1.   Medlemsstaterna ska utse en myndighet på ministernivå som ska ansvara för att

2.   Den behöriga myndigheten ska genom ett formellt beslut utfärda eller, efter granskning, återkalla godkännandet av det utbetalande organet på grundval av en granskning av kriterierna för godkännande som avses i artikel 1.2 i den delegerade förordningen (EU) nr 907/2014 (”kriterier för godkännande”). Den behöriga myndigheten ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om godkännande och tillbakadragande av godkännande.

3.   Den behöriga myndigheten ska utse ett revisionsorgan att utföra en undersökning före varje godkännande (förgranskning inför godkännande). Revisionsorganet ska vara en revisionsmyndighet, eller annan offentlig eller privat organisation eller organisatorisk enhet i en myndighet med den kompetens, kapacitet och de kunskaper som krävs för att genomföra revisioner. Revisionsorganet ska vara fristående från det utbetalande organet som ska godkännas.

Undersökningen (förgranskning inför godkännande) ska ske av revisionsorganet och ska omfatta följande:

Revisionsorganet ska utarbeta en rapport om revisionsarbetet som utförts, resultaten av detta arbete, och sin bedömning av huruvida det utbetalande organet uppfyller kriterierna för godkännande. Rapporten ska lämnas till den behöriga myndigheten som utfärdar godkännandet när den har förvissat sig om att det utbetalande organet uppfyller kriterierna.

4.   Om den behöriga myndigheten anser att det utbetalande organet inte uppfyller dessa kriterier ska den informera det utbetalande organet om vilka villkor det måste uppfylla innan det kan godkännas.

I avvaktan på att de nödvändiga ändringarna för att uppfylla dessa särskilda krav görs får ett tillfälligt godkännande beviljas för en period som ska fastställas med hänsyn till hur allvarliga de konstaterade problemen är, men som inte får vara längre än tolv månader. I berättigade fall får kommissionen, på begäran av den berörda medlemsstaten, bevilja en förlängning av tidsfristen.

5.   Den information som avses i artikel 102.1 första stycket led a i förordning (EU) nr 1306/2013 ska meddelas så fort det utbetalande organet godkänts första gången och i varje fall innan några utgifter som verkställs av detta utbetalande organ belastar fonderna. Informationen ska åtföljas av deklarationer och handlingar som rör

6.   Kommissionen ska meddela kommittén för jordbruksfonderna vilka utbetalande organ som godkänts i medlemsstaterna.

1.   Den behöriga myndigheten ska ställa de utbetalande organen för vilka den har ansvaret under kontinuerlig övervakning, i synnerhet med hjälp av de intyg och rapporter som utfärdas av det attesterande organet som avses i artikel 9 i förordning (EU) nr 1306/2013, och ska följa upp eventuella brister som iakttas.

Vart tredje år ska den behöriga myndigheten skriftligen informera kommissionen om sin tillsyn och övervakning av de utbetalande organen. Rapporten ska omfatta en genomgång av de utbetalande organens fortlöpande efterlevnad av kriterierna för godkännande, tillsammans med en sammanfattning av de åtgärder som har vidtagits för att åtgärda bristerna. Den behöriga myndigheten ska ange om ett utbetalande organ som den ansvarar fortsatt uppfyller kriterierna.

2.   Medlemsstaterna ska inrätta ett system som säkerställer att all information som tyder på att ett utbetalande organ inte uppfyller kriterierna för godkännande meddelas den behöriga myndigheten utan dröjsmål.

3.   Om den behöriga myndigheten har konstaterat att ett godkänt utbetalande organ inte längre uppfyller ett eller flera av kriterierna på ett sätt som riskerar att hindra genomförandet av de uppgifter som anges i artikel 1.1 i den delegerade förordningen (EU) nr 907/2014 ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål ställa godkännandet av det utbetalande organet under prövning. Det utbetalande organet ska utarbeta en plan med åtgärder och tidsfrister för att åtgärda de konstaterade bristerna inom en tidsfrist som ska fastställas med hänsyn till hur allvarligt problemet är. Tidsfristen ska dock inte vara längre än 12 månader från och med den dag då godkännandet tas upp till ny prövning. I berättigade fall får kommissionen, på begäran av den berörda medlemsstaten, bevilja en förlängning av tidsfristen.

4.   Den behöriga myndigheten ska underrätta kommissionen om sitt beslut att ställa det utbetalande organets godkännande under prövning, om den åtgärdsplan som utarbetas i enlighet med punkt 3, och om de framsteg som gjorts i genomförandet av dessa program.

5.   Om godkännandet återkallas ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål godkänna ett annat utbetalande organ som uppfyller kriterierna i artikel 7.2 i förordning (EU) nr 1306/2013 så att utbetalningarna till stödmottagare inte avbryts.

6.   Om kommissionen finner att den behöriga myndigheten inte har fullgjort sin skyldighet att utarbeta en åtgärdsplan enligt punkt 3 eller att det utbetalande organet fortsätter att vara godkänt utan att ha genomfört en sådan åtgärdsplan inom den fastställda tidsfristen, ska den begära att den behöriga myndigheten återkallar godkännandet för detta utbetalande organ om inte de nödvändiga förändringarna gjorts inom en tid som kommissionen bestämmer med hänsyn till hur allvarligt problemet är. I en sådan situation kan kommissionen fatta beslut om att avhjälpa bristerna genom förfarandet för kontroll av överensstämmelse i enlighet med artikel 52 i förordning (EU) nr 1306/2013.

1.   Den förvaltningsförklaring som avses i artikel 7.3 första stycket led b i förordning (EU) nr 1306/2013 ska upprättas i så god tid att det attesterande organet kan avge det utlåtande som avses i artikel 9.1 i den förordningen.

Förvaltningsförklaringen ska utformas i enlighet med bilaga I i den här förordningen och får innehålla reservationer som kvantifierar de potentiella finansiella effekterna. Om reservationer görs ska förklaringen innehålla en åtgärdsplan och en exakt tidsplan för dess genomförande.

2.   Förvaltningsförklaringen ska grundas på en effektiv övervakning av det förvaltnings- och kontrollsystem som är i bruk under året.

1.   Det samordningsorgan som avses i artikel 7.4 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska vara kommissionens enda samtalspartner i den berörda medlemsstaten när det gäller följande frågor kopplade till fonderna:

2.   Ett utbetalande organ får fungera som samordningsorgan under förutsättning att de två olika funktionerna hålls åtskilda.

3.   När samordningsorganet fullgör sina uppgifter får det, i enlighet med nationella förfaranden, utnyttja andra administrativa organ eller avdelningar, särskilt sådana med teknisk eller redovisningsteknisk expertis.

4.   Konfidentialiteten, integriteten och tillgängligheten för alla datauppgifter som finns hos samordningsorganet ska säkerställas genom åtgärder som är anpassade till varje samordningsorgans administrativa struktur, personalstyrka och tekniska villkor. De finansiella och tekniska insatserna ska stå i rimlig proportion till de faktiska riskerna.

5.   Den information som avses i artikel 102.1 första stycket led a i förordning (EU) nr 1306/2013 ska lämnas så fort samordningsorganet godkänts första gången och i varje fall innan några utgifter som verkställs av detta organ belastar fonderna. Den ska åtföljas av organets dokument för godkännande samt information om de administrativa, redovisningstekniska och interna kontrollvillkoren för organets verksamhet.

1.   Den behöriga myndigheten ska utse det attesterande organ som avses i artikel 9 i förordning (EU) nr 1306/2013.

2.   Det attesterande organet ska organisera sitt arbete på ett effektivt och ändamålsenligt sätt, och utföra kontroller inom en lämplig tidsram, med beaktande av arten och tidpunkten för de transaktioner som avser det berörda budgetåret.

