18.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 74/1

(1)

Kontroller vid de yttre gränserna är fortfarande en av de viktigaste garantierna för området utan inre gränskontroller, och bidrar avsevärt till att garantera unionens och dess medborgares långsiktiga säkerhet. Dessa kontroller utförs i alla medlemsstaters intresse. Ett syfte med dessa kontroller är att förebygga eventuella hot mot medlemsstaternas inre säkerhet och allmänna ordning, oavsett vilket ursprung sådana hot har och även om hotet härrör från unionsmedborgare.

(2)

Minimikontroller som grundar sig på en snabb och enkel verifiering av giltigheten hos resehandlingen för gränspassage är för närvarande regeln för personer som åtnjuter rätten till fri rörlighet enligt unionsrätten. Fenomenet med utländska terroriststridande, varav många är unionsmedborgare, visar att det är nödvändigt att stärka kontrollerna vid de yttre gränserna av personer som åtnjuter rätten till fri rörlighet enligt unionsrätten.

(3)

Resehandlingar som tillhör personer som åtnjuter rätten till fri rörlighet enligt unionsrätten bör därför vid inresa till och utresa från medlemsstaternas territorium systematiskt kontrolleras mot relevanta databaser för stulna, förskingrade, förkomna och ogiltigförklarade resehandlingar för att säkerställa att dessa personer inte döljer sin verkliga identitet.

(4)

Medlemsstaterna är skyldiga att systematiskt kontrollera tredjelandsmedborgare mot alla relevanta databaser vid inresa. Det bör säkerställas att sådana kontroller utförs systematiskt även vid utresa.

(5)

Gränskontrolltjänstemännen bör även systematiskt kontrollera personer som åtnjuter rätten till fri rörlighet enligt unionsrätten mot Schengens informationssystem (SIS) och andra relevanta unionsdatabaser. Detta bör inte påverka sökningar i nationella databaser och Interpols databaser.

(6)

För detta ändamål bör medlemsstaterna säkerställa att deras gränskontrolltjänstemän, vid gränsövergångsställen vid de yttre gränserna, har åtkomst till de relevanta nationella databaserna och unionsdatabaserna, däribland SIS och Interpols databas över stulna och förkomna resehandlingar, för att säkerställa att denna förordning tillämpas fullt ut.

(7)

Dessa systematiska kontroller bör utföras i full överensstämmelse med tillämplig unionsrätt, däribland Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), och i överensstämmelse med artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 (2) och fullständigt respektera mänsklig värdighet i enlighet med artikel 7 i den förordningen.

(8)

I enlighet med artikel 15 i förordning (EU) 2016/399 bör medlemsstaterna sätta in lämplig personal i tillräckligt antal och tillräckliga resurser för utförandet av systematiska kontroller för att förhindra att dessa kontroller orsakar oproportionella väntetider och hindrar trafikflödet vid de yttre gränserna.

(9)

Kravet att utföra systematiska kontroller vid inresa och utresa gäller medlemsstaternas yttre gränser. Det gäller även, både vid inresa och utresa, medlemsstaternas inre gränser för vilka verifieringarna i enlighet med de tillämpliga processerna för Schengenutvärderingar redan har slutförts framgångsrikt, men för vilka något beslut om att avskaffa kontrollerna vid de inre gränserna i enlighet med relevanta bestämmelser i relevanta anslutningsakter ännu inte har fattats. För att undvika att de personer som åtnjuter rätten till fri rörlighet enligt unionsrätten underkastas dessa kontroller två gånger när de passerar dessa medlemsstaters inre gränser landvägen, bör det vid utresa, på grundval av en riskbedömning, vara möjligt att underkasta dem dessa kontroller på ett icke-systematiskt sätt.

(10)

Den tekniska utvecklingen har gjort det möjligt i princip att göra sökningar i relevanta databaser på ett sätt som ger en begränsad inverkan på tidsåtgången för gränspassager, eftersom kontrollerna av både handlingar och personer kan göras parallellt. Automatiska spärrar för gränskontroll kan vara relevanta i detta sammanhang. Användning av passageraruppgifter som mottagits i enlighet med rådets direktiv 2004/82/EG (3) eller i enlighet med annan unionsrätt eller nationell rätt kan också bidra till att öka hastigheten vid utförandet av nödvändiga kontroller under gränspassagen. Det är därför möjligt att stärka kontrollerna vid de yttre gränserna, utan att det medför oproportionella negativa effekter för personer som reser i ärligt uppsåt, för att bättre kunna identifiera de personer som avser att dölja sin verkliga identitet eller som är föremål för en relevant registrering av säkerhetsskäl eller för gripande. Systematiska kontroller bör genomföras vid alla yttre gränser.

