24.9.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 248/80

(1)

Enligt artikel 78.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) får rådet, om en eller flera medlemsstater försätts i en nödsituation med plötslig tillströmning av medborgare från tredjeländer, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, besluta om provisoriska åtgärder till förmån för den eller de medlemsstater som berörs.

(2)

Enligt artikel 80 i EUF-fördraget ska unionens politik på området gränskontroller, asyl och invandring och dess genomförande styras av principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna och de unionsakter som antas på detta område ska innehålla lämpliga åtgärder för tillämpningen av denna princip.

(3)

Den senaste tidens kris i Medelhavet har tvingat unionens institutioner att omedelbart erkänna de exceptionella migrationsflödena i den regionen och efterlysa konkreta åtgärder för solidaritet med de medlemsstater som ligger i frontlinjen. Detta skedde i synnerhet vid ett gemensamt möte mellan utrikes- och inrikesministrarna den 20 april 2015, då kommissionen lade fram en tiopunktsplan för omedelbara åtgärder för att lösa krisen, inklusive ett åtagande om att överväga olika sätt att genomföra en omplaceringsmekanism för nödsituationer.

(4)

Vid sitt möte den 23 april 2015 beslutade Europeiska rådet bland annat att förstärka den interna solidariteten och det interna ansvarstagandet och åtog sig särskilt att öka katastrofbiståndet till de medlemsstater som ligger i frontlinjen och överväga möjligheter till akut omplacering mellan medlemsstaterna på frivillig grund samt att sätta in särskilda grupper från Europeiska stödkontoret för samarbete i asylfrågor (nedan kallat Easo) till medlemsstater som ligger i frontlinjen, för gemensam handläggning av ansökningar om internationellt skydd, inklusive registrering och fingeravtryck.

(5)

I sin resolution av den 28 april 2015 upprepade Europaparlamentet att unionen måste grunda sina reaktioner på de senaste tragedierna i Medelhavet på solidaritet och rättvis ansvarsfördelning samt intensifiera sina ansträngningar på detta område för de medlemsstater som tar emot flest flyktingar och personer som ansöker om internationellt skydd, i absoluta eller relativa tal.

(6)

Vid sidan av åtgärder på asylområdet bör medlemsstater som ligger i frontlinjen öka sina insatser för att inrätta åtgärder för att hantera blandade migrationsströmmar vid Europeiska unionens yttre gränser. Sådana åtgärder bör garantera rättigheterna för dem som är i behov av internationellt skydd och förhindra irreguljär migration.

(7)

Europeiska rådet beslutade vid sitt möte den 25–26 juni 2015 bland annat att tre centrala dimensioner bör behandlas parallellt: omplacering/vidarebosättning, återvändande/återtagande/återanpassning samt samarbete med ursprungs- och transitländer. Mot bakgrund av den rådande nödsituationen och åtagandet att stärka solidaritet och ansvar enades Europeiska rådet framför allt om tillfällig och extraordinär omplacering av 40 000 personer med ett tydligt behov av internationellt skydd under en period på två år, från Italien och från Grekland till andra medlemsstater, i vilken samtliga medlemsstater skulle delta.

(8)

De särskilda situationerna i medlemsstaterna beror särskilt på migrationsflödena i andra geografiska regioner, såsom västra Balkans migrationsväg.

(9)

Flera medlemsstater konfronterades med en betydande ökning av det totala antalet migranter, däribland personer som sökte internationellt skydd, som reste in på deras territorier under 2014, och vissa konfronteras fortfarande på detta sätt under 2015. Flera medlemsstater fick finansiellt krisstöd från kommissionen och operativt stöd från Easo för att kunna hantera denna ökning.

(10)

Bland de medlemsstater som befinner sig i situationer med avsevärda påfrestningar, och mot bakgrund av den senaste tidens tragiska händelser i Medelhavet, har särskilt Italien och Grekland ställts inför migrantströmmar av oöverträffad omfattning, bland annat av personer som söker internationellt skydd som är i tydligt behov av internationellt skydd och som anländer till deras territorier, vilket utsätter deras migrations- och asylsystem för stora påfrestningar.

(11)

Den 20 juli 2015 antog företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, genom konsensus, en resolution om omplacering från Grekland och Italien av 40 000 personer med ett tydligt behov av internationellt skydd, som avspeglar de särskilda situationerna i medlemsstaterna. Över en period på två år kommer 24 000 personer att omplaceras från Italien och 16 000 personer att omplaceras från Grekland. Den 14 september 2015 antog rådet beslut (EU) 2015/1523 (2) där en tillfällig och extraordinär mekanism för omplacering från Italien och Grekland till andra medlemsstater av personer i tydligt behov av internationellt skydd fastställdes.

(12)

Under de senaste månaderna har migrationstrycket vid de södra yttre land- och sjögränserna åter ökat kraftigt och migrationsströmmarna har fortsatt att skifta från rutten över centrala Medelhavet till rutterna genom östra Medelhavsområdet mot västra Balkan som en följd av det ökande antalet migranter som reser in till och ut från Grekland. Med hänsyn till det rådande läget finns det skäl att införa ytterligare tillfälliga åtgärder för att lindra asyltrycket på Italien och Grekland.

(13)

Enligt uppgifter från Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (nedan kallad Frontex) var rutterna via de centrala och östra Medelhavsområdena under de första åtta månaderna 2015 de viktigaste för irreguljär gränspassage till unionen. Sedan början av 2015 har omkring 116 000 migranter anlänt till Italien irreguljärt (inbegripet omkring 10 000 irreguljära migranter som har registrerats av lokala myndigheter men ännu inte bekräftats i Frontex uppgifter). Under maj och juni 2015 upptäcktes 34 691 otillåtna gränspassager av Frontex, medan antalet under juli och augusti uppgick till 42 356, en ökning på 20 %. Grekland fick också uppleva en kraftig ökning under 2015, då över 211 000 irreguljära migranter nådde landet (inbegripet omkring 28 000 irreguljära migranter som har registrerats av lokala myndigheter men ännu inte bekräftats i Frontex uppgifter). Under maj och juni 2015 upptäcktes 53 624 irreguljära gränspassager av Frontex, medan antalet under juli och augusti uppgick till 137 000, en ökning på 250 %. En betydande andel av det totala antalet irreguljära migranter som upptäcktes i dessa två regioner utgjordes av migranter med nationaliteter som, baserat på Eurostats uppgifter, uppnår en hög nivå för godkännande i unionen.

(14)

Enligt siffror från Eurostat och Easo ansökte 39 183 personer om internationellt skydd i Italien mellan januari och juli 2015, jämfört med 30 755 under samma period 2014 (en ökning med 27 %). En liknande ökning av antalet ansökningar noterades i Grekland med 7 475 sökande (en ökning med 30 %).

(15)

Hittills har många åtgärder vidtagits till stöd för Italien och Grekland inom ramen för migrations- och asylpolitiken, bl.a. genom att de erhållit omfattande katastrofbistånd och operativt stöd från Easo. Italien var den näst största och Grekland den tredje största mottagaren av finansiering som under perioden 2007–2013 utbetalades inom ramen för det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar” (Solid), och de erhöll dessutom omfattande nödfinansiering. Under perioden 2014–2020 kommer sannolikt Italien och Grekland fortsatt att vara de främsta mottagarna av stöd från asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif).

(16)

På grund av den nuvarande instabiliteten och konflikterna i Italiens och Greklands omedelbara närhet och de återverkningar detta får på migrationsströmmarna i andra medlemsstater är det högst sannolikt att deras migrations- och asylsystem fortsatt kommer att utsättas för ökande påfrestningar, och en betydande andel av migranterna kan vara i behov av internationellt skydd. Detta visar att det är absolut nödvändigt att visa Italien och Grekland solidaritet och att komplettera de hittills vidtagna åtgärderna för att stödja dem med provisoriska åtgärder på området asyl och migration.

(17)

Den 22 september 2015 noterade rådet medlemsstaternas beredvillighet och beredskap att delta, i enlighet med principerna om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna som styr unionens politik på området asyl och invandring, i omplaceringen av 120 000 personer i tydligt behov av internationellt skydd. Rådet beslutade därför att anta detta beslut.

(18)

Det bör påpekas att beslut (EU) 2015/1523 fastställer en skyldighet för Italien och Grekland att tillhandahålla strukturella lösningar för att hantera exceptionellt tryck på sina asyl- och migrationssystem genom att inrätta en solid strategisk ram för att hantera krissituationen och intensifiera den pågående reformprocessen på dessa områden. De färdplaner som Italien och Grekland har lagt fram för detta ändamål bör uppdateras så att de tar hänsyn till detta beslut

(19)

Med tanke på att Europeiska rådet enats om en rad sammanhängande åtgärder bör kommissionen ges befogenhet att, vid behov och efter att ha gett den berörda medlemsstaten möjlighet att framföra sina synpunkter, under en begränsad period avbryta tillämpningen av detta beslut om Italien eller Grekland inte fullföljer sina åtaganden i detta hänseende.

(20)

Från och med den 26 september 2016 bör 54 000 sökande, proportionellt sett, omplaceras från Italien och Grekland till andra medlemsstater. Kommissionen och rådet bör fortlöpande granska situationen avseende tillströmning i stor skala av tredjelandsmedborgare i medlemsstaterna. Kommissionen bör, när så är lämpligt, lägga fram förslag om ändring av detta beslut för att bemöta utvecklingen av situationen på plats och dess påverkan på omplaceringsmekanismen, samt växande påfrestningar i medlemsstater, särskilt medlemsstater som ligger i frontlinjen. När kommissionen gör det bör synpunkter från den troliga stödmottagande medlemsstaten beaktas.

Om detta beslut ändras till förmån för en annan medlemsstat bör denna medlemsstat, samma dag som rådets relevanta ändringsbeslut träder i kraft, lägga fram en färdplan för kommissionen och rådet som omfattar lämpliga åtgärder på området asyl, inledande mottagande och återsändande för att förstärka kapaciteten, kvaliteten och effektiviteten i sina system på dessa områden samt åtgärder för att säkerställa en korrekt tillämpning av detta beslut, så att de bättre ska kunna hantera en eventuellt ökad tillströmning av migranter till deras territorier när detta beslut upphört att gälla.

(21)

Om någon medlemsstat skulle försättas i en liknande nödsituation med en plötslig tillströmning av medborgare från tredjeländer, får rådet, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, anta provisoriska åtgärder till förmån för den berörda medlemsstaten med stöd av artikel 78.3 i EUF-fördraget. Sådana åtgärder får, om så är lämpligt, inbegripa ett tillfälligt upphävande av de förpliktelser för den medlemsstaten som föreskrivs i detta beslut.

(22)

I enlighet med artikel 78.3 i EUF-fördraget bör de planerade åtgärderna till förmån för Italien och Grekland vara av provisorisk natur. En 24-månadersperiod är rimlig för att säkerställa att de åtgärder som föreskrivs i detta beslut får en reell effekt, så att de innebär ett stöd för Italien och Grekland i hanteringen av de betydande migrationsströmmarna till deras territorier.

(23)

De åtgärder för omplacering från Italien och från Grekland som föreskrivs i detta beslut innebär ett tillfälligt undantag från den regel som anges i artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 (3) i enlighet med vilken Italien och Grekland annars skulle ha varit ansvariga för att pröva en ansökan om internationellt skydd på grundval av de kriterier som anges i kapitel III i den förordningen samt ett tillfälligt undantag från de förfaranden och tidsfrister som anges i artiklarna 21, 22 och 29 i den förordningen. Övriga bestämmelser i förordning (EU) nr 604/2013, inklusive de genomförandebestämmelser som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1560/2003 (4) och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 118/2014 (5) förblir tillämpliga, inbegripet bestämmelserna däri om de överförande medlemsstaternas skyldighet att bära de nödvändiga kostnaderna för att överföra en sökande till omplaceringsmedlemsstaten och om samarbetet beträffande överföringar mellan medlemsstaterna samt om översändande av information via det elektroniska kommunikationsnätet DubliNet. Detta beslut innebär också ett undantag från samtycke från den som ansöker om internationellt skydd enligt artikel 7.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014 (6).

(24)

Omplaceringsåtgärder befriar inte medlemsstaterna från skyldigheten att till fullo tillämpa alla bestämmelser i förordning (EU) nr 604/2013, inbegripet de som rör familjeåterförening, särskilt skydd av ensamkommande barn, samt klausulen om diskretionär bedömning på humanitära grunder.

(25)

Ett val måste träffas i fråga om vilka kriterier som ska tillämpas när man avgör vilka och hur många sökande som ska omplaceras från Italien och från Grekland, utan att det påverkar beslut på nationell nivå om asylansökningar. Ett tydligt och fungerande system planeras utifrån en tröskel bestående av den genomsnittliga andelen beslut på unionsnivå om beviljande av internationellt skydd i förfaranden i första instans, enligt Eurostats definition, i förhållande till det totala antalet beslut i unionen om ansökningar om internationellt skydd i första instans, på grundval av den senast tillgängliga statistiken. Å ena sidan måste denna tröskel, så långt möjligt, säkerställa att alla sökande med ett tydligt behov av internationellt skydd snabbt och till fullo kommer i åtnjutande av sin rätt till skydd i omplaceringsmedlemsstaten. Å andra sidan måste den, så långt möjligt, hindra sökande som sannolikt kommer att få avslag på sin ansökan från att omplaceras till en annan medlemsstat, och därigenom hindra att deras vistelse i unionen förlängs i onödan. En tröskel på 75 %, grundad på de senaste tillgängliga uppdaterade kvartalsuppgifterna från Eurostat om beslut i första instans, bör användas i detta beslut.

(26)

De provisoriska åtgärderna är avsedda att lindra det betydande asyltrycket på Italien och på Grekland, särskilt genom omplacering av ett betydande antal sökande i klart behov av internationellt skydd som tagit sig till Italiens eller Greklands territorium efter den dag då detta beslut börjar tillämpas. Grundat på det totala antalet tredjelandsmedborgare som på irreguljär väg tagit sig till Italien och Grekland under 2015 och de personer bland dessa som är i klart behov av internationellt skydd, bör totalt 120 000 sökande med ett tydligt behov av internationellt skydd omplaceras från Italien och Grekland. Detta antal motsvarar omkring 43 % av det totala antalet tredjelandsmedborgare i tydligt behov av internationellt skydd som under juli och augusti 2015 tagit sig till Italien och Grekland på irreguljär väg. Den omplaceringsåtgärd som föreskrivs i detta beslut leder således till en rättvis fördelning av bördan mellan Italien och Grekland å ena sidan, och de övriga medlemsstaterna å den andra, sett till de totala uppgifter som finns tillgängliga för 2015 om irreguljär gränspassage. Med hänsyn till de aktuella sifforna bör 13 % av dessa sökande omplaceras från Italien, 42 % från Grekland och 45 % bör omplaceras i enlighet med vad som föreskrivs i detta beslut.

(27)

Inom tre månader efter det att detta beslut trätt i kraft får en medlemsstat under exceptionella omständigheter och med hänvisning till vederbörligen motiverade skäl som är förenliga med unionens grundläggande värden enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen anmäla till rådet och kommissionen att den inte har möjlighet att delta i omplaceringsprocessen av upp till 30 % av de sökande som hade tilldelats medlemsstaten i enlighet med detta beslut. Sådana exceptionella omständigheter inbegriper i synnerhet en situation som karakteriseras av en plötslig och massiv tillströmning av tredjelandsmedborgare i en sådan omfattning att det uppstår extremt tryck även på ett väl förberett asylsystem som annars fungerar i överensstämmelse med det relevanta unionsregelverket om asyl eller en risk för plötslig och massiv tillströmning av tredjelandsmedborgare av sådan hög sannolikhet att det motiverar omedelbara åtgärder. Efter en bedömning bör kommissionen lägga fram förslag till rådet till ett genomförandebeslut om ett tillfälligt upphävande av fördelningen av upp till 30 % av sökande som tilldelats den berörda medlemsstaten. När det är berättigat får kommissionen föreslå en förlängning av tidsfristen för omplaceringen av den kvarvarande tilldelningen senast 12 månader efter detta besluts varaktighet.

(28)

För att garantera lika villkor för genomförandet av omplaceringen vid en proportionell omplacering av 54 000 sökande från Italien och Grekland till andra medlemsstater bör en eller flera medlemsstater tillfälligt undantas från deltagandet i omplaceringen av sökande, eller om efter relevanta anmälningar till rådet andra medlemsstater eller associerade stater deltar i omplaceringen, bör rådet tilldelas genomförandebefogenheter.

Tilldelandet av dessa befogenheter till rådet är motiverat eftersom de relevanta åtgärderna är politiskt känsliga och ligger nära nationella befogenheter avseende tredjelandsmedborgares inresa till medlemsstaternas territorier och med hänsyn till behovet av att smidigt kunna anpassa sig till snabbföränderliga situationer.

(29)

Asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif) som inrättades genom förordning (EU) nr 516/2014 tillhandahåller stöd till insatser för att dela på bördorna enligt överenskommelser mellan medlemsstater, och den är förberedd för den vidare politiska utvecklingen på detta område. I artikel 7.2 i förordning (EU) nr 516/2014 föreskrivs en möjlighet för medlemsstaterna att genomföra åtgärder rörande överföring av personer som ansöker om internationellt skydd som en del av medlemsstaternas nationella program, och i artikel 18 i den förordningen föreskrivs samtidigt möjligheten att utbetala ett schablonbelopp om 6 000 EUR för överföring av personer som beviljats internationellt skydd från en annan medlemsstat.

(30)

För att tillämpa principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning, och med beaktande av att detta beslut utgör en vidareutveckling av politiken på detta område, är det lämpligt att säkerställa att de medlemsstater som, i enlighet med detta beslut, omplacerar sökande i tydligt behov av internationellt skydd från Italien och Grekland erhåller ett schablonbelopp för varje omplacerad person som exakt motsvarar det schablonbelopp som avses i artikel 18 i förordning (EU) nr 516/2014, nämligen 6 000 EUR, och som genomförs genom tillämpning av samma förfaranden. Detta medför ett begränsat, tillfälligt undantag från artikel 18 i förordning (EU) nr 516/2014 eftersom schablonbeloppet bör utbetalas för antalet sökande som är föremål för omplacering snarare än antalet mottagare av internationellt skydd. En sådan tillfällig utökning av räckvidden för potentiella mottagare av schablonbeloppet framstår verkligen som en integrerad del av den krisordning som inrättas genom detta beslut. När det gäller kostnaderna för överföringen av personer som omplaceras i enlighet med detta beslut bör det dessutom föreskrivas att Italien och Grekland ska erhålla ett schablonbelopp på minst 500 EUR för varje person som omplaceras från deras respektive territorium, med beaktande av de faktiska kostnaderna för att överföra en sökande till omplaceringsmedlemsstaten. Medlemsstaterna bör ha rätt att ta emot ytterligare förfinansiering, som ska betalas under 2016 efter översynen av deras nationella program inom ramen för asyl-, migrations- och integrationsfonden, för att genomföra åtgärder enligt detta beslut.

(31)

Det är nödvändigt att säkerställa att ett snabbt omplaceringsförfarande införs och att de provisoriska åtgärderna åtföljs av ett nära administrativt samarbete mellan medlemsstaterna och operativt stöd från Easo.

(32)

Nationell säkerhet och allmän ordning ska beaktas under hela omplaceringsförfarandet, tills överföringen av sökanden är genomförd. Med full respekt för sökandens grundläggande rättigheter, inbegripet de relevanta reglerna för uppgiftsskydd, bör en medlemsstat som på rimliga grunder betraktar en sökande som en fara för sin nationella säkerhet eller allmänna ordning informera de övriga medlemsstaterna om detta.

(33)

När beslut fattas om vilka sökande i tydligt behov av internationellt skydd som ska omplaceras från Italien och Grekland, bör företräde ges utsatta sökande i den mening som avses i artiklarna 21 och 22 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU (7). I detta sammanhang bör de sökandes särskilda behov, t.ex. hälsan, vara den primära angelägenheten. Barnets bästa bör alltid sättas i främsta rummet.

(34)

Integreringen av sökande som är i tydligt behov av internationellt skydd i värdlandet är en hörnsten i ett välfungerande gemensamt europeiskt asylsystem. För att besluta vilken specifik medlemsstat som bör bli omplaceringsmedlemsstat, bör därför särskild hänsyn tas till de av de sökandes särskilda kvalifikationer och egenskaper, såsom deras språkkunskaper och andra individuella omständigheter när det gäller uppvisade familjeband samt kulturella och sociala band som kan underlätta deras integrering i omplaceringsmedlemsstaten. Vad gäller särskilt utsatta sökande, bör hänsyn tas till omplaceringsmedlemsstatens kapacitetet att erbjuda dessa sökande lämpligt stöd och till nödvändigheten i att säkerställa en rättvis fördelning av dessa sökande mellan medlemsstaterna. Med tillbörlig respekt för icke-diskrimineringsprincipen får omplaceringsmedlemsstater ange sina preferenser för sökande på grundval av ovannämnda information, utifrån vilka Italien och Grekland i samråd med Easo och, i tillämpliga fall, sambandsmän får sammanställa förteckningar över möjliga sökande som identifierats för omplacering i en viss medlemsstat.

(35)

De rättsliga garantier och rättssäkerhetsgarantier som fastställs i förordning (EU) nr 604/2013 förblir tillämpliga på sökande som omfattas av detta beslut. Dessutom bör sökande underrättas om det omplaceringsförfarande som fastställs i detta beslut och meddelas omplaceringsbeslutet, vilket utgör ett beslut om överföring i den mening som avses i artikel 26 i förordning (EU) nr 604/2013. Det faktum att EU-rätten inte ger en sökande rätt att välja den medlemsstat som ska ansvara för vederbörandes ansökan, bör leda till att sökandens rätt till ett effektivt rättsmedel mot omplaceringsbeslutet i enlighet med förordning (EU) nr 604/2013 inskränks till att säkra respekten för vederbörandes grundläggande rättigheter. I enlighet med artikel 27 i den förordningen får medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning fastställa att överklagan av beslutet om överföring inte automatiskt medför att överföringen av den sökande skjuts upp men att personen i fråga har möjlighet att begära att verkställandet av beslutet om överföring ska skjutas upp i väntan på resultatet av hans eller hennes överklagan.

(36)

Före och efter att ha överförts till omplaceringsmedlemsstaterna bör de sökande åtnjuta de rättigheter och garantier som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU (8) och 2013/33/EU (9), även med avseende på deras särskilda mottagnings- och förfarandebehov. Dessutom förblir Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 (10) tillämplig med avseende på sökande som omfattas av detta beslut, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG (11) är tillämpligt på återvändandet för tredjelandsmedborgare som inte har rätt att stanna kvar inom territoriet. Ovanstående är föremål för de begränsningar som gäller för tillämpningen av dessa direktiv.

(37)

I överensstämmelse med unionens regelverk bör en robust mekanism för identifiering, registrering och insamlande av fingeravtryck för omplaceringsförfarandet säkerställas av Italien och Grekland så att man snabbt kan identifiera de personer i behov av internationellt skydd som är berättigade till omplacering samt identifiera de migranter som inte uppfyller villkoren för internationellt skydd och därför bör återvända. Detta bör även gälla personer som tagit sig till Italiens eller Greklands territorium mellan den 24 mars och den 25 september 2015. När frivilligt återvändande inte är möjligt, och andra åtgärder som föreskrivs i direktiv 2008/115/EG är otillräckliga för att förhindra sekundära förflyttningar, bör åtgärder för förvar i enlighet med kapitel IV i det direktivet tillämpas snabbt och effektivt. Sökande som undandrar sig omplaceringsförfarandet ska undantas från omplacering.

(38)

Åtgärder bör vidtas för att undvika sekundära förflyttningar av omplacerade personer från omplaceringsmedlemsstaten till andra medlemsstater, vilket kan hindra en effektiv tillämpning av detta beslut. I synnerhet bör medlemsstaterna vidta nödvändiga förebyggande åtgärder på området tillgång till sociala förmåner och rättsmedel, i överensstämmelse med unionslagstiftningen. Därtill bör de sökande underrättas om konsekvenserna av irreguljär vidareflyttning mellan medlemsstaterna och om det faktum att de, om omplaceringsmedlemsstaten beviljar dem internationellt skydd, i princip endast är berättigade till de rättigheter som är knutna till internationellt skydd i den medlemsstaten.

(39)

I enlighet med de mål som anges i rådets direktiv 2013/33/EU bör dessutom harmoniseringen av mottagningsvillkoren i de olika medlemsstaterna bidra till att begränsa sekundär vidareflyttning av personer som ansöker om internationellt skydd under inflytande av de varierande mottagningsvillkoren. I syfte att nå samma mål bör medlemsstaterna överväga att införa rapporteringsskyldighet och förse personer som ansöker om internationellt skydd med materiella mottagningsvillkor som inbegriper bostad, mat och kläder endast in natura samt, när så krävs, säkerställa att sökande direkt förflyttas till omplaceringsmedlemsstaten. Likaså bör medlemsstaterna under den period då ansökan om internationellt skydd behandlas så som asyl- och Schengenregelverket anger utom av allvarliga humanitära skäl varken förse sökande med nationella resedokument eller ge dem andra incitament, t.ex. i form av finansiella medel, som kan underlätta deras irreguljära förflyttning till andra medlemsstater. I händelse av irreguljär förflyttning till andra medlemsstater bör det krävas att de sökande eller personer som beviljats internationellt skydd återvänder till omplaceringsmedlemsstaten, och att den medlemsstaten utan dröjsmål återtar dessa personer.

(40)

För att undvika sekundär förflyttning av personer som beviljats internationellt skydd bör medlemsstaterna också informera dessa personer om de villkor under vilka de lagligen får resa till och vistas i en annan medlemsstat och bör kunna införa rapporteringsskyldighet. Enligt direktiv 2008/115/EG bör medlemsstaterna kräva att en person som beviljats internationellt skydd och vistas irreguljärt på deras territorium omedelbart återvänder till omplaceringsmedlemsstaten. Om denna person vägrar att återvända frivilligt bör återvändandet till omplaceringsmedlemsstaten ske med tvång.

(41)

Vid påtvingat återvändande till omplaceringsmedlemsstaten får dessutom, om detta är möjligt enligt nationell lagstiftning, den medlemsstat som tvingat fram återvändandet besluta att utfärda ett nationellt förbud som förbjuder den person som är berättigad till internationellt skydd att åter resa in på den specifika medlemsstatens territorium.

(42)

Eftersom syftet med detta beslut är att åtgärda en nödsituation och att bistå Italien och Grekland med förstärkningen av deras asylsystem, bör det ge dem möjlighet att med hjälp av kommissionen nå bilaterala överenskommelser med Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz om omplacering av personer som omfattas av detta direktiv. Sådana överenskommelser bör också återspegla de viktigaste delarna i detta beslut, i synnerhet dem som gäller omplaceringsförfarandet och de sökandes rättigheter och skyldigheter samt dem som gäller förordning (EU) nr 604/2013.

(43)

Det särskilda stöd som tillhandahålls Italien och Grekland genom omplaceringssystemet bör kompletteras med ytterligare åtgärder, från det att tredjelandsmedborgare anländer till Italiens eller Greklands territorium tills dess att alla tillämpliga förfaranden har avslutats, som samordnas av Easo och andra berörda organ, såsom Frontex som samordnar återvändandet för tredjelandsmedborgare som inte har rätt att stanna kvar inom territoriet, i enlighet med direktiv 2008/115/EG.

(44)

Eftersom målen för detta beslut inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(45)

Detta beslut respekterar de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(46)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar Förenade kungariket inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Förenade kungariket.

(47)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar Irland inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.

(48)

Om kommissionen, efter det att en medlemsstat som omfattas av protokoll nr 21 har lämnat en underrättelse enligt artikel 4 i det protokollet, i enlighet med artikel 331.1 i EUF-fördraget bekräftar att denna medlemsstat deltar i detta beslut, bör rådet fastställa antalet sökande som ska omplaceras till den medlemsstaten. Rådet bör också i enlighet med detta anpassa övriga medlemsstaters kvoter genom att proportionellt minska dessa.

(49)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

(50)

Med hänsyn till situationens brådskande natur bör detta beslut träda i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

a)

15 600 sökande ska omplaceras från Italien till övriga medlemsstaters territorium i enlighet med tabellen i bilaga I.

b)

50 400 sökande ska omplaceras från Grekland till övriga medlemsstaters territorium i enlighet med tabellen i bilaga II.

c)

54 000 sökande ska omplaceras till medlemsstaters territorium i proportion till de siffror som fastställs i bilagorna I och II, antingen i enlighet med punkt 2 i den här artikeln eller genom en ändring av detta beslut, enligt artikel 1.2 och punkt 3 i den här artikeln.

a)

Kontroll av tredjelandsmedborgare som reser in i Italien och Grekland, inbegripet ett otvetydigt fastställande av deras identitet, insamling av fingeravtryck och registrering samt, i tillämpliga fall, registrering av deras ansökningar om internationellt skydd och, på begäran av Italien eller Grekland, inledande handläggning av dessa.

b)

Tillhandahållande av information och eventuellt nödvändigt särskilt stöd till sökande eller sökande som kan bli föremål för omplacering enligt detta beslut.

c)

Förberedelse och organisering av insatser för återsändande av tredjelandsmedborgare som antingen inte ansökt om internationellt skydd eller vars rätt att stanna kvar på territoriet har upphört.

a)

omplaceringsmedlemsstaten erhålla ett schablonbelopp om 6 000 EUR,

b)

Italien eller Grekland erhålla ett schablonbelopp om minst 500 EUR.