2.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 142/4


RÅDETS BESLUT (EU) 2017/939

av den 11 maj 2017

om ingående på unionens vägnar av Minamatakonventionen om kvicksilver

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1 jämförd med artikel 218.6 a andra stycket,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets godkännande (1), och

av följande skäl:

(1)

I enlighet med rådets beslut (EU) 2017/938 av den 23 september 2013 (2) undertecknades Minamatakonventionen om kvicksilver (nedan kallad konventionen) den 10 oktober 2013 på unionens vägnar, med förbehåll för att den ingås vid en senare tidpunkt.

(2)

Konventionen antogs i Kumamoto den 10 oktober 2013. Konventionen tillhandahåller ett ramverk för kontroll och begränsning av användning, och av antropogena utsläpp, av kvicksilver och kvicksilverföreningar som orsakas av människan till luft, vatten och mark i syfte att skydda människors hälsa och miljön.

(3)

Kvicksilver är ett ämne som kännetecknas av att det är gränsöverskridande. Globala åtgärder är därför nödvändiga för att säkerställa skydd för människor och miljön i unionen, som ett komplement till nationella åtgärder.

(4)

Det sjunde miljöhandlingsprogrammet (3) fastställer ett långsiktigt mål om en giftfri miljö och anger för detta ändamål att åtgärder krävs för att till 2020 säkerställa en minimering av betydande negativa effekter av kemikalier på människors hälsa och miljön.

(5)

Gemenskapens kvicksilverstrategi från 2005, som sågs över 2010, syftar till att minska kvicksilverutsläppen, minska tillgången och efterfrågan på kvicksilver, skydda mot kvicksilverexponering och främja internationella åtgärder när det gäller kvicksilver.

(6)

Rådet bekräftar sitt engagemang, i ett uttalande i slutsatserna av den 14 mars 2011, för det övergripande målet att skydda människors hälsa och miljön från utsläpp av kvicksilver och dess föreningar genom att minimera och, när detta är genomfört, slutligen helt undanröja de globala antropogena kvicksilverutsläppen i luft, vatten och mark. Konventionen bidrar till uppnåendet av dessa mål.

(7)

I enlighet med artikel 30.3 i konventionen, bör unionen genom sitt godkännandeinstrument, ange omfattningen av sin behörighet i frågor som regleras av konventionen.

(8)

Konventionen bör godkännas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Minamatakonventionen om kvicksilver godkänns härmed på Europeiska unionens vägnar.

Den behörighetsförklaring som krävs i enlighet med artikel 30.3 i konventionen godkänns även härmed.

Texten till konventionen och behörighetsförklaringen åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Rådets ordförande ska utse den eller de personer som ska ha rätt att på unionens vägnar deponera det godkännandeinstrument som avses i artikel 30.1 i konventionen, tillsammans med behörighetsförklaringen.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den 11 maj 2017.

På rådets vägnar

R. GALDES

Ordförande


(1)  Godkännande av den 27 april 2017 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  Rådets beslut (EU) 2017/938 av den 23 september 2013 om undertecknande på Europeiska unionens vägnar av Minamatakonventionen om kvicksilver (se sidan 2 i detta nummer av EUT).

(3)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser (EUT L 354, 28.12.2013, s. 171).


ÖVERSÄTTNING

BILAGA

MINAMATAKONVENTIONEN OM KVICKSILVER

Parterna i denna konvention,

som erkänner att kvicksilver är ett ämne som utgör ett globalt problem på grund av dess långväga transport i atmosfären, dess persistens i miljön när det väl har tillförts genom mänsklig verksamhet, dess förmåga till bioackumulering i ekosystem och dess betydande negativa effekter på människors hälsa och miljön,

som erinrar om styrelsens för Förenta nationernas miljöprogram (Unep) beslut 25/5 av den 20 februari 2009 om att ta initiativ till internationella åtgärder för att hantera kvicksilver på ett effektivt, ändamålsenligt och konsekvent sätt,

som erinrar om artikel 221 i slutdokumentet från FN:s konferens om hållbar utveckling: The future we want, som pekade på behovet av ett lyckat resultat i förhandlingarna om ett internationellt rättsligt bindande instrument om kvicksilver för att motverka riskerna för människors hälsa och miljön,

som erinrar om FN:s konferens om hållbar utveckling, som på nytt bekräftade principerna från Riodeklarationen om miljö och utveckling, däribland ett gemensamt men differentierat ansvar, och erkände behovet av att ta hänsyn till staters olika omständigheter och förmåga, samt behovet av åtgärder på global nivå,

som är medvetna om de hälsoproblem som, framför allt i utvecklingsländer, uppstår när sårbara grupper, särskilt kvinnor och barn, och genom dem även framtida generationer, exponeras för kvicksilver,

som noterar den särskilda sårbarheten hos arktiska ekosystem och ursprungsbefolkningar på grund av biomagnifiering av kvicksilver och kontaminering av traditionella livsmedel, och som även hyser farhågor när det gäller kvicksilvrets effekter för ursprungsbefolkningar i allmänhet,

som erkänner de betydande lärdomar som dragits av Minamata-sjukdomen, särskilt de allvarliga hälso- och miljöeffekterna av den kvicksilverföroreningen, och behovet av att säkerställa en korrekt hantering av kvicksilver och förhindra sådana händelser i framtiden,

som understryker vikten av finansiellt, tekniskt, teknologiskt och kapacitetsuppbyggande stöd, särskilt till utvecklingsländer och länder med övergångsekonomier för att stärka den nationella förmågan att hantera kvicksilver och främja ett effektivt genomförande av konventionen,

som även erkänner Världshälsoorganisationens verksamhet när det gäller att skydda människors hälsa från effekterna av kvicksilver och den roll som relevanta multilaterala miljöavtal spelar, särskilt Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall och Rotterdamkonventionen om förfaranden för förhandsgodkännande av vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel,

som erkänner att denna konvention och andra internationella avtal om miljö och handel stöder varandra,

som betonar att ingenting i denna konvention är avsett att påverka en parts rättigheter eller skyldigheter enligt något annat befintligt internationellt avtal,

som är införstådda med att ovanstående skäl inte är avsett att skapa någon hierarki mellan denna konvention och andra internationella instrument,

som noterar att ingenting i denna konvention hindrar att en part på nationell nivå vidtar ytterligare åtgärder som är förenliga med bestämmelserna i denna konvention, i en strävan att skydda människors hälsa och miljön från exponering för kvicksilver i enlighet med den partens övriga skyldigheter enligt tillämplig internationell rätt,

har enats om följande:

Artikel 1

Syfte

Syftet med denna konvention är att skydda människors hälsa och miljön från utsläpp av kvicksilver och kvicksilverföreningar som orsakas av människan.

Artikel 2

Definitioner

I denna konvention gäller följande definitioner:

a)    icke-industriell och småskalig guldutvinning : guldutvinning som bedrivs av enskilda personer eller små företag med begränsad kapitalinsats och produktion.

b)    bästa tillgängliga teknik : den teknik som är mest effektiv när det gäller att förebygga och, om detta inte är möjligt, minska utsläpp av kvicksilver till luft, vatten och mark, och verkningarna av sådana utsläpp på miljön som helhet, med hänsyn tagen till ekonomiska och tekniska överväganden för en viss part eller en viss anläggning inom denna parts territorium; i detta sammanhang betyder

bästa : den teknik som är mest effektiv när det gäller att uppnå en hög allmän skyddsnivå för miljön som helhet,

tillgängliga [teknik] : med avseende på en viss part eller en viss anläggning inom denna parts territorium, sådan teknik som utvecklats i en skala som medger att den kan användas i en relevant industrisektor på ett ekonomiskt och tekniskt genomförbart sätt, med hänsyn till kostnader och fördelar, oberoende av om tekniken används eller utvecklas inom den berörda partens territorium, och under förutsättning att den är tillgänglig för verksamhetsutövaren, såsom denna har fastställts av parten,

teknik : använd teknik, operativa metoder och de sätt på vilka anläggningar utformas, uppförs, underhålls, drivs och avvecklas.

c)    bästa miljöpraxis : användning av den lämpligaste kombinationen av kontrollåtgärder och strategier på miljöområdet.

d)    kvicksilver : elementärt kvicksilver (Hg(0), CAS-nummer 7439-97-6).

e)    kvicksilverförening : ämne bestående av kvicksilveratomer och en eller flera atomer av andra grundämnen som kan delas upp i olika beståndsdelar endast genom kemiska reaktioner.

f)    produkt med tillsatt kvicksilver : en produkt eller produktkomponent som innehåller kvicksilver eller en kvicksilverförening som tillsatts med avsikt.

g)    part : stat eller regional organisation för ekonomisk integration som har förbundit sig att efterleva denna konvention och för vilken konventionen har trätt i kraft.

h)    parter som är närvarande och röstar : parter som är närvarande och avger en jakande eller nekande röst vid ett av parternas möten.

i)    primär kvicksilverbrytning : gruvbrytning som har till främsta syfte att hitta kvicksilver.

j)    regional organisation för ekonomisk integration : en organisation upprättad av oberoende stater i en viss region och till vilken de ingående medlemsstaterna har överfört behörighet med avseende på sådant som omfattas av denna konvention och som vederbörligen har bemyndigats i enlighet med dess interna förfaranden att underteckna, ratificera, godta, godkänna eller ansluta sig till denna konvention.

k)    tillåten användning : en parts användning av kvicksilver eller kvicksilverföreningar i enlighet med denna konvention, inbegripet men inte begränsat till användning i överensstämmelse med artiklarna 3, 4, 5, 6 och 7.

Artikel 3

Kvicksilverkällor och handel

1.   Vid tillämpningen av denna artikel gäller följande:

a)

Vid hänvisningar till kvicksilver avses även blandningar av kvicksilver och andra ämnen, inbegripet kvicksilverlegeringar, med en kvicksilverhalt på minst 95 viktprocent.

b)

Med kvicksilverföreningar avses kvicksilver(I)klorid (även kallat kalomel), kvicksilver(II)oxid, kvicksilver(II)sulfat, kvicksilver(II)nitrat, cinnober och kvicksilversulfid.

2.   Bestämmelserna i denna artikel ska inte gälla med avseende på

a)

kvantiteter av kvicksilver eller kvicksilverföreningar som är avsedda för laboratorieforskning eller som referensstandard, eller

b)

naturligt förekommande spårmängder av kvicksilver eller kvicksilverföreningar i produkter såsom andra metaller än kvicksilver, malm, eller mineralprodukter, inklusive kol, eller produkter som utvunnits ur sådana material, samt spårmängder som oavsiktligt tillförts kemiska produkter, eller

c)

produkter med tillsatt kvicksilver.

3.   En part ska inte tillåta primär kvicksilverbrytning som inte redan bedrevs inom dess territorium den dag då konventionen trädde i kraft för dess vidkommande.

4.   En part ska endast tillåta primär kvicksilverbrytning som bedrevs inom dess territorium den dag då konventionen trädde i kraft för dess vidkommande för en period på upp till femton år från den dagen. Under denna period ska kvicksilver som härrör från sådan brytning endast användas vid tillverkning av produkter med tillsatt kvicksilver i enlighet med artikel 4, i samband med tillverkningsprocesser i enlighet med artikel 5, eller omhändertas i enlighet med artikel 11 med hjälp av processer som inte leder till återvinning, materialåtervinning, återtagande, direkt återanvändning eller annan användning.

5.   Varje part ska

a)

sträva efter att identifiera enskilda lager av kvicksilver eller kvicksilverföreningar som överstiger 50 ton, och kvicksilverkällor som ger upphov till lager överstigande 10 ton per år, vilka återfinns inom dess territorium,

b)

vidta åtgärder för att, om parten fastställer att det finns överskottskvicksilver från avveckling av klor-alkalianläggningar, se till att sådant kvicksilver omhändertas i enlighet med den vägledning för miljömässigt hållbar hantering som avses i artikel 11.3 a, och därvid tillämpa processer som inte leder till återvinning, materialåtervinning, återtagande, direkt återanvändning eller alternativ användning.

