventuell utplacering av fredsbevarande styrkor eller fredsfrämjande insatser har fått ett allmänt godkännande från FN. För fredsgenomförande operationer skall det krävas ett mandat från FN. Kommissionen skall fastställa förfaranden som säkrar en effektiv oberoende övervakning av uppträdandet hos de styrkor som utför gemenskapsfinansierade militära övervakningsinsatser eller fredsbevarande insatser och skall sörja för en regelbunden rapportering till rådet. 2. Kommissionen får på eget initiativ anta förberedande åtgärder som har samband med fredsfrämjande insatser, däribland faktainsamlingsuppdrag. Kommissionen skall i ett tidigt skede informera rådet innan den finansierar sådana förberedande åtgärder och skall beakta rådets synpunkter i samband med genomförandet av åtgärderna. 3. Åtgärder som består i långsiktigt stöd till uppbyggnad av kapacitet för militära fredsbevarande insatser skall antas som fleråriga program. Kommissionen skall regelbundet informera rådet om genomförandet av sådana program. Artikel 7Fleråriga program 1. När kommissionen antar regionala eller tematiska strategidokument som är specifika för detta instrument i enlighet med artikel 4.4 b skall dessa fastställas för en period på upp till sju år och syfta till att ge en sammanhängande ram för samordning mellan givare och med partnerlandet. 2. Vid upprättandet av de strategidokument som avses i punkt 1 skall kommissionen se till att de är förenliga med de strategier och åtgärder som antagits inom ramen för gemenskapens landprogram och regionala program. Vid behov skall dessutom samråd ske mellan kommissionen, medlemsstaterna och andra givare i syfte att sörja för att gemenskapens och medlemsstaternas samarbetsinsatser kompletterar varandra. Andra aktörer kan vid behov knytas till samråden. Strategidokument skall vid behov ses över och revideras, normalt efter halva löptiden. 3. Fleråriga vägledande program får upprättas i anslutning till regionala strategidokument. I de vägledande programmen skall anges de samarbetsområden som valts ut för finansiering och programmens specifika mål, förväntade resultat och resultatindikatorer. I programmen skall även anges finansiella referensbelopp (sammantaget och för varje prioriterat område, vid behov som ett intervall). De vägledande programmen skall vid behov uppdateras med hänsyn till eventuella översyner av relevanta strategidokument. I undantagsfall får de fleråriga anslagen justeras med hänsyn till särskilda omständigheter, exempelvis krissituationer eller när resultatet blivit helt annat än förväntat. Artikel 8Antagande av programplaneringsdokument 1. De strategidokument och fleråriga vägledande program som avses i artikel 7 och eventuella översyner av dem skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 25.2. 2. De interimsprogram som avses i artikel 4.3 skall antas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 25.3. Sådana program får förlängas enligt samma förfarande. Artikel 9Antagande av nya politiska initiativ Innan den antar sådana åtgärder som avses i artikel 3 skall kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 25.2 anta riktlinjer i vilka fastställs den policyram inom vilken åtgärderna ingår, de finansiella medel som kommer att anslås och åtgärdernas komplementaritet med det bistånd som till stöd för dessa mål tillhandahålls inom ramen för gemenskapens andra instrument för bistånd till tredjeländer. AVDELNING III - GENOMFÖRANDE Artikel 10 Finansieringsbeslut 1. I fråga om de åtgärder som skall genomföras i enlighet med artiklarna 5, 6.1 eller 6.2 skall kommissionen anta nödvändiga finansieringsbeslut. Kommissionen skall underrätta kommittén inom 72 timmar efter det att besluten fattats. 2. I fråga om de åtgärder som skall genomföras i enlighet med artiklarna 6.3 eller 7 skall kommissionen anta årliga handlingsprogram på grundval av de strategidokument som avses i artikel 4.4. 3. Kommissionen får undantagsvis, t.ex. om något handlingsprogram ännu inte antagits, anta åtgärder som inte ingår i handlingsprogrammen, på grundval av de strategidokument och fleråriga vägledande program som avses i artikel 7 och enligt samma regler och villkor som de som gäller för handlingsprogrammen. 4. Eftersträvade mål, åtgärdsområden, förväntade resultat, förvaltningsmetod samt beräknat totalt finansieringsbelopp skall anges i handlingsprogrammen. Handlingsprogrammen skall också innehålla en beskrivning av de insatser som skall finansieras samt uppgifter om finansieringsbelopp för dem och en vägledande tidsplan för deras genomförande. 5. Kommissionen skall för kännedom översända handlingsprogrammen till medlemsstaterna inom en månad från dagen för sitt beslut. Artikel 11Antagande av särskilda åtgärder som inte ingår i strategidokument eller fleråriga vägledande program 1. Vid oförutsedda behov eller händelser får kommissionen anta särskilda åtgärder som inte ingår i de strategidokument eller fleråriga vägledande program som avses i artikel 4.4. Om beloppet för de särskilda åtgärderna överstiger 15 miljoner euro skall åtgärderna antas av kommissionen efter samråd med den kommitté som inrättas genom artikel 25 och enligt förfarandet i artikel 25.3. Kommittén skall i sin arbetsordning införa särskilda regler för samråd med kommittén vilka gör det möjligt för kommissionen att vid behov anta särskilda åtgärder enligt ett förfarande för särskilt brådskande frågor. 2. Eftersträvade mål, åtgärdsområden, förväntade resultat, förvaltningsmetod samt beräknat totalt finansieringsbelopp skall anges i besluten om särskilda åtgärder. Besluten skall också innehålla en beskrivning av de insatser som skall finansieras samt uppgifter om finansieringsbelopp för dem och en vägledande tidsplan för deras genomförande. 