RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET - Euratoms kärnämneskontroll - verksamhetsåret 2002

1. Sammanfattning

2002 var ett avgörande år för Euratoms kärnämneskontroll. Under 2001 utsåg kommissionen en expertgrupp på hög nivå som skulle utreda det uppdrag och de resurser Euratoms kontor för kärnämneskontroll hade. På basis av expertgruppens rapport antog kommissionen en ny uppdragsbeskrivning för kontorets verksamhet och beslöt samtidigt att det skulle avvecklas och att hela verksamheten skulle flyttas över till GD TREN. För detta ändamål inrättades två nya direktorat den 26 juni 2002: direktorat H - Kärnsäkerhet, och direktorat I - Inspektion av kärntekniska anläggningar.

Antagandet av den nya uppdragsbeskrivningen kommer att föra med sig avsevärda förändringar av de arbetsmodeller som tillämpas för genomförandet av Euratoms kärnämneskontroll. Därför har man inrättat nya enheter som skall bidra med nya, fräscha idéer och ge vägledning för att påskynda införandet av nya arbetsmodeller. Inom själva GD TREN bildades arbetsgrupper av erfaren personal från direktoraten H och I. Utanför GD TREN bildades en rådgivande grupp av ledande experter på kärnämneskontroll - SAGES ("Scientific Advisory Group on Euratom Safeguards" - vetenskaplig rådgivande grupp för Euratoms kärnämneskontroll).

I mars 2002 antog kommissionen ett förslag till en ny förordning om tillämpningen av Euratoms kärnämneskontroll och överlämnade den till rådet för godkännande. Den nya förordningen innebär en revidering av den nu gällande förordningen 3227/76 så att den kommer att överensstämma med utvecklingen på det rättsliga och tekniska området. Det gäller framför allt tilläggsprotokollen till avtalen mellan medlemsstaterna, gemenskapen och Internationella atomenergiorganet (IAEA), ny teknik för dataöverföring och en enhetlig politik om kärnämneskontroll för kärnavfall. Man har kommit relativt långt i överläggningarna med rådet, och förhoppningen är att den nya förordningen skall kunna träda i kraft i slutet av 2003.

Tilläggsprotokollen till de avtal om kärnämneskontroll som ingåtts mellan gemenskapen, medlemsstaterna och IAEA hade ratificerats av 11 av de 15 medlemsstaterna vid utgången av 2002. Samtidigt har verksamhet bedrivits tillsammans med IAEA och en del medlemsstater för att undersöka de praktiska sätten att genomföra protokollen och för att utarbeta erforderliga tillvägagångssätt. En särskild databas håller på att byggas upp för uppföljningen av tilläggsprotokollen när de trätt i kraft.

För att öka insynen och öppenheten höll kommissionen ett seminarium för berörda aktörer för att lämna aktuell information om genomförandet av den nya förordningen och tilläggsprotokollen samt om de nya uppgifter Euratoms kärnämneskontroll har. 110 representanter från medlemsstaterna och kärntekniska anläggningar deltog. I samma anda av ökad insyn och öppenhet anmodades alla större kärntekniska anläggningar i Europeiska unionen att besvara en enkät om hur de bedömde Euratoms kärnämneskontroll i fråga om anseende och kvalitet. Det faktum att svaren i allmänhet var positiva sågs som ett uppmuntrande tecken.

Utvidgningen torde inte komma att innebära några större praktiska svårigheter. Projektet med att ta fram dataprogram och datorutrustning för redovisning av kärnämnen i de nya medlemsstaterna hade gått in i slutfasen vid utgången av 2002.

I slutet av 2002 var den totala mängden plutonium som omfattades av Euratoms kärnämneskontroll 569 ton. Det är en ökning med 11 ton sedan slutet av 2001. På samma sätt har den totala mängden uran som står under Euratoms kontroll ökat till 318 710 ton. Trots ökningen av mängden kärnämne som omfattas av kontrollen har man tack vare en noggrant genomförd rationalisering och effektivisering lyckats minska antalet inspektionsdagar med 5 % jämfört med 2001.

Redovisningar, som i enlighet med förordning 3227/76 lämnats in av anläggningar och som avser flöden och mängder av kärnämne, bearbetades och kontrollerades. Sammanlagt togs mer än en miljon bokföringsposter emot, huvudsakligen i elektronisk form. Alla fel och alla fall av bristande konsistens som uppdagades rättades till av de berörda anläggningarna på ett tillfredsställande sätt. Euratoms kärnämneskontroll lämnade i sin tur över redovisningarna till IAEA i enlighet med sina förpliktelser i avtalen med IAEA om kärnämneskontroll. Alla redovisningar överlämnades i tid och rätt uppställda.

Ett antal diskrepanser och fall av bristande konsistens uppdagades vid inspektioner under 2002. Påföljande undersökningar gav emellertid vid handen att kärnämne inte hade använts för andra ändamål än de avsedda. Inte heller vid data-analys på huvudkontoret i Luxemburg kunde man få fram några belägg för att kärnämne hade använts för andra ändamål än de avsedda. I IAEA:s rapport för 2002 om genomförandet av kärnämneskontroll konstaterade man att det saknades belägg för att kärnämne under IAEA:s tillsyn hade använts för ndra ändamål än de avsedda eller att det hade förekommit missbruk av anläggningar eller utrustning som står under IAEA:s kärnämneskontroll.

2. Rättslig grund för Euratoms kärnämneskontroll

Euratoms kärnämneskontroll har till uppgift att inom Europeiska unionen sörja för att kärnämne inte används för andra ändamål än de avsedda och att man uppfyller de förpliktelser avseende kärnämneskontroll som gemenskapen åtagit sig i enlighet med avtal med tredje land och internationella organisationer. Kapitel VII i fördraget om inrättandet av Europeiska atomenergigemenskapen - till vardags benämnt Euratomfördraget - och tillämpningsbestämmelserna i form av Euratoms förordning nr 3227/76, i dess senast ändrade lydelse, utgör den rättsliga grunden för Euratoms kärnämneskontroll [1].

[1] Se vidare kapitlen 2-3 i verksamhetsrapporten för 1999-2000, KOM(2001) 436 slutlig.

3. Euratoms kärnämneskontroll - uppdrag och arbetssätt

3.1. Rapporten från expertgruppen på hög nivå - läget beträffande genomförandet av dess rekommendationer

För att se över den verksamhet som Euratoms kontor för kärnämneskontroll (ESO) bedrivit gav kommissionen i juni 2001 i uppdrag åt en expertgrupp på hög nivå ("High Level Expert Group, HLEG") [2] att utarbeta en rapport om frågan. Rapporten blev klar i början av 2002 och överlämnades till kommissionsledamoten med ansvar för energi- och transportfrågor, Loyola de Palacio, som också är vice ordförande i kommissionen. De slutsatser gruppen kom fram till och de rekommendationer den lämnade utgjorde vägledande inslag i underlagen för kommissionens beslut av den 26 juni 2002 [3]. Beslutet innebar att den kärntekniska verksamheten på GD TREN omorganiserades och en ny uppdragsbeskrivning för Euratoms kärnämneskontroll antogs.

[2] HLEG-gruppen bestod av Henning Christopherson, Michel Eliat och Bruno Pellaud.

[3] Protokoll från kommissionens 1773:e möte, PV(2002) 1573 slutlig.

Genom ovannämnda beslut tog kommissionen fasta på resultaten från rapporten, antog uppdragsbeskrivningen enligt lydelsen i rapporten och godkände inrättandet av en vetenskaplig rådgivande grupp för Euratoms kärnämneskontroll (Scientific Advisory Group on Euratom Safeguards", SAGES) [4]. Denna grupp har till uppgift att ge kommissionen råd om genomförandet av den nya uppdragsbeskrivningen, framför allt när det gäller att revidera de övergripande ("generiska") metoderna för kärnämneskontroll.

[4] SAGES-gruppen består av Michel Pellaud, Mark Loos och Roland Schenkel.

De första stegen när det gällde utvärderingen och genomförandet av HLEG-gruppens rekommendationer hade redan tagits genom kommissionens ovannämnda beslut: att avveckla Euratoms kontor för kärnämneskontroll och flytta över verksamheten till GD TREN, att anta den nya uppdragsbeskrivningen samt att inrätta SAGES-gruppen. När det gäller de övriga rekommendationer som lämnats är det uppenbart att det kommer att krävas mer tid för att bedöma och i tillämpliga fall genomföra dem i erforderlig utsträckning.

En utförlig analys av kraven och de allmänna egenskaperna hos nya metoder för kärnämneskontroll för alla typer av kärntekniska anläggningar har inletts. Det har skett genom inrättandet av ett antal interna arbetsgrupper som ägnar sig åt uppgiften. En förnyad prövning av kommissionens sätt att samarbeta med kärntekniska anläggningar och med IAEA kan inledas först när grunddragen för en ny modell har utarbetats internt.

3.2. Omorganisationen och den nya uppdragsbeskrivningen

3.2.1. Omorganisationen

Med hänsyn till att handläggningen av kärntekniska frågor är uppdelad på flera olika enheter inom kommissionen, satte den år 1999 igång med att koncentrera och effektivisera verksamheten inom det aktuella området. Med denna målsättning som utgångspunkt ledde den omorganisation som hade beslutats den 26 juni 2002 till inrättandet av två nya direktorat inom GD TREN. Det ena skulle svara för kärnsäkerhet (direktorat H) [5] och det andra för inspektion av kärntekniska anläggningar (direktorat I).

[5] Som ett ytterligare steg utökades direktorat H den 16 februari 2003 med en enhet för strålskydd.

3.2.2. Den nya uppdragsbeskrivningen

Den nya uppdragsbeskrivningen antogs också genom kommissionens ovannämnda beslut. I den fastställs de grundläggande inriktningarna för kommissionens verksamhet när det gäller inspektion av kärntekniska anläggningar. I uppdragsbeskrivningen betonas behovet av att frångå det nuvarande tillvägagångssättet, som består i att man nästan uteslutande gör oberoende kontroller, till förmån för en modell där man tar hänsyn till kvaliteten och prestanda hos anläggningens mät- och kontrollsystem när man avgör hur mycket arbete som bör läggas ned på kärnämneskontrollen i den aktuella anläggningen. I uppdragsbeskrivningen krävs också att man att man skall revidera de tidigare fastställda sätten för samarbetet med IAEA för att uppnå effektivitetsvinster och undvika dubbelarbete.