6.   Parterna ska inte tillåta export av kvicksilver, utom

a)

till en part som har gett den exporterande parten skriftligt samtycke till detta, och då endast för

i)

en användning som är tillåten för den importerande parten enligt denna konvention, eller

ii)

miljömässigt hållbar mellanlagring i enlighet med artikel 10, eller

b)

till en icke-part som har gett den exporterande parten sitt skriftliga samtycke till detta, inklusive intyg som visar

i)

att icke-parten har vidtagit åtgärder för att säkerställa skyddet för människors hälsa och miljön och garantera den egna efterlevnaden av bestämmelserna i artiklarna 10 och 11, och

ii)

att kvicksilvret kommer att användas av en part endast för en tillåten användning enligt denna konvention eller för miljömässigt hållbar mellanlagring i enlighet med artikel 10.

7.   En exporterande part får förlita sig på att en allmän underrättelse till sekretariatet från den importerande parten eller icke-parten utgör ett sådant skriftligt samtycke som avses i punkt 6. En sådan allmän underrättelse ska ange de villkor på vilka den importerande parten eller icke-parten lämnar sitt samtycke. Underrättelsen får återkallas när som helst av den berörda parten eller icke-parten. Sekretariatet ska föra ett offentligt register över alla sådana underrättelser.

8.   En part ska inte tillåta import av kvicksilver från en icke-part till vilken den kommer att lämna sitt skriftliga samtycke, såvida inte icke-parten har kunnat styrka att kvicksilvret inte härrör från källor som identifierats som otillåtna enligt punkt 3 eller punkt 5 b.

9.   En part som lämnar in en allmän underrättelse om samtycke enligt punkt 7 får besluta att inte tillämpa punkt 8, förutsatt att parten i fråga bibehåller övergripande restriktioner med avseende på export av kvicksilver och har vidtagit nationella åtgärder för att se till att importerat kvicksilver hanteras på ett miljömässigt hållbart sätt. Parten ska lämna underrättelse om ett sådant beslut till sekretariatet, inklusive information som beskriver dess importrestriktioner och nationella lagstiftning, samt information om vilka kvantiteter av kvicksilver som importeras från icke-parter och vilka ursprungsländerna är. Sekretariatet ska föra ett offentligt register över alla sådana underrättelser. Genomförande- och efterlevnadskommittén ska se över och utvärdera sådana underrättelser och styrkande information i enlighet med artikel 15 och får vid behov lämna rekommendationer till partskonferensen.

10.   Förfarandet i punkt 9 ska kunna tillämpas till dess att partskonferensens andra möte har avslutats. Efter den tidpunkten ska förfarandet inte längre kunna tillämpas, såvida inte partskonferensen beslutar annat med enkel majoritet av de parter som är närvarande och röstar, utom med avseende på en part som har lämnat en underrättelse enligt punkt 9 innan partskonferensens andra möte har avslutats.

11.   Varje part ska i den rapport den lämnar in enligt artikel 21 inkludera information som visar att kraven i denna artikel är uppfyllda.

12.   Partskonferensen ska vid sitt första möte ge ytterligare vägledning när det gäller tillämpningen av denna artikel, särskilt punkterna 5 a, 6 och 8, samt utarbeta och anta det nödvändiga innehållet i det intyg som avses i punkterna 6 b och 8.

13.   Partskonferensen ska utvärdera om handeln med särskilda kvicksilverföreningar riskerar att äventyra målet för denna konvention, och överväga om särskilda kvicksilverföreningar, genom att de upptas i en ytterligare bilaga som antas i enlighet med artikel 27, bör omfattas av punkterna 6 och 8.

Artikel 4

Produkter med tillsatt kvicksilver

1.   Varje part ska, genom att vidta lämpliga åtgärder, se till att det inte är tillåtet att tillverka, importera eller exportera sådana produkter med tillsatt kvicksilver som förtecknas i del I i bilaga A efter det utfasningsdatum som anges för dessa produkter, med undantag för om det finns ett särskilt undantag i bilaga A eller om parten har anmält undantag i enlighet med artikel 6.

2.   En part får, som alternativ till vad som anges i punkt 1, vid tidpunkten för ratifikationen eller när en ändring av bilaga A träder i kraft för dess vidkommande, ange att den kommer att genomföra andra åtgärder eller strategier för att hantera produkter som förtecknas i del I i bilaga A. En part får välja detta alternativ endast om den kan visa att den redan har minskat tillverkningen, importen och exporten av det stora flertalet av de produkter som förtecknas i del I i bilaga A till en miniminivå, och att den har genomfört åtgärder eller strategier för att minska användningen av kvicksilver i ytterligare produkter som inte förtecknas i del I i bilaga A när den underrättar sekretariatet om sitt beslut att använda detta alternativ. Dessutom ska en part som väljer detta alternativ

a)

vid första tillfälle till partskonferensen lämna en beskrivning av de åtgärder eller strategier som har genomförts, inklusive en beräkning av de uppnådda minskningsresultaten,

b)

genomföra åtgärder eller strategier för att minska användningen av kvicksilver i de produkter i del I i bilaga A för vilka minimivärdet ännu inte har uppnåtts,

c)

överväga ytterligare åtgärder för att uppnå ytterligare minskningar, och

d)

gå miste om rätten att begära undantag enligt artikel 6 för en produktkategori för vilken detta alternativ har valts.

Senast fem år från den dag då denna konvention har trätt i kraft ska partskonferensen, som en del av översynsförfarandet enligt punkt 8, se över hur de åtgärder som vidtagits enligt denna punkt utvecklas och fungerar.

3.   Varje part ska vidta åtgärder med avseende på de produkter med tillsatt kvicksilver som förtecknas i del II i bilaga A, i enlighet med de bestämmelser som anges där.

4.   Sekretariatet ska, på grundval av information som har tillhandahållits av parterna, samla in och bevara information om produkter med tillsatt kvicksilver och alternativ till dessa, och göra denna information allmänt tillgänglig. Sekretariatet ska också göra all annan relevant information som lämnas in av parterna allmänt tillgänglig.

5.   Varje part ska vidta åtgärder för att förhindra att produkter med tillsatt kvicksilver som enligt denna artikel inte får tillverkas, importeras eller exporteras, införlivas i sammansatta produkter.

6.   Varje part ska motverka tillverkning och kommersiell distribution av sådana produkter med tillsatt kvicksilver som inte omfattades av någon känd användning av produkter med tillsatt kvicksilver innan konventionen trädde i kraft för dess vidkommande, såvida inte en bedömning av risker och fördelar med produkten visar på positiva effekter med avseende på miljön eller människors hälsa. En part ska vid behov förse sekretariatet med information om varje sådan produkt, inklusive eventuell information om de risker och fördelar som produkten kan medföra för miljön och människors hälsa. Sekretariatet ska göra sådan information allmänt tillgänglig.

7.   En part får lämna in förslag till sekretariatet om att en produkt med tillsatt kvicksilver ska tas upp i förteckningen i bilaga A; ett sådant förslag ska innehålla information om tillgänglighet och teknisk och ekonomisk genomförbarhet av kvicksilverfria alternativ till produkten samt de fördelar och risker för miljön och människors hälsa som dessa alternativ kan medföra, med hänsyn till sådan information som avses i punkt 4.

8.   Senast fem år från den dag då denna konvention har trätt i kraft ska partskonferensen se över bilaga A, och får därvid överväga ändringar av den bilagan i enlighet med artikel 27.

9.   I samband med översynen av bilaga A enligt punkt 8 ska partskonferensen åtminstone ta hänsyn till

a)

varje förslag som lämnas in enligt punkt 7,

b)

den information som görs tillgänglig enligt punkt 4, och

c)

parternas tillgång till kvicksilverfria alternativ som är tekniskt och ekonomiskt genomförbara, med hänsyn tagen till risker och fördelar för miljön och människors hälsa.

Artikel 5

Tillverkningsprocesser i vilka kvicksilver eller kvicksilverföreningar används

1.   Vid tillämpningen av denna artikel och bilaga B ska tillverkningsprocesser i vilka kvicksilver eller kvicksilverföreningar används inte inbegripa processer där produkter med tillsatt kvicksilver används, processer för tillverkning av produkter med tillsatt kvicksilver eller processer där kvicksilverhaltigt avfall bearbetas.

2.   Varje part ska, genom att vidta lämpliga åtgärder, se till att det inte är tillåtet att använda kvicksilver eller kvicksilverföreningar i de tillverkningsprocesser som förtecknas i del I i bilaga B efter det utfasningsdatum som i den bilagan anges för de enskilda processerna, utom där parten har anmält undantag enligt artikel 6.

3.   Varje part ska vidta åtgärder för att begränsa användningen av kvicksilver eller kvicksilverföreningar i de tillverkningsprocesser som förtecknas i del II i bilaga B, i enlighet med de bestämmelser som anges där.

4.   Sekretariatet ska, på grundval av information som har tillhandahållits av parterna, samla in och bevara information om processer där kvicksilver eller kvicksilverföreningar används och alternativ till dessa, och göra denna information allmänt tillgänglig. Även annan relevant information får lämnas in av parterna; denna information ska göras allmänt tillgänglig av sekretariatet.

5.   Varje part med en eller flera anläggningar där kvicksilver eller kvicksilverföreningar används i de tillverkningsprocesser som förtecknas i bilaga B ska

a)

vidta åtgärder för att hantera utsläpp av kvicksilver eller kvicksilverföreningar från dessa anläggningar,

b)

i de rapporter som den lämnar in enligt artikel 21 inkludera information om de åtgärder som vidtagits i enlighet med denna punkt, och

c)

sträva efter att identifiera anläggningar inom dess territorium där kvicksilver eller kvicksilverföreningar används i tillverkningsprocesser som förtecknas i bilaga B och, senast tre år efter den dag då denna konvention trädde i kraft för dess vidkommande, lämna in information om antalet anläggningar och vilka typer av anläggningar det rör sig om, samt den beräknade årliga mängden av kvicksilver eller kvicksilverföreningar som används i dessa anläggningar. Sekretariatet ska göra sådan information allmänt tillgänglig.

6.   Varje part ska se till att det inte är tillåtet att använda kvicksilver eller kvicksilverföreningar i en anläggning som inte existerade före den dag då konventionen trädde i kraft för dess vidkommande och där man använder de tillverkningsprocesser som förtecknas i bilaga B. Inga undantag ska gälla för sådana anläggningar.

7.   Varje part ska motverka inrättandet av anläggningar i vilka man använder någon annan tillverkningsprocess där kvicksilver eller kvicksilverföreningar används medvetet och som inte existerade före den dag då konventionen trädde i kraft för dess vidkommande, såvida inte parten för partskonferensen kan styrka att tillverkningsprocessen medför betydande miljö- och hälsofördelar och att det inte finns några tekniskt och ekonomiskt genomförbara kvicksilverfria alternativ tillgängliga som ger motsvarande fördelar.

8.   Parterna uppmuntras att utbyta information om relevant ny teknisk utveckling, ekonomiskt och tekniskt genomförbara kvicksilverfria alternativ och möjliga åtgärder och metoder för att minska och om möjligt se till att man upphör med användningen av kvicksilver och kvicksilverföreningar i, och utsläpp av kvicksilver och kvicksilverföreningar från, de tillverkningsprocesser som förtecknas i bilaga B.

9.   En part får lämna in ett förslag om att ändra bilaga B i syfte att i förteckningen införa en tillverkningsprocess i vilken kvicksilver eller kvicksilverföreningar används. Ett sådant förslag ska innehålla information om tillgången till och den tekniska och ekonomiska genomförbarheten för kvicksilverfria alternativ till processen samt de fördelar och risker för miljön och människors hälsa som dessa alternativ kan medföra.

10.   Senast fem år från den dag då denna konvention trädde i kraft ska partskonferensen se över bilaga B, och får överväga ändringar av den bilagan i enlighet med artikel 27.

11.   I samband med en översyn av bilaga B enligt punkt 10 ska partskonferensen åtminstone ta hänsyn till

a)

varje förslag som lämnas in enligt punkt 9,

b)

den information som görs tillgänglig enligt punkt 4, och

c)

parternas tillgång till kvicksilverfria alternativ som är tekniskt och ekonomiskt genomförbara, med hänsyn tagen till risker och fördelar för miljön och människors hälsa.

Artikel 6

Undantag som parterna kan begära

1.   Varje stat eller regional organisation för ekonomisk integration får anmäla ett eller flera undantag från de utfasningsdatum som anges i bilaga A och bilaga B, nedan kallade undantag, genom att skriftligen underrätta sekretariatet

a)

när den blir part i denna konvention, eller

b)

i fråga om produkter med tillsatt kvicksilver som läggs till genom en ändring av bilaga A eller sådana tillverkningsprocesser där kvicksilver används som läggs till genom en ändring av bilaga B: senast den dag då den relevanta ändringen träder i kraft för den berörda parten.