3. Kommissionen skall för kännedom översända besluten om särskilda åtgärder till medlemsstaterna inom en månad från dagen för sitt beslut. 4. Ändringar av de särskilda åtgärderna, t.ex. tekniska anpassningar, förlängning av genomförandeperioden, omfördelning av anslag inom ramen för den preliminära budgeten eller en ökning eller minskning av budgeten med ett belopp som understiger 20 % av den ursprungliga budgeten, får göras utan att det förfarande som avses i artikel 25.3 behöver tillgripas, förutsatt att ändringen inte påverkar de ursprungliga mål som fastställdes i kommissionens beslut. Artikel 12 Aktörer som kan komma i fråga för stöd 1. Bland annat följande aktörer får komma i fråga för finansiellt stöd inom ramen för denna förordning: a) Partnerländer och partnerregioner och deras institutioner. b) Regioner, departement, provinser och kommuner och andra enheter på lokal nivå i partnerländerna. c) Gemensamma organ som inrättats av partnerländerna eller partnerregionerna och gemenskapen. d) Internationella organisationer, inbegripet regionala organisationer, samt organ, kontor och uppdrag inom ramen för FN-systemet, internationella finansiella institut och utvecklingsbanker, i den mån de bidrar till uppnåendet av denna förordnings mål. e) Följande enheter eller organ i medlemsstaterna, partnerländerna och partnerregionerna eller varje annat tredjeland, i den mån de bidrar till uppnåendet av denna förordnings mål: - Offentliga och halvoffentliga organ, lokala myndigheter och organ samt grupper av sådana myndigheter eller organ. - Bolag, företag och andra privata ekonomiska organisationer eller aktörer. - Finansiella institut som tillhandahåller, främjar och finansierar privata investeringar i partnerländerna och partnerregionerna. - Icke-statliga aktörer enligt uppräkningen i punkt 2. - Fysiska personer. 2. Följande icke-statliga aktörer kan få finansiellt stöd inom ramen för denna förordning: icke-statliga organisationer, organisationer som företräder ursprungsbefolkningar, lokala medborgargrupper och yrkessammanslutningar, kooperativ, fackföreningar, näringslivsorganisationer och sociala intresseorganisationer, lokala organisationer (även nätverk) som deltar i regionalt samarbete och regional integration, konsumentorganisationer, kvinnoorganisationer och ungdomsorganisationer, organisationer inom undervisning, kultur, forskning och vetenskap, universitet, kyrkor samt religiösa sammanslutningar och samfund, medier samt icke-statliga sammanslutningar och oberoende stiftelser som skulle kunna bidra till uppnåendet av denna förordnings mål. Artikel 13 Typer av åtgärder 1. Finansieringen från gemenskapen får ske i följande former: - Finansiering av projekt och program. - Sektorspecifikt eller generellt budgetstöd, om partnerlandets förvaltning av de offentliga utgifterna är tillräckligt öppen, tillförlitlig och effektiv och om det har införts väl definierade sektorstrategier eller makroekonomiska strategier som upprättats av partnerlandet och godkänts av de främsta givarna, inbegripet i tillämpliga fall de internationella finansiella instituten. - Sektorstöd. - I undantagsfall sektorspecifika eller generella program för importstöd vilka kan ta formen av a) sektorspecifika importprogram där stödet utgår i form av direkt upphandling, b) sektorspecifika importprogram där stödet utgår i form av utländsk valuta som ställs till förfogande för finansiering av import inom sektorn i fråga eller c) generella importprogram där stödet utgår i form av utländsk valuta som ställs till förfogande för finansiering av import allmänt, varvid det kan röra sig om en rad olika produkter. - Medel som på grundval av ett kommissionsprogram ställs till Europeiska investeringsbankens eller andra finansförmedlares förfogande och får användas för att bevilja lån (t.ex. för investeringar och utveckling av den privata sektorn) eller riskkapital (i form av förlagslån eller villkorslån), för andra förvärv av tillfälliga minoritetsandelar i ett företags kapital eller för bidrag till garantifonder, på villkoren i artikel 22. - Skuldlättnadsprogram. - Bidrag för att finansiera åtgärder. - Bidrag för att finansiera driftskostnader. - Finansiering av program för partnersamverkan mellan å ena sidan medlemsstaternas, å andra sidan partnerländernas och partnerregionernas offentliga institutioner, nationella offentligrättsliga organ samt privaträttsliga organ som anförtrotts offentliga förvaltningsuppgifter. - Bidrag till internationella fonder, särskilt sådana som förvaltas av internationella eller regionala organisationer. - Bidrag till nationella fonder som inrättats av partnerländerna och partnerregionerna i syfte att främja gemensam finansiering från flera givare och bidrag till fonder som inrättats av en eller flera givare för gemensamt genomförande av åtgärder. - Stöd i form av mänskliga och materiella resurser som krävs för att partnerländerna och partnerregionerna skall kunna effektivt administrera och övervaka projekt eller program. 2. Stödet från gemenskapen får inte användas för att finansiera följande: a. Inköp av vapen eller ammunition. b. Löpande militära utgifter. c. Militär utbildning för stridsoperationer, annan än utbildning i icke-stridsinriktade färdigheter som krävs för att delta i komplicerade fredsfrämjande insatser eller reformer av säkerhetssektorn. d. Kostnader i anslutning till utplacering av militära styrkor från medlemsstaterna, med undantag av kostnader för militär personal vilken sänds ut som rådgivare till regionala eller subregionala organisationer eller andra sammanslutningar av stater som förbereder eller genomför fredsbevarande insatser och vilken står under dessa organisationers operativa befäl, och andra kostnader i anslutning till tredjeländers institutionella utveckling av fredsfrämjande kapacitet. 