3.3. En ny förordning på gång

3.3.1. Överläggningarna i rådet - aktuellt läge

Som framgick av förra årets rapport antog kommissionen den 22 mars 2002 förslaget till den nya förordningen om tillämpningen av Euratoms kärnämneskontroll [KOM(2002) 99]. Förslaget överlämnades samma dag till rådet för godkännande. Under ett antal överläggningar i rådet har man avgränsat följande frågor där man sökt nå fram till kompromisslösningar:

* Säkerhet och sekretess beträffande data som kärntekniska anläggningar överlämnar till kommissionen.

* Omfattningen av de uppgifter om kärnämne som skall finnas i anläggningarnas dokumentation.

* Omfattning och utförlighet i fråga om redovisning av kärnämne i avfall.

* Längd på den övergångsperiod som beviljas för anläggningar så att de kan anpassa sina bokföringssystem till det nya dataformatet för redovisningar.

* Förfarande för beviljande av undantag åt användare av kärnämne i dess slutanvändningsform för annat än kärntekniska ändamål.

Läget när det gäller överläggningarna är sådant att man kan hysa tillförsikt om att rådet kommer att godkänna den nya förordningen i god tid innan tilläggsprotokollen träder i kraft och innan utvidgningen är genomförd.

3.3.2. Seminarium för berörda aktörer

På begäran av det danska ordförandeskapet anordnade kommissionen ett informationsseminarium med inriktning på två ämnesområden:

* Tekniska frågor och tidtabellen för genomförandet av den nya Euratomförordningen enligt förslaget i KOM(2002) 99, samt kommissionens förberedelser för att genomföra tilläggsprotokollen.

* De nya uppgifterna för Euratoms kärnämneskontroll som resultat av HLEG-rapporten; utarbetandet av nya arbetssätt inom kärnämneskontroll.

Seminariet ägde rum i Luxemburg den 12-13 december 2002. 110 representanter från kärntekniska anläggningar och nationella myndigheter i EU:s medlemsstater deltog.

En viktig del av seminariet bestod av praktiska övningar, där deltagarna kunde prova den programvara som kommissionen håller på att utveckla och som är avsedd för rapportering av bokföringsdata och av data som krävs enligt tilläggsprotokollen, allt i enlighet med den nya förordningen.

Under seminariets avslutande session nämndes att kommissionen kommer att bistå anläggningarna i så stor utsträckning som möjligt för att underlätta genomförandet av den nya förordningen. Det påpekades också att de uppfattningar som ledningarna för de olika anläggningarna har om Euratoms verksamhet kommer att beaktas i arbetet med att ändra inriktningen på metoderna och modellerna för kärnämneskontroll vid kärntekniska anläggningar. Det meddelades också att man skulle titta närmare på olika metoder för kvalitetssäkring som skulle omfatta revision av respektive anläggnings bokföringssystem samt en riskanalys så att man slipper göra onödiga inspektioner.

4. Euratoms verifieringsverksamhet

4.1. Bokföring av kärnämne

Inom EU återfinns alla slags verksamheter som är knutna till bränslecykeln, men de är inte jämnt fördelade över medlemsstaterna. Kärnämnesmängderna i de anläggningar som omfattas av kärnämneskontroll ökar stadigt. Lagren av plutonium har under det senaste årtiondet ökat från 203 ton 1990 till omkring 569 ton i slutet av 2002. Dessa lager har särskild betydelse för kärnämneskontrollen på grund av plutoniumets känsliga karaktär. Under samma period ökade den sammanlagda uranmängden i EU från 200 400 ton till omkring 319 000 ton i slutet av 2002 (se tabell 1).

Alla mängder och flöden av kärnämne rapporterades av de kärntekniska anläggningarna till Euratoms kontor för kärnämneskontroll. Rapporteringsvolymen för år 2002 uppgick till över en miljon bokföringsposter. Den stora merparten av uppgifterna skickades med elektronisk dataöverföring. Man kontrollerade alla uppgifter med avseende på intern och extern överensstämmelse. Man kontrollerade även att uppgifterna överensstämde med bestämmelserna i Euratoms avtal med tredje länder.

Rena slarvfel och bristande överensstämmelse som uppdagades under 2002 korrigerades efter samråd med de berörda anläggningarna.

Bokföringsrapporter överlämnades till IAEA i enlighet med de förpliktelser som EU tagit på sig inom ramen för sitt avtal med IAEA om kärnämneskontroll. Under den period som denna rapport omfattar har IAEA varit nöjda med kvaliteten på rapporterna och med att tidsgränserna har hållits.

4.2. Inspektioner och deras resultat

Under 2002 omfattade ESO:s inspektionsverksamhet 7 288 mandagar. Det är en minskning med omkring 5 % jämfört med år 2001.

Minskningen är huvudsakligen en följd av effektivisering, rationalisering och prioritering av inspektionsinsatserna, som beskrivs närmare nedan. Genom denna besparing har inspektionsresurser frigjorts för nya anläggningar som tagits i drift under rapportperioden.

Om man delar upp inspektionerna grovt på de viktigaste anläggningstyperna framgår det att omkring 30 % av arbetsinsatsen gjordes vid upparbetningsanläggningar (se punkt 4.2.1 nedan) med tillhörande lager, 45 % vid anrikningsanläggningar och anläggningar för bränsleproduktion (se punkterna 4.2.2-4.2.4) och 25 % vid kärnkrafts- eller forskningsreaktorer (se punkt 4.2.5) och andra kärntekniska anläggningar (se punkt 4.2.6).

Nedan följer en sammanfattning av de viktigaste problemen och resultaten som framkommit under inspektionerna av de olika typerna av kontrollpliktiga anläggningar.

4.2.1. Upparbetningsanläggningar [6]

[6] I upparbetningsanläggningar genomgår utbrända bränsleelement från kärnkraftsreaktorer en kemisk process för separering av uran och plutonium från de högradioaktiva klyvningsprodukterna. Det separerade kärnämnet kan sedan återföras till bränslecykeln.

De moderna upparbetningsanläggningarna för kärnbränsle - Thorp i Sellafield, Förenade kungariket, och UP2/UP3 i La Hague, Frankrike - kännetecknas av hög kapacitet [7] och en långtgående automatisering och inkapsling av processerna. Enligt de nuvarande rutinerna för kärnämneskontroll skall inspektionerna göras ofta, och det skall finnas helautomatiska system för kärnämneskontroll vilkas funktion är att verifiera flödena av kärnämne. Av dessa flöden utgörs en betydande del av färskt plutonium. Båda dessa stora upparbetningsanläggningar har var sitt Euratomlaboratorium på respektive anläggningsplats, och där görs verifierande mätningar. Laboratorierna sköts av analytiker från Institutet för transuraner (som lyder under generaldirektoratet för Gemensamma forskningscentret, GFC).

[7] Dessa anläggningars sammanlagda årliga kapacitet uppgår till över 3 000 ton bränsle med ett innehåll av över 20 ton plutonium.

Utom under en planerad avställningsperiod från mitten av mars till början av juni 2002 var Thorp i normal produktion. I juni 2001 uppdagades en indikation på en systematisk avvikelse i resultaten från anläggningens referensprover. Eftersom man på anläggningen kände till huvudorsakerna till problemet och var medveten om omständigheterna, tilläts fortsatt produktion fram till den planerade inventeringen i den kemiska separationsanläggningen i april 2002. Genom omfattande tester som utfördes av anläggningens personal, och genom undersökningar där Euratoms laboratorium hjälpte till i betydande omfattning, kunde man visa att de data som tydde på förlust av kärnämne var felaktiga och måste korrigeras. De korrigerade värdena uppfyller internationellt erkända normer. Den årliga fysiska inventering och materialbalans som lades fram av BNFL ("British Nuclear Fuels Plc" - ledande brittiskt kärntekniskt företag) godkändes. Anläggningen har vidtagit erforderliga åtgärder för att detta problem inte skall upprepas. Sedan dess har det installerade systemet för kärnämneskontroll inte avslöjat några fler problem av detta slag.

Resultaten från inspektionerna vid upparbetningsanläggningarna av Magnox-typ och tillhörande anläggningar i Sellafield var tillfredsställande. Den årliga fysiska verifieringen visade att värdena för oredovisad kärnämnesmängd ("Material Unaccounted For", MUF) för allt slags kärnämne låg inom internationellt godkända gränser. Det bör särskilt framhållas att resultaten i fråga om utrustning för avlägsnande av kapslar från bränsleelement vid anläggningar för bränslehantering ("Fuel Handling Plant-Decanners") uppvisade en förbättring jämfört med resultaten från tidigare år. I slutet av året godkändes och driftsattes utbyggnaden av lager 9 för särskilt kärnämne. I november deponerades de första kapslarna med plutoniumoxid i den nya lagerutbyggnaden.

I La Hague var upparbetningsanläggningen UP2/800 i drift från april 2002 till årets slut efter att den nya linjen (R4) för slutbehandling av plutonium ("plutonium finishing line") togs i drift. Upparbetningsanläggningen UP3 var i drift från januari till december 2002. Cogema, som driver anläggningen, gav under hela året japanska praktikanter utbildning i upparbetningsmetoder. Korta omgångar av upphuggning ("shearing") och upparbetning gjordes, följda av utvärderingsdiskussioner, varvades med omgångar av upparbetning för kommersiella syften.

De rutinverifieringar som gjordes av alla in- och utflöden av plutonium styrkte riktigheten av Cogemas deklarationer. Liksom tidigare år kunde man emellertid konstatera att anläggningen var avsevärt försenad med att lämna in deklarationer av en del analysresultat.

