28.1.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 21/54 |
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2016/101
av den 26 oktober 2015
om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 med avseende på tekniska tillsynsstandarder för försiktig värdering enligt artikel 105.14
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (1), särskilt artikel 105.14 tredje stycket, och
av följande skäl:
(1) |
Artikel 105 i förordning (EU) nr 575/2013 hänvisar till de standarder för försiktig värdering som är tillämpliga på samtliga positioner i handelslagret. Artikel 34 i den förordningen kräver dock att instituten tillämpar standarderna i artikel 105 på samtliga tillgångar som tas upp till verkligt värde. Sammantaget innebär de ovannämnda artiklarna att kraven på försiktig värdering är tillämpliga på samtliga positioner som tas upp till verkligt värde, oavsett om dessa innehas i handelslagret eller utanför handelslagret, där termen ”positioner” uteslutande avser finansiella instrument och råvaror. |
(2) |
Om tillämpningen av försiktig värdering skulle leda till ett lägre absolut balansvärde för tillgångar, eller ett högre absolut balansvärde för skulder än vad bokföringen visar, bör en ytterligare värdejustering beräknas som det absoluta värdet av differensen mellan de två, eftersom det försiktiga värdet alltid ska vara lika med eller lägre än det verkliga värdet av tillgångar, och lika med eller högre än det verkliga värdet av skulder. |
(3) |
För värderingspositioner för vilka en ändring i redovisningsvärdering endast har en partiell inverkan eller noll inverkan på kärnprimärkapitalet bör ytterligare värdejusteringar endast tillämpas på den andel av förändringen i redovisningsvärdering som påverkar kärnprimärkapitalet. Dessa inkluderar positioner som är föremål för säkringsredovisning, positioner som kan säljas i den utsträckning som deras värderingsförändringar underställs ett försiktighetsfilter och exakt matchande balanserande positioner. |
(4) |
Ytterligare värdejusteringar bestäms endast i syfte att beräkna justeringar till kärnprimärkapitalet där så krävs. Ytterligare värdejusteringar påverkar inte fastställandet av kapitalbaskrav enligt artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013 (såvida inte undantaget för mindre verksamhet i handelslagret enligt artikel 94 i den förordningen är tillämpligt). |
(5) |
För att tillhandahålla ett konsekvent ramverk enligt vilket instituten beräknar ytterligare värdejusteringar krävs en tydlig definition av målnivån för tillförlitlighet och de inslag av värderingsosäkerhet som bör beaktas när man bestämmer ett försiktigt värde tillsammans med definierade metoder för att uppnå den nödvändiga tillförlitlighetsnivån baserat på rådande marknadsförhållanden. |
(6) |
Ytterligare värdejusteringar för marknadsprisosäkerhet, slutavräkningskostnader och modellrisker bör beräknas på grundval av värderingsexponeringar som baseras på finansiella instrument eller portföljer av finansiella instrument. För dessa syften får finansiella instrument kombineras i portföljer när, vad gäller marknadsprisosäkerhet och avräkningskostnader för värdejusteringar av modellrisker, instrumenten värderas på grundval av samma riskfaktor eller när, för värdejusteringar av modellrisker, dessa värderas på grundval av samma prissättningsmodell. |
(7) |
Eftersom vissa ytterligare värderingsjusteringar som hänför sig till värderingsosäkerhet inte är additiva bör en aggregeringsansats som kan beakta diversifieringsvinster tillåtas inom vissa kategorier av ytterligare värderingsjusteringar för de delar av de ytterligare värdejusteringarna som inte hänför sig till ett inslag av förväntad exitkostnad som inte är inkluderad i verkligt värde. När det gäller aggregering av ytterligare värderingsjusteringar bör det vara möjligt att erhålla diversifieringsvinster på differensen mellan förväntat värde och försiktigt värde så att banker med verkligt värde som redan är försiktigare än förväntat värde inte erhåller lägre diversifieringsvinster än dem som använder förväntat värde som verkligt värde. |
(8) |
Eftersom institut som innehar små portföljer till verkligt värde i allmänhet omfattas av begränsad värderingsosäkerhet bör de tillåtas tillämpa en enklare metod för att beräkna ytterligare värderingsjusteringar än de institut som har större portföljer till verkligt värde. För att fastställa om en enklare ansats kan användas bör storleken på portföljer till verkligt värde bedömas på varje nivå på vilken kapitalkrav beräknas. |
(9) |
För att behöriga myndigheter ska kunna bedöma att de instituten har korrekt tillämpat kraven för bedömning av den aggregerade nivån ytterligare värdejusteringar som krävs, bör instituten upprätthålla lämplig dokumentation, system och kontroller. |
(10) |
Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten har lagt fram för kommissionen. |
(11) |
EBA har anordnat öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning bygger på, analyserat de därmed sammanhängande potentiella kostnaderna och fördelarna och begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (2). |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Metod för att beräkna ytterligare värdejusteringar
Instituten ska beräkna de sammanlagda ytterligare värdejusteringar som är nödvändiga för att justera de verkliga värdena till det försiktiga värdet och beräkna dessa varje kvartal enligt metoden som beskrivs i kapitel 3, utom om de uppfyller villkoren för att använda den metod som anges i kapitel 2.
