MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN OM RATIONALISERING AV DEN ÅRLIGA SAMORDNINGEN AV DEN EKONOMISKA POLITIKEN OCH SYSSELSÄTTNINGSPOLITIKEN

I - Bakgrund

1. Under de senaste åren, särskilt vid Europeiska rådets möten i Lissabon och Göteborg, har Europeiska unionen utvecklat en strategi för den ekonomiska och sociala politiken och för miljöpolitiken som är inriktad på följande fyra mål:

-Att förverkliga en så stark ekonomisk tillväxt som möjligt, särskilt genom förbättringar av den potentiella tillväxten.

-Att sträva mot full sysselsättning.

-Att befästa den europeiska sociala modellen för att bevara den sociala sammanhållningen.

-Att främja hållbar utveckling.

För att säkerställa ett effektivt genomförande av denna strategi och översyn av resultaten är det nödvändigt att unionen kan bygga sitt arbete på effektiva samordningsmekanismer. I detta syfte har gemenskapen förtydligat och utvidgat ramen, förfarandena och instrumenten för att samordna den ekonomiska politiken och därmed förenade politikområden. Särskilt under andra hälften av 1990-talet infördes och utvecklades ett antal procedurer och förfaranden. Utöver de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken föreskrivs nu i fördraget att samordning av politiken också skall ske via stabilitets- och tillväxtpakten samt via den europeiska sysselsättningsstrategin. Samordningen av politiken har även utvecklats inom flera områden, däribland genom Cardiff-processen för ekonomiska reformer. Dessutom är arbetsmarknaden parter engagerade genom den makroekonomiska dialogen inom ramen för Köln-processen. Europeiska rådet i Lissabon uppmanade till tillämpning av den så kallade öppna samordningsmetoden som utformats för att medlemsstaterna efter hand skall kunna utveckla sin egen politik, sprida bästa praxis och uppnå större överensstämmelse vad gäller de viktigaste EU-målen. Den har tillämpats inom flera områden, bland annat vad gäller social integrering och pensioner. Slutligen har flera bänkmärkningsförfaranden inrättats och olika resultattavlor har utvecklats.

2. Eftersom nya element ofta har tillkommit på tillfällig grund, utan att det allmänna perspektivet har beaktats fullt ut, har de befintliga ramarna blivit mer invecklade och svårare att förstå och förklara. Denna situation leder inte till att det utarbetas och informeras effektivt om riktlinjer för gemenskapens politik, som skall vara konsekventa både över tiden och genom de olika förfarandena. Dessutom bidrar detta till en situation där det läggs mer energi på att utarbeta vägledning för gemenskapens politik än på att genomföra politiken.

3. I Lissabon 2000 och Göteborg 2001 tog Europeiska unionen ett avgörande steg mot ett mer strategiskt och medelfristigt synsätt när det gäller utformningen av dess politik då den politiska dagordningen för nästa decennium fastställdes. Sedan dess har det blivit klarare att det är nödvändigt att rationalisera och synkronisera de relevanta politiska samordningsförfarandena och att ytterligare betona det medel- och långfristiga perspektivet. Vid flera tillfällen - senast vid vårmötet i Barcelona (mars 2002) - uppmanade Europeiska rådet till förbättringar. I Barcelona krävde det att rådet och kommissionen skulle rationalisera de relevanta samordningsförfarandena för den ekonomiska politiken och angav att betoningen måste ligga på genomförande, snarare än på årligt utarbetande av riktlinjer. [1]

[1] Se punkt 49 i del I i ordförandeskapets slutsatser.

4. Till följd av denna begäran sammanfattar kommissionen nedan sina viktigaste synpunkter på hur processen för samordning kan förbättras inom ramen för det befintliga fördraget, vilket kommer att bidra till följande:

* Ökad effektivitet när det gäller den politiska samordningen, särskilt genom bättre uppföljning av genomförandet.

* Förbättrad samstämmighet och komplementaritet mellan de olika processerna och instrumenten.

* Främjande av ett starkare engagemang och ökad tillhörighet, bland annat genom förbättrat deltagande av Europaparlamentet och de nationella parlamenten samt bättre samråd med arbetsmarknadens parter och det civila samhället.