Varje sådan anmälan ska åtföljas av en redogörelse som förklarar partens behov av undantag.

2.   Ett undantag kan anmälas antingen för en kategori som förtecknas i bilaga A eller B, eller för en underkategori som identifierats av en stat eller regional organisation för ekonomisk integration.

3.   Varje part som har ett eller flera undantag ska tas upp i ett register. Sekretariatet ska upprätta och föra registret och göra det tillgängligt för allmänheten.

4.   Registret ska innehålla följande:

a)

En förteckning över de parter som omfattas av ett eller flera undantag.

b)

Det eller de undantag som har registrerats för respektive part.

c)

Datum då respektive undantag upphör att gälla.

5.   Såvida inte en kortare period anges i registret av en part, ska alla undantag enligt punkt 1 upphöra att gälla fem år efter relevant utfasningsdatum som anges i bilaga A eller B.

6.   Partskonferensen får, på begäran av en part, besluta att förlänga ett undantag med fem år, om inte parten begär en kortare period. När den fattar sitt beslut ska partskonferensen ta vederbörlig hänsyn till

a)

en redogörelse från parten som anger skälen till att undantaget behöver förlängas och vilka åtgärder som har vidtagits och planeras för att se till att behovet av undantag upphör snarast möjligt,

b)

tillgänglig information, även avseende tillgången till alternativa produkter och processer som är fria från kvicksilver eller som ger en lägre förbrukning av kvicksilver än den användning som är föremål för undantag, och

c)

åtgärder som planeras eller har inletts för att tillhandahålla miljömässigt hållbar lagring av kvicksilver och omhändertagande av kvicksilverhaltigt avfall.

Ett undantag får endast förlängas en gång per produkt och utfasningsdatum.

7.   En part får när som helst dra tillbaka ett undantag genom skriftlig underrättelse till sekretariatet. Tillbakadragandet av ett undantag ska få verkan den dag som anges i underrättelsen.

8.   Oaktat vad som anges i punkt 1 får ingen stat eller regional organisation för ekonomisk integration anmäla undantag efter fem år från det utfasningsdatum för den relevanta produkten eller processen som anges i bilaga A eller B, såvida inte en eller flera parter förblir registrerade för undantag med avseende på den produkten eller processen efter att de beviljats förlängning i enlighet med punkt 6. I så fall får en stat eller en regional organisation för ekonomisk integration, vid de tidpunkter som anges i punkt 1 a och 1 b, anmäla ett undantag för den produkten eller processen, vilket ska upphöra att gälla tio år efter det relevanta utfasningsdatumet.

9.   Ingen part får omfattas av ett undantag efter tio år från utfasningsdagen för en produkt eller process som förtecknas i bilaga A eller B.

Artikel 7

Icke-industriell och småskalig guldutvinning

1.   Åtgärderna i denna artikel och i bilaga C ska tillämpas på icke-industriell och småskalig guldutvinning där kvicksilveramalgamering används för att utvinna guld ur malm.

2.   Varje part som inom sitt territorium har icke-industriell och småskalig guldutvinning och guldbearbetning som omfattas av denna artikel ska vidta åtgärder för att minska och om möjligt se till att man upphör med användningen av kvicksilver och kvicksilverföreningar i, och utsläpp till miljön av kvicksilver från, sådan utvinning och bearbetning.

3.   Varje part ska underrätta sekretariatet om den vid något tillfälle konstaterar att den icke-industriella och småskaliga guldutvinning och guldbearbetning som förekommer inom dess territorium är av mer än obetydlig omfattning. Om en part konstaterar att så är fallet ska den

a)

utarbeta och genomföra en nationell handlingsplan i enlighet med bilaga C,

b)

överlämna sin nationella handlingsplan till sekretariatet senast tre år efter det att konventionen har trätt i kraft för dess vidkommande eller tre år efter underrättelsen till sekretariatet, beroende på vilken av dessa händelser som inträffar sist,

c)

därefter vart tredje år lämna in en redogörelse för de framsteg som har gjorts när det gäller att uppfylla skyldigheterna i denna artikel och inkludera sådana redogörelser i de rapporter man lämnar in i enlighet med artikel 21.

4.   Parterna får samarbeta med varandra och med relevanta mellanstatliga organisationer och andra enheter, beroende på vad som är lämpligt, för att uppnå målen i denna artikel. Sådant samarbete får omfatta

a)

utarbetande av strategier för att förhindra att kvicksilver eller kvicksilverföreningar separeras ut för att användas i icke-industriell och småskalig guldutvinning och guldbearbetning,

b)

utbildnings-, upplysnings- och kapacitetsuppbyggnadsinitiativ,

c)

främjande av forskning om hållbara alternativa metoder utan kvicksilver,

d)

tillhandahållande av tekniskt och ekonomiskt stöd,

e)

partnerskap som kan bidra till uppfyllandet av deras åtaganden enligt denna artikel, och

f)

användning av befintliga system för informationsutbyte för att främja kunskap, bästa miljöpraxis och miljömässigt, tekniskt, socialt och ekonomiskt genomförbar alternativ teknik.

Artikel 8

Utsläpp till atmosfären

1.   Denna artikel rör kontroll och, när så är möjligt, minskning av utsläppen av kvicksilver och kvicksilverföreningar, ofta uttryckt som den totala mängden kvicksilver, till atmosfären genom åtgärder för att kontrollera utsläpp från punktkällor som omfattas av de källkategorier som förtecknas i bilaga D.

2.   I denna artikel gäller följande definitioner:

a)    utsläpp : utsläpp av kvicksilver eller kvicksilverföreningar till atmosfären.

b)    relevant källa : en källa som omfattas av någon av de källkategorier som förtecknas i bilaga D. En part får, om den så önskar, fastställa kriterier för att identifiera de källor som omfattas av en källkategori som förtecknas i bilaga D, så länge dessa kriterier omfattar åtminstone 75 procent av utsläppen från den kategorin.

c)    ny källa : varje relevant källa som hör till en av de kategorier som förtecknas i bilaga D, och vars uppförande eller betydande ändring har påbörjats minst ett år efter den dag då

i)

denna konvention trädde i kraft för den berörda parten, eller

ii)

en ändring av bilaga D, varigenom en källa blir föremål för bestämmelserna i denna konvention enbart i kraft av den ändringen, träder i kraft för den berörda parten.

d)    betydande ändring : en ändring av en relevant källa som leder till en betydande ökning av utsläppen, med undantag för utsläppsförändringar som beror på återvinning av biprodukter. Det ska vara upp till parten att avgöra huruvida en ändring är betydande eller inte.

e)    befintlig källa : varje relevant källa som inte är en ny källa.

f)    utsläppsgränsvärde : ett tak för koncentrationen eller massan av eller utsläppsnivån för kvicksilver eller kvicksilverföreningar, ofta uttryckt som den totala mängden kvicksilver, som släpps ut från en punktkälla.

3.   En part med relevanta källor ska vidta åtgärder för att kontrollera utsläpp till atmosfären och får utarbeta en nationell plan som anger vilka åtgärder som ska vidtas för att kontrollera utsläpp och de förväntade målen för och resultaten av dessa åtgärder. Eventuella planer som utarbetas ska läggas fram för partskonferensen inom fyra år från och med den dag då konventionen trädde i kraft för den parten. Om en part utarbetar en genomförandeplan i enlighet med artikel 20 får den parten inkludera den plan som utarbetas enligt denna punkt i genomförandeplanen.

4.   För sina nya källor ska varje part ställa krav på användning av bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis för att kontrollera och, när så är möjligt, minska utsläppen; detta ska ske snarast möjligt och senast fem år efter den dag då konventionen trädde i kraft för den berörda parten. En part får använda utsläppsgränsvärden som är förenliga med tillämpningen av bästa tillgängliga teknik.

5.   För sina befintliga källor ska varje part inkludera en eller flera av följande åtgärder i en eventuell nationell plan samt genomföra den eller dessa, med hänsyn till partens nationella förhållanden och till huruvida åtgärderna är ekonomiskt och tekniskt genomförbara samt överkomliga i kostnadshänseende; detta ska ske snarast möjligt och senast tio år efter den dag då konventionen trädde i kraft för den berörda parten:

a)

Ett kvantifierat mål för att kontrollera och, när så är möjligt, minska utsläppen till atmosfären från relevanta källor.

b)

Utsläppsgränsvärden för att kontrollera och, när så är möjligt, minska utsläppen till atmosfären från relevanta källor.

c)

Användning av bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis för att kontrollera utsläpp till atmosfären från relevanta källor.

d)

En kontrollstrategi inriktad på flera föroreningar, som skulle ge samverkande fördelar med avseende på kontrollen av kvicksilverutsläpp till atmosfären.

e)

Alternativa åtgärder för att minska utsläppen till atmosfären från relevanta källor.

6.   Parter får tillämpa samma åtgärder i fråga om alla relevanta befintliga källor eller anta olika bestämmelser med avseende på olika källkategorier. Målet för de åtgärder som tillämpas av en part ska vara att uppnå rimliga framsteg när det gäller att minska utsläppen till atmosfären över tid.

7.   Varje part ska så snart det är praktiskt möjligt och senast fem år efter det att konventionen har trätt i kraft för dess vidkommande upprätta och föra en förteckning över utsläpp till atmosfären från relevanta källor.

8.   Partskonferensen ska, vid sitt första möte, anta vägledning

a)

för bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis, med hänsyn till eventuella skillnader mellan nya och befintliga källor och behovet av att minimera tvärmediaeffekter, och

b)

för stöd till parterna när det gäller att tillämpa de åtgärder som anges i punkt 5, särskilt för att fastställa mål och utsläppsgränsvärden.

9.   Partskonferensen ska, så snart det är praktiskt möjligt, anta vägledning för

a)

sådana kriterier som parterna får utarbeta i enlighet med punkt 2 b,

b)

metodiken när det gäller att sammanställa förteckningar över utsläpp till atmosfären.

10.   Partskonferensen ska kontinuerligt se över, och vid behov uppdatera, de vägledningar som utarbetats i enlighet med punkterna 8 och 9. Parterna ska ta hänsyn till vägledningarna vid genomförandet av relevanta bestämmelser i denna artikel.

11.   Varje part ska inkludera information om sitt genomförande av denna artikel i de rapporter som den lägger fram i enlighet med artikel 21, särskilt information om åtgärder som den har vidtagit i enlighet med punkterna 4–7, och om åtgärdernas effektivitet.

Artikel 9

Utsläpp till mark och vatten

1.   Denna artikel rör kontroll och, när så är möjligt, minskningar av utsläppen av kvicksilver och kvicksilverföreningar, ofta uttryckt som den totala mängden kvicksilver, till mark och vatten från punktkällor som inte behandlas i andra bestämmelser i denna konvention.

2.   I denna artikel gäller följande definitioner:

a)    utsläpp till mark eller vatten : utsläpp av kvicksilver eller kvicksilverföreningar till mark eller vatten.

b)    relevant källa : varje betydande antropogen punktkälla för utsläpp till mark eller vatten som identifierats av en part, och som inte behandlas i andra bestämmelser i denna konvention.

c)    ny källa : varje relevant källa vars uppförande eller betydande ändring har påbörjats minst ett år efter den dag då denna konvention trädde i kraft för den berörda parten.

d)    betydande ändring : en ändring av en relevant källa som leder till en betydande ökning av utsläpp till mark eller vatten, med undantag för utsläppsförändringar som beror på återvinning av biprodukter. Det ska vara upp till parten att avgöra huruvida en ändring är betydande eller inte.

e)    befintlig källa : varje relevant källa som inte är en ny källa.

f)    gränsvärde för utsläpp till mark eller vatten : ett tak för koncentrationen eller massan av kvicksilver eller kvicksilverföreningar, ofta uttryckt som den totala mängden kvicksilver, som släpps ut till mark eller vatten från en punktkälla.

3.   Varje part ska senast tre år från det att konventionen har trätt i kraft för dess vidkommande och därefter regelbundet fastställa de relevanta kategorierna av punktkällor.