3. Verksamheter som omfattas av rådets förordning (EG) nr 1257/96 av den 20 juni 1996 om humanitärt bistånd[14] och som kan komma i fråga för finansiering inom ramen för den förordningen får inte finansieras genom den här förordningen Artikel 14Kringåtgärder av understödjande karaktär 1. Finansieringen från gemenskapen får täcka utgifter för berednings-, uppföljnings-, kontroll-, revisions- och utvärderingsåtgärder som är direkt nödvändiga för att genomföra denna förordning och förverkliga dess mål, t.ex. undersökningar, möten, informationsåtgärder, upplysningskampanjer, utbildningsåtgärder och publiceringsåtgärder, utgifter med anknytning till datornät som används för informationsutbyte samt varje annan utgift för administrativt eller tekniskt biträde som kommissionen kan behöva ta i anspråk för programmens förvaltning. Den skall också täcka utgifter för administrativ stödpersonal som anställts vid kommissionens delegationer för att förvalta projekt som finansieras genom denna förordning. 2. De nämnda understödjande åtgärderna behöver inte nödvändigtvis omfattas av flerårig programplanering och får alltså finansieras även om de inte ingår i strategidokumenten och de fleråriga vägledande programmen. De får emellertid också finansieras inom ramen för de fleråriga vägledande programmen. Åtgärder av understödjande karaktär som inte omfattas av fleråriga vägledande program skall antas av kommissionen i enlighet med artikel 11. Artikel 15 Samfinansiering 1. Åtgärder som finansieras med stöd av denna förordning får bli föremål för samfinansiering, bl.a. med - medlemsstaterna, särskilt med deras offentliga och halvoffentliga organ, - varje annat biståndsgivande tredjeland, särskilt med dess offentliga och halvoffentliga organ, - internationella och regionala organisationer, särskilt internationella och regionala finansiella institut, - bolag, företag och andra privata ekonomiska organisationer eller aktörer samt andra icke-statliga aktörer som avses i artikel 12.2, - stödmottagande partnerländer och partnerregioner. 2. Vid parallell samfinansiering skall projektet eller programmet delas upp i flera tydligt identifierbara delprojekt som vart och ett finansieras av de olika parter som svarar för parallellfinansieringen, så att det alltid klart framgår för vilket ändamål medlen använts. Vid gemensam samfinansiering skall den totala kostnaden för projektet eller programmet fördelas mellan de parter som svarar för samfinansieringen och medlen läggas samman så att finansieringskällan för en bestämd verksamhet inom ramen för projektet eller programmet inte kan identifieras. 3. Vid gemensam samfinansiering får kommissionen ta emot och för de enheters räkning som avses i punkt 1 första, andra och tredje strecksatsen förvalta medel som är avsedda för genomförande av gemensamma åtgärder. Kommissionen skall i sådana fall genomföra de finansierade åtgärderna centralt i direkt eller, genom delegering till gemenskapsbyråer eller organ som inrättats av gemenskapen, indirekt form. Sådana medel skall behandlas som inkomster som avsatts för särskilda ändamål enligt artikel 18 i rådets förordning (EG) nr 1605/2002. Artikel 16 Förvaltningsformer 1. Åtgärder som finansieras med stöd av denna förordning skall genomföras i enlighet med budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budget. 2. Kommissionen får besluta att överlåta uppgifter som omfattar myndighetsutövning, särskilt uppgifter som avser budgetgenomförande, till de organ som avses i artikel 54.2 c i förordning (EG) nr 1605/2002, om organen har erkänd internationell status, tillämpar internationellt erkända förvaltnings- och kontrollsystem och står under offentliga myndigheternas övervakning. 3. Vid decentraliserad förvaltning får kommissionen besluta att använda sig av det stödmottagande landets eller den stödmottagande regionens förfaranden för offentlig upphandling och förfaranden för beviljande av bidrag. Artikel 17Budgetmässiga åtaganden 1. Budgetmässiga åtaganden skall göras på grundval av beslut som fattats av kommissionen i enlighet med artiklarna 10, 11 eller 14. 2. Finansiering från gemenskapen får juridiskt sett ske inom ramen för följande: - Finansieringsöverenskommelser. - Överenskommelser om bidrag. - Upphandlingskontrakt. - Arbetskontrakt. Artikel 18 Skydd av gemenskapens ekonomiska intressen 1. Varje överenskommelse som ingås med stöd av denna förordning skall innehålla bestämmelser om skydd av Europeiska gemenskapens ekonomiska intressen, särskilt med avseende på bedrägeri, korruption och andra oegentligheter i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95, rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999. 2. Det skall i en sådan överenskommelse uttryckligen anges att kommissionen och revisionsrätten skall ha rätt att utföra granskningar av handlingar eller på platsen hos varje kontraktspart eller underentreprenör som mottagit gemenskapsmedel. Det skall i överenskommelsen också uttryckligen anges att kommissionen skall ha rätt att genomföra kontroller och inspektioner på platsen i enlighet med förordning (Euratom, EG) nr 2185/96. 3. I varje kontrakt som sluts som ett led i genomförandet av stödet skall kommissionens och revisionsrättens möjligheter att utöva den rättighet som nämns i punkt 2 garanteras under och efter kontraktets genomförande. Artikel 19Deltagande i förfaranden och regler om ursprung 1. Deltagande vid tilldelning av upphandlings- eller bidragskontrakt som finansieras inom ramen för denna förordning skall stå öppet för alla fysiska eller juridiska personer från Europeiska gemenskapens medlemsstater som omfattas av fördragen. 