* Ökad insyn och tydlighet när det gäller samordningen på de olika politikområdena och således också av dess synlighet och effekter.

II - Förslag till en ökad rationalisering av den politiska samordningen

5. Utan att inkräkta på de fördragsgrundade samordningsförfarandenas oberoende, men för att uppnå förbättrad samstämmighet, insyn och effektivitet vad gäller den politiska samordningen föreslås förstärkt inriktning på medelfristig planering, ökad betoning på genomförande och utvärdering samt rationalisering av de befintliga processerna kring några viktiga punkter under årets lopp. Detta kommer att bidra till mer stabilitet och förutsägbarhet vad gäller den politiska inriktningen och öka den politiska fokuseringen på genomförandet. Hörnstenarna i en bättre och klarare formulerad politisk samordning kan kortfattat sammanfattas enligt följande:

(i) Förberedelse av Europeiska rådets vårmöte

* I vårrapporten skall kommissionen betona de nyckelområden där ytterligare framsteg måste göras och de politiska områden där allmänna riktlinjer krävs från Europeiska rådets vårmöte. Vårrapporten skall kompletteras och presenteras tillsammans med genomförandepaketet (däribland rapporten om genomförandet av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, utkastet till gemensam rapport om sysselsättningen och rapporten om genomförandet av strategin för den inre marknaden). Kommissionens olika rapporter och resultattavlor (bland annat Cardiff-rapporten och resultattavlorna för statligt stöd, innovation och företagspolitik) kommer att läggas till genomförandepaketet och vårrapporten. Dessa kommissionsbidrag skall underlätta för olika rådskonstellationer och andra berörda aktörer när de ser över genomförandet på deras respektive politikområden.

(ii) Europeiska rådets vårmöte är avgörande när det gäller den årliga politiska samordningen. Vid mötet ser man över genomförandet och på grundval av detta utarbetas allmänna politiska riktlinjer om de viktigaste prioriteringarna på olika politiska områden.

(iii) Kommissionens förslag till nya riktlinjer och rekommendationer: På grundval av riktlinjerna från Europeiska rådets vårmöte skall kommissionen lägga fram förslag till ytterligare åtgärder inom de olika politiska områdena i form av ett riktlinjepaket (som skall innefatta kommissionens utkast till allmänna och landspecifika politiska rekommendationer som ingår i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, sysselsättningsriktlinjerna och de årliga sysselsättningsrekommendationerna till medlemsstaterna). Det första paketet, som kommer att utfärdas i april 2003, skall i princip omfatta en treårsperiod, dvs. fram till och med 2006. Riktlinjerna skall i fortsättningen offentliggöras varje år för att beakta eventuella viktiga nya utvecklingstendenser, men skall annars gälla till och med 2006, om inte omständigheterna kräver annat. I enlighet med rekommendationerna om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och resultatet och slutsatserna från Cardiff-processen skall strategin för den inre marknaden - som skall åtfölja riktlinjepaketet - gälla frågor som avser den inre marknaden på gemenskapsnivå till och med 2006 och skall bara ändras under åren däremellan om det visar sig vara nödvändigt.

(iv) Antagande av nya riktlinjer och rekommendationer: Efter eventuella ytterligare förberedelser av de behöriga rådskonstellationerna före Europeiska rådets möte i juni och efter Europeiska rådets överväganden skall de relevanta rådskonstellationerna anta de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, sysselsättningsriktlinjerna och sysselsättningsrekommendationerna till medlemsstaterna och/eller godkänna handlingsplaner (till exempel strategin för den inre marknaden) inom sina behörighetsområden.

(v) Samlad kontroll av genomförandet under fjärde kvartalet: En effektivare översyn av genomförandet kräver följande:

* Systematisk information från medlemsstaterna om genomförandet av den politik som är antagen på gemenskapsnivå. I detta sammanhang kan det finnas utrymme för att rationalisera och effektivisera de nuvarande nationella rapporteringskraven. Färre och mer omfattande rapporter [2], som även innehåller information om nya frågor (för att slippa lägga till nya rapporter och förfaranden), kan bidra till att klargöra och säkerställa samstämmighet mellan medlemsstaternas svar på gemenskapens politiska rekommendationer. Dessa rapporter skall helst läggas fram tillsammans senast i oktober. De nationella sysselsättningsplanerna skall lämnas in som ett separat dokument vid samma tid.

