KOMMISSIONENS ANDRA RAPPORT enligt artikel 11 i rådets rambeslut av den 29 maj 2000 om förstärkning av skyddet mot förfalskning i samband med införandet av euron genom straffrättsliga och andra påföljder {SEK(2003) 936}

1. INLEDNING

För att stärka och harmonisera det straffrättsliga skyddet av euron inom hela EU antog rådet den 29 maj 2000 rambeslut 2000/383/RIF. [1] När euron skulle sättas i omlopp i början av 2002 skulle rambeslutet komplettera den internationella Genèvekonventionen av den 20 april 1929 i fråga om påföljder för penningförfalskning, och underlätta tillämpningen av denna. [2] De medlemsstater som ännu inte anslutit sig till konventionen eller inte genomfört bestämmelserna i rambeslutet i nationell rätt skulle göra det senast den 29 maj 2001.

[1] Rådets rambeslut av den 29 maj 2000 om förstärkning av skyddet mot förfalskning i samband med införandet av euron genom straffrättsliga och andra påföljder (EGT L 140, 14.6.2000, s. 1).

[2] Nr 2623, s. 372, i League of Nations Treaty Series 1931.

Enligt artikel 11 i rambeslutet antog kommissionen den 13 december 2001 en rapport om genomförandet av rambeslutet [3], enligt uppgifter från medlemsstaterna. I den rapporten redogörs i detalj för de olika skyldigheter rambeslutet medför och hur medlemsstaterna följt dem. Rapporten lades sedan fram för rådet. Även om rådet i sina slutsatser om rapporten medger att målet med rambeslutet till stor del uppnåtts uppmanades kommissionen att upprätta en andra rapport med ytterligare information från medlemsstaterna.

[3] KOM(2001) 771 slutlig.

Med hjälp av uppgifterna som lämnades senare utarbetade kommissionen ett arbetsdokument med länderrapporter som i ett första utkast distribuerades till rådets arbetsgrupp för materiell straffrätt i november 2002. En andra version distribuerades sedan , tillsammans med uppdaterade tabeller över länderna, till expertgruppen på förfalskningar vid Rådgivande kommittén för samordning av bedrägeribekämpningen (Cocolaf) i april 2003 för att inhämta ytterligare klargöranden från medlemsstaterna om ändring och tolkning av vissa nationella bestämmelser.

Tabellerna fanns redan i kompletteringen av den första rapporten [4] men ingick inte i rapporten. I den här rapporten ingår tabellerna [5] medan länderrapporterna finns i ett av kommissionens arbetsdokument. [6] I den här rapporten gör först en utredning, artikel för artikel, av alla lagstiftningsändringar och förtydliganden som lämnats sedan den första rapporten antogs. Därefter sammanfattas hur var och en av artiklarna i rambeslutet genomförts [7]. Rapporten omfattar inte den nya artikel 9a i rambeslutet som avser återfallsbrott och infördes genom rådets rambeslut 2001/888/RIF av den 6 december 2001 [8], för vilken medlemsstaternas uppgifter ännu inte finns tillgängliga.

[4] KOMMISSIONENS INTERNA ARBETSDOKUMENT AV DEN 13 DECEMBER 2001 (SEK(2001) 1999).

[5] TABELLERNA FINNS I BILAGA 1 OCH I LÄNDERRAPPORTERNA I BILAGA 2 TILL DEN HÄR RAPPORTEN.

[6] KOMMISSIONENS INTERNA ARBETSDOKUMENT AV DEN 3.09.2003, SEK(2003)936.

[7] FÖR YTTERLIGARE OCH MER DETALJERAD INFORMATION, BLAND ANNAT OM DE NATIONELLA BESTÄMMELSER SOM ANSÅGS FÖRENLIGA MED RAMBESLUTET REDAN NÄR KOMMISSIONENS FÖRSTA RAPPORT ANTOGS, SE TABELLERNA I BILAGAN, DOKUMENTET MED LÄNDERRAPPORTERNA SAMT DEN FÖRSTA RAPPORTEN.

[8] RÅDETS RAMBESLUT AV DEN 6 DECEMBER 2001 OM ÄNDRING AV RAMBESLUT 2000/383/RIF OM FÖRSTÄRKNING AV SKYDDET MOT FÖRFALSKNING I SAMBAND MED INFÖRANDET AV EURON GENOM STRAFFRÄTTSLIGA OCH ANDRA PÅFÖLJDER (EGT L 329/3 AV DEN 14 DECEMBER 2001)

2. GENOMFÖRANDET AV RAMBESLUTET

Analysen av de ändringar och förtydliganden som lämnats till kommissionen efter den första rapporten följer så långt som möjligt samma struktur och rubriker som kapitel 2.2 i rapporten.

2.1. Genomförandet av rambeslutet och ratificering av 1929 års konvention

Alla medlemsstater har nu till kommissionen anmält information och i allmänhet även nationella genomförandebestämmelser till rambeslutet.

När kommissionen antog sin första rapport hade vissa medlemsstater (Tyskland, Frankrike, Irland och Luxemburg) för att komplettera eller ändra den tidigare straffrättsliga lagstiftningen redan utarbetat nya lagar för att tillämpa rambeslutet. På den tiden hade lagarna ännu inte trätt i kraft, men det har nu skett.

Efter den första rapporten har några medlemsstater även lagt nya lagförslag om vissa bestämmelser i rambeslutet. Spanien har till exempel ändrat sin strafflag för att genomföra bland annat artiklarna 3, 8 och 9 i rambeslutet, men ändringarna har ännu inte trätt i kraft.

Enligt uppgift arbetar Frankrike på ett nytt förslag till ändring för att genomföra artikel 4 i rambeslutet. Portugal, Luxemburg och Österrike har lagt lagförslag till artiklarna 8 och 9 i rambeslutet, men förslagen har ännu inte trätt i kraft.

Eftersom Luxemburg ratificerat 1929 års Genèvekonvention har nu alla medlemsstater anslutit sig till den.

2.2. Allmänna brott (artikel 3) - tabell 1

De rekvisit för det allmänna brottet penningförfalskning som fastställs i artikel 3.1 a och 3.1 b i rambeslutet har genomförts i alla medlemsstaters nationella straffrättsliga lagstiftning, när väl ändringarna till den spanska strafflagen trätt i kraft.

Eftersom ändring av pengar inte var straffbart i Spanien skall ändringsförslaget bland annat justera artikel 386 i den spanska strafflagen så att detta beteende uttryckligen omfattas.

Det spanska ändringsförslaget gör det uttryckligen straffbart att företa sådan import, export och transport av falska mynt som avses i artikel 3.1 c. Den danska straffeloven omfattar brott som avses i artikel 3.1 c och 3.1 d när det gäller försök och medverkan till förfalskningsbrott eller omsättning av penningförfalskningar. Danmark har förtydligat att detta inte påverkar tillämpliga straff, i motsats till vad som uppgavs kommissionens första rapport och situationen i andra medlemsstater.

De brottsbeskrivningar som avser framställning av penningförfalskningar och delar av pengar som tjänar som skydd mot förfalskning (artikel 3.1 d i rambeslutet) har medfört ändringar av de nationella lagarna i Tyskland, Frankrike och Luxemburg där en särskild brottsbeskrivning införts. Dessa lagar har nu trätt i kraft.

2.3. Andra brott (artikel 4) och icke utgivna mynt och sedlar avsedda att sättas i omlopp (artikel 5) - tabell 2

Italien och Portugal har förtydligat att definitionen på förfalskningsbrott implicit omfattar även olaglig penningtillverkning med olagliga anläggningar eller material. Detsamma gäller i Spanien, när ändringsförslaget väl trätt i kraft. Frankrike arbetar fortfarande på en särskild bestämmelse som skall kriminalisera de handlingar som avses i artikel 4.

Italien har förtydligat att dess strafflag är förenlig med artikel 5 b eftersom förfalskningsbrott omfattar all valuta som utgör giltigt betalningsmedel, oavsett om den satts i omlopp eller inte. Irland och Luxemburg, vars lagförslag trädde i kraft efter det att kommissionens första rapport utarbetades, har försäkrat att deras bestämmelser är förenliga med rambeslutet.

2.4. Påföljder (artikel 6) - tabell 3

Medlemsstaterna har bekräftat att deras (framtida) strafflagstiftning är förenlig med bestämmelserna om påföljder i rambeslutet. Detta undanröjer vissa tvivel på påföljderna i bland annat Spanien och Italien.

Irlands och Luxemburgs genomförandebestämmelser till artikel 6.2 i rambeslutet trädde i kraft efter det att kommissionen antog sin första rapport. Sverige har begränsat maximistraffet på åtta år till enbart "grova" brott och förtydligar att valet av tillämplig straffskala (för brott, ringa brott eller grova brott) avgörs från fall till fall och att detta ingår i domstolarnas uppgifter.

Vissa av de medlemsstater som reserverat sig mot 1957 års europeiska utlämningskonvention har ändrat ståndpunkt eller gjort förtydliganden avseende kravet på att medlemsstaterna skall införa påföljder, inklusive frihetsstraff som kan medföra utlämning för brott enligt artikel 3.1 a. [9] Bestämmelserna i rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder [10] kommer även att tillämpas på förfalskning av euron.

[9] Danmark har dragit tillbaka sina reservationer och Sverige tillåter nu utlämning till en annan medlemsstat om minst sex månaders fängelsestraff utdömts. När en annan medlemsstat i Schengenområdet begär utlämning från Frankrike krävs att brottet är belagt med fängelse i två år i Frankrike medan det räcker med ett år i utlämningsstaten. Sedan dom meddelats krävs att två månader av fängelsestraffet avtjänas innan utlämning kan tillåtas.

[10] Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 18.7.2002, s. 1).

2.5. Jurisdiktion (artikel 7) - tabell 4

Samtliga medlemsstater i euroområdet fullgör nu den skyldighet som följer av bestämmelsen, eftersom Irlands, Frankrikes och Luxemburgs lagförslag avseende artikel 7.2 i rambeslutet nu trätt i kraft.

2.6. Juridiska personers ansvar och påföljder för juridiska personer (artiklarna 8 och 9) - tabell 5

Tio medlemsstater har nu en lagstiftning som är förenlig med artiklarna 8 och 9 i rambeslutet, eftersom den nya lagstiftningen i Irland och en ändring av den tyska lagstiftningen trätt i kraft.

Spanien, Österrike och Portugal har lagt fram eller håller på att utarbeta lagförslag för att genomföra artiklarna 8 och 9 i rambeslutet. Enligt kommissionens uppgifter håller ett lagförslag även på att utarbetas i Luxemburg, som uppger att bolagsrätten sedan länge tillåter inrikesministeriet att begära upplösning eller likvidation av alla bolag som bedriver verksamhet som strider mot strafflagen.

Förenade kungariket kommer inte att anpassa någon särskild lag i nationell rätt för att införa begreppet ansvar för juridiska personer, men uppger att rättssystemet redan är förenligt med de skyldigheter som följer av artiklarna 8 och 9 i rambeslutet. Det civilrättsliga begreppet vårdslöshet skulle enligt uppgift motsvara artikel 8.2. Med hänvisning till detta begrepp skulle en domstol i Förenade kungariket kunna utdöma skadestånd till offer som kan visa att skadan beror på en juridisk persons vårdslöshet. Frågan kan dock behöva förtydligas ytterligare frågan.

3. SLUTSATSER

3.1. Allmänt

Alla medlemsstater har nu med viss försening i förhållande till fristen i artikel 11.2 i rambeslutet anmält hur de genomfört rambeslutet. Uppgifterna är visserligen fortfarande bristfälliga i vissa fall, men ger en mer komplett bild än i kommissionens första rapport.

När alla ändringar som håller på att utarbetas eller antas väl trätt i kraft (i Österrike, Spanien, Frankrike, Luxemburg och Portugal) kommer rambeslutet att ha genomförts fullt ut i samtliga medlemsstater, utom åtminstone en bestämmelse som inte tycks ha genomförts fullt ut av vissa medlemsstater. Detta gäller bland annat Finland och Sverige i förhållande till artikel 6.2 i rambeslutet. Därutöver kan genomförandet av vissa bestämmelser behöva klargöras, till exempel bestämmelserna om juridiska personers ansvar i Förenade kungariket.

Därför bör rådet uppmana medlemsstater som ännu inte genomfört vissa bestämmelser att göra det eller att lämna ytterligare upplysningar om nationell lagstiftning som kan vara delvis oförenlig med rambeslutet, samt att hålla rådet och kommissionen underrättade inför rådets debatt om kommissionens rapport.

3.2. Särskilda anmärkningar

Artikel 2

Alla medlemsstater har anslutit sig till 1929 års Genèvekonvention.

Artikel 3

När ändringarna i Spanien trätt i kraft kommer alla medlemsstater att ha infört begreppet "allmänna förfalskningsbrott" enligt artikel 3.1 a och 3.1 b i rambeslutet.

Sådan import, export och transport av förfalskningar som avses i artikel 3.1 c är uttryckligen förbjudna i de sju medlemsstaterna Österrike, Finland, Grekland, Luxemburg, Nederländerna, Portugal och Spanien sedan ändringarna av deras straffrätt slutligt antagits, medan artikeln genomförts i mer allmänna termer i de övriga medlemsstaterna Tyskland, Belgien, Danmark, Frankrike, Irland, Italien, Förenade kungariket och Sverige.

Brott som avser framställning av penningförfalskningar och delar av pengar som tjänar som skydd mot förfalskning (artikel 3.1 d i rambeslutet) omfattas av alla medlemsstaters lagstiftning, vare sig det gäller särskilda brott eller bredare termer och begrepp.

Samtliga medlemsstater har i straffrätt eller common law infört allmänna bestämmelser om medverkan, anstiftan eller försök till ovanstående brott, enligt artikel 3.2 i rambeslutet.

Artikel 4

När väl de lagändringar som planeras i Spanien och Frankrike trätt i kraft kommer olaglig framställning av pengar med lagliga anordningar eller material att vara straffbelagt i alla medlemsstater enligt artikel 4 i rambeslutet. Några länder hänvisar uttryckligen till brottet, medan andra använder en bredare definition av förfalskningsbrott som omfattar otillåten användning av lagliga anordningar eller materiel för penningframställning.

Artikel 5

Alla medlemsstaters lagstiftning är nu förenlig med artikel 5 b i rambeslutet.

Artikel 6

Genomförandet av artikel 6 om påföljder är fortfarande mycket olika.

Artikel 6 ger naturligtvis medlemsstaterna bred handlingsmarginal men enligt de finska och svenska bestämmelserna kan framställning eller ändring av pengar leda till åtta års fängelse enbart om brottet är "grovt". Alla andra medlemsstaters bestämmelser är helt förenliga med artikel 6.2 i rambeslutet.

Artikel 7

Alla medlemsstaters lagstiftning är nu förenlig med artikel 7.1 b i rambeslutet. Alla medlemsstater som ingår i euroområdet (samt Danmark och Sverige) har nu genomfört den skyldighet som följer av artikel 7.2.

Artiklarna 8 och 9

När Österrike, Spanien, Luxemburg och Portugal införlivat bestämmelserna i rambeslutet om ansvar och påföljder för juridiska personer med nationell rätt kommer fjorton medlemsstater att ha en lagstiftning som är förenlig med artiklarna 8 och 9. Förenade kungariket har inte antagit någon särskild lagstiftning om ansvar eller påföljder för juridiska personer, varför räckvidden på de interna bestämmelserna kan behöva förtydligas, bland annat genomförandet av artikel 8.2 och 9.2 i rambeslutet.

Artikel 10

Enligt uppgifter från Förenade kungariket håller artikel 10 i rambeslutet på att genomföras i lagstiftning som även är tillämplig på Gibraltar.

BILAGA TILL KOMMISSIONENS ANDRA RAPPORT

enligt artikel 11 i rådets rambeslut av den 29 maj 2000 om förstärkning av skyddet mot förfalskning i samband med införandet av euron genom straffrättsliga och andra påföljder [11]

[11] EGT L 140, 14.6.2000, s. 1.

TABELL 1- 5

Tabell 1: allmänna brott (artikel 3)

>Plats för tabell>

Tabell 2: andra brott (artikel 4) samt icke utgivna mynt och sedlar avsedda att sättas i omlopp (artikel 5)

>Plats för tabell>

Tabell 3: påföljder (artikel 6)

>Plats för tabell>

Tabell 4: Jurisdiktion (artikel 7)

>Plats för tabell>

Tabell 5: juridiska personers ansvar (artikel 8) och påföljder för juridiska personer (artikel 9)

>Plats för tabell>