MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN - För ett Europa fritt från hinder för personer med funktionsnedsättning

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN För ett Europa fritt från hinder för personer med funktionsnedsättning

1. SAMMANFATTNING OCH KOMMENTARER

2. INLEDNING - FUNKTIONSHINDER SOM SAMHÄLLSFRÅGA

2.1. En ny handikappstrategi

2.2. Viktiga framsteg

2.3. Nya impulser

3. DEL I: GRUNDLINJER FÖR ÖKAT EUROPEISKT MERVÄRDE

3.1. Ökad rörelsefrihet som en del av medborgarskapet

3.2. Ökad tillgänglighet - behovet av samverkan mellan olika politikområden

3.3. Se till att informationssamhällets möjligheter kommer alla till del - eEurope-initiativet och funktionshinder

3.4. Teknik som skapar möjligheter - en mer välutvecklad gemensam marknad för hjälpmedelsteknik

3.5. Skydd av funktionshindrade konsumenters rättigheter och intressen på marknaden

4. DEL II: POLITISKA INSTRUMENT FÖR ÖKAT EUROPEISKT MERVÄRDE

4.1. Tolka statistiken och förstå behoven

4.2. Se till att EU-programmen präglas av ett integreringstänkande

4.3. Föregå med gott exempel

4.4. Samråd med personer med funktionshinder

4.5. Förbättra samordningen mellan kommissionens avdelningar

5. DEL III: INFÖR FRAMTIDEN - ÖKAD MEDVETENHET, BÄTTRE SAMARBETE OCH NYA IMPULSER

1. SAMMANFATTNING OCH KOMMENTARER

Det är ett erkänt faktum att personer med funktionsnedsättning är en av de minst gynnade grupperna i samhället och att det fortfarande finns avsevärda hinder som gör att de har svårt att fullt ut delta i samhällslivet.

Europeiska unionens val av handikappstrategi innebär ett medgivande av att dessa människors delaktighet begränsas i högre grad av de hinder som finns i den yttre miljön, än av deras funktionsnedsättning. Man har slagit fast att nyckeln till lika möjligheter för personer med funktionsnedsättning är att undanröja dessa hinder genom till exempel lagstiftning, handikappanpassade bostäder och universell design.

Det är främst medlemsstaterna som ansvarar för dessa frågor, men de befogenheter gemenskapen idag har på området innebär ändå ett mervärde och ger goda möjligheter att skapa lika möjligheter för personer med funktionshinder.

Den nya allmänna artikeln om icke-diskriminering i Amsterdamfördraget, som bland annat avser funktionsnedsättning, skapar förutsättningar för ett avgörande steg framåt när det gäller att främja lika möjligheter för personer med funktionshinder på EU-nivå. I enlighet med artikel 13 i EG-fördraget antog Europeiska kommissionen den 26 november 1999 ett omfattande åtgärdspaket mot diskriminering. De ur handikappsynpunkt relevanta inslagen i åtgärdspaketet utgörs av ett förslag till direktiv om likabehandling i arbetslivet med förbud mot diskriminering på de grunder som anges i artikel 13, samt ett handlingsprogram med en rad kompletterande åtgärder.

Detta meddelande kompletterar dessa initiativ och syftar till en översyn av viktiga gemenskapspolitiska åtgärder som kan bidra till ökad tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning. Man fullföljer därigenom även det åtagande som gjordes vid regeringskonferensen om att beakta personer med funktionshinders behov vid utarbetande av åtgärder enligt artikel 95 i fördraget.

Handikapprelaterade insatser görs på de flesta gemenskapspolitiska områden. Detta meddelande är dock i huvudsak inriktat på de områden som har störst betydelse för strävan efter ett handikappanpassat Europa. Tonvikten läggs därför vid att skapa ökad samverkan när det gäller närliggande frågor inom områden som sysselsättning, utbildning och yrkesutbildning, kommunikationer, den inre marknaden, informationssamhället, ny teknik samt konsumentpolitik.

Rörelsefrihet spelar en viktig roll när det gäller att trygga delaktigheten i arbetsliv och samhälle. Brist på rörelsefrihet är en faktor som motverkar personer med funktionshinders rätt till delaktighet, vilket är till nackdel för alla. Kommissionen är medveten om hur viktigt detta är, och föreslår nu nya åtgärder som kan göra det möjligt att på ett bättre sätt beakta personer med funktionshinders behov. Samtidigt betonas också i meddelandet att man för att få bästa möjliga resultat måste samordna de insatser som görs i fråga om rörelsefrihet på alla närliggande områden. Det hävdas också att en positiv utveckling när det gäller att förbättra tillgängligheten för personer med funktionshinder har en gynnsam inverkan även på andra områden, som till exempel arbetslivets kvalitet, konsumentskydd och den europeiska industrins konkurrenskraft. Kommissionen kopplar därför samman relevanta sektorövergripande strategier och undersöker hur man kan skapa ökad samverkan.

Den senaste utvecklingen inom EU när det gäller ny teknik, till exempel eEurope-initiativet, kommer också att spela en viktig roll för att ge funktionshindrade människor möjlighet att övervinna funktionella begränsningar och ge dem ökade chanser till delaktighet. I detta meddelande framhålls att EU-marknaden är splittrad och underutvecklad på det här området. Man visar på en rad åtgärder som kan vidtas för att utveckla en genuint gemensam marknad och skapa större jämvikt mellan utbud och efterfrågan.

En stark kunskapsbas, med bland annat tillförlitlig statistik med uppgifter om förekomsten av funktionsnedsättning och vad funktionsnedsättning betyder för människans möjligheter att fullt ut delta i samhällslivet, samt adekvata samordnings- och samrådsmekanismer anses vara nödvändiga redskap för genomförandet av detta meddelande. Kommissionen kommer också att främja utvecklingen av de bästa lösningarna inom den egna organisationen.

Förutom hindren i miljön måste vi för att kunna skapa lika möjligheter för funktionshindrade européer även ta itu med de negativa attityder som finns när det gäller funktionsnedsättning. Kommissionen kommer därför att lämna förslag till rådet om att utropa år 2003 till Europaåret för funktionshindrade medborgare för att öka medvetenheten om handikappfrågor i samhället. Detta skulle också fungera som katalysator för nya politiska åtgärder på området på alla nivåer. Syftet med ett sådant förslag är därför att stärka unionsmedborgarbegreppet för människor med funktionsnedsättning.

2. INLEDNING - FUNKTIONSHINDER SOM SAMHÄLLSFRÅGA

2.1. En ny handikappstrategi

Omkring 10 % av EU:s befolkning uppskattas vara drabbade av någon form av funktionsnedsättning. Det motsvarar idag cirka 37 miljoner människor. Människor med funktionsnedsättning utgör inte någon homogen grupp, och det finns många olika sorters funktionshinder och frågeställningar. Ett funktionshinder kan vara synligt eller osynligt, svårt eller lätt, kroniskt eller periodiskt återkommande. Man kan ha ett enda funktionshinder eller vara flerhandikappad. Man kan vara rörelsehindrad, ha psykisk eller kognitiv funktionsnedsättning, ha nedsatt hörsel eller syn, eller ha talsvårigheter.

Det är ett erkänt faktum att personer med funktionsnedsättning är en av de minst gynnade grupperna i samhället och att det fortfarande finns avsevärda hinder som gör att de har svårt att fullt ut delta i samhällslivet. Bland de systemmässiga hindren, som ofta är den främsta orsaken till att personer med funktionshinder utestängs, kan till exempel nämnas brist på kommunikationer till rimliga priser, begränsade möjligheter till utbildning och yrkesutbildning, brist på stöd samt olika hinder på det sociala och ekonomiska området. Kvinnor med funktionshinder drabbas särskilt hårt när det gäller möjligheterna till delaktighet.