[2] En enda nationell rapport om den ekonomiska politiken kan även komma i fråga för att tillhandahålla den information som krävs för multilateral övervakning.

* Kommissionens bedömning av genomförandet. På grundval av tillgänglig information (från rapporter, bilaterala kontakter och resultat från olika bänkmärkningsförfaranden) skall kommissionens enheter bedöma genomförandet inom de olika relevanta politiska områdena. Kommissionen kommer att lägga fram resultaten från sin översyn i form av ett nytt genomförandepaket tillsammans med kommissionens vårrapport i mitten av januari, vilket kommer att markera inledningen på en ny period.

6. Ovanstående steg illustreras grafiskt i bilaga 1. Mer generellt skulle det vara en fördel om andra närstående förfaranden kunde beaktas se att de i rätt tid kan bidra till förberedelserna av genomförandepaketet och kommissionens vårrapport. Under de kommande månaderna kommer kommissionen att överväga hur den skall rationalisera det öppna samordningsförfarandet inom socialförsäkringsområdet - som för närvarande omfattar social integrering och pensioner - och hur detta skall knytas till det nya effektiviserade synsättet.

7. Inom denna tidsram skall ytterligare förbättringar av den politiska samordningens innehåll och effektivitet eftersträvas genom att det medelfristiga perspektivet betonas när det gäller de politiska riktlinjerna och genom att samstämmigheten förbättras i riktlinjepaketet.

8. En ökad betoning på det medelfristiga perspektivet vid utarbetande av den grundläggande ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken kommer att bidra till att:

* Göra de politiska riktlinjerna och rekommendationerna stabilare och därmed underlätta för medlemsstaterna att utarbeta trovärdiga och realistiska politiska strategier. Därigenom bidrar man till effektiv uppföljning och gör det möjligt för rådet och Europaparlamentet att vidta nödvändiga åtgärder som per definition kan kräva ett mer långsiktigt perspektiv.

* Undvika att ge intryck av att den politiska strategin är ofullständig och oavlåtligen måste omformuleras.

* Klargöra kopplingen mellan den politiska strategin och uppnåendet av de strategiska mål som är uppsatta för 2005 och 2010 på dagordningen från Lissabon.

* Flytta betoningen från utformning till genomförande av politiska strategier.

* Göra strategierna mer synliga och effektiva.

9. Den ökade fokuseringen på det medelfristiga perspektivet skall avspeglas i de olika riktlinjerna och strategierna.

10. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken kommer att fortsätta att vara årliga, de kommer i princip bara att ses över fullständigt en gång vart tredje år. Om omständigheterna kräver det kan kommissionen dock avvika från tidsplanen genom utnyttja sin initiativrätt och presentera en rekommendation om viktiga förändringar eller helt nya allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken under mellanåren. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken skall dels omfatta all relevant ekonomisk politik och tillhandahålla både allmänna och landspecifika politiska rekommendationer, dels bli mer strategiska genom att i större utsträckning fokusera på politiska kärnfrågor. Under mellanåren kan rekommendationerna om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken vara mer kortfattade och koncentreras på viktiga förändringar av politiken som kan vara nödvändiga med hänsyn till den aktuella ekonomiska situationen och framstegen med genomförandet. Därigenom görs således en koppling till rapporten om genomförandet av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, kommissionens vårrapport och de efterföljande slutsatserna från Europeiska rådets vårmöte.

11. Liknande fördelar kan uppnås genom att det medelfristiga perspektivet i sysselsättningsriktlinjerna förstärks. Även om årliga förslag till riktlinjer skall fortsätta att läggas fram enligt fördraget bör förändringar i sysselsättningsriktlinjerna i möjligaste mån undvikas under mellanåren och en mer genomgripande översyn i princip genomföras vart tredje år, då man även bör beakta behovet av att anpassa tidsramen till att tidsgränsen löper ut 2010.

