KOMMISSIONENS MEDDELANDE TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET I riktning mot säkrare och mer konkurrenskraftiga vägtransporter av hög kvalitet i gemenskapen

INLEDNING

1. Yrkesmässiga vägtransporter är nödvändiga för att den inre marknaden skall fungera väl och deras marknadsandel ökar kontinuerligt. Det finns dock problem med detta transportsätt. I själva verket måste flera utmaningar antas:

- Tillträdet till den inre marknaden som öppnats i flera etapper under de senaste 12 åren, av vilka den sista etappen inleddes den 1 juli 1998 [1].

[1] Rådets förordning (EEG) nr 3118/93 av den 25 oktober 1993 om förutsättningar för transportföretag att utföra inrikes godstransporter på väg i en medlemsstat där de inte är etablerade (EGT L 279, 12.11.1993).

- Det tryck som följer av en konkurrens som hela tiden ökar till följd av detta.

- Behovet att förbättra vägtransportsäkerheten.

- Nödvändigheten av undvika konkurrensstörningar.

- Den sociala oron inom sektorn som kan leda till att det uppstår blockeringar.

- Nya förhållanden som påverkar arbetsvillkoren för förare, till exempel att arbetskraft vars anställningsförhållanden strider mot lagen utnyttjas.

- Nödvändigheten av att kontinuerligt anpassa verksamheten till ny utveckling när det gäller teknik, miljö och logistik.

- De allt intensivare transportkontakterna med länderna i Central- och Östeuropa mot bakgrund av utvidgningen.

2. För att hjälpa sektorn att anpassa sig till dessa förändringar, förbättra sammanhållningen och undvika störningar på den inre marknaden måste man åstadkomma följande:

- Förbättra villkoren för en rättvis konkurrens mellan vägtransportföretag och mellan transportsätt.

- Dels skapa ett bättre hälsoskydd och bättre säkerhet för mobila arbetstagare inom vägtransportsektorn och andra väganvändare, framför allt när det gäller transport av farligt gods, dels skapa ett bättre miljöskydd.

- Främja kvaliteten på de tjänster som vägtransportföretagen tillhandahåller.

- Utveckla sysselsättningen inom sektorn och förbättra arbetsvillkoren.

3. För att åstadkomma detta anser kommission, mot bakgrund av de förslag som överlämnats [2] och de förslag som fastställs i arbetsprogrammet [3], att det är nödvändigt att göra en avvägning mellan vissa arbetsvillkor som påverkar konkurrensen och att införa samstämmiga åtgärder på följande områden:

[2] Förslag till rådets direktiv om arbetstidens förläggning för mobila arbetstagare som utför vägtransport och förare som är egenföretagare (KOM 1998) 662 slutlig). I den arbetstid som avses här inbegrips förutom körning framför allt lastning och lossning av fordonet.

[3] KOM(2000) 155 slutlig av den 9 februari 2000.

- Förläggning av arbetstiden för förare.

- Vissa anställningsvillkor för förare inom EU.

- Kontroll av vägtransporter.

- Grundläggande utbildning och fortbildning för förare.

Syftet med detta meddelande är att beskriva dessa olika aspekter av vägtransporterna som bör behandlas i åtgärdspaketet.

FÖRLÄGGNING AV ARBETSTIDEN FÖR FÖRARE

4. I november 1998 lade kommissionen fram ett förslag till direktiv2, men trots Europaparlamentets stöd är förslaget nu blockerat i rådet. Det främsta skälet till detta är att det råder allvarliga meningsskiljaktigheter mellan medlemsstaterna i frågan om huruvida direktivet skall omfatta förare som är egenföretagare.

I detta sammanhang bör även följande noteras:

- Det finska ordförandeskapets försök att skilja mellan "äkta" egenföretagare (som inte skulle behöva omfattas av direktivet) och "falska" egenföretagare (som skulle omfattas av direktivet) har misslyckats.