Vid den fysiska inventeringen i den kemiska processanläggningen UP3 uppdagades en relativt stor oredovisad kärnämnesmängd (MUF) för U och U235. En oredovisad mängd i samma storleksordning men med motsatt tecken kunde konstateras vid anläggningen UP2-800. Orsaken skulle kunna ligga i den systematiska överföringen av uranylnitrat i vätskeform från UP2-800 till UP3. Cogemas undersökning av de tänkbara orsakerna pågår fortfarande. Allt arbete ägde rum i en anda av gott samarbete med anläggningen och med bistånd av analytikerna och inspektörerna från de laboratorier på plats som drivs av Institutet för transuraner, ITU. (ITU lyder under generaldirektoratet för Gemensamma forskningscentret, GFC.)

Man har vidtagit åtgärder för att ytterligare rationalisera inspektionsverksamheten genom att koncentrera sig på strategiskt viktiga kärnämnesområden, nämligen in- och utflöden av plutonium. Liksom 2001 gjordes inga rutinkontroller av utflöden av uran, och andra kontroller av lågprioriterat uran genomfördes inte heller.

Planen för avvecklingen av upparbetningsanläggningen i Dounreay i Förenade kungariket har som långsiktigt mål ett fullständigt bortskaffande av kärnämne från ett antal områden vid anläggningen. För genomförandet av denna plan krävs bland annat att verksamheten vid vissa befintliga anläggningar återupptas samt att nya byggs, t.ex. för avfallshantering. Så länge det finns klyvbart material i dessa anläggningar omfattas de av kärnämneskontroll. Under det senaste året gjorde våra inspektörer veckovisa rutininspektioner, och två fysiska verifieringar ("Physical Inventory Verifications", PIV) genomfördes. Vid alla dessa kontroller uppnåddes tillfredsställande resultat såtillvida att de styrkte de deklarationer som anläggningarna hade lämnat.

4.2.2. Anläggningar för MOX-bränsleproduktion (MOX = Mixed Oxide Fuels) [8]

[8] I anläggningar för produktion av MOX-bränsle blandas plutoniumoxid, som produceras i upparbetningsanläggningar, med uranoxid för produktion av MOX-bränsleelement för kärnkraftverk.

Vid anläggningen för MOX-bränsleproduktion i Sellafield ("Sellafield MOX Plant", SMP) togs plutoniumsteget i drift i april efter att brittiska kärnkraftinspektionen ("Nuclear Installations Inspectorate", NII) gett sitt tillstånd och efter att man med tillfredsställande resultat genomfört en fysisk verifiering före plutoniumkörning. Sedan dess har produktionen av MOX-pellets fortsatt, och de första MOX-stavarna har tillverkats.

Idrifttagandet av instrumenten för kärnämneskontroll är nästan helt genomfört. I samband med att MOX-produktionen startade inledde man också fortlöpande veckovisa inspektioner. Inspektionerna omfattar verifiering av driftsdata - som inkommer dagligen via en förbindelse med anläggningens lokala driftnät - mot signaler från de installerade instrumenten för kärnämneskontroll. För närvarande utförs dessa kontroller av signalerna manuellt, men man håller på att utveckla programvara som kommmer att automatisera arbetet. Överläggningarna om dataöverföring mellan anläggningen och Euratoms huvudkontor i Luxemburg fortsätter. En sådan dataöverföring skulle kunna rationalisera inspektionsverksamheten ytterligare.

Demonstrationsanläggningen i Sellafield för produktion av MOX-bränsle ("MOX Demonstration Facility", MDF) har fått licens för drift som stödanläggning och testlaboratorium för produktionsanläggningens behov. Under sommaren återupptog man behandling av kärnämne i viss omfattning.

Alla interimsinspektioner, de månatliga inventarieverifieringarna samt den fysiska verifieringen i februari genomfördes med tillfredsställande resultat.

De metoder och tekniska hjälpmedel som används vid Melox' anläggning i Marcoule var fortsatt mycket tillfredsställande. I nära samarbete med anläggningen beslöt inspektörerna att ytterligare övervakningsåtgärder skulle genomföras för att täcka in en ny lagringsanläggning som nyligen uppförts inom anläggningen. Den årliga fysiska verifieringen (PIV) i anläggningen utfördes i juli med tillfredsställande resultat.

Vid den årliga fysiska verifieringen i Cogemas anläggning i Cadarache, Frankrike, uppdagades en oacceptabel oredovisad kärnämnesmängd (MUF) i fråga om plutonium.

Anläggningen har ringat in de tänkbara orsakerna till avvikelsen och håller för närvarande på med att revidera de interna rutinerna för bokföring och uppföljning av det lagrade kärnämnet. Vidare genomför anläggningen nya mätningar av de partier i vilka det förekom oredovisade mängder samt en förnyad kontroll av mätsystemets noggrannhet.

Det berörda kärnämnet kommer att finnas kvar på anläggningen så att man kan fastställa respektive mängder på nytt.

Kommissionen har mottagit en preliminär rapport i ärendet, och inspektörerna följer noga utvecklingen av anläggningens åtgärder.

Belgonucléaires anläggning för MOX-bränsleproduktion i Dessel, Belgien, omfattas av Euratoms och IAEA:s kärnämneskontroll i enlighet med avtalet inom ramen för den nya partnerskapsmodellen ("New Partnership Approach", NPA). Inspektionerna under 2002 har styrkt anläggningens deklarationer, och året kunde avslutas med en fysisk verifiering som uppvisade ett tillfredsställande resultat. Det helautomatiska mätsystemet för mottaget kärnämne har moderniserats, och den helautomatiska utrustning som är installerad vid själva anläggningen har kopplats upp mot inspektörernas kontor. Eftersom de belgiska myndigheterna inte har beviljat några exporttillstånd för leveranser av plutoniumprover till Institutet för transuraner (som lyder under generaldirektoratet för Gemensamma forskningscentret, GFC), har inga förstörande analyser kunnat utföras vid Euratoms kärnämneskontroll sedan mars 2001.

FBFC:s anläggning för produktion av MOX-bränsleelement i Dessel, Belgien, fortsätter sina leveranser huvudsakligen till tyska och schweiziska reaktorer. En anläggning kan dölja att kärnämne används för andra ändamål än de avsedda genom att låna kärnämne från en annan anläggning. För att eliminera denna möjlighet gjordes den årliga fysiska verifieringen (PIV) vid FBFC:s anläggning vid samma tidpunkt som vid Belgonucléaire.

Målen för kärnämneskontrollen vid anläggningarna i Hanauområdet i Tyskland har uppnåtts. Man har kommit överens om tillvägagångssättet för kärnämneskontrollen i samband med avvecklingen av Siemens anläggning för MOX-bränsleproduktion, och det tillämpas nu med gott resultat. Allt kärnämne vid BfS i Hanau (BfS = "Bundesamt für Strahlenschutz" - tyska federala strålskyddsmyndigheten) har flyttats till det nya lager som uppförts speciellt för detta ändamål. De insatser för kärnämneskontroll som gjordes för att först verifiera förflyttningarna och därefter hålla lagret under uppsikt har fungerat tillfredsställande.

4.2.3. Anrikningsanläggningar [9]

[9] Till moderna lättvattenreaktorer behövs bränsle med en halt på omkring 3-5 % av den klyvbara uranisotopen U235. Eftersom naturligt uran bara innehåller 0,7 % av denna nuklid måste det anrikas för att man skall uppnå önskad halt. I EU finns två företag som utför detta åt civila kunder: Urenco och Eurodif.

De tre anläggningar som Urenco driver för anrikning genom centrifugering i Almelo i Nederländerna, Gronau i Tyskland och Capenhurst i Förenade kungariket omfattas samtliga av kärnämneskontroll i samarbete med IAEA. Capenhurst har satts upp på en förteckning över anläggningar som Förenade kungariket upprättat inom ramen för sitt frivilliga erbjudande om att låta vissa anläggningar vara öppna för kärnämneskontroll, och IAEA har beslutat att anläggningen skall omfattas av kontrollen.

Den snabba uppbyggnad av anrikningskapacitet som inletts på senare år fortsatte med oförminskad hastighet under hela 2002. Den installerade kapaciteten vid alla tre anläggningarna tillsammans uppskattas idag till över 6 000 tons separationsarbete per år.

På grund av att centrifugkaskadområden är kommersiellt känsliga, samt på grund av spridningsrisken, är tillträdet till dessa områden strängt begränsat. För att fastställa att ingen produktion av höganrikat uran sker använder man sig av en kombination av HPTA/ES-teknik ("High Performance Trace Analysis/Environmental Sampling" - högeffektiv spåranalys och miljöprovtagning), permanent installerade kaskadrörsmonitorer ("cascade-pipe monitors"), bärbar utrustning för oförstörande analys, inneslutning och övervakning ("Containment and Surveillance", C & S) samt tillträde utan förvarning vid enskilda tillfällen ("Limited Frequency Unannounced Access", LFUA). Under 2002 ingår provtagning för HPTA/ES som en del av inspektionerna.

Varje år görs en fysisk verifiering. Dessutom görs elva rutininspektioner med jämna mellanrum samt ett antal ytterligare inspektioner för kontroll av ingångsämne och produkt. Slutsatsen av dessa insatser blev att samtliga anläggningars deklarationer för 2002 om flöden och lagren av kärnämne var tillfredsställande.

På Eurodif i Pierrelatte, Frankrike, som är en anläggning för anrikning genom gasdiffusion, genomfördes täta inspektioner under hela 2002 (det innebar en inspektion per vecka). Den årliga inventarieverifieringen genomfördes under första veckan i mars med tillfredsställande resultat. Under de veckovisa inspektionerna verifierade man fram till mitten av juni 2002 allt producerat låganrikat uran som deklarerats som kontrollpliktigt. Det tillförda naturliga uranet och restfraktionerna av utarmat uran ("tails") verifierades genom stickprov. Från mitten av juni och framåt minskade verifieringen även av anrikat uran till att omfatta mindre än 100 %. Orsaken var en nedskärning av inspektionsverksamheten. Följden blev att inte allt anrikat kärnämne, som Eurodif exporterade till länder utanför EU, blev verifierat och förseglat.

Resultatet av dessa inspektioner blev att det under 2002 inte fanns något belägg för att kärnämne, som deklarerats som kontrollpliktigt, hade använts för andra ändamål än de avsedda. Den "särskilda ställning" [10] som Eurodifs anläggning har innebär att den garanti kärnämneskontrollen ger är begränsad, och detta måste åtgärdas.