De nya ramarna för handikappolitiken som förespråkas på internationell nivå, särskilt genom FN:s resolution från 1993 "Standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet", innebär ett erkännande av att individens möjlighet att fungera i samhället och sköta ett arbete beror lika mycket på samhällets öppenhet när det gäller att bereda plats för människor av olika slag, som på den specifika funktionsnedsättning som gör att en människa betraktas som "funktionshindrad". Hinder i miljö och omgivning är ett större problem när det gäller delaktighet i samhället än funktionsnedsättning, och man har slagit fast att nyckeln till lika möjligheter för personer med funktionshinder är att undanröja dessa hinder genom till exempel lagstiftning, handikappanpassade bostäder och universell design.

Kommissionen har i enlighet med standardreglerna antagit meddelandet "Lika möjligheter för funktionshindrade personer - En ny handikappstrategi för Europeiska gemenskapen", som godkänts av rådet och medlemsstaterna genom en resolution från december 1996.

Det är medlemsstaterna som har huvudansvaret på detta område, men i resolutionen betonas att EU kan bidra avsevärt till att främja samarbetet mellan medlemsstaterna och stimulera till utbyte och utarbetande av de bästa lösningarna i gemenskapen och när det gäller EU-institutionernas och EU-organens egna politiska riktlinjer och åtgärder.

Europaparlamentet välkomnar också kommissionens nya strategi i sin resolution om kommissionens meddelande och anmodar kommissionen att vidta aktiva åtgärder inom ramen för integreringsstrategin, så att människor med funktionsnedsättning får möjlighet att delta i alla relevanta gemenskapsprogram.

2.2. Viktiga framsteg

Kommissionen har vid utarbetandet av dessa resolutioner bedrivit ett intensivt samarbete med parlamentet, medlemsstaterna och olika icke-statliga organisationer för att skapa ökad samverkan när det gäller handikappfrågor. Flera gemenskapsinitiativ har införts för att främja lika möjligheter för personer med funktionshinder. Nedan ges en icke-uttömmande förteckning över några av de viktigaste resultaten som uppnåtts hittills.

Sedan den europeiska sysselsättningsstrategin antogs 1997 har handikappfrågorna utgjort en integrerad del av de årliga riktlinjerna från rådet. I de nationella handlingsplanerna för sysselsättning ingår olika insatser för att förbättra personer med funktionshinders kompetens och utsikter på arbetsmarknaden. Det är en av de målgrupper som kan gynnas mest av förebyggande åtgärder och insatser för att förbättra anställbarheten. För att främja dessa viktiga politiska åtgärder stöder kommissionen pågående forskning och de diskussioner som förs med medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och handikapporganisationerna om nya utvecklingstrender, idéer och nyskapande strategier och metoder som växer fram på området. Kommissionen utfärdade 1998 ett dokument med titeln "Att höja sysselsättningsnivån för människor med funktionshinder - en gemensam utmaning" som syftade till att fastställa gemensamma rekommendationer och föreslå områden där ytterligare insatser behövs. Med utgångspunkt i detta antog rådet den 17 juni 1999 en resolution som lagts fram av det tyska ordförandeskapet om lika möjligheter till sysselsättning för personer med funktionsnedsättning. Kommissionen kommer att fästa särskild vikt vid åtgärder som syftar till att förbättra anställbarheten för personer med funktionshinder i den gemensamma sysselsättningsrapporten 2000.

I ett meddelande från kommissionen med titeln "Strategier för arbetstillfällen i informationssamhället" (KOM(2000)48) som antogs den 4 februari 2000 - som stöder både den europeiska sysselsättningsstrategin och eEurope-initiativet - behandlas uttryckligen frågan om att främja anställbarheten för personer med funktionshinder genom rekommendationen att informations- och kommunikationssektorn ska se till att standarder för användarvänlig utrustning tillämpas från år 2000.

Under programplaneringsperioden 1994-1999 för Europeiska socialfonden, som är den viktigaste kanalen för EU-stöd till människor med funktionsnedsättning, har medlemsstaterna "öronmärkt" betydande medel för att främja sysselsättningsmöjligheterna för personer med funktionshinder. Man stöder en rad olika insatser, exempelvis lönesubventioner, åtgärder för att ge arbetslivserfarenhet, tillfällig skyddad anställning och andra tidsbegränsade åtgärder som ger dessa människor möjlighet att komma in på arbetsmarknaden, egenföretagande samt utveckling av kooperativ för människor med psykiska och grava fysiska funktionshinder. Under den nya programplaneringsperioden (2000-2006) anmodas medlemsstaterna i linje med sysselsättningsriktlinjerna att införa olika initiativ som har särskild relevans för personer med funktionshinder, särskilt när det gäller anställbarhet och lika möjligheter för alla.

Stöd kan nu också ges genom gemenskapsinitiativet Employment för att hjälpa människor som har särskilda svårigheter när det gäller att hitta och behålla ett jobb eller yrke. Horizon är en av programmets fyra delar som ger stöd särskilt till människor med funktionshinder, varvid funktionshinder är såväl fysisk som psykisk funktionsnedsättning och cerebral pares. Sammanlagt har 1700 projekt beviljats ESF-bidrag inom ramen för Horizon, vars syfte är att utveckla nya sätt att angripa de problem som människor idag möter på en arbetsmarknad som ständigt förändras samt att skapa positiva förändringar när det gäller yrkesutbildning och sysselsättningspolitiska riktlinjer och åtgärder.

Som svar på kommissionens inbjudan har arbetsmarknadens parter på EU-nivå sammanställt ett kompendium om god praxis när det gäller anställning av funktionshindrade personer. Kompendiet överlämnades till Europeiska rådet vid mötet i Wien i december 1998. Den 19 maj 1999 antog arbetsmarknadens parter dessutom en gemensam förklaring där främjandet av anställning av personer med funktionshinder framhålls som en positiv faktor för företaget.

Under 1998 antog de europeiska institutionerna även riktlinjer för god praxis som klart och tydligt visar de europeiska institutionernas förhållningssätt när det gäller anställning av personer med funktionshinder, och som ger vägledning för hur generaldirektoraten och kommissionens olika avdelningar skall agera.

Tide-initiativet (teknikinitiativ för funktionshindrade och äldre, 1991-1994) var ett initiativ för främjande och användning av teknik på lokal nivå, som hade såväl en pilotfas som en övergångsfas. Mellan 1991 och 1994 bidrog kommissionen med sammanlagt 52 miljoner ecu till initiativet.

Ett betydande antal projekt inriktade på personer med funktionshinders behov har också fått stöd genom EU:s program och initiativ på olika områden, till exempel Sokrates, Leonardo da Vinci, Hälsofrämjande, Daphne, Prince, Phare och Tacis.

Samarbetet med och mellan medlemsstaterna har stärkts särskilt genom inrättandet av en högnivågrupp bestående av högre tjänstemän från medlemsstaterna. Det har visat sig vara ett värdefullt redskap för att utarbeta och tydliggöra gemensamma mål, fastställa exempel på bra lösningar och utbyta information och erfarenheter om handikappolitiken mellan medlemsstaterna.

Med utgångspunkt i resultaten av gemenskapens tredje handlingsprogram för människor med funktionshinder (Helios II, 1993-1996) har kommissionen också förbättrat sina relationer med handikapporganisationerna och stöder Europeiskt Handikappforum, med vilket kommissionen har en nära och regelbunden kontakt.

2.3. Nya impulser

Mycket har redan åstadkommits på området, men kommissionen är medveten om att det krävs ytterligare insatser för att uppnå målet full delaktighet och tillgång på lika villkor för människor med funktionsnedsättning.

