MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN - Uppföljning till diskussionsprocessen på hög nivå om patientrörlighet och utvecklingen av hälso- och sjukvården i EU

SAMMANFATTNING

Patienter vill helst ha hälso- och sjukvård med hög kvalitet så nära hemmet som möjligt och så snabbt som möjligt. Detta kan dock ibland uppfyllas bäst med hjälp av vårdtjänster i en annan medlemsstat. EU ger medborgarna rätten att fritt söka vård i andra medlemsstater. Detta har bekräftats genom avgöranden i Europeiska gemenskapernas domstol. Domstolen har också klargjort villkoren för ersättning [1] för kostnader för vård som en patient har sökt i ett annat medlemsland. För att aktivt söka vård behöver man rätt information om olika tjänsters kvalitet, tillgång och ändamålsenlighet och tydliga instruktioner om hur man skall göra. Och när patienter faktiskt tar sig till andra medlemsländer för vård är det viktigt att se till att de blir väl behandlade och skyddade.

[1] Se särskilt domarna Kohll, mål C-155/96, 28.4.98, REG 1998 s. I-1931, Smits et Peerbooms, mål C-157/99, 12.7.01, REG 2001 s. I-05473, Vanbraekel, mål C-368/98, 12.7.01, REG s. I-05363, Inizian, mål C-56/01, 23.10.03 (ännu ej offentliggjort), Leichtle, mål 8/02, 18.3.04 (ännu ej offentliggjort).

Patienters rörlighet ger också följdverkningar på hälso- och sjukvården både i försäkringslandet och i det land där vården ges. Ovanpå effekterna av patientrörlighet brottas vårdsystemen i EU redan med sådana gemensamma utmaningar som anpassning till den vetenskapliga utvecklingen, åldrande befolkningar och växande förväntningar från allmänheten. Systemen är främst en angelägenhet för medlemsstaterna, men samverkan på EU-nivå kan ge stora fördelar både för enskilda patienter och hela hälso- och sjukvården. Därför behövs det en EU-strategi som slår vakt om medborgarnas möjlighet att utöva sina rättigheter att söka vård i andra medlemsstater om de vill och som syftar till att skapa ett EU-samarbete som hjälper vårdsystemen att klara de utmaningar de står inför.

Ur medborgarnas synvinkel måste den första åtgärden vara att ge dem bättre överblick över gällande EU-rätt om tillgång till vård och ersättning för kostnader för vård i en annan medlemsstat. Tillgång till vård för enskilda ingår naturligtvis i det ansvar medlemsstaterna har för hälso- och sjukvården samt sjukförsäkringssystemen. Rättigheterna i kraft av EU-rätten gäller huvudsakligen ersättning för vård i en annan medlemsstat. På grundval av domstolens ovannämnda väletablerade och fasta rättspraxis förtydligar förslaget till direktiv om tjänster på den inre marknaden det tillståndsgivningssystem som tillämpas vid ersättning för kostnader för vård i en annan medlemsstat. Det direktivförslaget tillsammans med förslaget att uppdatera och förenkla förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen ger större visshet om rättsläget vid ersättning för vårdkostnader i ett annat land än det där patienten är sjukförsäkrad. Mot bakgrund av ovannämnda domstolsavgöranden kan följande sammanställning göras:

- All icke-sjukhusvård som man har rätt till i sitt eget medlemsland kan man också söka i ett annat medlemsland utan förhandstillstånd och med bibehållen rätt till den ersättningsnivå som gäller enligt hemlandets system.

- All sjukhusvård som man har rätt till i sitt eget medlemsland kan man också söka i ett annat medlemsland men först efter att ha erhållit förhandstillstånd i hemlandet. Sådant tillstånd måste ges om hemlandet inte kan erbjuda vård inom en tid som med hänsyn till patientens sjukdom är medicinskt godtagbar. Även här gäller minst den ersättningsnivå som tillämpas enligt hemlandets system.

- Om patienten önskar vård utomlands kan hälso- och sjukvårdsmyndigheterna i hemlandet lämna information om hur man söker tillstånd för vård i ett annat medlemsland, vilka ersättningsnivåer som tillämpas och hur man kan överklaga tillståndsbeslutet om det skulle behövas.

Vidare gäller enligt förordning 1408/71 att om någon vistas tillfälligt i en annan medlemsstat (semester, studier, utlandsplacering eller som arbetssökande) och behöver vård skall den tillhandahållas på samma villkor som till landets egna sjukförsäkrade. Om vården ges mot en kostnad skall utläggen ersättas i hemlandet enligt de ersättningsregler som gäller i det land där vården tillhandahölls. Efter den 1 juni 2004 kan dessa rättigheter styrkas med hjälp av det europeiska sjukförsäkringskortet som kommer att ersätta nuvarande blanketter, särskilt E111.

Meddelandet innehåller också idéer om hur EU-samarbetet kan bidra konkret till bättre verkan och effektivitet för hälso- och sjukvården i hela EU. Här ingår bättre resursanvändning genom t.ex. bättre kunskap om patienternas rättigheter och skyldigheter, kapacitetsdelning och gränsöverskridande vård, upprättande av ett nätverk av europeiska referenscenter samt samordning av medicinsk teknologiutvärdering. Vidare ingår planer på bättre information och kunskaper om hälso- och sjukvårdssystemen, vilket förväntas ge bättre möjligheter att urskilja bra exempel och trygga allmän tillgång till vårdtjänster med hög kvalitet, och på att använda Högnivågruppen för hälso- och sjukvård till att främja samarbete mellan hälso- och sjukvårdsförvaltningarna i EU.

De nya medlemsstaterna står inför större problem än resten av EU men har sämre ekonomiska möjligheter att åtgärda dem. Deras hälso- och sjukvårdssystem står med andra ord under särskild press, eftersom de inte bara skall förbättra medborgarnas livskvalitet utan samtidigt måste bidra till ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling i sina respektive länder. I kombination med att dessa länder högprioriterar investeringar i vård och vårdinfrastruktur kan EU-samverkan ge dem värdefull draghjälp.

De förslag som redovisas i detta meddelande är kommissionens svar på rekommendationerna i rapporten från diskussionsprocessen på hög nivå om patientrörlighet och utvecklingen av hälso- och sjukvården, vilken upprättades efter hälsovårdsrådets slutsatser i juni 2002. Meddelandet ingår i en bredare strategi. Ett separat meddelande om att bredda den öppna samordningsmetoden till att omfatta vård och omsorg innehåller förslag om hur samordning på EU-nivå kan stödja nationella strategier inriktade på att reformera och utveckla vården och omsorgen. I ytterligare ett meddelande lanseras en "handlingsplan för e-hälsovård" som en del av planerna på ett europeiskt område för e-hälsovård baserat på informations- och kommunikationstekniken och inriktat på förbättrad tillgång, kvalitet och effektivitet för vårdtjänster i EU.

Att uppnå dessa målsättningar kommer att bli ett långsiktigt och komplicerat företag, som eventuellt kräver fler förslag framöver. Men det är ett högst angeläget företag. På sikt kommer insatserna att ge utbyte i form av bättre hälsa och livskvalitet. De kommer att ge bättre resursanvändning i hälso- och sjukvårdssystemen i hela EU. De kommer att ge större tillväxt och hållbarare utveckling i hela EU. Och, mest påtagligt för medborgarna, de kommer att föra de konkreta fördelarna av EU-integrationen närmare människors vardag.

1. Inledning

Enligt EU-rätten har EU-medborgare rätt till hälso- och sjukvård i andra medlemsstater och till ersättning för den vården. Europeiska gemenskapernas domstol har klargjort villkoren för ersättning för vård i en annan medlemsstat än den där patienten är sjukförsäkrad [2]. Enligt EU-rätten skall vidare vårdförmåner som medborgare tillerkänns i en medlemsstat erkännas när de flyttar till en annan. I verkligheten är det dock inte alltid enkelt för medborgarna att utöva rättigheterna. När så vidare sker uppstår följdverkningar på hälso- och sjukvården både i försäkringslandet och i det land där vården ges. Ovanpå effekterna av patientrörlighet brottas vårdsystemen i EU redan med sådana gemensamma utmaningar som anpassning till den vetenskapliga utvecklingen, åldrande befolkningar och växande förväntningar från allmänheten. Vården är främst en angelägenhet för medlemsstaterna, men samverkan på EU-nivå kan ge stora fördelar både för enskilda patienter och hela hälso- och sjukvården.