[10] Den "särskilda ställningen" beror på att det på Eurodif finns kärnämne som inte omfattas av kärnämneskontroll.

4.2.4. Bränslefabriker och konverteringsanläggningar [11]

[11] På anläggningar för låganrikat bränsle ("LEU Fuel Fabrication Plants") produceras bränsleelement av låganrikat uran (LEU) för kärnkraftverk. På anläggningar för höganrikat bränsle ("HEU Fuel Fabrication Plants") produceras bränsleelement av höganrikat uran (HEU) för forskningsreaktorer.

Vid FBFC:s anläggning för produktion av låganrikat uran (LEU) i Dessel, Belgien, går samarbetet vidare med IAEA i enlighet med avtalet inom ramen för den nya partnerskapsmodellen (NPA-avtalet). En årlig fysisk verifiering genomfördes i juli med tillfredsställande resultat. Institutet för transuraner (GD GFC) bistod med mätningarna på plats.

Vid BNFL:s anläggning i Springfields, en stor anläggning för konvertering av uran och bränsleproduktion i Förenade kungariket, har man bibehållit de veckovisa inspektionerna på grund av anläggningens storlek och de olika slags verksamheter som bedrivs där samt på grund av att import och export sker kontinuerligt med täta intervall. Dessutom är samtliga exportleveranser från EU förseglade.

Experter från Gemensamma forskningscentrets enhet för kärnsäkerhet och strålskydd (GFC C-2) kartlade anläggningen i Springfields. Syftet var att bedöma de risker för strålning och kontamination som inspektörerna utsätts för. Detta var en nyttig insats för att öka inspektörernas medvetenhet om de relativa risker som är knutna till de mycket skiftande förhållanden och typer av kärnämne som finns här. Det rekommenderades att en sådan insats görs vid varje större anläggning som besöks av inspektörer.

Specifikationerna för det projekt som går ut på att installera apparatur för oförstörande analys i det oåtkomliga fatlagret ("drum store") vid oxidbränslekomplexet ("Oxide Fuel Complex") blev klara under året. Så fort anläggningen har lagt fram ett förslag om de finansiella villkoren, kommer ett beslut om genomförandet att fattas. Överläggningar har förts med anläggningen om tänkbara alternativ till det nuvarande inspektionssystemet.

Vid FBFC:s anläggning för produktion av låganrikat uran i Romans-sur-Isère i Frankrike genomfördes den årliga fysiska inventeringen i augusti. Institutet för transuraner (GD GFC) bistod med mätningarna på plats. Det framkom inga belägg för att kärnämne hade använts för andra ändamål än de avsedda, men man kunde konstatera ett antal brister, som måste avhjälpas av anläggningen. Bristerna bestod i att man hade tagit upp poster i inventarieförteckningen som inte kunde återfinnas av våra inspektörer vid den fysiska verifieringen. Det förekom också att inspektörerna fann poster under verifieringen som inte hade deklarerats av anläggningen.

I juli installerades en helautomatisk mätstation ("Unattended Measuring Station", UMS), och både anläggningens personal och Euratoms inspektörer har utbildats i dess användning. Mätstationen har utvecklats av Gemensamma forskningscentret (GFC) i Ispra och är avsedd för on-line-mätning av utflödet av färdiga bränsleelement.

Den årliga fysiska verifieringen i CERCA:s anläggning för produktion av höganrikat uran (HEU) i Romans-sur-Isère, Frankrike, genomfördes i november och gav helt och hållet tillfredsställande resultat. Verifieringen kunde för första gången genomföras med hjälp av en inventarieförteckning av posterna i maskinläsbar form. Inspektörerna kunde validera de deklarerade uppgifterna med tillfredsställande resultat. GFC i Ispra har installerat en ny och tekniskt modifierad gamma-scanner vid anläggningen. Detta mätinstrument används för oförstörande analys av bränsleelement för forskningsreaktorer.

Alla verifieringar vid Enusa i Juzbado, Spanien, vid Westinghouse Atom AB i Västerås, Sverige, samt vid ANF-Lingen, Tyskland, genomfördes med tillfredsställande resultat. Institutet för transuraner (GD GFC) bistod med kemisk analys av proverna. Eftersom dessa anläggningar har uppnått en hög nivå i fråga om bokföring av kärnämne används dessa anläggningar som referensanläggningar för jämförande analyser ("benchmarking"). I Juzbado och Västerås har Euratoms inspektörer med gott resultat använt avancerade hjälpmedel för verifiering och utvärdering på plats.

4.2.5. Kärnkrafts- och forskningsreaktorer [12]

[12] Merparten av de kärnkraftverk som är i drift i EU har lättvattenreaktorer (LWR, "Light Water Reactor"), dvs. de kyls och modereras med vanligt vatten. Utöver denna typ finns Magnox- och AGR-typer i Förenade kungariket (AGR = "Advanced Gas Cooled Reactor" - avancerad gaskyld reaktor), vilka modereras med grafit och kyls med CO2-gas. Lättvattenreaktorer som drivs med låganrikat uran (LEU) kännetecknas av att de kan gå länge (12-18 månader) i kontinuerlig drift. Dessa driftsperioder, under vilka bränslet i reaktorhärden är oåtkomligt, följs av driftsavbrott på normalt 2-4 veckor. Då ersätts omkring en tredjedel av det utbrända bränslet i härden med nytt bränsle från bränslefabriker. Lättvattenreaktorerna genomgår inspektion under driftsavbrotten, då allt bränsle är åtkomligt för kontroll.

En fysisk verifiering genomfördes med tillfredsställande resultat vid Dodewaard-reaktorn i Nederländerna, som stängdes av 1997. Transporter av utbränt bränsle kommer att fortsätta även under 2003.

Under den årliga fysiska verifieringen i kärnkraftverket av Magnox-typ i Wylfa, Förenade kungariket, uppdagade man att det fattades ett bestrålat bränsleelement. I rapporten från en teknisk undersökningsgrupp redovisades slutsatsen att det aktuella elementet måste ha gått till Sellafield av misstag. I rapporten läggs också fram ett antal rekommendationer som syftar till att förhindra att sådana incidenter upprepas. Anläggningen har emellertid uppmärksammats på att undersökningsgruppens slutsats inte styrkts förrän Sellafieldanläggningen kan bekräfta att den tagit emot det saknade elementet.

I april meddelade kärnkraftverket i Bradwell att man funnit en indikation på en diskrepans i bokföringen av bränsleelement som skickats till Sellafield. Ytterligare en incident av detta slag, som bestod i att man hade upptäckt ett obestrålat element, rapporterades i december av samma kärnkraftverk. Efter en grundlig undersökning är Euratom förvissad om att erforderliga åtgärder för att avhjälpa problemet har vidtagits.

I november kunde man konstatera brister i bokföringsrutinerna även vid kärnkraftverket i Sizewell i Förenade kungariket. På uppmaning av Euratom har ledningen för anläggningen vidtagit åtgärder för att förhindra ett upprepande.

Rutininspektioner vid kärnkraftsreaktorer i Finland och Sverige genomfördes utan allvarligare incidenter som rörde kärnämneskontrollen. Vid Euratoms kärnämneskontroll söker man så långt det är möjligt undvika att genomföra kontrollinspektioner av reaktorhärden på grund av den stora insats som krävs. Sådana inspektioner var dock inte alltid möjliga att undvika, och man drabbades av de vanliga problemen med planeringen på grund av att överenskomna tidpunkter ändrades med kort varsel. Förändringar av IAEA:s ansvar för finska reaktorer ledde till en ändring av IAEA:s arbetssätt, vilket skapade stor förvirring hos anläggningarnas ledning. Euratoms kärnämneskontroll kommer att föreslå att man i dessa fall tar fram anläggningsspecifika underlag enligt den nya partnerskapsmodellen (NPA).

Reaktorn Barsebäck 1 i Sverige är tömd på kärnämne, men ledningen vill bibehålla den i driftklart skick som försöksanläggning för nya hanteringsrutiner vid Barsebäck 2 som har identisk konstruktion. Vi behöll därför övervakningssystemet installerat och i drift.

Franska reaktorer inspekterades varje gång något av reaktorblocken vid en anläggning stängdes av för byte av bränsleelement. Inspektionerna gav inte anledning till någon anmärkning.

Arbetsmiljön vid vissa reaktorer i Spanien ledde till problem i fråga om den tekniska tillförlitligheten hos permanent installerade övervakningssystem. Därför var man tvungen att temporärt installera ytterligare övervakningssystem vid byte av bränsleelement. I kärnkraftverket i Vandellos måste man tillgripa invasiva åtgärder (med Ion Fork-detektor) efter att problem uppstått med kommunikationen mellan Euratoms kärnämneskontroll och anläggningen, vilket gjorde att kontinuiteten av kunskap om kärnämnet i härden gick förlorad.

I ett antal tyska och belgiska kärnkraftverk fortsatte man att fylla Castor-behållare med utbränt bränsle, och i Trillo i Spanien började man med samma verksamhet. Eftersom dessa behållare är avsedda att lagras vid reaktoranläggningarna under medellång eller lång tid och eftersom de efter fyllning kommer att omgärdas av flerfaldiga inneslutnings- och övervakningssystem, utförde Euratom mätningar av bränslet före fyllning. På grund av upprepade tekniska problem under förloppet med fyllning, torkning och förslutning, visade det sig att inspektioner avseende Castor-behållare var resurskrävande och svåra att planera. Dessutom verkar policyn för tillståndsgivning hos myndigheterna i en del tyska delstater vara sådan att den inte underlättar planering av inspektionerna. Man räknar med att situationen successivt kommer att förbättras i och med att helautomatiska mätstationer installeras vid alla berörda reaktorer.

En annan typ av inspektioner som kräver betydande personalresurser är de som rör reaktorer som drivs med MOX-bränsle i de kärnvapenfria staterna. Genom att installera ett speciellt kamerasystem för övervakning av härden i reaktorerna vid Gundremmingens kärnkraftverk i Tyskland bidrog man till att minska arbetsbördan vid denna anläggning.

