(1)

I enlighet med artikel 192.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) har de på varandra följande allmänna miljöhandlingsprogrammen varit vägledande för utvecklingen och samordningen av unionens miljöpolitik och utgjort ramen för unionens åtgärder på miljö- och klimatområdet sedan 1973.

(2)

Genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU (4) fastställdes det sjunde miljöhandlingsprogrammet. Det sjunde miljöhandlingsprogrammet anger unionens miljöagenda för perioden fram till den 31 december 2020 och en långsiktig vision för 2050.

(3)

I kommissionens rapport av den 15 maj 2019 om utvärderingen av det sjunde miljöhandlingsprogrammet konstaterades att visionen och de prioriterade målen för 2050 fortfarande är giltiga, att det sjunde miljöhandlingsprogrammet har bidragit till mer förutsägbara, snabbare och bättre samordnade åtgärder inom miljöpolitiken, och att strukturen och det stödjande ramverket i det sjunde miljöhandlingsprogrammet har bidragit till att skapa synergieffekter och därmed gjort miljöpolitiken mer ändamålsenlig och effektiv. Dessutom konstaterades i rapporten att det sjunde miljöhandlingsprogrammet föregrep Förenta nationernas (FN) Agenda 2030 för hållbar utveckling (FN:s Agenda 2030) genom sitt betonande av att ekonomisk tillväxt och socialt välbefinnande är beroende av en sund bas av naturresurser, att det underlättade uppnåendet av målen för hållbar utveckling, och gjorde det möjligt för unionen att tala med en röst på den globala arenan i klimat- och miljöfrågor men att framsteg i fråga om naturskydd, hälsa och integrering av miljöfrågor i andra politikområden inte var tillräckliga. I rapporten konstaterades även att det kunde ha tagits större hänsyn till sociala frågor i det sjunde miljöhandlingsprogrammet, genom att bygga vidare på de befintliga kopplingarna mellan miljö- och socialpolitik, när det gäller till exempel inverkan på sårbara grupper, arbetstillfällen, social inkludering och ojämlikhet. I kommissionens rapport konstaterades dessutom att Europas miljöskyddsutgifter varit konstanta under många år (uppskattningsvis 2 % av BNP), trots alltmer ambitiösa miljömål inom många politikområden, och att unionens ekonomi årligen belastas med cirka 55 miljarder EUR i hälsokostnader och i direkta miljökostnader för att miljölagstiftningen inte genomförts. I kommissionens rapport konstaterades att genomförandet av det sjunde miljöhandlingsprogrammet kunde ha förstärkts med en starkare övervakningsmekanism.

(4)

Enligt Europeiska miljöbyrån (EEA), i dess rapport The European Environment – State and Outlook 2020, Knowledge for transition to a sustainable Europe (Europas miljö – tillstånd och utblick 2020: Kunskap för omställningen till ett hållbart Europa) (SOER 2020), har unionen ett unikt tillfälle under nästa årtionde att visa globalt ledarskap i fråga om hållbarhet genom att hantera de brådskande hållbarhetsutmaningar som kräver systemlösningar. En systemförändring innebär en grundläggande, omvälvande och övergripande form av förändring som medför stora omställningar och en ny inriktning för systemmål, incitament, teknik, social praxis och normer samt för kunskapssystem och styrningsmodeller. Såsom anges i SOER 2020 är en av de viktigaste faktorerna bakom Europas kvarstående miljö- och hållbarhetsutmaningar att de är oupplösligt förbundna med ekonomiska aktiviteter och livsstilar, framför allt de samhällssystem som förser européerna med förnödenheter såsom livsmedel, energi och transporter. Genom att säkerställa politisk samstämdhet med den nuvarande miljöpolitiken, och ett fullständigt genomförande av denna politik, skulle Europa ta ett stort steg mot att uppnå sina miljömål fram till 2030 liksom FN:s Agenda 2030 och dess mål för hållbar utveckling.