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
a) värderingsposition : ett finansiellt instrument eller en råvara eller en portfölj av finansiella instrument eller råvaror som innehas både i handelslagret och utanför handelslagret, som upptas till verkligt värde.
b) värderingsindata : en på marknaden observerbar eller icke observerbar parameter eller matris av parametrar som påverkar verkligt värde på en värderingsposition.
c) värderingsexponering : beloppet på en värderingsposition som är känslig för förändringen i en värderingsindata.
Artikel 3
Marknadsdatakällor
1. När institut beräknar ytterligare värderingsjusteringar ska de beakta samma uppsättning marknadsdata som de data som används i det oberoende priskontrollförfarande som avses i artikel 105.8 i förordning (EU) nr 575/2013, med, i tillämpliga fall, föremål för de justeringar som beskrivs i den artikeln.
2. Institut ska beakta alla tillgängliga och tillförlitliga marknadsdatakällor för att bestämma ett försiktigt värde, inklusive, i tillämpliga fall, var och en av de följande:
a) |
Börskurser på en likvid marknad. |
b) |
Handel med exakt samma eller mycket snarlika instrument, antingen från institutets egen dokumentation eller, om tillgängligt, från marknadsomfattande handel. |
c) |
Marknadsnoteringar från börsmäklare eller andra marknadsaktörer. |
d) |
Konsensusservicedata. |
e) |
Indikativa mäklarnoteringar. |
f) |
Värderingar av motpartssäkerheter. |
3. I de fall där en expertbaserad metod tillämpas för de syften som anges i artiklarna 9–11 ska alternativa metoder och informationskällor beaktas, inbegripet de som följer, där tillämpligt:
a) |
Användning av indirekta uppgifter som grundar sig på liknande instrument för vilka tillräckliga data är tillgängliga. |
b) |
Tillämpning av försiktiga skiften på värderingsindata. |
c) |
Fastställande av naturliga gränser för ett instruments värde. |
KAPITEL II
FÖRENKLAD METOD FÖR ATT BERÄKNA YTTERLIGARE VÄRDEJUSTERINGAR
Artikel 4
Villkor för användande av den förenklade metoden
1. Instituten får använda den förenklade metoden som beskrivs i detta kapitel endast om summan av det absoluta värdet på tillgångar och skulder redovisade till verkligt värde, såsom det anges i institutets finansiella rapporter enligt den tillämpliga redovisningsramen, understiger 15 miljarder euro.
2. Exakt matchande, balanserande tillgångar och skulder redovisade till verkligt värde ska undantas från beräkningen i punkt 1. För tillgångar och skulder som redovisas till verkligt värde och för vilka en förändring i redovisningsvärdering har partiell eller noll inverkan på kärnprimärkapitalet ska deras värde endast tas upp i proportion till inverkan av den relevanta värderingsförändringen på kärnprimärkapitalet.
3. Tröskeln som avses i punkt 1 ska tillämpas på individuell och konsoliderad basis. Om tröskelvärdet överskrids på konsoliderad basis, ska huvudmetoden tillämpas på alla företag som ingår i konsolideringen.
4. Om institut som tillämpar den förenklade metoden inte uppfyller villkoret i punkt 1 under två kvartal i rad ska de omedelbart meddela den behöriga myndigheten och nå en överenskommelse om en plan för att genomföra den metod som avses i kapitel 3 inom de två följande kvartalen.
Artikel 5
Beräkning av ytterligare värdejusteringar enligt den förenklade metoden
Instituten ska beräkna ytterligare värdejusteringar enligt den förenklade metoden som 0,1 % av summan av det absoluta värdet av tillgångar och skulder som redovisas till verkligt värde som inkluderas inom den tröskelberäkning som fastställs i artikel 4.
Artikel 6
Beräkning av totala ytterligare värdejusteringar enligt den förenklade metoden
För de institut som tillämpar den förenklade metoden ska de totala ytterligare värderingsjusteringarna enligt artikel 1 vara de ytterligare värderingsjusteringar som beräkningen i artikel 5 resulterar i.