2. Deltagande vid tilldelningen av upphandlings- eller bidragskontrakt som finansieras inom ramen för denna förordning skall också stå öppet för alla fysiska eller juridiska personer från - varje land som omfattas av föranslutningsinstrumentet, - varje icke-medlemsstat som är medlem i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, - varje annat tredjeland eller tredje territorium, om ömsesidigt tillträde till förfaranden inom ramen för bistånd till tredjeländer har fastställts föreligga. 3. När det gäller åtgärder som vidtas i ett tredjeland som enligt de kriterier som fastställts av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) betraktas som ett minst utvecklat land skall deltagande vid tilldelningen av upphandlings- eller bidragskontrakt stå öppet på global nivå. 4. När det gäller exceptionella stödåtgärder och interimsprogram som avses i artikel 4 skall deltagande vid tilldelningen av upphandlings- eller bidragskontrakt stå öppet på global nivå. 5. Deltagande vid tilldelningen av upphandlings- eller bidragskontrakt skall stå öppet för, och ursprungsregler skall gälla för, följande personer: - I fråga om åtgärder som antas inom ramen för en tematisk strategi av den typ som anges i artikel 4.4, för varje fysisk eller juridisk person från ett land som av OECD betecknas som ett utvecklingsland eller ett land med övergångsekonomi och från varje annat land som får omfattas av stöd inom ramen för det tematiska programmet. - I fråga om åtgärder som antas inom ramen för en landstrategi eller regional strategi som avses i artikel 4.4 b, för varje fysisk eller juridisk person som kan komma i fråga enligt den grundläggande rättsakt inom ramen för vilken strategin antogs. - I fråga om åtgärder som antas inom ramen för en regional strategi som avses i artikel 4.4 a, för varje fysisk eller juridisk person från de länder eller territorier som denna strategi är inriktad på. 6. Deltagande vid tilldelningen av upphandlings- eller bidragskontrakt som finansieras inom ramen för denna förordning skall stå öppet för internationella organisationer. 7. Experter som föreslås i samband med förfaranden för tilldelning av kontrakt behöver inte uppfylla de nationalitetsregler som anges ovan. 8. Varor och utrustning som köps in med stöd av ett kontrakt som finansieras inom ramen för denna förordning skall ha ursprung i gemenskapen eller ett land som har rätt att delta i förfaranden enligt punkterna 2–5. 9. Deltagandet av fysiska och juridiska personer från tredjeländer eller tredje territorier som traditionellt har ekonomiska, handelsmässiga eller geografiska förbindelser med partnerlandet får tillåtas från fall till fall. Kommissionen får dessutom i vederbörligen motiverade fall tillåta att fysiska och juridiska personer från andra länder deltar eller att varor och utrustning med ett annat ursprung används. Artikel 20Förhandsfinansiering Ränta på belopp som ställs till en mottagares förfogande vid förhandsfinansiering skall räknas av från slutbetalningen. Artikel 21 Bidrag I enlighet med artikel 114 i förordning (EG) nr 1605/2002 får fysiska personer motta bidrag. Artikel 22Medel som ställs till Europeiska investeringsbankens eller andra finansförmedlares förfogande De medel som avses i artikel 13.1 femte strecksatsen skall förvaltas av finansförmedlare, Europeiska investeringsbanken eller varje annan bank eller organisation med den förmåga som krävs för att förvalta medlen. Kommissionen skall från fall till fall anta genomförandebestämmelser för denna artikel med avseende på riskdelning, ersättning till den för genomförandet ansvariga förmedlaren, medelsutnyttjande, uppbörd av avkastning på medlen samt villkor för verksamhetens avslutande. Artikel 23Utvärdering I syfte att kontrollera om målen har nåtts och utarbeta rekommendationer om hur verksamheten kan förbättras i framtiden skall kommissionen regelbundet utvärdera resultaten av geografiska eller tematiska strategier och program, resultaten av sektorstrategier samt effektiviteten i programplaneringen. Kommissionen skall för kännedom överlämna utvärderingsrapporterna till den kommitté som avses i artikel 25. AVDELNING IV – ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER Artikel 24 Rapport Kommissionen skall granska framstegen i genomförandet av de åtgärder som vidtas med stöd av denna förordning och varje år till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om genomförandet av stödet. Rapporten skall också överlämnas till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. Den skall innehålla uppgifter för det föregående året om finansierade åtgärder och resultatet av uppföljnings- och utvärderingsåtgärder samt uppgifter om budgetgenomförandet med avseende på åtaganden och betalningar fördelade på länder, regioner och samarbetsområden. Artikel 25Kommitté 1. Kommissionen skall vid genomförandet av denna förordning biträdas av en kommitté. 2. När hänvisning sker till denna punkt skall artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas. Den tid som avses i artikel 4.3 i beslutet skall vara 30 dagar. 3. När hänvisning sker till denna punkt skall artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas. 4. Kommittén skall informeras om de beslut som kommissionen fattar i enlighet med artikel 10 i denna förordning. 5. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning. 6. En observatör från Europeiska investeringsbanken skall delta i kommitténs överläggningar när frågor som rör banken behandlas. Artikel 26Översyn Kommissionen skall före den 31 december 2011 till Europaparlamentet och rådet överlämna förslag beträffande förordningens framtid och, om det behövs, förslag till de eventuella ändringar av den som bör göras. Artikel 27 Rättsakter som upphör att gälla 1. Följande rättsakter skall upphöra att gälla från och med den 1 januari 2007: - Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1724/2001 av den 23 juli 2001 om åtgärder mot antipersonella landminor i utvecklingsländer. - Rådets förordning (EG) nr 1725/2001 av den 23 juli 2001 om åtgärder mot antipersonella landminor i andra tredje länder än utvecklingsländer. - Rådets förordning (EG) nr 381/2001 av den 26 februari 2001 om inrättande av en mekanism för akuta ingripanden. - Rådets förordning (EG) nr 2046/97 av den 13 oktober 1997 om samarbete mellan nordliga och sydliga länder i kampen mot narkotika och narkotikamissbruk. - Rådets förordning (EG) nr 2258/96 av den 22 november 1996 om återanpassnings- och återuppbyggnadsprojekt till förmån för utvecklingsländer. - Rådets beslut 2001/824/EG, Euratom av den 16 november 2001 om ytterligare bidrag från Europeiska gemenskapen till Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling till förmån för fonden för inkapsling av Tjernobylreaktorn. - Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2130/2001 av den 29 oktober 2001 om åtgärder inom området för stöd till befolkningsgrupper som tvingats lämna sin hembygd i utvecklingsländerna i Asien och Latinamerika. - Rådets förordning (EG) nr 1080/2000 av den 22 maj 2000 om stödet till Förenta nationernas interimistiska uppdrag i Kosovo (UNMIK) och den höge representantens kansli i Bosnien och Hercegovina (OHR). 2. Dessa rättsakter skall fortsätta att gälla för rättsakter och åtaganden som avser genomförande av budgetåren före 2007. Artikel 28Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft den 20:e dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . Den skall tillämpas från och med den 1 januari 2007. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den […] På rådets vägnar Ordförande […] LEGISLATIVE FINANCIAL STATEMENT +++++ TABLE +++++ 1. BUDGET LINE(S) + HEADING(S) This proposal represents a consolidation of a number of existing activities and does not map directly onto the existing budget nomenclature. However, it covers in full or in part the existing geographic-based policy areas and budget lines, and the type of activities currently addressed under the following sectoral budget lines: +++++ TABLE +++++ 2. OVERALL FIGURES 2.1. Total allocation for action (Part B): € 4.455 million 2.2. Period of application: 2007-2013 2.3. Overall multiannual estimate of expenditure: (current prices) (a) Schedule of commitment appropriations/payment appropriations (financial intervention) (see point 6.1.1) € million ( to three decimal places) +++++ TABLE +++++ (b1) Technical and administrative assistance: of which staff (see point 6.1.2) +++++ TABLE +++++ (b2) Technical and administrative assistance: of which support expenditure (see point 6.1.2) +++++ TABLE +++++ +++++ TABLE +++++ * ‘following years’ only applying to payments (c) Overall financial impact of human resources and other administrative expenditures (see points 7.2 and 7.3) € million (to three decimal places) +++++ TABLE +++++ +++++ TABLE +++++ 2.4. Compatibility with financial programming and financial perspective Proposal is compatible with the proposed financial perspective 2007-2013 2.5. Financial impact on revenue: Proposal has no financial implications (involves technical aspects regarding implementation of a measure) 3. BUDGET CHARACTERISTICS +++++ TABLE +++++ 4. LEGAL BASIS Aritcle 308 (EC), article 203 (Euratom) 5. DESCRIPTION AND GROUNDS 5.1. Need for Community intervention 5.1.1. Objectives pursued The European Union has set itself important goals in the promotion of human and strategic security. In order for the Union to fulfil its role as a global player it is essential that the Community has the capability and means to respond to situations of crisis in third countries world-wide and to address global and regional trans-border challenges with a security or stability dimension. With this in mind, the Stability Instrument will provide the means to: - deliver, within a single legal instrument, an effective, immediate and integrated response to situations of crisis and instability in third countries, building on the added-value already demonstrated by the Rapid Reaction Mechanism and on the emergency provisions already provided for in a number of existing external relations financial instruments; - address global and regional trans-border challenges with a security or stability dimension arising in third countries, including issues such as nuclear safety and non-proliferation, as well as the fight against trafficking, organised crime and terrorism and sudden major threats to public health; - support the implementation of future policy challenges faced by the Union within the areas addressed by the Instrument, complementing actions which may be undertaken under the other external financing instruments; The Stability Instrument shall permit the Community to finance measures to promote peace, stability and civilian safety in third countries and territories (other than the Overseas Countries and Territories of the EU). Such measures shall in particular support the external policies of the Union by helping to: - establish or re-establish the essential conditions necessary to permit the effective implementation of Community development and economic co-operation policies, where these are threatened by situations of crisis or severe political instability; - address global and regional trans-border challenges affecting civilian security, including the fight against trafficking, organised crime and terrorism; - address major technological threats with potential trans-border impact, including the promotion of nuclear safety and the fight against the proliferation of weapons of mass destruction; - develop international peace-keeping capacity in partnership with regional organisations; - provide a framework for response to new policy initiatives supported by the Union in line with the objectives of the present Regulation, complementing actions