52001DC0278

Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet - Halvårsuppdatering av resultattavlan för framstegen i skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska Unionen - (första halvåret 2001) /* KOM/2001/0278 slutlig */


MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET - HALVÅRSUPPDATERING AV RESULTATTAVLAN FÖR FRAMSTEGEN I SKAPANDET AV ETT OMRÅDE MED FRIHET, SÄKERHET OCH RÄTTVISA I EUROPEISKA UNIONEN - (FÖRSTA HALVÅRET 2001)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning

2. En gemensam asyl- och migrationspolitik för EU

2.1. Partnerskap med ursprungsländerna

2.2. Ett gemensamt europeiskt asylsystem

2.3. Rättvis behandling av medborgare i tredje land

2.4. Hantering av migrationsströmmar

3. Ett europeiskt område med verklig rättvisa

3.1. Bättre tillgång till rättvisa i Europa

3.2. Ömsesidigt erkännande av domar

3.3. Bättre överensstämmelse mellan lagstiftningarna på det civilrättsliga området

4. Kamp mot brottsligheten i hela unionen

4.1. Att förebygga brott på unionsnivå

4.2. Utökat samarbete när det gäller brottsbekämpning

4.3. Bekämpning av vissa former av brottslighet

4.4. Särskilda åtgärder mot penningtvätt

5. Inre och yttre gränser, visering, genomförande av artikel 62 i EG-fördraget samt införlivande av Schengenregelverket

6. Unionsmedborgarskap

7. Samarbete mot narkotika

8. Starkare externa insatser

9. Andra pågående initiativ

1. Inledning

Vid sitt möte i Tammerfors den 15-16 oktober 1999 uppmanade Europeiska rådet kommissionen att lägga fram ett förslag till en lämplig resultattavla i syfte att fortlöpande se över framstegen när det gäller att genomföra nödvändiga åtgärder och hålla tidsfristerna i Amsterdamfördraget, handlingsplanen från Wien och slutsatserna från Tammerfors om skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen. Som svar på denna uppmaning presenterade kommissionen ett meddelande (KOM(2000)167 av den 24 mars 2000) för rådet och Europaparlamentet - "Resultattavla för framstegen i skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen". En konsoliderad version med ett antal klargöranden till följd av att vissa medlemsstater lämnat synpunkter under rådsmötet den 27 mars 2000 offentliggjordes därefter den 29 maj 2000.

Den första halvårsuppdateringen av resultattavlan i enlighet med kommissionens åtagande att se över den en gång per ordförandeskap lades fram i november 2000 i KOM (2000)782 av den 30 november 2000. I likhet med utgåvan av november 2000 innehåller den här upplagan inga förändringar i upplägg eller i målen för tillämpningsområdet.

I den här utgåvan av maj 2001 har ett kapitel lagts till om vissa initiativ från medlemsstaterna som har samband med slutsatserna från Tammerfors och handlingsplanen från Wien.

De huvudsakliga förändringarna finns i kolumnen "arbetsläget" som visar det "rörliga mål" som fastställdes i slutsatserna från Tammerfors för alla institutioner och medlemsstater. Där kan man följa framstegen på väg mot målet att omvandla och utveckla Europeiska unionen till ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

Trots att resultattavlans struktur är oförändrad inleds genom denna version de diskussioner som institutionerna skall göra från och med nu fram till Europeiska rådets möte i Laeken i december 2001 då, i enlighet med slutsatserna från Tammerfors, som också Europeiska rådet i Stockholm i mars 2001 tog upp, de framsteg som gjorts i skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen skall utvärderas.

Institutionerna har fortsatt sitt arbete sedan den senaste utgåvan av resultattavlan. Kommissionen har bland annat lagt fram lagstiftningsförslag och meddelanden om modeller för visum, miniminormer om villkor för mottagande av asylsökande, ställning för medborgare i tredje land som under längre tid varit bosatta inom Europeiska unionen, ömsesidigt erkännande av avgöranden om föräldraansvar, omformulering av gemenskapsinstrument vad gäller rätt att bosätta sig och stanna kvar inom unionen, förstärkning av säkerheten inom informationssamhället och gemensamma definitioner, grunder för åtal och påföljder vad gäller narkotikahandel.

Dessutom har vissa medlemsstater lagt fram initiativ som för närvarande behandlas av rådet.

Europaparlamentet, som har avgivit yttranden om de olika förslag som lagts fram inför parlamentet, har inte tvekat att avge negativa yttranden när förslagens innehåll inte alls eller bara delvis överensstämmer med de eftersträvade politiska riktlinjerna.

När det gäller antagna instrument, eller instrument som väntas antas under det svenska ordförandeskapet, kan bland annat nämnas rambeslutet om offers ställning, inrättandet av den provisoriska Eurojust-enheten som i december 2001 skall ersättas av den ordinarie enheten, tillfälligt skydd, det rättsliga nätverket inom privaträtten och nätverket för förebyggande av brottslighet.

Denna sammanfattning visar redan på en del förseningar och också på en avsaknad av synliga och konkreta åtgärder inom vissa områden. Dessutom måste det erkännas att flera åtgärder skulle vara genomförda i april 2001 enligt handlingsplanen från Wien och slutsatserna från Tammerfors, men att denna tidsplan inte har följts. Detta gäller till exempel vissa instrument för asyl, kampen mot vissa former av brottslighet som korruption, narkotikahandel och cyberbrottslighet. Ratificeringen av konventionen om utlämning, genomförandet av konventionen om rättsligt samarbete och andra inslag som gäller samarbete har också blivit försenade.

Vi bär alla ansvar för dessa förseningar. Vissa av kommissionens förslag har mycket riktigt lagts fram senare än vad som ursprungligen sagts. Förseningarna gäller revideringen av Romkonventionen om utomobligatoriskt ansvar, förslaget om gemensamma definitioner, grunder för åtal och påföljder i fråga om narkotikahandel samt förslaget om en revidering av Dublinkonventionen. Kommissionen kan dock före sommaren lägga fram alla förslag som handlar om att fastställa politiken för asyl- och invandringspolitiken enligt de principer som beslutades i Tammerfors. Rådet har ännu inte nått enighet om bl.a. kommissionens förslag om familjeåterförening och ett stort antal konventioner har ännu inte ratificerats av samtliga 15 medlemsstater.

Som nämnts tidigare har arbetet trots detta pågått utan avbrott. Vissa ansträngningar har dock gällt punktinsatser som bara haft marginell effekt. Vid Europeiska rådets möte i Laeken väntas man inte bara utvärdera de uppnådda resultaten, utan också diskutera de åtgärder som inte vidtagits.

Resultattavlan visar också fall där de planerade åtgärderna inte genomförts på det sätt som förväntades. Det gäller t.ex. för kampen mot skattebedrägeri och de instrument som skall komplettera kampen mot penningtvätt.

Vi bör därför fundera över dels hur uppgifterna skall prioriteras, dels hur vi så effektivt som möjligt kan nå målen inom de fastställa tidsramarna. Detta för att kunna skynda på arbetet inom de områden där förseningarna är som störst.

2. En gemensam asyl- och migrationspolitik för EU

De skilda men närbesläktade frågorna om asyl och migration kräver att en gemensam EU-politik utformas som omfattar följande delar:

2.1. Partnerskap med ursprungsländerna

En övergripande migrationsstrategi för frågor som rör politik, mänskliga rättigheter och utveckling i ursprungs- och transitländerna och ursprungs- och transitregionerna kommer att utformas. Detta kommer att ske på grundval av partnerskap med dessa länder och regioner för att främja en gemensam utveckling.

>Plats för tabell>

2.2. Ett gemensamt europeiskt asylsystem

Målet är att säkra en fullständig och allomfattande tillämpning av Genèvekonventionen och på så sätt garantera att ingen skickas tillbaka för att bli utsatt för förföljelse, dvs. att principen om "non-refoulement" upprätthålls.

På sikt måste ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig asylstatus som gäller i hela unionen skapas.

Asylsökandes rätt att förflytta sig mellan medlemsstaterna bör vara begränsad.

En överenskommelse kommer att eftersträvas för att skapa ett system för tillfälligt skydd för fördrivna personer på grundval av solidaritet mellan medlemsstaterna.

>Plats för tabell>

2.3. Rättvis behandling av medborgare i tredje land

En tillnärmning av villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse mot bakgrund av en gemensam bedömning av den ekonomiska och befolkningsmässiga utvecklingen i unionen och situationen i ursprungsländerna kommer att ske.

Integrationspolitiken bör syfta till att ge tredjelandsmedborgare som är lagligt bosatta på medlemsstaternas territorium (särskilt långvarigt bosatta) rättigheter och skyldigheter som är jämförbara med EU-medborgarnas. Den bör också stärka icke-diskriminering och ligga till grund för åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet.

>Plats för tabell>

2.4. Hantering av migrationsströmmar

Hanteringen av migrationsströmmar bör förbättras på alla nivåer genom ett nära samarbete med ursprungs- och transitländerna.

Kampen mot olaglig invandring effektiviseras genom att de berörda kriminella nätverken bekämpas samtidigt som offrens rättigheter säkerställs.

>Plats för tabell>

3. Ett europeiskt område med verklig rättvisa

Målet är att medborgarna skall få en gemensam känsla av rättssäkerhet i hela unionen. Rättsväsendet skall underlätta medborgarnas dagliga liv och beivra brott som hotar medborgarnas frihet och trygghet och samhället i stort. Detta innebär både bättre tillgång till rättvisa och ett fullt utvecklat rättsligt samarbete mellan medlemsstaterna.

3.1. Bättre tillgång till rättvisa i Europa

Ett område med verklig rättvisa innebär att enskilda och företag kan vända sig till domstolar och myndigheter i vilken medlemsstat som helst lika lätt som i sin egen stat. De skall inte hindras eller avskräckas från att utöva sina rättigheter på grund av att medlemsstaternas rättsliga och administrativa system är komplicerade.

>Plats för tabell>

3.2. Ömsesidigt erkännande av domar

Ett område med verklig rättvisa måste trygga rättssäkerheten för människorna och de ekonomiska aktörerna. Därför måste domar och beslut efterlevas och verkställas i hela unionen.

Ett ökat ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden och domar samt en nödvändig tillnärmning av lagstiftningen skulle underlätta samarbetet mellan myndigheter och det rättsliga skyddet av enskildas rättigheter. För att säkra detta bör principen om ömsesidigt erkännande bli en hörnsten i det rättsliga samarbetet på både det civilrättsliga och straffrättsliga området inom unionen.

Det civilrättsliga området:

>Plats för tabell>

Det straffrättsliga området:

>Plats för tabell>

3.3. Bättre överensstämmelse mellan lagstiftningarna på det civilrättsliga området

För att underlätta det rättsliga samarbetet och stärka rätten att få sin sak prövad i domstol måste man åstadkomma större förenlighet och bättre överensstämmelse mellan rättssystemen.

>Plats för tabell>

4. Kamp mot brottsligheten i hela unionen

En väl avvägd utveckling av åtgärderna på unionsnivå mot alla former av brottslighet, inklusive grov organiserad och gränsöverskridande brottslighet, bör uppnås, samtidigt som enskildas och ekonomiska aktörers frihet och juridiska rättigheter enligt lag skyddas.

I detta sammanhang bör "Europeiska Unionens strategi för det nya årtusendets början" om förebyggande och kontroll av organiserad brottslighet särskilt uppmärksammas. Vissa ytterligare åtgärder, som är mer vittgående än slutsatserna från Tammerfors, har ansetts påkallade av rekommendationerna i denna strategi och har införlivats i detta kapitel.

4.1. Att förebygga brott på unionsnivå

En effektiv kamp mot alla former av brottslighet, organiserad eller icke, måste innefatta olika slag av förebyggande åtgärder.

Brottsförebyggande aspekter bör integreras i åtgärderna och programmen mot brottslighet på unionsnivå och i medlemsstaterna.

Samarbete mellan nationella brottsförebyggande organisationer bör uppmuntras, samtidigt som prioriterade områden bör fastställas.

>Plats för tabell>

4.2. Utökat samarbete när det gäller brottsbekämpning

I ett område med verklig rättvisa får brottslingar inte ges några möjligheter att utnyttja skillnader mellan medlemsstaternas rättssystem.

En hög skyddsnivå för medborgarna kräver utökat samarbete mellan rättstillämpande myndigheter. Därför bör största möjliga nytta dras från samarbetet mellan medlemsstaternas myndigheter vid utredningar av gränsöverskridande brottslighet.

Genom Amsterdamfördraget gavs Europol utökade befogenheter, vilket innebär en bekräftelse av dess viktiga och centrala roll för att underlätta europeiskt samarbete för att förebygga och bekämpa organiserad brottslighet.

>Plats för tabell>

4.3. Bekämpning av vissa former av brottslighet

När det gäller nationell straffrätt bör insatserna för att enas om gemensamma definitioner, grunder för åtal mot och påföljder i ett första skede koncentreras till ett begränsat antal sektorer med särskild betydelse. Överenskommelser om gemensamma definitioner av, grunder för åtal och påföljder för grov organiserad och gränsöverskridande brottslighet måste ingås för att skydda enskildas och ekonomiska aktörers frihet och juridiska rättigheter enligt lag.

>Plats för tabell>

4.4. Särskilda åtgärder mot penningtvätt

Penningtvätt är en central del i den organiserade brottsligheten. Därför måste man vidta åtgärder för att utrota penningtvätt varhelst sådan förekommer genom att se till att konkreta åtgärder för spårande, spärrande, beslag och förverkande av vinning av brott vidtas.

>Plats för tabell>

5. Inre och yttre gränser, visering, genomförande av artikel 62 i EG-fördraget samt införlivande av Schengenregelverket

>Plats för tabell>

6. Unionsmedborgarskap

>Plats för tabell>

7. Samarbete mot narkotika

Narkotika utgör ett hot både mot samhället och enskilda individer. Därför måste narkotikaproblemet hanteras på ett övergripande, sektorsöverskridande och enhetligt vis. EU:s narkotikastrategi för åren 2000-2004 kommer att utvärderas efter halva tiden och i efterhand, med hjälp av Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk och Europol.

>Plats för tabell>

8. Starkare externa insatser

Europeiska unionen betonar att alla befogenheter och alla instrument som står till unionens förfogande, i synnerhet i de yttre förbindelserna, måste utnyttjas på ett integrerat och konsekvent sätt för att skapa området med frihet, säkerhet och rättvisa. Rättsliga och inrikes frågor måste integreras i utformningen och genomförandet av unionens övriga politikområden och verksamheter.

>Plats för tabell>

9. Andra pågående initiativ

>Plats för tabell>