3.   Utlåtandet som det attesterande organet ska lämna i enlighet med artikel 9.1 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska utarbetas årligen.

Utlåtandet ska grunda sig på det revisionsarbete som ska genomföras i enlighet med artiklarna 6 och 7 i denna förordning.

4.   Det attesterande organet ska sammanställa en rapport om sina iakttagelser. Rapporten ska omfatta de funktioner som delegerats. I rapporten ska även anges om under den period som omfattas av rapporten

Rapporten ska omfatta upplysningar om antalet personer som utfört revisionen och deras kvalifikationer, vilket arbete som utförts, antalet undersökta transaktioner, den nivå som uppnåtts för tillförlitlighet och substans, eventuella svagheter som upptäckts och de rekommendationer som har lämnats för förbättring, samt uppgifter om både det attesterande organets och andra redovisningsorgans verksamhet, intern såväl som extern i förhållande till det utbetalande organet, varifrån hela eller delar av det attesterande organets kontroll av rapporterade uppgifter härrör.

1.   Attesteringsgranskningen ska utföras i enlighet med internationellt vedertagna redovisningsnormer.

2.   Det attesterande organet ska utarbeta en revisionsstrategi som fastställer revisionens omfattning, tidpunkt och inriktning för attesteringsgranskning, revisionsmetoder och urvalsmetoden. En revisionsplan ska utarbetas för varje räkenskapsår baserat på den beräknade revisionsrisken. På begäran ska revisionsorganet lämna in revisionsstrategin och revisionsplanen till kommissionen.

3.   En rimlig nivå av revisionsgaranti som ska uppnås vid revision ska erhållas genom bedömningen av kontrollsystemet, inklusive överensstämmelsekontroll och substansgranskning av utgifter, bestående av detaljgranskning och analysförfaranden.

4.   Kommissionen ska fastställa riktlinjer som innehåller bland annat följande:

1.   Vilka revisionsmetoder som är relevanta för attesteringsgranskningen ska definieras i revisionsstrategin i som fastställs i artikel 6.2.

2.   För att nå revisionsmålen och lämna in ett utlåtande enligt artikel 9.1 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska revisionen omfatta systemrevision, substansgranskning samt kontroll av avstämningar om ekonomiska förklaringar och förvaltningsförklaringar.

3.   Substansgranskning av utgifter ska omfatta kontroll av de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet på slutmottagarnivå. För detta ändamål får det attesterande organet åtfölja det utbetalande organet när det genomför kontroller på plats (andra omgången). Det attesterande organet kan inte åtfölja det utbetalande organet när det genomför ursprungliga kontroller på plats, utom i sådana fall där det skulle vara praktiskt omöjligt att dubbelkontrollera den ursprungliga kontrollen som utförts av det utbetalande organet. När det gäller substansgranskning, kan de attesterande organen använda en integrerad metod.

4.   Kommissionen ska tillhandahålla ytterligare villkor och vägledning om utformningen av granskningsåtgärder, integrerad provtagning, planering och genomförande av dubbelkontroller av kontrollen på plats av transaktioner genom de riktlinjer som avses i artikel 6.4.

1.   De utbetalande organen ska föra räkenskaper som uteslutande omfattar de utgifter och inkomster som avses i artikel 4.1 och i artiklarna 5 och 43 i förordning (EU) nr 1306/2013, samt användningen av de medel som ställts till dess organs förfogande för betalning av sådana kostnader. Räkenskaperna ska göra det möjligt att skilja mellan de ekonomiska uppgifterna för EGFJ och för Ejflu och att presentera dem separat.

2.   De utbetalande organen i medlemsstater som inte ingår i euroområdet ska i sina räkenskaper redovisa beloppen i den faktiska valutan för utgifterna. För att möjliggöra en konsolidering av deras sammanlagda utgifter och inkomster ska de dock kunna ange dessa uppgifter både i nationell valuta och i euro.

3.   När det gäller Ejflu ska utbetalande organ som utsetts för ett landsbygdsutvecklingsprogram föra räkenskaper som gör det möjligt att identifiera alla transaktioner för varje program och åtgärd. Räkenskaperna ska bland annat omfatta följande:

1.   I enlighet med artikel 102.1 första stycket led c i och ii i förordning (EU) nr 1306/2013 ska medlemsstaterna på elektronisk väg skicka in följande uppgifter och dokument till kommissionen, enligt artiklarna 11 och 12 i den här förordningen:

2.   Den utgiftsdeklaration som avses i punkt 1 b ska omfatta följande:

3.   Alla finansiella uppgifter som krävs enligt denna artikel ska anges i euro.

1.   De utgifter och de inkomster som är avsatta för särskilda ändamål som de utbetalande organen deklarerar för en viss månad utgörs av de faktiska ut- och inbetalningar som gjorts under månaden, utan att detta påverkar de särskilda bestämmelser om deklaration av utgifter och inkomster för offentlig lagring som avses i artikel 12.

Dessa utgifter och inkomster tas upp i EGFJ-budgeten under budgetår N.

Dock gäller följande:

2.   Utgifter och sådana inkomster som är avsatta för särskilda ändamål ska bokföras på det datum då det utbetalande organets konto debiterades eller krediterades. För betalningar kan bokföringsdatumet emellertid också vara den dag då det berörda organet fyllde i och skickade betalningsanvisningen till ett finansieringsinstitut eller till stödmottagaren. Det utbetalande organet ska använda samma metod under hela budgetåret.

3.   De utbetalningar och inkomster som är avsatta för särskilda ändamål som deklareras i enlighet med punkt 1 kan medföra korrigeringar av de uppgifter som angivits under de föregående månaderna i samma budgetperiod.

Om korrigeringen av de inkomster som är avsatta för särskilda ändamål medför att det för ett utbetalande organ deklareras negativa sådana inkomster för en budgetpost ska de överskridande korrigeringsbeloppen föras över till nästföljande månad. De regleras i tillämpliga fall vid avslutandet av räkenskaperna för det berörda året.

4.   Betalningsorder som inte verkställts och utbetalningar som debiterats kontot och därefter åter krediterats, ska bokföras med avdrag för utgifterna för den månad då det utbetalande organet får meddelande om att betalningen inte verkställts eller har annullerats.

5.   Om utbetalningar som ska verkställas av EGFJ belastas av fordringar ska de anses vara verkställda i sin helhet enligt punkt 1

6.   De kumulerade uppgifter om utgifter och om inkomster som är avsatta för särskilda ändamål för ett givet räkenskapsår och som ska överlämnas till kommissionen senast den 27 oktober, får korrigeras endast i de årsräkenskaper som ska skickas in till kommissionen i enlighet med artikel 102.1 första stycket led c iii i förordning (EU) nr 1306/2013.

1.   De transaktioner som ska beaktas för deklarationer av utgifter för offentlig lagring är sådana som vid slutet av en månad har tagits upp i ett utbetalande organs räkenskaper och som har verkställts mellan början av det berörda räkenskapsåret, enligt artikel 3.3 första stycket led a i förordning (EU) nr 907/2014 och slutet på den berörda månaden.

2.   Denna deklaration av utgifter ska omfatta de värden och belopp, fastställda enligt artiklarna 17 och 18 i denna förordning och artikel 4 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 906/2014 (11), som har bokförts av det utbetalande organet under månaden efter den månad då transaktionerna verkställdes.

Dock

1.   Utgående från de uppgifter som inkommit i enlighet med artikel 10.1 b i denna förordning ska kommissionen fatta beslut om de månatliga utbetalningar enligt artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1306/2013, utan att det påverkar tillämpningen av de korrigeringar som kan göras genom senare beslut i enlighet med artiklarna 51 och 52 i förordning (EU) nr 1306/2013, och med hänsyn tagen till de minskningar och tillfälliga innehållanden som beslutats i enlighet med artikel 41 i den förordningen.