Den nya allmänna artikeln om icke-diskriminering i Amsterdamfördraget, som bland annat avser funktionshinder, skapar förutsättningar för ett avgörande steg framåt på det här området. I enlighet med artikel 13 i EG-fördraget antog Europeiska kommissionen den 26 november 1999 ett omfattande åtgärdspaket mot diskriminering. De ur handikappsynpunkt relevanta inslagen i åtgärdspaketet utgörs av ett förslag till direktiv om likabehandling i arbetslivet med förbud mot diskriminering på de grunder som anges i artikel 13, samt ett handlingsprogram med en rad olika kompletterande åtgärder. Insatser för att bekämpa diskriminering av personer med funktionshinder på arbetsmarknaden kommer också att göras inom det nya gemenskapsinitiativet Equal (2000-2006), som syftar till att skapa samarbete över landgränserna för att främja nya sätt att bekämpa alla former av diskriminering och ojämlikhet på arbetsmarknaden.

Att anta rättsakter som syftar till att bekämpa diskriminering är dock endast en del av en vidare strategi som syftar till att främja tillgång på lika villkor för människor med funktionsnedsättning. Utöver den nya artikel 13 ville man vid regeringskonferensen i Amsterdam ge en ännu starkare garanti till personer med funktionshinder genom att införa förklaring nr 22 i slutakten. Enligt denna skall gemenskapens institutioner beakta personer med funktionshinders behov vid antagande av rättsakter för att tillnärma medlemsstaternas lagstiftning. Regeringskonferensen underströk därmed behovet att på EU-nivå anta standarder som i högre grad är inriktade på integrering, vilket skulle göra det möjligt att införliva de allmänna begreppen icke-diskriminering och tillgång på lika villkor i fullföljandet av den inre marknaden.

För att komplettera icke-diskrimineringsinitiativen och fullfölja det åtagande som gjordes vid regeringskonferensen har kommissionen beslutat att stärka den rättighetsbaserade handikappstrategin genom att ge en översikt över olika strategier och viktiga åtgärder som syftar till att främja ett ökat integreringstänkande inom gemenskapspolitiken. Meddelandet är därför i huvudsak inriktat på de gemenskapspolitiska områden som anses vara av störst betydelse för att undanröja hinder och öka tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. Särskild tonvikt läggs därför vid att skapa ökad samverkan när det gäller närliggande frågor inom områden som sysselsättning, utbildning och yrkesutbildning, kommunikationer, den inre marknaden, informationssamhället, ny teknik samt konsumentpolitik.

I meddelandet konstateras att det är medlemsstaterna som har huvudansvaret för handikappolitiken, eftersom gemenskapens befogenheter idag endast kräver insatser på vissa områden när det gäller dessa frågor. Det framgår emellertid av meddelandet att man även med de befogenheter gemenskapen har idag har stora möjligheter att bidra till att skapa lika möjligheter för personer med funktionsnedsättning.

Meddelandet syftar inte enbart till att sammanställa specifika mål eller åtgärder, utan skall även fungera som politiskt instrument för omdaning av kommissionens handikappstrategi enligt principerna om icke-diskriminering och integrering.

3. DEL I: GRUNDLINJER FÖR ÖKAT EUROPEISKT MERVÄRDE

3.1. Ökad rörelsefrihet som en del av medborgarskapet

I vårt moderna samhälle är det inte möjligt att vara verkligt integrerad i arbetsliv och samhälle om man inte kan röra sig fritt, oavsett om det gäller arbete eller fritid. Rörelsefrihet bör inte betraktas enbart som en bekvämlighet eller ens som en samhällelig och ekonomisk nödvändighet. Det bör betraktas som en rättighet för alla, med rimliga ekonomiska och tekniska begränsningar.

Detta gäller särskilt människor med nedsatt rörelseförmåga. Deras möjligheter att över huvud taget delta i samhällslivet, arbetslivet, kulturlivet och politiken är beroende av att man finner en lösning på problem med transporthinder, på ett helt annat sätt än när det gäller andra människor. Det är också allmänt erkänt att man genom att göra det lättare för personer med funktionshinder att använda kommunikationer kan uppnå bredare politiska mål, till exempel bättre kollektiva färdmedel, minskade trafikstockningar, minskad social utslagning samt största möjliga rörelsefrihet och integrering i samhället.

Europeiska unionen är medveten om hur viktig denna fråga är. 1993 antog kommissionen en gemenskapshandlingsplan för tillgängliga kommunikationer som syftade till att göra kommunikationer mer lättillgängliga för personer med nedsatt rörelseförmåga. I handlingsprogrammet ingick en rad gemenskapsåtgärder med avseende på tekniska standarder för transportmedel och transportinfrastrukturen, insatser för att underlätta samarbetet om informationsprogram samt samordning av forskningsprogram.

Kommissionen har senare antagit ett förslag till direktiv med särskilda bestämmelser för fordon som är avsedda för befordran av passagerare och som har mer än åtta sittplatser förutom förarplatsen (bussar och turbussar). I direktivet fastställs bland annat att fordon som används i stadstrafik måste vara tillgängliga för människor med nedsatt rörelseförmåga, inbegripet rullstolsbundna, I utkastet till direktiv fastställs tekniska bestämmelser för anpassning av fordon avsedda för befordran av passagerare i stadstrafik, samtidigt som det konstateras att kravet på tillgänglighet behöver utvidgas till att omfatta även fordon för långfärdstrafik.

Man har också inom flera av gemenskapens forskningsprogram fäst särskild vikt vid de behov som personer med nedsatt rörelseförmåga har. Man har till exempel undersökt problemen med låggolvsbussar, utveckling av stadstrafiksystem som är konstruerade med hänsyn till personer med nedsatt rörelseförmåga samt forskning om gränssnitt för resenärer och järnvägens tillgänglighet.

Kommissionen planerar att med utgångspunkt i resultaten av dessa projekt stärka EU:s bidrag till att skapa ökad rörelsefrihet för personer med funktionshinder enligt följande:

- Bättre service: För att komplettera direktivet om bussar och turbussar avser kommissionen att utarbeta riktlinjer för bättre service för personer med funktionshinder när det gäller fordon som används inom kollektivtrafiken samt alla transportanläggningar.

- Tillgänglighet när det gäller tågresor: Kommissionen avser att genomföra vissa rekommendationer från COST 335-projektet om tillgängligheten för resenärer när det gäller spårbunden trafik, särskilt i samband med utarbetandet av tekniska specifikationer för driftskompatibilitet enligt EU:s lagstiftning om driftskompatibilitet hos det transeuropeiska järnvägssystemet.

- Flygresor: Avsevärda insatser görs av flygplatser och flygbolag med stöd av ACI och IATA för att uppfylla de standarder och rekommendationer som utfärdats av Internationella civila luftfartsorganisationen (International Civil Aviation Organisation, ICAO) och Europeiska luftfartskonferensen (European Civil Aviation Conference, ECAC). Personer med funktionshinder stöter dock fortfarande på olika problem i samband med resor i Europa. Det har till exempel hänt att det inte funnits lämpliga hotell och att personer med funktionshinder inte tillåtits gå ombord. Kommissionen kommer att överväga vilka åtgärder som behöver vidtas inom ramen för den strategi som kommissionen avser att utarbeta i fråga om flygresenärers rättigheter, till exempel att främja god praxis i samarbete med sektorn och dess användare.

- Resor till sjöss: I juni 1991 antog Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) en rekommendation om handikappanpassning av passagerarfartyg (Recommendation on the design and operation of passenger ships to respond to elderly and disabled persons' needs). Kommissionen genomför denna rekommendation och resultaten av Handiami-projektet (en undersökning om funktionshindrade resenärers problem när det gäller tillgänglighet och nödsituationer vid resor till sjöss samt om anställning av personer med funktionshinder inom sjöfarten). Rådets direktiv 1999/35/EG av den 29 april 1999 om ett system med obligatoriska besiktningar för en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik innehåller till exempel kravet att företagen skall säkerställa att "allmän information om de tjänster och den hjälp som finns tillgänglig ombord för äldre och rörelsehindrade personer skall gå ut till passagerarna och göras tillgänglig i format som är lämpliga för personer med nedsatt syn".