4.   En part med relevanta källor ska vidta åtgärder för att kontrollera utsläpp till mark eller vatten och får utarbeta en nationell plan som anger vilka åtgärder som ska vidtas för att kontrollera sådana utsläpp och de förväntade målen för och resultaten av dessa åtgärder. Eventuella planer som utarbetas ska läggas fram för partskonferensen inom fyra år från och med den dag då konventionen trädde i kraft för den parten. Om en part utarbetar en genomförandeplan i enlighet med artikel 20 får den parten inkludera den plan som utarbetas enligt denna punkt i genomförandeplanen.

5.   Åtgärderna ska inbegripa ett eller flera av följande alternativ, beroende på vad som är lämpligt:

a)

Gränsvärden för utsläpp till mark eller vatten för att kontrollera och, när så är möjligt, minska utsläppen till mark eller vatten från relevanta källor.

b)

Användning av bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis för att kontrollera utsläpp till mark eller vatten från relevanta källor.

c)

En kontrollstrategi inriktad på flera föroreningar, som skulle ge samverkande fördelar med avseende på kontrollen av utsläpp av kvicksilver till mark eller vatten.

d)

Alternativa åtgärder för att minska utsläppen till mark eller vatten från relevanta källor.

6.   Varje part ska så snart som det är praktiskt möjligt och senast fem år efter det att konventionen har trätt i kraft för dess vidkommande upprätta och föra en förteckning över utsläpp till mark eller vatten från relevanta källor.

7.   Partskonferensen ska så snart det är praktiskt möjligt anta vägledning för

a)

bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis, med hänsyn till eventuella skillnader mellan nya och befintliga källor och behovet av att minimera tvärmediaeffekter,

b)

metodiken för att sammanställa förteckningar över utsläpp till mark eller vatten.

8.   Varje part ska inkludera information om sitt genomförande av denna artikel i de rapporter som den lämnar in i enlighet med artikel 21, särskilt information om åtgärder som den har vidtagit i enlighet med punkterna 3–6, och om åtgärdernas effektivitet.

Artikel 10

Miljömässigt hållbar mellanlagring av annat kvicksilver än kvicksilverhaltigt avfall

1.   Denna artikel ska tillämpas med avseende på mellanlagring av kvicksilver och kvicksilverföreningar, såsom dessa definieras i artikel 3, som inte omfattas av definitionen av kvicksilverhaltigt avfall i artikel 11.

2.   Varje part ska vidta åtgärder för att se till att mellanlagring av kvicksilver och kvicksilverföreningar för en tillåten användning enligt denna konvention sker på ett miljömässigt hållbart sätt, med hänsyn till eventuella vägledningar och i enlighet med eventuella villkor som har antagits enligt punkt 3.

3.   Partskonferensen ska anta vägledning för miljömässigt hållbar mellanlagring av sådant kvicksilver och sådana kvicksilverföreningar, med hänsyn till relevant vägledning som utarbetats i enlighet med Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall. Partskonferensen får anta villkor för mellanlagring i en ytterligare bilaga till denna konvention i enlighet med artikel 27.

4.   Parterna ska samarbeta på lämpligt sätt med varandra och med berörda mellanstatliga organisationer och andra enheter för att förbättra kapacitetsuppbyggnaden när det gäller miljömässigt hållbar mellanlagring av sådant kvicksilver och sådana kvicksilverföreningar.

Artikel 11

Kvicksilverhaltigt avfall

1.   Relevanta definitioner i Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall ska, för parter i Baselkonventionen, även vara tillämpliga med avseende på avfall som omfattas av denna konvention. Parter i denna konvention som inte är parter i Baselkonventionen ska använda dessa definitioner som vägledning i fråga om avfall som omfattas av den här konventionen.

2.   Vid tillämpningen av denna konvention ska med kvicksilverhaltigt avfall förstås ämnen eller föremål som

a)

består av kvicksilver eller kvicksilverföreningar,

b)

innehåller kvicksilver eller kvicksilverföreningar, eller

c)

är förorenade med kvicksilver eller kvicksilverföreningar

i en omfattning som ligger över de gränsvärden som fastställts på ett harmoniserat sätt av partskonferensen i samarbete med Baselkonventionens berörda organ, och som omhändertas eller är avsedda att omhändertas eller måste omhändertas enligt bestämmelser i nationell lagstiftning eller i denna konvention. Från denna definition undantas avbaningsmassor, gråberg och bearbetningsavfall från gruvverksamhet, ett undantag som dock inte omfattar primär kvicksilverbrytning, såvida inte materialen innehåller kvicksilver eller kvicksilverföreningar på en nivå som överstiger de gränsvärden som fastställts av partskonferensen.

3.   Varje part ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att kvicksilverhaltigt avfall

a)

hanteras på ett miljömässigt hållbart sätt, med hänsyn till den vägledning som utarbetats enligt Baselkonventionen och i enlighet med de krav som partskonferensen ska anta i en ytterligare bilaga i enlighet med artikel 27; vid utarbetandet av krav ska partskonferensen ta hänsyn till parternas avfallshanteringsregler och avfallshanteringsprogram,

b)

endast återvinns, materialåtervinns, återtas eller direktåteranvänds för en tillåten användning för parter i denna konvention eller för ett miljömässigt hållbart omhändertagande enligt punkt 3 a, och

c)

med avseende på parter i Baselkonventionen, inte transporteras över internationella gränser, såvida inte syftet är miljömässigt hållbart omhändertagande i enlighet med denna artikel och denna konvention. I sådana fall där Baselkonventionen inte är tillämplig på transport över internationella gränser ska en part tillåta sådan transport endast efter att ha tagit hänsyn till internationella regler, standarder och vägledningar.

4.   Partskonferensen ska sträva efter ett nära samarbete med Baselkonventionens berörda organ vid översyn och uppdatering av den vägledning som avses i punkt 3 a.

5.   Parterna uppmuntras att vid behov samarbeta med varandra och med berörda mellanstatliga organisationer och andra enheter, för att utveckla och upprätthålla global, regional och nationell kapacitet när det gäller att hantera kvicksilverhaltigt avfall på ett miljömässigt hållbart sätt.

Artikel 12

Förorenade områden

1.   Varje part ska sträva efter att utveckla lämpliga strategier för att identifiera och bedöma områden som förorenats med kvicksilver eller kvicksilverföreningar.

2.   Åtgärder för att minska de risker som sådana områden medför ska genomföras på ett miljömässigt hållbart sätt, och vid behov inbegripa en bedömning av de risker för människors hälsa och miljön som orsakas av kvicksilvret eller kvicksilverföreningarna inom områdena.

3.   Partskonferensen ska anta vägledning för hanteringen av förorenade områden; dessa kan inbegripa metoder och strategier för

a)

identifiering och karakterisering av berörda områden,

b)

allmänhetens deltagande,

c)

bedömning av riskerna för människors hälsa och miljön,

d)

alternativ när det gäller hantering av de risker som förorenade områden medför,

e)

utvärdering av nytta och kostnader och

f)

validering av resultat.

4.   Parterna uppmuntras att samarbeta kring utarbetandet av strategier och genomförandet av verksamhet för att identifiera, bedöma, prioritera, hantera och, vid behov, återställa förorenade områden.

Artikel 13

Finansiella resurser och den finansiella mekanismen

1.   Varje part åtar sig att efter förmåga tillhandahålla resurser för de nationella verksamheter som syftar till att genomföra denna konvention, i enlighet med sin nationella politik och sina nationella prioriteringar, planer och program. Sådana resurser kan inkludera inhemsk finansiering genom relevanta policyer, utvecklingsstrategier och nationella budgetar, samt bilateral och multilateral finansiering, men även insatser från den privata sektorn.

2.   För att de parter som är utvecklingsländer ska kunna genomföra denna konvention på ett övergripande ändamålsenligt sätt krävs ett effektivt genomförande av denna artikel.

3.   Multilaterala, regionala och bilaterala källor till finansiering och tekniskt stöd, liksom till kapacitetsuppbyggnad och tekniköverföring, uppmuntras att snabbt förbättra och öka sina insatser på kvicksilverområdet för att hjälpa parter som är utvecklingsländer med genomförandet av denna konvention med avseende på finansiella resurser, tekniskt bistånd och tekniköverföring.

4.   Parterna ska, i sina åtgärder rörande finansiering, ta full hänsyn till de särskilda behoven och speciella omständigheterna för parter som är små östater under utveckling eller som tillhör de minst utvecklade länderna.

5.   Härmed fastställs en mekanism för tillhandahållande av tillräckliga, förutsebara och lägliga finansiella resurser. Mekanismen ska hjälpa parter som är utvecklingsländer och parter med övergångsekonomier att genomföra sina skyldigheter enligt denna konvention.

6.   Mekanismen ska omfatta

a)

Globala miljöfonden, och

b)

ett särskilt internationellt program för att stödja kapacitetsuppbyggnad och tekniskt bistånd.

7.   Globala miljöfonden ska tillhandahålla nya, förutsebara, tillräckliga och lägliga finansiella resurser för att möta kostnader, som ett stöd till genomförandet av denna konvention i enlighet med vad partskonferensen har enats om. Vid tillämpningen av denna konvention ska Globala miljöfonden förvaltas under överinseende av och ansvara inför partskonferensen. Partskonferensen ska ge vägledning om övergripande strategier, policyer, programprioriteringar och krav för rätt till tillgång till och användning av finansiella medel. Dessutom ska partskonferensen ge vägledning om en preliminär förteckning över verksamhetskategorier som kan erhålla stöd från Globala miljöfonden. Globala miljöfonden ska tillhandahålla resurser för att täcka de överenskomna merkostnaderna för globala miljövinster och de överenskomna fulla kostnaderna för vissa fullgörandeaktiviteter.

8.   Vid tillhandahållandet av resurser för en verksamhet bör Globala miljöfonden ställa den föreslagna verksamhetens potentiella förmåga att bidra till minskade kvicksilverutsläpp i relation till dess kostnader.

9.   Vid tillämpningen av denna konvention kommer det program som det hänvisas till i punkt 6 b att drivas under överinseende av och ansvara inför partskonferensen. Partskonferensen ska, vid sitt första möte, besluta om programmets värdinstitution, som ska vara en befintlig enhet, och ge denna vägledning, också i fråga om programmets varaktighet. Alla parter och andra intressenter uppmanas att på frivillig basis bidra med finansiella resurser till programmet.

10.   Partskonferensen och de enheter som bildar mekanismen ska vid partskonferensens första möte komma överens om arrangemang för att ge verkan åt punkterna ovan.

11.   Partskonferensen ska senast vid sitt tredje möte, och därefter regelbundet, se över finansieringsnivån och den vägledning som partskonferensen tillhandahåller de enheter som har fått i uppdrag att handha den mekanism som inrättas genom denna artikel; den ska också se över hur dessa enheter fungerar och deras förmåga att hantera förändrade behov hos parter som är utvecklingsländer och parter med övergångsekonomi. Partskonferensen ska på grundval av denna översyn vidta åtgärder för att göra mekanismen mer effektiv.

12.   Alla parter uppmanas att bidra till mekanismen efter förmåga. Mekanismen ska uppmuntra tillhandahållande av resurser från andra källor, inklusive den privata sektorn, och ska sträva efter att generera sådana resurser för de verksamheter den stöder.

Artikel 14

Kapacitetsuppbyggnad, tekniskt bistånd och tekniköverföring

1.   Parterna ska samarbeta för att efter förmåga och vid rätt tidpunkt tillhandahålla lämplig kapacitetsuppbyggnad och lämpligt tekniskt bistånd till parter som är utvecklingsländer, särskilt parter som tillhör de minst utvecklade länderna eller är små östater under utveckling, och parter med övergångsekonomi, för att hjälpa dem att fullgöra sina skyldigheter enligt denna konvention.

2.   Kapacitetsuppbyggnad och tekniskt bistånd enligt punkt 1 och artikel 13 får tillhandahållas genom regionala, subregionala och nationella avtal, inbegripet befintliga regionala och subregionala centrum, genom andra multilaterala och bilaterala lösningar, och genom partnerskap, däribland partnerskap som involverar den privata sektorn. Samarbete och samordning med andra multilaterala miljöavtal på kemikalie- och avfallsområdet bör sökas för att effektivisera det tekniska biståndet och dess tillhandahållande.

3.   Parter som är utvecklingsländer och övriga parter ska, efter förmåga, med stöd från den privata sektorn och andra intressenter beroende på vad som är lämpligt, främja och underlätta utveckling, överföring och spridning av samt tillgång till miljömässigt hållbara alternativ för parter som är utvecklingsländer, särskilt parter som tillhör de minst utvecklade länderna eller är små östater under utveckling, och parter med övergångsekonomi, för att stärka deras kapacitet att på ett effektivt sätt genomföra denna konvention.

