om ändring av flera bilagor till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/107/EG och 2008/50/EG om fastställande av regler för referensmetoder, datavalidering och placering av provtagningspunkter för utvärdering av luftkvaliteten

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/107/EG av den 15 december 2004 om arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luften (1), särskilt artikel 4.15,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa (2), särskilt artikel 28.1, och

Bilagorna IV och V till direktiv 2004/107/EG ska ändras i enlighet med bilaga I till det här direktivet.

Bilagorna I, III, VI och IX till direktiv 2008/50/EG ska ändras i enlighet med bilaga II till det här direktivet.

Bestämmelserna i detta direktiv bör läsas tillsammans med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 (5), särskilt i fråga om ackreditering av organ för bedömning av överensstämmelse, och inför inte några avvikelser eller undantag från den ovannämnda förordningen.

1. Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2016 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 219/2009 av den 11 mars 2009 om anpassning till rådets beslut 1999/468/EG av vissa rättsakter som omfattas av det förfarande som anges i artikel 251 i fördraget, med avseende på det föreskrivande förfarandet med kontroll. Anpassning till det föreskrivande förfarandet med kontroll - Del två (EUT L 87, 31.3.2009, s. 109).

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).

BILAGA I

Direktiv 2004/107/EG ska ändras på följande sätt:

Avsnitt I i bilaga IV ska ändras på följande sätt:

Tabellen ska ersättas med följande:

”Bens(a)pyren

Arsenik, kadmium och nickel

Andra polycykliska aromatiska kolväten än bens(a)pyren, gasformigt totalkvicksilver

Totalt nedfall

—

Osäkerhet

Fasta och indikativa mätningar

50 %

40 %

50 %

70 %

Modellering

60 %

—	Lägsta godtagbara datafångst

90 %

—	Lägsta godtagbara tidstäckning

Fasta mätningar (1)

33 %

50 %

Indikativa mätningar (1) (2)

14 %

33 %

b)	I tredje stycket ska följande mening strykas: ”Dygnsprovtagning rekommenderas också för mätning av arsenik-, kadmium- och nickelkoncentrationer.”

Efter tredje stycket ska följande text införas:

”Bestämmelserna om enskilda prover i föregående punkt gäller också för arsenik, kadmium, nickel och gasformigt totalkvicksilver. Delprov av PM10-filter för metaller för efterföljande analys är tillåtet, under förutsättning att det finns belägg för att delprovet är representativt för helheten och att detekteringskänsligheten inte påverkas negativt vid jämförelse med de relevanta kvalitetsmålen för uppgifterna. Som ett alternativ till daglig provtagning är veckovis provtagning för metaller i PM10 tillåtet, förutsatt att datainsamlingens karakteristika inte påverkas negativt.”

Avsnitten I–IV i bilaga V ska ersättas med följande:

”I. Referensmetod för provtagning och analys av arsenik, kadmium och nickel i luften

Referensmetoden för provtagning av arsenik, kadmium och nickel i luften beskrivs i EN 12341:2014. Referensmetoden för mätning av arsenik, kadmium och nickel i luften är den metod som beskrivs i EN 14902:2005 ’Ambient air quality – Standard method for the measurement of Pb, Cd, As and Ni in the PM10 fraction of suspended particulate matter.’

Medlemsstaterna får även använda andra metoder som de kan visa ger resultat som motsvarar den ovannämnda metoden.

II. Referensmetod för provtagning och analys av polycykliska aromatiska kolväten i luften

Referensmetoden för provtagning av polycykliska aromatiska kolväten i luften beskrivs i EN 12341:2014. Referensmetoden för mätning av bens(a)pyren i luften är den metod som beskrivs i EN 15549:2008 ’Air quality – Standard method for the measurement of concentration of benzo[a]pyrene in ambient air’. I avsaknad av en CEN-standardmetod får medlemsstaterna använda nationella standardmetoder eller ISO-standardmetoder, såsom ISO-standarden 12884, för andra polycykliska aromatiska kolväten enligt artikel 4.8.