- På grund av blockeringen i rådet kommer förslaget att bli ett misslyckande om det behålls i nuvarande skick.

- Den nyligen gjorda ändringen av direktivet om arbetstidens förläggning [4] (allmänt direktiv) för att låta det omfatta mobila arbetstagare inom sektorn för vägtransporter, kommer inte att medföra den önskade graden av harmonisering, framför allt när det gäller definitionen av arbetstid. Det nämnda förslaget till direktiv2 om vägtransporter innehåller en gemensam definition av arbetstid medan det allmänna direktivet om arbetstidens förläggning4 i denna fråga hänvisar till nationell lagstiftning och praxis.

[4] Direktiv 2000/34/EG om ändring av direktiv 93/104/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden för att täcka sektorer och verksamheter som inte omfattas av direktivet (EGT .....).

5. Följaktligen och trots att det är helt motiverat att ta med egenföretagare, av skäl som främst gäller vägsäkerhet och harmoniseringen av konkurrensvillkor, skulle kommissionen kunna godta att tillfälligt utesluta egenföretagare från direktivet under förutsättning att detta förslag får tillräckligt stöd. Detta skulle kunna godtas för att inom kort åstadkomma resultat och med tanke på att de gemensamma bestämmelserna om körning och vila gäller för egenföretagare på samma sätt som de kontrollåtgärder som avses i punkterna 8 - 11 nedan. Kommissionen kan inte planera att lägga fram något nytt förslag till direktiv som inte omfattar förare som är egenföretagare förrän den fört diskussioner med rådet och Europaparlamentet i samband med debatten angående detta meddelande, samt rådfrågat arbetsmarknadens parter.

Tidsplan för dessa diskussioner: omedelbara åtgärder

VISSA ANSTÄLLNINGSVILLKOR FÖR FÖRARE

6. Ett allt större antal förare (som ofta kommer från tredje land) anställs illegalt för att köra gemenskapsfordon som används för transporter inom gemenskapen på villkor som inte stämmer överens med gemenskapens villkor (lägre lön, nästan obegränsad arbetstid, dåligt socialt skydd). Denna situation medför konkurrensstörningar på den inre marknaden mellan transportsätt och mellan vägtransportföretag. Den kan även leda till säkerhetsproblem och försämra anställningsvillkoren, vilket kan medföra en allmän destablisering av arbetsmarknaden inom EU.

Den 23 mars 2000 anordnade kommissionens tjänster ett möte med regeringsexperter. Vid detta möte behandlades vissa aspekter av denna situation, bland annat transportfrågor och frågor om arbetsvillkor, kontroll och tillämpning.

7. Den lösning som förordas på grundval av medlemsstaternas åsikter har fått starkt stöd från de experter som deltog på mötet och kan sammanfattas på följande sätt:

- Genom en ny förordning skall det införas krav på att medlemsstaterna skall utfärda ett förarintyg till alla förare av ett fordon som omfattas av ett gemenskapstillstånd utfärdat i enlighet med gemensamma bestämmelser [5].

[5] Förordning (EEG) nr 881/92 av den 26 mars 1992 om tillträde till marknaden för godstransporter på väg inom gemenskapen till eller från en medlemsstats territorium eller genom en eller flera medlemsstaters territorier (EGT L 95, 9.4.1992, s. 1).

- Genom detta standardintyg skall det i hela EU bli möjligt att kontrollera om förarens anställningsvillkor är lagliga.

- Detta intyg skall utfärdas av de behöriga medlemsstaterna i medlemsstaterna till transportföretag som innehar ett sådant gemenskapstillstånd som föreskrivs i förordning 881/92. Företagen skall sedan dela ut detta till alla berörda förare (transportföretaget delar ansvaret för överträdelser mot de villkor som anges i föregående strecksats).