Inspektioner vid forskningsreaktorer brukar inte leda till några anmärkningar beträffande kärnämneskontrollen inom ramen för denna årliga rapport. Tendensen går mot en minskning av reaktordriften inom forskningsområdet på grund av den politik för kärnkraftsavveckling som många medlemsstater driver. Det enda nya projektet på det här området är FR2-reaktorn i Tyskland.

Efter en oplanerad och temporär avstängning av högflödesreaktorn i Petten, Nederländerna, erhölls tillstånd för återstart i mars. Revisioner av säkerhetstänkande och säkerhetsledning gav vid handen att reaktorns driftsäkerhet inte var äventyrad. Beredskapsplaner för att hålla ett ökat lager färskt bränsle under kärnämneskontroll behövde inte sättas i verket.

4.2.6. Andra anläggningar

Lagringsbassängerna för bestrålade bränsleelement från lättvattenreaktorer i La Hague i Frankrike inspekteras gemensamt av Euratom och IAEA. Här uppdagades inga diskrepanser vid verifieringarna. I slutet av 2001 inträffade emellertid ett avbrott i kunskapskontinuiteten. Det avhjälptes i början av 2002, dock efter alltför lång tid.

IAEA avser att minska sin närvaro i Frankrike, som ju är en kärnvapenstat, och har därför börjat titta på möjligheten att revidera sina rutiner för kärnämneskontroll avseende dessa bassänger för lättvattenreaktorer. Ännu har dock inga konkreta resultat kommit fram.

Under 2002 togs två nya mellanlager i drift i EU. Framför allt i Tyskland, liksom även i en del andra länder, satsar man på en övergång till lagring av bestrålat bränsle i reaktorns närhet. En följd av detta blir att kärnämneskontrollen vid mellanlager kommer att utvidgas 2003. För närvarande pågår överläggningar om nya tillvägagångssätt för kärnämneskontroll av detta slags anläggningar.

Vid anläggningen i Cadarache i Frankrike planerar det ansvariga företaget, CEA, att uppföra ett nytt lager som skall ersätta ett gammalt. I det nya lagret kommer också betydande mängder kärnämne att rekonditioneras. Euratom har framfört önskemål om att få delta i konstruktionsskedet för att kunna ta fram och installera lämplig utrustning och för att minska arbetskraftsbehovet och dosbelastningen. Euratom har anmodat de ansvariga att i största möjliga utsträckning hålla flödena av civilt och militärt kärnämne åtskilda.

Under det senaste årtiondet har en stor mängd anläggningar vid forskningscentret i Karlsruhe i Tyskland upphört med kärnteknisk verksamhet. Under fjärde kvartalet 2002 genomförde Euratom inspektioner för att verifiera de grundläggande tekniska egenskaperna ("Basic Technical Characteristics", BTC) och status (avstängd eller avvecklad anläggning) för 17 materialbalansområden. Inspektionerna gjordes i nära samarbete med IAEA för att fastställa om kärnämnet hade skickats iväg och om byggnader och utrustning hade rivits, monterats ned och/eller avlägsnats. De resultat som framkom var tillfredsställande och styrker att de flesta av dessa anläggningar inte längre behöver inspekteras.

Under hela 2002 fortsatte arbetet med att avlägsna bestrålade bränsleelement från reaktorhärden i bridreaktorn Superphenix ("Fast Flux Reactor") i Creys-Malville, Frankrike, och flytta över dem till bassängen för utbränt bränsle. Man räknar med att arbetet kommer att vara klart i juni 2003 och att reaktorhärden då skall vara tömd. De färska bränsleelementen lagras fortfarande i ett torrlager vid anläggningen och omfattas av regelbundna inspektioner avseende kärnämneskontroll. Kärnämneskontroller genomfördes och uppföljningsåtgärderna var tillfredsställande.

Under den årliga fysiska inventeringen i december 2002 vid Gemensamma forskningscentret i Ispra i Italien användes ett nytt programvarupaket (IP3) för stratifiering, urval av poster av kärnämne för mätning samt för annat verifieringsarbete i samband med inspektioner. Av slutresultaten kan man konstatera att programvaran hade fungerat väl som hjälpmedel under denna fysiska verifiering. IAEA deltog i arbetet.

Vid mellanlagret i Lingen-Emsland i Tyskland flyttade man i december 2002 den första Castor-behållaren med bestrålade bränsleelement från Emsland-reaktorn till mellanlagret vid reaktoranläggningen. Detta är i överensstämmelse med den tyska modellen att lagra bestrålade element i lager vid själva anläggningarna.

Man räknar inte med att GNS' mellanlager i Ahaus och Gorleben i Tyskland kommer att ta emot några bestrålade bränsleelement från tyska reaktorer under de kommande åren.

2002 flyttade man över sex behållare med utbrända bränsleelement från forskningsreaktorn BR3 till SCK-Belgoprocess' nya mellanlager i Dessel, Belgien. Materialbalansområdet (MBA) i BR3 är nu helt tömt.

Vid mellanlagret i Greifswald, Tyskland, bedrevs fyllningen av Castor-behållare med nedsatt hastighet under hela året. Det berodde på flera tekniska problem, som huvudsakligen hade att göra med plomberingen av primärlocket. Totalt sex Castor-behållare fylldes i block 2 och transporterades till mellanlagret. Det kärnämne som finns kvar i block 1 verifierades med Ion Fork-detektor och placerades i ett KRB MOX-kärl som förberedelse för flyttning till mellanlagret (KRB = kärnreaktorblock).

Rutinerna för kärnämneskontroll i lagringsbassängerna i Greifswald ger fortfarande anledning till bekymmer, eftersom det nuvarande tillvägagångssättet leder till nästan ständiga förluster av kunskapskontinuiteten på grund av förflyttning av delvis fyllda kärl. Ett förslag från IAEA om zonindelning har ännu inte genomförts.

Vid den avstängda reaktorn i Rheinsberg i Tyskland genomfördes en enda inspektion under året. Syftet var att ta referensprover för de högaktiva cellerna ("hot cells"). Anläggningen har inget kärnämne att redovisa.

4.2.7. Allmän bedömning av verksamheten inom kärnämneskontroll

Under rapportperioden 2002 låg tyngdpunkten i den allmänna utvärderingen av kärnämneskontrollen i huvudsak på resultaten i fråga om oredovisad kärnämnesmängd (MUF), kumulerad oredovisad kärnämnesmängd (kumulerad MUF) - dvs. den algebraiska summan av den oredovisade kärnämnesmängden för ett materialbalansområde räknat över tiden - samt skillnader mellan leverantör och mottagare [13]. Den oredovisade kärnämnesmängden (MUF) kan beskrivas som skillnaden mellan det fysiska och det bokförda inventariet. Utvärderingen gjordes bara för anläggningar där kärnämnet hanteras i bulkform (dvs. oförpackad, lös form), närmare bestämt i upparbetningsanläggningar, bränslefabriker och anläggningar för anrikning genom gascentrifugering. Där utgår man ifrån att den oredovisade kärnämnesmängden inte är lika med noll på grund av mätosäkerheter och det slags bearbetning kärnämnet genomgår.

[13] "Skillnad mellan leverantör och mottagare" är kärnämnesmängden i ett parti enligt det avsändande materialbalansområdet minus den uppmätta kärnämnesmängden i det mottagande materialbalansområdet.

Hela utvärderingen gjordes med hjälp av underlag från bokföringsdatabasen hos Euratoms kärnämneskontroll. Det innebär att de franska materialbalansområden (MBA), där kärnämnet hanteras i bulkform och för vilka vi saknar deklarationer, inte ingick i utvärderingen. Små materialbalansområden med bulkhantering som har ett fysiskt inventarium eller ett materialflöde på mindre än två gånger den s.k. signifikanta mängden ("significant quantity") [14] undantogs också från utvärderingen. Det gällde även sådana materialbalansområden med bulkhantering som var under avveckling under rapportperioden 2002.

[14] Begreppet "signifikanta mängder" används när man fastställer den del av målet för kärnämneskontrollen som avser mängder. Det kan t.ex. vara 8 kg Pu, 25 kg höganrikat uran och 75 kg låganrikat uran.

För de materialbalansområden i EU där bulkhantering används gav utvärderingen inga belägg för att anläggningar hade använt råmaterial och särskilda klyvbara material för andra ändamål än de avsedda genom att dölja det i form av oredovisade kärnämnesmängder eller skillnader mellan leverantör och mottagare. Mätsystemen för samtliga materialbalansområden med bulkhantering i EU uppfyller de allra senaste internationella normerna. Likväl fanns det belägg för avvikelser i den kumulerade oredovisade kärnämnesmängden för en del materialbalansområden med bulkhantering. Man måste därför undersöka dessa avvikelser och vidta korrigerande åtgärder.

5. Kärnämneskontroll inom ramen för den nya partnerskapsmodellen

5.1. IAEA:s rapport om genomförandet av kärnämneskontroll

IAEA:s rapport om genomförandet av kärnämneskontroll ("Safeguards Implementation Report", SIR), som omfattar de gemensamma insatserna inom EU under 2001, överlämnades till Euratoms kontor för kärnämneskontroll (ESO) i maj 2002.

Under första halvan av juni ägde ett möte rum på IAEA:s huvudkontor. Man gick då igenom resultaten i rapporten och diskuterade detaljer om kärntekniska anläggningar i EU.

Sammantaget kom man i SIR-rapporten för 2001 fram till att det inte fanns några belägg för att kärnämne som omfattas av kärnämneskontroll i EU använts för andra ändamål än de avsedda, eller att utrustning eller anläggningar som omfattas av kärnämneskontroll hade missbrukats.

Det konstaterades i rapporten att man tack vare samarbetet med ESO och medlemsstaternas stödprogram kunde göra betydande framsteg i fråga om tekniken och verifieringsrutinerna för kärnämneskontroll. I olika anläggningar i EU genomfördes försök med övervakningssystem, stickprovsinspektioner med kort varsel samt fjärrövervakning. Som ett inslag i avtalen inom ramen för den nya partnerskapsmodellen och med syfte att spara in på resurser fortsatte IAEA och ESO att dela på kostnaderna för inköp, drift och underhåll av den utrustning som är installerad i anläggningar som omfattas av IAEA:s kärnämneskontroll.

Liksom redan i SIR-rapporten för år 2000 betonade IAEA på nytt betydelsen av ett intimt samarbete med statliga och regionala system för bokföring och kontroll av kärnämne för att effektivisera verifieringsarbetet och öka kostnadseffektiviteten. Mot denna bakgrund har Euratom och IAEA bildat en gemensam arbetsgrupp som skall förbereda genomförandet av tilläggsprotokollen i EU. 2001 anordnades för första gången ett seminarium om den nya partnerskapsmodellen, som utarbetats gemensamt av IAEA och Euratom. Inspektörer från ESO deltog i många av standardkurserna, och omvänt deltog inspektörer från IAEA i kurser som gavs av ESO. På så sätt upprätthöll man utbildningssamarbetet mellan de två organisationerna.

IAEA kunde också rapportera om de betydande framsteg som hade gjorts inom integrerad kärnämneskontroll efter att den idémässiga ramen var färdigutvecklad. Den omspänner modeller för kärnämneskontroll samt tillvägagångssätt, riktlinjer och kriterier som styr utformning, tillämpning och utvärdering av integrerad kärnämneskontroll.

Förutom generella slutsatser gavs i SIR-rapporten för 2001 rekommendationer till förbättringar inom olika områden. Rekommendationerna kan sammanfattas så här:

* Så långt det är möjligt bör transport av delvis fyllda eller tomma transportbehållare inte ske under perioder med öppen härd i lättvattenreaktorer. Före och efter dessa perioder bör ESO begära förhandsanmälan av förflyttningar av tomma eller delvis fyllda behållare och överlämna motsvarande uppgifter till IAEA i god tid för att underlätta inspektioner.

* Problem uppstår på grund av att IAEA:s system fungerar stelt och oflexibelt i de fall kärnämne förvaras långa tider i slutna transportbehållare eller när kärnämne i reaktorer förekommer i form av stavar i slutna behållare, något som gör dem svåråtkomliga. I EU har detta berott på inskränkningar av förflyttningar av kärnämne. Detta har i sin tur haft sin orsak i problem med tillståndsgivning och i förbud mot transporter på grund av utbrottet av mul- och klövsjuka. IAEA planerar också att utreda möjligheten att antingen utvidga det kontrollpliktiga området eller att försegla behållarna innan de förs bort.

* Det övergripande problemet med plutoniumproduktion i stora forskningsreaktorer kommer att undanröjas sedan effektmonitorer har installerats i de berörda anläggningarna, under förutsättning att monitorerna klarar ett "sårbarhetstest" ("vulnerability test").

* Korrigerande åtgärder måste vidtas omedelbart eller strax efter det att ett fel i inneslutning eller övervakning har upptäckts. IAEA anser det viktigt att dessutom förse plomberingarna med skyddshöljen och installera backupsystem för övervakning av öppna reaktorhärdar. IAEA bör bära hela kostnaden för denna utrustning, som inte är nödvändig för Euratoms kärnämneskontroll.

Man räknar med att förbättringar av det sätt på vilket den nya partnerskapsmodellen kommer att genomföras i framtiden skall bidra ytterligare dels till en jämnare kostnadsfördelning mellan de två inspektionsorganen, dels till bättre överensstämmelse mellan slutsatser i SIR-rapporten och slutsatser som är resultatet av ESO:s kärnämneskontroll.

5.2. Tilläggsprotokollen och integrerad kärnämneskontroll

Syftet med tilläggsprotokollen är att öka IAEA:s förmåga att upptäcka odeklarerat kärnämne och verksamhet som strider mot bestämmelserna i icke-spridningsfördraget. [15]

[15] De områden som omfattas av tilläggsprotokollen och gemenskapens ansvarsområde beskrivs i årsrapporten för 2001, "Euratoms kontor för kärnämneskontroll (ESO) - rapport för verksamhetsåret 2001".

Euratom har en nyckelroll för genomförandet av tilläggsprotokollen i EU. Bränslecykeln i Europa har ett antal specifikt europeiska drag på grund av den utfasning av kärnteknisk verksamhet som har skett och sker under årens lopp. Euratom har därför utarbetat ett övergripande tillvägagångssätt för de mest angelägna områdena:

* Tidigare kärntekniska forskningscenter kan idag ha en mångskiftande mängd verksamheter. Byggnaderna i dessa center inrymmer inte längre nödvändigtvis verksamhet som hänför sig till kärnbränslecykeln.

* Det finns hundratals anläggningar i EU där det en gång i tiden inrymdes kärnämne som deklarerades för IAEA. Men idag bedrivs där helt andra verksamheter, eller så håller anläggningarna på att demonteras. När kärnämnet har avlägsnats sker inte längre någon kärnämneskontroll. Kommissionen och IAEA måste därför klarlägga det tillstånd dessa anläggningar för närvarande befinner sig i.

* Dessutom finns det många platser där kärnämne används uteslutande för ändamål som inte hänför sig till bränslecykeln och som därför - i enlighet med kraven i tilläggsprotokollen - inte behöver deklareras.

Euratom tog därför initiativ till att med IAEA förhandla fram ett harmoniserat tillvägagångssätt för alla ovannämnda områden. Det skall å ena sidan överensstämma med andan i tilläggsprotokollen och å andra sidan inte lägga en onödig börda på företag som aldrig haft eller inte längre har något verksamhetsrelaterat samband med kärnbränslecykeln.

De rutiner som rör ovanstående områden och som utarbetats gemensamt med IAEA har provats och kommer nu systematiskt att införas i EU. Vidare har ett antal besök genomförts speciellt för att bistå ledningarna för komplexa anläggningar, som ligger i de kärnvapenfria staterna och där verksamheten har förändrats under årens lopp, med att deklarera sina anläggningar i enlighet med tilläggsprotokollen.

Genom dessa åtgärder har Euratom utnyttjat tiden innan alla medlemsstater har ratificerat tilläggsprotokollen - något som är en förutsättning [16] för att de skall träda i kraft - till förberedelser för att protokollen skall kunna genomföras i EU på ett smidigt sätt. I samma syfte har två fältförsök genomförts - av Gemensamma forskningscentret (GFC) i Petten och Statens Tekniska Forskningscentral (VTT) i Helsingfors - för att testa funktionssätten för det informationsflöde som IAEA kräver, avgränsningen av vad som skall betecknas som kärntekniska anläggningar samt överenskommelser om utvidgat tillträde.

[16] Artikel 102 i Euratomföredraget stadgar följande: "De avtal som har ingåtts med tredje land, internationella organisationer eller medborgare i tredje land och i vilka utöver gemenskapen en eller flera medlemsstater deltar, skall inte träda i kraft förrän alla berörda medlemsstater har underrättat kommissionen om att avtalen kan tillämpas enligt bestämmelserna i deras nationella rättsordning."

Vid utgången av 2002 hade 11 av de 15 medlemsstaterna ratificerat tilläggsprotokollen. De fyra som är kvar förväntas göra det under 2003.

Euratom har utarbetat två dokument för varje medlemsstat: "Arrangemang för tillämpning av tilläggsprotokollet i ... (medlemsstatens namn)" och det tillhörande dokumentet "Informationsflöde under tilläggsprotokollet i ... (medlemsstatens namn)". Dokumenten kommer att diskuteras under de bilaterala mötena med medlemsstaterna. Kommissionen har vidare tagit fram programvara för rapportering. Den är avsedd för framtida användare och har varit föremål för diskussioner och testning vid möten med användargrupper speciellt för detta ändamål. Kommissionen har också vidtagit förberedelser för utveckling av en databas speciellt för tilläggsprotokollen.

Både kommissionens och medlemsstaternas förberedelser är sådana att det nu är realistiskt att räkna med att tilläggsprotokollen kommer att träda i kraft under 2004. Kommissionen och medlemsstaterna kommer därför, i enlighet med villkoren i tilläggsprotokollen, att skriftligen anmäla till IAEA att deras respektive nationella krav för ikraftträdandet är uppfyllda. Tidpunkten för ikraftträdandet blir då det datum en sådan anmälan kommer in till IAEA.

6. På väg mot ett förbättrat och reviderat system för euratoms kärnämneskontroll

6.1. Styrgrupper för nya arbetsmodeller inom kärnämneskontroll

Ett antal styrgrupper har bildats med syfte att fastställa målen för inspektionerna på nytt och att utifrån HLEG-rapportens rekommendationer lägga fram förslag om nya arbetsmodeller för kärnämneskontroll. Styrgrupperna bildades och samordnades av sektorn för metodik inom enheten för kärnämneskontroll och icke-spridning, men i grupperna ingår också tjänstemän från andra sektorer i enheten samt från enheter i direktorat I som svarar för logistik och inspektioner.

Som första steg gjorde styrgrupperna en inventering av de nuvarande arbetsmetoderna för kärnämneskontroll. Grupperna utbytte information och erfarenheter från verksamhet ute på fältet och gjorde en översyn av de nuvarande kraven i två dokument: det ena innehåller riktlinjerna för Euratoms inspektioner ("Euratom Inspections Guidelines", EIG) och det andra beskriver den nya partnerskapsmodellen (NPA).

Planeringen av de följande stegen inleddes. Målen är både att ta fram förslag till förändringar på kort sikt för att möta de utmaningar som förestår inom en nära framtid, t.ex. att klara EU:s utvidgning utan ytterligare resurser, och att föreslå nyskapande modeller för verksamheten som förbättrar verkan totalt sett utan att själva kärnämneskontrollen riskerar att bli mindre produktiv. De första resultaten, som var av mycket generell karaktär, lades fram för SAGES-gruppen i början av december. SAGES gav sitt samtycke till den föreslagna arbetsmetoden men föreslog att konkreta förslag skulle tas fram till nästa samråd. De aktuella idéerna lades också fram på seminariet för berörda aktörer i december 2002.

6.2. Enkätundersökning av anläggningar

Enkätundersökningen om kvaliteten på Euratoms kärnämneskontroll är en av de första åtgärder kommissionen vidtagit för att praktiskt genomföra två av HLEG-gruppens [17] viktigaste rekommendationer. De gick ut på att EU-kommissionen borde skapa mycket större öppenhet kring kärnämneskontrollen och förändra sina relationer till de kärntekniska anläggningarna. Konkret innebär detta att kommissionen på ett konsekvent sätt bör fastlägga hur man skall bygga ut samarbetet och meningsutbytet med anläggningarna, som skall betraktas som partner och inte enbart som inspektionsobjekt. Det övergripande syftet med enkätundersökningen var att få fram information om hur de kärntekniska anläggningarna bedömde det anseende Euratoms kärnämneskontroll har och kvaliteten på dess verksamhet.

[17] Expertgruppen på hög nivå ("High Level Experts Group").

I juli 2002 skickade man ut sammanlagt 72 enkätformulär till alla större anläggningar och till ett representativt urval av alla övriga anläggningar i EU. Utvärderingen av enkätresultaten finns i en konfidentiell rapport från mars 2003 ("Evaluation of results of quality survey on Euratom Safeguards activities in nuclear installations" - utvärdering av resultaten från en enkätundersökning om kvaliteten på Euratoms verksamhet avseende kärnämneskontroll vid kärntekniska anläggningar). Den kommer att finnas med i sammandrag i nästa årliga verksamhetsrapport (för 2003).

6.3. Tekniska framsteg inom kärnämneskontroll

Under 2002 fortsatte arbetet med att utveckla en ny plomb för kärnämneskontroll. Plomben bygger på transponderteknik. Den nya plombtypen kommer att underlätta verifiering på fältet. Inom de kommande två-tre åren kommer den till stor del att ersätta den nuvarande koppar-mässings-plomben.

De första nya digitala övervakningssystemen på senaste tekniska nivå är utrustade med videoanslutna rörelsedetektorer och bilddatabearbetning i realtid direkt på begäran ("on the fly"). De har installerats på nio anläggningar med gott resultat och har fungerat tillförlitligt.

Ny programvara har tagits fram och börjat användas för att på plats samla in och utvärdera data som anläggningarna levererar i maskinläsbar form.

7. Frågor som rör EU:s institutioner, organisation och samarbetsavtal m.m.

7.1. Europaparlamentet

Den 2 juli 2002 antog Europaparlamentet en resolution om kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om verksamheten vid Euratoms kontor för kärnämneskontroll (ESO) under 1999-2000 [18]. Föredragande var Paul Rübig.

[18] Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet - Verksamheten vid Euratoms kontor för kärnämneskontroll 1999-2000. [KOM(2001) 0436 slutlig.]

I sin resolution värdesätter Europaparlamentet kvaliteten på och resultaten av verksamheten vid ESO under 1999-2000 och anser att det är glädjande att ingen annan användning inom EU av kärnämne än för avsedda ändamål har kunnat konstateras under perioden 1999-2000.

Europaparlamentet framförde också rekommendationer om kärnsäkerhet och fysiskt skydd, för vilka ett genomförande kommer att övervägas.

7.2. Utvidgningen

Ett projekt har tidigare skapats för att underlätta införandet av Euratoms system för bokföring av kärnämne i de anslutande staterna - dvs. de nya tio som blir medlemmar 2004 - med hjälp av programvaruverktyg och erforderlig datautrustning. Projektet har nu kommit in i slutfasen. Företrädare från de anslutande staterna bidrog aktivt till projektet genom sitt deltagande i en styrkommitté, något som också bidrar till att verktyget blir anpassat till deras behov.

Styrkommitténs möten gav också tillfälle att med vissa anslutande stater diskutera deras frågor om tillämpningen av Euratoms kärnämneskontroll efter deras anslutning.

7.3. Medlemsstaterna

Vid kontakterna med medlemsstaterna tog man i huvudsak upp tilläggsprotokollen och den nya förordningen om Euratoms kärnämneskontroll (förordningen är resultatet av tillämpningen av artikel 79 i Euratomfördraget). Man genomförde ett flertal möten för att förbereda genomförandet av tilläggsprotokollen. Den nya förordningen blev föremål för långvariga diskussioner med medlemsstaterna och deras experter i rådets grupp för atomfrågor.

7.4. Avtal med Euratom

Under 2002 genomfördes de tre kärntekniska samarbetsavtal som för närvarande är i kraft - med USA, Kanada och Australien - till samtliga parters belåtenhet. Vid ett bilateralt möte i Ottawa i november 2002 mellan Euratom och Kanada i en teknisk arbetsgrupp kunde man konstatera att förbindelserna mellan parterna var goda. Man diskuterade tekniska förslag till en lösning på det sedan länge kvarstående problemet med leveranser från Kanda till Ryssland av restfraktioner av utarmat uran ("tails"), som omfattas av kanadensiska avtalsförpliktelser. En lösning väntas nästa år.

Man kunde konstatera att förhandlingarna om avtal med Japan och Kina har avstannat. Avtalet med Japan kunde inte ingås på grund av svårigheter som kom upp i samband med förfarandet i Japan för godkännande av utkastet. Beträffande avtalet med Kina väntar kommissionen fortfarande på förhandlingsmandat från rådet [19].

[19] Sedan ovanstående skrevs har kommissionen fått förhandlingsmandatet.

8. Resurser för Euratoms kärnämneskontroll

8.1. Budgetanslag

I artikel 174 i Euratomfördraget sägs uttryckligen att det i kommissionens budget skall ingå anslag till driftskostnader för kärnämneskontroll.

På denna rättsliga grund finansieras kärnämneskontrollen med två typer av budgetanslag:

(1) Ett allmänt förvaltningsanslag som skall täcka fasta utgifter, t.ex. för allmän IT-utrustning och telekommunikation (del A i budgeten, kapitlen A-70 och A-24), samt ett särskilt anslag för läkarundersökningar av och strålskydd för inspektörerna (del A i budgeten, budgetpost A-1420).

(2) Särskilda driftsanslag för utgifter som direkt hänför sig till kärnämneskontroll, t.ex. för tjänsteresor, kontorshyra vid kärntekniska anläggningar (däribland för laboratorier), inköp av teknisk utrustning, provtagning och provanalys, tjänstekontrakt (dvs. för underhåll och reparationer), transport av utrustning och prover, utbildning etc. som är nödvändiga för Euratoms kärnämneskontroll (del B i budgeten, kapitel B-4-20).

För år 2002 uppgick de särskilda driftsanslagen i EU:s budget för Euratoms kärnämneskontroll till 19,1 milj. euro. Av det beloppet togs 18,9 milj. (99,1 %) i anspråk. Utgifterna fördelade sig så här:

* Kostnader för inspektionsresor (resekostnader och traktamenten):

* 4,2 milj. euro (22 %)

* Kontorshyror för inspektörerna vid anläggningar där inspektion skett (inklusive kostnader för utrustning):

* 0,6 milj. euro (3,2 %)

* Inköp, installation, underhåll och reparation av utrustning på plats vid anläggningar. Här ingår IT-utrustning, analys av prover och därmed förbundna kostnader, t.ex. för transporter, förbrukningsmaterial, reservdelar etc.:

* 5,7 milj. euro (29,9 %)

* Investeringar i storskaliga anläggningar för bulkhantering av plutonium samt tillhörande underhåll, drift och logistik:

* 7,9 milj. euro (41,4 %)

* Administrativt och tekniskt stöd, utbildning av inspektörer samt andra utgifter (däribland för särskilt försäkringsskydd):

* 0,5 milj. euro (2,6 %)

Antalet inspektioner på plats har, efter att ha stabiliserats under de senaste tre-fyra åren, minskat under 2002, samtidigt som omfattningen av stand by-utrustning och fjärrstyrda system i anläggningarna ökade.

De största investeringarna i stora anläggningar för bulkhantering av plutonium har redan genomförts. Kostnaderna för dessa anläggningar utgör fortfarande en betydande del av utgifterna. Av de årliga kostnaderna på 7,9 miljoner euro går för närvarande över 50 % till underhåll av och tekniskt stöd för befintlig utrustning.

Budgetanslagen som behövdes för genomförandet av kärnämneskontroll förvaltades av Euratoms kontor för kärnämneskontroll under perioden 1 januari-31 juli 2002. Från den 1 augusti 2002 - efter omorganisationen av generaldirektoratet för energi och transport - delas ansvaret för budgetförvaltningen avseende Euratoms kärnämneskontroll mellan direktorat A (Allmänna frågor och resursförvaltning), direktorat H (Kärnsäkerhet) och direktorat I (Inspektion av kärntekniska anläggningar).

8.2. Personal och andra resurser

8.2.1. Personalstyrka och fördelning

På Euratoms kontor för kärnämneskontroll arbetade sammanlagt 265 tjänstemän, av vilka 195 var kärnämnesinspektörer. Den 1 augusti 2002 avvecklades kontoret och hela verksamheten flyttades över till GD TREN.

Två nya direktorat bildades vid GD TREN för att inrymma det gamla kontorets verksamhet: direktorat H (Kärnsäkerhet) och direktorat I (Inspektion av kärntekniska anläggningar). Den 31 december 2002 arbetade sammanlagt 275 tjänstemän på dessa två direktorat.

På direktoraten tillsammans finns 191 kärnämnesinspektörer.

8.2.2. Utrustning för kärnämneskontroll

Den utrustning som inspektörerna använder sig av tillhör två huvudkategorier: utrustning för oförstörande analys och mätning ("Non Destructive Assay", NDA) och utrustning för inneslutning och övervakning ("Containment and Surveillance", C & S).

Oförstörande mätning bygger på detektion av neutroner och gammastrålning, och inspektörerna använder sig av den för att förvissa sig om att de fysiska mängderna av kärnämne i anläggningarna motsvarar de deklarerade bokföringsvärdena. Mätningarna kan göras manuellt eller automatiskt beroende på anläggningen och den utrustning som står till förfogande.

Åtgärderna i samband med inneslutning och övervakning består i att med hjälp av videoövervakning och plombering bevara kännedomen om en viss mängd kärnämne.

Som ett inslag i den fortlöpande rationaliseringen och standardiseringen slutförde man under 2002 arbetet med att uppgradera instrumentuppsättningen för oförstörande analys. Man inledde också arbetet med att bestämma valet av nästa generations PC-utrustning för datainsamling i kombination med de bärbara instrumenten. Man utökade uppsättningen av programvaror för analys av data från både neutron- och gammamätning i helautomatiska system.