[2] Se särskilt domarna Kohll, mål C-155/96, 28.4.98, REG 1998 s. I-1931, Smits et Peerbooms, mål C-157/99, 12.7.01, REG 2001 s. I-05473, Vanbraekel, mål C-368/98, 12.7.01, REG s. I-05363, Inizian, mål C-56/01, 23.10.03 (ännu ej offentliggjort), Leichtle, mål 8/02, 18.3.04 (ännu ej offentliggjort).

Samsyn har därför vuxit fram kring att det saknas och behövs en ram på EU-nivå som kan underlätta samarbete och forma utvecklingen. Detta framgår av de slutsatser om patientrörlighet och utvecklingen i hälso- och sjukvården i EU som antogs av hälsorådsmötet i juni 2002, där man också erkänner att det skulle vara värdefullt om kommissionen i nära samarbete med rådet och samtliga medlemsstater, särskilt hälsovårdsministrarna och andra viktiga berörda parter, fortsatte diskussionsprocessen på hög nivå. Kommissionen sammanförde därför EU:s hälsovårdsministrar med företrädare för patienter, vårdpersonal, vårdproducenter, vårdköpare och Europaparlamentet i en diskussionsprocess på hög nivå, där man enades om en bred rapport inklusive nitton rekommendationer [3].

[3] För mer information och hela rapporten, se http://europa.eu.int/comm/health/ ph_overview/co_operation/mobility/patient_mobility_en.htm.

Det betonas i rapporten att det är medlemsstaternas ansvar att organisera hälso- och sjukvården. I rapporten redogörs mera utförligt för vad detta nationella ansvar för vården omfattar. Man tar upp sådant som finansiering av vården, intern resursallokering, överordnade målsättningar och rätten att fastställa vad offentligt finansierad vård skall omfatta, vidare enskildas förtur till vård (sådan som det nationella systemet omfattar) baserat på behovsprövning, beslut om vårdens inriktning inom angivna anslag samt slutligen frågor som rör vårdens kvalitet, verkan och effektivitet, t.ex. kliniska riktlinjer. Utan att inkräkta på medlemsstaternas ansvar har man dock stort utrymme för samverkan på EU-nivå som kan ge både patienter, vårdpersonal och vårdförvaltningsansvariga stora vinster.

Kommissionen svarar på utmaningarna med att föreslå en övergripande strategi som läggs fram i två kompletterande meddelanden. Detta meddelande följer upp diskussionsprocessen om patientrörlighet och utvecklingen av hälso- och sjukvården i EU och de rekommendationer den ledde fram till. I ett separat meddelande [4] föreslås att den öppna samordningsmetoden breddas till att omfatta vård och omsorg för att hjälpa medlemsstaterna att tillhandahålla vårdtjänster som håller hög kvalitet, är allmäntillgängliga och ekonomiskt hållbara. I ytterligare ett meddelande lanseras en "handlingsplan för e-hälsovård" som en del av planerna på ett europeiskt område för e-hälsovård baserat på informations- och kommunikationstekniken och inriktat på förbättrad tillgång, kvalitet och effektivitet för vårdtjänster i EU. Därutöver och mot bakgrund av domstolens rättspraxis enligt ovan tillhandahåller förslaget till direktiv om tjänster på den inre marknaden [5] tillsammans med förslagen att uppdatera och förenkla förordning (EEG) nr 1408/71 [6] om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen den rättsliga ram som reglerar ersättning för vårdkostnader i ett annat land än det där patienten är sjukförsäkrad. Tillsammans kommer dessa initiativ dels att både hjälpa patienterna att använda sina rättigheter till vård i andra medlemsstater enligt EU-rätten och underlätta EU-samverkan mellan vårdssystemen, dels säkerställa respekt för det ansvar medlemsstaterna har för att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård. De kommer också att understödja initiativ på särskilda områden, t.ex. Högnivågruppen för läkemedelsutveckling och läkemedelsförsörjning [7].

[4] Kommissionens meddelande Modernising social protection for the development of high-quality, accessible and sustainable health care and long-term care: support for the national strategies using the "open method for coordination".

[5] KOM(2004) 2 slutlig, 13.1.04.

[6] För mer information, se http://europa.eu.int/comm/ employment_social/soc-prot/schemes/index_en.htm.

[7] Se vidare http:// pharmacos.eudra.org.

Meddelandet är uppbyggt på i stort sett samma sätt som rapporten om patientrörlighet:

- EU-samverkan för bättre resursanvändning

- Information för patienters, vårdpersonals och beslutfattares behov

- EU-nivåns bidrag till målsättningarna för vården

- Investeringar i vården och tillhörande infrastruktur för att möta utvidgningen

En tablå över kommissionens svar på de rekommendationer diskussionsprocessen ledde fram till finns i bilaga 1.

2. EU-samverkan för bättre resursanvändning

Det finns många exempel på EU-samverkan som ger patienter, vårdgivare och vårdförvaltningsansvariga konkreta fördelar. Gränsöverskridande vård kan avse patientrörlighet inom gränsområden, t.ex. Euregio Rhein-Maas-Nord mellan Belgien, Nederländerna och Tyskland. Det kan också gälla vårdtjänster från en annan medlemsstat som inte alls ligger särskilt nära, t.ex. överenskommelsen mellan Malta och Storbritannien om remittering för specialistdiagnos och -behandling.

Av skillnaderna i tekniker, resurser och resultat kan man vidare sluta sig till att det finns utrymme för resultatförbättring inom ramen för befintliga resurser om man lyckas lyfta hälso- och sjukvården i hela EU till bästa resultatnivå på varje enskilt område. Ta t.ex. blåscancer, där överlevnadstalen visserligen generellt ökar, men skillnaderna i överlevnad är stora i EU-länderna. Femårsöverlevnaden sträcker sig från som bäst 78 % i Österrike till 47 % i Polen och Estland [8] (se diagram).

[8] EUROCARE 3 - survival of cancer patients in Europe, se http://www.eurocare.it/ .

Flera av dessa specifika områden anknyter till de övergripande målsättningarna tillgänglighet, kvalitet och ekonomisk hållbarhet som behandlas i meddelandet om att bredda den öppna samordningsmetoden till att omfatta vård och omsorg. Efterhand som samverkan utvecklas skulle den öppna samordningsmetoden kunna erbjuda en struktur åt det områdesspecifika samarbetet mellan medlemsstaterna som kan bedrivas mot angivna mål och med regelbunden avstämning av måluppfyllelsen.

>Hänvisning till>

Translation: Relativ femårsöverlevnad: Blåscancerpatienter diagnosticerade 1990-1994

POLEN ESTLAND SLOVENIEN SLOVAKIEN TJECKIEN SKOTTLAND DANMARK ENGLAND FRANKRIKE WALES NORGE SVERIGE FINLAND ITALIEN NEDERLÄNDERNA SPANIEN TYSKLAND MALTA ÖSTERRIKE ISLAND

2.1. Patienternas rättigheter och skyldigheter

Det är i synnerhet viktigt för människor som behöver vård att veta vad de kan vänta sig av vårdsystemen och vårdgivarna, liksom även vad som väntas av dem. Garantier eller programförklaringar som tydligt anger vilka dessa rättigheter och skyldigheter är finns i många medlemsstater. Ett steg mot ökad tydlighet på EU-nivå togs genom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, där det står att "Var och en har rätt till tillgång till förebyggande hälsovård och till medicinsk vård på de villkor som fastställs i internationell lagstiftning och praxis".

I diskussionsprocessens rapport rekommenderas att ytterligare utforska möjligheterna att nå en gemensam uppfattning om patienters rättigheter och skyldigheter, både individuella och sociala, på EU-nivå, till att börja med genom att sammanställa befintlig information om dessa frågor och hur de hanteras i medlemsstaterna och de anslutande länderna. Högnivågruppen för hälso- och sjukvård skulle kunna ta tag i detta och börja med att kartlägga gemensamma drag för hela EU. Här skulle man kunna inkludera lämplig vård inom rimlig tid, patientinformation inriktad på att ge den berörde underlag för ett välgrundat val mellan olika behandlingsalternativ, sekretess och tystnadsplikt när det gäller patientuppgifter, medicinsk forskning som respekterar mänsklig värdighet samt ersättning för skada på grund av oaktsamhet och därvid även ta med rättigheter och skyldigheter för vårdpersonal. På vissa områden finns kanske skillnader, men på sikt bör diskussionerna kunna leda till en konsekvent sammanställning av patienträttigheter i hela EU. Detta är en fråga som också skulle kunna hanteras genom den öppna samordningsmetoden, enligt vad som anges i det meddelandet.