Vissa av dessa aspekter kan vara knutna till frågor som behandlas i meddelandet om invandrings- och asylpolitik [6], meddelandet om en resultattavla för framstegen i skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen [7] och meddelandet om odeklarerat arbete [8]. I ovannämnda förlag till förordning som finns med i kommissionens arbetsprogram för i år (antaget den 9 februari 2000, se fotnot 3) tas hänsyn till de särskilda förhållandena inom vägtransportsektorn.

[6] KOM (1994) 23 av den 23 februari 1994.

[7] KOM (2000) 167 av den 24 mars 2000.

[8] KOM (1998) 219 slutlig av den 7 april 1998.

Tidsplan: Detta förslag kommer att läggas fram i september/oktober 2000.

KONTROLL AV VÄGTRANSPORTER

8. För att de gemensamma och nationella bestämmelserna skall bli effektiva måste de tillämpas på rätt sätt. Detta är i sin tur beroende av att bestämmelserna godtas av de yrkesverksamma och av de kontroll- och sanktionssystem som införs av medlemsstaterna.

9. Införandet av elektroniska färdskrivare från och med slutet av år 2002 är ett viktigt steg för att förbättra kontrollåtgärderna. Det står klart att en elektronisk kontrollanordning kommer att innebära att bestämmelserna efterlevs bättre, framför allt genom att de uppgifter som registreras skyddas bättre och genom att det blir möjligt att på kort tid genomföra ett stort antal kontroller.

Tidsplan: Den åtgärd som redan vidtagits genom förordning 2135/98 [9] kommer att träda i kraft i slutet av 2002 eller början av 2003.

[9] Förordning (EG) nr 2135/98 om ändring av förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter och direktiv 88/599/EEG (EGT L 274, 9.10.1998, s. 1).

10. Enligt kommissionens arbetsprogram för 2000 planeras ett meddelande om kontroller och sanktioner inom vägtransportsektorn. Syftet är att förbättra effektiviteten och samstämmigheten när det gäller de kontroller som utförs av medlemsstaternas behöriga myndigheter. Detta meddelande kommer därför att behandla vissa lämpliga åtgärder, till exempel ett systematiskt informationsutbyte, samordning av kontrollverksamhet och regelbundna samråd mellan nationella förvaltningar och utbildning av inspektörer. Meddelandet skulle kunna utgöra underlag för rekommendationer till medlemsstaterna eller för samordnade åtgärder mellan medlemsstaterna som stöds av kommissionen.

Tidsplan: Åtgärden kommer att inledas under det andra halvåret 2000.

11. Slutligen har man för avsikt att skärpa direktiv 88/599/EEG [10] enligt vilket medlemsstaterna idag skall inspektera 1 % av förarnas arbete för att kontrollera om bestämmelserna om körning och vila iakttas. Genom ändringen av direktivet skall denna procentsats ökas, eventuellt gradvis, så att ett betydligt större antal kontroller utförs. Eftersom elektroniska färdskrivare skall införas från och med 2002 kommer det att bli tekniskt mycket lättare att öka antalet kontroller. Man måste dock se till att man inte motverkar användningen av elektroniska färdskrivare, och således förnyandet av fordonsparken.

[10] Rådets direktiv 88/599/EEG av den 23 november 1988 om enhetligt förfarande vid kontroll av tillämpningen av förordning (EEG) nr 3820/85 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter och av förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare för vägtransporter (EGT L 325, 29.11.1988, s. 55).

Tidsplan: Förslaget skall läggas fram i slutet av 2000/början av 2001.

UTBILDNING

12. För närvarande finns det endast två EG-rättsakter om utbildning för förare:

- Direktiv 76/914/EEG [11] om utbildning av vissa förare, som dock har ett mycket begränsat tillämpningsområde (vissa förare mellan 18 och 21 år) och som inte helt har anpassats till dagens behov.