4.   Partskonferensen ska till sitt andra möte och därefter regelbundet, med hänsyn till parters synpunkter och redogörelser, inklusive sådana som avses i artikel 21 och information från andra intressenter,

a)

överväga information om befintliga initiativ och vilka framsteg som gjorts med avseende på alternativ teknik,

b)

överväga parternas, särskilt utvecklingsländers, behov av alternativ teknik, och

c)

identifiera problem som parterna, särskilt utvecklingsländer, stöter på i samband med tekniköverföring.

5.   Partskonferensen ska lämna rekommendationer om hur kapacitetsuppbyggnad, tekniskt bistånd och tekniköverföring skulle kunna förbättras ytterligare i enlighet med denna artikel.

Artikel 15

Genomförande- och efterlevnadskommittén

1.   Härmed inrättas en mekanism, inklusive en kommitté som ska vara underordnad partskonferensen, för att främja genomförandet och kontrollera efterlevnaden av alla bestämmelser i denna konvention. Denna mekanism, inbegripet kommittén, ska ha en underlättande funktion och ägna särskild uppmärksamhet åt parternas nationella förmåga och omständigheter.

2.   Kommittén ska främja genomförandet och kontrollera efterlevnaden av alla bestämmelser i denna konvention. Kommittén ska undersöka både enskilda och systemrelaterade frågor rörande genomförandet och efterlevnaden, och vid behov lämna rekommendationer till partskonferensen.

3.   Kommittén ska bestå av 15 medlemmar som föreslås av parterna och utses av partskonferensen, med vederbörlig hänsyn till en rättvis geografisk representation baserad på FN:s fem regioner; de första medlemmarna ska utses vid partskonferensens första möte och därefter i enlighet med den arbetsordning som partskonferensen har godkänt i enlighet med punkt 5; kommitténs medlemmar ska ha fackkunskaper inom ett område av relevans för denna konvention och återspegla en lämplig balans när det gäller sakkunskap.

4.   Kommittén får behandla frågor på grundval av

a)

skriftliga inlagor från en part rörande dess egen efterlevnad,

b)

nationella rapporter i enlighet med artikel 21, och

c)

framställningar från partskonferensen.

5.   Kommittén ska utarbeta sin egen arbetsordning, som ska vara föremål för godkännande vid partskonferensens andra möte; partskonferensen får anta ytterligare behörighetsregler för kommittén.

6.   Kommittén ska göra sitt yttersta för att anta sina rekommendationer med konsensus. Om konsensus inte kan nås trots att kommittén gjort sitt yttersta ska rekommendationerna som en sista utväg antas med tre fjärdedels majoritet bland de ledamöter som är närvarande och röstar, förutsatt att två tredjedelar av ledamöterna är närvarande vid omröstningen.

Artikel 16

Hälsoaspekter

1.   Parterna uppmuntras att

a)

främja utarbetande och genomförande av strategier och program för att identifiera och skydda riskutsatta grupper, särskilt sårbara befolkningsgrupper, vilket kan inbegripa antagande av vetenskapligt underbyggda hälsoriktlinjer när det gäller exponering för kvicksilver och kvicksilverföreningar, fastställande av mål för minskning av kvicksilverexponering samt allmän utbildning, med deltagande från den allmänna hälso- och sjukvården och andra berörda sektorer,

b)

främja utarbetande och genomförande av vetenskapligt underbyggda utbildnings- och preventionsprogram rörande yrkesrelaterad exponering för kvicksilver och kvicksilverföreningar,

c)

främja lämpliga hälso- och sjukvårdstjänster för förebyggande insatser, behandling och vård för grupper som påverkas av exponering för kvicksilver eller kvicksilverföreningar, och

d)

på lämpligt sätt skapa bättre förutsättningar för institutioner och yrkesverksamma inom hälso- och sjukvårdssektorn att förebygga, diagnostisera, behandla och följa upp hälsorisker med anknytning till exponering för kvicksilver och kvicksilverföreningar.

2.   Partskonferensen bör i samband med att den överväger hälsorelaterade frågor eller verksamheter

a)

vid behov samråda och samarbeta med Världshälsoorganisationen, Internationella arbetsorganisationen och andra berörda mellanstatliga organisationer, och

b)

vid behov främja samarbete och informationsutbyte med Världshälsoorganisationen, Internationella arbetsorganisationen och andra berörda mellanstatliga organisationer.

Artikel 17

Informationsutbyte

1.   Varje part ska underlätta utbytet av

a)

vetenskaplig, teknisk, ekonomisk och rättslig information rörande kvicksilver och kvicksilverföreningar, inklusive toxikologisk och ekotoxikologisk information samt säkerhetsinformation,

b)

information om minskning eller upphörande av produktion eller användning av, handel med eller utsläpp av kvicksilver eller kvicksilverföreningar,

c)

information om tekniskt och ekonomiskt genomförbara alternativ till

i)

produkter med tillsatt kvicksilver,

ii)

tillverkningsprocesser i vilka kvicksilver eller kvicksilverföreningar används, och

iii)

verksamheter och processer där kvicksilver eller kvicksilverföreningar släpps ut,

inklusive information om hälso- och miljörisker och ekonomiska och sociala kostnader och fördelar med sådana alternativ, och

d)

epidemiologisk information avseende hälsoverkningar som är förknippade med exponering för kvicksilver och kvicksilverföreningar, vid behov i nära samarbete med Världshälsoorganisationen och andra relevanta organisationer.

2.   Parter får utbyta sådan information som avses i punkt 1 direkt, genom sekretariatet, eller i samarbete med andra berörda organisationer, däribland sekretariaten för konventioner på kemikalie- och avfallsområdet beroende på vad som är lämpligt.

3.   Sekretariatet ska underlätta samarbetet när det gäller sådant informationsutbyte som avses i denna artikel och med berörda organisationer, däribland sekretariaten för multilaterala miljöavtal och andra internationella initiativ. Utöver information från parterna ska denna information inbegripa information från mellanstatliga och icke-statliga organisationer med sakkunskap inom kvicksilverområdet, liksom från nationella och internationella institutioner med sådan sakkunskap.

4.   Varje part ska utse en nationell kontaktpunkt för utbytet av information enligt denna konvention, bland annat med avseende på samtycke från importerande parter enligt artikel 3.

5.   Vid tillämpningen av denna konvention ska information om människors hälsa och säkerhet och om miljön inte anses som konfidentiell. Parter som utbyter annan information med stöd av denna konvention ska skydda eventuell konfidentiell information enligt överenskommelse dem emellan.

Artikel 18

Information till allmänheten, medvetandegörande och utbildning

1.   Varje part ska efter förmåga främja och underlätta

a)

tillhandahållande av information till allmänheten om

i)

inverkan av kvicksilver och kvicksilverföreningar på hälsa och miljö,

ii)

alternativ till kvicksilver och kvicksilverföreningar,

iii)

de teman som identifieras i artikel 17.1,

iv)

resultaten av dess forsknings-, utvecklings- och övervakningsverksamhet enligt artikel 19, och

v)

verksamhet som syftar till att uppfylla dess skyldigheter enligt denna konvention,

b)

utbildning, fortbildning och allmänhetens medvetenhet när det gäller verkningarna av exponering för kvicksilver och kvicksilverföreningar för människors hälsa och miljön, vid behov i samarbete med berörda mellanstatliga och icke-statliga organisationer och sårbara befolkningsgrupper.

2.   Varje part ska använda sig av befintliga mekanismer eller överväga att utarbeta mekanismer, i förekommande fall till exempel register över utsläpp och överföringar av föroreningar, för att samla in och sprida information om sina årliga kvantiteter av kvicksilver och kvicksilverföreningar som släpps ut eller omhändertas genom mänskliga verksamheter.

Artikel 19

Forskning, utveckling och övervakning

1.   Parterna ska sträva efter att samarbeta för att, med hänsyn till sina respektive omständigheter och sin respektive kapacitet, utarbeta och förbättra

a)

inventeringar av användning, förbrukning och antropogena utsläpp till luft, mark och vatten av kvicksilver och kvicksilverföreningar,

b)

framtagande av modeller för och geografiskt representativ övervakning av nivåerna av kvicksilver och kvicksilverföreningar i sårbara befolkningsgrupper och i miljömedier, inklusive biota såsom fisk, marina däggdjur, havssköldpaddor och fåglar, samt samarbete när det gäller att samla in och utbyta relevanta och lämpliga prover,

c)

bedömningar av inverkan av kvicksilver och kvicksilverföreningar på människors hälsa och miljön, utöver sociala, ekonomiska och kulturella verkningar, särskilt med avseende på sårbara befolkningsgrupper,

d)

harmoniserade metoder för verksamheter som genomförs i enlighet med led a, b och c,

e)

information om miljöcykeln, transport (inklusive långväga transport och deposition), omvandling, spridning och fördelning av kvicksilver och kvicksilverföreningar i en rad ekosystem, med vederbörlig hänsyn till distinktionen mellan antropogena och naturliga utsläpp av kvicksilver och till mobilisering av kvicksilver från historiska depositioner,

f)

information om handel med kvicksilver, kvicksilverföreningar och produkter med tillsatt kvicksilver, och

g)

information och forskning om den tekniska och ekonomiska tillgängligheten av kvicksilverfria produkter och processer, och om bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis för att minska och övervaka utsläpp av kvicksilver och kvicksilverföreningar.

2.   Parterna bör, vid behov, bygga vidare på befintliga övervakningsnätverk och forskningsprogram vid genomförandet av de verksamheter som anges i punkt 1.

Artikel 20

Genomförandeplaner

1.   Varje part får, efter en inledande bedömning, utarbeta och genomföra en genomförandeplan, med hänsyn till sina inhemska förhållanden, för att uppfylla skyldigheterna enligt denna konvention. Varje sådan plan bör översändas till sekretariatet så snart den har färdigställts.

2.   Varje part får se över och uppdatera sin genomförandeplan, med hänsyn till sina inhemska förhållanden, och har därvid möjlighet att söka vägledning från partskonferensen och annan relevant vägledning.

3.   Parterna bör, i samband med att de vidtar åtgärder i enlighet med punkterna 1 och 2, samråda med nationella intressenter för att underlätta utarbetandet, genomförandet, översynen och uppdateringen av sina genomförandeplaner.

4.   Parterna får också samordna arbetet med regionala planer för att underlätta genomförandet av denna konvention.

Artikel 21

Rapportering

1.   Varje part ska, via sekretariatet, rapportera till partskonferensen om åtgärder som den har vidtagit för att genomföra bestämmelserna i denna konvention, samt om dessa åtgärders effektivitet och om eventuella problem när det gäller att uppfylla konventionens syften.

2.   Varje part ska i sin rapportering inkludera den information som anges i artiklarna 3, 5, 7, 8 och 9 i denna konvention.

3.   Partskonferensen ska, vid sitt första möte, besluta om de rapporteringsfrister och rapporteringsformer som parterna ska följa, med hänsyn till att det är önskvärt att samordna rapporteringen med andra relevanta konventioner på kemikalie- och avfallsområdet.

Artikel 22

Effektivitetsbedömning

1.   Partskonferensen ska utvärdera konventionens effektivitet, med början senast sex år efter dagen för ikraftträdandet av konventionen, och därefter med regelbundna intervall som ska bestämmas av partskonferensen.

2.   För att underlätta utvärderingen ska partskonferensen vid sitt första möte påbörja införandet av de åtgärder som behövs för att den ska kunna erhålla jämförbara övervakningsdata om förekomsten och omsättningen av kvicksilver och kvicksilverföreningar i miljön, liksom tendenser när det gäller de nivåer av kvicksilver och kvicksilverföreningar som iakttagits i biota och sårbara befolkningsgrupper.

3.   Utvärderingen ska genomföras på grundval av tillgänglig vetenskaplig, miljörelaterad, teknisk, finansiell och ekonomisk information, som ska innehålla

a)

rapporter och annan övervakningsinformation som parterna tillhandahåller partskonferensen i enlighet med punkt 2,

b)

rapporter som lämnas in i enlighet med artikel 21,

c)

information och rekommendationer som tillhandahålls i enlighet med artikel 15, och

d)

rapporter och annan relevant information om funktionen hos de åtgärder för ekonomiskt stöd, tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad som genomförs enligt denna konvention.

Artikel 23

Partskonferensen

1.   En partskonferens inrättas härmed.

2.   Det första mötet i partskonferensen ska sammankallas av den verkställande direktören för Förenta nationernas miljöprogram senast ett år efter dagen för ikraftträdandet av denna konvention. Därefter ska ordinarie möten i partskonferensen hållas med regelbundna intervall, som ska bestämmas av partskonferensen.

3.   Extra möten i partskonferensen ska hållas vid andra tillfällen när konferensen anser det nödvändigt, eller på skriftlig begäran av någon part under förutsättning att, inom sex månader efter det att parterna fått meddelande om begäran från sekretariatet, minst en tredjedel av dem stöder en sådan begäran.

4.   Vid sitt första möte ska partskonferensen med konsensus komma överens om och anta arbetsordningen och de finansiella reglerna för konferensen och de underordnade organen, samt budgetbestämmelserna med avseende på sekretariatets verksamhet.

5.   Partskonferensen ska fortlöpande övervaka och utvärdera genomförandet av denna konvention. Den ska utföra de uppgifter den ålagts genom denna konvention och ska i detta syfte

a)

inrätta de underordnade organ som partskonferensen anser behövas för genomförandet av denna konvention,

b)

vid behov samarbeta med behöriga internationella organisationer och mellanstatliga och icke-statliga organ,

c)

regelbundet se över all information som ställts till dess och sekretariatets förfogande i enlighet med artikel 21,

d)

överväga eventuella rekommendationer som överlämnats till den av genomförande- och efterlevnadskommittén,

e)

överväga och vidta alla ytterligare åtgärder som kan krävas för att uppnå målen för denna konvention, och

f)

se över bilagorna A och B i enlighet med artiklarna 4 och 5.

6.   Förenta nationerna, dess fackorgan och Internationella atomenergiorganet, liksom stater som inte är parter i denna konvention, får vara företrädda vid partskonferensens möten såsom observatörer. Varje organ eller byrå, nationell eller internationell, statlig eller icke-statlig, som har behörighet i frågor som omfattas av denna konvention och har informerat sekretariatet om sin önskan att vara företrädd vid ett av partskonferensens möten som observatör får ges tillträde, såvida inte minst en tredjedel av parterna invänder mot detta. Observatörernas tillträde och deltagande ska ske i enlighet med den arbetsordning som partskonferensen antar.

Artikel 24

Sekretariatet

1.   Ett sekretariat inrättas härmed.

2.   Sekretariatet ska ha till uppgift att

a)

arrangera partskonferensens och de underordnade organens möten och tillhandahålla de tjänster som behövs,

b)

på begäran bistå parterna – särskilt parter som är utvecklingsländer eller länder med övergångsekonomi – vid genomförandet av denna konvention,

c)

vid behov tillsammans med sekretariaten för relevanta internationella organ samordna i synnerhet andra konventioner på kemikalie- och avfallsområdet,

d)

bistå parterna vid utbytet av information som rör genomförandet av denna konvention,

e)

sammanställa och till parterna lämna periodiska rapporter som grundar sig på uppgifter mottagna i enlighet med artiklarna 15 och 21 och annan tillgänglig information,

f)

under partskonferensens överinseende vidta de administrativa och avtalsmässiga åtgärder som krävs för att det ska kunna utföra sina uppgifter, och

g)

utföra övriga sekretariatsuppgifter som anges i denna konvention och sådana andra uppgifter som kan komma att bestämmas av partskonferensen.

3.   Sekretariatsfunktionerna för denna konvention ska utföras av den verkställande direktören för Förenta nationernas miljöprogram, såvida inte partskonferensen, med tre fjärdedels majoritet av de parter som är närvarande och röstar, beslutar att anförtro sekretariatsfunktionerna åt en eller flera internationella organisationer.

4.   Partskonferensen får, i samråd med lämpliga internationella organ, besluta om stärkt samarbete och samordning mellan sekretariatet och sekretariaten för andra konventioner på kemikalie- och avfallsområdet. Partskonferensen får, i samråd med lämpliga internationella organ, tillhandahålla ytterligare vägledning i denna fråga.

Artikel 25

Tvistlösning

1.   Tvister parter emellan om tolkningen eller tillämpningen av denna konvention ska lösas genom förhandlingar eller med andra fredliga medel efter parternas eget val.

2.   I samband med ratifikationen, godtagandet eller godkännandet av eller anslutningen till denna konvention får en part som inte är en regional organisation för ekonomisk integration, i ett skriftligt instrument som lämnas in till depositarien, förklara att den, med avseende på varje tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av denna konvention, erkänner en eller båda av följande tvistlösningsformer som obligatoriska för varje part som godtar samma skyldighet:

a)

Skiljedom enligt det förfarande som anges i del I i bilaga E.

b)

Hänskjutande av tvisten till Internationella domstolen.

3.   En part som är en regional organisation för ekonomisk integration får lämna en förklaring med motsvarande verkan med avseende på skiljedomsförfaranden i enlighet med punkt 2.

4.   En förklaring som lämnats i enlighet med punkt 2 eller 3 ska förbli i kraft tills den upphör att gälla i enlighet med dess villkor eller i tre månader efter det att en skriftlig återkallelse av förklaringen har deponerats hos depositarien.

5.   Det faktum att en förklaring har upphört att gälla eller återkallats, eller att en ny förklaring har lämnats, ska inte på något sätt påverka pågående förfaranden i skiljedomstol eller i Internationella domstolen, såvida inte de tvistande parterna kommer överens om annat.

6.   Om de tvistande parterna inte har accepterat samma tvistlösningsform i enlighet med punkt 2 eller 3, och om de inte har kunnat lösa tvisten med de medel som anges i punkt 1 inom tolv månader efter det att en part anmält till en annan att en tvist föreligger dem emellan, ska tvisten på begäran av någon av de tvistande parterna hänskjutas till en förlikningskommission. Det förfarande som anges i del II i bilaga E ska vara tillämpligt vid förlikning enligt denna artikel.

Artikel 26

Ändring av konventionen

1.   Varje part får lämna förslag till ändringar av denna konvention.

2.   Ändringar av konventionen ska antas vid partskonferensens möten. Texten till föreslagna ändringar ska meddelas parterna av sekretariatet minst sex månader före det möte vid vilket den kommer att läggas fram för antagande. Sekretariatet ska också vidarebefordra ändringsförslagen till signatärerna till denna konvention och i informationssyfte till depositarien.

3.   Parterna ska göra sitt yttersta för att nå en överenskommelse med konsensus om varje föreslagen ändring av denna konvention. Om alla ansträngningar att uppnå konsensus har uttömts och ingen överenskommelse har träffats, ska ändringen som en sista utväg antas med tre fjärdedelars majoritet av de parter som är närvarande och röstar vid mötet.

4.   Depositarien ska vidarebefordra en antagen ändring till alla parter för ratifikation, godtagande eller godkännande.

5.   Ratifikation, godtagande eller godkännande av en ändring ska anmälas skriftligen till depositarien. En ändring som har antagits enligt punkt 3 ska, för de parter som har samtyckt till att bli bundna av den, träda i kraft den nittionde dagen efter den dag då minst tre fjärdedelar av de parter som var parter vid den tidpunkt då ändringen antogs lämnat in ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumenten. Därefter ska ändringen träda i kraft för andra parter den nittionde dagen efter den dag då de parterna deponerar sina ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument med avseende på ändringen.

Artikel 27

Antagande och ändring av bilagor

1.   Bilagorna till denna konvention ska utgöra en integrerad del av konventionen, och en hänvisning till konventionen är, om inte annat uttryckligen föreskrivs, samtidigt en hänvisning till bilagorna.

2.   Eventuella ytterligare bilagor som antas efter ikraftträdandet av denna konvention ska vara begränsade till förfaranderelaterade, vetenskapliga, tekniska eller administrativa frågor.

3.   Följande förfarande ska tillämpas vid förslag om samt antagande och ikraftträdande av ytterligare bilagor till denna konvention:

a)

Ytterligare bilagor ska föreslås och antas i enlighet med det förfarande som anges i artikel 26.1–3.

b)

En part som inte kan godta en ytterligare bilaga ska skriftligen meddela depositarien detta inom ett år från den dag då depositarien lämnade meddelande om antagande av den ytterligare bilagan. Depositarien ska utan dröjsmål underrätta samtliga parter om mottagandet av varje sådant meddelande. En part får när som helst meddela depositarien skriftligen att den drar tillbaka ett tidigare meddelande om icke-godtagande av en ytterligare bilaga, varefter bilagan ska träda i kraft för den parten med förbehåll för c.

c)

När ett år har förflutit från den dag då depositarien lämnade meddelande om antagande av en ytterligare bilaga, ska denna bilaga träda i kraft för alla parter som inte har lämnat meddelande om icke-godtagande i enlighet med b ovan.

4.   Förslag till samt antagande och ikraftträdande av ändringar av bilagor till denna konvention ska omfattas av samma förfaranden som förslag till samt antagande och ikraftträdande av ytterligare bilagor till konventionen, med den skillnaden att en ändring av en bilaga inte ska träda i kraft för en part som har lämnat en förklaring med avseende på ändring av bilagorna i enlighet med artikel 30.5, i vilket fall en sådan ändring ska träda i kraft för parten i fråga den nittionde dagen efter dagen för deponering hos depositarien av dess ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument med avseende på ändringen.

5.   Om en ytterligare bilaga eller en ändring av en bilaga hör samman med en ändring av konventionen ska bilagan eller ändringen inte träda i kraft förrän ändringen av konventionen träder i kraft.

Artikel 28

Rösträtt

1.   Varje part i denna konvention ska ha en röst, utom i de fall som föreskrivs i punkt 2.

2.   Regionala organisationer för ekonomisk integration ska, i frågor inom deras behörighetsområde, utöva sin rösträtt med ett antal röster som motsvarar det antal av deras medlemsstater som är parter i denna konvention. En sådan organisation ska inte utöva sin rösträtt om någon av dess medlemsstater utövar sin, och vice versa.

Artikel 29

Undertecknande

Denna konvention ska öppnas för undertecknande i Kumamoto, Japan av alla stater och regionala organisationer för ekonomisk integration den 10 och 11 oktober 2013, och därefter vara öppen för undertecknande vid Förenta nationernas högkvarter från den 11 oktober 2013 till den 9 oktober 2014.

Artikel 30

Ratifikation, godtagande, godkännande och anslutning

1.   Denna konvention ska vara föremål för ratifikation, godtagande eller godkännande av stater och regionala organisationer för ekonomisk integration. Den ska vara öppen för anslutning av stater och regionala organisationer för ekonomisk integration från och med dagen efter sista dagen för undertecknande av konventionen. Ratifikations-, godtagande-, godkännande- och anslutningsinstrument ska deponeras hos depositarien.

2.   En regional organisation för ekonomisk integration som blir part i denna konvention utan att någon av dess medlemsstater är part, ska vara bunden av de förpliktelser som åligger den enligt konventionen. I fråga om sådana organisationer som har en eller flera medlemmar som är part i konventionen, ska organisationen och dess medlemsstater besluta om sitt respektive ansvar när det gäller att uppfylla åtagandena i konventionen. I sådana fall ska organisationen och medlemsstaterna inte ha rätt att utöva rättigheter enligt konventionen samtidigt.

3.   Regionala organisationer för ekonomisk integration ska i ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet ange omfattningen av sin behörighet i frågor som regleras av konventionen. Sådana organisationer ska också underrätta depositarien, som i sin tur ska informera parterna, om relevanta förändringar av behörighetens omfattning.

4.   Varje stat eller regional organisation för ekonomisk integration uppmanas att vid tidpunkten för dess ratifikation, godtagande eller godkännande av eller anslutning till konventionen översända information om sina åtgärder för att genomföra konventionen.

5.   I sitt ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument får en part förklara att eventuella ändringar av en bilaga för dess vidkommande ska träda i kraft först vid deponeringen av dess ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument avseende dessa ändringar.

Artikel 31

Ikraftträdande

1.   Denna konvention träder i kraft den nittionde dagen efter dagen för deponering av det femtionde ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet.

2.   För en stat eller regional organisation för ekonomisk integration som ratificerar, godtar, godkänner eller ansluter sig till denna konvention efter deponeringen av det femtionde ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet ska konventionen träda i kraft den nittionde dagen efter den dag då en sådan stat eller organisation deponerade sitt ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument.