2.   Om de totala utgifter som medlemsstaterna deklarerat för närmast följande budgetår överstiger tre fjärdedelar av de totala anslagen för innevarande budgetår ska de förhandsåtaganden som avses i artikel 170.3 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och motsvarande månatliga utbetalningar beviljas i proportion till utgiftsdeklarationerna upp till 75 % av anslagen under innevarande budgetår. Kommissionen ska ta hänsyn till sådana belopp som inte betalats ut till medlemsstaterna vid senare beslut om återbetalningar.

1.   Genom att besluta om månatliga betalningar ska kommissionen inom ramen för budgetanslagen, på det konto som öppnats av respektive medlemsstat, ställa de finansiella medel till medlemsstaternas förfogande som är nödvändiga för att täcka de utgifter som ska finansieras av EGFJ, med avdrag för inkomster avsatta för särskilda ändamål.

När de betalningar som kommissionen ska göra, med avdrag för inkomster avsatta för särskilda ändamål, resulterar i ett negativt belopp ska de överskjutande avdragen föras över till kommande månader.

2.   Varje medlemsstat ska meddela kommissionen om benämning och nummer på det konto som avses i punkt 1, i det format som kommissionen ställt till deras förfogande.

1.   De utbetalande organen ska översända följande till kommissionen:

2.   Det relevanta informationssystem som avses i artikel 24 ska användas för att förmedla meddelanden och informationsutbyte och för att utarbeta de dokument som rör utgifter för offentlig intervention.

1.   I lagerbokföringen enligt led a i artikel 3.3 första stycket led a i den delegerade förordningen (EU) nr 907/2014 ska följande grupper av poster visas separat:

2.   Bokföringen som fastställs i artikel 3.3 första stycket led a i den delegerade förordningen (EU) nr 907/2014 ska omfatta följande:

1.   De poster som avses i artikel 16 ska bokföras med de kvantiteter, värden, belopp och genomsnitt som de utbetalande organen faktiskt har konstaterat eller med värden och belopp som beräknats på grundval av de schablonbelopp som kommissionen har fastställt.

2.   Dessa konstateranden och beräkningar enligt punkt 1 ska göras med förbehåll för att följande regler efterlevs:

3.   Korrigeringar som kommissionen gör av de uppgifter som avses i artikel 16 för det innevarande räkenskapsåret ska meddelas kommittén för jordbruksfonderna. Medlemsstaterna kan underrättas om korrigeringarna i samband med ett beslut om månadsbetalning eller, om ett sådant inte fattas, vid avslutandet av räkenskaperna. De utbetalande organen ska bokföra korrigeringarna på de villkor som anges i det beslutet.

1.   Olika kostnads- och intäktsposter ska bokföras den dag då den materiella transaktion som följer av den offentliga interventionsåtgärden äger rum och med hjälp av den växelkurs som avses i artikel 3.2 i den delegerade förordningen (EU) nr 906/2014.

Dock ska följande tidpunkter gälla i nedanstående fall:

2.   Olika poster som rör fysisk förflyttning av produkter och förvaltningen av lagren ska bokföras den dag då den materiella transaktion som följer av interventionsåtgärden äger rum.

Dock ska följande tidpunkter gälla i nedanstående fall:

1.   Det belopp som finansieras inom ramen för de interventionsåtgärder som avses i artikel 2 i den delegerade förordningen (EU) nr 906/2014 ska bestämmas på grundval av de räkenskaper som upprättas och förs av de utbetalande organen i enlighet med artikel 3.3 första stycket led a i den delegerade förordningen (EU) nr 907/2014, och som olika kostnads- och intäktsposter som avses i artikel 16 i denna förordning debiteras respektive krediteras, varvid utgifter som fastställs i sektorslagstiftningen inom jordbruket beaktas vid behov.

2.   De utbetalande organen ska lämna in uppgifter till kommissionen varje månad och år (på elektronisk väg), på grundval av de förlagor som kommissionen tillhandahållit medlemsstaterna genom informationssystem, som krävs för finansieringen av utgifter för offentlig lagring och de räkenskaper som visar utgifter och inkomster för offentlig lagring i form av tabeller (P-STO tabeller), senast den dag som anges i artikel 10.1 b och senast det datum som anges i artikel 30.2.

1.   Finansiering genom EGFJ inom ramen för de interventionsåtgärder som avses i artikel 2 i den delegerade förordningen (EU) nr 906/2014 ska vara lika med utgifterna, beräknade på grundval av den information som lämnas av det utbetalande organet, efter avdrag för eventuella intäkter från interventionsåtgärderna, godkända via det informationssystem som inrättats av kommissionen och inkluderats i det utbetalande organets utgiftsdeklaration som upprättats i enlighet med artikel 12 i den här förordningen.

2.   Belopp som återkrävs enligt artikel 54 i förordning (EU) nr 1306/2013 och de belopp som tas ut eller återkrävs från försäljare, köpare eller lagerhållare som uppfyller kriterierna i artikel 43 i den förordningen ska tas upp i EGFJ:s räkenskaper på de villkor som anges i artikel 10.2 a i den här förordningen.

1.   De utbetalande organen ska deklarera sina utgifter för varje landsbygdsprogram som avses i artikel 6 i förordning (EU) nr 1305/2013.

Det utbetalande organet ska för varje landsbygdsutvecklingsåtgärd i en utgiftsdeklaration ange

2.   När kommissionen har godkänt landsbygdsprogrammet ska medlemsstaterna, i enlighet med artikel 102.1 första stycket led c i i förordning (EU) nr 1306/2013, överlämna sina utgiftsdeklarationer till kommissionen inom följande tidsfrister:

Alla utgifter som betalas av de utbetalande organen till mottagarna enligt artikel 65.2 i förordning (EU) nr 1303/2013 före godkännande av ett landsbygdsprogram som avses i artikel 6 i förordning (EU) nr 1305/2013 sker under medlemsstaternas ansvar och ska deklareras till kommissionen i den första utgiftsdeklaration som följer antagandet av det programmet. Samma regel ska gälla i tillämpliga delar i fråga om ändring av ett landsbygdsprogram som avses i artikel 11 förordning (EU) nr 1305/2013.

3.   De utbetalande organen för landsbygdsprogram ska lämna in utgiftsdeklarationerna med hjälp av strukturerade data i informationssystemet SFC2014 som avses i kapitel I i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 184/2014.

4.   I de fall kommissionen kräver ytterligare kontroller till följd av ofullständig eller otydlig information, tolkningsskillnader eller inkonsekvenser när det gäller en utgiftsdeklaration för en referensperiod, t.ex. beroende på att den information som krävs enligt förordning (EU) nr 1305/2013 och kommissionens rättsakter antagna inom ramen för den förordningen, eller till följd av att det finns allvarliga tecken på att utgifter som förts upp i utgiftsdeklarationen har samband med en oegentlighet, eller att det kan finnas funktionsbrister i det system för förvaltning och kontroll som används inom landsbygdsutveckling, ska den berörda medlemsstaten på begäran av kommissionen lämna ytterligare information inom en period som anges i begäran med hänsyn till hur allvarligt problemet är.

Den tidsfrist för mellanliggande betalningar som fastställs i artikel 36.5 i förordning (EU) nr 1306/2013 får avbrytas, för hela eller en del av det belopp för vilket betalning begärts, från och med den dag då begäran om information skickas, till och med den dag då den begärda informationen inkommer, dock som längst fram till den period som fastställs i artikel 83.1 i förordning (EU) nr 1303/2013.