Medlemsstaterna får även använda andra metoder som de kan visa ger resultat som motsvarar den ovannämnda metoden.

III. Referensmetod för provtagning och analys av kvicksilver i luften

Referensmetoden för mätning av kvicksilverkoncentrationerna i luften är den metod som beskrivs i EN 15852:2010 ’Ambient air quality – Standard method for the determination of total gaseous mercury’.

Medlemsstaterna får även använda andra metoder som de kan visa ger resultat som motsvarar den ovannämnda metoden.

IV. Referensmetod för provtagning och analys av nedfallet av arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten

Referensmetoden för bestämning av nedfallet av arsenik, kadmium och nickel är den metod som beskrivs i EN 15841:2009 ’Ambient air quality – Standard method for determination of arsenic, cadmium, lead and nickel in atmospheric deposition.’

Referensmetoden för bestämning av nedfallet av kvicksilver är den metod som beskrivs i EN 15853:2010 ’Ambient air quality – Standard method for determination of mercury deposition.’

Referensmetoden för bestämning av nedfallet av bens(a)pyren och de andra polycykliska kolväten som avses i artikel 4.8 är den metod som beskrivs i EN 15980:2011 ’Air quality. Determination of the deposition of benz[a]anthracene, benzo[b]fluoranthene, benzo[j]fluoranthene, benzo[k]fluoranthene, benzo[a]pyrene, dibenz[a,h]anthracene and indeno[1,2,3-cd]pyrene’.”

(1) Fördelade över året för att ge en representativ bild av olika förhållanden vad gäller klimat och mänsklig verksamhet.

(2) Indikativa mätningar är mätningar som görs mindre regelbundet men som uppnår de övriga målen för uppgiftskvalitet.”

BILAGA II

Direktiv 2008/50/EG ska ändras på följande sätt:

Avsnitt C i bilaga I ska ersättas med följande:

”C. Kvalitetssäkring vid utvärdering av luftkvaliteten. Datavalidering

För att säkerställa mätnoggrannheten och överensstämmelsen med de kvalitetsmål för mätdata som anges i avsnitt A ska de behöriga myndigheter och organ som utsetts enligt artikel 3 göra följande:

i)	Se till att det är möjligt att spåra alla mätningar som görs för att utvärdera luftkvaliteten enligt artiklarna 6 och 9 i enlighet med de krav som anges i den harmoniserade standarden för provnings- och kalibreringslaboratorier.

ii)

Se till att de institutioner som driver nätverk eller enskilda stationer har ett etablerat system för kvalitetssäkring och kvalitetskontroll som omfattar regelbundet underhåll av mätutrustningen för att garantera dess fortsatta noggrannhet. Kvalitetssystemet ska ses över vid behov och minst vart femte år av det berörda nationella referenslaboratoriet.

iii)	Se till att det fastställs rutiner för kvalitetssäkring och kvalitetskontroll av datainsamling och rapportering och att de institutioner som utsetts att utföra dessa uppgifter aktivt medverkar i unionsomfattande kvalitetssäkringsprogram.

iv)

Se till att de nationella referenslaboratorierna utses av den behöriga myndighet eller det behöriga organ som utsetts enligt artikel 3 och är ackrediterade för de referensmetoder som avses i bilaga VI, åtminstone för de föroreningar för vilka koncentrationerna ligger över den nedre utvärderingströskeln, i enlighet med den relevanta harmoniserade standarden för provnings- och kalibreringslaboratorier, för vilken referensen har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 2.9 i förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll. Dessa laboratorier ska i den egna medlemsstaten också ansvara för samordningen av de unionsomfattande kvalitetssäkringsprogram som kommissionens gemensamma forskningscentrum organiserar och ska också, på nationell nivå, ansvara för att samordna lämplig användning av referensmetoder, och styrkande av likvärdighet hos andra metoder än referensmetoder. Nationella referenslaboratorier som organiserar interkalibrering på nationell nivå bör också vara ackrediterade enligt den relevanta harmoniserade standarden för kvalifikationsprövning.