(5)

Kommissionen reagerade på de utmaningar som identifierades i SOER 2020 genom att anta meddelandet av den 11 december 2019 om den europeiska gröna given, en ny tillväxtstrategi för den gröna och digitala omställningen vars mål är att omvandla unionen till ett rättvist och välmående samhälle med en hållbar, konkurrenskraftig, klimatneutral och resurseffektiv ekonomi och att skydda, bevara och öka unionens naturkapital och samtidigt förbättra livskvaliteten för nuvarande och framtida generationer. Att snabbt uppnå klimat- och miljömålen samtidigt som man skyddar människors hälsa och välbefinnande mot miljörelaterade risker och konsekvenser och säkerställer en rättvis och inkluderande omställning bör vara en prioritering. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (5) befäster i lagstiftning unionens mål att uppnå klimatneutralitet allra senast 2050.

(6)

I sin resolution av den 28 november 2019 om klimat- och miljönödläget betonade Europaparlamentet att omedelbara och ambitiösa åtgärder är nödvändiga och uppmanade kommissionen att vidta konkreta åtgärder, inbegripet att säkerställa att samtliga relevanta lagstiftnings- och budgetförslag i framtiden till fullo överensstämmer med målet att begränsa den globala uppvärmningen till under 1,5 °C och att de inte bidrar till förlusten av biologisk mångfald, och genom att åtgärda bristen på enhetlighet i unionens rådande politik som rör klimat- och miljönödläget, särskilt med hjälp av en omfattande reform av unionens jordbruks-, handels-, transport-, energi- och infrastrukturinvesteringspolitik.

(7)

Den europeiska gröna given ligger till grund för EU:s återhämtningsplan NextGenerationEU, som främjar investeringar i sektorer som är viktiga för den gröna och digitala omställningen, för att bygga upp motståndskraft och skapa tillväxt och arbetstillfällen i ett rättvist och inkluderande samhälle. Faciliteten för återhämtning och resiliens, som tillsammans med unionens budget för 2021–2027 kommer att driva på unionens ekonomiska återhämtning från covid-19-krisen, bygger också på de prioriterade målen i den europeiska gröna given. Dessutom bör alla initiativ inom ramen för EU:s återhämtningsplan NextGenerationEU, i tillämpliga fall, respektera principen om att inte orsaka betydande skada, som anges i artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 (6) (taxonomiförordningen). Återhämtningsplanen NextGenerationEU erbjuder en viktig möjlighet att påskynda omställningen till klimatneutralitet och miljöskydd.

(8)

Det sjunde miljöhandlingsprogrammet löpte ut den 31 december 2020, och enligt dess artikel 4.3 skulle kommissionen, om så var lämpligt, lägga fram ett förslag till ett åttonde miljöhandlingsprogram i god tid för att undvika ett uppehåll mellan det sjunde och det åttonde miljöhandlingsprogrammet. I sitt meddelande om den europeiska gröna given tillkännagav kommissionen att det åttonde miljöhandlingsprogrammet skulle omfatta en ny övervakningsmekanism, avsedd att säkerställa att unionen fortsätter enligt plan för att uppnå sina miljömål.

(9)

I enlighet med artikel 192.3 i EUF-fördraget anger det åttonde miljöhandlingsprogrammet de mål som ska prioriteras. De åtgärder som behövs för att genomföra det åttonde miljöhandlingsprogrammet ska antas enligt artikel 192.1 eller 192.2 i EUF-fördraget.

(10)

De åtgärder som genomför det åttonde miljöhandlingsprogrammet, såsom initiativ, program, investeringar, projekt och avtal, bör ta hänsyn till principen om att inte orsaka betydande skada enligt artikel 17 i taxonomiförordningen.