KAPITEL III
HUVUDMETOD FÖR ATT BESTÄMMA YTTERLIGARE VÄRDEJUSTERINGAR
Artikel 7
Översikt av huvudmetoden
1. Instituten ska beräkna de ytterligare värdejusteringarna enligt huvudmetoden genom att tillämpa följande tvåstegsmetod:
a) |
De ska beräkna ytterligare värdejusteringar för var oh en av de kategorier som beskrivs i punkterna 10 och 11 i artikel 105 i förordning (EU) nr 575/2013 (ytterligare värdejusteringar på kategorinivå) enligt punkt 2 i den artikeln. |
b) |
De ska summera de belopp som led a resulterar i för varje ytterligare värdejustering på kategorinivå för att bestämma de totala ytterligare värdejusteringarna enligt artikel 1. |
2. Vid tillämpning av punkt 1 a ska institut beräkna ytterligare värdejusteringar på kategorinivå på ett av följande sätt:
a) |
Enligt artiklarna 9–17. |
b) |
Enligt en nödfallsmetod, om artiklarna 9–17 inte är möjliga att tillämpa för vissa positioner, med vars hjälp de ska identifiera de därtill hörande finansiella instrumenten och beräkna en ytterligare värdejustering som summan av följande:
|
Vid tillämpning av punkt b i) ska ”orealiserade nettovinsten” betyda förändringen, om den är positiv, i verkligt värde sedan handeln inleddes, bestämd enligt principen ”först in – först ut”.
Artikel 8
Allmänna bestämmelser för beräkningen av ytterligare värderingsjusteringar enligt huvudmetoden
1. För tillgångar och skulder som redovisas till verkligt värde för vilka en ändring i redovisningsvärdering har en partiell inverkan eller noll inverkan på kärnprimärkapitalet ska ytterligare värdejusteringar endast beräknas baserat på den andel av redovisningsvärderingsförändringen som påverkar kärnprimärkapitalet.
2. När det gäller de ytterligare värdejusteringar på kategorinivå som beskrivs i artiklarna 14–17 ska institut sträva efter att uppnå en tillförlitlighetsnivå för det försiktiga värdet som motsvarar den som anges i artiklarna 9–13.
3. Ytterligare värdejusteringar ska anses vara de tillkommande värdejusteringar som krävs för att uppnå det identifierade försiktiga värdet, utöver all eventuell justering som tillämpats i institutets verkliga värde som kan identifieras som inriktad på att hantera samma källa till värderingsosäkerhet som de ytterligare värdejusteringarna. Om en justering som tillämpats i institutets verkliga värde inte kan identifieras som inriktad på att hantera en specifik kategori ytterligare värdejusteringar på den nivå där de ifrågavarande ytterligare värdejusteringarna beräknas, ska den justeringen inte inkluderas i beräkningen av ytterligare värdejusteringar.
4. Ytterligare värdejusteringar ska alltid vara positiva, inbegripet på värderingsexponeringsnivå, kategorinivå, både före och efter aggregering.
Artikel 9
Beräkning av ytterligare värdejusteringar för marknadsprisosäkerhet
1. Ytterligare värdejusteringar för marknadsprisosäkerhet ska beräknas på värderingsexponeringsnivå.
2. Den ytterligare värdejusteringen för marknadsprisosäkerhet ska endast anses ha noll värde när båda av följande villkor är uppfyllda:
a) |
Institutet har antingen solida bevis för ett marknadspris för en värderingsexponering eller kan ett pris bestämmas från tillförlitliga data på grundval av en likvid tvåvägsmarknad på det sätt som beskrivs i artikel 338.1 andra stycket i förordning (EU) nr 575/2013. |
b) |
De marknadsdatakällor som anges i artikel 3.2 indikerar ingen materiell värderingsosäkerhet. |
3. När en värderingsexponering exponeringen inte kan visas ha noll ytterligare värdejustering, när de bedömer ytterligare värdejustering för marknadsprisosäkerhet ska instituten använda de datakällor som definieras i artikel 3. I detta fall ska beräkningen av ytterligare värdejustering för marknadsprisosäkerhet utföras enligt beskrivningen i punkterna 4 och 5.
