20.5.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 120/1

1.1

För närvarande finns inga harmoniserade rambestämmelser inom EU när det gäller tillsynen över återförsäkringsföretag. Tillsynssystemen för återförsäkringsverksamheten är därför mycket olika i de olika medlemsstaterna.

1.2

Mot denna bakgrund lade kommissionen den 21 april 2004 fram ett förslag till direktiv om återförsäkring och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiv 98/78/EG och 2002/83/EG. Direktivförslaget innehåller följande centrala inslag:

2.1

Genom direktivet skall harmoniserade rambestämmelser skapas inom EU för återförsäkringsföretag och captivebolag (1).

2.2

I förslaget fastställs minimivillkor för att erhålla auktorisation. Bland villkoren finns bland annat krav på företagsform, verksamhetsplan och minsta garantifond. Ett återförsäkringsföretag måste begränsa sin verksamhet till återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet. Dessutom skall en kontroll av aktieägare med kvalificerade innehav och av företagsledningen ske. En beviljad auktorisation är giltig inom hela gemenskapen.

2.3

Direktivförslaget syftar till ett förbud mot att återförsäkrare skall göra depositioner hos direktförsäkraren, i den mån medlemsstaternas nationella lagstiftning kräver detta. Depå enligt avtal berörs dock inte av detta. Kommissionens avsikt är dels att inrätta en fungerande inre marknad, dels att upprätta en internationell måttstock för att internationellt minska den börda som kravet på reserver innebär för europeiska återförsäkrare.

2.4

I enlighet med bestämmelserna om företagens solvens skall reglerna om solvens för direkt skadeförsäkring gälla även för återförsäkring av skadeförsäkring. Solvensmarginalen kan höjas med 50 % genom kommittéförfarande. Bestämmelserna om solvensmarginal för verksamhet med livåterförsäkring skall baseras på de regler som gäller för livförsäkringsbolag. Om ett återförsäkringsföretag sysslar med både livförsäkring och skadeförsäkring skall det sammanlagda beloppet täckas av egna medel. I likhet med direktförsäkringsföretag skall även återförsäkringsföretag inneha en minsta garantifond på minst tre miljoner euro. För captivebolag kan beloppet minskas till en miljon euro.

2.5

För de fall då ett företags finansiella läge försämras, då det inte finns tillräckliga tekniska avsättningar eller då solvenskraven inte uppfylls, föreskriver direktivförslaget konkreta tillsynsbefogenheter. Dessa motsvarar befogenheterna inom direktförsäkringsområdet och omfattar krav på att företaget lägger fram en plan för hur en sund finansiell ställning skall återställas, en finansieringsplan och en finansiell saneringsplan samt återkallande av auktorisation.

2.6

Återförsäkringsföretag som var berättigade eller auktoriserade att bedriva återförsäkringsverksamhet före dagen för genomförandet av detta direktiv skall kunna fortsätta med sin verksamhet utan att begära auktorisation. De omfattas av direktivets materiella bestämmelser. Medlemsstaterna kan dock bevilja en övergångsperiod på två år.

2.7

Enligt direktivförslaget skall kommissionen ha genomförandebefogenheter i fråga om tekniska anpassningar av direktivet (kommittéförfarande).

2.8

Med utgångspunkt i bestämmelserna om tillsyn av återförsäkringsföretag skall bestämmelserna i liv- och skadeförsäkringsdirektiven samt direktivet om försäkringsgrupper anpassas:

3.1

EESK välkomnar kommissionens förslag, som kommer att bidra till att stärka den europeiska marknaden genom att säkerställa att återförsäkringsföretag och captivebolag förfogar över tillräckligt kapital för att kunna fullgöra sina ingångna försäkringsåtaganden. På detta sätt kommer de europeiska återförsäkringsföretagens position på den internationella försäkringsmarknaden att stärkas långsiktigt.

3.2

Kommittén vill uttryckligen peka på återförsäkringsverksamhetens betydelse för den europeiska finansmarknaden. Under 2002 uppgick de totala återförsäkringspremierna för de 40 största återförsäkrarna till 138 601 200 000 US-dollar, varav 58 544 000 000 gällde återförsäkrare inom EU.