(11)

Det åttonde miljöhandlingsprogrammet bör stödja målen i den europeiska gröna given i linje med det långsiktiga målet att leva gott inom planetens gränser som ska ha uppnåtts allra senast 2050, i enlighet med vad som redan fastställts i det sjunde miljöhandlingsprogrammet. Det åttonde miljöhandlingsprogrammet, som är unionens övergripande miljöhandlingsprogram fram till 2030, går längre än den europeiska gröna given. De prioriterade målen i det åttonde miljöhandlingsprogrammet anger riktningen för unionens politik, och bygger på, men är inte begränsade till, åtagandena i den europeiska gröna givens strategier och initiativ, såsom EU:s strategi för biologisk mångfald 2030, den nya handlingsplanen för den cirkulära ekonomin, kemikaliestrategin för hållbarhet och handlingsplanen för nollförorening.

(12)

Parisavtalet som antagits inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (7) (Parisavtalet) syftar till att stärka de globala insatserna mot klimatförändringshotet, bland annat genom att hålla ökningen av den globala medeltemperaturen väl under 2 °C över förindustriell nivå och att verka för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över förindustriell nivå, samtidigt som man erkänner att detta väsentligt skulle minska riskerna och effekterna av klimatförändringarna.

(13)

Det åttonde miljöhandlingsprogrammet utgör grunden för att uppnå de miljö- och klimatrelaterade mål som fastställs i FN:s Agenda 2030 och dess mål för hållbar utveckling, och bör vara i linje med målen i Parisavtalet, Riokonventionerna och andra relevanta internationella avtal. Det åttonde miljöhandlingsprogrammet möjliggör en systemförändring till en unionsekonomi som säkerställer välbefinnande inom planetens gränser, med regenerativ tillväxt, och bör också säkerställa att den gröna omställningen förverkligas på ett rättvist och inkluderande sätt och samtidigt bidra till minskad ojämlikhet. Enligt en modell som utvecklats av Stockholm Resilience Centre ligger uppnåendet av de miljö- och klimatrelaterade målen för hållbar utveckling till grund för de sociala och ekonomiska målen för hållbar utveckling, eftersom våra samhällen och ekonomier är beroende av en sund biosfär och eftersom hållbar utveckling endast kan ske inom ett säkert manöverutrymme som skapas av en stabil och motståndskraftig planet. Om unionen ska visa prov på globalt ledarskap när det gäller att få till stånd hållbara omställningar måste den uppnå målen för hållbar utveckling och ge tredjeländer stöd att uppnå dem.

(14)

Arbetet med att uppnå unionens miljö- och klimatmål måste utföras i linje med genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

(15)

I enlighet med artikel 191.2 i EUF-fördraget ska unionens miljöpolitik syfta till en hög skyddsnivå med beaktande av de olikartade förhållandena inom unionens olika regioner och ska bygga på försiktighetsprincipen och på principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan och att förorenaren betalar.

(16)

Det åttonde miljöhandlingsprogrammet bör påskynda den gröna omställningen, på ett rättvist och inkluderande sätt, till en klimatneutral, hållbar, giftfri, resurseffektiv, motståndskraftig och konkurrenskraftig cirkulär ekonomi baserad på förnybar energi, som ger tillbaka mer till planeten än vad den tar. Den gröna omställningen bör ske inom ramen för en välfärdsekonomi med regenerativ tillväxt, där systemförändring är möjlig, som erkänner att välfärden och välståndet i våra samhällen är beroende av ett stabilt klimat, en sund miljö och välmående ekosystem och som erbjuder ett säkert manöverutrymme inom planetens gränser. I takt med att den globala befolkningen och efterfrågan på naturresurser fortsätter att växa bör den ekonomiska aktiviteten utvecklas på ett hållbart sätt som inte skadar, utan tvärtom vänder klimatförändringarna, skyddar, bevarar och förbättrar tillståndet för miljön, inbegripet genom att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald, förebygger miljöförstöring, skyddar hälsa och välbefinnande mot negativa miljörisker och miljöeffekter, förebygger och minimerar föroreningarna och leder till bevarande och berikande av naturkapitalet och främjande av en hållbar bioekonomi, och därigenom säkerställer en mängd förnybara och icke-förnybara resurser. Genom kontinuerlig forskning och innovation, omläggning av produktions- och konsumtionsmönster samt anpassning till nya utmaningar och gemensamt skapande stärker välfärdsekonomin motståndskraften och skyddar välbefinnandet för nuvarande och framtida generationer.

