20.3.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 84/61

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 256/2014

av den 26 februari 2014

om anmälan till kommissionen av projekt för investeringar i energiinfrastruktur inom Europeiska unionen, om ersättning av rådets förordning (EU, Euratom) nr 617/2010 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 736/96

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 194,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Att skapa en övergripande bild av hur investeringarna i unionens energiinfrastruktur utvecklas är avgörande för utvecklingen av unionens energipolitik och för att kommissionen ska kunna utföra sina uppgifter på energiområdet. Tillgång till regelbundna, aktuella uppgifter och regelbunden, aktuell information bör ge kommissionen möjlighet att göra nödvändiga jämförelser och bedömningar och att föreslå de åtgärder som behövs på grundval av korrekta siffror och analyser, exempelvis avseende den framtida jämvikten mellan tillgång och efterfrågan på energi.

(2)

Under senare år har situationen på energiområdet inom och utanför unionen förändrats radikalt och investeringar i energiinfrastruktur är därför avgörande för att trygga unionens energiförsörjning, för att den inre marknaden ska fungera och för att den övergång till ett koldioxidsnålt energisystem som unionen har påbörjat ska kunna genomföras.

(3)

Den nya situationen på energiområdet kräver stora investeringar i alla typer av infrastruktur i alla energisektorer, men också utveckling av nya typer av infrastruktur och spridning av ny teknik på marknaden. Liberaliseringen av energisektorn och den fortsatta integreringen av den inre marknaden ger de ekonomiska aktörerna en mer framträdande roll när det gäller investeringar. Samtidigt kommer nya politiska krav, t.ex. mål i fråga om bränsleblandning, att förändra medlemsstaternas politik när det gäller att främja ny och/eller modernare energiinfrastruktur.

(4)

I detta sammanhang bör investeringarna i unionens energiinfrastruktur beaktas i högre grad, inte minst om man vill kunna förutse problem, främja bästa praxis och införa större öppenhet och insyn i fråga om den framtida utvecklingen av unionens energisystem.

(5)

Därför bör kommissionen, och särskilt dess observationsgrupp för energimarknaden, ha tillgång till korrekta uppgifter och korrekt information om investeringsprojekt, inbegripet projekt för avveckling, för de viktigaste delarna av unionens energisystem.

(6)

Uppgifter och information om den förväntade utvecklingen av produktions-, överförings- och lagringskapacitet och om projekt inom olika energisektorer är av intresse för unionen och av vikt för framtida investeringar. Det är därför nödvändigt att se till att kommissionen underrättas om investeringsprojekt där arbetet med uppförande eller avveckling redan har inletts eller för vilka ett slutgiltigt investeringsbeslut har tagits.

(7)

Enligt artiklarna 41 och 42 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget) är företag skyldiga att anmäla sina investeringsprojekt. Sådan information måste särskilt kompletteras med regelbunden rapportering om genomförandet av investeringsprojekt. Denna kompletterande rapportering påverkar inte tillämpningen av artiklarna 41–44 i Euratomfördraget. Man bör emellertid undvika att belasta företagen med dubbla bördor.

(8)

För att ge kommissionen en samstämmig bild av utvecklingen av unionens energisystem som helhet behövs harmoniserade rapporteringsregler för investeringsprojekt, grundade på uppdaterade kategorier för de officiella uppgifter och den information som medlemsstaterna ska översända.

(9)

I detta syfte bör medlemsstaterna till kommissionen anmäla uppgifter och information om investeringsprojekt avseende energiinfrastruktur som planeras eller håller på att genomföras på deras territorium och som rör produktion, lagring och transport av olja, naturgas, el, inklusive el producerad från förnybara energikällor, el från stenkol och brunkol och parallell generering av el och nyttiggjord värme, produktion av biodrivmedel och avskiljning, transport och lagring av koldioxid. Medlemsstaterna bör också till kommissionen anmäla uppgifter och information om investeringsprojekt som rör sammankopplingar för el och gas med tredjeländer. De berörda företagen bör vara skyldiga att anmäla sådana uppgifter och sådan information till den berörda medlemsstaten.

(10)

Med tanke på tidsaspekterna för investeringsprojekt inom energisektorn bör rapportering vartannat år vara tillräcklig.

(11)

I syfte att undvika oproportionella administrativa bördor och för att minimera kostnaderna för medlemsstaterna och företagen, i synnerhet små och medelstora företag, bör denna förordning ge möjlighet att undanta medlemsstater och företag från rapporteringsskyldigheten om jämförbar information redan har delgetts kommissionen enligt unionsrättsakter som är specifika för energisektorn och som syftar till att uppnå målen att skapa konkurrenskraftiga energimarknader i unionen och att göra unionens energisystem hållbart och att trygga energiförsörjningen i unionen. All överlappning i fråga om den rapporteringsskyldighet som anges i det tredje paketet om den inre marknaden för el och naturgas bör därför undvikas. För att minska rapporteringsbördan bör kommissionen stödja medlemsstaterna genom att klarlägga i vilka fall den anser att de uppgifter och den information som redan anmälts till den med stöd av andra rättsakter uppfyller kraven i denna förordning.

(12)

Kommissionen, och särskilt dess observationsgrupp för energimarknaden, bör kunna vidta alla lämpliga åtgärder för att behandla uppgifter och för att förenkla och säkra anmälan av uppgifter, och i synnerhet att använda integrerade it-redskap och it-förfaranden, vilket bör garantera att de uppgifter eller den information som anmäls till kommissionen förblir konfidentiella.

(13)

Skyddet av enskilda personer med avseende på medlemsstaternas behandling av personuppgifter regleras av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (3) och skyddet av enskilda personer med avseende på kommissionens behandling av personuppgifter regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (4). Denna förordning påverkar inte de bestämmelserna.

(14)

Medlemsstaterna, eller de enheter som de delegerat uppgiften till, och kommissionen ska behandla kommersiellt känsliga uppgifter och kommersiellt känslig information konfidentiellt. Därför bör medlemsstaterna eller de enheter som de delegerat uppgiften till, med undantag för uppgifter och information rörande gränsöverskridande överföringsprojekt, aggregera sådana uppgifter och sådan information på nationell nivå innan de överlämnas till kommissionen. Vid behov ska kommissionen aggregera uppgifterna i ytterligare steg så att inga detaljer om enskilda företag eller anläggningar avslöjas eller indirekt kan härledas.

(15)

Kommissionen, och i synnerhet dess observationsgrupp för energimarknaden, bör regelbundet tillhandahålla en sektorsövergripande analys av den strukturella utvecklingen av och framtidsutsikterna för unionens energisystem och i förekommande fall en mer detaljerad analys av vissa aspekter av detta energisystem. Denna analys bör särskilt bidra till att öka energitryggheten genom att identifiera eventuella luckor i infrastruktur och investeringar, i syfte att uppnå jämvikt mellan tillgång och efterfrågan på energi. Analysen bör även utgöra ett bidrag till en diskussion om energiinfrastruktur på unionsnivå och bör därför vidarebefordras till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och göras tillgänglig för berörda parter.

(16)

Kommissionens sektorsövergripande analys, tillsammans med de uppgifter och den information som kommissionen offentliggör med stöd av denna förordning, kommer att bli till nytta för de små och medelstora företagens investeringsplanering.

(17)

Kommissionen kan bistås av experter från medlemsstaterna eller andra kvalificerade experter, i syfte att utveckla ett gemensamt sätt att se på potentiella infrastrukturluckor och därmed förknippade risker och främja öppenhet och insyn i fråga om framtida utveckling, något som är av särskilt intresse för nya aktörer på marknaden.

(18)

Denna förordning bör ersätta rådets förordning (EU, Euratom) nr 617/2010 (5), som ogiltigförklarades av Europeiska unionens domstol den 6 september 2012 (6) och som skulle ha fortsatt verkan till dess att en ny förordning har trätt i kraft. I och med att denna förordning träder i kraft bör domstolens ogiltigförklaring av förordning (EU, Euratom) nr 617/2010 få verkan. Ytterligare bör rådets förordning (EG) nr 736/96 (7), som upphävdes genom den ogiltigförklarade förordning (EU, Euratom) nr 617/2010, upphävas genom denna förordning.