8.2.3. Stöd från Gemensamma forskningscentret (GFC)

Gemensamma forskningscentret (GFC) har en stödjande funktion för Euratoms inspektionsverksamhet, både när det gäller rutinarbetet och när det gäller utvecklingsarbetet för framtida förbättringar av kärnämneskontrollen. GFC:s stödjande insatser genomförs via kommissionens program för forskning och utveckling. I femte ramprogrammet för år 2002 ingick 58 manår i stödet och ett särskilt anslag på 1,72 miljoner euro, som i huvudsak fördelades mellan Institutet för transuraner (ITU) i Karlsruhe och Institutet för allmänhetens skydd och säkerhet (IPSC) i Ispra.

Samarbetet mellan Euratoms kontor för kärnämneskontroll och GFC fortsatte huvudsakligen med inriktning på följande områden:

* Institutet för transuraner (ITU) i Karlsruhe: laboratorier på plats vid kärntekniska anläggningar, analys av prover, högeffektiv spåranalys ("High Performance Trace Analysis", HPTA) samt nukleär kriminalteknisk analys ("Nuclear Forensic Analysis").

* Institutet för allmänhetens skydd och säkerhet (IPSC) i Ispra: allmänt vetenskapligt och tekniskt stöd inom områdena strålskydd, utrustning och instrument; teknisk utbildning och kalibrering; stöd inom mät- och beräkningsteknik; hjälp med utveckling av nya plomberingsmetoder.

* Institutet för referensmaterial och referensmätningar (IRMM) i Geel: analysverksamhet inom områdena kvalitetskontroll och referensmaterial (radioaktiva preparat).

För driften av laboratorierna på plats vid anläggningarna i La Hague och Sellafield ingicks ett förvaltningsavtal mellan Euratoms kontor för kärnämneskontroll (ESO) och Institutet för transuraner (ITU) i Karlsruhe som syftade till att under hela året tillhandahålla erforderlig personal med lämplig utbildning (20 personer) för driften av laboratorierna. Kostnaderna för detta uppgick till 1,7 miljoner euro, vilket motsvarar 340 veckor tjänsteresor per år.

9. Annan verksamhet med deltagande av Euratoms kärnämneskontroll

9.1. Esarda-konferensen

Den 28-30 maj 2002 höll Esarda ("European Safeguards Research and Development Association" - europeisk sammanslutning för forskning och utveckling inom området kärnämneskontroll) sitt möte i Luxemburg. Det hade formen av en workshop på temat "FoU-sektorns svar på de nya villkor kärnämneskontroll bedrivs under" ("R & D responses to the New Safeguards Environment"). Mötet organiserades i fem arbetsgrupper som täckte områdena teknik, databehandling, aspekter av bränslecykeln samt samhällspolitiska aspekter. Alla grupper lade fram sina slutsatser och rekommendationer vid den avslutande plenarsessionen för att ange inriktningen av behoven av FoU under de förändrade villkoren för kärnämneskontrollen.

9.2. Kärnsäkerhet, fysiskt skydd och olaglig handel med kärnämne

I ljuset av den senaste utvecklingen har Euratoms kärnämneskontroll gjort en bedömning av säkerheten och det fysiska skyddet i fråga om sitt eget radioaktiva material. Man håller för närvarande på med att anpassa sin tekniska utrustning och sina rutiner till de senaste internationella normerna.

Inom området olaglig handel med kärnämne fortsatte Euratoms kärnämneskontroll att delta i arbetet i ITWG-gruppen ("Nuclear Smuggling International Technical Working Group" - internationell teknisk arbetsgrupp inom området smuggling av kärnämne). Arbetsgruppen ingår i expertgruppen för icke-spridning ("Non-Proliferation Experts Group", NPEG), som i sin tur ingår i G8-gruppen. Något som särskilt bör framhållas är att Euratoms kärnämneskontroll och amerikanska energiministeriet ("US Department of Energy") gemensamt samordnade en rad internationella jämförelser mellan laboratorier. Avsikten var att bygga upp kunskap och utbyta erfarenheter inom området analys av beslagtaget kärnämne. Under ett seminarium i Luxemburg i juni presenterades och diskuterades resultaten från den andra jämförelseomgången.

Euratoms kärnämneskontroll fortsätter att upprätthålla ett nära samarbete med organ som Europol och IAEA, samt att via IAEA:s databas bevaka incidenter som rör olaglig handel med kärnämnen eller radioaktivt material. Åtta incidenter med radioaktivt material inom EU rapporterades under 2002. Kärnämne (uran, plutonium eller torium) var dock inte inblandat i någon av incidenterna.

Euratoms kärnämneskontroll deltog också i den internationella konferensen om utvecklingen av förstörande och oförstörande analys ("International Conference on Advances in Destructive and Non-destructive analysis") och bidrog aktivt till att den blev lyckad. Konferensen ägde rum i Karlsruhe i oktober och organiserades gemensamt av IAEA och Gemensamma forskningscentrets (GFC) institut för transuraner.

10. Generella slutsatser

10.1. Sammanfattande utvärdering av det verifieringsarbete som Euratoms kärnämneskontroll genomfört under 2002

Resultatet av det verifieringsarbete som Euratoms kärnämneskontroll genomförde inom ramen för kapitel 7 i Euratomfördraget blev att man inte kunde finna några belägg som skulle tyda på att kärnämne använts för andra ändamål än de avsedda.

Inte heller kunde man finna några belägg som skulle tyda på att man inte följt särskilda bestämmelser om kärnämneskontroll vilka omfattar gemenskapen i enlighet med avtal som ingåtts med tredje länder.

10.2. Behandling och utvärdering av data från bokföring av kärnämne

Över en miljon poster med data från kärntekniska anläggningar kontrollerades med avseende på intern och extern överensstämmelse. Rena slarvfel och bristande överensstämmelse som uppdagades under dessa kontroller korrigerades efter samråd med de berörda anläggningarna. Euratoms kärnämneskontroll överlämnade i sin tur alla redovisningar som IAEA skall ha, i rätt tid och rätt dataformat.

Vid de systematiska utvärderingarna av de oredovisade kärnämnesmängder (MUF) som anläggningarna rapporterat kunde man inte finna några belägg för att kärnämne hade använts för andra ändamål än de avsedda.

10.3. Resultat från inspektioner av vissa anläggningar

Diskrepanser av viss betydelse uppdagades under 2002 (se avsnitt 4). Samtliga fall följdes upp på lämpligt sätt och frågetecknen rätades ut med tillfredsställande resultat.

Bilagor

Tabell 1 - Mängder som omfattas av Euratoms kärnämneskontroll (i ton)

>Plats för tabell>

1) Siffrorna baseras på senast redovisade uppgifter.

2) Höganrikat uran.

3) Låganrikat uran.

4) Naturligt uran.

5) Utarmat uran.

Tabell 2 - Inspektioner utförda av Euratoms kärnämneskontroll

>Plats för tabell>

Tabell 3 - Budget för Euratoms kärnämneskontroll 2002

Utgifter för olika ändamål

Tabell 3 A

Budgetpost B4-2000: Inspektioner för kärnämneskontroll samt utbildning och vidareutbildning av inspektörer

Kostnadsslag // Kostnad (1 000 euro)

a) Undersökningar, expertmöten, publikationer // 9

b) Kostnader för tjänsteresor // 3 591

c) Transporter av personal och utrustning // 600

d) Hyra av kontor och speciella tjänster på inspektionsplatserna // 600

e) Praktik och utbildning // 260

f) Särskild försäkring // 40

Totalt // 5 100 (av 5 100)

Tabell 3 B

Budgetpost B 4-2020: Provtagning och analyser, utrustning, särskilda arbetsuppgifter, tjänster och transporter

Kostnadsslag // Kostnad (1 000 euro)

a) Administrativ och teknisk assistans // 203

b) Inköp av övervakningsutrustning // 981

c) Inköp av mätutrustning // 485

d) Inköp av plomberingsutrustning // 712

e) Inköp och underhåll av datautrustning som används speciellt för inspektioner // 128

f) Kostnader för förstörande analys // -

g) För utrustning: reservdelar, reparationer, tillbehör och underhåll // 413

h) Förbrukningsmaterial, inköp av strålkällor och transport av radioaktivt material // 188

i) Övervakning (varningssystem baserat i Luxemburg) // 76

j) Programvara (bokföringsprogram, ledning och IT-brandvägg) // 2 731

Totalt // 5 917 (av 6 100)

Tabell 3 C

Budgetpost B 4-2021: Särskild kärnämneskontroll vid större anläggningar för bearbetning av plutonium

Kostnadsslag // Kostnad (1 000 euro)

a) Sellafield - BNFL (Thorp, MOX) // 425

b) La Hague - Cogema (UP3, UP2) // 466

c) Cadarache - Cogema // 13

d) Marcoule - Melox // 130

e) Dessel - Belgonucléaire // 35

f) Laboratorier på plats vid inspekterade anläggningar (initialinvestering och drift) // 3 848

g) Programvara (på inspektionsplatserna) // 407

h) Underhåll och reparationer (utrustning samt support för datautrustning och programvara) // 1 870

i) Utveckling av programvara (nya tillämpningar och ny utrustning) // 706

Totalt // 7 900 (av 7 900)

Tabell 3 D

Budgetpost A0-1420: Hälsokontroll av personal som utsätts för strålning

Kostnadsslag // Kostnad (1 000 euro)

a) Gammaspektrometri och toxikologisk analys // 5

b) Mätutrustning (dosimetrar) // 80

c) Underhåll och kalibrering // 6

d) Material och tjänster samt andra kontaminationskontroller // 40

e) Resekostnader (för dosmätning i helkroppsmätare) // 30

f) Övriga löpande utgifter // 20

Totalt // 181 (av 230)

Tabell 4 - ESO:s budget 1991-2002 (milj. euro)

Kostnadsutvecklingen för de olika budgetanslagen

>Plats för tabell>

*Dessutom gick 1,8 milj. euro till samarbetet med Ryssland.