(17)

Det åttonde miljöhandlingsprogrammet bör fastställa tematiska prioriterade mål på områdena begränsning av och anpassning till klimatförändringar, skydd och återställande av den biologiska mångfalden på land och i havet, en giftfri cirkulär ekonomi, en miljö utan föroreningar och minimerad miljöbelastning av produktion och konsumtion inom alla ekonomiska sektorer. Dessa tematiska prioriterade mål, som behandlar både orsakerna till och effekterna av miljöskador, är till sin natur sammankopplade. Därför krävs en systembaserad ansats för att uppnå dem. Det åttonde miljöhandlingsprogrammet bör dessutom fastställa de nödvändiga villkoren för att på ett enhetligt sätt uppnå de långsiktiga och tematiska prioriterade målen för alla berörda aktörer.

(18)

Konsekvensbedömningar som görs inom ramen för det åttonde miljöhandlingsprogrammet bör ta hänsyn till alla omedelbara och långsiktiga effekter på miljön och klimatet, som en del av en integrerad analys av ekonomiska, sociala och miljömässiga effekter, inbegripet deras kumulativa effekter, samt kostnaderna för att vidta åtgärder och att inte vidta åtgärder. Dessa konsekvensbedömningar bör bygga på ett brett och öppet samråd. Inom åtta veckor från det att ett offentligt samråd avslutats bör kommissionen lägga fram detaljerad återkoppling om gensvaret från samråden med berörda parter och göra åtskillnad mellan bidrag från olika typer av berörda parter.

(19)

Omställningen till en välfärdsekonomi, med regenerativ tillväxt, ingår i det åttonde miljöhandlingsprogrammet och anges i de prioriterade målen för både 2030 och 2050. För att säkerställa den omställningen kommer det att vara nödvändigt för unionen att utveckla ett mer holistiskt synsätt på politiken, bland annat genom att använda en sammanfattande resultattavla som mäter ekonomiska, sociala och miljömässiga framsteg bortom BNP. En sammanfattande indikatoruppsättning skulle, som en del av unionens insatser för att genomföra FN:s Agenda 2030, sammanfatta de befintliga indikator- och övervakningsprocesserna, och samtidigt där så är möjligt, ge information om avstånd till målet, och i slutändan fungera som en politisk sammanfattning för att vägleda de politiska besluten. Utarbetandet av en sådan indikatoruppsättning ingår därför som ett nödvändigt villkor i det åttonde miljöhandlingsprogrammet.

(20)

FN:s miljöprogram och OECD:s globala miljöforum har framhållit att miljöförändringar har könsspecifika konsekvenser. Könsdifferentierade roller leder också till att kvinnor och män i olika grad är sårbara för effekterna av klimatförändringarna, och bristande jämställdhet förvärras av klimatförändringarna. Därför behövs ett jämställdhetsperspektiv på åtgärder och mål som rör uppnåendet av de prioriterade målen i det åttonde miljöhandlingsprogrammet för att bidra till att säkerställa att bristande jämställdhet inte blir bestående.

(21)

Artikel 35 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (8) anger att rapporten om tillståndet i energiunionen ska innehålla en del om medlemsstaternas framsteg när det gäller utfasning av energisubventioner, särskilt för fossila bränslen. Enligt artikel 17 i den förordningen ska kommissionen, biträdd av energiunionskommittén, anta genomförandeakter, inklusive en metod för rapportering om utfasning av energisubventioner, särskilt för fossila bränslen. På grundval av resultaten av en pågående studie kommer kommissionen dessutom att stödja medlemsstaterna i utfasningen av andra miljöskadliga subventioner.