3.3

Återförsäkringsverksamhet rör i första hand förhållandet mellan direktförsäkrare och återförsäkrare. Om en eller flera återförsäkrare faller bort kan detta dock få återverkningar på konsumenten, i den mån direktförsäkraren på grund av detta bortfall inte kan fullgöra sina åtaganden. Kommittén konstaterar därför att direktivförslaget även indirekt leder till en höjning av konsumentskyddsnivån i EU. Samtidigt vill kommittén påpeka att ett tillräckligt återförsäkringsskydd också ligger i konsumentens intresse. Detta förutsätter att det finns en tillräcklig återförsäkringskapacitet till rimliga premier på den europeiska marknaden.

3.4

EESK välkomnar kommissionens ”snabbspårsmetod”, som innebär att man när det gäller tillsynen av återförsäkringsverksamhet bygger på de befintliga reglerna för tillsyn av direkt försäkring. Detta framstår som särskilt lämpligt mot bakgrund av det nu pågående projektet ”Solvens II”.

3.5

En mycket viktig faktor är återförsäkringsmarknadens globala prägel. Kommittén uppmanar därför parlamentet, rådet och kommissionen att i de kommande överläggningarna om direktivet rikta särskild uppmärksamhet mot den europeiska återförsäkringsbranschens konkurrenskraft.

3.6

EESK konstaterar att den europeiska återförsäkringsbranschen bevisade sin finansiella stabilitet efter terrorattackerna den 11 september 2001. Mot denna bakgrund bör varje ny börda som läggs på den europeiska återförsäkringsbranschen underkastas noggrann kostnadseffektivitetsanalys.

3.7

EESK konstaterar att det i nuläget finns skilda tillsynssystem i EU. Dessa kännetecknas av en kombination av bestämmelser rörande solvens, investeringar och depositioner. Kommissionsförslaget kommer att innebära att framför allt de bestämmelser som hittills har gällt i fråga om depåer kommer att bortfalla. I samband med detta måste man säkerställa att berörda tillsynsmyndigheter har tillräckliga kunskaper om de kommande tillsynsinstrumenten och den enhetliga användningen av dem inom EU.

4.1

Enligt direktivförslaget skall bestämmelserna för beräkningen av solvensmarginalen för verksamhet med livåterförsäkring baseras på de regler som gäller för livförsäkringsbolag. För livåterförsäkring föreslår kommissionen ett ograverat övertagande av solvensbestämmelserna för direktförsäkringar. Beräkningen av solvensmarginalen innehåller två delar, nämligen 0,3 % av risksumman och 4 % av de försäkringsmatematiska avsättningarna. Kommittén anser att detta innebär en orimlig börda för den europeiska livåterförsäkringsnäringen. Kommissionens förslag

4.2

Livförsäkringsföretag och livåterförsäkrare i Europa skiljer sig åt i hög grad med avseende på riskstrukturen. När det gäller livåterförsäkring stannar investeringsrisken i regel hos den direkta försäkraren. Redan denna skillnad visar att solvensberäkningsmetoden för livförsäkring inte på ett relevant sätt återspeglar riskstrukturen i livåterförsäkring.

4.3

En jämförelse med de beräkningsmetoder som kreditvärderingsinstituten använder visar att kraven i EU-förslaget förmodligen är för höga. I USA baseras solvenskraven visserligen på risksumman, men det finns också en variabel faktor som beror på portföljens storlek (0,08 % på innehav över 25 miljarder euro – se bilaga). De kanadensiska tillsynsmyndigheternas och kreditvärderingsinstitutens metoder är uppbyggda på liknande sätt.

4.4

Medan direktförsäkringsverksamhet mellan försäkrare och kund är i huvudsak nationell, har återförsäkringsverksamhet en internationell prägel. Detta framgår redan av behovet av internationell riskdiversifiering. Därför behövs lika konkurrensvillkor för leverantörer inom unionen som för konkurrenterna i USA, Bermuda och Schweiz.