Från medborgarnas synvinkel måste det första steget vara tydligare information om vilka vårdrättigheter de har enligt gällande EU-rätt. Tillgång till vård för enskilda ingår i det ansvar medlemsstaterna har för hälso- och sjukvården samt sjukförsäkringssystemen. Vårdrättigheterna i kraft av EU-rätten gäller huvudsakligen ersättning för vård i en annan medlemsstat och finns i det föreslagna direktivet om tjänster på den inre marknaden och i förordning 1408/71 om samordning av de sociala trygghetssystemen [9], i bägge fall återspeglas domstolens rättspraxis. Denna ram ger följande allmänna principer:

[9] Vård under en tillfällig vistelse har behandlats i en nyligen genomförd ändring som jämställer rättigheterna.

- All icke-sjukhusvård som man har rätt till i sitt eget medlemsland kan man också söka i ett annat medlemsland utan förhandstillstånd och med bibehållen rätt till den ersättningsnivå som gäller enligt hemlandets system.

- All sjukhusvård som man har rätt till i sitt eget medlemsland kan man också söka i ett annat medlemsland men först efter att ha erhållit förhandstillstånd i hemlandet. Sådant tillstånd måste ges om hemlandet inte kan erbjuda vård inom en tid som med hänsyn till patientens sjukdom är medicinskt godtagbar. Även här gäller minst den ersättningsnivå som tillämpas enligt hemlandets system.

- Om patienten önskar vård utomlands kan hälso- och sjukvårdsmyndigheterna i hemlandet lämna information om hur man söker tillstånd för vård i ett annat medlemsland, vilka ersättningsnivåer som tillämpas och hur man kan överklaga tillståndsbeslutet om det skulle behövas.

Vidare gäller enligt förordning 1408/71 att om någon vistas tillfälligt i en annan medlemsstat (semester, studier, utlandsplacering eller som arbetssökande) och behöver vård skall den tillhandahållas på samma villkor som till landets egna sjukförsäkrade. Om vården ges mot en kostnad skall utläggen ersättas i hemlandet enligt de ersättningsregler som gäller i det land där vården tillhandahölls. Efter den 1 juni 2004 kan dessa rättigheter styrkas med hjälp av det europeiska sjukförsäkringskortet som kommer att ersätta nuvarande blanketter, särskilt E111 [10].

[10] För mer information om arbetet på det europeiska sjukförsäkringskortet, se MEMO/04/75 som finns i databasen RAPID på http://europa.eu.int/rapid/start/cgi/ guesten.ksh.

I diskussionsprocessens rapport uppmanas kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna undersöka hur man, med hänsyn till domstolens rättspraxis om patienternas rätt att söka vård i en annan medlemsstat, kan klargöra rättsläget samt att lägga fram lämpliga förslag.

Kommissionen har redan agerat eller kommer att agera på flera punkter för bättre förutsägbarhet när det gäller medborgarnas rättigheter enligt EU-rätten till vård i andra medlemsstater och till ersättning för den vården. Här kan följande nämnas:

- Bättre och tydligare information om rättigheterna och om vad de innebär i praktiken tillhandahålls enligt vad som sägs ovan.

- Tydligare rättsläge när det gäller tillståndsgivningssystemet vid ersättning för vård i ett annat medlemsland mot bakgrund av domstolens rättspraxis och med hjälp av kommissionens förslag till direktiv om tjänster på den inre marknaden (KOM(2004)2).

- Beslutsprocessen förbättras genom att vårdkonsekvensanalysen breddas till att omfatta bedömning av konsekvenserna för vårdtjänster enligt vad som anges i avsnittet om EU-nivåns bidrag till målsättningarna för vården.

- Nuvarande regler om samordningen av trygghetssystemen förenklas genom att förordning 1408/71 uppdateras och förenklas.

- Enskilda människors rörlighet underlättas med hjälp av enklare förfaranden och det europeiska sjukförsäkringskortet, som introduceras den 1 juni 2004.

- Information om utvecklingen när det gäller patientrörlighet och vård förbättras enligt vad som anges i avsnittet om information.

- Samverkan på EU-nivå förbättras med hjälp av Högnivågruppen för hälso- och sjukvård enligt vad som anges i avsnittet om EU-nivåns bidrag till målsättningarna för vården.

Kommissionen uppmanar också medlemsstaterna att informera om dessa insatser och vidta åtgärder som förtydligar rättsläget när det gäller patienternas rättigheter i deras egna system till vård i en annan medlemsstat. Varje medlemsstat bestämmer över rättigheter och skyldigheter i samband med vård inom det egna socialförsäkringssystemet. Varje medlemsstat bestämmer också själv på vilka villkor förmåner från det egna sjukförsäkringssystement utgår. EU-reglerna om fri rörlighet inskränker sig till att förbjuda diskriminering och hinder mot fri rörlighet för personer eller tjänster och mot etableringsfrihet. Medlemsstaterna skulle därför kunna gå igenom sina system och se om vissa förmåner och därtill hörande villkor behöver klargöras. De skulle t.ex. kunna förtydliga det egna systemets spelregler genom att öppet formulera villkoren för tillgång till vårdtjänster. Kommissionen är beredd att stödja arbetet, t.ex. genom informationsutbyte i Högnivågruppen för hälso- och sjukvård och eventuellt genom rådgivning på EU-nivå.

De åtgärder som anges ovan kan avhjälpa mycket av den oro över rättssäkerheten som kommit fram under diskussionsprocessen. Medlemsstaternas ansvar för hälso- och sjukvården fastställs otvetydigt i EG-fördraget, liksom i den tolkning och tillämpning som sker vid EU-institutionerna. Andra möjligheter kan utnyttjas i framtiden, även rättsliga förtydliganden på EU-nivå, men de bör övervägas mot bakgrund av de åtgärder som beskrivs i detta meddelande och annan utveckling på området.

Kommissionen skall ta fram material för alla i EU som ger bättre information om principerna och regelverket och ordna med kontaktpunkter för information om vårdsystemen i olika medlemsstaterna. Befintliga informationsställen för medborgare, t.ex. kontoren för konsumentinformation och Euroinfocentren, skulle också kunna sprida information om dessa rättigheter och skall medverka till att människor får praktiska råd om hur de kan lösa svårigheter de möter när de utövar sina rättigheter i praktiken.

2.2. Kapacitetsdelning och gränsöverskridande vård

Enligt diskussionsprocessens rapport kan samverkan mellan hälso- och sjukvårdssystemen leda till fördelar för patienterna och allmänt sett bättre fungerande system, t.ex. i gränsområden med begränsad kapacitet. Initiativ av den typen finns och inbegriper många bra lösningar på svårigheter i samband med samarbete över gränserna. Men eftersom det ofta rör sig om lokala initiativ är kunskapen på EU-nivå om erfarenheterna begränsad.

I diskussionsprocessens rapport rekommenderas att utvärdera befintliga vårdprojekt, särskilt Euregio-projekt, och uppmuntra till nätverkande mellan projekten så att de inblandade kan lära av varandras bästa lösningar. Via folkhälsoprogrammet [11] tänker kommissionen stödja ett projekt med inriktning på att utvärdera Eurregio-vårdprojekt och utvärdera vårdsamverkan i de framgångsrikaste regionerna. Undersökningen går ut på att samla in information genom intervjuer om de bästa gränsöverskridande vårdprojekten, och resultaten kommer att spridas med hjälp av workshopar, en konferens och en webbplats. Kommissionen tänker vidare titta på hur man bygger upp nätverk mellan projekten och kommer att lägga fram lämpliga förslag.

[11] Europaparlamentets och rådets beslut nr 1786/2002/EG av den 23 september 2002 om antagande av ett program för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2003-2008), EGT L 271, 9.10.2002.

I diskussionsprocessens rapport uppmanas kommissionen vidare att undersöka om det är möjligt att ta fram en tydlig och genomsynlig ram för upphandling av hälso- och sjukvård som behöriga organisationer i medlemsstaterna skulle kunna använda när de ingår avtal med varandra samt att lägga fram lämpliga förslag. Ett första steg blir att samla information om befintliga arrangemang mellan vårdköpare och vårdgivare, och även titta på formella avtal i olika EU-länder som ger patienterna tillträde till vård i andra medlemsstater. Medlemsstaterna kommer att uppmanas att lämna information om detta genom Högnivågruppen för hälso- och sjukvård. Därefter skall medlemsstaterna och kommissionen tillsammans diskutera hur man bäst går vidare, eventuellt med ett gemensamt mål för vård och omsorg inom den öppna samordningsmetoden.