(22)

För att tillgodose behoven i EU:s strategi för biologisk mångfald 2030, inbegripet investeringsprioriteringarna för Natura 2000 och grön infrastruktur, har kommissionen bedömt att minst 20 miljarder EUR per år bör frigöras och användas för naturvårdsändamål. Detta kommer att kräva mobilisering av privat och offentlig finansiering på nationell nivå och unionsnivå, bland annat genom en rad olika program.

(23)

I linje med kommissionens meddelande av den 14 oktober 2020 med titeln Kemikaliestrategi för hållbarhet – På väg mot en giftfri miljö, bör det åttonde miljöhandlingsprogrammet stödja unionens insatser för att främja en sund kemikaliehantering genom internationellt samarbete och partnerskap, i bilaterala, regionala och multilaterala forum samt i samarbete med tredjeländer. Unionen kommer, i linje med internationella åtaganden, att säkerställa att farliga kemikalier som är förbjudna i unionen inte produceras för export, inbegripet genom att vid behov ändra relevant lagstiftning.

(24)

Både inom unionen och globalt fortsätter mark och jord att förstöras som en följd av olika slag av mänsklig verksamhet, såsom dålig markförvaltning, förändrad markanvändning, ohållbara jordbruksmetoder, övergivande av mark, föroreningar, ohållbara skogsbruksmetoder och hårdgörning av marken samt på grund av förlust av biologisk mångfald och klimatförändringar, ofta i kombination med andra faktorer, vilket minskar förmågan hos mark och jord att tillhandahålla ekosystemtjänster och ekosystemfunktioner.

(25)

Det globala livsmedelssystemet, inbegripet jordbruk, fiske och vattenbruk, är fortfarande en av de centrala drivkrafterna bakom klimatförändringar och miljöförstöring, inbegripet global avskogning. Det behövs en omvandling av unionens livsmedelssystem för att säkerställa att de prioriterade målen i det åttonde miljöhandlingsprogrammet uppnås.

(26)

Enligt rapporten av den 29 oktober 2020 från workshoppen om biologisk mångfald och pandemier utgiven av den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES) består de bakomliggande orsakerna till pandemier av samma globala miljöförändringar som driver på förlusten av biologisk mångfald och klimatförändringarna, inklusive förändrad markanvändning, ett expanderande och alltmer intensivt jordbruk och handeln med och konsumtionen av vilda djur och växter samt andra drivkrafter. Klimatförändringarna har påverkat uppkomsten av sjukdomar och kommer sannolikt att orsaka betydande framtida pandemirisker, samtidigt som förlusten av biologisk mångfald också är förknippad med landskapsförändringar och i vissa fall kan leda till ökad risk för nya sjukdomar. Enligt rapporten är kostnaden för uteblivna åtgärder mycket större än kostnaden för att genomföra globala strategier för att förhindra pandemier som bygger på att minska handel med vilda djur och växter och förändrad markanvändning och på att öka övervakningen inom ramen för One health-modellen.

(27)

Covid-19-pandemin, som lett till en aldrig tidigare skådad global hälsorelaterad och ekonomisk kris, har än en gång visat på vikten av att tillämpa den sektorsövergripande One health-modellen vid beslutsfattandet. I den modellen erkänns att människors hälsa är avhängig av miljöns tillstånd och kopplad till dess komponenter och faktorer, inbegripet djurs hälsa, och att åtgärder för att hantera hot mot människors hälsa måste ta hänsyn till de komplexa sambanden mellan hälsa och miljö. Det åttonde miljöhandlingsprogrammet bör bidra till en fullständig integrering av One health-modellen på alla beslutsnivåer.

(28)

Framsteg mot erkännandet av rätten till en ren, sund och hållbar miljö, i enlighet med Förenta Nationernas människorättsråds resolution 48/13, är ett nödvändigt villkor för att uppnå de prioriterade målen i det åttonde miljöhandlingsprogrammet.