(11)

Om utförandet av systematiska kontroller mot databaser vid gränserna emellertid har oproportionella effekter på trafikflödet vid gränsen bör medlemsstaterna tillåtas att inte utföra de systematiska kontrollerna i de fall där det, på grundval av en riskbedömning, fastställs att en sådan lättnad inte skulle leda till säkerhetsrisker. Denna riskbedömning bör överlämnas till Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (nedan kallad byrån), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 (4), och bli föremål för regelbunden rapportering både till kommissionen och byrån. Möjligheten att inte utföra dessa systematiska kontroller bör emellertid med avseende på luftgränser endast gälla under en begränsad övergångsperiod. Vid de gränsövergångsställen där dessa systematiska kontroller inte utförs bör åtminstone identiteten på personer som åtnjuter rätten till fri rörlighet enligt unionsrätten fastställas på grundval av uppvisande av en äkta resehandling som är giltig för gränspassage. För detta ändamål bör de personerna underkastas en snabb och enkel verifiering av giltigheten hos resehandlingen för gränspassage och av förekomsten av tecken på del- eller helförfalskning, vid behov med hjälp av teknisk utrustning, och vid tvivel om resehandlingen eller i de fall där det finns tecken på att en sådan person kunde utgöra ett hot mot medlemsstaternas allmänna ordning, inre säkerhet, folkhälsa eller internationella förbindelser bör gränskontrolltjänstemannen göra sökningar i alla relevanta databaser i enlighet med denna förordning.

(12)

Om en medlemsstat har för avsikt att på ett målinriktat sätt utföra kontroller mot relevanta databaser avseende personer som åtnjuter rätten till fri rörlighet enligt unionsrätten, bör medlemsstaten utan dröjsmål underrätta de andra medlemsstaterna, byrån och kommissionen. Kommissionen bör i samarbete med medlemsstaterna utveckla ett förfarande för denna underrättelse i enlighet med den praktiska handledningen för gränsbevakningspersonal (Schengenhandboken).

(13)

Genom rådets förordning (EG) nr 2252/2004 (5) införde unionen de biometriska kännetecknen ansiktsbilder och fingeravtryck som en säkerhetsdetalj i pass och resehandlingar som utfärdas av medlemsstaterna. Dessa säkerhetsdetaljer infördes för att göra passen och resehandlingarna säkrare och skapa en tillförlitlig koppling mellan innehavaren och passet eller resehandlingen. Medlemsstaterna bör därför vid tvivel om äktheten hos resehandlingen för gränspassage eller om innehavarens identitet verifiera minst ett av dessa biometriska kännetecken. Samma tillvägagångssätt bör där så är möjligt tillämpas vid kontroller av tredjelandsmedborgare.

(14)

För att underlätta systematiska kontroller mot databaser bör medlemsstaterna fasa ut resehandlingar utan maskinläsbara fält.

(15)

Denna förordning påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG (6).

(16)

Medlemsstaterna bör i sitt eget och andra medlemsstaters intresse, föra in data i unionsdatabaserna. De bör även säkerställa att dessa data är korrekta och uppdaterade och att de erhålls och införs på ett lagenligt sätt.

(17)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att stärka kontrollerna mot databaser vid de yttre gränserna i synnerhet för att bemöta det ökade terroristhotet, rör en av garantierna för området utan inre gränskontroll och därmed Schengenområdets sätt att fungera, kan det inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna individuellt utan kan snarare uppnås bättre på unionsnivå. Unionen kan därför vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(18)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning, besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(19)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG (7). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Förenade kungariket.

(20)

Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (8). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(21)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (9) som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG (10).

(22)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (11) som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (12).

(23)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (13), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (14).

(24)

Vad beträffar användningen av SIS utgör denna förordning en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt, artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt och artikel 4.2 i 2011 års anslutningsakt. Resultaten av sökningar i SIS bör inte påverka tillämpningen av artikel 1.4 i rådets beslut 2010/365/EU (15).

(25)

Denna förordning är förenlig med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns särskilt i stadgan.

(26)

Förordning (EU) 2016/399 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2.   Vid inresa och utresa ska personer som åtnjuter rätten till fri rörlighet enligt unionsrätten underkastas följande kontroller:

2a.   Om sökningen i de databaser som avses i punkterna 2 a och b skulle ha oproportionella effekter på trafikflödet, får en medlemsstat besluta att utföra dessa kontroller på ett målinriktat sätt vid angivna gränsövergångsställen, till följd av en bedömning av riskerna för hot mot den allmänna ordningen, inre säkerheten, folkhälsan eller internationella förbindelser i någon av medlemsstaterna.

Tillämpningsområdet för och varaktigheten av den tillfälliga begränsningen i fråga om riktade kontroller mot databaserna får inte överskrida vad som är absolut nödvändigt och ska fastställas i enlighet med en riskbedömning som utförts av den berörda medlemsstaten. I riskbedömningen ska orsakerna till den tillfälliga begränsningen i fråga om riktade kontroller mot databaserna anges och bland annat de oproportionella effekterna på trafikflödet beaktas och statistik om passagerare och incidenter med anknytning till gränsöverskridande brottslighet tillhandahållas. Den ska uppdateras regelbundet.

Personer som i princip inte ska underkastas riktade kontroller mot databaserna ska åtminstone underkastas en kontroll för fastställande av identiteten genom uppvisande av resehandlingar. Denna kontroll ska bestå i en snabb och enkel verifiering av giltigheten hos resehandlingen för gränspassage och av förekomsten av tecken på del- eller helförfalskning, vid behov med hjälp av teknisk utrustning, och vid tvivel angående resehandlingen eller i de fall där det finns tecken på att en sådan person kan utgöra ett hot mot medlemsstaternas allmänna ordning, inre säkerhet, folkhälsa eller internationella relationer ska gränskontrolltjänstemannen söka i de databaser som avses i punkt 2 a och b.

