8.8.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 211/3

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2015/1366

av den 11 maj 2015

om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller stöd inom biodlingssektorn

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (1), särskilt artiklarna 56.1, 223.2 och 231.1,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (2), särskilt artikel 106.5, och

av följande skäl:

(1)

Förordning (EU) nr 1308/2013 ersatte rådets förordning (EG) nr 1234/2007 (3) och innehåller nya bestämmelser för stöd inom biodlingssektorn. Den ger kommissionen befogenhet att anta delegerade akter och genomförandeakter på detta område. För att säkra att stödordningen fungerar i den nya rättsliga ramen behöver vissa bestämmelser antas genom sådana akter. Dessa akter bör ersätta kommissionens förordning (EG) nr 917/2004 (4).

(2)	Enligt artikel 55 i förordning (EU) nr 1308/2013 får medlemsstaterna utarbeta nationella treårsprogram för biodlingssektorn (biodlingsprogram). Det är nödvändigt att fastställa basen för tilldelningen av unionens finansiella bidrag till deltagande medlemsstater.

(3)	Antalet bikupor i varje deltagande medlemsstat är en indikator på storleken på medlemsstaternas biodlingssektor. Varje deltagande medlemsstats andel av det totala antalet bikupor i unionen utgör en enkel bas för tilldelningen av unionens bidrag till biodlingsprogrammen.

(4)	För att säkra en sund distribuering av unionsmedel bör de deltagande medlemsstaterna ha en tillförlitlig metod för att fastställa antalet bikupor på sitt territorium.

(5)	Eftersom antalet bisamhällen varierar mellan årstiderna bör det anges under vilken period som antalet bikupor ska fastställas.

(6)

Kommissionen behöver inte veta antalet bikupor i medlemsstaterna enbart för tilldelningen av unionens bidrag till biodlingsprogrammen utan även för att kunna följa utvecklingen av antal bikupor i medlemsstaterna så att man kan utvärdera effekterna av stödåtgärder inom biodlingssektorn och informera allmänheten. De deltagande medlemsstaterna bör därför på årsbasis meddela kommissionen antalet bikupor som fastställts i enlighet med denna förordning.

(7)	För att alla medlemsstater ska kunna genomföra ett kostnadseffektivt biodlingsprogram bör ett specificerat minimibelopp per program fastställas för unionsstödet.

(8)

För att garantera ett effektivt och ändamålsenligt utnyttjande av unionens medel för biodling bör medlemsstaterna undvika dubbelfinansiering av sina biodlingsprogram inom ramen för stöd till biodlingssektorn i enlighet med artikel 55 i förordning (EU) nr 1308/2013 och landsbygdsutvecklingsstöd i enlighet med Europaparlaments och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 (5).

(9)

För de medlemsstater som inte har infört euron bör man fastställa bestämmelser för fastställandet av den växelkurs som ska tillämpas på finansieringen av biodlingsprogram. Den avgörande händelse för växelkursen som ska användas för bidragssatsen ska vara den som anges i artikel 34.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 907/2014 (6).

(10)

För att säkerställa en smidig övergång från biodlingsåtgärderna enligt förordning (EG) nr 1234/2007 till åtgärderna enligt förordning (EU) nr 1308/2013 bör medlemsstaterna ha möjlighet att i sina biodlingsprogram som godkänts före den 1 januari 2014 inkludera nya biodlingsåtgärder som anges i artikel 55.4 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(11)

Övergångsåtgärder behövs för tilldelningen av unionens bidrag till biodlingsprogrammen för 2017–2019. För att säkra kontinuiteten med biodlingsprogrammen för 2014–2016 och ge alla medlemsstater tillräcklig tid att ta fram en tillförlitlig metod för att fastställa antalet bikupor som är klara för övervintring mellan den 1 september och den 31 december, bör tilldelningen av unionsmedel till biodlingsprogram för 2017–2019 grundas på antalet bikupor som medlemsstaterna meddelade 2013 för sina respektive biodlingsprogram för 2014–2016.