(29)

Begreppet ekosystemansats som har fastställts inom ramen för FN:s konvention om biologisk mångfald är en strategi för integrerad förvaltning av mark- och vattenresurser och levande resurser, som främjar bevarande och hållbar användning på ett rättvist sätt för att bidra till att uppnå balans mellan konventionens tre mål, nämligen bevarande, hållbart nyttjande och fördelning av nyttan med avseende på biologisk mångfald.

(30)

Enligt EEA:s rapport Nature-based solutions in Europe: Policy, knowledge and practice for climate change adaptation and disaster risk reduction är naturbaserade lösningar för anpassning till klimatförändringar och katastrofriskreducering åtgärder som arbetar med och förbättrar naturen för att återställa och skydda ekosystem och för att hjälpa samhället att anpassa sig till klimatförändringarnas effekter och bromsa den fortsatta uppvärmningen, samtidigt som de ger flera ytterligare fördelar. Genomförandet av naturbaserade lösningar bör vara förenligt med det åttonde miljöhandlingsprogrammets prioriterade mål.

(31)

Redovisning av naturkapital, ett verktyg som syftar till att mäta förändringar i naturkapital på många olika nivåer och integrera värdet av ekosystemtjänster i redovisnings- och rapporteringssystem, bör stödja mätningen av framsteg mot ambitiösa mål och åtgärder för att minska växthusgasutsläppen och skydda och återställa den biologiska mångfalden, som den inte kan ersätta.

(32)

Marina och kustnära ekosystem, såsom mangroveskog, korallrev, saltträsk och sjögräsängar, förstörs och påverkas negativt genom skadliga metoder, föroreningar och processer såsom eutrofiering och försurning, vilket påverkar den biologiska mångfald som de upprätthåller och de ekosystemtjänster och ekosystemfunktioner som de tillhandahåller samt deras förmåga att fungera som kolsänkor. Det behövs brådskande åtgärder för att skydda och återställa de marina och kustnära ekosystemen, inbegripet havsbottnen. Det är en global utmaning och ett kollektivt ansvar att skydda och bevara haven, och man behöver medvetenheten och förbättra kunskapen om haven i syfte att främja antagandet och genomförandet av ändamålsenliga åtgärder på alla nivåer, och av alla aktörer, i samhället.

(33)

Under de kommande åren väntas miljöförstöringen och klimatförändringarnas skadeverkningar öka ytterligare, vilket kommer att slå hårdast mot utvecklingsländer och sårbara befolkningsgrupper. För att bidra till att bygga upp motståndskraft och stödja tredjeländer i deras insatser för att begränsa, och anpassa sig till, klimatförändringar samt för att skydda den biologiska mångfalden bör unionens och medlemsstaternas ekonomiska stöd till tredjeländer främja FN:s Agenda 2030, Parisavtalet och den globala ramen för FN:s konvention om biologisk mångfald efter 2020 samt vara i linje med de prioriterade målen i det åttonde miljöhandlingsprogrammet. Dessutom bör unionen och medlemsstaterna också säkerställa att Parisavtalet och andra internationella klimat- och miljöavtal genomförs på ett sätt som återspeglar principerna om rättvisa och gemensamt men differentierat ansvar och respektive kapacitet, i enlighet med artikel 2.2 i Parisavtalet.

(34)

Grön diplomati och ökat samarbete med tredjeländer, inklusive utvecklingsländer, och stöd till god internationell miljöförvaltning, inklusive främjande av tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsfattande och tillgång till rättvis prövning i miljöfrågor, är avgörande för att målen för hållbar utveckling samt unionens miljö- och klimatmål ska kunna uppnås. Att säkerställa synergier och konsekvens mellan all intern och extern unionspolitik, inklusive handelspolitik och handelsavtal, och att följa en konsekvent politik för hållbar utveckling är också viktigt.