which may be undertaken under the other external action instruments. In some of these areas a strategic framework for action has already been adopted by the EU, and the design of the new instrument takes this into account. Key amongst these are: - the millennium development goals - the EU Programme for the Prevention of Violent Conflicts adopted by the Göteborg European Council in June 2001 - the EU Strategy against Proliferation of Weapons of Mass Destruction - and the Action Plan against Terrorism adopted by the European Council The main outcomes pursued are - enhancing human security through the prevention of violent conflict or the avoidance of its recurrence; assistance in the recovery from crisis until such time as assistance under one of the policy-driven external assistance instruments can be resumed; - increased capacity of regional and sub-regional organisations and other coalitions having UN endorsement to contribute to the resolution of political crisis, notably through improved capabilities for the conduct of peace support operations, building on the established policy for the Africa Peace facility; - security from major technological threats, threats to the rule of law and public health challenges; - the development and consolidation of democracy and the rule of law, and respect for human rights and fundamental freedoms ; In operational terms the Instrument will make it possible for the Community to : - respond effectively to situations of major crisis around the world, addressing the kind of situations which in recent years have for example arisen in Kosovo, in Afghanistan, or in Iraq; - strengthen the important contribution it already makes to EU civilian crisis management in line with the conclusions of the Helsinki European Council by providing for a timely, effective, and integrated crisis response. Delivering assistance in an integrated way as envisaged under this regulation will, moreover, facilitate donor co-ordination during times of crisis and increase the visibility of EU assistance; - facilitate the response to challenges affecting civilian security, such as the fight against trafficking, organised crime and terrorism, where measures must be taken at the global and trans-regional level for the sake of efficiency and effectiveness or otherwise respond to a major threat to law and order; This will complement work which may be undertaken at the national level under one or other of the general cooperation instruments, adding a broader international dimension to address the specifically trans-national aspects of these new challenges; - address major technological threats with potential trans-border impact, including the promotion of nuclear safety and nuclear safeguards (building for example on the experience already gained under the Tacis programme), as well as support for non-proliferation efforts, and for disaster-preparedness and prevention work in relation to possible major environmental incidents; - fully support the role of the Union as a global player in addressing the above issues; The instrument includes provisions to facilitate cross-pillar coordination where Community measures are adopted in support of measures taken under the CFSP. However, the Stability Instrument addresses itself purely first-pillar measures. Second-pillar measures will continue to be adopted under the CFSP, the scope of which will be defined by the Council on a case-by-case basis, as is the current practice. 5.1.2 Measures taken in connection with ex ante evaluation As part of the preparation of the future financial framework the Commission established the Peace Group which was tasked with leading the identification of the future priorities for external relations and the instruments needed to serve those priorities. This Group functioned at both the level of the external relations Commissioners and the services. It met regularly between April and December 2003 and developed the principles which were set out in the Communication COM(2004) 101[15] adopted on 10 February. The need to align objectives and instruments more closely to EU values and interests was identified as being fundamentally important. The values which should guide the setting of objectives and which should be served by the instruments include human dignity, the rule of law, human rights, solidarity, equality between the sexes, adherence to the multilateral system of the United Nation and support within the multilateral economic system, for regionalism as a force for development and stability. The EU’s interests are the promotion of stable international growth founded on sustainable development. The promotion of EU values and interests require it to act as a continental power and a global economic and political player. Three policy priorities were identified as a result of the Peace Group’s work: the EU and its neighbourhood, covering candidate and pre-candidate countries and the countries covered by the European Neighboured Policy; the EU as a Sustainable Development Partner; and the EU as a Global Player dealing with political and security challenges. A consensus emerged on the need to streamline the instruments for external action in order to simplify and make them more efficient. The existing array of instruments reflects an organic approach where one instrument has been added on top of another. For the future, a limited number of instruments would underpin external action expenditure. The Instrument for Stability addresses the third of these priorities. The current proposal also takes account of the vast literature of work on peace keeping and the delivery of assistance in response to international crises (including the 2001 DAC Guidelines on Helping Prevent Violent Conflict, the 2004 report of the