- Integreringstänkande när det gäller transeuropeiska nätverk: Enligt gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet (TEN) är ett av syftena med nätet att inom ett område utan inre gränser och under bästa möjliga sociala och säkerhetsmässiga betingelser säkerställa en varaktig framkomlighet för personer och varor samt att erbjuda användarna en infrastruktur av hög kvalitet under acceptabla ekonomiska villkor. Detta mål gäller även människor med unktionshinder, men det finns inga särskilda bestämmelser om full tillgänglighet för funktionshindrade. Det är i första hand medlemsstaterna som fattar beslut om att genomföra projekt för transportinfrastruktur, inbegripet val av tekniska standarder. Översynen av riktlinjerna för TEN-Transport är ett bra tillfälle att rikta deras uppmärksamhet mot behovet att göra nätet mer tillgängligt för människor med nedsatt rörelseförmåga, i syfte att främja ytterligare kvalitetsstandarder för nätet.

- Integrering av ett handikapperspektiv inom vidare forskning: Frågor som rör tillgänglighet kommer att beaktas inom det femte ramprogrammet för forskning, särskilt när det gäller den centrala åtgärden för forskning om transportinfrastrukturer och deras samspel med transportmedel och transportsystem, ett hållbart system för rörlighet och intermodalitet samt system och tjänster för medborgarna.

- Främja bra lösningar: Kommissionen har tillsammans med Internationella kollektivtrafikunionen (UITP) och Polis-nätverket för lokala och regionala myndigheter inrättat Eltis - den europeiska informationstjänsten för lokala transporter. Det är en datoriserad databas som innehåller exempel på bra lösningar inom lokal och regional transport. Databasen innehåller fallstudier om tillgängliga transporter för människor med nedsatt rörelseförmåga, och ger användare och myndigheter möjlighet att föra in sina egna fallstudier. Kommissionen kommer även i fortsättningen att stödja utbytet av kunskap, bra lösningar och avancerad teknik i hela Europa, och kommer att fortsätta arbetet med att integrera de behov som människor med nedsatt rörelseförmåga har i relevanta projekt på olika gemenskapspolitiska områden.

- Främja ömsesidigt erkännande: I och med rådets rekommendation från juni 1998 om parkeringstillstånd för personer med funktionshinder finns det redan ömsesidigt erkännande mellan medlemsstaterna när det gäller parkeringstillstånd för personer med funktionshinder. Kommissionen kommer att undersöka möjligheten att använda detta angreppssätt på andra liknande områden.

3.2. Ökad tillgänglighet - behovet av samverkan mellan olika politikområden

Att göra transportmedel och reseinformation mer tillgängliga är inte tillräckligt. Det krävs också en grundlig genomgång av hela transportkedjan. Tillgängliga bussar och tåg är föga användbara för personer med nedsatt rörelseförmåga om de inte kan ta sig till busshållplatsen eller stationen eller inte kan använda biljettautomaten. För att man skall kunna åtgärda sådana brister måste man utarbeta ramar för behandling av frågor som rör tillgänglighet mellan transportsystem, byggnader och andra offentliga platser. Det kräver givetvis en närmare samverkan mellan olika politikområden och myndigheter på olika nivåer.

Ett sådant samarbete över områdesgränserna behövs även på EU-nivå eftersom politiken på en rad olika områden - till exempel näringsliv, informationssamhället, social sammanhållning och regional utveckling, miljö, transport, socialpolitik samt hälsa och säkerhet i arbetet - får konsekvenser för handikappfrågorna. Vissa aspekter av transportkedjan omfattas redan av gemenskapslagstiftningen, till exempel genom ramdirektiv 89/391/EEG, enligt vilket arbetsgivaren skall anpassa arbetet till den funktionshindrade arbetstagaren. På ett annat område fastställs i parlamentets och rådets direktiv 95/16/EG av den 29 juni 1995 särskilda bestämmelser för nya hissars tillgänglighet för personer med funktionshinder, medan det i kommissionens rekommendation av den 8 juni 1995 fastställs olika åtgärder för att förbättra befintliga hissars säkerhet och tillgänglighet.

Kommissionen anser att EU på ett samordnat sätt bör främja tillgänglighet på en rad olika politikområden. Man kan då bidra till att skapa ökad kvalitet i arbetslivet, bättre konsumentskydd och ökad konkurrenskraft för den europeiska industrin. Politiska åtgärder som syftar till att främja sysselsättning för personer med funktionshinder kan få avsedd verkan enbart om de stöds av verkningsfulla insatser för att minska och om möjligt undanröja problem som rör tillgängligheten.

Dessutom är en trygg och god arbetsmiljö inte bara viktig för individens hälsa och fortsatta arbetsförmåga, utan är även en viktig konkurrensfaktor för företaget. Samtidigt är tillgänglighet en god affär för hela den sektor som tillhandahåller kommersiell service för allmänheten. Det är särskilt fallet när det gäller turistnäringen, eftersom hotell, semesteranläggningar och sevärdheter som är tillgängliga för funktionshindrade och äldre är det enda alternativet för en stor och växande kundgrupp. Liksom när det gäller transportfrågor är tillgänglighet och användarvänlighet dessutom viktiga faktorer när det gäller att förebygga trötthet och olycksfall.

Slutligen kan harmonisering av byggstandarder som syftar till att skapa ökad tillgänglighet och säkerhet bidra till att främja en europeisk marknad för en rad olika varor och tjänster.

- Kommissionen avser att i samråd med branschen och användarna utröna på vilka områden det skulle vara lämpligt att införa obligatoriska EU-standarder för tillgänglighet när det gäller byggnadsmiljön.

- Många nya transport- och infrastrukturprojekt i Europa planeras eller byggs för närvarande med EU-stöd. Det gäller särskilt de transeuropeiska näten och strukturfonderna. Transportmateriel och transportinfrastruktur kan ha en mycket lång livstid, och det är nödvändigt att redan från början beakta kraven på tillgänglighet. Kommissionen kommer att sträva efter att se till att man vid behandling av bidragsansökningar tar hänsyn till om kraven på tillgänglighet har integrerats i projektet enligt godkända standarder eller erkända bra lösningar, när det gäller utformning och konstruktion.

- Kommissionen avser att använda sin starka ställning på marknaden för att stimulera den kommersiella byggindustrin till att använda de bästa lösningarna i fråga om tillgänglighetsstandarder och kommer att anmoda alla offentliga myndigheter i Europa att göra detsamma.

- Kommissionen kommer med utgångspunkt från sin egen utvärdering och de rapporter som medlemsstaterna har skyldighet att lämna in att göra en bedömning av genomförandet av de krav på handikappanpassning som föreskrivs i ramdirektiv 89/391/EEG, samt av hur bestämmelserna följs på arbetsplatsen och hur man har kontrollerat efterlevnaden.

- Kommissionen kommer att upprätta en databas med vägledning om de bästa lösningarna och olika metoder för en bättre hantering av handikappfrågor på arbetsplatsen. Företag och deras mellanhänder kommer att få tillgång till aktuell elektronisk information som tillhandahålls av Europeiska arbetsmiljöbyrån.

- Kommissionen avser att utforska lämpliga sätt att på EU-nivå främja insatser för att se till att arkitekter, byggnadsingenjörer och andra som arbetar med utformning och konstruktion av den fysiska miljön får tillgång till adekvat information om handikappolitik och insatser för att skapa tillgänglighet.

- Inom det femte ramprogrammet kommer man att undersöka nya sätt att främja universell design när det gäller tillgänglighet, till exempel att främja bostäder som lätt kan anpassas för livets olika stadier och tillgodose olika behov i fråga om tillgänglighet.

3.3. Se till att informationssamhällets möjligheter kommer alla till del - eEurope-initiativet och funktionshinder

Frågor som rör tillgänglighet är också ytterst viktiga när det gäller informationssamhället. Teknikutvecklingen - särskilt när det gäller informations- och kommunikationsteknik - kan innebära oerhörda möjligheter, men kan också leda till att personer med funktionshinder stöter på ytterligare hinder.