(35)

Eftersom miljöpolitik är i hög grad decentraliserad, bör åtgärder för att uppnå de prioriterade målen i det åttonde miljöhandlingsprogrammet vidtas på olika förvaltningsnivåer, dvs. på unionsnivå, nationell, regional och lokal nivå, med en gemensam strategi för flernivåstyrning. Effektiv övervakning, genomförande, verkställande och ansvarsskyldighet är viktigt, och det behövs en ändamålsenlig styrning för att säkerställa en konsekvent politik. Den integrerade strategin för att utarbeta och genomföra politik bör stärkas i syfte att maximera synergieffekterna mellan miljömässiga, sociala och ekonomiska mål genom att systematiskt granska och, om lämpligt, bedöma de potentiella kompromisserna mellan dem, liksom genom att systematiskt utvärdera utsatta och marginaliserade gruppers behov. Denna integrerade strategi bör tillgodose de särskilda behoven i alla regioner, både i städer och på landsbygden och i de yttersta randområdena. Dessutom är tillgång till miljöinformation, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser på miljöområdet och tillgång till rättslig prövning, inbegripet öppet samarbete med och mellan offentliga myndigheter på alla beslutsnivåer, icke-statliga aktörer och allmänheten i stort, i linje med konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (9) (Århuskonventionen), viktiga för att det åttonde miljöhandlingsprogrammet ska bli en framgång.

(36)

Kommissionen bör bedöma unionens och medlemsstaternas framsteg när det gäller att uppnå de prioriterade målen i det åttonde miljöhandlingsprogrammet i samband med en rättvis och inkluderande omställning till hållbarhet, välbefinnande och motståndskraft inom planetens gränser. Detta ligger i linje med uppmaningarna från medlemsstaternas stats- eller regeringschefer i Portoförklaringen, från rådet i dess slutsatser av den 24 oktober 2019 om välfärdsekonomi och från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén i dess diskussionsunderlag Mot ett hållbart EU 2030 om att mäta ekonomiska resultat och samhälleliga framsteg bortom BNP och gå mot att använda välfärd som en kompass för politiska insatser, vilket också stöds av OECD.

(37)

Bedömningen av framstegen mot att uppnå de prioriterade målen i det åttonde miljöhandlingsprogrammet bör återspegla den senaste utvecklingen när det gäller tillgången till och relevansen hos data och indikatorer. Den bör vara förenlig med, och inte påverka tillämpningen av, övervaknings- och styrningsverktyg som omfattar mer specifika miljö- och klimatpolitiska aspekter, särskilt förordning (EU) 2018/1999, granskningen av genomförandet av miljöpolitiken, som kommissionen tillkännagav i sitt meddelande av den 27 maj 2016 med titeln Förverkliga fördelarna med EU:s miljöpolitik genom en regelbunden granskning av dess genomförande, och övervakningsverktyg som rör en cirkulär ekonomi, nollutsläpp, biologisk mångfald, luft, vatten, mark, avfall eller annan miljöpolitik. Tillsammans med verktyg som används inom ramen för den europeiska planeringsterminen, Eurostats övervakning av målen för hållbar utveckling och kommissionens meddelande av den 9 september 2020 med titeln Strategisk framsynsrapport 2020 bör bedömningen av framstegen mot att uppnå det åttonde miljöhandlingsprogrammets prioriterade mål ingå i en övergripande konsekvent och internt sammanhängande uppsättning övervaknings- och styrningsverktyg som omfattar inte bara miljöfaktorer utan även sociala och ekonomiska faktorer.

(38)

Det är viktigt att vidareutveckla kunskapsbasen om planetens gränser och miljöavtryck, och att utveckla relevanta indikatoruppsättningar, med tanke på det åttonde miljöhandlingsprogrammets prioriterade mål, särskilt dess långsiktiga prioriterade mål.