UNDG/ECHA Working Group on Transition issues and the publications of the World Bank Conflict Prevention and Reconstruction Unit), the practice of other international and bi-lateral donors. The Commission carried out in the second half of 2003 an extensive high-level review of the whole range of EC external instruments, in the context of the preparation of its proposals for the new financial perspectives. In its recommendations to the President, the “Peace Group” charged with this work underlined the need for the EU to gear the objectives and instruments of its external strategy more closely to its values and interests. In particular, it recommended that the EU should, in addition to addressing concerns related to our neighbourhood policy and to the EU’s role as a partner in sustainable development, also have the means to work effectively as a global player in addressing challenges relating to both civilian and strategic security. This requires that the instruments at our disposal should be able to address effectively such issues as nuclear safety and non-proliferation, the threats arising from organised crime and terrorism, and the challenges relating to armed conflict or from fragile states, as well as the new challenges which can arise in a rapidly-changing world. In the event of a crisis, it is essential that we are able to respond in an immediate, effective and integrated fashion to such threats and challenges. 5.1.3 Measures taken following ex post evaluation The “Peace Group” had integrated in its overall analysis of the external instruments the results of a number of post-evaluation exercises carried out regarding certain geographic and thematic instruments. Substantial analyses of a number of the issues involved have nevertheless been made, for example in connection with the Rapid Reaction Mechanism, where assessments are completed at the end of each programme, or with nuclear safety, in the Commission’s Communication of September 2000 (COM (2000) 493) on its support to nuclear safety in the Newly Independent States and Central and Eastern Europe. In addition, the regular project monitoring, reporting and feedback mechanisms applying to these different actions provide invaluable lessons at the project level which are drawn upon in both policy-making and programming. Moreover, the proposal follows up recommendations in the evaluation of rehabilitation and reconstruction financed by the EC in the ACP/ALA/MED/Tacis countries, the synthesis report on EC Activities in the field of human rights, democracy and good governance of August 2001, the Assessment of Phare and Tacis Nuclear safety activities of November 2000. 5.2. Action envisaged and budget intervention arrangements The target population served by the instrument will be the populations of all third countries, or of those third countries (and their neighbours), who may become subject to conditions of crisis, or may be affected by concerns relating to nuclear safety and comparable challenges, or by trafficking, organised crime or terrorism in its trans-national aspects. The specific objectives to be set for the programming period, and the concrete measures to be taken and their immediate outputs, will: - in relation to situations of crisis, be determined by the Commission in response to such situations as and when they arise, following discussions in the Council where necessary, and shall be set out in appropriate detail in the relevant Commission decision; or - in relation to longer-term challenges (such as support for nuclear safety, for certain aspects of the promotion of democracy and fundamental values and the fight against trafficking, organised crime, and terrorism, or for capacity-building in relation to peace-keeping operations) be established in strategy papers and multi-annual indicative programmes. These programming documents shall, as for the other external action instruments, set out in appropriate detail the specific objectives, concrete measures, outputs and indicators relevant to the measures in question. - In both cases the participation of local and EU non-governmental and civil society based organisations as well as international organisations shall be a key feature of programmes. 5.3. Methods of implementation The measures to be taken under the present Instrument shall normally be implemented by the Commission by direct or indirect centralised management, but may in certain cases as specified in the Regulation be implemented by indirect centralised management (by public or public-service bodies of the Member States), by decentralised management (under the responsibility of a beneficiary partner country), or by delegated management (by international organisations or third-country donors, in cases of joint co-financing). At this stage the Commission is not ready to propose the establishment of an executive agency for programme implementation but this possibility has not been excluded, in particular for certain tasks of expert recruitment and logistical support. 6. FINANCIAL IMPACT 6.1. Total financial impact on Part B - (over the entire programming period) (current prices) 6.1.1. Financial intervention Commitments (in € million to three decimal places) +++++ TABLE +++++ 7.2. Overall financial impact of human resources (2004 prices) +++++ TABLE +++++ 7.3. Other administrative expenditure deriving from the action IfS (2004 prices) +++++ TABLE +++++ The amounts are total expenditure for twelve months. (2004 prices) +++++ TABLE +++++ Human and adminstrative resource needs will be covered from within the allocation made to the DG managing the activities under the annual allocation procedure. The allocation of posts will depend on the one hand on the internal organisation of the next Commission, and on the other hand on a possible reallocation of posts between the services, following the new financial perspectives. 