12. Vad beträffar frågor som rör den inre marknaden skall Cardiff-processen för ekonomiska reformer av produkt- och kapitalmarknaderna koncentreras på djupgående analys av ett begränsat antal kärnfrågor varje år. Detta skall bidra till att betoningen läggs på det medellånga perspektivet, vilket i högre grad skulle överensstämma med perspektivet i strategin för den inre marknaden, som har varit gällande sedan strategin infördes 1999. Även om strategin täcker en femårsperiod kommer de föreslagna åtgärderna att revideras och uppdateras varje år. Strategins nästa fas förväntas dock knytas närmare strategin från Lissabon, vilket skall uppnås genom en handlingsplan för de åtgärder som skall vidtas under de närmaste 3 åren, dvs. till och med 2006, så att dessa åtgärder - så snart de har vidtagits - kan få full effekt innan tidsfrist från Lissabon har löpt ut.

13. När det gäller paketet med riktlinjer kan samstämmigheten förbättras genom att klarare specificera det innehåll som skall täckas av de respektive instrumenten, samtidigt som de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken bevarar den centrala roll som de har haft för samordningen av den ekonomiska politiken. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken skall fortsätta att omfatta den makroekonomiska politiken och lägga nödvändig betoning på strukturpolitik och reformer i syfte att främja den ekonomiska tillväxtpotentialen, sysselsättningen, den sociala sammanhållningen, en hållbar utveckling samt övergången till en kunskapsbaserad ekonomi. Cardiff- och Luxemburg-processerna skall dock göra det möjligt att behandla de respektive områdena mer i detalj.

14. I detta sammanhang måste sysselsättningsriktlinjerna å ena sidan behålla det breda politiska perspektivet som avspeglar vidden av den sysselsättningsrelaterade politiken och den europeiska sysselsättningsstrategins integrerade karaktär, och å andra sidan bevara sysselsättningsriktlinjernas roll som det viktigaste instrumentet för att fastställa principer och metoder för politisk samordning inom sysselsättningsområdet i full överensstämmelse med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. En rationalisering av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjerna kräver därför att åtgärder vidtas för att stärka komplementariteten mellan de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjerna genom att man i högre grad skiljer mellan de bredare rekommendationerna för sysselsättningen i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, som fastställer de allmänna ramarna för den ekonomiska politiken, och de mer specifika riktlinjerna och rekommendationerna för den politik som omfattas av den europeiska sysselsättningsstrategin. Den föreslagna synkroniserade inledningen av de två förfarandena som skall ske genom att kommissionen samtidigt presenterar sitt bidrag till båda instrumenten och den efterföljande diskussionen i de relevanta instanserna kommer också att förbättra samstämmigheten.

15. Likaledes kräver en rationalisering av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och strategin för den inre marknaden att åtgärder vidtas för att i högre grad skilja mellan de breda rekommendationerna om produkt- och kapitalmarknader i de allmänna riktlinjerna om den ekonomiska politiken och de specifika målinriktade åtgärderna på gemenskapsnivå i strategin för den inre marknaden. Strategin för den inre marknaden kommer att uppdateras samtidigt som de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken genom presentation av särskilda politiska mål för den inre marknaden.

16. De viktigaste konsekvenserna av dessa förändringar anges i bilaga 2.

17. För att dra största möjliga nytta av rationaliseringen av de nuvarande förfarandena och bevara samstämmigheten vad gäller de befintliga ramarna för politisk samordning i framtiden skall alla nya förfaranden visa att 1) den aktuella frågan inte kan behandlas inom de befintliga förfarandena och 2) de nya förfarandena skall tillföra verkligt mervärde.

III - Tidsplan

18. När det gäller tidsplanen för att inleda rationaliseringen och de övriga förslagen till förbättringar anser kommissionen följande:

* För att säkerställa en trovärdig och lämplig uppföljning av Europeiska rådets slutsatser i Barcelona skall rationaliseringen inledas redan under förberedelserna av Europeiska rådets vårmöte 2003 och före förberedelserna av de nya allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, sysselsättningsriktlinjerna och strategin för den inre marknaden. När de har antagits för i princip en treårsperiod i juni 2003 skall de föreslagna nya förfarandena för översyn av genomförandet tillämpas fullt ut första gången under hösten 2003. Detta skulle också göra det möjligt för parlamentet att anpassa sig till den nya tidsintervallen före nästa val 2004.