4.5

De europeiska återförsäkrare som konkurrerar internationellt har anledning att befara stora försämringar i förhållande till de utomeuropeiska konkurrenterna, som inte har lika stora krav på eget kapital. En avsevärd del av återförsäkringsverksamheten kan flytta ut till utomeuropeiska återförsäkringcentra som Bermuda och USA. En utflyttning av återförsäkringskapaciteten skulle innebära en väsentlig försvagning av Europa som finanscentrum. Högre krav leder automatiskt till en minskning av återförsäkringskapaciteten eller dyrare återförsäkringspremier. Dyrare återförsäkringspremier kommer automatiskt att slå igenom på produktkostnaden för direktförsäkraren och därmed för konsumenten. Högre priser kommer sedan automatiskt att inverka negativt på den absolut nödvändiga utbyggnaden av ett kapitalbaserat privat pensionsförsäkringssystem.

4.6

Detta främjar inte den europeiska inre marknaden enligt kommitténs mening. Särskilt de nya medlemsstaterna har intresse av en fungerande europeisk inre marknad för återförsäkringar och skulle drabbas särskilt hårt av försämringar av utbudsstrukturen för återförsäkringar.

4.7

Kommittén drar därför slutsatsen att direktivförslagets beräkningsmetod för solvensmarginalen inom livförsäkringsverksamhet skulle kunna skada konkurrenskraften hos europeiska återförsäkrare. Av detta skäl anser EESK att kommissionens förslag måste förändras avsevärt när det gäller bestämmelserna om solvensmarginalen för livåter-försäkringsföretag.

4.8

Kommittén föreslår dessutom att man även på området för livåterförsäkring följer skadeåterförsäkringens beräkningsmetoder för solvensmarginalen.

4.8.1

Ur såväl risk- som konkurrenssynpunkt är skadeåterförsäkringens beräkningsmetoder för solvensmarginalen mer än tillräcklig. Denna beräkningsmetod motsvarar i stor utsträckning internationella solvenskrav, och konkurrenskraften hos den europeiska återförsäkringsbranschen skulle inte påverkas negativt.

4.8.2

Beräkningsmetoden för skadeförsäkring avspeglar livåterförsäkringsverksamheten på ett adekvat sätt. Genom att livåterförsäkringen i hög grad handlar om övertagande av dödlighetsrisk motsvarar livåterförsäkringsverksamheten snarare skadeförsäkring och skadeåterförsäkring än livförsäkring.

4.8.3

Enskilda risker som inte täcks av beräkningsmetoden för skadeförsäkring kan lätt infogas inom ramen för projektet ”Solvens II”.

4.8.4

Beräkningsmetoden för skadeförsäkring kan lätt genomföras eftersom kommissionen redan i utkastet till direktivförslaget (reviderad version 3) lade fram ett färdigt textförslag.

4.8.5

Denna beräkningsmetod gör det möjligt för livåterförsäkringsföretag att vid varje tidpunkt fastställa sina solvenskrav, eftersom den erforderliga informationen redan i dag finns i företagen och inte först måste samlas in. Särskilt med tanke på den bristande informationen i den internationella affärsverksamheten framstår denna beräkningsmetod som fördelaktig.

4.8.6

Beräkningsmetoden för skadeförsäkring lämpar sig synnerhet för ”snabbspårsmetoden”. Den kan lätt genomföras eftersom inga ytterligare justeringar av beräkningsmetoden krävs till exempel i fråga om avtalsenliga depåer.

5.1

Enligt direktivförslaget skall bestämmelserna för beräkningen av solvensmarginalen för verksamhet med skadeåterförsäkring baseras på de regler som gäller för skadeförsäkringsbolag. I samband med detta skall det vara möjligt att inom ramen för Lamfalussy-förfarandet öka solvenskraven för skadeåterförsäkringen upp till 50 %.

5.2

EESK stöder förslaget att utan förändringar överta solvensbestämmelserna för skadeförsäkrare även när det gäller skadeåterförsäkrare inom ramen för snabbspårsmetoden. Kommittén är dock mycket tveksam till utvidgningen av Lamfalussy-förfarandet så att det även omfattar solvenskrav.

5.3

Föreliggande direktiv utarbetades för att kunna erbjuda ett påskyndat förfarande, och var inte avsett som ramdirektiv för Lamfalussy-förfarandet. Solvenskraven bör först anpassas till bestämmelserna i det bredare projektet ”Solvens II”.

5.4

En användning av Lamfalussy-förfarandet kan inte heller motiveras i detta sammanhang. Återförsäkringsföretagens kapitalkrav utgör inte genomförandeåtgärder av det slag som kan antas genom Lamfalussy-förfarandet. Vid de tidskrävande förhandlingarna om banksektorn i samband med Basel II framgick tydligt att kapitalkraven utgör den centrala delen i det kommande tillsynssystemet och inte är något som kan regleras i efterföljande detaljbestämmelser.

5.5

De konkreta kapitalkraven bör enligt kommitténs åsikt fastställas redan i direktivet, inte i efterföljande gemenskapslagstiftning. Denna åtskillnad får även stöd i det aktuella utkastet till konstitution, som föreskriver att centrala bestämmelser skall återfinnas i själva direktiven. Kommissionens utfästelse om ett brett samråd bland de berörda aktörerna är därför inte tillräckligt omfattande.

6.1

Enligt direktivförslaget får retrocession till andra återförsäkrare uppgå till högst 50 % av det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningarna vid beräkningen av solvensen. Motsvarande regler gäller för direktförsäkrare inom liv- och skadeområdet. Det föreliggande direktivet om tillsyn över återförsäkringsföretag bör leda till en avsevärd stärkning av den finansiella stabiliteten inom återförsäkringssektorn i EU. Mot denna bakgrund anser kommittén att det är motiverat att till fullo erkänna direktförsäkrarnas återförsäkring och återförsäkrarnas retrocession i den mån cedenter eller retrocedenter omfattas av tillsyn inom EU.

6.2

EESK rekommenderar en höjning av återförsäkrings- och retrocessionsfaktorerna också på grund av de ökade kraven på försäkringsbranschen att lösa stora samhällsproblem. Efter terrorattentaten den 11 september 2001 kunde till exempel försäkringar som till ett rimligt pris täckte terrorrisker inom industri och luftfart inte alltid erbjudas, beroende på de låga återförsäkrings- och retrocessionsfaktorerna. I några medlemsstater har man ännu inte kunnat ta fram försäkringslösningar för terrorrisker på grund av den låga retrocessionsfaktorn.

7.1

EESK accepterar den metod för kvalitativa tillsynsregler som fastställs i artikel 34 (Prudent-Person-Principle). På grund av återförsäkringsbranschens särdrag och internationella prägel är detta ett lämpligare tillvägagångssätt än en rent kvantitativ metod. EU tillämpar därmed en modern metod som också rekommenderas av den internationella sammanslutningen för tillsynsorgan för försäkringsbranschen (International Association of Insurance Supervisors – IAIS). Samtidigt konstaterar dock kommittén att en kvalitativ metod inte utgör något fribrev, utan att en ständig kontroll och förbättring av investeringsförfarandena krävs av företagen.

7.2

Eftersom de tillsynsregler som hittills funnits i direktivet (exempelvis depåkravet) måste inskränkas eller upphävas, rekommenderar kommittén att man i direktivet ger medlemsstaterna frihet att tillämpa kompletterande investeringsregler för de återförsäkrare som hör hemma inom deras territorium. Förutsättningen för detta måste dock vara att dessa regler överensstämmer med principen om ansvarsfull ledning (Prudent-Person-Principle) och med principen om att fullgöra ingångna försäkringsåtaganden.

9.1

Kommittén stöder med ovanstående reservationer kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om återförsäkring och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiv 98/78/EG och 2002/83/EG. Kommittén anser att förslaget omfattar nästan alla områden i fråga om tillsyn över återförsäkringsföretag. Ett fullständigt genomförande av direktivet kommer att bidra väsentligt till att stärka och stabilisera återförsäkringsmarknaden i Europeiska unionen, vilket ligger i linje med kommissionens målsättning.

9.2

Kommittén har vid genomgången av kommissionsförslaget tagit upp valda aspekter av direktivförslaget för att ge kommissionen konkreta råd och förslag också för fortsatta överväganden och analys. Kommittén föreslår att man även på området för livåterförsäkring följer skadeåterförsäkringens beräkningsmetoder för solvensmarginalen. Vidare anser kommittén att Lamfalussy-förfarandet inte bör användas i fråga om solvenskrav. Eftersom kommittén anser att direktivförslaget är viktigt förespråkas ett skyndsamt lagstiftningsförfarande.