(12)	Av tydlighetsskäl och för att skapa rättslig säkerhet bör förordning (EG) nr 917/2004 upphöra att gälla.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bikupor

I denna förordning avses med bikupa den enhet innehållande en koloni honungsbin som används för produktion av honung, andra biodlingsprodukter eller för avelsmaterial för honungsbin samt alla element som krävs för dess överlevnad.

Artikel 2

Metod för att fastställa antalet bikupor

Medlemsstater som inkommer med nationella program för biodlingssektorn enligt artikel 55 i förordning (EU) nr 1308/2013 (biodlingsprogram) ska använda en tillförlitlig metod för att mellan den 1 september och den 31 december varje år fastställa antalet bikupor klara för övervintring som finns på deras territorium.

Artikel 3

Anmälan av antalet bikupor

Från och med 2017 ska medlemsstater som inkommer med biodlingsprogram till kommissionen varje år anmäla antalet bikupor som är klara för övervintring på deras territorium i enlighet med den metod som avses i artikel 2.

Artikel 4

Unionens bidrag till biodlingsprogram

Unionens bidrag till biodlingsprogrammen ska tilldelas medlemsstater med biodlingsprogram i proportion till det genomsnittliga totala antal bikupor som i enlighet med artikel 3 anmäls av dessa medlemsstater under de två kalenderår som närmast föregår anmälan av biodlingsprogrammen till kommissionen. Unionens lägsta bidrag ska uppgå till 25 000 euro per biodlingsprogram.

Om den unionsfinansiering som en medlemsstat begär för sitt biodlingsprogram är lägre än tilldelningen enligt första stycket, får unionens bidrag till övriga medlemsstaters biodlingsprogram ökas i proportion till det respektive antal bikupor som dessa har anmält.

Artikel 5

Undvikande av dubbelfinansiering

Medlemsstaterna ska se till att ingen dubbelfinansiering förekommer av biodlingsprogrammen inom ramen för stödet till biodlingssektorn enligt artikel 55 i förordning (EU) nr 1308/2013 och landsbygdsutvecklingsstöd enligt förordning (EU) nr 1305/2013.

Artikel 6

Avgörande händelser för växelkursen

För de belopp som betalas ut som stöd till biodlingssektorn i enlighet med artikel 55 i förordning (EU) nr 1308/2013 ska den avgörande händelsen för växelkursen vara den som anges i artikel 34.1 i den delegerade förordningen (EU) nr 907/2014.

Artikel 7

Upphävande

Förordning (EG) nr 917/2004 ska upphöra att gälla.

Förordning (EG) nr 917/2004 ska dock även i fortsättningen tillämpas på biodlingsprogram som godkänts före den 1 januari 2014 till dess att dessa program avslutas.

Artikel 8

Övergångsåtgärder

1. Medlemsstaterna får ändra sina biodlingsprogram som godkänts före den 1 januari 2014 för att inkludera nya biodlingsåtgärder som anges i artikel 55.4 i förordning (EU) nr 1308/2013.

2. Tilldelningen av unionsmedel till biodlingsprogram för 2017–2019 ska baseras på det antal bikupor som medlemsstaterna meddelade 2013 i sina respektive biodlingsprogram för 2014–2016.

Artikel 9

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 11 maj 2015.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 671.

(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 549.

(3) Rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (EUT L 299, 16.11.2007, s. 1).

(4) Kommissionens förordning (EG) nr 917/2004 av den 29 april 2004 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 797/2004 om åtgärder för förbättring av produktions- och saluföringsvillkoren för biodlingsprodukter (EUT L 163, 30.4.2004, s. 83).

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 487).

(6) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 907/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller utbetalande organ och andra organ, ekonomisk förvaltning, avslutande av räkenskaper, säkerheter och användning av euron (EUT L 255, 28.8.2014, s. 18).