* I tidsplanen för genomförande av det rationaliserade och synkroniserade förfarandet skall man främja deltagande av alla institutioner och berörda parter, särskilt rådet, Europaparlamentet och arbetsmarknadens parter.

19. Som en övergångsåtgärd kommer dock utkastet till gemensam rapport om sysselsättningen att antas av kommissionen under hösten 2002, istället för i januari 2003, vilket skulle vara fallet enligt det allmänna förfarandet i detta meddelande. I januari skall kommissionen lägga fram sin vårrapport tillsammans med rapporten om genomförandet av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och ett meddelande där man beskriver förfarandet för översyn av den europeiska sysselsättningsstrategin.

20. Utvidgningen medför att det blir ännu viktigare att ha infört rationaliserade förfaranden (eftersom de nuvarande svårigheterna bara kommer bli större om ingenting förändras).

Bilaga 1: Flödesschema över den rationaliserade processen för samordning av den ekonomiska politiken.

>Hänvisning till>

Bilaga 2: De viktigaste följderna av de föreslagna förändringarna

1. De viktigaste konsekvenserna av de föreslagna förändringarna beskrivs nedan. Det görs åtskillnad mellan följderna för de olika förfarandena och för de olika berörda institutionerna.

Konsekvenser för förfarandena

2. När det gäller de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken kommer rationaliseringen att ha följande effekter:

* Kommissionens rekommendation: I princip skall kommissionen bara utarbeta rekommendationer för helt nya allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken vart tredje år (således år "t", "t+3" osv.). Under mellanåren (år "t+1" och "t+2") kan rekommendationerna om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken vara mer kortfattade och bara vara koncentrerade på viktiga förändringar. [3]

[3] Kommissionen kommer dock att behålla sin initiativrätt och kan, om omständigheterna kräver det, även presentera en rekommendation om helt nya allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken under mellanåren.

* Rapporten om genomförandet: Kommissionens rapport om genomförandet av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken skall tidigareläggas 1-1,5 månad så att den kan läggas fram i mitten på januari som en del av genomförandepaketet tillsammans med kommissionens vårrapport. Under åren efter antagandet av helt nya allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken skall översynen av genomförandet vara förhållandevis övergripande och fokuseras mer på medlemsstaternas politiska avsikter vad gäller riktlinjerna, än på verkligt vidtagna åtgärder.

3. När det gäller sysselsättningsriktlinjerna och Luxemburg-processen kommer rationaliseringen att få följande konsekvenser:

* Det nuvarande sysselsättningspaketet skall delas upp. Utkastet till gemensam rapport om sysselsättningen skall presenteras som en del av genomförandepaktetet tillsammans med kommissionens vårrapport.

* Sysselsättningsriktlinjerna och sysselsättningsrekommendationerna: Kommissionens förslag till sysselsättningsriktlinjer och tillhörande rekommendationer skall läggas fram efter Europeiska rådets vårmöte tillsammans med rekommendationerna om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken som en del i riktlinjepaketet.

* Översyn av genomförandet: Medlemsstaternas nationella handlingsplaner skall lämnas in senast i början av oktober. Kommissionens utkast till gemensam rapport om sysselsättningen skall presenteras i mitten av januari som en del av genomförandepaketet tillsammans med kommissionens vårrapport.

4. Cardiff-processen för ekonomiska reformer genomgår för närvarande en utvärdering och översyn som kommer att leda till att det nuvarande tidsintervallet ändras. Kombinationen av rationaliseringen och de nya förslagen som är under diskussion kommer i princip att ha följande konsekvenser:

* Kommissionens Cardiff-rapport: Enligt de uppgifter som för närvarande finns tillgängliga kommer de nya åtgärderna bara att få begränsade följder för kommissionens rapportering eftersom tidsplanen för processen redan har ändrats och kommissionens rapport skall offentliggöras i början av december.

* De nationella Cardiff-rapporterna: I samband med ett mer effektivt rapporteringssystem skulle medlemsstaternas rapporter om sturkturreformerna kunna integreras i en mer allmän årsrapport om medlemsstaternas ekonomiska politik, samtidigt som det mikroekonomiska perspektivet behålls. Dessa rapporter måste läggas fram senast i oktober med tanke på den tid som behövs för utarbetandet av genomförandepaketet. De nationella rapporterna skall vara mer omfattande under de år som föregår en stor översyn av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken (vart tredje år, dvs. "t-1" och "t+2"). För att genomföra de nya åtgärderna för Cardiff-processen kan medlemsstaterna uppmanas att komplettera sina nationella rapporter med svar på särskilda enkäter som avser ett begränsat antal frågor om den inre marknaden som rådet fastställer varje år.

5. När det gäller strategin för den inre marknaden kommer rationaliseringen att ha följande konsekvenser:

* När det gäller översynen av framstegen med genomförandet av den inre marknaden skall presentationen av rapporten om genomförandet anpassas så att den sammanfaller med presentationen av vårrapporten och genomförandepaketet.

* Utarbetande och förändringar av strategin för den inre marknaden: Strategin för den inre marknaden skall ha ett klarare medelfristigt perspektiv (som i den första omgången omfattar perioden 2003-2006 i enlighet med de nya allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken) i linje med strategin från Lissabon. Kommissionen behåller rätten att se över målåtgärderna under mellanåren för att kunna beakta nya utvecklingstendenser i samband med anpassningarna av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, men syftet är att fastställa en flerårig tidsplan för åtgärder som avser den inre marknaden. Uppdateringen av tidsplanen för strategin för den inre marknaden skall följa tidsplanen för de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och innehålla särskilda årliga politiska mål för den inre marknaden.

6. När det gäller övriga berörda förfaranden kommer rationaliseringen att ha följande konsekvenser:

* Resultattavlor: Om det är nödvändigt kommer tidsplanen för publiceringen av de olika berörda resultattavlorna (statligt stöd, innovationer, företagspolitik osv.) att anpassas för att kunna bidra till översynen av genomförandet.

* Stabilitets- och tillväxtpakten: Uppdateringarna av stabilitets- och konvergensprogrammen skall läggas fram så tidigt på hösten att de kan beaktas vid översynen av genomförandet. Dessutom skall rådets yttranden om uppdateringarna antas senast under årets första månader för att tillhandahålla lämpliga bidrag till utarbetandet av nya allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken.

* Konsekvenser för övriga förfaranden som fortfarande befinner sig i ett tidigt utvecklingsskede, till exempel inom socialförsäkringsområdet, kommer att undersökas ytterligare för att de i större utsträckning skall kunna bidra till uppföljningen av strategin från Lissabon.

Konsekvenser för institutionerna

7. När det gäller kommissionen kommer rationaliseringen att ha följande praktiska konsekvenser:

* De ändrade tidsplanerna för flera (delar i) förfaranden, bland annat koncentrationen av översynen av genomförandet till fjärde kvartalet med offentliggörande av de olika genomföranderapporterna i mitten av januari tillsammans med vårrapporten och presentationen av alla (medelfristiga) politiska riktlinjer efter Europeiska rådets vårmöte, kräver liknande anpassningar av kommissionens och dess enheters arbetssätt, särskilt under de år ("t" och "t+3") då riktlinjer och handlingsplaner är föremål för mer djupgående revideringar. Flyttningen av översynen av genomförandet till fjärde kvartalet ger en solid grund för utarbetandet av kommissionens vårrapport, i vilken framstegen skall sammanfattas och viktiga hinder för ytterligare framsteg skall betonas.

* Den ökade inriktningen på det medelfristiga perspektivet kommer att förbättra stabiliteten och förutsägbarheten. Samtidig handläggning av viktiga ärenden, särskilt vart tredje år skulle innebära en stor arbetsbörda för kommissionen och de mest berörda enheterna, men det skulle förmodligen också bidra till att förbättra samstämmigheten när det gäller arbetet med dessa ärenden. Under mellanåren skall resurser frigöras för att bidra till genomförandet.

* I linje med den ökade betoningen på genomförande kan det bli nödvändigt för kommissionens enheter att lägga mer tid på att inhämta upplysningar och diskutera med medlemsstaterna innan genomföranderapporterna färdigställs, bland annat vad gäller den ekonomiska politiken och strukturpolitiken.

8. När det gäller rådet kommer rationaliseringarna att ha följande konsekvenser:

* De ändrade tidsplanerna för flera (delar i) förfaranden kräver liknande anpassningar av rådets och de förberedande kommittéernas arbete. Rådet skall anta utkastet till genensam rapport om sysselsättningen före Europeiska rådets vårmöte som ett led i sitt bidrag till mötet.

* Det finns ett behov av att samordna rådets och de förberedande kommittéernas arbete för att säkerställa effektiv och rationaliserad uppföljning av kommissionens genomföranderapport och riktlinjer. I detta avseende är det viktigt att i) distribuera arbetet rätt i de berörda rådskonstellationerna (och de förberedande kommittéerna) och ii) upprätthålla effektiv kommunikation med allmänheten om de åtgärder som vidtagits för att samordna politiken och därigenom öka kunskapen om hur de olika elementen ingår som en del i den övergripande samordningen.

9. När det gäller medlemsstaterna kommer rationaliseringen att ha följande konsekvenser:

* Medlemsstaterna kommer mest att påverkas genom de eventuella förändringar som gäller tidsplan, antal och karaktär på de rapporter som skall lämnas in till gemenskapen om medlemsstaternas politik. Effektiv rationalisering på gemenskapsnivå och ett mer systematiskt och omfattande rapporteringssystem kan även leda till krav på ökad samordning inom medlemsstaterna, men kan samtidigt medföra fördelar genom minskat dubbelarbete, i den utsträckning som det förekommer till följd av överlappningar mellan olika processer.

- Rationaliseringen innebär för det första förändringar vad gäller tidsplanerna. De olika (delarna i) rapporterna skall vara färdiga vid ungefär samma tid, dvs. senast i oktober. [4]

[4] I vissa fall (till exempel när det gäller de nationella handlingsplanerna för sysselsättning) innebär det att rapporterna kan lämnas in i ett senare skede än vad som vanligtvis är fallet och därför kan man i större utsträckning beakta eventuella nya åtgärder som beslutats av medlemsstaterna i samband med budgetförslagen.

- För det andra finns det möjlighet att minska rapporternas antal och frekvens. En enda nationell rapport om den ekonomiska politiken kan även komma i fråga för att tillhandahålla den information som krävs för multilateral övervakning. De nationella sysselsättningsplanerna kommer även i fortsättningen att redovisas separat.

- För det tredje kan rapporternas karaktär ändras från år till år. Vissa år kan det räcka med mer kortfattade rapporter. Rapporternas exakta utformning skall diskuteras ytterligare. Det är tänkbart att medlemsstaternas rapportering i samband med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken kan förändras beroende på vilket år det rör sig om. När helt nya allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjer har antagits kan medlemsstaternas rapportering koncentreras på framtida politiska åtgärder som svar på riktlinjerna, medan betoningen under efterföljande år skall ligga mer på verkligt genomförande. Dessutom kanske det inte är nödvändigt att lämna utförliga rapporter om alla politiska områden varje år. I revideringen av Cardiff-processen föreskrivs bland annat att vissa politiska områden skall väljas ut vartannat år för att nya åtgärder skall hinna få effekt och den totala arbetsbördan reduceras.

* Medlemsstaterna skulle kunna lägga mer tid på effektiv upplysning till de nationella parlamenten och medborgarna om de olika faserna i den politiska samordningen för att öka förståelsen för hur de enskilda elementen ingår som en del i den totala politiska samordningen och bidra till ett större engagemang. Rationalisering och förenkling av förfarandena skulle underlätta denna upplysning.

10. När det gäller Europaparlamentet kommer rationaliseringen att ha följande konsekvenser:

* Europaparlamentet kommer att få mer tid att beakta det faktiska genomförandet av riktlinjerna som en förberedelse inför deras eventuella bidrag till Europeiska rådets vårmöte.

* En ändrad tidsplan för diskussionerna i Europaparlamentet kan också bidra till ett större engagemang efter kommissionens presentation av riktlinjepaketet och före de behöriga rådskonstellationernas förberedelser inför Europeiska rådets möte i juni. Beroende på detta kan det finnas större utrymme för att engagera Europaparlamentet närmare i utarbetandet av de allmänna riktlinjerna om den ekonomiska politiken genom informella samråd. Detta kan också gälla strategin för den inre marknaden. Samråd med Europaparlamentet om sysselsättningsriktlinjerna skall fortsätta att äga rum enligt fördraget.