14.11.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 298/42

(1)

Förfarandet för erkännande av centrala motparter etablerade i tredjeländer som fastställs i artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012 syftar till att göra det möjligt för centrala motparter, som är etablerade och auktoriserade i tredjeländer vars rättsliga normer är likvärdiga med dem som fastställs i den förordningen, att tillhandahålla clearingtjänster till clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen. Erkännandeförfarandet och det däri föreskrivna beslutet om likvärdighet bidrar på så sätt till att uppnå det övergripande målet för förordning (EU) nr 648/2012 att begränsa systemrisker genom att utöka användningen av säkra och sunda centrala motparter för att cleara OTC-derivatkontrakt, också när de centrala motparterna är etablerade och auktoriserade i ett tredje land.

(2)

För att ett tredjelands rättsliga system ska anses vara likvärdigt med den rättsliga ordningen i unionen vad gäller centrala motparter bör det faktiska resultatet av de tillämpliga rättsliga och tillsynsmässiga arrangemangen uppfylla unionens krav i fråga om de regleringsmål som uppnås. Syftet med denna bedömning av likvärdighet är därför att kontrollera att Schweiz rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang säkerställer att centrala motparter som är etablerade och auktoriserade i det landet inte utsätter i unionen etablerade clearingmedlemmar eller handelsplatser för en högre nivå av risk än de kan utsättas för av centrala motparter som är auktoriserade i unionen, och följaktligen inte medför oacceptabla nivåer av systemrisk i unionen.

(3)

Den 1 september 2013 mottog kommissionen Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens (Esma) tekniska råd om de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som gäller för centrala motparter auktoriserade i Schweiz. Kommissionen konstaterar därför att Schweiz rättsliga och tillsynsmässiga ordning säkerställer att centrala motparter som är auktoriserade i det landet uppfyller rättsligt bindande krav motsvarande de krav som föreskrivs i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(4)

I enlighet med artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste tre villkor vara uppfyllda för att kunna fastställa att den rättsliga och de tillsynsmässiga arrangemangen i ett tredjeland vad gäller centrala motparter som är auktoriserade där, är likvärdiga med de krav som fastställs i den förordningen.

(5)

Enligt det första villkoret måste centrala motparter som är etablerade i ett tredjeland följa rättsligt bindande krav som är likvärdiga med de krav som anges i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(6)

De rättsligt bindande kraven i Schweiz för centrala motparter som är auktoriserade i det landet består av den nationella bankförordningen av den 18 mars 2004 (nedan kallad bankförordningen) och de förordningar som antagits i enlighet med den av den schweiziska centralbanken (nedan kallad centralbanken) tillsammans med den federala banklagen om banker och sparbanker (nedan kallad banklagen) och de förordningar och cirkulär som utfärdats av den schweiziska tillsynsmyndigheten för finansmarknaderna (nedan kallad Finma). Banklagen uppdaterades nyligen i syfte att genomföra principerna för finansmarknadernas infrastruktur (nedan kallade PFMI) som utfärdas av CPSS-Iosco och att uppnå likvärdighet med förordning (EU) nr 648/2012. Den uppdaterade rättsliga ramen medför ett antal skillnader mellan de rättsligt bindande krav som, på jurisdiktionsnivå, gäller för centrala motparter i Schweiz och de rättsligt bindande kraven på centrala motparter enligt förordning (EU) nr 648/2012. Centralbanken utfärdade emellertid en förklarande rapport om den partiella uppdateringen av den nationella bankförordningen som tillhandahåller tolkningsvägledning i vilken särskilt förklaras att den uppdaterade bankförordningen genomför principerna för finansmarknadernas infrastruktur och att den bör tolkas med beaktande av dessa och av avdelningarna IV och V i förordning (EU) nr 648/2012.

(7)

Dessutom måste centrala motparter som är auktoriserade i Schweiz anta stadgar, förordningar och kompetensförordningar samt vissa organisationsprinciper som i detalj måste föreskriva hur dessa centrala motparter avser uppfylla dessa standarder i överensstämmelse med principerna för finansmarknadernas infrastruktur och förordning (EU) nr 648/2012, enligt förklaring i rapporten om den partiella uppdateringen av bankförordningen.

(8)

Både centralbanken och Finma delar reglerings- och tillsynsfunktioner gällande centrala motparter och samarbetar i utövandet av dessa funktioner. Centrala motparter etablerade i Schweiz är auktoriserade som banker av Finma. Finma kan undanta centrala motparter från efterlevnad av vissa bestämmelser i bankförordningen och anpassa sina bestämmelser för att beakta de centrala motparternas clearingverksamhet och riskprofil. Finmas cirkulär tar bland annat upp solvens, styrning, riskhantering, revision och rapportering.

(9)

De rättsligt bindande kraven i Schweiz utgör därför en tvådelad struktur. De nyckelprinciper för centrala motparter som fastställs i banklagen och bankförordningen samt de förordningar, beslut och cirkulär som utfärdas i enlighet med dem (nedan kallade grundreglerna) anger de standarder på hög nivå som centrala motparter måste uppfylla för att få tillstånd att tillhandahålla clearingtjänster i Schweiz. Dessa grundregler inbegriper den första delen av de rättsligt bindande kraven i Schweiz. För att styrka överensstämmelse med de grundläggande reglerna måste i Schweiz godkända centrala motparter lämna in sina interna regler och förfaranden till Finma för godkännande. Dessa interna regler och förfaranden omfattar den andra delen av de rättsligt bindande kraven i Schweiz. När dessa interna regler och förfaranden väl har godkänts av Finma blir de rättsligt bindande för den centrala motparten. Dessa regler och förfaranden utgör därför en integrerad del av de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som den centrala motpart som är auktoriserad i Schweiz måste åtfölja. I händelse av bristande efterlevnad av grundreglerna eller av den centrala motpartens interna regler och förfaranden har Finma befogenhet att vidta administrativa åtgärder mot den centrala motparten, inbegripet att dra tillbaka den berörda centrala motpartens banktillstånd.

(10)

Grundreglerna som är tillämpliga på centrala motparter kompletterade med deras egna interna regler och förfaranden uppnår väsentliga resultat som är likvärdiga med effekterna av reglerna i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012. De rättsligt bindande krav som är tillämpliga på de centrala motparter som för närvarande är auktoriserade i Schweiz när det gäller det antal betalningsinställelser som ska täckas av totala finansiella tillgångar, likviditetsrisker, driftskontinuitet, krav på säkerheter, investeringsstrategi, avvecklingsrisk, separering och överförbarhet, beräkning av initialsäkerheter och styrning, inklusive organisatoriska krav, krav som avser företagsledning, riskkommitté, registerhållning, kvalificerade innehav, information förmedlad till den behöriga myndigheten, intressekonflikter, utkontraktering och uppföranderegler för affärsverksamheten ger betydande resultat som är likvärdiga med resultaten av de krav som fastställs i förordning (EU) nr 648/2012 och de bör därför betraktas som likvärdiga.

(11)

Kommissionen konstaterar därför att Schweiz rättsliga och tillsynsmässiga ordning säkerställer att centrala motparter som är auktoriserade i det landet uppfyller rättsligt bindande krav motsvarande de krav som föreskrivs i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(12)

I överensstämmelse med det andra villkoret i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste Schweiz rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang avseende centrala motparter som är auktoriserade i det landet säkerställa en effektiv löpande tillsyn över och efterlevnadsåtgärder gentemot de ifrågavarande centrala motparterna.

(13)

Centrala motparter auktoriserade i Schweiz är föremål för löpande tillsyn av Finma och löpande bevakning av centralbanken i syfte att övervaka kontinuerlig efterlevnad av auktoriseringsvillkoren och övriga tillämpliga regleringar. Centrala motparter auktoriserade i Schweiz är föremål för en årlig revision. Centrala motparter måste tillhandahålla revisionsmyndigheten den information som begärts för att verkställa revisionen. Om revisionsmyndigheten upptäcker överträdelser av tillsynsbestämmelserna eller andra oegentligheter ska den ge den centrala motparten en tidsfrist för att återupprätta efterlevnaden och informera Finma om så inte skett. Vid allvarliga överträdelser av tillsynsbestämmelserna eller allvarliga oegentligheter ska revisionsmyndigheten meddela Finma direkt. Dessutom måste både de centrala motparterna och revisionsmyndigheterna lämna all nödvändig information till Finma för att den ska kunna utföra sitt uppdrag, och omedelbart rapportera varje incident som är väsentlig för tillsynen. Finma utför dessutom riktad översyn på plats, ser över regelbundna rapporter och träffar med jämna mellanrum ledning och personal i de centrala motparterna.

(14)

Finma får anta specifika åtgärder när den anser att överträdelser av de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemangen har ägt rum. Mer specifikt kan Finma förbjuda en person att utöva en ledande befattning, eller konfiskera vinster som har uppstått till följd av en överträdelse. Finma kan också utse en undersökningsledare för att utreda de särskilda omständigheter som avser överträdelse av rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang eller för att genomföra tillsynsåtgärder som den har beordrat. Den centrala motpart som undersökningen gäller måste ge undersökningsledaren tillträde till sina lokaler och tillhandahålla all information och alla dokument som undersökningsledaren begär för att genomföra undersökningen. Slutligen kan Finma också upphäva den centrala motpartens banklicens eller dra tillbaka dess registrering om den inte längre följer tillämpliga rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang, samt utfärda direktiv till den centrala motpartens styrande organ.

(15)

Centralbanken utövar tillsyn av de centrala motparterna i samarbete med Finma. Centralbanken är särskilt ansvarig för att bedöma de centrala motparternas efterlevnad av de minimikrav som fastställs i bankförordningen. De centrala motparterna ska tillhandahålla centralbanken nödvändig information för att bedöma efterlevnaden av dessa minimikrav och underkasta sig inspektioner på plats. De centrala motparterna ska lämna in regelbundna och särskilda rapporter till centralbanken och lämna förhandsinformation om särskilda frågor eller förändringar. Centralbanken kan också förelägga böter eller andra sanktioner om information eller bevis som centralbanken har begärt inte lämnas in, om formella krav inte tillgodoses, är ofullständiga eller inkorrekta. För att utföra sina bedömningar stöder sig centralbanken på en mängd information, inbegripet den centrala motpartens självutvärdering och interna dokumentation, revisionsrapporter, liksom regelbunden rapportering och möten med den centrala motpartens ledning och personal. Centralbanken utfärdar rekommendationer till de centrala motparter som inte uppfyller de minimikrav som fastställs i bankförordningen. Om den centrala motparten inte följer rekommendationen kommer centralbanken att utfärda en order. Om den centrala motparten inte hörsammar ordern kan centralbanken informera Finma om sina resultat, som kan vidta ytterligare tillsyns- och efterlevnadsåtgärder mot den centrala motparten.

(16)

Kommissionen drar därför slutsatsen att de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemangen i Schweiz för centrala motparter som är auktoriserade i landet säkerställer en fortlöpande effektiv tillsyn och effektiva efterlevnadsåtgärder.

(17)

I överensstämmelse med det tredje villkoret enligt artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste Schweiz rättsliga och tillsynsmässiga ordning inbegripa ett effektivt likvärdigt system för godkännande av centrala motparter som är auktoriserade i enlighet med tredjeländers rättssystem (nedan kallade centrala motparter från tredjeländer).

(18)

Centrala motparter från tredjeländer kan hos Finma ansöka om erkännande för att tillhandahålla tjänster i Schweiz. Erkännande av centrala motparter från tredjeländer i Schweiz grundar sig på att det berörda tredjelandet har ett effektivt likvärdigt system för erkännande av centrala motparter från tredjeländer. Centralbanken får också ange en central motpart från ett tredjeland som varande systemviktig för de schweiziska finansmarknadernas stabilitet, och kan befria den från efterlevnad av de minimikrav som fastställs i bankförordningen, förutsatt att den rättsliga och tillsynsmässiga ordningen i tredjelandet anses likvärdig och att samarbetsarrangemang med behöriga myndigheter i tredjelandet för tillsyn av centrala motparter har ingåtts. Erkända centrala motparter måste också rapportera och informera Finma om särskilda frågor. Rapporterings- och informationskraven som erkända centrala motparter ska tillhandahålla Finma påverkar dock inte de tillsynsfunktioner för vilka de behöriga myndigheterna i tredjelandet är ansvariga.

(19)

Schweiz rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang bör därför anses föreskriva ett effektivt likvärdigt system för godkännande av tredjeländers centrala motparter.

(20)

Villkoren i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 kan anses vara uppfyllda av Schweiz rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang avseende centrala motparter som är auktoriserade i det landet och den rättsliga och tillsynsmässiga ordningen bör anses motsvara kraven i förordning (EU) nr 648/2012. Kommissionen bör fortsätta att regelbundet övervaka utvecklingen av Schweiz rättsliga och tillsynsmässiga ramverk för centrala motparter och att de villkor som ligger till grund för detta beslut uppfylls.

(21)

Den regelbundna översynen av de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som är tillämpliga på centrala motparter som är auktoriserade i Schweiz bör vara utan påverkan på kommissionens möjlighet att vidta en specifik översyn när som helst utanför den allmänna översynen, om relevanta förändringar gör det nödvändigt för kommissionen att på nytt bedöma likvärdigheten som beviljats genom detta beslut. En sådan bedömning kan leda till att erkännandet av likvärdighet återkallas.

(22)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Europeiska värdepapperskommittén.