2.3. Vårdpersonal

Rörlighet inom vården är inte bara en fråga om patienter, vårdpersonalen rör sig också mellan länder. Detta underlättas av EU-regler om erkännande av yrkeskvalifikationer. Just nu pågår regelförenkling på basis av förslaget till direktiv om erkännande av yrkeskvalifikationer (KOM(2002) 119), där man eftersträvar tydliga, enkla och genomsynliga förfaranden genom konsolidering av gällande lagstiftning på området, särskilt automatiskt erkännande för vissa vårdyrken. Det innehåller vidare nyheter för andra vårdyrken, t.ex. möjligheten att få utbildningen erkänd automatiskt på grundval av yrkesvisa plattformar. Diskussionsprocessens rapport är positiv till att kommissionen, rådet och parlamentet fortsätter att arbeta mot tydliga, enkla och genomsynliga förfaranden för erkännande, som, i likhet med nu gällande sektorsbaserade regler, bör eftersträva en hög grad av automatik för att underlätta och utveckla rörligheten för vårdpersonal. Kommissionen kommer att driva arbetet vidare tillsammans med övriga inblandade institutioner så att direktivet kan antas så snart som möjligt.

Ett särskilt problem på detta område är anmälningar om felbehandlingar eller andra tjänstefel, där man försöker hitta det bästa sättet att skydda sådant utbyte av sekretessbelagd information som kan vara relevant med hänsyn till fri rörlighet för vårdyrken och andra yrken. Arbetet har påbörjats genom ett belgiskt projekt som heter "Sysex". Det är en webbapplikation som tillhandahåller information om regler och förfaranden för erkännande av kvalifikationer, ger möjlighet att ansöka om erkännande via nätet och möjliggör insynsskyddat informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna. Kommissionen och medlemsstaterna undersöker om det är görbart att vidga projektet till att omfatta hela EU.

Från en mera allmän synpunkt kräver planering och tillhandahållande av hälso- och sjukvård information om vårdpersonal, t.ex. antal, specialiseringar och fördelning på specialområden. I diskussionsprocessens rapport uppmanas medlemsstaterna, de anslutande länderna och kommissionen att utveckla och stärka systemet för insamling av exakta uppgifter om vårdpersonalens rörlighet, och uppmuntras medlemsstaterna och de anslutande länderna att samla in och dela jämförbara data om vårdpersonal, i samarbete med kommissionen och relevanta internationella organisationer. Uppgifterna borde egentligen samlas in med hjälp av befintliga kommittéer om erkännande av yrkeskvalifikationer, men i realiteten är den statistik om vårdyrkena som medlemsstaterna tillhandahåller via dessa kommittéer långt ifrån fullständig. Kommissionen uppmanar de nationella hälso- och sjukvårdsmyndigheterna att förse dessa kommittéer med aktuell och fullständig statistik om rörlighet för vårdpersonal avseende både gränsarbetskraftsutbud och stadigvarande bosättning i en annan medlemsstat.

Det är i synnerhet viktigt att samla in denna information mot bakgrund av att vissa medlemsstater har brist på utbildad vårdpersonal. Underskotten kommer att förvärras under de närmaste åren för att arbetskraften åldras. Mellan 1995 och 2000 sjönk antalet läkare under 45 år i EU med 20 %, medan antalet över 45 år steg med över 50 %. Även sjuksköterskornas medelålder stiger. I fem medlemsländer är nästan hälften av alla sjuksköterskor över 45 år. Är detta ihållande trender kommer hela EU att lida av besvärande underskott under de närmaste decennierna. Enklare rörlighet kan leda till att vårdpersonal beger sig till ställen där de behövs mest. Men är det sammanlagda antalet specialistutbildade i vården inte tillräckligt stort, står vårdsystemen i EU fortfarande inför risken att drabbas av brist på folk, särskilt i de fattigaste medlemsstaterna. I ett sådant läge blir det svårt för ett land att satsa på vårdutbildningar utan garantier för att de andra länderna också satsar. En samordnad EU-strategi inriktad på uppföljning, utbildning, rekrytering och arbetsförhållanden för vårdpersonal skulle kunna övertyga medlemsstaterna om att de får återbäring på sina investeringar och säkerställa EU:s målsättning att tillhandahålla hälso- och sjukvård med hög kvalitet. Kommissionen ber medlemsstaterna överväga dessa frågor tillsammans med vårdpersonalens företrädare.

2.4. Europeiska referenscenter

I diskussionsprocessens rapport anges att europeiska referenscenter kan vara ett sätt att ge kostnadseffektiv vård med tillräckligt hög kvalitet till patienter vars sjukdomar kräver särskilda resurser eller särskild expertis, detta gäller särskilt sällsynta sjukdomar. Sådana referenscenter skulle också kunna utgöra samlingspunkter för medicinsk utbildning och forskning, informationsspridning och utvärderingsarbete. Ett eventuellt system med europeiska referenscenter bör vara flexibelt, opartiskt och öppet, arbeta enligt tydliga kriterier och med professionellt engagemang i forskning och vård, samt måste borga för att tjänster och sakkunskap fördelas på ett lämpligt sätt över hela det utvidgade EU.

I diskussionsprocessens rapport uppmanas kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna och de anslutande länderna ta fram planer på ett system för referenscenter och därvid ta hänsyn till de principer som anges ovan samt undersöka hur man kan främja nätverkande och samverkan på området. Planerna skall även omfatta organisation, placering och utveckling av centren. Till att börja med tänker kommissionen agera på rekommendationen genom att begära in anbud inom ramen för folkhälsoprogrammet. Resultaten av det kontrakterade projektet kommer sedan att användas som underlag för att behandla eventuella förslag på EU-nivå, inklusive eventuella nya samarbetsorgan eller metoder för att utse referenscenter i EU. Samarbete på detta område kan innebära stora fördelar för patienterna som får bättre tillgång till mycket specialiserad vård och för hälso- och sjukvårdssystemen, vars resurser används effektivt, t.ex. genom att man koncentrerar resurser för att tackla sällsynta sjukdomar.

2.5. Utvärdering av medicinsk teknologi

Den medicinska teknologins utveckling har varit central för vår tids genomgripande förbättringar när det gäller människors hälsotillstånd. Med medicinsk teknologi menas här både tekniker och medicintekniska hjälpmedel. Med hjälp av landvinningar i medicinsk teknologi har vi inte bara kunnat utveckla effektivare terapier utan också breddat möjligheterna till ingrepp så att fler sjukdomstillstånd blivit möjliga att behandla.

Delvis på grund av detta är framstegen i medicinsk teknologi en av de viktigaste orsakerna till kostnadsökningarna i vården i EU under senare tid. Alla vill få bästa möjliga och effektivaste vård. Men den dyraste och nyaste behandlingen är inte alltid effektivast. Nya framsteg i medicinsk teknologi måste utvärderas ordentligt och jämföras med andra alternativ så att vårdbeslut kan fattas på goda grunder. Medicinsk teknologiutvärdering kan användas till att bedöma säkerhet, effektivitet och mera långtgående konsekvenser av olika typer av vårdteknik. Än så länge görs inte sådana utvärderingar i tillräcklig utsträckning, och arbetet i EU är alldeles för splittrat. Ett exempel är läkemedel, där kostnads- och effektivitetsprövning av mediciner visserligen är på väg att bli ett vanligt inslag i de flesta nationella pris- och ersättningssystemen, men på mycket olika sätt. Samverkan på EU-nivå kan ge mervärde genom att informationen delas, dubbelarbete undviks och insatserna samordnas för bättre resultat. Arbetet har påbörjats på läkemedelssidan genom den transparenskommitté som inrättas genom direktiv 89/105/EEG.

I diskussionsprocessens rapport uppmanas kommissionen att reflektera över hur en hållbar nätverks- och samordningsfunktion för medicinsk teknologiutvärdering skulle kunna organiseras och finansieras, samt att lägga fram lämpliga förslag. Man kan utgå från samarbete och projekt som redan bedrivs i folkhälsoprogrammets regi och arbeta på att dels harmonisera utvärderingsmetodiken, dels utreda möjligheterna för medicinsk teknologiutvärdering i medlemsstaternas framtida vårdsystem. Kommissionen planerar någon typ av samordning för att koppla samman olika projekt, organisationer och instanser som redan finns och sammanföra resultat och information så att de blir användbara och effektiva. Kommissionen kommer att lägga särskilda förslag för detta ändamål, även förslag på en särskild utredning. Medicinsk teknologis kostnadseffektivitet kan också bli föremål för särskilda målsättningar inom den öppna samordningsmetod som föreslås för vård och omsorg. Dessa initiativ kan bidra till att patienter i hela EU får vård baserad på den nyaste medicinska teknologin och att hälso- och sjukvårdssystemen kan se till att de använder sina begränsade resurser på det mest verksamma och mest effektiva sättet.