(39)

Det behövs robusta och meningsfulla data och indikatorer för att övervaka framstegen mot att uppnå det åttonde miljöhandlingsprogrammets prioriterade mål. Kommissionen, EEA och andra relevanta organ bör få tillgång till, vidareutnyttja och bygga vidare på de data och indikatorer som tillhandahålls av medlemsstaterna i enlighet med tillämpliga unionsrättsakter. Dessutom bör andra datakällor användas, såsom satellitdata och behandlad information hämtad från unionens jordobservations- och jordövervakningsprogram (Copernicus), det europeiska informationssystemet för skogsbränder, det europeiska informationssystemet för biologisk mångfald, systemet för identifiering av jordbruksskiften och det europeiska varningssystemet för översvämningar, och dataplattformar såsom det europeiska nätverket för marina observationer och datainsamling och informationsplattformen för kemikalieövervakning. Tillämpningen av moderna digitala verktyg och artificiell intelligens gör det möjligt att hantera och analysera uppgifterna på ett effektivt sätt och därigenom minska den administrativa bördan och samtidigt öka aktualiteten och kvaliteten. För att bedöma framstegen mot att uppnå det åttonde miljöhandlingsprogrammets prioriterade mål skulle icke rättsligt bindande mål kunna användas utöver de rättsligt bindande mål som fastställs i unionsrätten.

(40)

I enlighet med kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG (10), 2007/2/EG (11) och (EU) 2019/1024 (12) bör medlemsstaterna dessutom säkerställa att relevanta data, relevant information och relevanta indikatorer för övervakning av genomförandet av det åttonde miljöhandlingsprogrammet är fritt tillgängliga, icke-diskriminerande, öppna, adekvata, av hög kvalitet, jämförbara, aktuella, användarvänliga och lättillgängliga online.

(41)

För att uppnå de prioriterade målen i det åttonde miljöhandlingsprogrammet bör EEA och Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa), samt medlemsstaterna, ha tillräcklig kapacitet och tillräckliga resurser för att säkerställa en sund, tillgänglig och transparent kunskaps- och evidensbas till stöd för genomförandet av de strategiska prioriteringarna i den europeiska gröna given och bedömningen av framstegen inom ramen för det åttonde miljöhandlingsprogrammet. I förekommande fall bör även andra organ och byråer delta i, och bidra till, genomförandet av de strategiska prioriteringarna och till bedömningen av framstegen.

(42)

Enligt artikel 192.3 första stycket i EUF-fördraget ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet anta allmänna handlingsprogram som anger de mål som ska prioriteras inom unionens miljöpolitik. Eftersom kommissionens meddelande om den europeiska gröna given innehåller en färdplan med nyckelåtgärder som är relevanta på miljö- och klimatområdet under de kommande åren, fastställs undantagsvis inte åtgärder i detta beslut för att uppnå dess prioriterade mål för perioden fram till 2025. Detta kommer dock att behöva göras för perioden efter det att nyckelåtgärderna i den europeiska gröna given förväntas ha införts senast 2024, för att säkerställa att de tematiska prioriterade mål som fastställs i detta beslut kan uppnås och att det åttonde miljöhandlingsprogrammet fortsättningsvis fastställer den övergripande visionen för unionens miljöpolitik. Detta är också nödvändigt för att respektera Europaparlamentets och rådets befogenheter enligt artikel 192.3 första stycket i EUF-fördraget, utan att det påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 17 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I det syftet bör kommissionen göra en halvtidsöversyn senast den 31 mars 2024, om lämpligt åtföljd av ett lagstiftningsförslag som lägger till en bilaga till detta beslut för att uppnå de prioriterade tematiska målen senast den 31 mars 2025.

(43)

För att ta hänsyn till föränderliga politiska mål och de framsteg som gjorts bör kommissionen utvärdera det åttonde miljöhandlingsprogrammet år 2029. Kommissionen bör lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med resultaten av utvärderingen, om lämpligt åtföljd av ett lagstiftningsförslag om nästa miljöhandlingsprogram. Ett sådant lagstiftningsförslag bör läggas fram i god tid för att det inte ska uppstå ett uppehåll mellan det åttonde och det nionde miljöhandlingsprogrammet.

(44)

Eftersom målen för detta beslut inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av det föreslagna handlingsprogrammets omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.