3.   Vid tillämpningen av punkterna 1 och 2 ska ett instrument som har deponerats av en organisation för regional ekonomisk integration inte räknas som ytterligare ett instrument utöver dem som har deponerats av organisationens medlemsstater.

Artikel 32

Reservationer

Inga förbehåll får göras mot denna konvention.

Artikel 33

Utträde

1.   När som helst tre år efter det att denna konvention har trätt i kraft för en part får parten träda ut ur konventionen genom skriftlig underrättelse till depositarien.

2.   Ett sådant utträde ska träda i kraft ett år efter den dag då depositarien mottog underrättelse om utträde, eller vid ett senare datum som kan anges i underrättelsen om utträde.

Artikel 34

Depositarie

Förenta nationernas generalsekreterare ska vara depositarie för denna konvention.

Artikel 35

Autentiska texter

Originalet av denna konvention, vars arabiska, kinesiska, engelska, franska, ryska och spanska versioner är lika giltiga, ska deponeras hos depositarien.

TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat denna konvention.

Utfärdad i Kumamoto, Japan, den tionde oktober år tjugohundratretton.

BILAGA A

PRODUKTER MED TILLSATT KVICKSILVER

Följande produkter undantas från denna bilaga:

a)

Produkter av väsentlig betydelse för civilskydd och militära ändamål.

b)

Produkter som är avsedda för forskning, kalibrering av instrument eller användning som referensstandard.

c)

När det inte finns några möjliga kvicksilverfria alternativ som kan användas i stället: strömställare och reläer, kallkatodlysrör och lysrör med extern elektrod (CCFL och EEFL) för elektroniska displayer samt mätutrustning.

d)

Produkter som används i samband med traditionella sedvänjor och religionsutövning.

e)

Vacciner som innehåller tiomersal som konserveringsmedel.

Del I: Produkter som omfattas av artikel 4.1

Produkter med tillsatt kvicksilver

Datum efter vilket tillverkning, import eller export av produkten inte ska vara tillåten (utfasningsdatum)

Batterier, med undantag för zink-silveroxid-knappcellsbatterier med ett kvicksilverinnehåll på < 2 % och zink-luft-knappcellsbatterier med ett kvicksilverinnehåll på < 2 %.

2020

Switchar och reläer, utom kapacitans- och förlustmätningskretsar med mycket hög noggrannhet och högfrekventa RF-switchar och reläer i övervaknings- och kontrollinstrument som inte innehåller mer än 20 mg kvicksilver per krets, switch eller relä.

2020

Lysrörslampor för allmänna belysningsändamål ≤ 30 watt med ett kvicksilverinnehåll som överstiger 5 mg per lampa.

2020

Linjära lysrör för allmänna belysningsändamål:

a)

Trebandslysrör < 60 watt med ett kvicksilverinnehåll som överstiger 5 mg per lampa

b)

Halofosfatlampor ≤ 40 watt med ett kvicksilverinnehåll som överstiger 10 mg per lampa

2020

Högtryckskvicksilverlampor (HPMV) för allmänna belysningsändamål

2020

Kvicksilver i kallkatodlysrör och lysrör med extern elektrod (CCFL och EEFL) för elektroniska displayer:

a)

korta (≤ 500 mm) med ett kvicksilverinnehåll som överstiger 3,5 mg per lampa

b)

medellånga (> 500 mm och ≤ 1 500 mm) med ett kvicksilverinnehåll som överstiger 5 mg per lampa

c)

långa (> 1 500 mm) med ett kvicksilverinnehåll som överstiger 13 mg per lampa

2020

Kosmetika (med ett kvicksilverinnehåll som överstiger 1 ppm), inklusive tvålar och krämer för hudblekning, men exklusive kosmetiska produkter avsedda för området runt ögonen i vilka kvicksilver används som konserveringsmedel, i de fall där det inte finns några ändamålsenliga och säkra kvicksilverfria konserveringsmedel att tillgå som alternativ (1)

2020

Pesticider, biocider och antiseptiska medel för utvärtes bruk

2020

Följande typer av icke-elektroniska mätinstrument, med undantag för icke-elektroniska mätinstrument som är installerade i storskalig utrustning eller som används för högprecisionsmätning, när det inte finns något kvicksilverfritt alternativ att tillgå:

a)

Barometrar.

b)

Luftfuktighetsmätare.

c)

Manometrar.

d)

Termometrar.

e)

Blodtrycksmätare.

2020

Del II: Produkter som omfattas av artikel 4.3

Produkter med tillsatt kvicksilver

Bestämmelser

Tandamalgam

Åtgärder som en part ska vidta för att fasa ut användningen av tandamalgam ska utformas med hänsyn till partens inhemska förhållanden och till relevanta internationella riktlinjer samt inbegripa två eller flera av åtgärderna i följande förteckning:

i)

Fastställa nationella mål när det gäller att förebygga karies och främja hälsa och därigenom minimera behovet av lagning av tänder.

ii)

Fastställa nationella mål som syftar till att minimera användningen av tandamalgam.

iii)

Främja användning av kostnadseffektiva och kliniskt verkningsfulla kvicksilverfria alternativ vid lagning av tänder.

iv)

Främja forskning kring och utveckling av kvicksilverfria kvalitetsmaterial för lagning av tänder.

v)

Uppmuntra representativa yrkesorganisationer och institutioner för tandvårdsutbildning att utbilda och fortbilda yrkesverksamma och studerande i användningen av kvicksilverfria alternativ vid lagning av tänder, och att främja bästa praxis.

vi)

Motverka försäkringar och försäkringssystem som gynnar användning av tandamalgam på bekostnad av kvicksilverfri tandlagning.

vii)

Främja försäkringar och försäkringssystem som gynnar användning av kvalitetsalternativ till tandamalgam vid lagning av tänder.

viii)

Begränsa användningen av tandamalgam till dess inkapslade form.

ix)

Främja användningen av bästa miljöpraxis vid tandvårdsinrättningar för att minska utsläppen av kvicksilver och kvicksilverföreningar till vatten och mark.


(1)  Avsikten är inte att inkludera kosmetika, tvålar eller krämer som innehåller spårföroreningar av kvicksilver.

BILAGA B

TILLVERKNINGSPROCESSER I VILKA KVICKSILVER ELLER KVICKSILVERFÖRENINGAR ANVÄNDS

Del I: Processer som omfattas av artikel 5.2

Tillverkningsprocesser där kvicksilver eller kvicksilverföreningar används

Utfasningsdatum

Klor-alkaliproduktion

2025

Acetaldehydproduktion där kvicksilver eller kvicksilverföreningar används som katalysator

2018

Del II: Processer som omfattas av artikel 5.3

Process där kvicksilver används

Bestämmelser

Produktion av vinylkloridmonomer

De åtgärder som ska vidtas av parterna ska inkludera men inte vara begränsade till följande:

i)

Minska användningen av kvicksilver per producerad enhet med 50 procent från 2010 till 2020.

ii)

Främja åtgärder för att minska beroendet av kvicksilver från primär brytning.

iii)

Vidta åtgärder för att minska utsläpp av kvicksilver till miljön.

iv)

Stödja forskning och utveckling när det gäller kvicksilverfria katalysatorer och processer.

v)

Inte tillåta användning av kvicksilver fem år efter det att partskonferensen har fastställt att kvicksilverfria katalysatorer baserade på befintliga processer har blivit tekniskt och ekonomiskt genomförbara.

vi)

Rapportera till partskonferensen om sina ansträngningar för att utveckla och/eller identifiera alternativ till samt fasa ut kvicksilveranvändningen i enlighet med artikel 21.

Natrium eller kaliummetylat eller -etylat

De åtgärder som ska vidtas av parterna ska inkludera men inte vara begränsade till följande:

i)

Åtgärder för att minska användningen av kvicksilver i syfte att få till stånd en utfasning så snart som möjligt, och senast 10 år efter det att konventionen har trätt i kraft.

ii)

Minska utsläppen per producerad enhet med 50 procent från 2010 till 2020.

iii)

Förbjuda användningen av nyutvunnet kvicksilver från primär brytning.

iv)

Stödja forskning och utveckling när det gäller kvicksilverfria processer.

v)

Inte tillåta användning av kvicksilver fem år efter det att partskonferensen har fastställt att kvicksilverfria processer har blivit tekniskt och ekonomiskt genomförbara.

vi)

Rapportera till partskonferensen om sina ansträngningar för att utveckla och/eller identifiera alternativ till samt fasa ut kvicksilveranvändningen i enlighet med artikel 21.

Polyuretanproduktion med kvicksilverhaltiga katalysatorer

De åtgärder som ska vidtas av parterna ska inkludera men inte vara begränsade till följande:

i)

Vidta åtgärder för att minska användningen av kvicksilver i syfte att få till stånd en utfasning så snart som möjligt, och senast 10 år efter det att konventionen har trätt i kraft.

ii)

Vidta åtgärder för att minska beroendet av kvicksilver från primär brytning.

iii)

Vidta åtgärder för att minska utsläpp av kvicksilver till miljön.

iv)

Främja forskning och utveckling när det gäller kvicksilverfria katalysatorer och processer.

v)

Rapportera till partskonferensen om sina ansträngningar för att utveckla och/eller identifiera alternativ till samt fasa ut kvicksilveranvändningen i enlighet med artikel 21.

Artikel 5.6 ska inte vara tillämplig på denna tillverkningsprocess.

BILAGA C

ICKE-INDUSTRIELL OCH SMÅSKALIG GULDUTVINNING

Nationella handlingsplaner

1.

Varje part som omfattas av bestämmelserna i artikel 7.3 ska i sin nationella handlingsplan inkludera följande:

a)

Nationella målsättningar och minskningsmål.

b)

Åtgärder för att få bort

i)

amalgamering av råmalm,

ii)

öppen bränning av amalgam eller bearbetat amalgam,

iii)

bränning av amalgam i bostadsområden, och

iv)

cyanidlakning i sediment, malm eller gruvavfall till vilka kvicksilver har tillsatts utan att kvicksilvret först har avlägsnats.

c)

Åtgärder för att underlätta formaliseringen eller regleringen av sektorn för icke-industriell och småskalig guldutvinning.

d)

Referensuppskattningar av hur stora kvantiteter kvicksilver som används och vilka metoder som tillämpas i den icke-industriella och småskaliga guldutvinningen inom partens territorium.

e)

Strategier för att främja minskade utsläpp av och lägre exponering för kvicksilver vid icke-industriell och småskalig guldutvinning och guldbearbetning, inbegripet kvicksilverfria metoder.

f)

Strategier för att reglera handel med och förebygga spridning av kvicksilver och kvicksilverföreningar från såväl utländska som inhemska källor för användning i icke-industriell och småskalig guldutvinning och guldbearbetning.

g)

Strategier för att involvera intressenter i genomförandet och den fortsatta utvecklingen av den nationella handlingsplanen.

h)

En folkhälsostrategi när det gäller kvicksilverexponering för guldutvinnare som arbetar under icke-industriella och småskaliga förhållanden och för de samhällen de verkar i. En sådan strategi bör bland annat inbegripa insamling av hälsouppgifter, fortbildning av hälso- och sjukvårdspersonal samt informationsinsatser genom hälso- och sjukvårdsinrättningar.

i)

Strategier för att förhindra att sårbara befolkningsgrupper, i första hand barn samt kvinnor i fertil ålder, särskilt gravida kvinnor, exponeras för kvicksilver som används vid icke-industriell och småskalig guldutvinning.

j)

Strategier för att informera guldutvinnare som arbetar under icke-industriella och småskaliga förhållanden samt berörda samhällen.

k)

En tidsplan för genomförandet av den nationella handlingsplanen.

2.

Varje part får i sin nationella handlingsplan ta med ytterligare strategier för att uppnå målen, inklusive användning eller införande av standarder för kvicksilverfri icke-industriell och småskalig guldutvinning samt marknadsbaserade mekanismer och marknadsföringsverktyg.

BILAGA D

FÖRTECKNING ÖVER PUNKTKÄLLOR FÖR UTSLÄPP AV KVICKSILVER OCH KVICKSILVERFÖRENINGAR TILL ATMOSFÄREN

Källkategori:

 

Koleldade kraftverk.

 

Koleldade industriella pannor.

 

Smältnings- och rostningsprocesser i produktionen av andra metaller än järn (1).

 

Anläggningar för förbränning av avfall.

 

Anläggningar för tillverkning av klinker (cement).