I detta sammanhang har Europeiska unionen redan utarbetat flera initiativ för att se till att informationssamhället gynnar alla, inbegripet personer med funktionshinder. Det framgår också av kommissionens meddelande "Meddelande från kommissionen om informationssamhällets sociala och arbetsmarknadspolitiska dimension - Människan i centrum - Kommande etapper" som syftade till att fastställa specifika åtgärder för att se till att informationssamhället i så stor utsträckning som möjligt bidrar till att främja sysselsättning och integrering.

Andra relevanta initiativ är till exempel direktiv 98/10/EG om tillhandahållande av öppna nätverk (ONP) för taltelefoni och samhällsomfattande tjänster för telekommunikation i en konkurrensutsatt miljö enligt vilket medlemsstaterna anmodas att vid behov vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att funktionshindrade användare och användare med särskilda sociala behov till rimlig kostnad får tillgång till alla fasta offentliga telefontjänster. Rådet och Europaparlamentet antog sedan den 9 mars 1999 direktivet om radioutrustning och teleterminalutrustning som bland annat ger kommissionen befogenhet att besluta att utrustning inom vissa utrustningsklasser eller vissa typer av utrustning måste vara konstruerade så att de stöder vissa funktioner som underlättar för användare som har funktionshinder.

Kommissionen har inom ramen för den europeiska standardiseringspolitiken för informationssamhället gett de europeiska standardiseringsorganen CEN, Cenelec och Etsi i uppdrag att fastställa särskilda behov av standardisering för att främja ökad integrering av äldre och personer med funktionshinder i informationssamhället (se http://www.cenorm.be/isss/Workshop/Design-for-All/Default.htm).

Inom det femte ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling bedrivs forskning om samspelet mellan människa och system samt anpassningsbara system och hjälpsystem som syftar till att hjälpa användare med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning att lösa de problem som skapas av hinder i miljön, samt intelligenta system och tjänster för att stödja självständigt boende och deltagande i informationssamhället. Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum deltar också aktivt i forskning om framväxande teknik, som till exempel tal-till-text-system för döva, samspelet mellan människa och maskin på arbetsplatsen samt Internet-tillgång för personer med funktionshinder.

Den 8 december 1999 inledde Europeiska kommissionen ett initiativ med titeln "eEurope - ett informationssamhälle för alla". Ambitiösa mål har ställts upp för att se till att informationssamhället gynnar alla européer. Initiativet är inriktat på tio huvudområden, och ett av dessa avser just personer med funktionshinders behov. Bland de mål som fastställs i meddelandet när det gäller att göra informationssamhället mer tillgängligt för personer med funktionshinder kan nämnas följande:

- En översyn kommer att göras av relevant lagstiftning och standardiseringsprogram som rör informationssamhället för att se till att man följer principerna om tillgänglighet och den allt snabbare utvecklingen på standardiseringsområdet.

- Kommissionen kommer att utarbeta ett meddelande om hur instrument för offentlig upphandling kan användas för att se till att personer med funktionshinders behov beaktas vid offentlig upphandling av produkter och tjänster inom information och kommunikation.

- EU:s institutioner och medlemsstaterna bör godkänna de befintliga riktlinjerna för initiativet för Internets tillgänglighet (WAI - Web Accessibility Initiative) som syftar till att alla offentliga hemsidor med avseende på utformning och innehåll skall vara tillgängliga för personer med funktionshinder (http://www.w3.org/tr/wai-webcontent). Offentliga-privata partnerskap bör uppmuntras att skapa bred tillgänglighet när det gäller hemsidor.

- Kommissionen kommer att inrätta ett europeiskt nätverk för att skapa optimal samverkan mellan nationella expertcentrum (fysiska eller virtuella) och främja att kursplaner utarbetas i universell design för konstruktörer och ingenjörer.

3.4. Teknik som skapar möjligheter - en mer välutvecklad gemensam marknad för hjälpmedelsteknik

Genom att främja principen om universell design kommer vi att få teknik, varor och tjänster som kan tillgodose fler användares behov, inklusive många funktionshindrade användares behov. Design för flertalet innebär dock inte alltid att man kan tillgodose gravt funktionshindrades behov eller mycket specifika behov. För att ge dessa användare tillgång till tekniken behöver man istället använda andra metoder - antingen särskilda produkter eller tjänster eller, vilket ofta är fallet, anpassning av befintliga produkter och tjänster eller lämpliga gränssnitt för dessa i syfte att tillgodose särskilda behov. Denna teknik, som är grundad på specialutformade produkter och tjänster för äldre och personer med funktionshinder, kallas ofta hjälpmedelsteknik.

Marknaden för sådana produkter och tjänster är betydande idag och kommer med tanke på den demografiska utvecklingen att växa ytterligare. 1990 beräknades personer med funktionshinder och äldre konsumenter ha köpt ordinära varor och tjänster till ett värde av 326 miljarder ecu. Den europeiska marknaden för specialiserade produkter och tjänster beräknas idag omsätta 10 miljarder ecu, och denna marknad växer med 10-20 % per år.

De stordriftsfördelar som den inre marknaden bör främja fungerar dock inte på ett bra sätt på det här området. Marknaden för hjälpmedelsteknik är mycket splittrad, särskilt när det gäller specialiserade produkter och tjänster. Dessa tillhandahålls ofta av små och medelstora företag som är inriktade på kunder med särskilda typer av funktionshinder. Dessa företag har ofta begränsade resurser och ett mycket litet produktsortiment på regional (eller till och med lokal) nivå. Att marknaden för hjälpmedelsteknik är så splittrad beror också på skiftande nationella bestämmelser. Splittringen leder ofta till inkompatibla lösningar och överlappande insatser, vilket innebär ineffektiv resursanvändning.

Genom att främja en sund marknad för hjälpmedelsteknik och en välutvecklad marknad på EU-nivå kan man göra kostnadseffektiva produkter och tjänster mer tillgängliga för konsumenten. Om marknaden utvecklas på ett lämpligt sätt har man dessutom betydande möjligheter att begränsa kostnadsutvecklingen inom vården. Ett annat skäl till att det är viktigt att behandla dessa frågor är att man riskerar att förlora denna marknad till utländska konkurrenter, särskilt företag från USA där flera rättsakter om tillgänglighet främjar utvecklingen av marknaden för hjälpmedelsteknik, till exempel lagen om funktionshindrade amerikaner från 1990 (Americans with Disabilities Act) och sektion 508 i lagen om rehabilitering från 1986 (Rehabilitation Act). Å ena sidan ingår redan i femte ramprogrammet informationsåtgärder för att främja initiativ av små och medelstora företag som är verksamma på området; å andra sidan kommer artikel 13 i Amsterdamfördraget så småningom att påverka nationella lagstiftningar i EU:s medlemsstater.

- Vissa typer av hjälpmedel för personer med funktionshinder omfattas redan av rådets direktiv om medicintekniska produkter som syftar till att stimulera till en öppen europeisk marknad och insyn när det gäller utbudet på marknaden. CEN:s tekniska kommitté TC 293 (standardisering av tekniska hjälpmedel för personer med funktionshinder) har utarbetat en första uppsättning standarder för produktgrupper som till exempel rullstolar. Andra standarder håller på att förberedas eller utarbetas. För att förbättra branschens konkurrenskraft och göra produkterna mer tillgängliga kommer kommissionen att undersöka möjligheten att införa standarder för användarvänlighet på det här området.

- Kommissionen har gett CEN, Cenelec och Etsi i uppdrag att i nära samarbete med äldreorganisationer och handikapporganisationer och relevanta konsumentorganisationer fastställa behovet av standardisering för att säkerställa tillgänglighet för funktionshindrade och äldre i informationssamhället. I uppdraget betonas särskilt behovet av att vidareutveckla "universell design"-tänkandet vid utarbetande av nya tjänster och produkter och, när så behövs, använda hjälpmedelsteknik.

