30.4.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 129/1

(1)

Luftfartssektorn har en starkt internationell karaktär. En global ansats för att åtgärda utsläpp från internationell luftfart ger de bästa förutsättningarna för att säkerställa hållbarhet på lång sikt.

(2)

Unionen försöker säkerställa en framtida internationell överenskommelse för att kontrollera utsläpp av växthusgaser från luftfarten, och begränsar under tiden klimatpåverkan av luftfartsverksamhet till och från flygplatser i unionen genom självständiga åtgärder. För att se till att dessa mål stöder, och inte strider mot, varandra bör hänsyn tas till utvecklingen inom internationella forum och ståndpunkter som uttrycks där, särskilt den resolution som innehåller den ”sammanfattande redogörelse för Icaos ständiga policy och praxis på miljöskyddsområdet” som antogs den 4 oktober 2013 vid det 38:e mötet i Icaos generalförsamling.

(3)

Följaktligen, och för att bibehålla den dynamik som uppnåddes vid det 38:e mötet i Icaos generalförsamling 2013 och främja framsteg vid det kommande 39:e mötet 2016, är det önskvärt att tillfälligt anse de krav som ställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (3) såsom uppfyllda för perioden till och med den 31 december 2016, när det gäller flygningar till och från flygplatser i länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Härvid betonar unionen att rättsliga krav kan tillämpas på flygningar till och från flygplatser belägna i stater i EES, på samma sätt som rättsliga krav kan tillämpas på utsläppen från flygningar mellan sådana flygplatser. För att säkerställa rättsäkerheten bör flygningar mellan länder i EES och länder som anslutit sig till unionen 2013, vid tillämpningen av detta undantag, anses som flygningar mellan stater i EES.

(4)

Det bör erinras om att direktiv 2003/87/EG föreskriver att medlemsstaterna bör besluta om hur intäkterna från auktionering av utsläppsrätter ska användas. Dessa intäkter, eller motsvarande ekonomiskt värde, bör användas för att komma till rätta med klimatförändringar i unionen och tredjeländer, bland annat för att minska utsläppen av växthusgaser, göra anpassningar till klimatförändringarnas följder i unionen och tredjeländer, särskilt utvecklingsländer, finansiera forskning om och utveckling av mildrande åtgärder och anpassningsåtgärder, framför allt inom flygteknik och luftfart, minska utsläppen med hjälp av transporter med låga utsläppsnivåer samt för att täcka kostnaderna för att administrera unionssystemet. Auktionsintäkterna, eller motsvarande ekonomiskt värde, bör också användas för finansiering av bidrag till den globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi och för åtgärder mot avskogning. Transparens kring användningen av intäkter från auktionering av utsläppsrätter enligt direktiv 2003/87/EG är avgörande för att underbygga unionens åtaganden. I Europaparlamentets och rådets förordning(EU) nr 525/2013 (4) åläggs medlemsstaterna att till kommissionen lämna en rapport om användningen av intäkter från auktionering av utsläppsrätter.

(5)

De undantag som föreskrivs i denna förordning tar hänsyn till resultaten av de bilaterala och multilaterala kontakter med tredjeländer som kommissionen kommer att fortsätta på unionens vägnar, för att främja användningen av marknadsbaserade mekanismer för att minska utsläppen från luftfarten.

(6)

Enligt direktiv 2003/87/EG kan åtgärder vidtas för att ändra den förteckning över luftfartsverksamhet som ingår i bilaga I till det direktivet, om ett tredjeland inför åtgärder för att minska luftfartens klimatpåverkan.

(7)

När unionen förhandlar om luftfartsavtal med tredjeländer bör strävan alltid vara att unionen ska få ha kvar sin handlingsfrihet att vidta åtgärder i miljöfrågor, inklusive åtgärder för att begränsa luftfartens klimatpåverkan.

(8)

I syfte att undvika snedvridning av konkurrensen är det viktigt att alla flygningar på samma rutt behandlas på samma sätt.

(9)

För att ytterligare undvika en oskälig administrativ börda för de minsta luftfartygsoperatörerna bör dessutom ett tillfälligt undantag läggas till i bilaga I till direktiv 2003/87/EG. Icke-kommersiella luftfartygsoperatörer som släpper ut mindre än 1 000 ton koldioxid per år bör därför undantas från det direktivets tillämpningsområde från och med den 1 januari 2013 och till och med den 31 december 2020.

(10)

Det är lämpligt att göra det möjligt för luftfartygsoperatörer med små utsläpp att använda ett alternativt sätt att verifiera sina utsläpp, för att ytterligare minska deras administrativa börda. Medlemsstaterna bör få genomföra förenklingar, framför allt för att tillgodose behoven hos icke-kommersiella luftfartygsoperatörer med små utsläpp.

(11)

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att minska eller helt eliminera eventuella problem med tillgänglighet och konkurrenskraft för unionens yttersta randområden. Därför bör det undantag som föreskrivs i denna förordning också gälla för flygningar mellan en flygplats i ett av de yttersta randområdena enligt förteckningen i artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och en flygplats i en annan region i EES.

(12)

För att säkerställa rättssäkerhet för luftfartygsoperatörer och nationella myndigheter är det lämpligt att utsträcka tidsfristerna för överlämnande och rapportering av 2013 års utsläpp till och med 2015.

(13)

Vid tillämpningen av detta undantag är det viktigt att erinra sig att tilldelningen och utfärdandet av utsläppsrätter till luftfartygsoperatörer fortfarande sker enligt samma metoder som införts genom direktiv 2003/87/EG, alltså baserat på verifierade uppgifter om tonkilometer för de relevanta perioder som avses däri.

(14)

Efter mötet i Icaos generalförsamling 2016 och mot bakgrund av dess resultat bör kommissionen tillhandahålla Europaparlamentet och rådet en fullständig rapport. I den rapporten bör kommissionen bland annat överväga alla möjligheter att ta med luftfartens utsläpp och, vid behov, snabbt föreslå åtgärder i syfte att se till att den internationella utvecklingen kan beaktas och att eventuella frågor om tillämpningen av undantaget tas upp. Kommissionen bör också särskilt uppmärksamma hur miljöeffektivt EU:s system för handel med utsläppsrätter är och då framför allt uppmärksamma luftfartens bidrag, samt metoder för att nå bättre överensstämmelse mellan bestämmelserna för luftfartsverksamhet och bestämmelserna för fasta anläggningar.

(15)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att införa ett tillfälligt undantag från övervakningen och rapporteringen av utsläpp och överlämnandet av utsläppsrätter från flygningar till och från länder utanför EES från och med den 1 januari 2013 till och med den 31 december 2016 samt att lätta den administrativa bördan och förenkla administrationen av systemet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(16)

Det är avgörande att säkerställa rättssäkerhet för luftfartygsoperatörer och nationella myndigheter med tanke på den tidsfrist för överlämnande den 30 april 2014 som avses i direktiv 2003/87/EG. Därför bör denna förordning tillämpas från och med den dag då den antas.

(17)

Direktiv 2003/87/EG bör ändras i enlighet med detta.

1.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 28a

Undantag tillämpliga före genomförandet senast 2020 av en internationell överenskommelse om tillämpning av en global marknadsbaserad åtgärd

1.   Genom undantag från artiklarna 12.2a, 14.3 och 16 ska medlemsstaterna betrakta de krav som anges i de bestämmelserna som uppfyllda och ska inte vidta några åtgärder mot luftfartygsoperatörer när det gäller

Vid tillämpning av artiklarna 11a, 12 och 14 ska de verifierade utsläppen från andra flygningar än de som avses i första stycket anses vara luftfartygsoperatörens verifierade utsläpp.

2.   Genom undantag från artiklarna 3e.5 och 3f ska luftfartygsoperatörer som omfattas av undantagen enligt punkt 1 a och b i denna artikel erhålla ett antal gratis utsläppsrätter som minskas i proportion till minskningen av skyldigheten att lämna in utsläppsrätter enligt de leden.

Genom undantag från artikel 3f.8 ska de utsläppsrätter som inte fördelas till följd av tillämpningen av första stycket i denna punkt annulleras.

Vad gäller verksamhet under perioden 1 januari 2013–31 december 2016 ska medlemsstaterna offentliggöra det antal gratis utsläppsrätter för luftfart som tilldelas varje luftfartygsoperatör senast den 1 augusti 2014.

3.   Genom undantag från artikel 3d ska medlemsstaterna auktionera ut ett antal utsläppsrätter för luftfart som minskas i proportion till minskningen av det sammanlagda antalet utsläppsrätter som utfärdas.

4.   Genom undantag från artikel 3d.3 ska det antal utsläppsrätter som ska auktioneras ut av varje medlemsstat för perioden 1 januari 2013–31 december 2016 minskas för att överensstämma med medlemsstatens andel av tillskrivna luftfartsutsläpp från flygningar som inte omfattas av undantagen i punkt 1 a och b i denna artikel.

5.   Genom undantag från artikel 3g ska luftfartygsoperatörer inte vara ålagda att lämna in en övervakningsplan med åtgärder som ska vidtas för att övervaka och rapportera utsläpp från flygningar som omfattas av undantagen i punkt 1 a och b i denna artikel.

6.   Genom undantag från artiklarna 3g, 12, 15 och 18a ska utsläppen för en luftfartygsoperatör med sammanlagda årliga utsläpp på mindre än 25 000 ton koldioxid, anses vara verifierade utsläpp, om de fastställs med hjälp av det verktyg för små utsläppskällor som godkänts genom kommissionens förordning (EU) nr 606/2010 (5) och som Eurocontrol försett med data från sin stödfacilitet för utsläppshandelssystemet. Medlemsstaterna får införa förenklade förfaranden för icke-kommersiella luftfartygsoperatörer, förutsatt att dessa förfaranden inte tillhandahåller lägre noggrannhet än verktyget för små utsläppskällor.

7.   Vid tillämpningen av denna artikel ska flygningar mellan flygplatser i stater i EES och länder som anslutit sig till unionen under 2013 anses som flygningar mellan flygplatser i stater i EES.

8.   Kommissionen ska regelbundet och minst en gång om året underrätta Europaparlamentet och rådet om hur förhandlingarna inom Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) förlöper och om kommissionens arbete för att få tredjeländer att acceptera marknadsbaserade mekanismer. Efter Icaos generalförsamling 2016 ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om åtgärder för att genomföra en internationell överenskommelse om en global marknadsbaserad åtgärd från och med 2020, som på ett icke-diskriminerande sätt ska minska luftfartens växthusgasutsläpp, och rapporten ska också innehålla den information om hur intäkterna använts som medlemsstaterna översänt i enlighet med artikel 17 i förordning (EU) nr 525/2013.

I sin rapport ska kommissionen bedöma och, om lämpligt, lämna förslag till åtgärder med anledning av denna utveckling, om en lämplig täckning av utsläpp från verksamhet till eller från flygplatser i länder utanför EES-området från och med den 1 januari 2017. I sin rapport ska kommissionen också beakta lösningar på andra frågor som kan uppkomma vid tillämpningen av punkterna 1–4 i denna artikel, samtidigt som lika behandling av alla luftfartygsoperatörer på samma linje upprätthålls.

(5)  Kommissionens förordning (EU) nr 606/2010 av den 9 juli 2010 om godkännande av ett förenklat verktyg som utvecklats av Europeiska organisationen för säkrare flygtrafiktjänst (Eurocontrol) för att beräkna bränsleförbrukningen för vissa luftfartygsoperatörer med små utsläpp (EUT L 175, 10.7.2010, s. 25).”"

2.

I bilaga I, i kolumnen ”Verksamhet”, under rubriken ”Luftfart” ska följande led läggas till efter led j: