MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN - Modernisera de sociala trygghetssystemen för att utveckla högkvalitativ, tillgänglig och hållbar vård och omsorg: stöd till de nationella strategierna genom den öppna samordningsmetoden

1. Inledning

Medlemsstaternas sociala trygghetssystem ska garantera att alla får tillgång till högkvalitativ vård. Utvecklingen av dessa system har lett till att risken att drabbas av fattigdom, som förr i tiden ofta följde med sjukdom, hög ålder eller olycksfall, har minskats betydligt. Dessutom har systemen i stor utsträckning bidragit till att hälsotillståndet hos EU:s befolkning förbättrats betydligt under de senaste årtiondena [1]. De utgör således en viktig del av den europeiska sociala modellen, särskilt som kvaliteten på den vård som ges i Europa har få motsvarigheter i världen.

[1] T.ex. ökade genomsnittslivslängden med 8,1 år för män och med 8,7 år för kvinnor mellan 1960 och 2001.

Syftet med det här meddelandet, som aviserades i vårrapporten 2004 [2], är att med hjälp av den öppna samordningsmetoden främja en gemensam ram som ska stödja de nationella ansträngningarna att reformera och utveckla den hälso- och sjukvård och omsorg som bekostas av de sociala trygghetssystemen. Europaparlamentet uppmanade i en resolution som antogs den 11 mars i år till ett förstärkt samarbete i fråga om vård och omsorg. Parlamentet begärde att kommissionen skulle lägga fram förslag om detta under våren 2004, så att rådet kan tillämpa den öppna samordningsmetoden på detta område och anta gemensamma mål.

[2] KOM (2004) 29 slutlig - "Genomförande av Lissabonstrategin - Reformer för ett utvidgat EU»

Det här meddelandet kompletterar det meddelande (nedan kallat "meddelandet om patientrörlighet") som följer upp förslagen i de diskussioner på hög nivå om rörlighet för patienter och utvecklingen av hälso- och sjukvården i Europeiska unionen som inleddes på initiativ av kommissionsledamöterna David Byrne och Anna Diamantopoulou. I diskussionerna deltog företrädare för de ministerier som ansvarar för vården samt företrädare för kommissionen [3]. I dessa två meddelanden, som antas samtidigt av kommissionen, presenteras en övergripande strategi som syftar till att bygga upp en gemensam vision för hälso- och sjukvårdssystemen och de sociala trygghetssystemen i EU.

[3] Slutsatserna från diskussionerna finns på http://europa.eu.int/comm/health/ ph_overview /Documents/key01_mobility_fr.pdf

Med hjälp av sociala trygghetssystem kan kostnader som ofta är för stora för en person eller en familj fördelas över hela samhället. På så sätt undviker man att utnyttjande av vård leder till fattigdom och att låga inkomster i hög grad begränsar tillgången till vårdsystemet. Dessa resultat har uppnåtts med hjälp av mycket varierande system - grundade på försäkringsprincipen eller på direkt tillhandahållande av tjänster - för vilka medlemsstaterna ansvarar i enlighet med fördraget. Betydelsen av detta ansvar, liksom behovet av ett bättre samarbete inom EU, har framhållits bl.a. i slutsatserna från de ovannämnda diskussionerna på hög nivå.

Vårdsystemens roll när det gäller att minska risken för att drabbas av fattigdom och sjukdom, deras bidrag till den sociala sammanhållningen och deras betydelse för sysselsättningen liksom för konsekvenserna av befolkningens åldrande har sedan länge erkänts på EU-nivå. I en rekommendation från 1992 [4] uppmanade rådet medlemsstaterna att se till att bibehålla och, vid behov, utveckla ett högkvalitativt vårdsystem, anpassat till utvecklingen av befolkningens behov, särskilt behov på grundval av försörjningsbördan för äldre, till utvecklingen i fråga om sjukdomar och behandlingsmetoder och till behovet av intensifierade förebyggande insatser. År 1999 fastställde rådet att hälso- och sjukvården var en av de fyra områdena inom den sociala tryggheten [5] där ett ökat samarbete mellan medlemsstaterna behövdes.

[4] Rådets rekommendation av den 27 juli 1992 om konvergens avseende mål och politik på den sociala trygghetens område (on the convergence of social protection objectives and policies) (92/442/EEG), EGT L 245, 26.8.1992 s. 49 -52.

[5] År 2000 stod vården för 27,3 % av utgifterna för de sociala trygghetssystemen i EU-15, dvs. den andra utgiftsposten i storleksordning efter ålders- och efterlevandepensioner (Källa: statistikbilagan till utkastet till den gemensamma rapporten om social integration 2003, SEK (2003) 1425).

Efter Europeiska rådets möten i Lissabon och Göteborg, där man betonade behovet av att reformera och anpassa de sociala trygghetssystemen, inklusive hälso- och sjukvården, för att klara av befolkningens åldrande och säkra den sociala sammanhållningen, utarbetade kommissionen tre riktlinjer [6] som ram för denna reform. Europeiska rådet godkände dessa riktlinjer vid sitt möte i Barcelona i mars 2002 [7].

[6] KOM (2001) 723 slutlig.

[7] Punkt 25 i slutsatserna: "Europeiska rådet noterar rådets första rapport om hälso- och sjukvård och äldreomsorg och uppmanar kommissionen och rådet att mer noggrant undersöka frågorna om tillgänglighet, kvalitet och finansiell hållbarhet inför Europeiska rådets vårmöte 2003."

- Tillgång till vård grundad på principerna om allmänhet, jämlikhet och solidaritet. De mest missgynnade gruppernas och personernas behov och svårigheter ska beaktas, liksom behov och svårigheter för de som behöver dyrbar och långvarig vård.

- Erbjuda befolkningen högkvalitativ vård som anpassas till vetenskapliga framsteg och de behov som växer fram i samband med befolkningens åldrande. Utbudet ska grundas på en bedömning av vårdens fördelar för hälsan.

- Åtgärder för att säkra vårdens finansiella hållbarhet på lång sikt och eftersträva ett så effektivt system som möjligt.

2. Tillgänglighet, kvalitet, finansiell hållbarhet: en utmaning för vårdsystemen och en nyckel till framgång för lissabonstrategin

I kommissionens och rådets gemensamma rapport av den 10 mars 2003, "Stöd till de nationella strategierna för framtida äldrevård och äldreomsorg", underströks att innovationerna ifråga om teknik och behandlingsmetoder, förbättringen av patienternas välbefinnande och information samt befolkningens åldrande idag ger upphov till nya problem i fråga om de nationella systemens förmåga att garantera tillgång och kvalitet och att säkra finansiell hållbarhet på lång sikt. Dessa frågor är gemensamma för alla system, och visar på ett antal bestående problem. Bristande jämlikhet och svårigheter att få tillgång till vård är problem som fortfarande finns trots att systemen i princip är allmänna. Utbudet av högkvalitativa tjänster är ibland otillräckligt i förhållande till befolkningens behov, med alltför långa väntetider. I vissa system ökar den finansiella obalansen konstant.

I och med att nya medlemsstater tillkommer kommer denna mångfald att öka ytterligare och vissa utvecklingstendenser i dagens EU-15 kommer att förstärkas. Dessa länders viktigaste hälsoindikatorer är i allmänhet sämre än i EU-15, särskilt för män, och de avsätter betydligt mindre resurser till vårdsystemet, trots en ständig tillväxt sedan början av 1990-talet. Vidare är vårdpersonalens åldrande mer markant i dessa länder än i EU-15. Lissabonstrategin utgör en enhetlig ram inom vilken man kan komma ikapp i fråga om vårdens nivå och kvalitet. Strategin stöds av ett antal olika instrument, bl.a. den öppna samordningsmetoden.

Samtidigt medför integrationen i EU en ökad interaktion mellan vårdsystemen på följande sätt:

- Domstolen har i sin rättspraxis fastslagit att hälso- och sjukvård är tjänster i den mening som avses i fördraget. Enligt domstolen ska patienterna i egenskap av mottagare av dessa tjänster kunna dra nytta av det fria tillhandahållandet av tjänster som garanteras i fördraget [8]. Denna aspekt beaktas i moderniseringen av förordning nr 1408/71 [9]. Hur denna rättspraxis ska tillämpas förklaras i ett förslag till direktiv som lades fram den 13 januari 2004 om tjänster på den inre marknaden, där en definition av begreppet "sjukhusvård" ingår [10].

[8] Se Report on the application of internal market rules in the field of health care services - Implementation by the member states of the court's jurisprudence (Rapport om tillämpningen av inre marknadens regler på hälso- och sjukvården - Medlemsstaternas tillämpning av domstolens rättspraxis) (SEK (2003) 900).

[9] Förslag till rådets förordning (EG) om samordning av de sociala trygghetssystemen (KOM(1998 779 slutlig), ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om samordning av de sociala trygghetssystemen (KOM(2003) 596 slutlig), meddelande från kommissionen till Europaparlamentet om gemensam ståndpunkt antagen av rådet inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om samordning av de sociala trygghetssystemen (KOM(2004) 44 slutlig).

[10] KOM (2004) 2 slutlig.

- EU:s medborgare utnyttjar allt mer sin rätt till rörlighet [11] för att bosätta sig i en annan medlemsstat, vistas där tillfälligt eller söka vård där.

[11] Kommissionens handlingsplan för kompetens och rörlighet, KOM (2002) 72 slutlig.

Samtidigt har denna interaktion åtföljts av nya politiska åtgärder på EU-nivå som påverkar vårdsystemen och, på ett mer allmänt plan, européernas hälsa. Det har dock aldrig funnits någon övergripande strategi för att samtidigt behandla utvecklingen och moderniseringen av utbudet och finansieringen av vården, rörlighet för patienter och vårdpersonal i ett utvidgat EU, samarbetet mellan regioner och vårdsystem och integreringen av det grundläggande målet om en hög skyddsnivå för människors hälsa i all EU-politik. I vårrappporten 2004 uppmanas till en stärkt samordning mellan de nationella politiska besluten för att stödja det arbete för modernisering och utveckling av denna sektor som påbörjats i alla medlemsstater, de nuvarande som de nya. I kommissionens två meddelanden idag presenteras därför en övergripande strategi för vårdsystemen.

- I det här meddelandet föreslås gemensamma mål för att utveckla och modernisera utbud och finansiering av vården. Dessa mål ger medlemsstatena möjlighet att fastställa en nationell strategi och att dra nytta av erfarenheter och bra metoder från andra länder. Denna samordning av nationell politik kompletterar de tre andra stora områdena inom de sociala trygghetssystemen - pensioner, social integrering och "att det ska löna sig att arbeta" ("make work pay") - där samordningen stärkts sedan 2000.

- I det andra meddelandet följs de rekommendationer upp som antagits vid de ovannämnda diskussionerna på hög nivå. Det innehåller ett antal konkreta förslag på många områden, som syftar till att integrera det mål om en hög skyddsnivå för människors hälsa som fastställs i fördraget, i gemenskapens politik. I meddelandet föreslås att en kommitté för samverkan mellan hälso- och sjukvårdssystemen inrättas för att förverkliga denna integration.

Det finns ytterligare tre skäl till att utbud och finansiering av vård och omsorg är nyckelfaktorer i den strategi för ekonomisk och social modernisering som inleddes i Lissabon i mars 2000.

Den sociala sammanhållningen stärks när människor har tillgång till högkvalitativ vård som grundas på principerna om allmänhet, rättvisa och solidaritet. En förbättrad tillgång till vård är ett erkänt sätt att mobilisera arbetskraftspotentialen i EU inför minskningen av antalet personer i arbetskraften. Aktuell forskning [12] visar att hälso- och sjukvårdspolitiken bör ses som ett verktyg i den aktiva sysselsättningspolitiken eftersom den förbättrar de arbetssökandes förmåga till integration i samhället och på arbetsmarknaden. Som visas i utkastet till Joint report on social inclusion (gemensamma rapporten om social integration) [13] är det dock de mest missgynnade grupperna som har flest och svårast hälsoproblem. T.ex. uppger 16 % av de som tillhör den femtedel av befolkningen som har de lägsta inkomsterna att deras hälsa är dålig, vilket ska jämföras med 7 % av de personer som tillhör den femtedel som har de högsta inkomsterna [14]. Dessa personer har ofta större svårigheter att få tillgång till vård, oavsett om det gäller väntetider, höga behandlingskostnader i förhållande till deras inkomst, komplicerade administrativa förfaranden eller, på ett mer allmänt plan, otillräckliga förebyggande åtgärder (t.ex. screening och vaccinering).

[12] Brenner, H., "Unemployment and public health" (Arbetslöshet och folkhälsa) - Slutrapport beställd av Europeiska kommissionen, maj 2002.

[13] KOM (2003) 773 slutlig.

[14] År 2000. Källa: Joint indicators of poverty and social exclusion (gemensamma indikatorer på fattigdom och social utestängning), Eurostat, Europeiska gemenskapens hushållsundersökning - användardatabasen, version december 2002.

Det andra skälet är att vård och omsorg [15] år 2002 stod för ungefär 10 % av den totala sysselsättningen i EU-15, och för mellan 4,1 % och 7,1 % i de nya medlemsstaterna. Med 1,7 miljoner nya arbetstillfällen mellan 1997 och 2002 i EU-15 är det också den sektor som skapat näst flest nya jobb. För att vi ska kunna ta itu med de utmaningar som uppstår genom befolkningsutvecklingen och de tekniska framstegen är det nödvändigt att ha tillräckligt många personer inom vårdyrkena och se till att de har arbeten av hög kvalitet. Arbetskraftens åldrande kommer dock att vara särskilt markant inom denna sektor. År 2002, i både EU-15 och EU-25, var 11 % av arbetskraften i denna sektor mellan 55 och 64 år. Bland läkarna var denna andel ännu högre [16]. Framför allt återfinns en stor andel av de som arbetar inom denna sektor (27 % i både EU-15 och EU-25) i åldersgruppen 45-54 år, vilket gör att man kan förutspå en omfattande demografisk omvälvning under de kommande åren. Dessa personer kommer att gå i pension när befolkningen allmänt blivit äldre, vilket innebär att vård och social service måste konkurrera med andra sektorer för att rekrytera ny personal.

[15] Se Sysselsättning i Europa 2003, s. 37. Arbetskraftsundersökningen omfattar hälso- och sjukvård alla "sociala" tjänster (inklusive barnomsorg) och veterinärtjänster.

[16] År 2001 var denna andel t.ex. 11,7 % i England, 21,7 % i Tjeckien och 33,2 % i Danmark. Se också kommissionens rapport om den sociala situationern 2003.

Att förbättra arbetskvaliteten kommer således att vara nödvändigt för att förebygga att folk lämnar arbetsmarknaden i förtid. Detta gäller särskilt de personer som har de tyngsta och stressigaste arbetena, liksom arbetstagare som är över 55 år. Förbättrad arbetskvalitet är också viktigt för att främja nyrekryteringar. Att öka vårdgivarnas produktivitet och effektivitet kommer dessutom att vara en nyckelfråga för den hållbara utvecklingen inom sektorn. Den s.k. e-hälsovården, vars utveckling främjas genom handlingsplanen eEurope 2005 [17], har en viktig roll att spela här när det gäller information, förebyggande arbete, förbättring av vårdutbudet liksom i fråga om livslångt lärande för de som arbetar inom vården [18].

[17] Meddelande från kommissionen: "eEurope 2005: Ett informationssamhälle för alla", KOM (2002) 263 slutlig.

[18] Se kommissionens meddelande: "e-health- improving the health care provided to European citizens: a plan of action for a European e-health area" (E-hälsovård - bättre vård för EU:s medborgare: en handlingsplan för ett e-hälsoområde i EU), KOM (2004) XXX.

Befolkningens åldrande kommer att påverka hälso- och sjukvårdsektorn och äldreomsorgen på två andra sätt: ökningen av antalet personer över 65 år (en ökning på 64 % mellan 2002 och 2050 enligt Eurostats grundscenario) och ökningen av antalet personer över 80 år (från 14,8 till 37,9 miljoner under samma tidsperiod). Denna utveckling är i första hand ett tecken på att européernas hälsotillstånd förbättras. Den innebär också en ökning av åldersrelaterade sjukdomar och ökat behov av äldreomsorg. Befolkningens åldrande medför att allt fler äldre bor ensamma. Detta beror dels på att familjerna flyttar mer och dels på att kvinnorna arbetar mer - kvinnorna är fortfarande de som står för huvuddelen av den s.k. informella vården. För att uppfylla de äldres behov måste ett varierat utbud utvecklas, som omfattar vård i hemmet - vilket i allt större utsträckning kommer att väljas av en majoritet personer och specialiserade inrättningar - och som leder till en stärkt samordning mellan vårdgivare som ofta arbetar oberoende av varandra (intensivvård, primärvård, social service).

För att anta dessa utmaningar måste reformen av de sociala trygghetssystemen fortsätta på ett integrerat och samordnat sätt. I kommissionens meddelande "Stärka Lissabonstrategins sociala dimension: rationalisera den öppna samordningen inom socialt skydd" [19] framhölls att hälso- och sjukvård och äldreomsorg är ett av de områden där man bör tillämpa en rationalisering av samordningen av de sociala trygghetssystemen, s.k. streamlining. Denna rationalisering kommer att bidra till att stärka de politiska budskapen till förmån för moderniseringen av systemen och till att de stämmer överens med andra samordningsåtgärder inom ramen för Lissabonstrategin.

[19] KOM (2003) 261 slutlig.

Detta kommer att leda till följande:

* Ett bättre samband med dagens förändringar av de sociala trygghetssystemen (pensionsreformer, social integration osv.) där det finns många frågor av gemensamt intresse [20]. Inom ramen för rationaliseringen av dessa förändringar är det viktigt att bestämma vilka frågor som kan utgöra övergripande mål för alla delar av de sociala trygghetssystemen, som t.ex. frågor avseende jämställdhet, vårdens betydelse för ett aktivt åldrande, eller de sociala trygghetssystemens betydelse i förhållande till sysselsättningsfrämjande åtgärder.

[20] Vårdens tillgänglighet är t.ex. en viktig fråga i politiken för social integration (se det ovannämnda utkastet till gemensam rapport 2003). Åldrandet påverkar pensionssystemens sociala och finansiella hållbarhet.

* En stärkt samordning med andra politiska åtgärder, nämligen den europeiska sysselsättningsstrategin, särskilt i fråga om problemet med den åldrande arbetskraften inom dessa sektorer, och de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Rationaliseringen bör leda till att frågor om vård och omsorg återspeglas på ett bättre sätt i Lissabonstrategin, på ett sätt som visar den betydelse de har för medborgarna. Som angetts i vårrapporten 2004 kommer kommissionen att senast år 2005 undersöka hur folkhälsofrågorna kan integreras i Lissabonstrategin och hur de kan bidra till tillväxten och den hållbara utvecklingen.

* I det här sammanhanget är den öppna samordningsmetoden ett flexibelt verktyg som tar hänsyn till mångfalden av situationer och till den nationella behörigheten. Därför passar metoden särskilt väl med tanke på vårdsystemens särart i förhållande till övriga delar av de sociala trygghetssystemen.

* De gemensamma målen, för vilka hälso- och sjukvården är en av grundstenarna, kommer att utgöra en övergripande politisk ram för reformerna som kan göra dem mer öppna och visa på de frågor som gäller alla vårdsystem.

* Den öppna samordningsmetoden kommer att bidra till att många aktörer inom sektorn engagerar sig, bl.a. arbetsmarknadens parter, vårdpersonal och företrädare för patienterna, som spelar en allt viktigare roll.

* Utbyten av erfarenheter kommer att förbättra de olika aktörernas kunskaper om möjliga reformer. De gemensamma indikatorerna kommer att fungera som stöd för dessa utbyten.

* Slutligen kommer den öppna samordningsmetoden att främja ett övergripande och integrerat synsätt på de problem som de olika systemen har, genom att skapa en nära koppling till de olika instrument och de olika politiska åtgärder som berörs av området.

3. Gemensamma mål för utvecklingen av vårdsystemet

Den minskade risken att drabbas av fattigdom på grund av sjukdom, olycksfall eller åldrande och den markanta förbättringen av européernas hälsotillstånd är grundläggande framsteg som uppnåtts med hjälp av de sociala trygghetssystemen. Dessa system bör fortsätta att tillhandahålla vård av hög kvalitet som är allmän - dvs. för hela befolkningen -, som grundas på solidaritet - dvs. inte är kopplad till den egna ekonomiska ställningen utan finansieras med kollektiva medel - och som är hållbar ur finansiell synpunkt. Tillgänglighet, kvalitet och finansiell hållbarhet utgör en övergripande och integrerad helhet. Vidare är en nyckelfaktor för utveckling och reform av systemen deras förmåga att sätta i verket effektiva styrelseformer som grundas på de berörda aktörernas engagemang och ansvarskänsla - inbegripet arbetsmarknadens parter, regionala och lokala myndigheter, patienterna och det civila samhället - och på samordningen mellan vårdgivare, försäkringskassor, icke-statliga organisationer och offentliga myndigheter. På EU-nivå är det önskvärt att arbetsmarknadens parter på branschnivå på ett konkret sätt bidrar till reformarbetet.

På grundval av de riktlinjer som godkändes av Europeiska rådet vid mötet i Barcelona i mars 2002, och med stöd av den gemensamma rapport som antogs av kommissionen och rådet i mars 2003, föreslår därför kommissionen nedanstående gemensamma mål vars syfte är att stödja utvecklingen av systemen i ett utvidgat EU.

3.1. Garantera tillgången till vård: principerna om allmänhet, rättvisa och solidaritet

En viktig landvinning för de europeiska vårdsystemen har varit att göra vård av hög kvalitet tillgänglig för alla. Systemen bör fortsätta att förebygga risken att drabbas av fattigdom eller social utestängning i samband med sjukdom, olycksfall eller åldrande, för både vårdtagarna och deras familjer. Systemens allmänna karaktär bör grundas på solidaritetstanken, på det sätt som passar bäst i varje system. Denna solidaritet bör tillämpas särskilt till förmån för låginkomsttagare och personer vars hälsotillstånd kräver omfattande och långvarig vård som kostar mycket, inbegripet palliativ vård och omsorg i livets slutskede. För vissa grupper eller personer är det dock särskilt svårt att få tillgång till vård, vilket begränsar deras förmåga till social och yrkesmässig integration. Vidare medför ojämlikheter i fråga om den regionala fördelningen av vårdutbytet och ett otillräckligt utbud i förhållande till behoven onormalt långa väntetider. Svårigheterna att rekrytera och administrera viss typ av personal leder till liknande resultat. Vårdsystemen måste således utveckla ett tillräckligt vårdutbud som motsvarar befolkningens behov.

Mål:

Garantera tillgång till högkvalitativ vård på grundval av principerna om allmänhet, rättvisa och solidaritet.

Förebygga risken att drabbas av fattigdom eller social utestängning i samband med sjukdom, olycksfall, funktionshinder eller vårdbehov på grund av ålder, för både vårdtagarna och deras familjer.

Med beaktande av varje systems särdrag enas medlemsstaterna särskilt om följande:

* Att erbjuda hela befolkningen högkvalitativ vård som är avpassad efter behoven. Särskilt uppmärksamhet ska ägnas personer som behöver långvarig eller dyrbar vård, personer och grupper som har särskilda svårigheter att få tillgång till vård - t.ex. etniska minoriteter och invandrare - och personer med låga inkomster.

* Att se till att vårdsystemen är tillgängliga för funktionshindrade, ur såväl finansiell som praktisk synpunkt.

* Att erbjuda lämplig äldreomsorg, särskilt genom en stärkt samordning mellan social service, primärvård, sjukhus och specialiserade inrättningar.

* Att främja system för palliativ vård och omsorg i livets slutskede.

* Att där det behövs minska ojämlikhet mellan regionerna avseende vårdutbudet.

* Att när det behövs utveckla lämpliga strukturer med kvalificerad personal för att öka utbudet och minska väntetiderna för behandlingar, särskilt när dessa väntetider får negativa konsekvenser för patienternas hälsa och livskvalitet. Inom ramen för politiken för ekonomisk och social sammanhållning kan stöd ges för utveckling av infrastrukturer, bl.a. sjukhus. De organ som är behöriga för strukturfonderna, särskilt Eruf och sammanhållningsfonden, bör undersöka hur detta stöd kan användas på bästa sätt i de regioner som har rätt till det.

* Att främja en förvaltning av de mänskliga resurserna som gör det möjligt att hantera konsekvenserna av befolkningens åldrande inom hälso- och sjukvården och långtidssjukvården. Detta innebär bl.a. att förebygga eller kompensera bristen på viss personal med hjälp av tillräckliga investeringar i utbildning och fortbildning samt förbättrad arbetskvalitet, även ur arbetsmiljösynpunkt. Stödet från Europeiska socialfonden bör utnyttjas fullt ut för detta. Meddelandet om patientrörlighet kompletterar även detta mål genom förslaget att främja rörlighet över gränserna för personal inom vården och öka våra kunskaper om sådan rörlighet.

* Att inom ramen för alla dessa åtgärder ta hänsyn till de specifika problem som kvinnor och män kan stöta på, särskilt inom politiken för förvaltning av mänskliga resurser och för främjande av arbetskvalitet.

3.2. Främja högkvalitativ vård

Att erbjuda såväl tillgänglighet som kvalitet bör kvarstå som ett grundläggande mål för de europeiska systemen. Det har dock blivit svårare att nå detta mål idag än när systemen inrättades, och detta främst av två orsaker:

* De tekniska framstegens verkningar är osäkra, särskilt i ett åldrande samhälle. De kan göra vårdsystemet effektivare, öka livslängden vid god hälsa, men även öka kostnaderna, t.ex. för nya läkemedel. Den ökade utbildningsnivån, bl.a. i de stora årskullarna födda på 1940-talet som börjar gå i pension, har samma potentiella konsekvenser: den främjar en sundare livsstil och förebyggande åtgärder, men den ökar också efterfrågan på vård, särskilt innovativ sådan.

* Vårdutbudet är idag rikare, mer varierat och mer komplext än det var när vårdsystemen inrättades. De summor som totalt investeras på hälso- och sjukvårdsområdet återspeglar ett politiskt vägval, och dessa investeringar kommer att påverka ekonomin positivt på lång sikt. Eftersom de offentliga medlen är begränsade får dock investeringar i en sektor nödvändigtvis konsekvenser för övriga sektorer [21]. De medel som investeras i vården är till största delen offentliga, och bör således användas på ett så effektivt sätt som möjligt för att förbättra människors hälsa.

[21] Enligt OECD-Healthcare 1996 ökar vårdutgifterna med 0,5 % när välståndet ökar med 1 %. Enligt den studie som EU:s kommitté för ekonomisk politik publicerade 2001 kan dessutom den "spontana" effekten av befolkningens åldrande öka den andel offentliga utgifter som ägnas vård och omsorg med mellan 1,7 och 4 procentenheter av BNP.

Dessa tendenser, som kommer att förstärkas av att befolkningen blir allt äldre, gör det allt mer nödvändigt att utvärdera kvalitet och faktiska fördelar - såväl för enskilda individer som för folkhälsan - hos tillgängliga läkemedel, behandlingsmetoder och vård- och omsorgsformer. Detta förutsätter ett förebyggande synsätt genom vilket man kan förbättra det allmänna välbefinnandet. Dessutom krävs effektiva styrelseformer för vårdsystemet, som grundas på en ökad samordning mellan samtliga aktörer och dessa aktörers ansvarskänsla för förvaltningen av resurserna och vårdutbudet.

Mål:

Främja högkvalitativ vård för att förbättra människors hälsa och livskvalitet.

Med beaktande av varje systems särdrag bör medlemsstaterna särskilt slå vakt om följande:

* Främja tillvägagångssätt och behandlingsmetoder som har faktiska positiva verkningar på hälsa och livskvalitet, enligt adekvata vetenskapliga utvärderingar. Kostnader för och positiva verkningar av läkemedel, materiel och behandlingsmetoder bör utvärderas enligt det berörda nationella systemets egna förfaranden. Ett europeiskt samarbete bör utvecklas på detta område.

* Integrera könsrelaterade aspekter när politiska åtgärder avseende förebyggande och vård fastställs, för att ta bättre hänsyn till kvinnors respektive mäns specifika problem och hantera dem på ett mer effektivt sätt.

* Garantera en hög nivå på utbildning och fortbildning inom vårdyrkena inom ramen för livslångt lärande.

* Utforma arbetsmiljöpolitik som grundas på förebyggande av risker och gör det möjligt att öka arbetskvaliteten för alla arbetstagare, särskilt äldre. Syftet är att bidra till att minska förtida dödlighet (före 65 år) och öka livslängden utan större aktivitetsbegränsningar.

* Avsätta ekonomiska och mänskliga resurser till olika regioner, tjänster och vårdformer med utgångspunkt i de faktiska behoven. Syftet är att uppnå bästa möjliga effekter på mottagarnas hälsa och livskvalitet. I meddelandet om patientrörlighet kompletteras detta mål genom förslaget att fastställa "referenscentra" och arbeta för ett nätverk mellan dem.

* Främja styrelseformer som främjar systemens förmåga att anpassa sig efter behoven, särskilt med hjälp av effektiv samordning mellan berörda aktörer (offentlig budget, försäkringskassor, verksamma inom vårdyrkena, sjukhus, institutioner och organ för förebyggande åtgärder - inklusive utbildningsanstalter -, lokala och regionala myndigheter som deltar i vårdsystemet, patienter och medborgare).

* Fastställa vilka rättigheter patienter och deras familjer har samt hur det organiserade civila samhället kan engageras. I meddelandet om patientrörlighet kompletteras detta mål med förslaget att samla in befintliga uppgifter och förbättra informationen om de enskildas rättigheter och om nationella regler och EU-regler avseende betalning för vården.

3.3. Garantera den tillgängliga och högkvalitativa vårdens finansiella hållbarhet

Att fortsätta erbjuda tillgänglig och högkvalitativ vård utan att belasta finansieringen av andra prioriterade sektorer eller politiska åtgärder är en stor utmaning för alla medlemsstater, de nuvarande som de nya. De konfronteras med behovet att säkra en lämplig finansiering av vårdsystemet så att systemet kan erbjuda tjänster av hög kvalitet samtidigt som det anpassar sig till de nya behov som genereras av bl.a. befolkningens åldrande och teknikutvecklingen. En stor andel av utgifterna för vård och omsorg av äldre finansieras med offentliga budgetmedel, som är underordnande kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. För att se till att det finns tillräckliga offentliga medel för att uppfylla vårdsystemets behov är det nödvändigt att medlemsstaterna har ett sunt och hållbart budgetläge. En snabbare minskning av statsskulderna och en ökad andel sysselsatta är viktiga redskap för att bidra till statsfinansernas hållbarhet.

För att lösa detta problem vidtar medlemsstaterna sedan länge åtgärder eller reformer för att säkra systemens finansiella jämvikt med hjälp av olika verktyg: patientavgifternas storlek, för att öka ansvarstagandet eller styra inriktningen på efterfrågan; vårdåtgärdernas pris och omfattning, för att kontrollera vissa produkter eller förskrivningar; fastställande av budgeten, särskilt avseende sjukhusen; utveckling av styrinstrument som grundas på folkhälsomål, på uppnådda resultat och behandlade sjukdomar, samt på en ökad ansvarskänsla avseende förvaltningen av resurserna bland de som arbetar inom vården och bland de som finansierar den; fastställande av en ny balans mellan de olika finansieringsmöjligheterna bl.a. för att stärka de berörda aktörernas ansvarskänsla. Det finns ingen patentlösning på problemet. Dessa olika verktyg måste även fortsättningsvis kombineras i strävan efter finansiell hållbarhet.

Allmänt sett bör medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att säkra en sund förvaltning av de offentliga medel som avsätts för vård och omsorg. Dessa åtgärder ska inriktas på förbättrad kvalitet och effektiva offentliga utgifter.

Mål:

Säkra den finansiella hållbarheten på lång sikt för högkvalitativ vård som är tillgänglig för alla.

Med beaktande av varje systems särdrag bör medlemsstaterna särskilt slå vakt om följande:

* Vidta politiska åtgärder för förebyggande arbete och för styrning vid första vårdtillfället i syfte att minska den omfattande vården, särskilt sjukhusvård och intensivvård. I detta syfte måste samordningen mellan de olika vårdgivarna (primärvård, sjukhus, lokal social service) stärkas. Detta mål kompletterar insatserna inom ramen för gemenskapens folkhälsoprogram [22] som stödjer förebyggande arbete med målet att förbättra folkhälsan och minska de framtida vårdutgifterna.

[22] Europaparlamentets och rådets beslut nr 1786/2002/EG av den 23 september 2002 om antagande av ett program för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2003-2008) - Kommissionens uttalanden, EGT L 271, 9.10.2002.

* Nå en hållbar utvecklingsrytm i fråga om utgifter med hjälp av åtgärder som är anpassade till varje systems situation och särdrag. Detta kan t.ex. innebära lämpliga stimulansåtgärder för vårdgivare och patienter, eller information om nya behandlingsmetoder eller nya produkter som kostar mindre men ger samma resultat.

* Garantera en lämplig finansiering av systemet för att möta de nya behov som är kopplade till åldrandet, till samhällsförändringar och till den tekniska utvecklingen.

* Erbjuda så prisvärd vård som möjligt, särskilt genom att utvärdera vad läkemedel, förfaranden och vårdformer faktiskt tillför hälsan. Finansieringen ska grundas på verklig verksamhet och verkliga behov.

* Öka systemets effektivitet, bl.a. med hjälp av decentralisering, ökat ansvarstagande och olika aktörers engagemang (lokala och regionala myndigheter, sjukförsäkringsinstitutioner och andra finansiärer, vårdpersonal, sjukhus, patienter) i förvaltningen av resurserna och vårdutbudet.

4. Nästa steg

Att bestämma hur finansieringen av vård och äldreomsorg ska ske och organiseras är medlemsstaternas behörighet. När medlemsstaterna utövar denna behörighet ska de följa de bestämmelser om friheter och de regler som fastställs i fördraget. Mervärdet av den öppna samordningsmetoden ligger i att man med denna metod kan kartlägga gemensamma utmaningar och stödja det reformarbete som genomförs i medlemsstaterna.

Det är önskvärt att man med utgångspunkt i det här meddelandet kan komma överens om gemensamma mål under 2004. Medlemsstaterna, även de nya, ska före nästa vårmöte i Europeiska rådet i mars 2005 lägga fram preliminära rapporter om de utmaningar som deras system står inför på nationell nivå, vilka reformer som inletts och den politiska inriktningen på medellång sikt. Dessa rapporter ska innehålla statistiska uppgifter och, i förekommande fall, kvantitativa mål. Eftersom det rör sig om ett inledningsstadium måste de vara kortfattade.

Dessa rapporter kommer sedan att analyseras av kommissionen så att man kan beakta medlemsstaternas åsikter och bidrag när man fastställer gemensamma mål för den rationaliserade processen i fråga om sociala trygghetssystem. Denna rationalisering ska under 2006 leda till en första uppsättning strategier för utveckling och reform av vård och omsorg avseende perioden 2006-2009. Slutsatserna från granskningen av dessa strategier ska läggas fram i den gemensamma rapporten om socialt skydd och social integration 2007.

Med beaktande av den mångfald teman och frågor som berörs av de gemensamma målen bör kommittén för socialt skydd och övriga behöriga organ (sysselsättningskommittén, kommittén för ekonomisk politik, den kommande högnivågruppen för hälso- och sjukvårdstjänster som inrättas parallellt med detta av kommissionen) inleda ett nära samarbete. Bl.a. bör man besluta om ett arbetsprogram där man fastställer vilka frågor respektive kommitté är behörig i.

I fråga om indikatorer kommer kommissionen att föreslå att man under 2004 börjar kartlägga möjliga indikatorer för dessa mål. Interimrapporterna våren 2005 kommer att bidra till detta arbete genom de nationella uppgifter de kommer att innehålla. På så sätt kommer man att kunna göra en första jämförelse mellan de olika nationella situationerna och mäta framstegen i förhållande till de uppställda målen. Detta arbete ska utgå från de åtgärder som vidtas sedan flera år tillbaka inom ramen för gemenskapens åtgärdsprogram för hälsoövervakning [23] och, under senare tid, folkhälsoprogrammet, och syfta till att ta fram en modell för gemenskapens framtida system för hälsoövervakning. Eurostats hälsostatistik ska också användas. Dessutom kommer samarbete med internationella organisationer som OECD och Världshälsoorganisationen att behövas.