- Att samla in och sprida information är en förutsättning för att man skall kunna göra information, rådgivning och vägledning tillgängliga för slutkonsumenterna och för att marknaden skall kunna utvecklas. Med utgångspunkt i resultaten av Handynet-projektet och andra projekt som avser databaser eller insamling av information avser kommissionen att sträva efter att stärka samarbetet och utbytet mellan befintliga nationella kontor som informerar om hjälpmedelsteknik för personer med funktionshinder. Man kommer härvid att beakta de möjligheter som ökad Internet-användning innebär.

- Lämpliga hjälpmedel till rimlig kostnad är en förutsättning för lika möjligheter för människor med funktionsnedsättning. Det är medlemsstaterna som ansvarar för hjälpmedel till personer med funktionshinder, och reglerna för vem som har rätt att få hjälp varierar mellan och inom medlemsstaterna. EU kommer dock även i fortsättningen att sträva efter att undanröja fysiska, sociala och politiska hinder för den fria rörligheten för personer, att tjänster blir accepterade över landgränserna samt att produkter kan säljas utan hinder.

- Kommissionen ser positivt på att man sänker eller tar bort skatter och avgifter på hjälpmedel för personer med funktionshinder, förutsatt att detta inte är oförenligt med andra skatte- och tullpolitiska mål. Det bör framhållas att vissa medlemsstater eventuellt redan tillämpar en lägre mervärdesskatt när det gäller medicintekniska produkter och hjälpmedel för personer med funktionshinder . På tullområdet föreskrivs i en rådsförordning att varor för personer med funktionshinder under vissa omständigheter skall kunna införas tullfritt.

3.5. Skydd av funktionshindrade konsumenters rättigheter och intressen på marknaden

Som påpekas i föregående kapitel ger den framväxande inre marknaden och utvecklingen bort från splittrade nationella marknader en unik chans att utforma produkter till rimliga priser för ett marknadssegment som tidigare var svårt att nå ut till.

Tidigare hade många företag, särskilt de vars produkter saluförs till hela befolkningen, en tendens att betrakta funktionshindrade kunder i bästa fall som en nischmarknad, i värsta fall som ett ovälkommet intrång. Det blir dock allt vanligare att företagen anser att program som beaktar personer med funktionshinders behov kan skapa nya möjligheter på marknaden och generera vinst istället för att leda till ökade kostnader, om de hanteras på rätt sätt.

Denna positiva utvecklingstendens avspeglas också i utvecklingen av den europeiska konsumentpolitiken som syftar till att omfatta alla typer av konsumenter, inbegripet funktionshindrade konsumenter. Den hittills valda strategin har involverat beaktande av projekt för beviljande av bidrag och har inneburit att handikapporganisationerna, där så varit lämpligt, engagerats i olika samrådsförfaranden. Exempel på insatser av denna typ är utarbetandet av kriterier för särskilda användarbehov som kan föras in i de protokoll som används vid jämförande test av konsumentprodukter samt tillämpningen av principen om universell design. När det gäller universell design har man dock främst inriktat sig på förberedelserna för införandet av euron. Detta arbete har utförts genom att representanter för människor med olika funktionsnedsättningar integrerats i alla stadier av beslutsprocessen som konsumentrepresentanter.

När det gäller konsumentskydd bör man även nämna direktiv 95/46/EG som bland annat innehåller bestämmelser om kvalificerat skydd av personuppgifter som rör funktionshinder.

Dessa positiva utvecklingstendenser kan stärkas ytterligare på följande sätt:

- Kommissionen skall inom ramen för den nya handlingsplanen för konsumentpolitik fästa särskild vikt vid att se till att personer med funktionshinders särskilda behov beaktas, i synnerhet när det gäller tillgång till rättsväsendet, finansiella tjänster samt produktsäkerhet.

- Inom ramen för standardiseringsuppdraget på konsumentskyddets område har kommissionen gett de europeiska standardiseringsorganen i uppdrag att utarbeta ett vägledningsdokument för att informera dem som utarbetar standarder om hur man kan hantera frågan om produktsäkerhet och användarvänlighet för människor med särskilda behov.

- Att beakta funktionshindrade konsumenters behov kommer att ingå i de politiska mål som kommer att anges uttryckligen i det nya regelverket för infrastrukturen för elektroniska kommunikationer och tillhörande tjänster.

4. DEL II: POLITISKA INSTRUMENT FÖR ÖKAT EUROPEISKT MERVÄRDE

Bristande kunskaper om hur vanligt det faktiskt är med funktionshinder, okunnighet eller fördomar om dess strukturella egenskaper samt begränsade kunskaper om de olika åtgärder som kan vidtas för att förbättra tillgängligheten är faktorer som har identifierats av kommissionen som ett av de största hinder som måste övervinnas för att man skall kunna föra en politik som präglas av ett integreringstänkande. Problemet förvärras av det faktum att personer med funktionshinder utgör en föga enhetlig grupp som uppvisar mycket stora inbördes skillnader i fråga om omständigheter, typ av funktionshinder och dess svårighetsgrad, och som därför står inför en rad olika hinder. En stark kunskapsbas tillsammans med adekvata samordnings- och samrådsmekanismer anses vara nödvändiga redskap för genomförande av åtgärder på området.

4.1. Tolka statistiken och förstå behoven

Det behövs tillförlitliga statistiska och demografiska uppgifter om människor med funktionsnedsättning för att kommissionen och alla beslutsfattare skall kunna planera och utarbeta åtgärder som gör det möjligt för alla människor, även de som har funktionshinder, att kunna fungera självständigt i hemmet, på arbetsplatsen och i samhället i stort.

1992/1993 publicerade Eurostat ett omfattande dokument med en första statistikserie om personer med funktionshinders särdrag och socioekonomiska situation. Sedan 1994 tillhandahålls en första dataserie om funktionshinder som är jämförbar på EU-nivå av Europeiska gemenskapens hushållsundersökning (ECHP), en allmän undersökning som inrättats inom Europeiska statistiksystemet (ESS) som ett kontrollinstrument för longitudinell information om en rad sociala frågor.

Kommissionen kommer att sträva efter att ytterligare förbättra den tillgängliga statistiken med användbar information om personer med funktionshinders behov enligt följande:

- Data kommer att samlas in i fråga om hälsotillstånd, social trygghet, hälsa och säkerhet i arbetet, sysselsättning och utbildning. I enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1924/1999 av den 8 september 1999 kommer en särskild modul om sysselsättning för funktionshindrade i den europeiska arbetskraftsundersökningen att slutföras under 2002.

- Samarbete mellan medlemsstaterna kommer att främjas i syfte att skapa förutsättningar för att se till att en enhetlig kärna av definitioner och datainsamlingsmetoder används i alla medlemsstater och för att göra handikappstatistiken mer jämförbar mellan olika EU-länder. Man kommer vid behov att undersöka olika möjligheter att åtgärda brister i form av otillräcklig information.

- Programmet för hälsoövervakning syftar till att utarbeta ramarna för jämförbara hälsoindikatorer och hälsodata inom EU. Dessa indikatorer kommer att ge ökade insikter när det gäller hur funktionshinder av olika typ och svårighetsgrad påverkar vardagslivet, det sociala livet och arbetsförmågan.

- Det femte ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling (1998-2002) kommer att bidra avsevärt till att stärka kunskapsbasen i fråga om funktionshinder, särskilt genom programmet "Förbättrad livskvalitet och förvaltning av bioresurserna", genom den centrala åtgärden "Den åldrande befolkningen" och genom åtgärden "Forskning som avser funktionshindrade". De syftar till att skapa ökad livskvalitet och ökat oberoende för funktionshindrade, särskilt genom att förbättra deras sociala och fysiska miljö (t.ex. teknik för rehabilitering och assistans) samt till att säkerställa ett effektivt tillhandahållande av de tjänster inom hälso- och sjukvård och social omsorg som finns tillgängliga för dessa människor.