3. Information

3.1. Informationsstrategi för vården

Information om hälso- och sjukvårdssystem är en viktig sak. Den hjälper människor att använda systemen, vårdpersonal att diagnosticera, behandla och remittera samt myndigheterna att planera för systemen och förvalta dem. På EU-nivån ligger informationen till grund för benchmarking och jämförelser. Utan lämplig information faller mycket av det som planeras i detta meddelande. Samtidigt är det just därför att vården främst är en nationell angelägenhet som information saknas på EU-nivå.

Det behövs en strategi för att utveckla informationen om hälso- och sjukvårdssystemen i framtiden. I diskussionsprocessens rapport uppmanas kommissionen att ta fram en ram för vårdinformation på EU-nivå med utgångspunkt i resultaten från folkhälsoprogrammet samt kartlägga informationsbehoven hos beslutsfattare, patienter respektive vårdpersonal. Vidare ombeds kommissionen utreda hur informationen kan tillhandahållas, vem som skall göra vad och att ta hänsyn till relevanta insatser från WHO och OECD. I rapporten anges vidare ett antal områden där mer information krävs, t.ex. tillhandahållande av vårdtjänster, systematisk uppgiftsinsamling om patientrörlighet, även sådan som hänför sig till turism eller längre vistelse.

Arbetet med att förbättra informationen om rörlighet för patienter och vårdpersonal på EU-nivå är redan igång. Det sköts av den arbetsgrupp för hälso- och sjukvårdssystemen som inrättades enligt folkhälsoprogrammets första del. Detta är en expertgrupp som skall träffas två gånger per år och biträda kommissionen med råd om informationsbehoven för vården samt om resultatspridning. Man kan bygga vidare på resultaten från folkhälsoprogrammets tolv projekt om information om hälso- och sjukvårdssystem, vilka omfattar sjukhusuppgifter, primärvården, läkemedel, förebyggande och hälsofrämjande vård, vårdpersonal och ett paraplyprojekt för beskrivande uppgifter om vårdgivare och vårdtjänster. Arbetet i arbetsgruppen för hälso- och sjukvårdssystemen är nära samordnat med gemenskapens statistiska program [12] och även med pågående arbete i OECD och WHO. Ramprogrammen för forskning och teknisk utveckling [13] kan också användas, t.ex. handlar ett kommande projekt om resultatbedömning för vårdgivare och jämför olika kvalitetsstrategier.

[12] Se rådets förordning (EG) nr 322/97 av den 17 februari 1997 om gemenskapsstatistik.

[13] Europaparlamentets och rådets beslut nr 1513/2002/EG av den 27 juni 2002 om sjätte ramprogrammet för Europeiska gemenskapens verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration med syfte att främja inrättandet av det europeiska området för forskningsverksamhet samt innovation (2002-2006), EGT L 232/1, 29.8.2002.

Folkhälsoprogrammets informationsdel ägnas bl.a. åt att utveckla planerna på en EU-folkhälsoportal. Den är tänkt som samlad och överordnad ingång till EU-finansierad och ämnesordnad vårdinformation. Där skall särskilt sex EU-hälsoindikatorer läggas ut (sjukdomstal och dödlighetstal, skador och olyckor, livsstil, hälsa och miljö, mental hälsa och vårdsystem) tillsammans med analyser baserade på indikatorerna och politiska rekommendationer. Vidare genomför kommissionen, Europeiska läkemedelsmyndigheten och medlemsstaterna en IT-strategi för läkemedelssektorn som inbegriper ett förslag på en EuroPharm-databas med en enhetlig uppsättning uppgifter om varje medicin som är godkänd i EU. Detta ingår i en bredare strategi inriktad på att förbättra kvaliteten på konsumentinformationen om mediciner. Dessa initiativ utgör en stabil grund för arbetet med att ta fram en sammanhållen EU-informationsstrategi för alla hälso- och sjukvårdssystemen.

3.2. Motivation och utrymme för gränsöverskridande vård

I diskussionsprocessens rapport anges särskilt att det behövs mer information om motivation och utrymme för gränsöverskridande vård, och därför uppmanas kommissionen att undersöka hur stort intresset för att röra sig över gränserna är bland patienterna, vilka specialistområden som berörs, vad det finns för bilaterala överenskommelser, vilken information patienter och vårdgivare behöver samt patienternas erfarenheter, varvid kommissionen även ombeds att särskilt beakta utvidgningen. Kommissionen tänker angripa problematiken med hjälp av en särskild undersökning via folkhälsoprogrammet, samt även genom ett forskningsprojekt (Europe for Patients) om de vinster och svårigheter som ökad patientrörlighet i EU kan innebära.

3.3. Uppgiftsskydd

Diskussionsprocessens rapport ger uttryck för oro när det gäller uppgiftsskydd och kommunikation av skyddade uppgifter mellan medlemsstaterna och på EU-nivå. Kommissionen uppmanas att ta sig an dessa frågor som regleras i direktiv 95/46/EG [14] om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.

[14] EGT L 281, 23.11.1995.

Syftet med direktivet är att harmonisera lagarna om uppgiftsskydd i medlemsstaterna för att personuppgifter skall kunna flöda fritt i EU utan att det inverkar negativt på fysiska personers grundläggande rättigheter och friheter. Direktivet innehåller ett generellt förbud mot behandling av känsliga uppgifter, t.ex. uppgifter om hälsotillstånd, men med ett begränsat antal undantag. I synnerhet får man trots det generella förbudet behandla känsliga uppgifter om den berörda personen ger sitt uttryckliga medgivande, dock på villkor att medlemsstatens lagar tillåter enskilda att ge sådant medgivande. Uppgifter om hälsotillstånd får också behandlas när det är nödvändigt med hänsyn till förebyggande hälso- och sjukvård, medicinska diagnoser, vård eller behandling eller administration av hälso- eller sjukvård eller när dessa uppgifter behandlas av någon som är yrkesmässigt verksam på hälso- och sjukvårdsområdet och underkastad tystnadsplikt eller av någon annan person som är ålagd tystnadsplikt.

Detta ger en ram för behandling av personuppgifter och uppgifter om hälsotillstånd i gränsöverskridande vård. Men det är inte säkert att vårdpersonalen är tillräckligt medveten om bestämmelserna. Om de inte tillämpas kan det betyda att människors personliga integritet inte respekteras på ett riktigt sätt - eller i det motsatta fallet att relevant vårdinformation inte följer med patienterna som den skall när de söker vård utanför hemlandet i EU. Kommissionen kommer att arbeta tillsammans med medlemsstaterna och nationella dataskyddsmyndigheter med att förbättra kunskapen om dessa bestämmelser och om hur de skall tillämpas på vård samt med övriga frågor om det behövs.

3.4. E-hälsovård

Informationstekniken öppnar nya möjligheter för patienter, vårdpersonal och för hela hälso- och sjukvårdsystem. Hälsorelaterad information ligger redan högt på listan över populära ämnen på Internet, eftersom människor intresserar sig för sin hälsa och sådant som kan påverka den. Det finns också IT-tjänster med inriktning på hälso- och sjukvård både för patienter och vårdpersonal. Kommissionen arbetar vidare på åtgärder som främjar e-hälsovård, särskilt via folkhälsoprogrammet och handlingsplanen för e-hälsovård. Här är frågor om kompatibilitet mellan olika vårdinformationssystem viktiga. I diskussionsprocessens rapport uppmanas kommissionen att ange EU-principer som fastställer behörighets- och ansvarsområden för alla dem som sysslar med e-hälsovård.

Direktiv 2000/31/EG [15] om elektronisk handel bidrar till att skapa den rättsliga förutsägbarhet och tydlighet som IT-tjänstetillhandahållare behöver för att kunna verka i hela EU. Självklart kan sådan verksamhet som inte är nätbaserad utan omfattar medicinsk rådgivning efter en kroppsundersökning inte betraktas som IT-tjänster. Den regleras alltså fortfarande i lagen i det land där tjänsten tillhandahålls. I vilket fall som helst gäller sådana krav för skydd av folkhälsan som fastställs i EU-rätten oberoende av om vårdtjänsterna tillhandahålls online eller offline. På samma sätt får medlemsstaterna ingripa mot tjänster som bjuds ut från en annan medlemsstat, om det är nödvändigt för att skydda folkhälsan och om det är förenligt med de regler som fastställs i direktivet om elektronisk handel.

[15] EGT L 178, 17.7.2000.

Till detta allmänna regelverk skulle man dock med fördel kunna foga bättre tydlighet i rättsliga och etiska frågor som rör e-hälsovård. Kommissionen lade redan 2002 fram ett meddelande om kvalitetskriterier för hälsorelaterade webbplatser [16]. Det fokuserade främst tillförlitlighet och innehöll en serie allmänt vedertagna kvalitetskriterier som webboperatörerna uppmanades att iaktta förutom relevant EU-rätt. Kommissionen tänker bereda frågorna ytterligare i samband med arbetet på handlingsplanen eEurope 2005 och särskilda insatser om e-hälsovård [17].

[16] Meddelande "eEurope 2002: Kvalitetskriterier för hälsorelaterade webbplatser", (KOM (2002) 667 slutlig, 29.11.2002.

[17] Kommissionens meddelande e-Health - making healthcare better for European citizens: An action plan for a European e-Health Area.

4. EU-nivåns bidrag till målsättningar för vården

Alla i EU delar ambitionen att medborgarna skall erhålla god vård och leva i välfärd. Delar av EU:s verksamhet är direkt fokuserad på hälsovård, t.ex. folkhälsoprogrammet eller lagstiftning om säkerhetsnormer för blod och blodprodukter. Annan verksamhet är primärt inriktad på andra områden men omfattar också hälsoskyddsbestämmelser, enligt vad som gäller i kraft av EG-fördraget (artikel 152.1).

Naturligtvis arbetar också medlemsstaterna med att klara den gemensamma målsättningen att ge medborgarna god vård och välfärd, och då har deras hälso- och sjukvårdssystem en central roll. Medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem vilar på gemensamma grundläggande värderingar: Allmän tillgång efter behov, vårdtjänster med hög kvalitet och solidariskt tryggad ekonomisk hållbarhet. Regler och insatser på EU-nivån spelar samtidigt en allt större roll för målsättningar för vården, och föreslås som gemensamma mål för det öppna samordningsarbetet kring vård och omsorg. I centrum för diskussionsprocessen fanns en strävan dels att förstå bättre hur EU-nivån bidrar till god vård och välfärd för medborgare i hela EU, dels att ge de politiska myndigheter som ansvarar för vård och omsorg större inflytande över EU-nivåns tillskott.

4.1. Bättre integrering av målsättningarna för vården i all politik och verksamhet i EU

EU-nivåns tillskott till god vård för EU-medborgarna behöver genomlysas. I diskussionsprocessens rapport uppmanas medlemsstaterna och de anslutande staterna att beskriva hur ingångar till vård i andra medlemsstater fungerar i deras länder och vad de har för betydelse, och att därvid särskilt beakta ingångar i kraft av EU-rätten. Med hjälp av Högnivågruppen för hälso- och sjukvård kommer kommissionen tillsammans med medlemsstaterna att samla in information och även ta hänsyn till uppgifter som tillhandahålls genom den informationsstrategi som beskrivs ovan.

På ett allmännare plan uppmanas kommissionen i diskussionsprocessens rapport att granska EU:s verksamhet och undersöka om den kan ge bättre tillgång och kvalitet när det gäller vård, samt att också ta hänsyn till relevant verksamhet i andra internationella organisationer. I diskussionsprocessens rapport uppmanas kommissionen också att göra en fallbaserad utredning av hur EU-rätten samspelar med nationella målsättningar för vården.

På EU-nivå försöker kommissionen redan se till att konsekvensbedömningar av hur EU-initiativ inverkar på målsättningarna för vården integreras i det övergripande arbetet med att konsekvensanalysera nya initiativ. Enligt bestämmelserna om hälso- och sjukvård i fördraget skall en hög hälsoskyddsnivå genomsyra all EU-politik och EU-verksamhet. Bedömningen skall både omfatta påverkan på medborgarnas allmänna hälsotillstånd och påverkan på hälso- och sjukvårdssystemen samt målsättningarna för dessa. Folkhälsoprogrammet stöder dels arbete på att förbättra metoderna för att bedöma konsekvenser för vården, även särskilda fallstudier gällande EU:s politik, lagstiftning och verksamhet, dels kartläggning av vårdkonsekvensanalyser i medlemsstaterna, dels utvärderingar av hur vården behandlas i andra konsekvensanalysmetoder, särskilt "integrerande" analysmetoder. Kommissionen kommer att utgå från detta och sträva efter att konsekvenser av kommande förslag om hälso- och sjukvård beaktas i helhetsbedömningar.

4.2. En instans som stödjer samarbetet om hälso- och sjukvård

Det behövs en instans som kan underlätta EU-samarbete om hälso- och sjukvård i överensstämmelse med det ansvar medlemsstaterna har på området. Här måste medlemsstaterna delta aktivt så att nationella, regionala och lokala nivåer integreras i ett arbete som måste sättas i relation till EU-sammanhanget. I diskussionsprocessens rapport uppmanas kommissionen att överväga en permanent instans på EU-nivå som dels skall stödja EU-samverkan inom hälso- och sjukvård och bevaka EU-nivåns inverkan på vårdsystemen, dels kanalisera lämpliga förslag.

Enligt artikel 152.2 skall gemenskapen främja samarbete mellan medlemsstaterna på de områden som avses i den artikeln och vid behov stödja deras insatser. Medlemsstaterna skall i samverkan med kommissionen inbördes samordna sin politik och sina program särskilt med inriktning på att förbättra folkhälsan, förebygga ohälsa och sjukdomar samt undanröja faror för människors hälsa. Sådana insatser skall innefatta kamp mot de stora folksjukdomarna genom att främja forskning om deras orsaker, hur de överförs och hur de kan förebyggas samt hälsoupplysning och hälsoundervisning. Kommissionen får i nära kontakt med medlemsstaterna ta lämpliga initiativ för att främja en sådan samordning.

Mot bakgrund av dessa bestämmelser och framgångarna med diskussionsprocessen har kommissionen beslutat att inrätta en "högnivågrupp för hälso- och sjukvård" enligt följande grundprincper:

- Funktion: Högnivågrupp som skall stödja EU-samverkan mellan medlemsstaterna om hälso- och sjukvård och därigenom hjälpa patienter att få den kvalitetsvård de söker och bidra till att vårdsystemen blir verksamma och effektiva.

- Verksamhet: Att främja samarbete mellan medlemsstaterna och arbeta vidare på diskussionsprocessens rekommendationer genom att verka för bättre kunskap om patienternas rättigheter och skyldigheter, kapacitetsdelning och gränsöverskridande vård, upprättande av ett nätverk av europeiska referenscenter samt samordning av medicinsk teknologiutvärdering.

- Deltagare: Erfarna företrädare för medlemsstaterna, normalt på generaldirektörsnivå, och kommissionen, samt sakkunniga när det behövs.

- Rättslig grund: Beslut fattat av kommissionen på grundval av artikel 152.2 om folkhälsa i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen för att understödja sådan samverkan och samordning mellan medlemsstaterna som åsyftas i den punkten på området hälso- och sjukvård.

- Kopplingar till andra instanser: Gruppen skall samarbeta med andra relevanta instanser på europeisk och internationell nivå, särskilt Kommittén för socialt skydd och Kommittén för ekonomisk politik.

- Andra berörda parter: Det civila samhällets representanter i vårdsektorn bör också involveras, särskilt via EU:s hälsoforum. Vidare bör företrädare för regionala och loka myndigheter med ansvar för hälso- eller sjukvård kunna medverka, eftersom ansvaret för vården ligger på regional eller lokal nivå i de flesta medlemsstater.

Hälso- och sjukvården är främst medlemsstaternas ansvar och bör förbli deras ansvar. Men av diskussionsprocessens rapport framgår det mycket tydligt att det finns utrymme för EU-samverkan inriktad på att hjälpa patienter till kvalitetsvård och vårdsystemen till bättre verkan och effektivitet. Att respektera medlemsstaternas ansvar för hälso- och sjukvården betyder inte att ingenting kan göras på EU-nivå. Med denna högnivågrupp hoppas man åstadkomma instanser som kan underlätta ändamålsenlig samverkan och borga för att inflytandet från EU-nivån på hälso- och sjukvårdssystemen blir konstruktivt och utformas av dem som ansvarar för att målsättningarna inom vården uppfylls.

