26.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 320/5

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2016/2072

av den 22 september 2016

om verifieringsverksamhet och ackreditering av kontrollörer i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 av den 29 april 2015 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter och om ändring av direktiv 2009/16/EG (1), särskilt artikel 15.5 och artikel 16.3, och

av följande skäl:

(1)

I både artikel 15.5 och artikel 16.3 i förordning (EU) 2015/757 föreskrivs att kommissionen ska anta delegerade akter med avseende på att närmare fastställa reglerna för verifieringsverksamhet och metoderna för ackreditering av kontrollörer. Eftersom verksamhet och metoder av det slaget är innehållsmässigt kopplade till varandra, tillämpas båda dessa rättsliga grunder i denna förordning.

(2)

Tillämpningen av artikel 15.5 i förordning (EU) 2015/757 kräver ett övergripande regelverk för att säkerställa att den bedömning av övervakningsplaner och den verifiering av utsläppsrapporter som fastställts i enlighet med den förordningen genomförs på ett harmoniserat sätt av kontrollörer som har teknisk behörighet att oberoende och opartiskt sätt utföra sina uppdrag.

(3)

Vid tillämpningen av artikel 16.3 i förordning (EU) 2015/757 är det nödvändigt att säkerställa synergi mellan det övergripande regelverket för ackreditering inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 (2) och de särskildas förutsättningar som gäller den verifierings- och ackrediteringsverksamhet som är tillämplig på koldioxidutsläpp från sjötransportsektorn. Enligt artikel 16.2 i förordning (EU) 2015/757 ska förordning (EG) nr 765/2008 tillämpas på de aspekter av ackrediteringen av kontrollörer som inte omfattas av förordning (EU) 2015/757.

(4)

För att säkerställa stabila och tillförlitliga inrapporterade uppgifter måste det säkerställas att kontrollen utförs av oberoende och behöriga verifieringsorgan. I systemet för verifiering och ackreditering bör onödiga dubbla förfaranden och institutioner inrättade på grundval av annan unionslagstiftning undvikas, eftersom det skulle leda till en ökad börda för medlemsstaterna eller de ekonomiska aktörerna. Därför är det lämpligt att dra nytta av bästa praxis från tillämpningen av harmoniserade standarder som antagits av Europeiska standardiseringskommittén på uppdrag av kommissionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG (3) (såsom bestämmelser om krav för organ med ansvar för validering och verifiering av växthusgaser för tillämpning vid ackreditering eller andra former av erkännande, samt bestämmelser om allmänna krav på ackrediteringsorgan som ackrediterar organ för bedömning av överensstämmelse, till vilka hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning), dokument EA-6/03 och andra tekniska underlag som utarbetats av den europeiska samarbetsorganisationen för ackreditering.

(5)

I de harmoniserade bestämmelserna för bedömning av övervakningsplaner, verifiering av utsläppsrapporter och kontrollörers utfärdande av dokument om överensstämmelse bör kontrollörernas ansvar och uppgifter och verksamhet tydligt anges.

(6)

Vid bedömningen av en övervakningsplan bör kontrollörerna vidta en rad åtgärder för att bedöma fullständigheten, relevansen och överensstämmelsen med avseende på information från det berörda företaget om fartygets övervaknings- och rapporteringsprocess för att kunna dra slutsatser om huruvida planen är förenlig med förordning (EU) 2015/757.

(7)

Enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1927 (4) får företagen, när fartygets övervakningsplan lämnas in, hänvisa till information om fartygets befintliga förfaranden och kontroller, som omfattas av harmoniserade kvalitets-, miljö- och energiförvaltningsstandarder (t.ex. EN ISO 9001:2015 och EN ISO 14001:2015, EN ISO 50001:2011) eller internationella säkerhetsorganisationskoden (ISM-koden) (5) eller energieffektiviseringsplan för fartyg (SEEMP) (6). I syfte att säkerställa ett enhetligt tillvägagångssätt bör kontrollörerna kunna pröva dessa i den mån de är relevanta för övervakningen och rapportering av uppgifter i enlighet med förordning (EU) 2015/757 och denna förordning.

(8)

Tillhandahållande av handlingar och utbyte av relevant information mellan företag och kontrollörer är väsentligt för alla aspekter av verifieringsprocessen, särskilt i fråga om bedömningen av övervakningsplanen, genomförandet av riskbedömningen och verifieringen av utsläppsrapporten. Det är nödvändigt att fastställa harmoniserade krav för tillhandahållande av information och dokumentation som ska ställas till kontrollörens förfogande innan denne påbörjar sin uppgift och vid andra tidpunkter under verifieringen.

(9)

Enligt punkterna 1, 2 och 3 i artikel 15 i förordning (EU) 2015/757 bör kontrollören tillämpa en riskbaserad metod för att verifiera utsläppsrapporten. Analys av risken för potentiellt väsentliga felaktigheter i rapporterade uppgifter är ett viktigt inslag i verifieringsprocessen som också är avgörande för hur kontrollören bör utföra verifieringen.

(10)

Varje led i förfarandet för verifiering av utsläppsrapporter, även besök på plats, är nära kopplat till resultatet av analysen av risken för felaktigheter. Kontrollören bör vara skyldig att anpassa en eller flera verifieringar efter de utredningsresultat och den information som erhållits under verifieringsprocessen för att uppfylla kraven om att uppnå rimlig säkerhet.

(11)

För att säkerställa att övervakningsuppgifterna är konsekventa och jämförbara över tid enligt artikel 4.3 i förordning (EU) 2015/757 bör den övervakningsplan som bedömts vara tillfredsställande användas som referenspunkt för kontrollören vid bedömningen av ett fartygs utsläppsrapport. Kontrollören bör bedöma om planen och de för ändamålet nödvändiga förfarandena har genomförts korrekt. Kontrollören underrättar företaget om alla konstaterade avvikelser eller felaktigheter. Icke korrigerade felaktigheter eller bristande efterlevnad som leder till väsentliga fel rapporterar kontrolören i en verifieringsrapport där det anges att utsläppsrapporten inte är förenlig med kraven i förordning (EU) 2015/757 och i föreliggande förordning.

(12)

Alla insatser i arbetet med att verifiera utsläppsrapporten hänger samman och bör mynna ut i en kontrollrapport med en redogörelse för resultatet av verifieringen. Säkerhetsnivån bör vara kopplad till hur grundlig och ingående verifieringsverksamheten är och hur verifieringsutlåtandet är formulerat. Harmoniserade krav för genomförandet av verifieringsverksamheten och verifieringsrapporterna skulle säkerställa att alla kontrollörer tillämpar samma normer.

(13)

Verifieringsverksamheten, bland annat bedömningen av övervakningsplaner och verifieringen av utsläppsrapporter, bör skötas av behöriga kontrollörer och behörig personal. För att se till att den berörda personalen har behörighet att utföra de uppgifter som den anförtrotts bör kontrollörerna inrätta och kontinuerligt förbättra sina interna processer. Kriterierna för att avgöra om en kontrollör är kompetent bör vara desamma i alla medlemsstater och bör även vara kontrollerbara, objektiva och transparenta.

(14)

För att främja hög kvalitet i verifieringsverksamheten bör harmoniserade regler fastställas för att avgöra huruvida en kontrollör är behörig, oberoende och opartisk, och därmed kvalificerad att sköta den efterfrågade verksamheten.

(15)

Ett övergripande regelverk för ackreditering av rättsliga enheter är nödvändigt för att säkerställa att kontrollörerna har den tekniska behörigheten att sköta sina uppgifter oberoende, opartiskt och i överensstämmelse med de krav och principer som fastställs i förordning (EU) 2015/757, förordning (EG) nr 765/2008 och den här förordningen.