4.2. Se till att EU-programmen präglas av ett integreringstänkande

På EU-nivå ser kommissionen fram emot att utforma program som är öppna och tillgängliga för alla EU-medborgare och som av princip är utformade så att personer med funktionshinders individuella och särskilda behov integreras. Kommissionen är samtidigt medveten om att de särskilda behov som funktionshinder medför inte alltid kan beaktas i alla allmänna program på olika gemenskapspolitiska områden. Kommissionens övergripande linje är då att vidta kompletterande åtgärder för att se till att ingen utestängs från deltagande i de allmänna programmen på grund av funktionshinder.

- Kommissionen kommer att sträva efter att se till att personer med funktionshinder deltar i de allmänna programmen. För att verkligen skapa lika möjligheter kommer särskilda åtgärder därför att vidtas om det behövs för att tillgodose personer med funktionshinders speciella behov. I den mån budgeten tillåter kommer kostnaden för de särskilda åtgärder som behövs för att möjliggöra dessa människors deltagande också att beaktas vid beräkning av gemenskapens bidrag.

4.3. Föregå med gott exempel

Kommissionen kommer även i fortsättningen att främja utvecklingen av de bästa lösningarna inom den egna organisationen för att ytterligare stärka sitt engagemang när det gäller att skapa en handikappanpassad arbetsmiljö tillgänglig för alla och för att stärka trovärdigheten hos kommissionens rekommendationer.

a) Sysselsättning

Personer med funktionshinder är starkt underrepresenterade i arbetslivet, och det gäller även inom EU:s institutioner. Kommissionen antog 1998 tillsammans med de andra EU-institutionerna riktlinjer för god praxis när det gäller anställning av personer med funktionshinder. Bland de olika punkterna i riktlinjerna bör man särskilt lägga märke till anpassning av undersöknings- och rekryteringsförfaranden till funktionshindrade sökande, tillgång till särskild utbildning för funktionshindrade tjänstemän vid behov, samt åtgärder som gör det möjligt för personal som har funktionshinder att behålla sitt arbete, exempelvis tekniska hjälpmedel, omorganisation av arbetet samt flexibel arbetstid eller deltidsarbete eller rätt till en i rimlig utsträckning anpassad arbetsmiljö.

Kommissionen anser att det är ytterst viktigt att man fortsätter att genomföra dessa riktlinjer och stöder personer med funktionshinders deltagande inom kommissionens olika avdelningar. Det skulle också bidra till att visa vilket värdefullt tillskott personer med funktionshinder är i arbetskraften och leda till ökad medvetenhet om handikappfrågor bland den övriga personalen.

- Kommissionen kommer inom ramen för sin interna reform att vidta de åtgärder som behövs för att underlätta för personer med funktionshinder att arbeta inom EU:s institutioner. Bland de frågor som behöver tas upp kan nämnas följande: organiserande av uttagningsprov, möjligheter till karriärutveckling, administrativt stöd samt tillhandahållande av kontor och byggnader med lämplig utrustning. Man kommer också att fastställa vilka tjänster det är lättast för personer med funktionshinder att komma in på.

- Kommissionen kommer att uppmuntra personalen att när så är lämpligt delta i kurser som informerar om handikappfrågor, inbegripet diskriminering, och olika föredrag som hålls av människor med olika typer av funktionshinder.

b) Tillgänglighet när det gäller kommissionens egna lokaler

I och med de riktlinjer för god praxis som nämns ovan har kommissionen redan åtagit sig att utarbeta strategier för att se till att handikappfrågor beaktas vid renovering av befintliga lokaler och val av nya lokaler. Alla renoverade och nya lokaler bör åtminstone uppfylla kraven enligt nuvarande nationella standarder.

- Kommissionen kommer att sträva efter att göra sina kontor och resurser tillgängliga för anställda och medborgare på besök. Kommissionen kommer att se till att en förteckning över tillgängliga möteslokaler med uppgifter om närliggande toaletter och resurser som till exempel hjälpmedel, regelbundet offentliggörs inom kommissionen, samt att man beaktar personer med funktionshinders behov när man bestämmer möteslokal.

c) Information och kommunikation

Personer med funktionshinder européer har samma rätt till och behov av information som andra medborgare, och brist på tillgänglig offentlig information i alternativa format hindrar dem från att få tillgång till den information de behöver.

Kommissionen använder i allt större utsträckning Internet som ett medel för att ge många människor tillgång till information och andra tjänster på ett lämpligt och kostnadseffektivt sätt. Information och tjänster som är tillgängliga i elektroniskt format genom World Wide Web kan möjliggöra tillgång på lika villkor för personer med funktionshinder och bredare, billigare och snabbare tillgång är vad som är fallet när man använder andra format. Att ett dokument finns på Internet garanterar dock inte i sig att det är tillgängligt. Såväl språkbarriärer som dokumentens lokalisering kan begränsa tillgången till information och hindra personer med funktionshinder från att delta fullt ut.

För att man skall kunna kommunicera med och verkligen nå ut till alla är det nödvändigt att beakta personer med funktionshinders olika behov. Funktionshindrade kan ha särskilt svårt att få tillgång till information i standardformat. Alternativa format behövs för att förmedla information till personer med sensorisk eller kognitiv funktionsnedsättning.

Förutom det åtagande som nämns i punkt 3.3 avser kommissionen att vidta följande åtgärder:

- Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer kommer att främja utarbetande och genomförande av standarder och bra lösningar för att göra information mer tillgänglig för funktionshindrade medborgare. Publikationsbyrån kommer också att stödja förmedling av material i alternativa format inom Europa genom EU-Publishers Forum.

- Kommissionen kommer att ändra sina riktlinjer om tillgång till kommissionsdokument för att se till att publikationer och information om gemenskapens politik, program och tjänster är tillgängliga för personer med funktionshinder i alternativa format där så är lämpligt och görligt.

d) Integrering i Europaskolor

Flera rekommendationer och resolutioner har redan antagits av rådet och utbildningsministrarnas sammanträde i rådet som syftar till att förbättra integreringen av barn med funktionshinder i vanliga skolor [24 [ [ [ [ [ [ [ [ [ [ [ [ [ [ [ [ [ [ [ [ [ [ [1]]]]]]]]]0]1]2]3]4]5]6]7]8]9]0]1]2]3]. Dessa initiativ har också införts vid Europaskolorna som är officiella utbildningsanstalter som sorterar under medlemsstaternas regeringar. Europaskolornas styrelse beslutade 1995 att inrätta en kommitté för inlärningsstöd i syfte att bredda och omvärdera ramarna för integrering av elever med funktionshinder på alla undervisningsnivåer inom Europaskolorna.

[1] Se särskilt den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas möte den 31 maj 1990 om integrering av funktionshindrade barn och ungdomar i reguljära utbildningssystem (EGT C 162, 3.7.1990).

[2] Se särskilt den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas möte den 31 maj 1990 om integrering av funktionshindrade barn och ungdomar i reguljära utbildningssystem (EGT C 162, 3.7.1990).

[3] Se särskilt den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas möte den 31 maj 1990 om integrering av funktionshindrade barn och ungdomar i reguljära utbildningssystem (EGT C 162, 3.7.1990).

[4] Se särskilt den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas möte den 31 maj 1990 om integrering av funktionshindrade barn och ungdomar i reguljära utbildningssystem (EGT C 162, 3.7.1990).

[5] Se särskilt den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas möte den 31 maj 1990 om integrering av funktionshindrade barn och ungdomar i reguljära utbildningssystem (EGT C 162, 3.7.1990).

[6] Se särskilt den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas möte den 31 maj 1990 om integrering av funktionshindrade barn och ungdomar i reguljära utbildningssystem (EGT C 162, 3.7.1990).

[7] Se särskilt den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas möte den 31 maj 1990 om integrering av funktionshindrade barn och ungdomar i reguljära utbildningssystem (EGT C 162, 3.7.1990).

[8] Se särskilt den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas möte den 31 maj 1990 om integrering av funktionshindrade barn och ungdomar i reguljära utbildningssystem (EGT C 162, 3.7.1990).