5. Utvidgningens krav på vårdsatsningar

Alla EU-medlemsstater står inför utmaningar när det gäller att uppfylla målsättningarna för vården. Utmaningarna är dock särskilt tuffa för de nya medlemsstaterna. Hos dem är satsningar på vården inte bara ett sätt att förbättra medborgarnas livskvalitet, utan en nödvändighet för övergripande ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling. Dessa satsningar måste prioriteras både av de berörda länderna och av EU. Men utvidgningen kommer också att understödja den ekonomiska utvecklingen i de nya medlemsländerna och därmed hjälpa till att tackla problemen. Redan att marknaderna har öppnats har inverkat positivt på befolkningens allmänna hälsotillstånd tack vare att produktenas kvalitet är bättre och den trenden kommer förmodligen att fortsätta och förstärkas efter anslutningen.

Hälsotillståndet hos befolkningen i de nya medlemsstaterna varierar, men den förväntade livslängden är överallt väsentligt lägre än i nuvarande EU, särskilt är männens hälsa dålig. Prevalensen för vanliga sjukdomar i väst, t.ex. hjärt- och kärlsjukdomar eller cancer, särskilt lungcancer, är högre än i nuvarande EU. Riskfaktorerna är också större, t.ex. är rökning vanligare, alkoholkonsumtionen större och fysisk träning ovanligare. Hälso- och sjukvårdssystemen i de anslutande länderna har reformerats med sikte på decentralisering, modernisering av försäkrings- och finansieringssystemen samt effektivare resursanvändning. Men resurser i procent av BNP som går till hälso- och sjukvård ligger fortfarande lägre än i nuvarande EU - ca 4,5 % i genomsnitt av BNP, jämfört med 8,5 % av BNP i nuvarande EU.

Dålig hälsostatus i kombination med otillräckliga satsningar i hälso- och sjukvårdssystemen kommer att bromsa utvecklingen, om inget görs. God hälsa är en produktiv faktor i en konkurrenskraftig ekonomi. Kostnaden för frånvaro är inte bara sjuklönen, utan också kostnaden för ersättaren och för åtföljande lägre produktivitet för arbetsgivaren. Enbart arbetsolyckor beräknas enligt detta sätt att se kosta 1-3 % av BNI per år. På ett övergripande plan är folkhälsan viktig för att höja befolkningens förvärvsnivå. Ca 15 % av EU:s befolkning i förvärvsverksam ålder lider av kronisk sjukdom. Detta är inte bara en börda för de drabbade utan också för dem som vårdar, ca 15 miljoner människor i nuvarande EU behöver hjälp av en annan person för att klara grundläggande behov i ett normalt liv.

På den positiva sidan innebär ökad livslängd och bättre folkhälsa större potentiell återbäring för människor som investerar i utbildning. De får också den självkänsla och kompetens de behöver för att stanna i yrkeslivet längre. Tidiga hälsofrämjande ingrepp begränsar ekonomins totalkostnader längre fram. Kommande ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling i hela EU beror därför på satsningar på hälso- och sjukvård, vilka är extra viktiga i de nya medlemsstaterna som måste komma ikapp resten av EU.

I diskussionsprocessens rapport uppmanas kommissionen, medlemsstaterna och de anslutande staterna att undersöka om det går att ge investeringar i hälso- och sjukvård, vårdinfrastruktur och utveckling av vårdkompetens prioriterad status för finansiering genom befintliga EU-instrument, särskilt i mål 1-områden. EU stödjer faktiskt redan investeringar i hälso- och sjukvård i de nuvarande medlemsstaterna, ifall de berörda länderna och regionerna har prioriterat sådant stöd, t.ex. följande:

- Via det operativa programmet "Health" i Portugal satsas 475 miljoner euro på att främja hälsa och motverka sjukdom, förbättra tillgången till sjukvård och utveckla partnerskap i hälso- och sjukvårdssektorn.

- Inom programmet "Ceuta" i Spanien (total budget på 105,5 miljoner euro) kommer delen "urban och lokal utveckling" att stödja teknisk renovering och förbättring i sjukhusen.

- Inom regionprogrammen Ipiros och Grekiska fastlandet (total budget på 1,553 miljoner euro) inkluderar programmen för infrastruktur och stadsutveckling stöd till vårdrelaterad verksamhet.

Det kommer således an på regionerna och länderna att genomföra den rekommendationen. De måste ge satsningar på hälso- och sjukvård samt tillhörande infrastruktur prioriterad status för EU-stöd. Kommissionen kommer att arbeta tillsammans med medlemsstaterna i Högnivågruppen för hälso- och sjukvård och i de instanser som förvaltar ifrågavarande finansinstrument och försöka se till att folkhälsoområdet får tillräckligt utrymme i den övergripande planeringen. Behoven av extra investeringar i EU:s vårdinfrastruktur kommer också att behandlas inom ramen för EU:s nya budgetplan från 2006.

6. Slutsatser

De hälsovårdsministrar och andra intressenter som deltog i diskussionsprocessen på hög nivå om patientrörlighet och utvecklingen på hälso- och sjukvårdsområdet i EU pekade på ett stort antal områden där framsteg behövs. Diskussionsprocessens rapport utgör vidare en milstolpe genom att den slår fast att det ligger ett potentiellt värde i EU-samverkan inriktad på att hjälpa medlemsstaterna att uppnå sina målsättningar för hälso- och sjukvården.

Att utveckla EU-former för att hantera dessa frågor genom de initiativ som anges i detta meddelande, meddelandet om att bredda den öppna samordningsmetoden till att omfatta vård och omsorg och meddelandet om det europeiska området för e-hälsovård (med dess tillhörande handlingsplan om e-hälsovård) kommer att bli ett långsiktigt projekt och kräva betydande insatser. Fler förslag än dem som framförs nu kommer kanske att behövas. Men på sikt kommer arbetet att ge utbyte i form av bättre hälsa och livskvalitet, bättre utnyttjande av de resurser som går till hälso- och sjukvårdssystemen i hela EU, större ekonomisk tillväxt och hållbarare utveckling i hela EU samt föra de konkreta fördelarna av EU-integrationen närmare medborgarnas vardag.

BILAGA 1

Sammanställning av rekommendationerna i diskussionsprocessens rapport och kommissionens svar

Rekommendationer // Kommissionens svar

Patienternas rättigheter och skyldigheter

Att ytterligare utforska möjligheten att nå en gemensam uppfattning om patienters rättigheter och skyldigheter, både individuella och sociala, på europeisk nivå, till att börja med genom att sammanställa befintlig information om dessa frågor och hur de hanteras inom medlemsstaterna och de anslutande länderna. // Behandling i Högnivågruppen för hälso- och sjukvård, inledningsvis genom insamling av befintlig information enligt rekommendationen i diskussionsprocessens rapport.

Kapacitetsdelning och gränsöverskridande vård

Att utvärdera de befintliga gränsöverskridande hälsoprojekten, framför allt Euregio-projekten, och att utveckla nätverkssamarbete mellan projekt för att göra bästa metoder gemensamma. // Kommissionen stödjer arbete på att utvärdera Euregio-projekt inom folkhälsoprogrammet, och kommer att undersöka hur nätverkande mellan dessa projekt kan främjas.

Att uppmana kommissionen att undersöka om det är möjligt att utforma en tydlig och öppen ram för köp av vårdtjänster, en ram som ansvariga organ i medlemsstaterna skulle kunna använda när de sluter avtal med varandra, och att lägga fram lämpliga förslag. // Kommissionen kommer att be medlemsstaterna lämna information om befintliga system för köp av vårdtjänster till Högnivågruppen för hälso- och sjukvård, och därefter diskutera med medlemsstaterna hur man kan gå vidare.

Vårdpersonal

Att uppmana medlemsstaterna, de anslutande länderna och kommissionen att utveckla och stärka systemet för insamling av korrekta data om rörlighet för vårdpersonal, och att uppmuntra medlemsstaterna och de anslutande länderna att samla in och dela jämförbara data om vårdpersonal, i samarbete med kommissionen och relevanta internationella organisationer.

Att uppmuntra kommissionen, rådet och parlamentet i deras pågående arbete för att åstadkomma tydliga, enkla och överskådliga förfaranden för erkännande, med en hög grad av automatiskt erkännande som i fallet med de nuvarande sektorsvisa bestämmelserna, för att underlätta och utveckla rörligheten för yrkesverksamma inom vården. // Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla aktuell och heltäckande statistik om rörlighet för vårdpersonal från de instanser som sköter erkännande av yrkeskvalifikationer. Kommissionen kommer vidare att fortsätta sitt arbete tillsammans med rådet och Europaparlamentet på att åstadkomma tydliga, enkla och genomsynliga förfaranden för erkännande.