8. FOLLOW-UP AND EVALUATION 8.1. Follow-up arrangements The Commission will monitor progress of its external co-operation on all levels, input (in particular financial flows (commitments, contracts and payments), activities / outputs (project and programme execution, internal monitoring carried out on the spot by Commission Delegations), progress / outcome (external Results-Oriented Monitoring) and impact . All countries and regional multi-annual indicative program will include the specific objectives and expected results for each area of co-operation, and a limited number of key outcome indicators in regard to economic and poverty situation. These indicators must relate to developments that are measurable in the short/medium term. The programming of long-term external aid for partner countries and regions is carried out in the framework of the preparation of country and regional strategy papers (up to 7-years).. These country strategies also include a work plan or national / regional indicative programme jointly agreed between the Community and partner country/region concerned. Under the principle of rolling programming, a review process is foreseen including annual operational reviews, mid-term reviews, and ad-hoc reviews where necessary. These review mechanism provides the flexibility required to ensure that operations are kept constantly in line with changes occurring in the economic situation, priorities and objectives of the partner country/region. Reviews take a special interest on progress achieved in terms of financial execution of aid, as well as in terms of results achieved and evolution of the context in term of poverty reduction, economic performance and supported sectors. Updated intervention frameworks and indicator tables on focal sectors are annexed to review documents in order to facilitate the assessment at the time of the review. In particular, mid-term reviews may lead to a change of strategy, as well as a change in the country/region allocation in the light of the current needs and performance. Emergency assistance measures shall be tightly monitored. Such measure present specific challenges in terms of measuring the long-term impact, but regular evaluations of Community crisis responses shall be integrated into the evaluation programme. Given the multi-lateral nature of crisis response, such evaluations will take into account the broader international response, and put a particular emphasis on the overall coherence of EU action, including with that delivered under title V of the EU Treaty. 8.2. Arrangements and schedule for the planned evaluation In application of current rules and in view of the vast scope of the activities foreseen, an evaluation system covering the different levels of intervention and types of instruments has been set up. Notably, the financial regulation, as well as the internal control standards, calls for regular evaluation of all (sizable) activities. This is translated into the evaluation of single operations (e.g. development projects), of programmes (e.g. country strategies) and policy sectors or themes (e.g. transport or gender issues). Evaluations of are also necessary and ongoing of wider legal obligations such as the 3 Cs (Coherence, Complementarity, Coordination). Evaluation of crisis response measures will normally take place at the completion of the ‘interim response programmes’ provided for under this Regulation. These works will be complemented by relevant works on databases, meta-analyses, methodology and training. 9. ANTI-FRAUD MEASURES The protection of the Community’s financial interests and the fight against fraud and irregularities form an integral part of this Regulation. Administrative monitoring of contracts and payments will be the responsibility of the central Commission services and/or EC Delegations in beneficiary countries. Each of the operations financed under this regulation will be supervised at all stages in the project cycle through the central Commission services and/or delegations. Supervision will take account of contractual obligations as well as of the principles of cost/benefit analysis and sound financial management. Moreover, any agreement or contract concluded pursuant to this Regulation shall expressly provide for monitoring of spending authorised under the projects/programmes and the proper implementation of activities as well as financial control by the Commission, including the European Anti-Fraud Office (OLAF), and audits by the Court of Auditors, if necessary on the spot. They shall authorise the Commission (OLAF) to carry out on-the-spot checks and inspections in accordance with Council Regulation (Euratom, EC) No 2185/96 of 11 November 1996 concerning on-the-spot checks and inspections carried out by the Commission in order to protect the European Communities’ financial interests against fraud and irregularities. Particular attention will be paid to the nature of expenditure (eligibility of expenditure), to respect for budgets (actual expenditure) and to verify supporting information and relevant documentation (evidence of expenditure). [1] KOM(2004) 313 av den 26 april 2004. [2] EUT C […], […], s. […]. [3] EUT C […], […], s. […]. [4] EUT L […], […], s. […]. [5] EUT L […], […], s. […]. [6] EUT L […], […], s. […]. [7] EGT L 297, 15.11.2001, s. 7. [8] KOM(2004) 200 slutlig. [9] KOM(2001) 153. [10] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. [11] EUT L […], […], s. […]. [12] EUT L […], […], s. […]. [13] EUT L […], […], s. […]. [14] EGT L 163, 2.7.1996, s. 6. [15] Building our Common Future, Policy Challenges and Budgetary Means of the Enlarged Union 2007-2013.