När den berörda medlemsstaten inte besvarar begäran om ytterligare information inom den period som anges i begäran eller om svaret bedöms vara otillräckligt eller visar att de tillämpliga reglerna inte har iakttagits eller att unionens medel har missbrukats, får kommissionen innehålla eller minska betalningarna i enlighet med artikel 41 i förordning (EU) nr 1306/2013.

5.   Utgifter som deklareras för en period får inbegripa korrigeringar av belopp som deklarerats för tidigare deklarationsperioder under samma budgetår.

Korrigeringar av utgifter och inkomster som är avsatta för särskilda ändamål för räkenskapsåret och som inte tagits med i de deklarationer som avses i punkt 2 a–2 c får korrigeras endast i de årsräkenskaper som ska skickas in till kommissionen i enlighet med artikel 102.1 första stycket led c iii i förordning (EU) nr 1306/2013.

1.   Det unionsbidrag som ska betalas för stödberättigande offentliga utgifter ska beräknas för varje åtgärd och för varje referensperiod på grundval av den finansieringsplan som avses i artikel 8.1 h i förordning (EU) nr 1305/2013 som gäller den första dagen i den perioden. I beräkningen ska hänsyn tas till de korrigeringar av unionens bidrag som deklareras i utgiftsdeklarationen för den perioden.

2.   Då det totala beloppet av unionsbidraget överskrider det totala belopp som fastställts för landsbygdsprogrammet, ska det belopp som ska betalas som högst uppgå till det belopp som fastställts för en landsbygdsutvecklingsåtgärd, utan att detta påverkar tillämpningen av den övre gräns som fastställs i artikel 34.2 i förordning (EU) nr 1306/2013. Unionsbidrag som därigenom utesluts får betalas senare, förutsatt att medlemsstaten lagt fram en justerad finansieringsplan som godkänts av kommissionen.

3.   Förutsatt att budgetmedel finns tillgängliga ska kommissionen betala in unionsbidraget på det eller de konton som respektive medlemsstat har öppnat.

Medlemsstaterna ska meddela kommissionen kontots benämning och nummer, i det format som kommissionen ställt till deras förfogande.

1.   Kommissionen ska utforma informationssystem som gör att de på elektronisk väg kan utbyta dokument och information med medlemsstaterna när det gäller de meddelanden och samråd som avses i artikel 102 i förordning (EU) nr 1306/2013 och de nödvändiga tillämpningsföreskrifterna för den förordningen. Den ska informera medlemsstaterna om de allmänna villkoren för genomförande av dessa system via kommittén för jordbruksfonderna.

2.   De informationssystem som avses i punkt 1 får bland annat behandla följande:

3.   Formen för och innehållet i de dokument som avses i artiklarna 10, 19, 20, 23 och 30.1 a–d ska göras tillgängliga av kommissionen till medlemsstaterna med hjälp av modeller genom informationssystemen.

Dessa förlagor ska anpassas och uppdateras av kommissionen på grundval av information från kommittén för jordbruksfonderna.

4.   De informationssystem som avses i punkt 1 får innehålla de verktyg som krävs för att kommissionen ska kunna lagra data och föra fondernas räkenskaper liksom de verktyg som krävs för beräkningen av schablonbelopp eller utgifter för vilka enhetliga metoder måste tillämpas, framför allt när det gäller finansiella kostnader och avskrivningar.

5.   Uppgifter om finansiella transaktioner ska meddelas via, föras in i och uppdateras i de informationssystem som avses i punkt 1 på det utbetalande organets ansvar, av organet självt eller av det organ till vilket denna uppgift har delegerats, eventuellt via det samordningsorgan som godkänts i enlighet med artikel 7.4 i förordning (EU) nr 1306/2013.

6.   Om ett dokument eller förfarande, enligt förordning (EU) nr 1306/2013 eller kommissionens rättsakter antagna inom ramen för den förordningen, kräver en underskrift av en behörig person eller tillstånd från en person för ett eller flera steg i förfarandet i fråga, ska de informationssystem som inrättats för överföring av sådana dokument, göra det möjligt att identifiera varje person på ett otvetydigt sätt och ge rimliga garantier mot förändringar av dokumentens innehåll, även när det gäller förfarandets olika steg, i enlighet med unionslagstiftningen. När det gäller de utgiftsdeklarationer och förvaltningsförklaringar som avses i artikel 102.1 första stycket led c i och iii i förordning (EU) nr 1306/2013 ska originalen av de dokument som skickas på elektronisk väg också bevaras av de utbetalande organen eller i tillämpliga fall av de samordningsorgan som godkänts i enlighet med artikel 7.2 och 7.4 i den förordningen.

7.   Elektroniska och digitala dokument ska bevaras under den period som föreskrivs i artikel 32.

8.   Om ett informationssystem inte fungerar eller om det inte finns en stabil anslutning får medlemsstaten efter kommissionens förhandsgodkännande skicka dokumenten i en annan form, på de villkor som kommissionen fastställer.

1.   Vid tillämpningen av artikel 21 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska varje medlemsstat meddela kommissionen senast den 1 november varje år

2.   Medlemsstater som anmodar kommissionen att förvärva satellitbilder ska i samarbete med denna, före den 15 januari efter det meddelande som avses i artikel 1, fastställa vilka områden som ska omfattas och tidsplanen för förvärv av dessa bilder.

3.   Kommissionen ska tillhandahålla kostnadsfritt till de kontrollansvariga i medlemsstaterna de satellitbilder som den har förvärvat. Dessa aktörer måste följa bestämmelserna om upphovsrätt som anges i avtalen med leverantörerna och återsända bilderna när arbetet är slutfört.

4.   Om det totala antalet ansökningar som mottas av medlemsstaterna överstiger den tillgängliga budgeten för tillämpningen av artikel 21 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska kommissionen besluta om en begränsning av satellitbilder som ska tillhandahållas, för att uppnå en så effektiv användning som möjligt av tillgängliga resurser.

1.   Om inte annat anges i sektorslagstiftningen inom jordbruket ska den ränta på felaktiga utbetalningar, som ska återbetalas till följd av oegentligheter eller försummelser, beräknas för den tid som förflyter mellan utgången av den betalningsfrist som anges för stödmottagaren i betalningskravet och dagen för återbetalningen eller då avdraget görs. Tidsfristen för betalning ska inte vara längre än 60 dagar efter betalningskravets datum.

2.   Den räntesats som ska tillämpas ska inte i något fall vara lägre än den räntesats som fastställs i nationell lagstiftning för indrivning av jämförbara felaktiga utgifter eller utestående fordringar.

1.   För avslutande av räkenskaperna i enlighet med artikel 51 i förordning (EU) nr 1306/2013, ska varje medlemsstat sända följande till kommissionen:

2.   De handlingar och redovisningsuppgifter som avses i första stycket ska sändas till kommissionen senast den 15 februari året efter det berörda räkenskapsåret. De handlingar som avses i led a, b och d i samma stycke ska sändas in i ett exemplar tillsammans med en kopia i elektronisk form, i det format och enligt de villkor som fastställs av kommissionen i enlighet med artikel 24.

3.   På kommissionens begäran eller på en medlemsstats initiativ kan ytterligare uppgifter som rör avslutandet av räkenskaperna sändas till kommissionen fram till en tidsfrist som ska fastställas av kommissionen med hänsyn tagen till det arbete som krävs för att få fram dessa uppgifter. I avsaknad av sådana uppgifter får kommissionen avsluta räkenskaperna på grundval av den information som den förfogar över.

4.   Kommissionen kan i berättigade fall bevilja anstånd med insändandet av uppgifter, om begäran lämnas till kommissionen före den berörda tidsfristens utgång.

1.   Formen för och innehållet i de redovisningsuppgifter som avses i artikel 30.1 c och anvisningarna för hur de ska sändas till kommissionen ska vara samma som de som gäller enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 991/2013 (17).