Kommissionen kommer också att arbeta vidare tillsammans med medlemsstaterna på sekretessfrågorna i samband med det informationsutbyte som fri rörlighet för patienter och vårdpersonal förutsätter.

Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att arbeta med frågor kopplade till nutida och framtida brist på vårdpersonal.

Europeiska referenscenter

Att uppmana kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna och de anslutande länderna göra en kartläggning av referenscenter, med hänsyn till nämnda principer, och att undersöka hur man kan främja nätverkssamarbete och samarbete i dessa frågor, bland annat när det gäller centrens organisation, utformning och utveckling. // Kommissionen kommer att arbeta med detta via folkhälsoprogrammet, och därefter att överväga ytterligare förslag.

Utvärdering av medicinsk teknologi

Att uppmana kommissionen att överväga hur en bärkraftig nätverks- och samordningsfunktion för utvärdering av medicinsk teknologi skulle kunna organiseras och finansieras, och att lägga fram lämpliga förslag. // Kommissionen föreslår att angripa frågan med särskilda förslag, inklusive en särskild utredning inriktad på att söka lämpliga arbetsformer som kan ingå i vårdsamarbetet, och kommer att lägga separata förslag om det behövs.

Informationsstrategi för vården

Att uppmana kommissionen att utarbeta en ram för hälso- och sjukvårdsinformation på EU-nivå med utgångspunkt i resultaten av folkhälsoprogrammet, inbegripet identifiering av olika informationsbehov utifrån de politiska beslutsfattarnas, patienternas och de yrkesverksammas perspektiv. Detta område omfattar även frågan om hur sådan information kan erhållas och vilket ansvar som de olika berörda aktörerna har. Hänsyn bör tas till relevant arbete inom WHO och OECD.

Att uppmana kommissionen att på europeisk nivå underlätta utbyte av information om eventuellt tillgänglig vård, befintlig tillgång till vårdtjänster, rättigheter och förfaranden, kostnader, priser, olyckstillbud, patientjournaler, nomenklatur för sjukdomar, behandlingar och produkter samt om vårdens kontinuitet och kvalitet i hela EU, som en del i den allmänna ram för information som behandlas i avsnittet om information här nedan. Åtgärden kan omfatta stöd till nätverksarbete och utvecklande av databaser.

Att uppmana kommissionen att undersöka hur man kan utforma en ram för systematisk insamling av uppgifter i den utvidgade unionen om omfattningen av och kännetecknen hos patientrörelser, både inom och utanför de system som inrättats genom förordning 1408/71, inklusive uppgifter om turismrelaterade flöden och långvariga vistelser. // Kommissionen kommer att arbeta via informationsdelen i folkhälsoprogrammet, särskilt genom arbetsgruppen om hälso- och sjukvårdssystem, och sköta informationsspridningen genom den planerade folkhälsoportalen. Arbetet kommer att bedrivas i nära samarbete med andra relevanta organisationer på EU-nivå och på internationell nivå.

Motivation och utrymme för gränsöverskridande vård

Att uppmana kommissionen att genomföra en studie för att undersöka anledningarna till att patienterna söker sig över gränserna, berörda specialiseringar, de bilaterala avtalens kännetecken, patienternas och läkarnas informationskrav och patienternas erfarenheter, med särskild hänsyn tagen till utvidgningen. // Kommissionen föreslår att frågan hanteras med hjälp av en särskild undersökning via folkhälsoprogrammet. Den kommer också att behandlas i forskningsprojektet Europe for patients.

Uppgiftsskydd

Att uppmana kommissionen att ta itu med frågor som gäller uppgiftsskydd och utbyte av konfidentiella uppgifter mellan medlemsstaterna och på EU-nivå. // Meddelandet omfattar en kort beskrivning av hur regler om uppgiftsskydd tar hänsyn till särfallet uppgifter om hälsotillstånd. Kommissionen kommer att arbeta tillsammans med medlemsstaterna i Högnivågruppen för hälso- och sjukvård med att sprida kunskap om reglerna och med övriga frågor.

E-hälsovård

Att uppmana kommissionen att överväga att införa europeiska principer för befogenheter och ansvar för alla verksamma inom e-hälsovård. // Kommissionen tänker bereda frågorna ytterligare i samband med arbetet på handlingsplanen för e-hälsovård enligt vad som anges i meddelandet om e-hälsovård (e-Health - making healthcare better for European citizens: an action plan for a European e-Health area).

Bättre integrering av målsättningarna för vården i all politik och verksamhet i EU

Att uppmana medlemsstaterna och de anslutande länderna att förmedla sina åsikter om hur de olika sätten att få hälso- och sjukvård i andra medlemsstater fungerar i deras länder och vilken inverkan de har, och att uppmana kommissionen och medlemsstaterna att överväga lämpliga alternativ för att komma till rätta med sådana problem. // Kommissionen kommer att arbeta tillsammans med medlemsstaterna och samla in information genom Högnivågruppen för hälso- och sjukvård samt även ta hänsyn till uppgifter som inhämtats genom den informationsstrategi som beskrivs ovan.

Att uppmana kommissionen att förbereda en analys av gemenskapens insatser, för att ta reda på hur dessa på ett bättre sätt kan bidra till hälso- och sjukvårdens tillgänglighet och kvalitet, med hänsyn till relevanta verksamheter inom andra internationella organisationer.

Att uppmana kommissionen att undersöka och göra en sammanställning av konkreta fall där problem uppstått till följd av gemenskapsbestämmelsernas interaktion med de nationella hälso- och sjukvårdspolitiska målen. // Kommissionen kommer att bygga vidare på befintliga projekt om vårdkonsekvensanalyser och sträva efter att konsekvenserna på hälso- och sjukvården av kommande kommissionsförslag beaktas i det övergripande konsekvensanalysarbetet.

En instans som stödjer samarbetet om hälso- och sjukvård

Att uppmana kommissionen att överväga att inrätta ett permanent forum på EU-nivå som kan stödja det europeiska samarbetet på hälso- och sjukvårdsområdet samt övervaka EU:s inverkan på hälso- och sjukvårdssystemen, och att lägga fram lämpliga förslag. // Kommissionen har inrättat Högnivågruppen för hälso- och sjukvård.

Gemensamt synsätt på hälso- och sjukvård

Att uppmana kommissionen att i samråd med medlemsstaterna undersöka hur rättssäkerheten kan förbättras i enlighet med EG-domstolens rättspraxis om patienters rättighet att erhålla läkarvård i en annan medlemsstat, och att lägga fram lämpliga förslag. // I ett separat meddelande föreslår kommissionen att den öppna samordningsmetoden breddas till att omfatta vård och omsorg.

Kommissionen har agerat eller kommer att agera på flera punkter för att klargöra rättsläget på området, t.ex. bättre information om rätten att söka vård i andra medlemsstater och få ersättning, tydligare rättspraxis om ersättning för vårdkostnader genom direktivet om tjänster på den inre marknaden, bättre bedömning av EU-lagförslagens konsekvenser för vården, enklare samordning av trygghetssystemen och bättre användbarhet med hjälp av det europeiska sjukförsäkringskortet, bättre information om utvecklingen när det gäller patientrörlighet och vård samt bättre samarbete på EU-nivå med hjälp av Högnivågruppen för hälso- och sjukvård.

Kommissionen uppmanar vidare medlemsstaterna att förtydliga rättsläget i deras respektive system, och förklarar sig beredd att stödja sådana initiativ, t.ex. genom att dela information eller utveckla riktlinjer på EU-nivå.

Utvidgningens krav på vårdsatsningar

Att uppmana kommissionen, medlemsstaterna och de anslutande staterna att överväga hur man lättare kan inbegripa investeringar i hälsa, utveckling av infrastruktur inom hälso- och sjukvården och kompetensutveckling som prioriterade områden för finansiering genom gemenskapens befintliga finansiella instrument. // Kommissionen kommer att arbeta tillsammans med medlemsstaterna i Högnivågruppen för hälso- och sjukvård och i de instanser som förvaltar ifrågavarande finansinstrument och försöka se till att folkhälsoområdet får tillräckligt utrymme i den övergripande planeringen. Behoven av EU-investeringar i vårdinfrastruktur bör också angripas inom ramen för arbetet på EU:s nya budgetplan från 2006.