(19)

Formen för och de tekniska bestämmelserna i anmälan till kommissionen av uppgifter och information om investeringsprojekt inom energiinfrastruktur fastställs i kommissionens förordning (EU, Euratom) nr 833/2010 (8). Förordning (EU, Euratom) nr 833/2010 bör fortsätta att vara tillämplig, till dess revidering, som kommer att följa på antagandet av denna förordning.

(20)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   Genom denna förordning inrättas gemensamma ramar för anmälan till kommissionen av uppgifter och information om projekt för investeringar i energiinfrastruktur inom sektorerna för olja, naturgas, el, däribland el från förnybara källor, el från stenkol och brunkol och parallell generering av el och nyttiggjord värme, liksom om investeringsprojekt som avser produktion av biodrivmedel samt avskiljning, transport och lagring av koldioxid som produceras i dessa sektorer.

2.   Denna förordning ska vara tillämplig på investeringsprojekt av de typer som förtecknas i bilagan, där arbetet med uppförande eller avveckling redan har inletts eller för vilka ett slutgiltigt investeringsbeslut har tagits.

Medlemsstaterna får dessutom lämna in eventuella uppskattade uppgifter eller preliminär information om investeringsprojekt av de typer som anges i bilagan där arbetet med uppförande enligt planeringen ska inledas inom fem år och om sådana som enligt planeringen ska avvecklas inom tre år men där inget slutgiltigt investeringsbeslut har tagits.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.   infrastruktur: alla slag av anläggningar eller delar av en anläggning som används inom produktion, överföring och lagring, inklusive sammankopplingar mellan unionen och tredjeländer,

2.   investeringsprojekt: projekt som syftar till att

3.   slutgiltigt investeringsbeslut: beslut fattat på företagsnivå om att definitivt öronmärka medel för ett projekts investeringsfas.

4.   investeringsfas: den fas då uppförande eller avveckling sker och då kapitalkostnader uppstår; investeringsfasen omfattar inte planeringsfasen.

5.   planeringsfas: den fas då genomförandet av projektet förbereds och som när det är lämpligt inbegriper en genomförbarhetsstudie, förberedande och tekniska utredningar, erhållande av licenser och tillstånd samt uppkomsten av kapitalkostnader.

6.   investeringsprojekt under uppförande: investeringsprojekt vars uppförande har påbörjats och för vilka kapitalkostnader har uppstått.

7.   avveckling: det skede då infrastruktur permanent tas ur bruk.

8.   produktion: elproduktion och bränslebearbetning, däribland biobränslen.

9.   överföring: transport av energikällor, produkter eller koldioxid via ett nät, framför allt

10.   avskiljning: avskiljning av koldioxid från industrianläggningar för lagring,

11.   lagring: permanent eller tillfällig förvaring av energi eller energikällor i infrastruktur eller geologiska områden ovan eller under markytan eller inneslutning av koldioxid i geologiska formationer under markytan.

12.   företag: fysisk eller juridisk person, privat eller offentlig, som beslutar om eller genomför investeringsprojekt.

13.   energikällor:

i)

primära energikällor som olja, naturgas eller kol,

ii)

omvandlade energikällor såsom elektricitet,

iii)

förnybara energikällor, däribland vattenkraft, energi från biomassa och biogas, vindkraft, solenergi, tidvattenenergi, vågkraft och geotermisk energi, och

iv)

energiprodukter såsom raffinerade petroleumprodukter och biobränslen.

14.   särskilt organ: organ som i enlighet med en unionsrättsakt som är specifik för energisektorn fått i uppdrag att utarbeta och anta unionsomfattande fleråriga utvecklingsplaner och investeringsplaner avseende energiinfrastruktur, till exempel det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för el (Entso-E) som avses i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 (9) och det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för gas (Entso-G) som avses i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 (10).

15.   aggregerade uppgifter: uppgifter som aggregeras på nivån av en eller flera medlemsstater,

Artikel 3

Anmälan av uppgifter

1.   Utan att insamlings- och rapporteringsbördan får bli oproportionell, ska medlemsstaterna, eller de enheter som de delegerat uppgiften till, sammanställa alla uppgifter och all information som krävs enligt denna förordning från och med den 1 januari 2015 och därefter vartannat år.