2.   Redovisningsuppgifterna ska endast användas av kommissionen för

Revisionsrätten och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) ska ha tillgång till uppgifterna för att kunna utföra sitt uppdrag.

3.   Personuppgifter som ingår i de redovisningsuppgifter som samlas in får bara bearbetas för de ändamål som fastställs i punkt 2. Om kommissionen använder redovisningsuppgifter för det syfte som avses i punkt 2 första stycket led b, ska den avidentifiera uppgifterna och endast bearbeta dem i aggregerad form.

4.   Eventuella frågor kring bearbetningen av personuppgifter ska ställas av de berörda personerna till kommissionen i enlighet med bilaga IV.

5.   Kommissionen ska säkerställa att redovisningsuppgifterna förblir konfidentiella och säkra.

1.   De verifikationer för finansierade utgifter och avsatta inkomster som ska samlas in av EGFJ ska hållas tillgängliga för kommissionen i minst tre år efter det år då kommissionen avslutar räkenskaperna för det aktuella räkenskapsåret i enlighet med artikel 51 i förordning (EU) nr 1306/2013.

2.   De verifikationer för finansierade utgifter och externa inkomster avsatta för särskilda ändamål vilka ska samlas in av Ejflu ska hållas tillgängliga för kommissionen i minst tre år från det år då det utbetalande organet verkställt den slutliga utbetalningen.

3.   I fall av oegentligheter och försummelser ska de verifikationer som avses i punkterna 1 och 2 hållas tillgängliga för kommissionen i minst tre år efter det år då hela beloppet drivits in från stödmottagaren och krediteras fonderna eller då de ekonomiska följderna av den uteblivna indrivningen fastställs i enlighet med artikel 54.2 i förordning (EU) nr 1306/2013.

4.   Vid kontroll av överensstämmelse enligt artikel 52 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska de verifikationer som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln hållas tillgängliga för kommissionen i minst ett år efter det att förfarandet för kontroll av överensstämmelse avslutats eller, om ett beslut om överensstämmelse är föremål för rättsliga förfaranden inför Europeiska gemenskapernas domstol, i minst ett år efter det år då dessa förfaranden avslutats.

5.   De verifikationer som avses i punkterna 1–4 ska ställas till kommissionens förfogande, antingen i pappersform, elektronisk form eller i båda formerna.

Handlingar får sparas uteslutande i elektronisk form endast om den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning tillåter att elektroniska handlingar används som bevis för underliggande transaktioner i nationella domstolsförfaranden.

Om handlingarna endast sparas i elektronisk form ska det system som används vara förenligt med avsnitt 3(B) i bilaga I till den delegerade förordningen (EU) nr 907/2014.

1.   I kommissionens beslut om avslutande av räkenskaper som avses i artikel 51 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska de utgifter som tas i anspråk i varje medlemsstat under räkenskapsåret i fråga, och som ska belasta fonderna, fastställas på grundval av de räkenskaper som avses i artikel 29 i den här förordningen tillsammans med eventuella fall av minskningar och tillfälligt inställande enligt artikel 41 i förordning (EU) nr 1306/2013.

I beslutet ska även de belopp fastställas som ska belasta unionen och de berörda medlemsstaterna enligt artikel 54.2 i förordning (EU) nr 1306/2013.

För Ejflu ska det belopp som fastställs genom beslutet om avslutande av räkenskaper inkludera de medel som av den berörda medlemsstaten kan återanvändas genom omfördelning i enlighet med artikel 56 andra stycket i förordning (EU) nr 1306/2013.

2.   När det gäller EGFJ ska det belopp som till följd av beslutet om avslutande av räkenskaper ska betalas in av eller betalas ut till varje medlemsstat, fastställas genom att månadsbetalningarna för det aktuella räkenskapsåret dras av från den utgift som godkänts för samma år enligt punkt 1. Kommissionen ska dra av det beloppet från eller lägga till det till den månatliga utbetalning som avser utgifter under andra månaden efter beslutet om räkenskapsavslutet.

När det gäller Ejflu ska det belopp som till följd av beslutet om avslutande av räkenskaper ska betalas in av eller betalas ut till varje medlemsstat fastställas genom att de mellanliggande utbetalningarna för det aktuella räkenskapsåret dras av från den utgift som godkänts för samma år enligt punkt 1.

Kommissionen ska dra av det beloppet eller lägga till det till den första utgift för vilken medlemsstaten lämnar in en utgiftsdeklaration efter det att det beslut som avses i artikel 51 i förordning (EU) nr 1306/2013 har antagits.

3.   Kommissionen ska meddela den berörda medlemsstaten resultaten av kontrollen av de inlämnade uppgifterna, tillsammans med eventuella förslag till ändringar, senast den 30 april året efter räkenskapsårets slut.

4.   Om kommissionen inte kan avsluta medlemsstatens räkenskaper före den 31 maj följande år, av skäl som är hänförliga till medlemsstaten i fråga, ska kommissionen underrätta medlemsstaten om de ytterligare undersökningar som den avser att genomföra enligt artikel 47 i förordning (EU) nr 1306/2013.

5.   Punkterna 1–4 ska i tillämpliga delar gälla för avsättning av inkomster i den mening som avses i artikel 43 i förordning (EU) nr 1306/2013.

1.   För att fastställa vilka belopp som ska undantas från unionsfinansiering, när slutsatsen är att utgifterna inte har verkställts i överensstämmelse med unionsbestämmelserna, ska kommissionen använda sina egna resultat och ska ta hänsyn till informationen från medlemsstaterna, förutsatt att de sistnämnda uppgifterna lämnats inom de tidsfrister som fastställs av kommissionen inom ramen för det förfarande för kontroll av överensstämmelse som utförs i enlighet med artikel 52 förordning (EU) nr 1306/2013, i överensstämmelse med denna artikel.

2.   När kommissionen, till följd av en undersökning, anser att utgifter inte har verkställts i enlighet med unionens regler, ska den meddela den berörda medlemsstaten sina iakttagelser och specificera vilka korrigerande åtgärder som ska vidtas för att säkerställa att reglerna följs i framtiden, och ange den preliminära nivån på den finansiella korrigeringen som vid den aktuella tidpunkten i förfarandet anses motsvara iakttagelserna. Meddelandet ska också innehålla tidpunkten för ett bilateralt möte inom fyra månader efter utgången av svarstiden för medlemsstaten. Meddelandet ska innehålla en hänvisning till den här artikeln.

Medlemsstaten ska besvara meddelandet inom två månader efter mottagandet av meddelandet. I sitt svar ska medlemsstaten ha möjlighet att bland annat

I berättigade fall får kommissionen på begäran av medlemsstaten godkänna förlängning av svarstiden på två månader med högst två månader. Denna begäran ska lämnas till kommissionen före svarstidens utgång.

Om medlemsstaten anser att ett bilateralt möte inte krävs, ska den informera kommissionen om detta i sitt svar på det meddelande som nämns ovan.

3.   Under det bilaterala mötet ska båda parterna söka nå en överenskommelse om de åtgärder som ska vidtas samt bedömningen av överträdelsens allvar och den ekonomiska förlust som den åsamkat unionens budget.

Kommissionen ska inom 30 arbetsdagar efter det bilaterala mötet utarbeta protokollet och överlämna det till medlemsstaten. Medlemsstaten får lämna sina synpunkter till kommissionen inom 15 arbetsdagar efter mottagandet av protokollet.

Kommissionen ska inom sex månader efter det att protokollet till det bilaterala mötet skickats formellt meddela medlemsstaten sina slutsatser på grundval av de uppgifter som den fått in i samband med kontroll av överensstämmelse. Meddelandet ska innehålla en utvärdering av de utgifter som ska undantas från unionsfinansiering i enlighet med artikel 52 i förordning (EU) nr 1306/2013 och artikel 12 i den delegerade förordningen (EU) nr 907/2014. Meddelandet ska innehålla en hänvisning till artikel 40.1 i den här förordningen.

4.   Om medlemsstaten har utnyttjat det samrådsförfarande som avses i artikel 40 ska kommissionen meddela sina slutsatser till medlemsstaten senast sex månader efter

5.   För att tillämpa förfarandet i enlighet med punkterna 3 och 4 inom de respektive tidsfristerna ska kommissionen ha tillgång till all relevant information i den första steg i förfarandet. Om kommissionen anser att den saknar uppgifter, kan den när som helst inom de tidsfrister som anges i punkterna 3 och 4

Om så är fallet ska de tidsperioder som avses i punkterna 3 och 4 börja löpa på nytt, antingen på dagen för kommissionens mottagande av den begärda ytterligare informationen eller den sista dagen då det ytterligare revisionsbesöket genomförts.

6.   Vid bedömningen av de utgifter som ska undantas från finansiering från unionen, får informationen som lämnas av medlemsstaten efter kommissionens formella meddelande som avses i punkt 3 andra stycket bara beaktas

7.   Kommissionen ska, efter att ha meddelat sina slutsatser till medlemsstaterna i enlighet med artikel 34.3 eller 34.4 i den här förordningen, i tillämpliga fall anta ett eller flera beslut enligt artikel 52 i förordning (EU) nr 1306/2013 för att från unionens finansiering utesluta utgifter som verkställts i strid med unionens regler. Kommissionen kan utöva på varandra följande förfaranden för kontroll av överensstämmelse till dess att medlemsstaten faktiskt genomfört de korrigerande åtgärderna.

8.   När det gäller EGFJ ska avdragen från unionsfinansieringen göras av kommissionen på månadsbetalningarna för utgifterna under den andra månaden efter beslutet enligt artikel 52 i förordning (EU) nr 1306/2013.

När det gäller Ejflu ska avdragen från unionsfinansieringen göras av kommissionen på den betalning för vilken medlemsstaten lämnar in utgiftsdeklarationer efter det att det beslut som avses i artikel 52 i förordning (EU) nr 1306/2013 har antagits.

På begäran av medlemsstaten och efter samråd med kommittén för jordbruksfonderna får kommissionen anta ett beslut att ändra avdragsdatumet eller att tillåta att återbetalningen sker i avbetalningar, om detta kan motiveras mot bakgrund av storleken på de avdrag som omfattas av en genomförandeakt som antagits på grundval av artikel 52 förordning (EU) nr 1306/2013.

9.   I vederbörligen motiverade fall, som ska delges den berörda medlemsstaten, får kommissionen förlänga de tidsfrister som anges i punkterna 3 och 4.

10.   Punkterna 1–9 ska i tillämpliga delar gälla för avsättning av inkomster i den mening som avses i artikel 43 i förordning (EU) nr 1306/2013.

1.   Kommissionen kan besluta att inte inleda eller fullfölja en kontroll av överensstämmelsen i enlighet med artikel 52 i förordning (EU) nr 1306/2013, där man förväntar sig att eventuella finansiella korrigeringar avseende den bristande överensstämmelse som identifierats till följd av en undersökning i enlighet med artikel 34.2 inte kommer att överskrida 50 000 euro och 2 % av den relevanta utgiften eller de belopp som ska återkrävas.

2.   Om kommissionen minskar de månatliga betalningarna i enlighet med artikel 41.1 i förordning (EU) nr 1306/2013 kan den besluta att inte inleda eller fullfölja en kontroll av överensstämmelsen i enlighet med artikel 52 i den förordningen, förutsatt att den berörda medlemsstaten inte har framfört invändningar mot tillämpningen av denna punkt inom ramen för det förfarande som föreskrivs i artikel 41.1.

1.   Förlikningsorganet ska bestå av minst fem ledamöter som väljs ut bland framstående personer vars oberoende kan garanteras och som är högt kvalificerade inom frågor som rör finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken, inbegripet landsbygdsutveckling, eller som har praktisk erfarenhet av ekonomisk revision.

De ska vara medborgare i olika medlemsstater.

2.   Ordföranden, ledamöterna och ersättarna ska utses av kommissionen för en inledande mandattid på tre år efter samråd med kommittén för jordbruksfonderna.

Mandattiden kan förlängas endast med ett år i taget, och kommittén för jordbruksfonderna ska underrättas. Om den person som utses till ordförande redan är ledamot i förlikningsorganet ska dennes inledande mandattid som ordförande vara tre år.

Namnen på ordföranden, ledamöterna och ersättarna ska offentliggöras i C-serien i Europeiska unionens officiella tidning.

3.   Förlikningsorganets ledamöter ska få ersättning i förhållande till den tid som de är tvungna att avsätta för uppdraget. Kostnader ska ersättas i enlighet med de regler som gäller för kommissionens personal.

4.   Vid mandattidens utgång ska ordföranden och ledamöterna behålla sina uppdrag tills de ersätts eller deras mandattid förlängs.

5.   Mandatet för en ledamot som inte längre uppfyller villkoren för att fullgöra sina åtaganden i förlikningsorganet, eller som av något skäl ej finns tillgänglig under obestämd tid, får sägas upp av kommissionen efter samråd med kommittén för jordbruksfonderna.

I sådana fall ska den berörda ledamoten ersättas av en av ersättarna under återstoden av sin mandattid, och kommittén för jordbruksfonderna ska underrättas.

Om ordförandens mandat sägs upp ska den ledamot som ska utföra ordförandens uppgifter under ordförandens återstående mandattid utses av kommissionen efter samråd med kommittén för jordbruksfonderna.

1.   Ledamöterna i förlikningsorganet ska utföra sina uppgifter på ett oberoende sätt och får varken begära eller ta emot instruktioner från kommissionen, någon regering eller något organ.

Ingen ledamot får delta i förlikningsorganets arbete eller underteckna någon rapport om denne i ett tidigare uppdrag har varit personligen involverad i det aktuella ärendet.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 287 i fördraget får ledamöterna inte röja några uppgifter som de tagit del av genom sitt arbete i förlikningsorganet. Sådana uppgifter ska vara konfidentiella och omfattas av tystnadsplikt.

1.   Förlikningsorganet ska sammanträda där kommissionen har sitt säte. Ordföranden ska förbereda och organisera arbetet. I ordförandens frånvaro ska den ledamot som under längst tid varit med i förlikningsorganet sitta ordförande, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 37.5 första stycket.

Kommissionen ska ställa ett sekretariat till förlikningsorganets förfogande.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 38.1 andra stycket ska rapporter antas med absolut majoritet av de ledamöter som deltar; minst tre ledamöters närvaro krävs för beslutförhet.

Rapporterna ska undertecknas av ordföranden och de ledamöter som deltagit i överläggningarna. De ska även undertecknas av sekretariatet.

1.   En medlemsstat kan hänskjuta ett ärende till förlikningsorganet inom 30 arbetsdagar från mottagandet av kommissionens formella meddelande enligt artikel 34.3 andra stycket, genom att sända en motiverad begäran om förlikning till förlikningsorganets sekretariat.

Det förfarande som ska följas och adressen till sekretariatet ska anmälas till medlemsstaterna genom kommittén för jordbruksfonderna.

2.   En begäran om förlikning ska godtas endast om det belopp som är aktuellt för att undantas från unionsfinansiering enligt kommissionens meddelande antingen

Om medlemsstaten under de föregående diskussionerna anfört och påvisat att ärendet är av principiell betydelse för tillämpningen av unionens regler kan förlikningsorganets ordförande också förklara att en begäran om förlikning kan godtas. En sådan begäran ska dock inte godtas om det endast är en fråga om rättslig tolkning.

3.   Förlikningsorganet ska genomföra sina utredningar så informellt och snabbt som möjligt, endast på grundval av det faktaunderlag som kommissionen har tillgång till vid tidpunkten när de formella slutsatserna meddelas i enlighet med artikel 34.3 och därmed möjliggöra för kommissionen och de berörda nationella myndigheterna att hålla en opartisk utfrågning.

Om medlemsstaterna anser att det är nödvändigt att i förlikningsbegäran lägga fram uppgifter som ännu inte har meddelats kommissionen, kan förlikningsorganet uppmana kommissionen att bedöma denna nya information endast om de villkor som anges i artikel 34.6 är uppfyllda. Informationen ska lämnas till kommissionen senast två månader efter det att den rapport som avses i artikel 36 c har lämnats in.

4.   Om förlikningsorganet inte lyckas jämka samman kommissionens och medlemsstatens ståndpunkter inom fyra månader från det att ett ärende hänskjutits dit, ska förlikningsförfarandet anses ha misslyckats.

I den rapport som avses i artikel 36 c ska man ange skälen till att förlikning inte kunnat uppnås. Det ska anges om någon partiell överenskommelse nåtts under förfarandet och om förlikningsorganet uppmanar kommissionen att bedöma nya uppgifter i enlighet med punkt 3 andra stycket.

Rapporten ska sändas till

1.   Medlemsstaterna får besluta att minska miniminivån för kontroller på plats i enlighet med artikel 59.5 av förordning (EU) nr 1306/2013, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

2.   Medlemsstaterna kan besluta att sänka miniminivån för kontroller på plats i enlighet med de nivåer och, i förekommande fall, de ytterligare villkor som fastställs i sektorsspecifik lagstiftning.

Medlemsstaterna ska informera kommissionen om sina beslut att sänka den lägsta nivå av kontroller på plats omedelbart efter att besluten har antagits. Denna information ska omfatta följande:

3.   Om något av de kumulativa villkor som fastställs i punkt 1 eller ytterligare villkor som föreskrivs enligt sektorsspecifik lagstiftning inte längre är uppfyllt ska medlemsstaterna omedelbart återkalla sitt beslut att minska det lägsta antalet kontroller på plats och det följande ansökningsåret tillämpa den miniminivå för kontroller på plats som fastställs i sektorslagstiftningen inom jordbruket.

1.   Systematisk granskning av bokföringen och drift av företag som avses i artikel 80.1 förordning (EU) nr 1306/2013 ska tillämpas på varje period för kontroll som avses i punkt 4 i denna artikel, på ett antal företag som inte får vara färre än hälften av de företag vars mottagna eller inbetalda belopp, eller summan av dessa, enligt systemet för finansiering genom EGFJ, har överstigit 150 000 euro under det EGFJ-räkenskapsår då den aktuella granskningsperioden inleddes.

2.   I samband med varje granskningsperiod ska medlemsstaterna, utan att detta påverkar deras förpliktelser enligt artikel 80.1 i förordning (EU) nr 1306/2013, välja ut de företag som ska granskas på grundval av en riskanalys av alla åtgärder som analysen kan tillämpas på. Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna in sina förslag för tillämpning av riskanalysen minst 6 månader före början av granskningsperioden. Förslagen ska innehålla alla relevanta uppgifter om förfarande, metoder och uppgifter som används för analysen samt kriterier och förväntad metod för genomförande av de kontroller som ska genomföras. Förslaget ska utarbetas i enlighet med bilaga V till den här förordningen. Medlemsstaterna ska beakta kommissionens kommentarer till deras förslag om riskanalyser som ska lämnas senast åtta veckor efter mottagandet av dessa.

3.   När det gäller åtgärder på vilka en medlemsstat anser att en riskanalys inte kan tillämpas, är det obligatoriskt med granskning av företag i vilka summan av inkomster eller utgifter eller summan av dessa två belopp inom systemet för finansiering genom EGFJ översteg 350 000 euro och som inte har varit föremål för granskning i enlighet med denna förordning och avdelning V kapitel III i förordning (EU) nr 1306/2013 under någon av de två föregående granskningsperioderna.

4.   Granskningsperioden ska löpa från den 1 juli till den 30 juni påföljande år. Granskningen ska omfatta en period om minst 12 månader som löper ut under föregående granskningsperiod. Den kan förlängas till att omfatta perioder som medlemsstaten fastställer och som föregår eller följer på tolvmånadersperioden.

1.   Under de första tre månaderna efter det EGFJ-räkenskapsår då inbetalning eller utbetalning har skett ska medlemsstaterna sända en förteckning över de företag som avses i artikel 83.1 i förordning (EU) nr 1306/2013 till varje medlemsstat i vilken ett sådant företag är etablerat. Förteckningen ska innehålla alla uppgifter som är nödvändiga för att den medlemsstat som mottar förteckningen ska kunna identifiera företagen och fullgöra sina granskningsförpliktelser. Den medlemsstat som mottar sådana förteckningar ska ansvara för granskningen av sådana företag i enlighet med artikel 80 i förordning (EU) nr 1306/2013. En kopia av varje förteckning ska sändas till kommissionen.

Den medlemsstat i vilken utbetalning eller inbetalning har skett kan begära att den medlemsstat i vilken företaget är etablerat ska granska några av de företag som finns upptagna i förteckningen enligt artikel 80 i förordning (EU) nr 1306/2013, och ange varför en sådan begäran är nödvändig och i synnerhet vilka risker det rör sig om.

Den medlemsstat som tar emot begäran ska ta vederbörlig hänsyn till de risker som är förenade med företaget och som har meddelats av den medlemsstat som gör begäran.

Den medlemsstat som tar emot en sådan begäran ska underrätta den begärande medlemsstaten om hur denna begäran följs upp. Om granskning genomförs av något av de företag som finns upptagna i förteckningen, ska den medlemsstat som har utfört granskningen senast tre månader efter utgången av granskningsperioden underrätta den begärande medlemsstaten om resultaten av granskningen.

En översikt över dessa begäranden ska sändas in till kommissionen en gång per kvartal, senast en månad efter utgången av varje kvartal. Kommissionen får begära in kopior av varje enskild begäran.

En förteckning över de företag som avses i första stycket ska upprättas i enlighet med blankettmallen i bilaga VI.

2.   Företagsförteckningen enligt artikel 83.2 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska redovisas i enlighet med blankettmallen i bilaga VII till den här förordningen.

3.   En medlemsstats begäran om granskning av ett företag i en annan medlemsstat enligt punkt 1 andra stycket och i artikel 83.3 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska redovisas i enlighet med blankettmallen i bilaga VIII till denna förordning.

4.   Resultaten från granskningarna som avses i punkt 1 andra stycket och i artikel 83.3 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska redovisas i enlighet med blankettmallen i bilaga IX till denna förordning.

5.   Den översikt över begäranden som avses i punkt 1 andra stycket och i artikel 83.3 i förordning (EU) nr 1306/2013, inklusive granskningsresultaten ska redovisas i enlighet med blankettmallen i bilaga X till denna förordning.

6.   De uppgifter som ska tillhandhållas enligt punkt 1 ska lämnas i elektronisk form, i det format som anges i punkt 2 i bilaga II till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 991/2013.

1.   Det årliga granskningsprogrammet enligt artikel 84 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska redovisas i enlighet med blankettmallen i bilaga XI till den här förordningen.

2.   Den årsrapport som avses i artikel 86.1 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska omfatta de eventuella svårigheter som uppstått och de åtgärder som vidtagits för att övervinna dessa samt, i tillämpliga fall, förslag till förbättringar.

Den ska omfatta detaljerade uppgifter om var och en av de aspekter på tillämpningen av avdelning V kapitel III i förordning (EU) nr 1306/2013 som anges i bilaga XII till den här förordningen, i form av klart identifierade stycken under den rubrik som avses i den bilagan.

3.   De uppgifter som ska lämnas i enlighet med den här artikeln och artikel 45 får tillhandahållas antingen i pappersform eller elektronisk form, i det format som sändaren och mottagaren kommer överens om.

4.   Kommissionen ska varje år utvärdera de framsteg som gjorts i sin årliga finansiella rapport om förvaltningen av de fonder som anges i artikel 109 i förordning (EU) nr 1306/2013.

1.   De särskilda myndigheter som avses i artikel 85 förordning (EU) nr 1306/2013 ska utöver de uppgifter som avses i den artikeln i synnerhet ansvara för

2.   De särskilda myndigheterna ska av medlemsstaterna ges alla nödvändiga befogenheter för att utföra de uppgifter som avses i punkt 1.

De ska bestå av ett tillräckligt antal tjänstemän som har lämplig utbildning för att kunna utföra dessa uppgifter.

3.   Medlemsstater där det minsta antalet företag som ska granskas är mindre än tio, ska inte vara skyldiga att upprätta en särskild myndighet.

1.   Denna artikel ska tillämpas när en särskild förordning hänvisar till den.

2.   En begäran om erkännande av force majeure är inte giltig om den inkommer till den behöriga myndigheten mer än 30 dagar efter

3.   Aktörerna ska, om den behöriga myndigheten så önskar, lägga fram bevis på de omständigheter de anser utgöra force majeure inom 181 kalenderdagar efter sista dagen då skyldigheten skulle vara uppfylld. De kan beviljas ytterligare tid om de inte kunnat skaffa fram bevis inom tidsfristen trots att licensinnehavaren har ägnat vederbörlig möda åt att skaffa fram och lämna in det.

4.   Medlemsstaterna ska meddela kommissionen om fall av force majeure de har upptäckt, och inkomma med relevanta uppgifter om varje enskilt fall.

1.   En säkerhet kan ställas i form av

2.   Den behöriga myndigheten får tillåta att säkerheten ställs i form av

3.   Den behöriga myndigheten får fastställa ytterligare krav för de former av säkerheter som anges i punkt 2.

1.   Säkerheter i enlighet med artikel 51.2 c ska vid den tidpunkt då säkerheten ställs ha ett realiserbart värde på minst 115 % av den säkerhet som krävs.

2.   Den behöriga myndigheten får bara ta emot sådana säkerheter som anges i artikel 51.2 c om den som ställer säkerheten skriftligen förpliktigar sig att antingen ställa ytterligare en säkerhet eller ersätta den ursprungliga säkerheten om det realiserbara värdet på säkerheten under en period av tre månader har varit under 105 % av den säkerhet som krävs. Denna skriftliga förbindelse är inte nödvändig om nationell lag redan föreskriver en sådan. Den behöriga myndigheten ska regelbundet kontrollera värdet på säkerheten.

3.   Den behöriga myndigheten ska värdera det realiserbara värdet på de säkerheter som anges i artikel 51.2 c med hänsyn till alla försäljningskostnader.

4.   Det realiserbara värdet på säkerheterna ska värderas enligt den senaste noteringen.

5.   Om den behöriga myndigheten kräver det ska den som ställer säkerheten styrka dess realiserbara värde.

1.   Varje säkerhet får ersättas med någon annan.

I följande fall krävs dock den behöriga myndighetens medgivande:

2.   En blocksäkerhet får ersätta en annan blocksäkerhet om den täcker åtminstone den del av den ursprungliga blocksäkerheten som vid tidpunkten för ersättningen garanterar att en eller flera ännu inte avslutade förpliktelser fullgörs.

3.   När en del av en blocksäkerhet har bundits till en viss förpliktelse ska restbeloppet av kvarvarande blocksäkerhet noteras.

1.   När den behöriga myndigheten får kännedom om faktorer som medför att säkerheten förverkas helt eller delvis ska myndigheten utan dröjsmål kräva betalning av det förverkade beloppet av den part som är skyldig att uppfylla förpliktelsen med en frist på upp till 30 dagar från den dag då kravet tas emot.

Om betalning inte har skett inom den perioden ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål

Den behöriga myndigheten får utan dröjsmål lösa in sådana säkerheter som anges i artikel 51.1 a utan att först kräva betalning av den berörda parten.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 gäller följande:

3.   Om en säkerhet har förverkats och beloppet redan har krediterats fonderna, och det förverkade beloppet till följd av ett överklagandeförfarande helt eller delvis ska återbetalas med ränta enligt den i nationell lagstiftning gällande räntesatsen, ska fonderna bära återbetalningsbeloppet, om inte organ eller myndigheter i medlemsstaterna kan göras ansvariga för återbetalningen av säkerheten på grund av försumlighet eller allvarliga fel.

1.   Medlemsstaterna ska för varje budgetår hålla upplysningar tillgängliga för kommissionen om det totala antalet förverkade säkerheter samt det sammanlagda beloppet för dessa, oavsett vilket stadium i förfarandet enligt artikel 55 de har nått, med särskiljande av sådana som krediterats de nationella budgetarna och sådana som krediterats unionens budget. Informationen ska sammanställas för alla säkerheter som förverkats till ett belopp på mer än 1 000 euro och för alla unionsbestämmelser enligt vilka det krävs en säkerhet. Upplysningar ska lämnas både om belopp som har betalats direkt av den berörda parten och belopp som har erhållits genom realisering av en säkerhet.

2.   Medlemsstaterna ska förse kommissionen med en lista som förtecknar följande:

1.   De årsräkenskaper som avses i artikel 111.1 c och d i förordning (EU) nr 1306/2013 ska innehålla följande:

2.   De belopp som avses i punkt 1 är uttryckta i euro i medlemsstater som har infört euron och den nationella valutan i andra medlemsstater.

3.   Medlemsstaterna ska ha rätt att offentliggöra mer ingående uppgifter än vad som föreskrivs i punkterna 1 och 2, utan att det påverkar tillämpningen av det nödvändiga skyddet av privatlivet.

1.   De uppgifter som avses i artikel 111.1 andra stycket i förordning (EU) nr 1306/2013 ska offentliggöras på en webbplats och vara sökbara med hjälp av ett sökverktyg som ger träffar på namn eller kommun i enlighet med i artikel 58 i denna förordning, eller belopp som mottagits, den berörda åtgärden, eller en kombination av dessa i ett enda dataset. Dessa uppgifter ska tillhandahållas på medlemsstatens officiella språk och/eller ett av kommissionens tre arbetsspråk.

2.   De uppgifter som avses i punkt 1 ska offentliggöras den 31 maj varje år och ska avse det föregående budgetåret.

3.   I enlighet med den artikeln ska uppgifterna ligga kvar på webbplatsen i två år efter det första offentliggörandet.

1.   Kommissionen ska skapa och uppdatera en webbplats under sin centrala webbplats med länkar till medlemsstaternas webbplatser. Kommissionen ska uppdatera länkarna i enlighet med den information som skickas in av medlemsstaterna.

2.   Medlemsstaterna ska meddela kommissionen adresserna till sina webbplatser så snart dessa har skapats samt informera kommissionen om eventuella viktiga ändringar som påverkar möjligheterna att nå webbplatserna via länkarna från unionens webbplatser.

3.   Medlemsstaterna ska utse ett organ som ansvarar för att skapa och uppdatera den gemensamma webbplats som avses i artikel 59.1. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen organets namn och adress.