Se till att de nationella referenslaboratorierna åtminstone vart tredje år deltar i unionsomfattande kvalitetssäkringsprogram som kommissionens gemensamma forskningscentrum organiserar. Om detta deltagande leder till otillfredsställande resultat ska det nationella laboratoriet nästa gång det deltar i interkalibrering uppvisa tillfredsställande avhjälpande åtgärder och lämna en rapport om dessa till det gemensamma forskningscentrumet.

vi)	Se till att de nationella referenslaboratorierna stöder det arbete som utförs av det europeiska nätverk av nationella referenslaboratorier som upprättats av kommissionen.

Alla rapporterade data enligt artikel 27 ska betraktas som giltiga, med undantag av data som har angivits som preliminära.”

Bilaga III ska ändras på följande sätt:

Avsnitt C ska ändras på följande sätt:

I punkt 1 ska första och andra strecksatserna ersättas med följande:

”—

Flödet runt intagssonden ska vara fritt (i allmänhet i en båge på minst 270° eller 180° för provtagningspunkter vid den inre förgårdslinjen) utan några hinder som påverkar luftflödet i närheten av intaget (normalt sett på några meters avstånd från byggnader, balkonger, träd och andra hinder samt minst 0,5 m från närmaste byggnad om provtagningspunkterna ska vara representativa för luftkvaliteten vid den inre förgårdslinjen).

—	I allmänhet ska intaget till provtagningsutrustningen vara placerat mellan 1,5 m (andningszonen) och 4 m över marknivån. En högre placering kan även vara lämplig om stationen ska representera ett större område, och eventuella avvikelser bör dokumenteras utförligt.”

ii)

I punkt 1 ska femte strecksatsen ersättas med följande:

”—

För alla föroreningar gäller att provtagningsutrustningen för mätning i trafikmiljöer ska ligga minst 25 m från kanten av större vägkorsningar men högst 10 m från trottoarkanten. En ’större vägkorsning’ är i detta sammanhang en korsning som avbryter trafikflödet och orsakar olika utsläpp (start och stopp) från vägen i övrigt.”

iii)	Följande punkt ska läggas till: ”Varje avvikelse från de kriterier som anges i detta avsnitt ska dokumenteras fullt ut genom de förfaranden som beskrivs i avsnitt D.”

Avsnitt D ska ersättas med följande:

”D. Dokumentation och översyn

De behöriga myndigheter som ansvarar för utvärderingen av luftkvaliteten ska för alla zoner och all tätbebyggelse fullt ut dokumentera förfarandet vid val av plats och registrera information till stöd för nätverksutformningen och valet av plats för samtliga provtagningspunkter. Dokumentationen ska innehålla fotografier av omgivningarna kring provtagningspunkterna med angivelse av kompassriktningen och detaljerade kartor. Om kompletterande metoder används inom en zon eller tätbebyggelse ska dokumentationen innehålla uppgifter om dessa metoder och information om hur de kriterier som anges i artikel 7.3 är uppfyllda. Dokumentationen ska uppdateras efter behov och ses över minst vart femte år för att säkerställa att urvalskriterierna, nätverksutformningen och platserna för provtagningspunkter på sikt förblir giltiga och optimala. Dokumentationen ska lämnas till kommissionen inom 3 månader efter det att den har begärts.”

Bilaga VI ska ändras på följande sätt:

Avsnitt A ska ersättas med följande:

”A. Referensmetoder för utvärderingen av koncentrationer av svaveldioxid, kvävedioxid och kväveoxider, partiklar (PM10 och PM2,5), bly, bensen, kolmonoxid och ozon

1. Referensmetod för mätning av svaveldioxid

Referensmetoden för mätning av svaveldioxid är den metod som beskrivs i EN 14212:2012 ’Ambient air – Standard method for the measurement of the concentration of sulphur dioxide by ultraviolet fluorescence’.

2. Referensmetod för mätning av kvävedioxid och kväveoxider

Referensmetoden för mätning av kvävedioxid och kväveoxider är den metod som beskrivs i EN 14211:2012 ’Ambient air – Standard method for the measurement of the concentration of nitrogen dioxide and nitrogen monoxide by chemiluminescence’.

3. Referensmetod för provtagning och mätning av bly – oförändrad

4. Referensmetod för provtagning och mätning av PM10

Referensmetoden för provtagning och mätning av PM10 är den metod som beskrivs i EN 12341:2014 ’Ambient Air – standard gravimetric measurement method for the determination of the PM10 or PM2,5 mass concentration of suspended particulate matter’.

5. Referensmetod för provtagning och mätning av PM2,5

Referensmetoden för provtagning och mätning av PM2,5 är den metod som beskrivs i EN 12341:2014 ’Ambient Air – standard gravimetric measurement method for the determination of the PM10 or PM2,5 mass concentration of suspended particulate matter’.

6. Referensmetod för provtagning och mätning av bensen – oförändrad

7. Referensmetod för mätning av kolmonoxid

Referensmetoden för mätning av kolmonoxid är den metod som beskrivs i EN 14626:2012 ’Ambient air – Standard method for the measurement of the concentration of carbon monoxide by nondispersive infrared spectroscopy’.

8. Referensmetod för mätning av ozon

Referensmetoden för mätning av ozon är den metod som beskrivs i EN 14625:2012 ’Ambient air – Standard method for the measurement of the concentration of ozone by ultraviolet photometry’.”

b)	Avsnitt D ska utgå.

Avsnitt E ska ersättas med följande:

”När det påvisas att utrustningen uppfyller prestandakraven i de referensmetoder som förtecknas i avsnitt A i denna bilaga ska de behöriga myndigheter och organ som har utsetts i enlighet med artikel 3 godta provrapporter som har utförts i andra medlemsstater under förutsättning att provlaboratorierna är ackrediterade enligt den relevanta harmoniserade standard som gäller för provnings- och kalibreringslaboratorier.

De detaljerade provningsrapporterna och alla resultat av provningarna ska vara tillgängliga för andra behöriga myndigheter eller deras utsedda organ. Provningsrapporterna ska visa att utrustningen uppfyller alla prestandakrav, även då vissa förhållanden med avseende på miljö och plats är specifika för en medlemsstat och inte motsvarar de förhållanden för vilka utrustningen redan har provats och typgodkänts i en annan medlemsstat.”

Avsnitt A i bilaga IX ska ersättas med följande:

”A. Minsta antal provtagningspunkter för fasta mätningar av ozonkoncentrationer

Minsta antal provtagningspunkter för fasta kontinuerliga mätningar för att utvärdera efterlevnaden av målvärden, långsiktiga mål samt tröskelvärden för information och för larm där sådana mätningar är den enda informationskällan.

Befolkning (× 1 000)	Tätbebyggelse (1)	Övriga zoner (1)	Bakgrundsnivå landsbygd
< 250		1	En station/50 000 km2 som genomsnittlig täthet i samtliga zoner per land (2)
< 500	1	2
< 1 000	2	2
< 1 500	3	3
< 2 000	3	4
< 2 750	4	5
< 3 750	5	6
> 3 750	1 ytterligare station per 2 miljoner invånare	1 ytterligare station per 2 miljoner invånare

(1) Minst en station i områden där befolkningen troligen exponeras för de högsta koncentrationerna av ozon. I tätbebyggelse ska minst 50 % av stationerna ligga i förortsområden.

(2) En station per 25 000 km2 rekommenderas för komplex terräng.”