(16)

Enligt artikel 16.2 i förordning (EU) 2015/757, bör artiklarna 4–12 i förordning (EG) nr 765/2008 tillämpas vad gäller allmänna principer och krav för nationella ackrediteringsorgan.

(17)

I enlighet med kommissionens sedvanliga praxis att rådfråga experter vid utarbetandet av utkast till delegerade akter, inrättades en undergrupp för sjöfart, verifiering och ackreditering med experter från medlemsstaterna, branschen och andra berörda organisationer, däribland det civila samhället inom ramen för ESSF (European Sustainable Shipping Forum). Undergruppen rekommenderade att denna förordning omfattar ett antal faktorer. Vid ESSF plenarsession den 28 juni 2016 godkändes utkastet till rekommendationer om dessa aspekter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs bestämmelser för bedömningen av övervakningsplaner och verifiering av utsläppsrapporter. Det fastställs också krav med avseende på befogenheter och förfaranden.

I denna förordning fastställs regler för nationella ackrediteringsorgans ackreditering och tillsyn av kontrollörer i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.    ackreditering : en förklaring från ett nationellt ackrediteringsorgan om att en kontrollör uppfyller kraven i harmoniserade standarder i den mening som avses i artikel 2.9 i förordning (EG) nr 765/2008 och kraven i denna förordning och därmed får genomföra verifieringar i enlighet med kapitel II.

2.    avvikelse : föreligger i följande fall:

a)

När det i samband med bedömningen av en övervakningsplan framkommer att planen inte uppfyller kraven i artiklarna 6 och 7 i förordning (EU) 2015/757 och i genomförandeförordning (EU) 2016/1927.

b)

När det i samband med verifieringen av en utsläppsrapport framkommer att uppgifter om koldioxidutsläpp och annan relevant information inte inrapporteras enligt den metod som beskrivs i en övervakningsplan som bedömts som tillfredsställande av en ackrediterad kontrollör.

c)

När det i samband med ackrediteringen framkommer att kontrollören gjort sig skyldig till en handling eller en underlåtenhet som strider mot kraven i förordning (EU) 2015/757 och den här förordningen.

3.    rimlig säkerhet : en hög men inte absolut säkerhetsnivå klart uttryckt i verifieringsutlåtandet, om att den utsläppsrapport som är föremål för verifiering inte innehåller några väsentliga felaktigheter.

4.    väsentlighetsnivå : den kvantitativa tröskel eller brytpunkt över vilken kontrollören beaktar felaktigheter, enskilt eller sammantaget, som väsentliga.

5.    inneboende risk : risken för att en parameter i utsläppsrapporten innehåller felaktigheter som kan vara väsentliga, enskilt eller sammanlagda med andra felaktigheter, innan hänsyn tagits till effekten av eventuell relaterad kontrollverksamhet.

6.    kontrollrisk : risken för att en väsentligt felaktig parameter, enskilt eller tillsammans med andra felaktigheter, förekommer i utsläppsrapporten och att den inte kommer att förhindras eller upptäckas och korrigeras i rätt tid genom kontrollsystemet.

7.    upptäcktsrisk : risken för att en kontrollör inte ska upptäcka en väsentlig felaktighet.

8.    verifieringsrisk : risken (funktion av en inneboende risk, kontrollrisk och upptäcktsrisk) för att kontrollören avger ett olämpligt verifieringsutlåtande när utsläppsrapporten innehåller väsentliga felaktigheter.

9.    felaktighet : en försummelse, en falsk uppgift eller ett fel i de rapporterade uppgifterna, utöver sådan osäkerhet som är tillåten i enlighet med förordning (EU) 2015/757 och med beaktande av de riktlinjer som utarbetats av kommissionen i dessa frågor.

10.    väsentlig felaktighet : en felaktighet som enligt kontrollören, enskilt eller tillsammans med andra felaktigheter, överskrider väsentlighetsnivån eller som skulle kunna påverka den totala mängden rapporterade utsläpp eller annan relevant information.

11.    plats : de ställen där övervakningsprocessen definieras och förvaltas, inbegripet de platser där relevanta uppgifter och information kontrolleras och lagras, med avseende på bedömningen av övervakningsplanen eller verifieringen av utsläppsrapporten för ett fartyg.

12.    intern verfieringsdokumentation : all intern dokumentation som en kontrollör sammanställer för att registrera all skriftlig bevisning för och alla motiveringar till de åtgärder som vidtagits för att verifiera en utsläppsrapport i enlighet med den här förordningen.

13.    revisor för övervakning, rapportering och verifiering : en enskild person i verifieringsgruppen med ansvar för bedömningen av en övervakningsplan eller verifiering av en utsläppsrapport.

14.    oberoende granskare : en person som utsetts av kontrollören för att genomföra interngranskningar och som hör till samma företag men som tidigare inte har utfört sådan verifiering som omfattas av granskningen.

15.    teknisk expert : person som tillför specifik kunskap och sakkunskap inom ett särskilt ämne, som krävs för genomförandet av verifiering enligt kapitel II och för ackrediteringsverksamhet enligt kapitlen IV och V.

16.    bedömare : person som utsetts av ett nationellt ackrediteringsorgan för att bedöma en kontrollör i enlighet med denna förordning, antingen enskilt eller som medlem av en bedömargrupp.

17.    bedömningsledare : en bedömare som har det övergripande ansvaret för bedömningen av en kontrollör enligt denna förordning.

Artikel 3

Presumtion om överensstämmelse

En kontrollör som visar att han eller hon uppfyller de kriterier som anges i de relevanta harmoniserade standarderna, i den betydelse som avses i artikel 2.9 i förordning (EG) nr 765/2008, eller delar därav, och vars referensuppgifter har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, ska antas uppfylla kraven i kapitlen II och III i denna förordning, i den mån de tillämpliga harmoniserade standarderna omfattar dessa krav.

KAPITEL II

VERIFIERINGSVERKSAMHET

AVSNITT 1

Bedömning av övervakningsplaner

Artikel 4

Information som ska tillhandahållas av företagen

1.   Företagen ska förse kontrollören med fartygets övervakningsplan och därvid utgå från en blankett som överensstämmer med förlagan i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2016/1927. Om övervakningsplanen är avfattad på ett annat språk än engelska, ska de tillhandahålla en engelsk översättning.

2.   Före bedömningen av övervakningsplanen ska företaget också förse kontrollören med åtminstone följande:

a)

Relevant dokumentation eller en beskrivning av fartygets anläggningar, inbegripet utsläppscertifikat, vilka flödesmätare som används (om tillämpligt), förfaranden och processer eller flödesscheman som utarbetas och upprätthålls utanför planen, när så sker, och som åberopas i planen.

b)

I samband med sådana ändringar av systemet för övervakning och rapportering som avses i artikel 7.2 c och d i förordning (EU) 2015/757, giltiga uppdaterade versioner eller nya handlingar som möjliggör bedömning av den ändrade planen.

3.   Företaget ska på begäran tillhandahålla all övrig information som anses relevant för bedömningen av planen.

Artikel 5

Bedömning av övervakningsplaner

1.   Vid bedömningen av övervakningsplanen ska kontrollören beakta påståendena om fullständighet, exakthet, relevans och överensstämmelse med förordning (EU) 2015/757 avseende den information som lämnas i övervakningsplanen.

2.   Kontrollören ska åtminstone

a)

bedöma huruvida företaget använt avsedd mall för övervakningsplaner och om information lämnas för alla obligatoriska poster som avses i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2016/1927,

b)

kontrollera att informationen i övervakningsplanen korrekt och fullständigt beskriver utsläppskällorna och mätutrustningen ombord på fartyget samt de system och förfaranden som tillämpas för att övervaka och rapportera relevanta uppgifter i enlighet med förordning (EU) 2015/757,

c)

säkerställa att tillräckliga kontrollmekanismer finns om fartyget avser att utnyttja undantaget från övervakning per resa av bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp enligt artikel 9.2 i förordning (EU) 2015/757,

d)

i tillämpliga fall bedöma huruvida de uppgifter som företaget lämnat om åtgärder, förfaranden eller kontroller som genomförs som ett inslag i fartygets befintliga ledningssystem eller som omfattas av tillämpliga harmoniserade kvalitets-, miljö- eller förvaltningsstandarder är relevanta för övervakning av koldioxidutsläpp samt annan relevant information och rapportering i enlighet med förordning (EU) 2015/757 och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1928 (7).

3.   Vid bedömningen av övervakningsplanen får kontrollören använda sig av utredning, kontroll av dokumentation, iakttagelse och andra revisionsmetoder som anses lämpliga.

Artikel 6

Besök på plats

1.   Kontrollören ska avlägga besök på plats för att skaffa sig tillräcklig kunskap om de förfaranden som beskrivs i övervakningsplanen och intyga att informationen i denna är riktig.

2.   Kontrollören ska fastställa stället eller ställena för besöket på plats med beaktande av den plats där den kritiska massan av relevanta uppgifter lagras, bland annat elektroniska kopior eller utskrifter av handlingar som förvaras i original ombord på fartyget, och den plats där datahanteringen äger rum.

3.   Kontrollören ska också fastställa vad som ska göras och hur långt tid som krävs för ett besök på plats.

4.   Genom undantag från punkt 1 kan kontrollören få avstå från ett besök på plats, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a)

Kontrollören förstår i tillräcklig grad fartygets övervaknings- och rapporteringssystem, samt vet var de finns, hur de sköts och faktiskt används av företaget.

b)

Arten och graden av komplexiteten i fartygets övervaknings- och rapporteringssystem är sådana att ett besök på platsen inte är nödvändigt.

c)

Kontrollören kan få tillgång till och bedöma alla nödvändiga uppgifter på distans.

5.   Om kontrollören avstår från ett besök på plats med hänvisning till punkt 4, ska en motivering för att inte utföra platsbesöket lämnas i den interna verifieringsdokumentationen.

Artikel 7

Hantering av avvikelser i övervakningsplanen

1.   Om kontrollören upptäcker avvikelser i samband med bedömningen av övervakningsplanen, ska detta meddelas företaget utan onödigt dröjsmål och relevanta korrigeringar begäras inom en föreslagen tidsram.

2.   Företaget ska korrigera de avvikelser som meddelats av kontrollören och lägga fram en reviderad övervakningsplan för kontrollören enligt den överenskomna tidsramen på ett sätt som gör att kontrollören kan bedöma planen på nytt innan rapporteringsperioden inleds.

3.   I den interna verifieringsdokumentationen ska kontrollören dokumentera alla avvikelser som korrigerats i samband med bedömningen av övervakningsplanen och markera dem som åtgärdade.

Artikel 8

Oberoende granskning av bedömningen av övervakningsplanen

1.   Verifieringsgruppen ska för en oberoende granskare lägga fram den interna verifieringsdokumentationen och utkast till slutsatser om bedömningen av planen, vilket ska ske utan dröjsmål och innan utkastet överlämnas till det berörda företaget.

2.   Den oberoende granskaren ska genomföra en granskning för att garantera att övervakningsplanen har bedömts i enlighet med denna förordning och att vederbörlig professionell omsorg och professionellt omdöme har visats.

3.   Den oberoende granskningen ska omfatta den fullständiga bedömningsprocess som beskrivs i detta avsnitt och som registrerats i den interna verifieringsdokumentationen.

4.   Kontrollören ska inkludera resultaten av den oberoende granskningen i den interna verifieringsdokumentationen.

Artikel 9

Kontrollörens slutsatser om bedömningen av övervakningsplanen

På grundval av den information som samlats in under bedömningen av övervakningsplanen ska kontrollören utan dröjsmål skriftligen underrätta företaget om slutsatserna och ange om övervakningsplanen

a)

bedöms vara i överensstämmelse med förordning (EU) 2015/757.

b)

innehåller avvikelser som gör den oförenlig med förordning (EU) 2015/757.

AVSNITT 2

Verifiering av utsläppsrapporterna

Artikel 10

Information som ska tillhandahållas av företagen

1.   Före verifieringen av utsläppsrapporten ska företagen förse kontrollören med följande styrkande information:

a)

En förteckning över resor som det berörda fartyget gjort under rapporteringsperioden enligt artikel 10 i förordning (EU) 2015/757.

b)

I tillämpliga fall en kopia av utsläppsrapporten från det föregående året, om årets kontrollör inte utförde verifieringen inför den rapporten.

c)

I tillämpliga fall, en kopia av övervakningsplanen eller -planerna, samt bevis som framkommit i slutsatserna från den bedömning som genomförts av en ackrediterad kontrollör.

2.   Om kontrollören har identifierat det/de särskilda avsnitt eller dokument som anses relevanta för verifieringen, ska företagen också tillhandahålla följande information:

a)

Kopior av fartygets officiella loggbok och oljedagbok (om separat).

b)

Kopior av bunkringsdokumentation.

c)

Kopior av handlingar som innehåller information om antalet passagerare och mängden gods som transporteras, den tillryggalagda sträckan och tidsåtgången till sjöss för fartygets resor under rapporteringsperioden.

3.   Dessutom, och i förekommande fall på grundval av den övervakningsmetod som tillämpats, kan kontrollörer be företaget tillhandahålla följande:

a)

En översikt över it-landskapet som visar datahanteringen för det berörda fartyget.

b)

Dokumentation av underhåll och exakthet/osäkerhet hos mätutrustning/flödesmätare (t.ex. kalibreringsintyg).

c)

Ett utdrag från flödesmätarens driftsdata om bränsleförbrukning.

d)

Kopior av mätaravläsningar från bränsletanken.

e)

Ett utdrag med driftsdata från systemet för mätning av direkta utsläpp.

f)

Övrig information av vikt för verifieringen av utsläppsrapporten.

4.   Vid byte av företag ska de berörda företagen omsorgsfullt förse kontrollören med ovannämnda information eller styrkande handlingar för de resor som görs inom deras respektive ansvarsområden.

5.   Företagen ska spara ovannämnda information för de perioder som fastställs inom ramen för 1973 års internationella konvention för förhindrande av förorening från fartyg (Marpol-konventionen) och 1988 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (Solas-konventionen). I väntan på utfärdandet av dokumentet om överensstämmelse i enligt artikel 17 i förordning (EU) 2015/757 kan kontrollören begära tillgång till all den information som avses i punkterna 1, 2 och 3.

Artikel 11

Riskbedömning som kontrollören ska utföra

1.   Förutom de uppgifter som avses i punkterna 1, 2 och 3 i artikel 15 i förordning (EU) 2015/757 ska kontrollören identifiera och analysera följande:

a)

De inneboende riskerna.

b)

Kontrollrisker.

c)

Upptäcktsrisk.

2.   Kontrollören ska beakta områden med större kontrollrisk och minst följande: Färduppgifter, bränsleförbrukning, koldioxidutsläpp, tillryggalagd sträcka och tidsåtgång till sjöss, transporterad last och sammanställa uppgifter i utsläppsrapporten.

3.   Vid identifiering och analys av de aspekter som avses i punkt 2 ska kontrollören fastställa om det finns någon inrapporterad information och om denna är fullständig, exakt, överensstämmande, tydlig och relevant.

4.   Vid behov ska kontrollören, mot bakgrund av den information som erhållits vid verifieringen, revidera riskbedömningen och ändra eller upprepa den verifieringsverksamhet som ska utföras.

Artikel 12

Verifieringsplan

Kontrollören ska utarbeta en verifieringsplan som är i överensstämmelse med den information som erhållits och de risker som har identifierats vid riskanalysen. Verifieringsplanen ska omfatta åtminstone följande:

a)

Ett verifieringsprogram som beskriver dess art och omfattning samt tidsåtgången och verifieringsmetoden.

b)

En plan för provuttag av uppgifter, vilken beskriver räckvidd och metoder för provuttag med koppling till de enskilda uppgifter som ligger till grund för informationen om de aggregerade koldioxidutsläppen, bränsleförbrukningen och annan relevant information i utsläppsrapporten.

Artikel 13

Verifieringsverksamhet som avser utsläppsrapporten

1.   Kontrollören ska genomföra verifieringsplanen och, på grundval av riskbedömningen, kontrollera om övervaknings- och rapporteringssystemet, såsom det beskrivs i den övervakningsplan som har bedömts som tillfredsställande, faktiskt finns och genomförs på ett korrekt sätt.

För detta ändamål ska kontrollören åtminstone överväga följande typer av förfaranden:

a)

Utfrågning av berörd personal.

b)

Kontroll av dokumentation.

c)

Observation och avsyning.

2.   I tillämpliga fall ska kontrollören kontrollera huruvida de interna kontroller som beskrivs i övervakningsplanen genomförs effektivt. Därför kan test av de dokumenterade kontrollernas effektivitet på grundval av ett stickprov övervägas.

Artikel 14

Verifiering av inrapporterade uppgifter

1.   Kontrollören ska verifiera uppgifterna i utsläppsrapporten genom att utföra ingående testning, bland annat genom att spåra dem tillbaka till den primära datakällan, dubbelkontrollera mot externa datakällor, inbegripet fartygets spårningsuppgifter, göra avstämningar, kontrollera tröskelvärden i fråga om utvalda uppgifter, och utföra kontrollberäkningar.

2.   Som ett led i den verifiering av uppgifter som avses i punkt 1 ska kontrollören kontrollera följande:

a)

Fullständigheten i fråga om utsläppskällor enligt beskrivning i övervakningsplanen.

b)

Uppgifternas fullständighet, även när det gäller resor som rapporterats i enlighet med förordning (EU) 2015/757.

c)

Överensstämmelsen mellan inrapporterade aggregerade uppgifter och uppgifter från relevant dokumentation eller från primära källor.

d)

I tillämpliga fall överensstämmelsen mellan aggregerad bränsleförbrukning och uppgifter om bränsle som inhandlats eller på annat sätt införskaffats till fartyget i fråga.

e)

Uppgifternas tillförlitlighet och exakthet.

Artikel 15

Väsentlighetsnivå

1.   Vid kontrollen av uppgifter om bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp i utsläppsrapporten ska väsentlighetsnivån motsvara 5 % av det sammanlagda totalvärde som rapporterats för varje post under rapporteringsperioden.

2.   För kontroll av annan relevant information i utsläppsrapporten, om den transporterade lasten, transportarbete, tillryggalagd sträcka och tidsåtgång till sjöss ska väsentlighetsnivån motsvara 5 % av det sammanlagda totalvärde som rapporterats för varje post under rapporteringsperioden.

Artikel 16

Besök på plats

1.   Kontrollören ska avlägga besök på plats för att skaffa sig tillräcklig kunskap om företaget och fartygets övervaknings- och rapporteringssystem på det sätt som beskrivs i övervakningsplanen.

2.   Kontrollören ska fastställa stället eller ställena för besöket på plats utifrån resultatet av riskanalysen och med beaktande av den plats där den kritiska massan av relevanta uppgifter lagras, bland annat elektroniska kopior eller utskrifter av handlingar som förvaras i original ombord på fartyget, och den plats där datahanteringen äger rum.

3.   Kontrollören ska också fastställa vad som ska göras och hur långt tid som krävs för ett besök på plats.

4.   Genom undantag från punkt 1 kan kontrollören, på grundval av resultatet av riskbedömningen, få avstå från ett besök på plats förutsatt att ett av följande villkor är uppfyllt:

a)

Kontrollören förstår i tillräcklig grad fartygets övervaknings- och rapporteringssystem, samt vet var de finns, hur de sköts och faktiskt används av företaget.

b)

Arten och graden av komplexiteten i fartygets övervaknings- och rapporteringssystem är sådana att ett besök på platsen inte är nödvändigt.

c)

Kontrollören kan få tillgång till och bedöma all nödvändig information på distans samt korrekt tillämpa den metod som beskrivs i övervakningsplanen och verifiera uppgifterna i utsläppsrapporten.

5.   Om resultaten från ett besök på plats vid en anläggning på en plats i land tyder på att det krävs en verifiering ombord för att minska risken för väsentliga felaktigheter i utsläppsrapporten, kan kontrollören besluta att avlägga ett besök på fartyget.

6.   Om kontrollören avstår från ett besök på plats med hänvisning till punkt 4, ska en motivering till detta lämnas i den interna verifieringsdokumentationen.

Artikel 17

Hantering av felaktigheter och avvikelser i utsläppsrapporten

1.   Om kontrollören upptäcker felaktigheter eller avvikelser i samband med verifieringen av utsläppsrapporten, ska detta meddelas företaget utan onödigt dröjsmål och relevanta korrigeringar begäras inom en föreslagen tidsram.

2.   I den interna verifieringsdokumentationen ska kontrollören dokumentera alla felaktigheter och avvikelser som korrigerats i samband med verifieringen av övervakningsplanen och markera dem som åtgärdade.

3.   Om företaget inte åtgärdar de felaktigheter och avvikelser som avses i punkt 1, ska kontrollören före utfärdandet av verifieringsrapporten, uppmana företaget att redogöra för de viktigaste orsakerna till felaktigheterna eller avvikelserna.

4.   Kontrollören ska avgöra om de icke korrigerade felaktigheterna, enskilt eller tillsammans med andra felaktigheter, påverkar de totala inrapporterade utsläppen eller annan relevant information och om denna påverkan leder till väsentliga felaktigheter.

5.   Kontrollören kan beakta felaktigheter eller avvikelser som, enskilt eller tillsammans med andra felaktigheter, ligger under väsentlighetsnivån enligt artikel 15 som väsentliga felaktigheter när så är motiverat med hänsyn till programmens omfattning och art samt till de särskilda omständigheterna för deras förekomst.

Artikel 18

Slutsats om verifieringen av utsläppsrapporten

För att avsluta verifieringen av utsläppsrapporten ska kontrollören åtminstone

a)

bekräfta att all verifieringsverksamhet har utförts,

b)

genomföra en slutlig analys av de aggregerade uppgifterna för att säkerställa att dessa inte innehåller några väsentliga felaktigheter,

c)

verifiera att informationen i rapporten uppfyller kraven i förordning (EU) 2015/757,

d)

före utarbetandet av rapporten sammanställa den interna verifieringsdokumentationen och utkastet till rapport och överlämna dessa till den oberoende granskaren i enligt artikel 21,

e)

låta en person styrka rapporten på grundval av den oberoende granskarens slutsatser och bevisningen i den interna kontrolldokumentationen samt underrätta företaget om detta,

f)

underrätta kommissionen och fartygets flaggstat om att villkoren för utfärdande av dokumentet som styrker överensstämmelsen med kraven.

Artikel 19

Rekommendationer om förbättringar

1.   Kontrollören ska meddela företaget rekommendationer om förbättringar i fråga om icke korrigerade felaktigheter och avvikelser som inte leder till väsentliga felaktigheter.

2.   Kontrollören får lämna andra rekommendationer till förbättringar som den anser relevanta, mot bakgrund av resultaten av verifieringsverksamheten.

3.   När rekommendationer meddelas företaget, ska kontrollören förhålla sig opartisk i förhållande till företaget, fartyget och övervaknings- och rapporteringssystemet. Kontrollören får inte äventyra sin opartiskhet genom att ge råd eller utveckla delar av övervaknings- och rapporteringsprocessen i enlighet med förordning (EU) 2015/757.

Artikel 20

Verifieringsrapport

1.   På grundval av den insamlade informationen ska kontrollören utfärda en verifieringsrapport till bolaget om varje utsläppsrapport som är föremål för verifiering.

2.   Verifieringsrapporten ska innehålla ett uttalande som verifierar utsläppsrapporten såsom tillfredsställande eller otillfredsställande, om den innehåller väsentliga felaktigheter som inte korrigerats före offentliggörandet av rapporten.

3.   Vid tillämpning av punkt 2 ska utsläppsrapporten anses vara verifierad såsom tillfredsställande endast om den inte innehåller några väsentliga felaktigheter

4.   Verifieringsrapporten ska innehålla minst följande punkter:

a)

Företagets namn och fartygets identifieringsnummer.

b)

En titel som tydligt visar att det rör sig om en verifieringsrapport.

c)

Kontrollörens identitet.

d)

En hänvisning till utsläppsrapporten och den rapporteringsperiod som är föremål för verifiering.

e)

En hänvisning till en eller flera övervakningsplaner som har bedömts vara tillfredsställande.

f)

En hänvisning till den standard som används.

g)

En sammanfattning av kontrollörens förfaranden, inbegripet information om besök på plats eller skälen till att ha avstått från dem.

h)

En sammanfattning av betydande ändringar i övervakningsplanen och verksamhetsuppgifter för rapporteringsperioden, om tillämpligt.

i)

Ett verifieringsutlåtande.

j)

Om tillämpligt, en beskrivning av icke korrigerade felaktigheter och avvikelser, inbegripet deras art och omfattning, även om de inte har någon väsentlig inverkan på de delar av rapporten som de hänför sig till.

k)

Om tillämpligt, rekommendationer om förbättring.

l)

Datum för verifieringsrapporten och underskrift av en bemyndigad person på uppdrag av kontrollören.

Artikel 21

Oberoende granskning av utsläppsrapporten

1.   Den oberoende granskaren ska granska den interna verifieringsdokumentationen och utkastet till verifieringsrapport för att verifiera att verifieringsprocessen överensstämmer med denna förordning och att vederbörlig professionell omsorg och vederbörligt professionellt omdöme har visats.

2.   Den oberoende granskningen ska omfatta den fullständiga verifieringsprocess som fastställs i detta kapitel och som registrerats i den interna verifieringsdokumentationen.

3.   När utsläppsrapporten styrkts enligt artikel 18 e, ska kontrollören föra in resultaten av den oberoende granskningen i den interna verifieringsdokumentationen.

KAPITEL III

KRAV FÖR KONTROLLÖRER

Artikel 22

Process för fortlöpande behörighet

1.   Kontrollören ska införa, dokumentera, genomföra och upprätthålla en process för fortlöpande behörighet för att se till att all personal som sköter verifieringar är kompetent att utföra de uppgifter som tilldelas den.

2.   Vid tillämpningen av behörighetsprocessen enligt punkt 1 ska kontrollören fastställa, dokumentera, genomföra och upprätthålla följande:

a)

Allmänna behörighetskriterier för all personal som genomför verifieringar enligt artikel 23.3.

b)

Särskilda behörighetskriterier för varje funktion som kontrollören med ansvar för verifiering utför, i synnerhet revisorn med ansvar övervakning, rapportering och verifiering för sjöfarten, den oberoende granskaren och den tekniska experten enligt artiklarna 24, 25 och 26.

c)

En metod för att säkerställa fortlöpande behörighet och regelbunden utvärdering av all personal som ägnar sig åt verifieringsverksamhet.

d)

En process för löpande fortbildning av den personal som ägnar sig åt verifieringsverksamhet.

3.   Kontrollören ska regelbundet, men minst en gång om året, övervaka arbetsresultaten bland den personal som genomför verifieringar för att kontrollera att behörigheten fortlöpande upprätthålls.

Artikel 23

Verifieringsgrupper

1.   Inför varje verifieringsuppdrag ska kontrollören utse en verifieringsgrupp som kan utföra den verifiering som avses i artiklarna 5–20.

2.   Verifieringsgruppen ska bestå av minst en revisor för övervakning, rapportering och verifiering och, i tillämpliga fall mot bakgrund av kontrollörens uppfattning om de aktuella uppgifternas komplexitet och dennes förmåga att göra den nödvändiga riskbedömningen, ett lämpligt antal ytterligare revisorer för övervakning, rapportering och verifiering och/eller tekniska experter.

3.   Deltagarna i gruppen ska ha förstått sin roll i verifieringsprocessen och även i praktiken kunna kommunicera på det språk som krävs för att uppgifterna ska kunna utföras och för att de ska kunna ta del av den information som företaget tillhandahållit.

Artikel 24

Behörighetskrav för revisorer för övervakning, rapportering och verifiering

1.   Revisorer med ansvar för övervakning, rapportering och verifiering ska ha behörighet att bedöma övervakningsplaner och verifiera utsläppsrapporter i enlighet med förordning (EU) 2015/757 och den här förordningen.

2.   Därför ska revisorer för övervakning, rapportering och verifiering åtminstone ha följande behörighet:

a)

Kunskap om förordning (EU) 2015/757, den här förordningen, genomförandeförordningarna (EU) 2016/1927 och (EU) 2016/1928 samt relevanta riktlinjer som utfärdats av kommissionen.

b)

Kunskap om och erfarenhet av revision av data- och informationsrevision, bland annat följande:

i)

Metoder för data- och informationsrevision, tillämpning av väsentlighetsnivån och bedömning av graden av felaktigheternas väsentlighet.

ii)

Analys av de inneboende riskerna och kontrollriskerna.

iii)

Provtagningsteknik för provuttag av uppgifter och granskning av kontrollverksamhet.

iv)

Bedömning av data- och informationssystem, IT-system, datahanteringssystem, kontrollverksamhet, kontrollsystem samt förfaranden för kontrollverksamhet.

3.   Därutöver ska sektorspecifik kunskap och erfarenhet av relevanta aspekter som anges i bilagan beaktas.

Artikel 25

Behörighetskrav för oberoende granskare

1.   Den oberoende granskaren ska uppfylla de behörighetskrav som gäller revisorer för övervakning, rapportering och verifiering som avses i artikel 24.

2.   För att bedöma om den interna verifieringsdokumentationen är fullständig och om tillräckliga bevis har samlats in vid verifieringsverksamheten, ska den oberoende granskaren ska ha erforderlig behörighet för att

a)

analysera den tillhandahållna informationen och bekräfta att den är fullständig och korrekt,

b)

ifrågasätta utebliven eller motstridig information,

c)

kontrollera uppgiftskedjor för att bedöma om den interna verifieringsdokumentationen innehåller tillräcklig information för att underbygga det utkast till slutsatser som behandlades vid den interna granskningen.

Artikel 26

Tekniska experter

1.   Om specifik kunskap och särskild sakkunskap krävs i samband med verifieringen eller översynen, kan revisorn för övervakning, rapportering och verifiering eller den oberoende granskaren ta hjälp av tekniska experter under sin ledning och sitt fulla ansvar.

2.   Utöver kunskaper om den specifika sakfrågan ska tekniska experter ha tillräcklig kunskap om de frågor som avses i artikel 24.

Artikel 27

Förfaranden vid verifiering

1.   Kontrollörerna ska inrätta, dokumentera, genomföra och upprätthålla ett eller flera förfaranden och processer för verifieringsverksamhet enligt beskrivningen i artiklarna 5–21.

2.   Vid införande och genomförande av sådana förfaranden och processer ska kontrollören utföra verksamheten enligt den harmoniserade standard i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 som avser krav för organ som validerar och verifierar växthusgaser och som ska tillämpas vid ackreditering eller annan form av erkännande.

3.   Kontrollörerna ska utforma, dokumentera, införa och upprätthålla ett kvalitetsledningssystem för att säkerställa följdriktighet i utveckling, genomförande, förbättring och utvärdering av förfaranden och processer i enlighet med den harmoniserade standard som avses i punkt 2.

4.   Dessutom ska kontrollörer införa följande förfaranden, processer och arrangemang enligt den harmoniserade standard som avses i punkt 2:

a)

En process och strategi för kommunikationen med företaget.

b)

Lämpliga arrangemang för att skydda sekretessbelagda uppgifter som inhämtats.

c)

Ett förfarande för att hantera överklaganden.

d)

Ett förfarande för att hantera klagomål, som innefattar en vägledande tidsplan, från företagen.

e)

En process för utfärdande av en reviderad verifieringsrapport om ett fel i verifieringsrapporten eller utsläppsrapporten har identifierats efter det att kontrollören överlämnat verifieringsrapporten till företaget.

Artikel 28

Intern verifieringsdokumentation

1.   Kontrollören ska förbereda och sammanställa en intern verifieringsdokumentation som åtminstone innehåller följande:

a)

Resultatet av den genomförda verifieringen.

b)

Verifieringsplanen och riskbedömningen.

c)

Information som i tillräcklig grad stöder bedömningen av övervakningsplanen och utkastet till verifieringsrapport, inbegripet underlag till bedömningar av om felaktigheterna var väsentliga eller ej.

2.   Den interna dokumentationskontrollen ska upprättas på ett sådant sätt att den oberoende granskaren som avses i artiklarna 8 och 21 och det nationella ackrediteringsorganet kan bedöma om verifieringen har utförts i enlighet med denna förordning.

Artikel 29

Dokumentation och kommunikation

1.   Kontrollörer ska dokumentera sitt arbete för att visa att denna förordning efterlevs, också i fråga om personalens behörighet och opartiskhet.

2.   Kontrollörerna ska säkerställa sekretesskydd av den information som erhållits vid verifieringen enligt den harmoniserade standard som avses i artikel 27.

Artikel 30

Opartiskhet och oberoende

1.   Kontrollörerna ska vara organiserade på ett sådant sätt att deras objektivitet, oberoende och opartiskhet hålls intakt. I denna förordning ska de krav som fastställs i den harmoniserade standard som avses i artikel 27 vara tillämpliga.

2.   Kontrollören ska inte utföra verifieringsverksamhet i ett företag som utgör en oacceptabel risk för deras opartiskhet eller innebär att de hamnar i en intressekonflikt.

3.   En oacceptabel risk för opartiskhet eller en intressekonflikt ska anses föreligga bl.a. om kontrollören eller någon del av samma rättsliga enhet eller personal och kontraktsanställd personal som deltar i verifieringen, tillhandahåller

a)

konsulttjänster för att utveckla en del av den övervaknings- och rapporteringsprocess som beskrivs i övervakningsplanen, inbegripet utveckling av övervakningsmetoden, utarbetande av rapporten och utarbetande av övervakningsplanen,

b)

tekniskt stöd för att utveckla eller upprätthålla systemet för övervakning och rapportering av utsläpp eller annan relevant information i enlighet med förordning (EU) 2015/757.

4.   Kontrollörer får inte lägga ut den oberoende granskningen och utfärdandet av verifieringsrapporten på entreprenad.

5.   Om kontrollörer lägger ut annan verifieringsverksamhet på entreprenad, ska de uppfylla de tillämpliga krav som fastställs i den harmoniserade standard som avses i artikel 27.

6.   Kontrollörerna ska inrätta, dokumentera, genomföra och upprätthålla ett förfarande för att garantera fortlöpande opartiskhet och oberoendet för sig själva och för delarna av samma rättsliga enhet och all personal. Om entreprenad tillämpas ska samma skyldigheter gälla kontraktsanställda som deltar i verifieringen. Den processen ska uppfylla de krav som fastställs i den harmoniserade standard som avses i artikel 27.

KAPITEL IV

ACKREDITERING AV KONTROLLÖRER

Artikel 31

Ackrediteringens omfattning

Kontrollörers ackreditering ska omfatta bedömning av övervakningsplaner och verifiering av utsläppsrapporter.

Artikel 32

Ackrediteringsprocessens mål

Under ackrediteringsförfarandet och den årliga tillsynen av ackrediterade kontrollörer, enligt artiklarna 36–41, ska de nationella ackrediteringsorganen bedöma huruvida kontrollören och den personal som utför verifieringsverksamheten

a)

har behörighet att bedöma övervakningsplaner och utsläppsrapporter i enlighet med denna förordning,

b)

faktiskt bedömer övervakningsplaner och verifierar utsläppsrapporter i enlighet med denna förordning,

c)

uppfyller de krav för kontrollörer som avses i artiklarna 22–30, inbegripet bestämmelser om opartiskhet och oberoende.

Artikel 33

Minimikrav för ackreditering

När det gäller minimikrav för ackreditering och krav för ackrediteringsorgan ska den harmoniserade standarden enligt förordning (EG) nr 765/2008 vad gäller allmänna krav på ackrediteringsorgan som ackrediterar organ för bedömning av överensstämmelse gälla.

Artikel 34

Kriterierna för ackrediteringen av nationella ackrediteringsorgan

1.   Rättsliga enheter som är etablerade i en medlemsstat ska ansöka om ackreditering enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 765/2008.

2.   När den rättsliga enhet som begär ackreditering inte är etablerad i en medlemsstat, får den rikta sin begäran till det nationella ackrediteringsorganet i varje medlemsstat som beviljar ackreditering i den mening som avses i artikel 16 i förordning (EU) 2015/757.

Artikel 35

Ansökningar om ackreditering

1.   Ansökningar om ackreditering ska innehålla den information som krävs på grundval av den harmoniserade standard som avses i artikel 33.

2.   Dessutom ska de sökande innan den bedömning som avses i artikel 36 inleds, på begäran förse det nationella ackrediteringsorganet med information om följande:

a)

De förfaranden och processer som avses i artikel 27.1 och det kvalitetsledningssystem som avses i artikel 27.3.

b)

De kompetenskriterier som avses i artikel 22.2 a och b, resultaten av den fortlöpande behörighetsprocess som avses i den artikeln samt annan relevant dokumentation om behörigheten hos all personal som arbetar med sådan verifieringsverksamhet som avses i artiklarna 24 och 25.

c)

Processen för att säkerställa fortlöpande opartiskhet och oberoende enligt artikel 30.6.

d)

De tekniska experter och den nyckelpersonal som arbetar med bedömningen av övervakningsplaner och verifieringen av utsläppsrapporter.

e)

Förfarandena och processerna för att säkerställa lämplig verifiering, bland annat sådana som rör den interna verifieringsdokumentationen enligt artikel 28.

f)

Den relevanta dokumentation som avses i artikel 29.

g)

Andra aspekter som bedöms relevanta av det nationella ackrediteringsorganet.

Artikel 36

Bedömning

1.   I fråga om den bedömning som avses i artikel 32 ska bedömargruppen minst utföra följande:

a)

Granska alla relevanta handlingar och dokumentation som lämnats av sökanden enligt artikel 35.

b)

Besöka den ansökande på plats för att granska ett representativt urval av den interna verifikationsdokumentationen och bedöma genomförandet av den sökandes kvalitetsledningssystem och de förfaranden och processer med avseende på verifieringsåtgärder som avses i artikel 27.

c)

Bevittna prestanda och behörighet hos ett representativt urval av den ansökandes personal som sysslar med bedömning övervakningsplaner och verifiering av utsläppsrapporter, för att säkerställa att de verkar i enlighet med denna förordning.

2.   Bedömargruppen ska utföra den verksamhet som avses i punkt 1 enligt den harmoniserade standard som avses i artikel 33.

3.   Bedömargruppen ska, enligt kraven i den harmoniserade standard som avses i artikel 33, rapportera in sina resultat och konstaterade avvikelser till den sökande och begära ett svar.

4.   Den sökande ska vidta korrigerade åtgärder för att avhjälpa alla rapporterade avvikelser i enlighet med punkt 3 och i sitt svar visa vilka åtgärder som vidtagits eller som kommer att vidtas inom den tidsram som fastställts av det nationella ackrediteringsorganet för att åtgärda konstaterade avvikelser.

5.   Det nationella ackrediteringsorganet ska granska det svar som den sökande lämnar i enlighet med punkt 4.

6.   Om det nationella ackrediteringsorganet anser att den sökandes svar eller de åtgärder som vidtas är otillräckliga eller icke ändamålsenliga ska organet begära att de sökande tillhandahåller ytterligare information eller vidtar ytterligare åtgärder.

7.   Dessutom kan det nationella ackrediteringsorganet begära bevisning för eller genomföra en uppföljande bedömning för att bedöma det faktiska genomförandet av de korrigerande åtgärderna.

Artikel 37

Beslut om ackreditering och ackrediteringsbevis

1.   När beslut om beviljande, förlängning eller förnyelse av en sökandes ackreditering förbereds och sedan fattas, ska det nationella ackrediteringsorganet beakta de krav som uppställs i den harmoniserade standard som avses i artikel 33.

2.   När det nationella ackrediteringsorganet har beslutat att bevilja eller förnya en sökandes ackreditering, ska organet utfärda ett ackrediteringsintyg till kontrollören.

3.   Ackrediteringsbevisen ska innehålla minst den information som krävs på grundval av den harmoniserade standard som avses i artikel 33.

4.   Ackrediteringsbeviset ska gälla under en femårsperiod från och med dagen för utfärdandet.

Artikel 38

Årlig tillsyn

1.   Det nationella ackrediteringsorganet ska genomföra en årlig tillsyn av varje kontrollör som det har utfärdat ett ackrediteringsbevis till. Tillsynen ska omfatta minst följande:

a)

Ett besök på plats enligt artikel 36.1 b.

b)

Bevittnande av prestation och behörighet hos ett representativt urval av kontrollörens personal enligt artikel 36.1 c.

2.   Det nationella ackrediteringsorganet ska genomföra den första tillsynen av en kontrollör enligt punkt 1 inom 12 månader efter den dag då ackrediteringsbeviset utfärdades.

3.   Tillsynsplaneringen ska, enligt kraven i den harmoniserade standard som avses i artikel 33, ge det nationella ackrediteringsorganet möjlighet att bedöma representativa prov på kontrollörens verksamhet med avseende på ackrediteringsintyg och den personal som sköter verifieringsverksamheten.

4.   Det nationella ackrediteringsorganet ska, på grundval av tillsynsresultaten, fatta beslut om fortsatt ackreditering.

5.   När en kontrollör genomför en verifiering i en annan medlemsstat, kan det nationella ackrediteringsorgan som har ackrediterat kontrollören begära att det nationella ackrediteringsorganet i den medlemsstaten utför tillsyn för dess räkning och under dess ansvar.

Artikel 39

Förnyad bedömning

1.   Innan ett ackrediteringsintyg som det nationella ackrediteringsorganet utfärdat har gått ut ska det göra en förnyad bedömning av kontrollören i fråga för att avgöra om intygets giltighetstid kan förlängas.

2.   Planeringen av omprövningen ska säkerställa att det nationella ackrediteringsorganet bedömer ett representativt urval av kontrollörens verksamhet som omfattas av intyget.

Vid planeringen och genomförandet av den förnyade bedömningen ska det nationella ackrediteringsorganet uppfylla de krav som fastställs i den harmoniserade standard som avses i artikel 33.

Artikel 40

Extraordinär bedömning

1.   Det nationella ackrediteringsorganet får när som helst genomföra en extraordinär bedömning av kontrollören för att säkerställa att denne fortsatt uppfyller kraven i denna förordning.

2.   För att det nationella ackrediteringsorganet ska kunna bedöma behovet av en extraordinär bedömning, ska kontrollören informera organet om alla väsentliga förändringar i fråga om status och verksamhet som är relevanta för ackrediteringen.

Dessa väsentliga förändringar ska innefatta ändringar som nämns i den harmoniserade standard som avses i artikel 33.

Artikel 41

Administrativa åtgärder

1.   Det nationella ackrediteringsorganet kan upphäva eller återkalla en ackreditering av en kontrollör som inte uppfyller kraven i denna förordning.

2.   Det nationella ackrediteringsorganet ska upphäva eller återkalla sin ackreditering av en kontrollör om kontrollören så begär.

3.   Det nationella ackrediteringsorganet ska, enligt den harmoniserade standard som avses i artikel 33 införa, dokumentera, genomföra och upprätthålla ett förfarande för tillfälligt upphävande och återkallande av ackreditering.

4.   Det nationella ackrediteringsorganet ska tillfälligt upphäva kontrollörens ackreditering om kontrollören

a)

inte uppfyller kraven på behörighet enligt artikel 22, på förfaranden för verifieringsverksamhet enligt artikel 27, på intern verifieringsdokumentation enligt artikel 28 eller om opartiskhet och oberoende enligt artikel 30,

b)

överträtt andra specifika villkor som fastställts av det nationella ackrediteringsorganet.

5.   Det nationella ackrediteringsorganet ska återkalla kontrollörens ackreditering om följande inträffar:

a)

Kontrollören har underlåtit att åtgärda orsakerna till ett beslut om att upphäva ackrediteringsbeviset.

b)

Någon person inom kontrollörens högsta ledning har dömts för bedrägeri.

c)

Kontrollören har avsiktligt lämnat oriktiga uppgifter.

6.   Ett nationellt ackrediteringsorgans beslut att upphäva eller återkalla en ackreditering i enlighet med punkterna 1, 4 och 5 får överklagas enligt de förfaranden som fastställs av medlemsstaterna i artikel 5.5 i förordning (EG) nr 765/2008.

7.   Ett nationellt ackrediteringsorgans beslut om att tillfälligt upphäva eller återkalla omfattningen av en ackreditering ska börja gälla när kontrollören meddelas om detta. Det nationella ackrediteringsorganet ska beakta effekterna på verksamhet som genomförts före dessa beslut mot bakgrund av den bristande efterlevnadens art.

8.   Det nationella ackrediteringsorganet ska direkt avsluta ett tillfälligt upphävande av ett ackrediteringsbevis, när det har fått tillräcklig information och drar slutsatsen att kontrollören uppfyller kraven i denna förordning.

KAPITEL V

KRAV FÖR NATIONELLA ACKREDITERINGSORGAN

Artikel 42

Nationella ackrediteringsorgan

1.   De uppgifter som i enlighet med denna förordning avser ackreditering ska utföras av nationella ackrediteringsorgan som utsetts enligt artikel 4.1 i förordning (EG) nr 765/2008.

2.   Vid tillämpningen av denna förordning ska det nationella ackrediteringsorganet utföra sina uppgifter enligt kraven i den harmoniserade standard som avses i artikel 33.

Artikel 43

Bedömargrupp

1.   Det nationella ackrediteringsorganet ska utse en bedömargrupp för varje bedömning som utförs enligt kraven i den harmoniserade standard som avses i artikel 33.

2.   Bedömargruppen ska bestå av en bedömningsledare med ansvar för genomförandet av en bedömning i enlighet med denna förordning och, när så krävs, ett lämpligt antal bedömare eller tekniska experter med relevant kunskap och erfarenhet för ett visst ackrediteringsområde.

3.   I bedömargruppen ska ingå åtminstone en person med följande kvalifikationer:

a)

Kunskap om förordning (EU) 2015/757, den här förordningen och annan berörd lagstiftning enligt artikel 24.2 a.

b)

Kunskaper om olika fartygstypers egenskaper och om övervakning och rapportering av koldioxidutsläpp, bränsleförbrukning och annan relevant information enligt förordning (EU) 2015/757.

Artikel 44

Behörighetskrav för bedömare

1.   Bedömare ska ha behörighet att vidta de åtgärder som avses i artiklarna 36–41. Bedömaren ska därför

a)

uppfylla kraven enligt den harmoniserade standard som avses i artikel 33,

b)

ha kunskaper om sådan granskning av data och annan information som avses i artikel 24.2 b, erhållen genom utbildning eller kontakt med en person med sådan kunskap och erfarenhet av granskning av denna typ av data och information.

2.   Utöver de behörighetskrav som anges i punkt 1 ska bedömningsledaren styrka sin behörighet att leda en bedömningsgrupp.

3.   Utöver de behörighetskrav som anges i punkt 1 ska interna granskare och personer som beslutar om beviljande, utvidgning eller förnyelse av en ackreditering ha tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att kunna utvärdera ackrediteringen.

Artikel 45

Tekniska experter

1.   Det nationella ackrediteringsorganet får ta med tekniska experter i bedömargruppen för att kunna tillhandahålla sådan specifik kunskap och sakkunskap inom ett särskilt område som bedömningsledaren och bedömaren behöver.

2.   Tekniska experter ska genomföra specificerade uppgifter under ledning och fullt ansvar av bedömningsledaren i den berörda bedömargruppen.

Artikel 46

Databaser över ackrediterade kontrollörer

1.   De nationella ackrediteringsorganen ska inrätta och förvalta en databas som ska vara tillgänglig för allmänheten och åtminstone innehålla följande information:

a)

Namnuppgift om, ackrediteringsnummer och adress till varje kontrollör som ackrediterats av det nationella ackrediteringsorganet.

b)

De medlemsstater där kontrollörerna utför verifieringsuppdrag, om tillämpligt.

c)

Datum för beviljande av ackreditering och dess utgångsdatum.

d)

Information om administrativa åtgärder som införts med avseende på kontrollören.

2.   Varje förändring av kontrollörers status ska meddelas kommissionen med användning av en standardiserad mall.

3.   Det organ som erkänts enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 765/2008 ska underlätta och harmonisera tillgången till nationella databaser.

KAPITEL VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 47

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 22 september 2016.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1)  EUT L 123, 19.5.2015, s. 55.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EGT L 204, 21.7.1998, s. 37).

(4)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1927 av den 4 november 2016 om mallar för övervakningsplaner, utsläppsrapporter och dokument om överensstämmelse i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter (EUT L 299, 5.11.2016, s. 1).

(5)  Antagen av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) genom generalförsamlingens resolution A.741 (18).

(6)  Regel 22 i Marpol bilaga VI.

(7)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1928 av den 4 november 2016 om fastställande av transporterad last för andra fartygskategorier än passagerarfartyg, ro-ro-fartyg och containerfartyg i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter (EUT L 299, 5.11.2016, s. 22).

BILAGA

Sektorspecifik behörighet och erfarenhet för sjöfarten

Vid tillämpning av artikel 24.3 ska behörighet och erfarenhet på följande områden beaktas:

—

Förståelse av de relevanta reglerna inom ramen för Marpol- och Solas-konventionerna, t.ex. reglerna om energieffektivitet för fartyg (1) och teknisk norm för NOx  (2), regeln om svaveloxider (3), regeln om kvalitet på eldningsolja (4), intaktstabilitetskoden 2008 och relevanta riktlinjer (t.ex. riktlinjer för utvecklingen av energieffektivitetsplanen för fartyg [SEEMP]).

—

Möjliga synergier mellan övervakning och rapportering enligt förordning (EU) 2015/757 och befintliga maritima förvaltningssystem (t.ex. ISM-koden) och andra relevanta sektorspecifika riktlinjer (t.ex. riktlinjer för utvecklingen av energieffektivitetsplanen för fartyg [SEEMP]).

—

Utsläppskällor ombord på fartyget.

—

Dokumentering av resor och förfaranden som säkerställer att förteckningen över resor (som lämnats in av företaget) är fullständig och korrekt.

—

Tillförlitliga externa källor (fartygsspårningsuppgifter) som kan användas för dubbelkontroll av information mot uppgifter från fartyg.

—

Beräkningsmetoder för bränsleförbrukning, så som de tillämpas av fartyg i praktiken.

—

Tillämpning av osäkerhetsnivåer i enlighet med förordning (EU) 2015/757 och relevant vägledning.

—

Tillämpning av emissionsfaktorer för alla drivmedel som används ombord på fartyget, inbegripet flytande naturgas, hybriddrivmedel och biodrivmedel.

—

Bränslehantering, bränslerening, tanksystem.

—

Fartygsunderhåll/kvalitetskontroll av mätarutrustning.

—

Bunkringshandlingar, inbegripet leveranssedlar för bunkerbränsle.

—

Driftsloggar, rese- och hamnsammandrag, fartygsloggböcker.

—

Kommersiell dokumentation, t.ex. befraktningsavtal, konossement.

—

Gällande föreskrivna krav.

—

Drift av fartygets bunkringssystem.

—

Fartygens fastställande av bränsledensiteten i praktiken.

—

Dataflödesprocesser och -aktiviteter för beräkning av den transporterade lasten (i volym eller massa), enligt vad gom gäller för fartygstyper och verksamheter som omfattas av förordning (EU) 2015/757.

—

Begreppet dödvikt enligt vad som gäller för fartygstyper och verksamheter som omfattas av förordning (EU) 2015/757 i enlighet med genomförandeförordning (EU) 2016/1928.

—

Dataflödesprocesser som används för att beräkna tillryggalagd sträcka och tidsåtgång till sjöss för resor i enlighet med förordning (EU) 2015/757.

—

Maskiner och tekniska system som används ombord på fartyget för att fastställa bränsleförbrukning, transportarbete och annan relevant information.

(1)  Regel 22, bilaga VI till Marpol-konventionen.

(2)  Ändrad teknisk kod om kontroll av utsläpp av kväveoxider från dieselmotorer (NOx-koden) (resolution MEPC.176(58), ändrad genom resolution MEPC.177(58)).

(3)  Regel 14, bilaga VI till Marpol-konventionen.

(4)  Regel 18, bilaga VI till Marpol-konventionen.