[9] Se särskilt den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas möte den 31 maj 1990 om integrering av funktionshindrade barn och ungdomar i reguljära utbildningssystem (EGT C 162, 3.7.1990).

[10] Se särskilt den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas möte den 31 maj 1990 om integrering av funktionshindrade barn och ungdomar i reguljära utbildningssystem (EGT C 162, 3.7.1990).

[11] Se särskilt den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas möte den 31 maj 1990 om integrering av funktionshindrade barn och ungdomar i reguljära utbildningssystem (EGT C 162, 3.7.1990).

[12] Se särskilt den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas möte den 31 maj 1990 om integrering av funktionshindrade barn och ungdomar i reguljära utbildningssystem (EGT C 162, 3.7.1990).

[13] Se särskilt den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas möte den 31 maj 1990 om integrering av funktionshindrade barn och ungdomar i reguljära utbildningssystem (EGT C 162, 3.7.1990).

[14] Se särskilt den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas möte den 31 maj 1990 om integrering av funktionshindrade barn och ungdomar i reguljära utbildningssystem (EGT C 162, 3.7.1990).

[15] Se särskilt den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas möte den 31 maj 1990 om integrering av funktionshindrade barn och ungdomar i reguljära utbildningssystem (EGT C 162, 3.7.1990).

[16] Se särskilt den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas möte den 31 maj 1990 om integrering av funktionshindrade barn och ungdomar i reguljära utbildningssystem (EGT C 162, 3.7.1990).

[17] Se särskilt den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas möte den 31 maj 1990 om integrering av funktionshindrade barn och ungdomar i reguljära utbildningssystem (EGT C 162, 3.7.1990).

[18] Se särskilt den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas möte den 31 maj 1990 om integrering av funktionshindrade barn och ungdomar i reguljära utbildningssystem (EGT C 162, 3.7.1990).

[19] Se särskilt den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas möte den 31 maj 1990 om integrering av funktionshindrade barn och ungdomar i reguljära utbildningssystem (EGT C 162, 3.7.1990).

[20] Se särskilt den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas möte den 31 maj 1990 om integrering av funktionshindrade barn och ungdomar i reguljära utbildningssystem (EGT C 162, 3.7.1990).

[21] Se särskilt den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas möte den 31 maj 1990 om integrering av funktionshindrade barn och ungdomar i reguljära utbildningssystem (EGT C 162, 3.7.1990).

[22] Se särskilt den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas möte den 31 maj 1990 om integrering av funktionshindrade barn och ungdomar i reguljära utbildningssystem (EGT C 162, 3.7.1990).

[23] Se särskilt den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas möte den 31 maj 1990 om integrering av funktionshindrade barn och ungdomar i reguljära utbildningssystem (EGT C 162, 3.7.1990).

[24] Se särskilt den resolution som antogs vid rådets och utbildningsministrarnas möte den 31 maj 1990 om integrering av funktionshindrade barn och ungdomar i reguljära utbildningssystem (EGT C 162, 3.7.1990).

- Kommissionen kommer även i fortsättningen att stödja de insatser som görs av Europaskolorna för att ge lämpligt stöd till elever med funktionshinder så att de kan integreras i vanliga klasser och i synnerhet så att man kan ge bättre stöd till elever med särskilda inlärningssvårigheter.

4.4. Samråd med personer med funktionshinder

Genom livserfarenhet får personer med funktionshinder de färdigheter och insikter som behövs för att de snabbt skall kunna identifiera de förhållningssätt och bruk som påverkar dem eller hindrar dem från att få tillgång till tjänster och resurser, och utarbeta möjliga lösningar som gör det möjligt att övervinna hindren. I detta sammanhang vill kommissionen särskilt framhålla att de flesta av de tankegångar som förs fram i detta meddelande härrör från kommissionens pågående dialog med personer med funktionshinder, sakkunniga och handikapporganisationer.

- Kommissionen kommer vid genomförandet av initiativen att sträva efter att skapa förfaranden för samråd med personer med funktionshinder och handikapporganisationerna. Dessa förfaranden kommer att se olika ut beroende på omständigheterna och den fråga som behandlas (t.ex. deltagande i rådgivande organ, inrättande av referensgrupper eller arbetsgrupper, utarbetande av samrådsdokument, användning av offentliga forum eller Internet).

- För att stärka personer med funktionshinders förmåga att bidra till utvecklingen av politiska åtgärder och program kommer kommissionen att främja partnerskap bland handikapporganisationerna, andra icke-statliga organisationer och arbetsmarknadens parter, att stödja evenemang och mekanismer som leder till ökat engagemang och stärkt samarbete, att främja flödet av information och kunskap genom nätverken samt forskning som utförs av icke-statliga organisationer.

4.5. Förbättra samordningen mellan kommissionens avdelningar

Den avdelningsövergripande arbetsgruppen för handikappfrågor har hittills varit den främsta mekanismen för samordning av handikappolitiken på relevanta områden där kommissionen har befogenhet att agera. Alla berörda generaldirektorat deltar redan aktivt i denna arbetsgrupp och den har visat sig vara ett värdefullt redskap för att göra människor mer medvetna om handikappfrågor och främja ett samarbete mellan olika sektorer på det här området.

- Den avdelningsövergripande arbetsgruppen kommer därför även i fortsättningen att sammanträda regelbundet för att utbyta information om det aktuella läget i fråga om relevanta åtgärder på de olika politikområdena och att överväga om eventuella ytterligare åtgärder bör vidtas för att åstadkomma bästa möjliga resursanvändning och samordning mellan olika avdelningar.

- Den avdelningsövergripande arbetsgruppen kommer att utarbeta kontrollinstrument och ta fram information om handikappfrågor på begäran av kommissionens avdelningar.

- Kommissionen avser att utarbeta målinriktad vägledning för personer med funktionshinder som behöver hjälp att få tillgång till information om de av EU:s program och initiativ som är relevanta för människor med funktionshinder.

5. DEL III: INFÖR FRAMTIDEN - ÖKAD MEDVETENHET, BÄTTRE SAMARBETE OCH NYA IMPULSER

De riktlinjer som anges ovan kommer tillsammans med det pågående arbetet med medlemsstaterna och icke-statliga organisationer att bidra till att nå framsteg när det gäller att undanröja hinder och ge personer med funktionshinder ökade möjligheter till full delaktighet.

Detta meddelande är i huvudsak inriktat på frågan om tillgänglighet som ett sätt att skapa ökad medvetenhet om behoven och möjligheterna både hos beslutsfattarna och inom näringslivet och samhället i stort. Det betonas att tillgänglighet också är viktigt i ett bredare perspektiv genom att tillgänglighet kopplas samman med fullt utnyttjande av medborgerliga rättigheter i det moderna samhället.

För att detta skall bli verklighet krävs dock engagemang, stöd och samarbete av alla berörda aktörer - politiska beslutsfattare på olika nivåer, den privata sektorn, lokalsamhällen, frivilligorganisationer samt personer med funktionshinder och deras familjer. Beslutsfattare på olika nivåer kan bidra med ledarskap, sakkunskap och resurser, men det krävs ett brett engagemang om vi skall kunna undanröja attitydrelaterade hinder och skapa nya möjligheter för alla européer.

Kommissionen kommer därför att lämna förslag till rådet om att år 2003 skall utropas till Europaåret för funktionshindrade medborgare i syfte att öka medvetenheten, främja delaktighet och driva fram nya politiska åtgärder på alla nivåer samt stärka begreppet unionsmedborgarskap för personer med funktionshinder.

Kommissionen kommer också att anmoda kandidatländerna att noga följa denna utveckling av gemenskapens politik för personer med funktionshinder.

Genomförandet av detta meddelande kommer att utvärderas i en rapport till rådet och Europaparlamentet som kommer att vara ett av kommissionens bidrag till Europaåret för funktionshindrade medborgare.