(1)  Vid tillämpningen av denna bilaga ska med ”andra metaller än järn” avses bly, zink, koppar och industriellt guld.

BILAGA E

SKILJE- OCH FÖRLIKNINGSFÖRFARANDEN

Del I: Skiljeförfarande

Det skiljeförfarande som anges i artikel 25.2 a i denna konvention ska vara utformat på följande sätt:

Artikel 1

1.   En part får begära skiljeförfarande i enlighet med artikel 25 i denna konvention genom en skriftlig underrättelse till den andra parten eller de andra parterna i tvisten. Underrättelsen ska åtföljas av ett yrkande, tillsammans med eventuell styrkande dokumentation. Underrättelsen ska ange den fråga som skiljeförfarandet gäller och särskilt inbegripa de artiklar i denna konvention som är föremål för tolknings- eller tillämpningsproblem.

2.   Den kärande parten ska anmäla till sekretariatet att den hänskjuter en tvist till skiljeförfarande i enlighet med artikel 25 i denna konvention. Anmälan ska åtföljas av den kärande partens skriftliga underrättelse samt yrkandet och den styrkande dokumentation som avses i punkt 1 ovan. Sekretariatet ska vidarebefordra den information som mottagits på detta sätt till samtliga parter.

Artikel 2

1.   Om en tvist hänskjuts till skiljeförfarande i enlighet med artikel 1 ovan, ska en skiljedomstol inrättas. Den ska bestå av tre ledamöter.

2.   Parterna i tvisten ska utse varsin skiljeman, och de två skiljemännen som utsetts på detta sätt ska genom ömsesidig överenskommelse utse en tredje skiljeman, som ska fungera som skiljedomstolens ordförande. Vid tvister mellan fler än två parter, ska parter med samma intresse genom överenskommelse tillsammans utse en skiljedomare. Domstolens ordförande får inte vara medborgare i något land som är part i tvisten och inte heller ha fast hemvist inom något av dessa parters territorier, vara anställd av någon av dem eller ha befattat sig med saken i någon annan egenskap.

3.   Vakanser ska besättas på det sätt som föreskrivs för det ursprungliga förordnandet.

Artikel 3

1.   Om en av parterna i tvisten inte utser en skiljeman inom två månader från den dag då den svarande parten mottog underrättelse om skiljeförfarandet, får den andra parten underrätta FN:s generalsekreterare, som ska utse en skiljeman inom ytterligare en tvåmånadersperiod.

2.   Om skiljedomstolens ordförande inte har utsetts inom två månader från den dag då den andra skiljedomaren utsågs, ska FN:s generalsekreterare, på begäran av endera av parterna, utse ordföranden inom ytterligare en tvåmånadersperiod.

Artikel 4

Skiljedomstolen ska meddela sitt avgörande i enlighet med bestämmelserna i denna konvention och internationell rätt.

Artikel 5

Om inte parterna i tvisten kommer överens om något annat, ska skiljedomstolen fastställa sin egen arbetsordning.

Artikel 6

Skiljedomstolen får, på begäran av en av parterna i tvisten, rekommendera nödvändiga interimistiska skyddsåtgärder.

Artikel 7

Parterna i tvisten ska underlätta skiljedomstolens arbete och särskilt med alla tillgängliga medel

a)

förse den med all nödvändig dokumentation, information och annat som underlättar arbetet, och

b)

göra det möjligt för den att, när så krävs, kalla vittnen och sakkunniga och ta del av deras utsagor.

Artikel 8

Parterna i tvisten och skiljemännen är skyldiga att skydda sekretessen kring den information eller dokumentation som de mottar i förtroende i samband med förfarandena i skiljedomstolen.

Artikel 9

Såvida inte skiljedomstolen på grund av de särskilda omständigheterna i ärendet beslutar om annat ska var en av parterna i tvisten bära en lika stor andel av förfarandekostnaderna. Domstolen ska bokföra alla sina kostnader och tillhandahålla parterna en slutredovisning av dessa.

Artikel 10

En part som har ett rättsligt intresse i tvisten som kan påverkas av domstolens avgörande får, efter medgivande från domstolen, intervenera i tvisten.

Artikel 11

Skiljedomstolen kan pröva och besluta om motyrkanden som har direkt anknytning till den sak som är föremål för tvist.

Artikel 12

Skiljedomstolens beslut vad gäller både processordning och innehåll ska fattas med enkel majoritet bland ledamöterna.

Artikel 13

1.   Om en av parterna i tvisten underlåter att inställa sig vid skiljedomstolen eller att föra sin talan, får den andra parten begära att domstolen fortsätter förfarandet och meddelar skiljedom. Om någon av parterna uteblir eller underlåter att föra sin talan, ska detta inte utgöra något hinder för förfarandet.

2.   Innan skiljedomstolen meddelar sitt slutliga avgörande, ska den försäkra sig om att yrkandet är sakligt och rättsligt välgrundat.

Artikel 14

Skiljedomstolen ska meddela sitt avgörande inom fem månader från den dag då den upprättades slutligt, såvida den inte finner det nödvändigt att förlänga tidsfristen med en period som inte bör överstiga ytterligare fem månader.

Artikel 15

Skiljedomstolens slutliga avgörande ska vara begränsat till föremålet för tvisten och ange de skäl som det grundar sig på. Det ska innehålla namnen på de ledamöter som har deltagit samt det datum då det slutliga avgörandet meddelades. Varje ledamot i skiljedomstolen kan till domen foga ett separat eller avvikande yttrande.

Artikel 16

Det slutliga avgörandet ska vara bindande för parterna i tvisten. Den tolkning av konventionen som ges i det slutliga avgörandet ska också vara bindande för en part som intervenerar i enlighet med artikel 10 ovan, i den utsträckning den rör frågor med avseende på vilka den parten intervenerade. Det slutliga avgörandet ska inte kunna överklagas, om inte parterna i tvisten i förväg har kommit överens om ett överklagandeförfarande.

Artikel 17

Tvister som kan uppstå mellan dem som är bundna av det slutliga avgörandet i enlighet med artikel 16 ovan beträffande tolkningen eller sättet för verkställandet av detta slutliga avgörande kan av endera parten hänskjutas för avgörande till den skiljedomstol som meddelat avgörandet.

Del II: Förlikningsförfarande

Det förlikningsförfarande som anges i artikel 25.6 i denna konvention ska vara utformat på följande sätt:

Artikel 1

En begäran av en tvistande part om att inrätta en förlikningskommission i enlighet med artikel 25.6 i denna konvention ska ställas skriftligen till sekretariatet, med en kopia till den andra parten eller de andra parterna. Sekretariatet ska därefter informera alla parter om detta.

Artikel 2

1.   Om de tvistande parterna inte kommer överens om annat ska förlikningskommissionen bestå av tre ledamöter; vardera parten ska utse en ledamot och de sålunda utsedda ledamöterna ska gemensamt utse ordföranden.

2.   Om en tvist uppstår mellan fler än två parter ska de parter som har samma intresse gemensamt utse sin ledamot i kommissionen.

Artikel 3

Om parterna i tvisten inte har utsett en ledamot inom två månader från den dag då den skriftliga begäran som avses i artikel 1 ovan mottogs från sekretariatet, ska FN:s generalsekreterare, på begäran av någon av parterna, utse en ledamot inom ytterligare en tvåmånadersperiod.

Artikel 4

Om förlikningskommissionens ordförande inte har utsetts inom två månader från den dag då den andra ledamoten i kommissionen utsågs, ska FN:s generalsekreterare, på begäran av en av parterna i tvisten, utse ordföranden inom ytterligare en tvåmånadersperiod.

Artikel 5

Förlikningskommissionen ska på ett självständigt och opartiskt sätt bistå parterna i tvisten i deras försök att nå en uppgörelse i godo.

Artikel 6

1.   Förlikningskommissionen får genomföra förlikningsförfarandena på det sätt som den finner lämpligt, med full hänsyn till omständigheterna i ärendet och de uppfattningar som parterna i tvisten kan ge uttryck för, inbegripet önskemål om en snabb lösning. Den får vid behov fastställa sin egen arbetsordning, om inte parterna kommer överens om något annat.

2.   Förlikningskommittén får när som helst under förfarandena lägga fram förslag eller rekommendationer till en lösning av tvisten.

Artikel 7

Parterna i tvisten ska samarbeta med förlikningskommissionen. De ska särskilt sträva efter att följa kommissionens uppmaningar om att inkomma med skriftligt underlag, tillhandahålla bevis och närvara vid möten. Parterna i tvisten och förlikningskommissionens ledamöter är skyldiga att skydda sekretessen kring den information eller dokumentation som de mottar i förtroende i samband med förfarandena i förlikningskommissionen.

Artikel 8

Förlikningskommissionen ska fatta sina beslut med en majoritet av ledamöternas röster.

Artikel 9

Om inte tvisten redan har lösts ska förlikningskommissionen, inom tolv månader från den dag då den inrättades slutligt, avlägga en rapport med rekommendationer till lösning av tvisten, som parterna ska överväga utan förutfattade meningar.

Artikel 10

Eventuella meningsskiljaktigheter om huruvida förlikningskommissionen är behörig att pröva en fråga som hänskjutits till den ska avgöras av kommissionen själv.

Artikel 11

Parterna i tvisten ska bära en lika stor andel av förlikningskommissionens kostnader, såvida de inte kommer överens om något annat. Domstolen ska bokföra alla sina kostnader och tillhandahålla parterna en slutredovisning av dessa.


BILAGA

FÖRKLARING OM BEHÖRIGHET FRÅN EUROPEISKA UNIONEN I ENLIGHET MED ARTIKEL 30.3 I MINAMATAKONVENTIONEN OM KVICKSILVER

Följande stater är för närvarande medlemmar av Europeiska unionen: Konungariket Belgien, Republiken Bulgarien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Irland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Kroatien, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Rumänien, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland, Konungariket Sverige samt Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

I artikel 30.3 i Minamatakonventionen föreskrivs följande: ”3. Regionala organisationer för ekonomisk integration ska i ratificerings-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet ange omfattningen av sin behörighet i frågor som regleras av konventionen. Sådana organisationer ska också underrätta depositarien, som i sin tur ska informera parterna, om relevanta förändringar av behörighetens omfattning.

Europeiska unionen förklarar att den i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1, är behörig att ingå internationella avtal och fullgöra de skyldigheter som följer av avtalen när detta bidrar till att följande mål uppnås:

Att bevara, skydda och förbättra miljön.

Att skydda människors hälsa.

Att utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt.

Att främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem, däribland klimatförändringen.

Nedanstående förteckning över unionens rättsliga instrument visar i vilken omfattning unionen har utövat sin befogenhet internt, i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, när det gäller frågor som regleras av Minamatakonventionen. Unionen har behörighet att fullgöra de skyldigheter som följer av Minamatakonventionen om kvicksilver för vilka bestämmelserna i unionens rättsliga instrument, i synnerhet de som anges nedan, fastställer gemensamma regler och den utsträckning som dessa gemensamma reglers räckvidd påverkas eller ändras av bestämmelserna i Minamatakonventionen eller en akt som antas för att genomföra denna.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/852 av den 17 maj 2017 om kvicksilver och om upphävande av förordning (EG) nr 1102/2008 (1).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU av den 8 juni 2011 om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning (EUT L 174, 1.7.2011, s. 88).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG (EUT L 266, 26.9.2006, s. 1).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon (EGT L 269, 21.10.2000, s. 34).

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter (EUT L 342, 22.12.2009, s. 59).

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (EUT L 167, 27.6.2012, s. 1).

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1).

Rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter (EGT L 169, 12.7.1993, s. 1).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG (EUT L 197, 24.7.2012, s. 1).

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006 av den 18 januari 2006 om upprättande av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar och om ändring av rådets direktiv 91/689/EEG och 96/61/EG (EUT L 33, 4.2.2006, s. 1).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/107/EG av den 15 december 2004 om arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luften (EUT L 23, 26.1.2005, s. 3).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).

Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, 16.7.1999, s. 1).

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (EUT L 190, 12.7.2006, s. 1).

Det ligger i sakens natur att utövandet av den behörighet som Europeiska unionens medlemsstater har överfört till Europeiska unionen i enlighet med fördragen kommer att förändras kontinuerligt. Unionen förbehåller sig därför rätten att löpande anpassa denna förklaring.


(1)  EUT L 137, 24.5.2017, s. 1.