4. Institut ska beräkna ytterligare värdejusteringar på värderingsexponeringar avseende varje värderingsindata (valuation input) som använts i den relevanta värderingsmodellen.
a) |
Finkornigheten (granulariteten) vid vilken de ytterligare värdejusteringarna i fråga ska bedömas ska vara någon av följande:
|
b) |
Var och en av de värderingsindata som avses i led a i ska behandlas separat. Om en värderingsindata består av en parametermatris, ska ytterligare värdejusteringar beräknas baserade på värderingsexponeringar avseende varje parameter inom den matrisen. Om en värderingsindata inte hänför sig till omsättningsbara instrument ska institut kartlägga värderingsindatan och den dithörande värderingsexponeringen till en uppsättning omsättningsbara marknadsinstrument. Institut får minska antalet parametrar i värderingsindata för att beräkna ytterligare värdejusteringar med användning av varje tänkbar lämplig metod förutsatt att de reducerade parametrarna uppfyller samtliga följande krav:
|
c) |
I denna punkt ska ”variansmått 1” betyda värderingsexponeringens resultatvarians baserat på den oreducerade värderingsindatan och ”variansmått 2” ska betyda värderingsexponeringens resultatvarians baserat på den oreducerade värderingsindatan minus värderingsexponeringen baserad på den reducerade värderingsindatan. Om ett minskat antal parametrar används vid beräkningen av ytterligare värdejusteringar, ska bestämmandet att de kriterier som anges i led b har uppfyllts underställas oberoende kontrollfunktionsgranskning av nettningsmetoden och intern validering minst en gång om året. |
5. Ytterligare värdejusteringar på grund av marknadsprisosäkerhet ska bestämmas enligt följande:
a) |
Om det finns tillräckliga data för att konstruera ett intervall av rimliga värden för en värderingsindata:
|
b) |
Om otillräckliga data finns för att konstruera ett rimligt intervall av värden för en värderingsindata, ska institut använda en expertbaserad metod med användning av tillgänglig kvalitativ och kvantitativ information för att uppnå en nivå av tillförlitlighet i det försiktiga värdet för värderingsindatan som motsvarar det som ställts upp som mål i led a. Institut ska till behöriga myndigheter meddela de värderingsexponeringar för vilka denna metod tillämpas, och den metod som använts för att bestämma den ytterligare värdejusteringen. |
c) |
Instituten ska beräkna den ytterligare värdejusteringen för marknadsprisosäkerhet baserad på en av följande metoder:
|
6. Institut ska beräkna den totala ytterligare värdejusteringen per kategorinivå för marknadsprisosäkerhet genom att på ytterligare värdejusteringar för individuell marknadsprisosäkerhet tillämpa de formler för antingen metod 1 eller metod 2 som anges i bilagan.
Artikel 10
Beräkning av ytterligare värdejusteringar för slutavräkningskostnader
1. Ytterligare värdejusteringar för slutavräkningskostnader ska beräknas på värderingsexponeringsnivå (”Ytterligare värdejusteringar för individuella slutavräkningskostnader”).
2. När ett institut har beräknat en ytterligare värdejustering för marknadsprisosäkerhet för en värderingsexponering som baseras på ett exitpris (exit price), kan den ytterligare värdejusteringen för slutavräkningskostnad bedömas ha noll värde.
3. Om ett institut tillämpar det undantag som avses i punkt 5 i artikel 105 i förordning (EU) nr 575/2013, kan den ytterligare värdejusteringen för slutavräkningskostnader bedömas ha noll värde, under förutsättning att institutet kan styrka att det är till 90 % säker på att tillräcklig likviditet finns för att stödja utgången ur de dithörande värderingsexponeringarna till medelpris (”mid-price”).
4. Om en värderingsexponering inte kan visas ha noll ytterligare värdejustering för slutavräkningskostnader ska instituten använda de datakällor som definieras i artikel 3. I detta fall ska beräkningen av ytterligare värdejustering för slutavräkningskostnader utföras på det sätt som beskrivs i punkterna 5 och 6 i denna artikel.
5. Institut ska beräkna ytterligare värdejusteringar för slutavräkningskostnader på värderingsexponeringar som är hänförliga till varje värderingsindata som använts i den relevanta värderingsmodellen.
a) |
Finkornigheten (granulariteten) vid vilken de ytterligare värdejusteringarna för slutavräkningskostnader ska bedömas ska vara någon av följande:
|
b) |
Varje värderingsindata som avses i led a i ska behandlas separat. Om värderingsindata består av en parametermatris, ska institut bedöma ytterligare värdejusteringar för slutavräkningskostnader baserat på de värderingsexponeringar som kan hänföras till varje parameter inom den matrisen. Om värderingsindata inte avser omsättningsbara instrument ska instituten uttryckligen kartlägga (map) värderingsingångsparametern och de dithörande värderingsexponeringen till en uppsättning på marknaden omsättningsbara instrument. Institut får minska antalet parametrar i värderingsindata för att beräkna ytterligare värdejusteringar med användning av varje tänkbar lämplig metod förutsatt att de reducerade parametrarna uppfyller samtliga följande krav:
I denna punkt ska variansmått 1 betyda värderingsexponeringens resultatvarians baserad på den oreducerade värderingsindatan och variansmått 2 betyda värderingsexponeringens resultatvarians baserad på de oreducerade värderingsindata minus värderingsexponeringen baserad på den reducerade värderingsindatan. |
c) |
Om ett minskat antal parametrar används för beräkningen av ytterligare värdejusteringar, ska bestämningen att kriterierna i led b är uppfyllda underställas oberoende kontrollfunktionsgranskning och intern validering minst en gång om året. |
6. Ytterligare värdejusteringar på grund av slutavräkningskostnader ska fastställas enligt följande:
a) |
Om det finns tillräckliga data för att konstruera ett intervall av rimliga marginaler (spreads) mellan köp- och säljkurs för en värderingsindata ska institut skatta en punkt inom det intervall där de är till 90 % säkra på att den marginal (spread) de kan uppnå om de gick ur värderingsexponeringen skulle vara till det priset eller ett bättre pris. |
b) |
Om det finns otillräckliga data för att konstruera ett rimligt intervall av marginaler (spreads) mellan köp- och säljkurs ska instituten använda en expertbaserad metod med användning av tillgänglig kvalitativ och kvantitativ information för att uppnå en nivå av säkerhet i det försiktiga värdet som motsvarar det som uppställs som mål när det föreligger ett intervall av rimliga värden. Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna om för vilka värderingsexponeringar denna metod tillämpas, och den metodik som använts för att fastställa den ytterligare värdejusteringen. |
c) |
Institut ska beräkna den ytterligare värdejusteringen för slutavräkningskostnader genom att tillämpa 50 % av den uppskattade marginalen (spreaden) mellan köp- och säljkurs beräknad i enlighet med antingen led a eller led b på värderingsexponeringarna som hänför sig till den värderingsindata som definieras i punkt 5. |
7. Instituten ska beräkna den totala ytterligare värdejusteringsnivå per kategori för slutavräkningskostnader genom att för de enskilda ytterligare värdejusteringarna för slutavräkningskostnader tillämpa formeln för antingen metod 1 eller metod 2 i bilagan.
Artikel 11
Beräkning av ytterligare värdejustering för modellrisk
1. Institut ska uppskatta en ytterligare värdejustering för modellrisk för varje värderingsmodell (individuell ytterligare värdejustering för modellrisk) genom att beakta värderingsmodellrisk som uppstår till följd av det kan förekomma en rad olika modeller eller modellkalibreringar som används av marknadsaktörer, och avsaknaden av ett fast exitpris för den specifika produkt som värderas. Institut ska inte beakta värderingsmodellrisk som uppstår på grund av kalibreringar från marknadshärledda parametrar, vilka ska fångas in enligt artikel 9.
2. Den ytterligare värdejusteringen för modellrisk ska beräknas med användning av någon av de metoder som definieras i punkterna 3 och 4.
3. Om möjligt ska institut beräkna den ytterligare värdejusteringen för modellrisk genom att bestämma ett intervall av rimliga värderingar som tas fram genom alternativa lämpliga modellerings- och kalibreringsmetoder. I detta fall ska institut skatta en punkt inom det resulterande värderingsintervallet där de är till 90 % säkra på att de skulle kunna gå ur värderingsexponeringen till det priset eller ett bättre pris.
4. Om institut inte kan använda den metod som definieras i punkt 3, ska de tillämpa en expertbaserad metod för att uppskatta den ytterligare värdejusteringen för modellrisk.
5. Den expertbaserade metoden ska beakta samtliga följande faktorer:
a) |
Komplexiteten i de produkter som är relevanta för modellen. |
b) |
De många olika slagen av möjliga matematiska metoder och modellparametrar, där dessa inte hänför sig till marknadsvariabler. |
c) |
den grad i vilken marknaden för relevanta produkter är ”enkelriktad”. |
d) |
förekomsten av risker i relevanta produkter som inte går att säkra mot. |
e) |
modellens lämplighet i att fånga in hur pay-off för produkterna i portföljen förhåller sig. |
Institut ska meddela de behöriga myndigheterna för vilka modeller denna metod tillämpas, och den metod som använts för att bestämma den ytterligare värdejusteringen.
6. Om instituten använder den metod som beskrivs i punkt 4, ska metodens försiktighet bekräftas årligen genom att jämföra följande:
a) |
De ytterligare värdejusteringarna beräknade med hjälp av den metod som beskrivs i punkt 4, om den tillämpades på ett väsentligt urval av de värderingsmodeller för vilka institutet tillämpar metoden i punkt 3, och |
b) |
de ytterligare värdejusteringar som metoden i punkt 3 ger upphov till för samma urval av värderingsmodeller. |
7. Institut ska beräkna den totala ytterligare värdejusteringsnivån per kategori för modellrisk genom att för de individuella ytterligare värdejusteringarna för modellrisk tillämpa formeln för antingen metod 1 eller metod 2 i bilagan.
Artikel 12
Beräkning av ytterligare värdejustering för ej intjänade kreditmarginaler (credit spreads)
1. Institut ska beräkna den ytterligare värdejusteringen för ej intjänade räntemarginaler så att den återspeglar värderingsosäkerheten i fråga om den justering som krävs enligt den tillämpliga redovisningsramen för att inkludera nuvärdet av förväntade förluster till följd av motpartsfallissemang på derivatpositioner.
2. Institut ska inkludera den del av den ytterligare värdejusteringen som hänför sig till marknadsprisosäkerhet inom kategorin ytterligare värdejusteringar för marknadsprisosäkerhet. Den del av den ytterligare värdejusteringen som hänför sig till osäkerhet om slutavräkningskostnad ska inkluderas i kategorin ytterligare värdejusteringar för slutavräkningskostnader. Den del av den ytterligare värdejusteringen som avser modellrisk ska inkluderas i kategorin ytterligare värdejusteringar för modellrisk.
Artikel 13
Beräkning av ytterligare värdejustering för investerings- och finansieringskostnader
1. Institut ska beräkna den ytterligare värdejusteringen för investerings- och finansieringskostnader för att återspegla värderingsosäkerheten i de finansieringskostnader som används vid bedömningen av exitpriset enligt den tillämpliga redovisningsramen.
2. Institut ska inkludera den del av den ytterligare värdejusteringen som hänför sig till marknadsprisosäkerhet inom kategorin ytterligare värdejusteringar för marknadsprisosäkerhet. Den del av den ytterligare värdejusteringen som hänför sig till osäkerhet om slutavräkningskostnad ska inkluderas i kategorin ytterligare värdejusteringar för slutavräkningskostnader. Den del av den ytterligare värdejusteringen som avser modellrisk ska inkluderas i kategorin ytterligare värdejusteringar för modellrisk.
Artikel 14
Beräkning av ytterligare värdejustering för koncentrerade positioner
1. Institut ska skatta en ytterligare värdejustering för en koncentrerad position för koncentrerade värderingspositioner (”individuell ytterligare värdejustering för koncentrerade positioner”) genom att tillämpa följande trestegsmetod:
a) |
De ska identifiera koncentrerade värderingspositioner. |
b) |
För varje identifierad koncentrerad värdering värderingsposition, för vilken det saknas ett tillämpligt marknadspris för storleken på värderingpositionen, ska de skatta en försiktig avyttringsperiod (exit period). |
c) |
Om den försiktiga exitperioden överstiger 10 dagar, ska de skatta en ytterligare värdejustering med hänsyn till volatiliteten i värderingsindata, volatiliteten i marginalen mellan köp- säljkurs (bid offer spread) och den hypotetiska exitstrategins effekt på marknadspriserna. |
2. Vid tillämpningen av led a i punkt 1 ska följande övervägas vid identifieringen av koncentrerade värderingspositioner:
a) |
Storleken på alla värderingspositioner i förhållande till likviditeten på den berörda marknaden. |
b) |
Institutets förmåga att handla på den marknaden. |
c) |
Den genomsnittliga dagliga marknadsvolymen och institutets typiska dagliga handelsvolym. Institut ska fastställa och dokumentera den metod som tillämpats för att bestämma koncentrerade värderingspositioner för vilka en ytterligare värdejustering för koncentrerade positioner ska beräknas. |
3. Institut ska beräkna den totala ytterligare värdejusteringen på kategorinivå för ytterligare värdejustering för koncentrerade positioner som summan av individuella ytterligare värdejusteringar för koncentrerade positioner.
Artikel 15
Beräkning av ytterligare värdejusteringar för framtida administrativa kostnader
1. Om ett institut beräknar ytterligare värdejusteringar för marknadsprisosäkerhet och slutavräkningskostnad för en värderingsposition, som implicerar att man helt går ur exponeringen, får institutet uppskatta en ytterligare värdejustering för framtida administrativa kostnader till noll.
2. Om en värderingsexponering inte kan visas ha en ytterligare värdejustering beräknad till noll enligt punkt 1, ska instituten beräkna den ytterligare värdejusteringen för framtida administrativa kostnader (individuella ytterligare värdejusteringar för framtida administrativa kostnader) som beaktar de administrativa kostnaderna och framtida risksäkringskostnaderna under den förväntade livslängden för de värderingsexponeringar för vilka ett direkt exitpris inte tillämpas för den ytterligare värdejusteringen för slutavräkningskostnader, med effekten av en räntesats som ungefärligen motsvarar den riskfria räntan inräknad.
3. Vid tillämpning av punkt 2, ska framtida administrativa kostnader inkludera alla tillkommande personalkostnader och fasta kostnader som sannolikt kommer att uppstå vid förvaltningen av portföljen, men en minskning av dessa kostnader kan antas i takt med att storleken på portföljen minskar.
4. Institut ska beräkna den totala ytterligare värdejusteringen på kategorinivå för ytterligare värdejustering för framtida administrativa kostnader som summan av individuella ytterligare värdejusteringar för framtida administrativa kostnader.
Artikel 16
Beräkning av ytterligare värdejusteringar för förtida avveckling
Instituten ska skatta en ytterligare värdejustering för förtida avveckling som beaktar de potentiella förluster som uppkommer till följd av icke kontraktsenliga förtida avvecklingar av handel för kunders räkning. Den ytterligare värdejusteringen för förtida avveckling ska beräknas med hänsyn till den procentandel av handeln för kunders räkning som tidigare har avvecklats i förtid och de förluster som uppstår i sådana fall.
Artikel 17
Beräkning av ytterligare värdejustering för operativ risk
1. Institut ska skatta en ytterligare värdejustering för operativ risk genom att bedöma de potentiella förluster som kan uppkomma till följd av operativa risker som sammanhänger med värderingsprocesser. I denna uppskattning ska ingå en bedömning av värderingspositioner som bedöms vara riskutsatta under processen med substansgranskningen av balansräkningen, inklusive sådana som följer av rättsliga tvister.
2. Om ett institut tillämpar den avancerade mätningsmetoden för operativ risk på det sätt som närmare anges i del tre avdelning III kapitel 4 i förordning (EU) nr 575/2013, får det rapportera en ytterligare värdejustering för operativ risk beräknad till noll, förutsatt att det företer bevis för att den operativa risken i samband med värderingsprocesser, såsom den bestäms enligt punkt 1, i full utsträckning beaktats i beräkningen enligt den avancerade mätningsmetoden.
3. I andra fall än de som avses i punkt 2 ska institutet beräkna en operativ en ytterligare värdejustering för operativ risk på 10 % av summan av de totala ytterligare värdejusteringarna på kategorinivå för marknadsprisosäkerhet och slutavräkningskostnader.
KAPITEL IV
DOKUMENTATION, SYSTEM OCH KONTROLLER
Artikel 18
Dokumentationskrav
1. Institut ska på lämpligt sätt dokumentera den försiktiga värderingsmetoden. Denna dokumentation ska inbegripa interna riktlinjer ger vägledning om samtliga följande punkter:
a) |
Urvalet av olika metoder för att kvantifiera ytterligare värdejusteringar för varje värderingsposition. |
b) |
Rangordning av metoder för varje tillgångsklass, produkt eller värderingsposition. |
c) |
Rangordning av marknadsdatakällor som används i metoden för ytterligare värdejustering. |
d) |
De utmärkande egenskaper som krävs av marknadsdata för att motivera en ytterligare värdejustering beräknad till noll för varje tillgångsklass, produkt eller värderingsposition. |
e) |
Den tillämpade metoden i de fall en expertbaserad ansats används för att bestämma en ytterligare värdejustering. |
f) |
Metoden för att bestämma huruvida en värderingsposition kräver en ytterligare värdejustering för koncentrerad position. |
g) |
Den antagna avyttringstidshorisonten för beräkningen av ytterligare värdejusteringar för koncentrerade positioner, om tillämpligt. |
h) |
De tillgångar och skulder redovisade till verkligt värde för vilka en förändring i redovisningsvärdering har partiell inverkan eller noll inverkan på kärnprimärkapital enligt artikel 4.2 och artikel 8.1. |
2. Institut ska också föra böcker för att göra det möjligt att analysera beräkningen av ytterligare värdejusteringar på värderingsexponeringsnivå, och information från beräkningsprocessen för ytterligare värdejusteringar ska lämnas till den verkställande ledningen för att göra det möjligt att få förståelse för graden av värderingsosäkerhet om institutets portfölj av positioner redovisade till verkligt värde.
3. Den dokumentation som specificeras i punkt 1 ska ses över åtminstone årligen och godkännas av den verkställande ledningen.
Artikel 19
System- och kontrollkrav
1. Ytterligare värdejusteringar ska inledningsvis godkännas, och därefter övervakas, av en oberoende kontrollenhet.
2. Institut ska ha effektiva kontroller som hänför sig till styrningen av alla positioner redovisade till verkligt värde, och tillräckliga resurser för att genomföra de kontrollerna och säkerställa stabila värderingsprocesser även under en period av stress. Dessa ska inkludera samtliga följande punkter:
a) |
En minst årlig översyn av värderingsmodellresultat. |
b) |
Företagsledningens skriftliga godkännande av alla väsentliga förändringar i värderingsriktlinjer. |
c) |
En tydlig redogörelse för institutets riskbenägenhet avseende exponering mot positioner som är utsatta för värderingsosäkerhet, vilken övervakas på aggregerad nivå för hela institutet. |
d) |
Oberoende i värderingsprocessen mellan risktagande enheter och kontrollenheter. |
e) |
En heltäckande internrevisionsprocess med anknytning till värderingsprocesser och kontroller. |
3. Institut ska se till att det finns effektiva och konsekvent tillämpade kontroller som hänför sig till värderingsprocessen för positioner redovisade till verkligt värde. Dessa kontroller ska vara föremål för regelbunden intern revisionsgranskning. Kontrollerna ska inkludera följande:
a) |
Ett exakt definierat produktinventarium för hela institutet, som säkerställer att varje värderingsposition är unikt kartlagd (mappad) till en produktdefinition. |
b) |
Värderingsmetoder för varje produkt i inventariet som omfattar modellval och modellkalibrering, justeringar till verkligt värde, ytterligare värdejusteringar, oberoende prisverifieringsmetoder som är tillämpliga på produkten, samt mätningen av värderingsosäkerhet. |
c) |
En valideringsprocess som, för varje produkt, säkerställer att både de risktagande avdelningarna och de relevanta kontrollavdelningarna godkänner de metoder på produktnivå som beskrivs i led b och bestyrker att de avspeglar nuvarande praxis för varje värderingsposition som är kartlagd till produkten. |
d) |
Definierade tröskelvärden baserade på observerade marknadsdata för att bestämma när värderingsmodeller inte längre är tillräckligt robusta. |
e) |
En formell prisverifieringsprocess (IPV) baserad på priser som är oberoende av det ifrågavarande handlarbordet. |
f) |
Ett nytt förfarande för produktgodkännande som hänvisar till produktinventariet och inbegriper alla för riskmätning relevanta interna intressenter, riskkontroll, finansiell rapportering och ansvarsfördelning för och verifiering av värderingar av finansiella instrument. |
g) |
En ny reformerad granskningsprocess för att säkerställa att prisuppgifter från nya slag av handel används för att bedöma huruvida värderingar av liknande värderingsexponeringar är tillräckligt försiktiga. |
KAPITEL V
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 20
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 26 oktober 2015.
På kommissionens vägnar
Jean-Claude JUNCKER
Ordförande
(1) EUT L 176, 27.6.2013, s. 1.
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).
BILAGA
Formel som ska användas för aggregering av ytterligare värdejusteringar enligt artiklarna 9.6, 10.7 och 11.7
Metod 1
APVA |
= |
(FV – PV) – 50 % · (FV – PV) = (50 % · (FV – PV) |
AVA |
= |
Σ APVA |
Metod 2
APVA |
= |
max {0, (FV – PV) – 50 % · (EV – PV)} = max {0, FV – 50 % · (EV + PV)} |
AVA |
= |
Σ APVA |
Där:
FV |
= |
Värderingsexponeringsnivån för verkligt värde efter det att eventuella redovisningsjusteringar tillämpats i institutets verkliga värde som kan identifieras som inriktat på att hantera samma källa till värderingsosäkerhet som den relevanta ytterligare värdejusteringen, |
PV |
= |
Värderingsexponeringsnivån för försiktigt värde fastställt i enlighet med denna förordning, |
EV |
= |
Det förväntade värdet vid en värderingsexponeringsnivå taget från en rad möjliga värden, |
APVA |
= |
Den ytterligare värdejusteringen på värderingsexponeringsnivå efter justering för aggregering, |
AVA |
= |
Den ytterligare värdejusteringen på total kategorinivå efter justering för aggregering. |