[11] Rådets direktiv 76/914/EEG av den 16 decmber 1976 om minimikrav på utbildning av vissa förare av vägfordon (EGT L 357, 29.12.1976, s. 36).

- Direktiv 91/439/EEG [12] om körkort, i vilket hänsyn inte tas till de särskilda krav som är förknippade med föraryrket.

[12] Rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort (EGT L 237, 24.8.1991, s. 1).

Två medlemsstater har antagit nationella bestämmelser angående tillträdet till föraryrket.

13. För att förbättra kvaliteten på de tjänster som erbjuds av transportföretag, förbättra yrkets anseende och göra det mer attraktivt, öka vägsäkerheten och främja den fria rörligheten för arbetstagare, är det nödvändigt att införa nya gemensamma bestämmelser med hänsyn till den tekniska utvecklingen och kunskapen på detta område. Begreppen vägsäkerhet, förnuftig körning (bland annat för att minska förbrukningen av icke-förnybar energi och minska koldioxidutsläppen), tjänstekvalitet, förarnas hälsa, bestämmelser om transport, arbete och säkerhet, samt kunskaper om den ekonomiska och sociala miljön när det gäller vägtransporter bör utvecklas ytterligare och inbegripas i en moderniserad utbildning. Kommissionens tjänster har börjat arbetet med att lägga fram ett förslag till direktiv med gemensamma bestämmelser om grundläggande obligatorisk utbildning för alla nya yrkesförare som kör fordon avsedda för transport av varor eller personer samt regelbundet återkommande fortutbildning för alla yrkesförare. Sektorn bör involveras i yrkesutbildningen.

Tidsplan: Ett förslag kommer att läggas fram i slutet av år 2000/början av 2001.

****************

14. Den näraliggande frågan om det är lämpligt att ändra de gemensamma bestämmelserna om körtid och vila för förare [13] bör undersökas senare:

[13] Förordning (EEG) nr 3820/85 (EGT L 370, 31.12.1985, s. 1).

Å ena sidan och med tanke på att egenföretagare förmodligen inte kommer att omfattas av direktivet om arbetstidens förläggning, skulle det vara lämpligt att något minska den körtid för förare som fastställs genom förordning (EEG) nr 3820/85, eftersom denna förordning även tillämpas på egenföretagare.

Å andra sidan är det av följande skäl viktigt att tänka sig för innan man eventuellt åtar sig att ändra dessa bestämmelser:

- De övre gränserna för körning och minimikraven på vila har gällt i ungefär femton år och de som berörs av bestämmelserna känner väl till dem. Bestämmelserna har visat sig vara fungera väl och ifrågasätts inte.

- Det finns däremot brister när det gäller iakttagandet och den korrekta tillämpningen av dessa gemensamma bestämmelser. De åtgärder som nämns i punkterna 8-11 ovan är avsedda att betydligt förbättra situationen.

- Genom ändringen av det allmänna direktivet om arbetstidens förläggning som nyligen antagits formellt [14] gäller även bestämmelsen om en genomsnittlig arbetsvecka på maximalt 48 timmar för mobila arbetstagare (löntagare) inom vägtransportsektorn, vilket är den allmänna bestämmelse som införts genom direktivet.

[14] Se fotnot 4.

SLUTSATS

15. Det är lämpligt att lösa de svårigheter som finns inom vägsektorn och att förbättra samstämmigheten inom sektorn, och man bör då undvika ett splittrat tillvägagångssätt. För att nå önskade resultat krävs en övergripande politik med samstämmiga och väl avvägda åtgärder. I detta meddelande anges vilka åtgärder som måste vidtas för att förverkliga en sådan övergripande och samstämmig politik som omfattar vägsäkerhet, konkurrens och vägtransporternas ekonomiska och sociala aspekter, så att politisk enighet kan uppnås i rådet under årets andra hälft och det inom gemenskapen kan utvecklas en vägtransportsektor av hög kvalitet som är säkrare och mer konkurrenskraftig.