Den berörda medlemsstaten ska utan dröjsmål överlämna sin riskbedömning och sina uppdateringar av den till Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (nedan kallad byrån), vilken inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 (*2), och ska var sjätte månad rapportera till kommissionen och byrån om tillämpningen av de kontroller mot databaserna som utförs på ett målinriktat sätt. Den berörda medlemsstaten får besluta att säkerhetsskyddsklassificera riskbedömningen eller delar därav.

2b.   Om en medlemsstat har för avsikt att utföra riktade kontroller mot databaserna i enlighet med punkt 2a ska den utan dröjsmål underrätta de andra medlemsstaterna, byrån och kommissionen om detta. Den berörda medlemsstaten får besluta att säkerhetsskyddsklassificera underrättelsen eller delar därav.

Om medlemsstaterna, byrån eller kommissionen hyser betänkligheter mot avsikten att utföra riktade kontroller mot databaserna, ska de utan dröjsmål underrätta den berörda medlemsstaten om dessa betänkligheter. Den berörda medlemsstaten ska beakta dessa betänkligheter.

2c.   Kommissionen ska senast den 8 april 2019 till Europaparlamentet och rådet överlämna en utvärdering av genomförandet och konsekvenserna av punkt 2.

2d.   När det gäller luftgränser ska punkterna 2a och 2b tillämpas under en övergångsperiod på högst sex månader från och med den 7 april 2017.

I undantagsfall, när det vid en särskild flygplats råder specifika infrastruktursvårigheter som kräver längre tid för anpassningar för att systematiska kontroller mot databaserna ska kunna utföras utan oproportionella effekter på trafikflödet, får den övergångsperiod på sex månader som avses i första stycket förlängas med högst 18 månader för den särskilda flygplatsen i enlighet med det förfarande som anges i tredje stycket.

För det ändamålet ska medlemsstaten senast tre månader före utgången av den övergångsperiod som avses i första stycket underrätta kommissionen, byrån och övriga medlemsstater om de specifika infrastruktursvårigheterna vid flygplatsen i fråga, de korrigerande åtgärder som planeras och hur lång tid som krävs för vidtagandet av dessa.

I de fall där det råder sådana specifika infrastruktursvårigheter som kräver längre tid för anpassningar ska kommissionen, efter samråd med byrån, inom en månad från det att den underrättelse som avses i tredje stycket inkommit, ge den berörda medlemsstaten tillstånd att förlänga övergångsperioden för flygplatsen i fråga och, i tillämpliga fall, ange förlängningens varaktighet.

2e.   Kontrollerna mot de databaser som avses i punkterna 2 a och b får göras i förväg på grundval av passageraruppgifter som mottagits i enlighet med rådets direktiv 2004/82/EG (*3) eller i enlighet med annan unionsrätt eller nationell rätt.

Om dessa kontroller görs i förväg på grundval av sådana passageraruppgifter, ska de uppgifter som mottagits i förväg kontrolleras vid gränsövergångsstället mot uppgifterna i resehandlingen. Den berörda personens identitet och nationalitet samt giltigheten och äktheten hos resehandlingen för gränspassage ska också verifieras.

2f.   Genom undantag från punkt 2 får personer som åtnjuter rätten till fri rörlighet enligt unionsrätten och som passerar de inre landgränserna till de medlemsstater för vilka verifieringen i enlighet med de tillämpliga processerna för Schengenutvärderingar redan framgångsrikt har slutförts men för vilka något beslut om att avskaffa kontrollerna vid de inre gränserna i enlighet med relevanta bestämmelser i relevanta anslutningsakter ännu inte har fattats, underkastas de kontroller vid utresa som avses i punkt 2 endast på ett icke-systematiskt sätt, på grundval av en riskbedömning.

(*1)  Rådets förordning (EG) nr 2252/2004 av den 13 december 2004 om standarder för säkerhetsdetaljer och biometriska kännetecken i pass och resehandlingar som utfärdas av medlemsstaterna (EUT L 385, 29.12.2004, s. 1)."

(*2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 av den 14 september 2016 om en europeisk gräns- och kustbevakning och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 och upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007, rådets förordning (EG) nr 2007/2004 och rådets beslut 2005/267/EG (EUT L 251, 16.9.2016, s. 1)."

(*3)  Rådets direktiv 2004/82/EG av den 29 april 2004 om skyldighet för transportörer att lämna uppgifter om passagerare (EUT L 261, 6.8.2004, s. 24).”"

2.

Punkt 3 a i och ii ska ersättas med följande:

3.

Punkt 3 a vi ska ersättas med följande:

4.

Punkt 3 g i och ii ska ersättas med följande:

5.

Punkt 3 g iii ska ersättas med följande:

6.

Punkt 3 h iii ska utgå.

7.

I punkt 3 ska följande led läggas till: