15.9.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 239/146

(1)

I artikel 78.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskrivs att om en eller flera medlemsstater försätts i en nödsituation med plötslig tillströmning av medborgare från tredjeländer, får rådet på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, besluta om provisoriska åtgärder till förmån för den eller de medlemsstater som berörs.

(2)

Enligt artikel 80 i EUF-fördraget ska unionens politik på området gränskontroller, asyl och invandring och dess genomförande styras av principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna, och de unionsakter som antas på detta område ska innehålla lämpliga åtgärder för tillämpningen av denna princip.

(3)

Den senaste tidens kris i Medelhavet har tvingat unionens institutioner att omedelbart erkänna de exceptionella migrationsflödena i regionen och efterlysa konkreta åtgärder för solidaritet med de medlemsstater som ligger i frontlinjen. Detta skedde i synnerhet vid ett gemensamt möte mellan utrikes- och inrikesministrarna den 20 april 2015, då kommissionen lade fram en tiopunktsplan för omedelbara åtgärder för att lösa krisen, inklusive ett åtagande om att överväga olika sätt att genomföra en omplaceringsmekanism för nödsituationer.

(4)

Vid sitt möte den 23 april 2015 beslutade Europeiska rådet bland annat att förstärka den interna solidariteten och ansvaret och åtog sig att särskilt öka katastrofbiståndet till de medlemsstater som ligger i frontlinjen och överväga möjligheter till akut omplacering mellan medlemsstaterna på frivillig grund och för utsändande av särskilda grupper från Europeiska stödkontoret för samarbete i asylfrågor (nedan kallat Easo) till medlemsstater som ligger i frontlinjen, för gemensam handläggning av ansökningar om internationellt skydd, inklusive registrering och fingeravtryck.

(5)

I sin resolution av den 28 april 2015 upprepade Europaparlamentet att unionen måste grunda sina reaktioner på de senaste tragedierna i Medelhavet på solidaritet och rättvis ansvarsfördelning samt intensifiera sina ansträngningar på detta område för de medlemsstater som tar emot flest flyktingar och personer som ansöker om internationellt skydd, i absoluta eller relativa tal.

(6)

Europeiska rådet beslutade vid sitt möte den 25–26 juni 2015 bland annat att tre centrala dimensioner bör behandlas parallellt: omplacering/vidarebosättning, återvändande/återtagande/återanpassning samt samarbete med ursprungs- och transitländer. Mot bakgrund av den rådande nödsituationen och åtagandet att stärka solidaritet och ansvar enades Europeiska rådet framför allt om tillfällig och extraordinär omplacering av 40 000 personer med ett klart behov av internationellt skydd under en period på två år från Italien och Grekland till andra medlemsstater. Det efterlyste ett snabbt antagande av ett rådsbeslut för detta och kom fram till att samtliga medlemstater genom konsensus skulle enas om en fördelning av dessa personer som avspeglar de särskilda situationerna i medlemsstaterna.

(7)

De särskilda situationerna i medlemsstaterna beror särskilt på migrationsflödena i andra geografiska regioner, såsom västra Balkans migrationsväg.

(8)

Flera medlemsstater konfronterades med en betydande ökning av det totala antalet migranter, däribland personer som sökte internationellt skydd, som reste in på deras territorier under 2014 eller under de första månaderna 2015. Flera medlemsstater fick finansiellt krisstöd från kommissionen och operativt stöd från Easo för att kunna hantera denna ökning.

(9)

Bland de medlemsstater som befinner sig i situationer med avsevärda påfrestningar, och mot bakgrund av den senaste tidens tragiska händelser i Medelhavet, har Italien och Grekland ställts inför migrantströmmar av oöverträffad omfattning, bland annat av personer som söker internationellt skydd som är i klart behov av internationellt skydd och som anländer till deras territorier, vilket utsätter deras migrations- och asylsystem för stora påfrestningar.

(10)

Enligt uppgifter från Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (nedan kallad Frontex), var rutterna genom centrala och östra Medelhavet under 2014 de viktigaste för irreguljär gränspassage till unionen. Under 2014 nådde över 170 000 migranter Italien på irreguljär väg, vilket är en ökning med 277 % jämfört med 2013. En stadig ökning har också bevittnats av Grekland med över 50 000 irreguljära migranter som nådde landet, vilket är en ökning med 153 % jämfört med 2013. Det totala antalet har fortsatt att öka under 2015. I Italien ökade under de första sex månaderna antalet irreguljära gränspassager med 5 % jämfört med samma period förra året. I Grekland skedde under samma period en kraftig ökning av antalet irreguljära gränspassager, motsvarande en sexfaldig ökning under de första sex månaderna 2014 (över 76 000 under perioden januari–juni 2015 jämfört med 11 336 under perioden januari–juni 2014). En betydande andel av det totala antalet irreguljära migranter som upptäckts i dessa två regioner var migranter av nationaliteter som, grundat på Eurostats uppgifter, uppnår en hög nivå för erkännande inom unionen.

(11)

Enligt Eurostat ansökte 64 625 personer om internationellt skydd i Italien under 2014, jämfört med 26 920 under 2013 (vilket motsvarar en ökning med 143 %). En mindre ökning i antalet ansökningar noterades i Grekland med 9 430 sökande (vilket motsvarar en ökning med 15 %). Under det första kvartalet 2015 ansökte 15 250 personer om internationellt skydd i Italien (vilket motsvarar en ökning med 47 % jämfört med det första kvartalet 2014) och 2 615 personer i Grekland (vilket motsvarar en ökning med 28 % jämfört med första kvartalet 2014).

(12)

Hittills har många åtgärder vidtagits till stöd för Italien och Grekland inom ramen för migrations- och asylpolitiken, bl.a. genom att de erhållit omfattande katastrofbistånd och operativt stöd från Easo. Italien var den näst största och Grekland den tredje största mottagaren av finansiering som under perioden 2007–2013 betalades ut inom ramen för det allmänna programmet Solidaritet och hantering av migrationsströmmar (Solid), och erhöll dessutom omfattande nödfinansiering. Under perioden 2014–2020 kommer Italien och Grekland troligtvis fortsatt att vara de främsta mottagarna av stöd från asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif).

(13)

På grund av den nuvarande instabiliteten och konflikterna i Italiens och Greklands omedelbara närhet är det mycket troligt att deras migrations- och asylsystem fortsatt kommer att utsättas för ökande påfrestningar, och en betydande del av migranterna kan vara i behov av internationellt skydd. Detta visar att det är absolut nödvändigt att visa Italien och Grekland solidaritet och att komplettera de hittills vidtagna åtgärderna för att stödja dem med provisoriska åtgärder på området asyl och migration.

(14)

Samtidigt bör Italien och Grekland tillhandahålla strukturella lösningar för att hantera exceptionellt tryck på sina asyl- och migrationssystem. De åtgärder som fastställs i detta beslut bör därför paras med att Italien och Grekland inför en solid strategisk ram för att hantera krissituationen och intensifiera den pågående reformprocessen på dessa områden. I detta avseende bör såväl Italien som Grekland, samma dag som detta beslut träder i kraft, lägga fram en färdplan för kommissionen som omfattar lämpliga åtgärder på området asyl, inledande mottagande och återsändande för att förstärka kapaciteten, kvaliteten och effektiviteten i sina system på dessa områden samt åtgärder för att säkerställa en korrekt tillämpning av detta beslut, så att de bättre ska kunna hantera en eventuellt ökad tillströmning av migranter till deras territorier när detta beslut upphört att gälla.

(15)

Med tanke på att Europeiska rådet enades om en rad sammanhängande åtgärder bör kommissionen ges befogenhet att, vid behov och efter att ha gett den berörda staten möjlighet att framföra sina synpunkter, under en begränsad period avbryta tillämpningen av detta beslut om Italien eller Grekland inte fullföljer sina åtaganden i detta hänseende.

(16)

Om någon medlemsstat skulle försättas i en liknande nödsituation med en plötslig tillströmning av medborgare från tredjeländer, får rådet, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, anta provisoriska åtgärder till förmån för den berörda medlemsstaten med stöd av artikel 78.3 i EUF-fördraget. Sådana åtgärder får, om så är lämpligt, inbegripa ett tillfälligt upphävande av de förpliktelser för den medlemsstaten som föreskrivs i detta beslut.

(17)

I enlighet med artikel 78.3 i EUF-fördraget bör de planerade åtgärderna till förmån för Italien och Grekland vara av provisorisk natur. En 24-månadersperiod är rimlig för att säkerställa att de åtgärder som föreskrivs i detta beslut får en reell effekt, så att de innebär ett stöd för Italien och Grekland i hanteringen av de betydande migrationsströmmarna till deras territorier.

(18)

De åtgärder för omplacering från Italien och Grekland som föreskrivs i detta beslut innebär ett tillfälligt undantag från regeln i artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 (1) i enlighet med vilken Italien och Grekland annars skulle ha varit ansvariga för att pröva en ansökan om internationellt skydd på grundval av de kriterier som anges i kapitel III i den förordningen samt ett tillfälligt undantag från de förfaranden och tidsfrister som anges i artiklarna 21, 22 och 29 i den förordningen. Övriga bestämmelser i förordning (EU) nr 604/2013, inklusive de genomförandebestämmelser som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1560/2003 (2) och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 118/2014 (3) förblir tillämpliga, inbegripet bestämmelserna däri om de överförande medlemsstaternas skyldighet att bära de nödvändiga kostnaderna för att överföra en sökande till omplaceringsmedlemsstaten och om samarbetet beträffande överföringar mellan medlemsstaterna samt om översändande av information via det elektroniska kommunikationsnätet DubliNet.

Detta beslut innebär också ett undantag från samtycke från den som ansöker om internationellt skydd enligt artikel 7.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 516/2014 (4).

(19)

Omplaceringsåtgärder befriar inte medlemsstaterna från skyldigheten att till fullo tillämpa förordning (EU) nr 604/2013, inbegripet de bestämmelser som rör familjeåterförening, särskilt skydd av ensamkommande barn, samt klausulen om diskretionär bedömning på humanitära grunder.

(20)

Ett val måste träffas i fråga om vilka kriterier som ska tillämpas när man avgör vilka och hur många sökande som ska omplaceras från Italien och Grekland, utan att det påverkar beslut på nationell nivå om asylansökningar. Ett tydligt och fungerande system planeras utifrån en tröskel bestående av den genomsnittliga andelen beslut på unionsnivå om beviljande av internationellt skydd i förfaranden i första instans, enligt Eurostats definition, i förhållande till det totala antalet asylbeslut på unionsnivå om asylansökningar för internationellt skydd i första instans, på grundval av den senast tillgängliga statistiken. Å ena sidan måste denna tröskel, så långt möjligt, säkerställa att alla sökande med ett tydligt behov av internationellt skydd snabbt och till fullo kommer i åtnjutande av sin rätt till skydd i omplaceringsmedlemsstaten. Å andra sidan bör den, så långt möjligt, hindra sökande som sannolikt kommer att få avslag på sin ansökan från att omplaceras till en annan medlemsstat, och därigenom i onödan förlänga deras vistelse i unionen. En tröskel på 75 %, grundad på de senaste tillgängliga uppdaterade kvartalsuppgifterna från Eurostat om beslut i första instans, bör användas i detta beslut.

(21)

De provisoriska åtgärderna är avsedda att lindra det betydande asyltrycket på Italien och Grekland, särskilt genom omplacering av ett betydande antal sökande i klart behov av internationellt skydd som tagit sig till Italiens eller Greklands territorium efter den dag då detta beslut börjar tillämpas. Grundat på det totala antalet tredjelandsmedborgare som på irreguljär väg tagit sig till Italien eller Grekland under 2014 och de personer bland dessa som är i klart behov av internationellt skydd, bör totalt 40 000 sökande med ett tydligt behov av internationellt skydd omplaceras från Italien och Grekland. Detta antal motsvarar omkring 40 % av det totala antalet tredjelandsmedborgare i tydligt behov av internationellt skydd som under 2014 tagit sig till Italien och Grekland på irreguljär väg. Den omplaceringsåtgärd som föreslås i detta beslut leder således till en rättvis fördelning av bördan mellan Italien och Grekland å ena sidan, och de övriga medlemsstaterna å den andra. Med utgångspunkt i samma totala uppgifter som finns tillgängliga för 2014 och de första fyra månaderna 2015 i Italien jämfört med Grekland, bör 60 % av dessa sökande omplaceras från Italien och 40 % från Grekland.

(22)

Den 20 juli 2015 antog företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, genom konsensus, en resolution om omplacering från Italien och Grekland av 40 000 personer med ett tydligt behov av internationellt skydd, som avspeglar de särskilda situationerna i medlemsstaterna. Under en period på två år bör 24 000 personer omplaceras från Italien och 16 000 personer bör omplaceras från Grekland.

(23)

Asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif) som inrättades genom förordning (EU) nr 516/2014 tillhandahåller stöd till insatser för att dela på bördorna enligt överenskommelser mellan medlemsstater, och den är förberedd för den vidare politiska utvecklingen på detta område. I artikel 7.2 i förordning (EU) nr 516/2014 föreskrivs en möjlighet för medlemsstaterna att genomföra åtgärder rörande överföring av personer som ansöker om internationellt skydd som en del av medlemsstaternas nationella program. I artikel 18 i förordning (EU) nr 516/2014 föreskrivs samtidigt möjligheten att utbetala ett schablonbelopp om 6 000 EUR för överföring av personer som beviljats internationellt skydd från en annan medlemsstat.

(24)

För att tillämpa principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning, och med beaktande av att detta beslut utgör en vidareutveckling av politiken på detta område, är det lämpligt att säkerställa att de medlemsstater som, i enlighet med detta beslut, omplacerar sökande i tydligt behov av internationellt skydd från Italien eller Grekland erhåller ett schablonbelopp för varje omplacerad person som exakt motsvarar det schablonbelopp som avses i artikel 18 i förordning (EU) nr 516/2014, nämligen 6 000 EUR, och som genomförs genom tillämpning av samma förfaranden. Detta medför ett begränsat, tillfälligt undantag från artikel 18 i förordning (EU) nr 516/2014 eftersom schablonbeloppet bör utbetalas för antalet sökande som är föremål för omplacering snarare än antalet mottagare av internationellt skydd. En sådan tillfällig utökning av räckvidden för potentiella mottagare av schablonbeloppet utgör en integrerad del av den krisordning som inrättas genom detta beslut.

(25)

Det är nödvändigt att säkerställa att ett snabbt omplaceringsförfarande införs och att de provisoriska åtgärderna åtföljs av ett nära administrativt samarbete mellan medlemsstaterna och operativt stöd från Easo.

(26)

Nationell säkerhet och allmän ordning ska beaktas under hela omplaceringsförfarandet, tills överföringen av sökanden är genomförd. Med full respekt för sökandens grundläggande rättigheter, inbegripet de relevanta reglerna för uppgiftsskydd, bör en medlemsstat som på rimliga grunder betraktar en sökande som en fara för sin nationella säkerhet eller allmänna ordning informera de övriga medlemsstaterna om detta.

(27)

När beslut fattas om vilka sökande med ett tydligt behov av internationellt skydd som ska flyttas från Italien och Grekland, bör företräde ges utsatta sökande i den mening som avses i artiklarna 21 och 22 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU (5). I detta sammanhang bör de sökandes särskilda behov, t.ex. hälsan, vara den primära angelägenheten. Barnets bästa bör alltid sättas i främsta rummet.

(28)

För att besluta vilken specifik medlemsstat som bör bli omplaceringsmedlemsstat, bör dessutom särskild hänsyn tas till de av de sökandes särskilda kvalifikationer och egenskaper, såsom deras språkkunskaper och andra individuella omständigheter när det gäller uppvisade familjeband samt kulturella och sociala band som kan underlätta deras integrering i omplaceringsmedlemsstaten. Vad gäller särskilt utsatta sökande, bör hänsyn tas till omplaceringsmedlemsstatens kapacitetet att erbjuda dessa sökande lämpligt stöd och till nödvändigheten i att säkerställa en rättvis fördelning av dessa sökande mellan medlemsstaterna. Med tillbörlig respekt för icke-diskrimineringsprincipen får omplaceringsmedlemsstater ange sina preferenser för sökande på grundval av ovannämnda information, utifrån vilken Italien och Grekland i samråd med Easo och, i tillämpliga fall, sambandsmän får sammanställa förteckningar över möjliga sökande som identifierats för omplacering i en viss medlemsstat.

(29)

Medlemsstaternas utnämning av sambandsmän i Italien och Grekland torde underlätta ett effektivt genomförande av omplaceringsförfarandet, inbegripet en adekvat identifiering av de sökande som kan omplaceras, särskilt med tanke på deras utsatthet och kvalifikationer. När det gäller såväl utnämningen av sambandsmän i Italien och Grekland som utförandet av deras uppgifter bör omplaceringsmedlemsstaten och Italien och Grekland utbyta all relevant information och fortsätta att samarbeta nära under hela omplaceringsförfarandet.

(30)

De rättsliga garantier och rättssäkerhetsgarantier som fastställs i förordning (EU) nr 604/2013 förblir tillämpliga på sökande som omfattas av detta beslut. Dessutom bör sökande underrättas om det omplaceringsförfarande som fastställs i detta beslut och meddelas omplaceringsbeslutet, vilket utgör ett beslut om överföring i den mening som avses i artikel 26 i förordning (EU) nr 604/2013. Det faktum att EU-rätten inte ger en sökande rätt att välja den medlemsstat som ska ansvara för vederbörandes ansökan, bör leda till att sökandens rätt till ett effektivt rättsmedel mot omplaceringsbeslutet i enlighet med förordning (EU) nr 604/2013 inskränks till att säkra respekten för vederbörandes grundläggande rättigheter. I enlighet med artikel 27 i den förordningen får medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning fastställa att överklagan av beslutet om överföring inte automatiskt medför att överföringen av den sökande skjuts upp men att personen i fråga har möjlighet att begära att verkställandet av beslutet om överföring ska skjutas upp i väntan på resultatet av hans eller hennes överklagan.

(31)

Före och efter att ha överförts till omplaceringsmedlemsstaterna åtnjuter de sökande de rättigheter och garantier som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU (6) och direktiv 2013/33/EU, även med avseende på deras särskilda mottagnings- och förfarandebehov. Dessutom förblir Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 (7) tillämplig med avseende på sökande som omfattas av detta beslut.

(32)

Åtgärder bör vidtas för att undvika sekundära förflyttningar av omplacerade personer från omplaceringsmedlemsstaten till andra medlemsstater, vilket kan hindra en effektiv tillämpning av detta beslut. I synnerhet bör de sökande underrättas om konsekvenserna av irreguljär vidareflyttning mellan medlemsstaterna och om det faktum att de, om omplaceringsmedlemsstaten beviljar dem internationellt skydd, i princip endast är berättigade till de rättigheter som är knutna till internationellt skydd i den medlemsstaten.

(33)

I enlighet med de mål som anges i direktiv 2013/33/EU bör harmoniseringen av mottagningsvillkoren i de olika medlemsstaterna bidra till att begränsa sekundär vidareflyttning av personer som ansöker om internationellt skydd under inflytande av de varierande mottagningsvillkoren. I syfte att nå samma mål bör medlemsstaterna överväga att införa rapporteringsskyldighet och förse personer som ansöker om internationellt skydd med materiella mottagningsvillkor som inbegriper bostad, mat och kläder endast in natura samt, när så krävs, säkerställa att sökande direkt förflyttas till omplaceringsmedlemsstaten. Likaså bör medlemsstaterna under den period då ansökan om internationellt skydd behandlas så som asyl- och Schengenregelverket anger utom av allvarliga humanitära skäl varken förse sökande med nationella resedokument eller ge dem andra incitament, t.ex. i form av finansiella medel, som kan underlätta deras irreguljära förflyttning till andra medlemsstater. Vid irreguljär förflyttning till andra medlemsstater bör sökande sändas tillbaka till omplaceringsmedlemsstaten i enlighet med de regler som anges i förordning (EU) nr 604/2013.

(34)

För att undvika sekundär förflyttning av personer som beviljats internationellt skydd bör medlemsstaterna också informera dessa personer om de villkor under vilka de lagligen får resa till och vistas i en annan medlemsstat och bör kunna införa rapporteringsskyldighet. Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG (8) bör medlemsstaterna kräva att en person som beviljats internationellt skydd och vistas irreguljärt på deras territorium omedelbart återvänder till omplaceringsmedlemsstaten. Om denna person vägrar att återvända frivilligt bör återvändandet till omplaceringsmedlemsstaten ske med tvång.

Vid påtvingat återvändande till omplaceringsmedlemsstaten får dessutom, om detta är möjligt enligt nationell lagstiftning, den medlemsstat som tvingat fram återvändandet besluta att utfärda ett nationellt förbud som förbjuder den person som är berättigad till internationellt skydd att åter resa in på den specifika medlemsstatens territorium.

(35)

Eftersom syftet med detta beslut är att åtgärda en nödsituation och att bistå Italien och Grekland med förstärkningen av deras asylsystem, bör det ge dem möjlighet att med hjälp av kommissionen nå bilaterala överenskommelser med Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz om omplacering av personer som omfattas av detta direktiv. Sådana överenskommelser bör också återspegla de viktigaste delarna i detta beslut, i synnerhet dem som gäller omplaceringsförfarandet och de sökandes rättigheter och skyldigheter samt dem som gäller förordning (EU) nr 604/2013.

(36)

Det särskilda stöd som tillhandahålls Italien och Grekland genom omplaceringssystemet bör kompletteras med ytterligare åtgärder, från det att tredjelandsmedborgare anländer till Italiens eller Greklands territorium tills dess att alla tillämpliga förfaranden har avslutats, som samordnas av Easo och andra berörda organ, såsom Frontex som samordnar återvändandet för tredjelandsmedborgare som inte har rätt att stanna kvar inom territoriet, i enlighet med direktiv 2008/115/EG.

(37)

Eftersom målen för detta beslut inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(38)

Detta beslut respekterar de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(39)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar dessa medlemsstater inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på dem.

(40)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

(41)

Med hänsyn till situationens brådskande natur bör detta beslut träda i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

a)

24 000 sökande ska omplaceras från Italien till övriga medlemsstaters territorium.

b)

16 000 sökande ska omplaceras från Grekland till övriga medlemsstaters territorium.

a)

Kontroll av tredjelandsmedborgare som reser in i Italien och Grekland, inbegripet ett otvetydigt fastställande av deras identitet, insamling av fingeravtryck och registrering samt, i tillämpliga fall, registrering av deras ansökningar om internationellt skydd och, på begäran av Italien eller Grekland, inledande handläggning av dessa.

b)

Tillhandahållande av information och eventuellt nödvändigt särskilt stöd till sökande eller sökande som kan bli föremål för omplacering enligt detta beslut.

c)

Förberedelse och organisering av insatser för återsändande av tredjelandsmedborgare som antingen inte ansökt om internationellt skydd eller vars rätt att stanna kvar på territoriet har upphört.