De ska anmäla de uppgifter och den relevanta projektinformation som specificeras i denna förordning till kommissionen under 2015, som är det första rapporteringsåret, och därefter vartannat år. Anmälan ska ske i aggregerad form, utom när det gäller uppgifter och relevant information om projekt som avser överföring över gränserna.

Medlemsstaterna, eller de enheter som uppgiften delegerats till, ska anmäla aggregerade uppgifter och relevant projektinformation senast den 31 juli det aktuella rapporteringsåret.

2.   Medlemsstater, eller de enheter som uppgiften delegerats till, ska undantas från de skyldigheter som anges i punkt 1, förutsatt att, och i den mån som, följande villkor uppfylls i överensstämmelse med unionsrättsakter för energisektorn eller Euratomfördraget:

a)

Berörda medlemsstater, eller de enheter som uppgiften delegerats till, har redan anmält uppgifter eller information till kommissionen som motsvarar kraven i denna förordning och angett anmälningsdatumet och den specifika rättsakt som berörs, eller

b)

ett särskilt organ har fått i uppgift att utarbeta en flerårig investeringsplan för energiinfrastruktur på unionsnivå och sammanställer för detta ändamål uppgifter och information som motsvarar kraven i denna förordning. I detta fall och med avseende på tillämpningen av denna förordning ska det särskilda organet anmäla alla relevanta uppgifter och all relevant information till kommissionen.

Artikel 4

Uppgiftskällor

De berörda företagen ska före den 1 juni varje rapporteringsår anmäla de uppgifter eller den information som avses i artikel 3 till de medlemsstater inom vars territorium de avser att verkställa investeringsprojekt, eller till de enheter som uppgiften delegerats till. De uppgifter eller den information som anmäls ska återspegla läget för investeringsprojekt per den 31 mars det aktuella rapporteringsåret.

Första stycket är dock inte tillämpligt på företag om den berörda medlemsstaten beslutar att tillämpa andra metoder för att tillhandahålla kommissionen uppgifter och information i enlighet med artikel 3, förutsatt att uppgifterna eller informationen är jämförbara och likvärdiga.

Artikel 5

Anmälans innehåll

1.   I fråga om investeringsprojekt av de typer som förtecknas i bilagan ska den anmälan som avses i artikel 3 när det är lämpligt omfatta

a)

volymen för den planerade kapaciteten eller kapaciteten under uppförande,

b)

typ och väsentliga egenskaper avseende infrastruktur eller kapacitet på planeringsstadiet eller under uppförande, inklusive, i tillämpliga fall, platsen för projekt som avser överföring över gränserna,

c)

sannolikt år för idrifttagning,

d)

typ av energikälla,

e)

vilka anläggningar som kan sättas in vid energiförsörjningskriser, till exempel utrustning för omvänt flöde eller bränslebyte, och

f)

utrustning i system för avskiljning av koldioxid och ombyggnadsmekanismer för avskiljning och lagring av koldioxid.

2.   När det gäller föreslagen avveckling av kapacitet ska den anmälan som föreskrivs i artikel 3 omfatta uppgifter om

a)

berörd infrastrukturs egenskaper och kapacitet, och

b)

sannolikt avvecklingsår.

3.   Alla anmälningar enligt artikel 3 ska i förekommande fall inbegripa

a)

den totala volymen för den installerade produktions-, överförings- och lagringskapacitet som är tillgänglig vid ingången av det aktuella rapporteringsåret eller som varit ur drift längre än tre år, och

b)

relevant information om förseningar av och/eller hinder för genomförandet av ett investeringsprojekt, om medlemsstaterna, de enheter som uppgiften delegerats till eller det berörda särskilda organet förfogar över denna information.

Artikel 6

Uppgifters kvalitet och offentliggörande av dem

1.   Medlemsstaterna, den enhet som uppgiften delegerats till eller, i förekommande fall, de särskilda organen ska ha som mål att säkerställa att de uppgifter och den information som de anmäler till kommissionen är av hög kvalitet, relevanta, korrekta, klara, aktuella och samstämmiga.

När det gäller en anmälan från särskilda organ får de uppgifter och den information som anmäls åtföljas av relevanta kommentarer från medlemsstaterna.

2.   Kommissionen får offentliggöra aggregerade uppgifter och aggregerad information som lämnats i enlighet med denna förordning, framför allt när det gäller analyser av det slag som avses i artikel 10.3, förutsatt att inga detaljer om enskilda företag och anläggningar avslöjas eller kan härledas.

3.   Medlemsstaterna, de enheter som de delegerat uppgiften till eller kommissionen ska samtliga behandla kommersiellt känsliga uppgifter och kommersiellt känslig information som de förfogar över på ett konfidentiellt sätt.

Artikel 7

Genomförandebestämmelser

Inom de gränser som fastställs genom denna förordning ska kommissionen senast den 10 juni 2014 anta de bestämmelser som är nödvändiga för genomförandet av förordningen när det gäller formen för och andra tekniska detaljer som avser anmälan av de uppgifter och den information som avses i artiklarna 3 och 5. Fram till dess ska förordning (EU, Euratom) nr 833/2010 fortfarande vara tillämplig.

Artikel 8

Uppgiftsbehandling

Kommissionen ska ansvara för utveckling, hantering och underhåll av samt värdskap för de it-resurser som krävs för att ta emot, lagra och eventuellt behandla uppgifter och information om energiinfrastruktur som anmäls enligt denna förordning.

Kommissionen ska också se till att de it-resurser som avses i första stycket garanterar att de uppgifter eller den information som anmäls till den enligt denna förordning förblir konfidentiell.

Artikel 9

Skydd av enskilda personer vid behandling av personuppgifter

Denna förordning påverkar inte tillämpningen av unionsrätten och ändrar framför allt inte medlemsstaternas skyldigheter när det gäller behandlingen av personuppgifter i enlighet med direktiv 95/46/EG eller de skyldigheter som åligger unionsinstitutionerna och unionsorganen enligt förordning (EG) nr 45/2001 när det gäller deras behandling av personuppgifter i tjänsten.

Artikel 10

Övervakning och rapportering

1.   Kommissionen ska på grundval av de uppgifter och den information som lämnats och, i förekommande fall, andra uppgiftskällor – däribland uppgifter som kommissionen köpt – och med beaktande av relevanta analyser, exempelvis de fleråriga utvecklingsplanerna för gas- och elnäten, till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén vidarebefordra och vartannat år offentliggöra en sektorsövergripande analys av den strukturella utvecklingen och framtidsutsikterna för unionens energisystem. Denna analys ska framför allt syfta till

a)

identifiering av potentiella framtida skillnader mellan efterfrågan och tillgång på energi som är av betydelse för unionens energipolitik, också för den inre energimarknadens funktion, med tyngdpunkten förlagd till var någonstans i infrastrukturen för produktion och överföring som fel och brister kan komma att uppträda i framtiden,

b)

identifiering av investeringshinder och främjande av bästa praxis för att komma till rätta med dem, och

c)

ökad insyn för marknadsaktörer och potentiella marknadsaktörer.

På grundval av dessa uppgifter och denna information får kommissionen också tillhandahålla de särskilda analyser som anses vara nödvändiga eller lämpliga.

2.   Kommissionen får vid utarbetandet av de analyser som avses i punkt 1 bistås av experter från medlemsstaterna och/eller andra experter samt av yrkesorganisationer med särskild sakkunskap inom det aktuella området.

Kommissionen ska ge alla medlemsstater möjlighet att kommentera utkasten till analyser.

3.   Kommissionen ska diskutera analyserna med berörda parter, t.ex. Entso-E, Entso-G, gruppen för samordning av gasförsörjningen, gruppen för samordning på elområdet och samordningsgruppen för olja och petroleumprodukter.

Artikel 11

Översyn

Senast den 31 december 2016 ska kommissionen se över genomförandet av denna förordning och lägga fram en rapport om resultaten av denna översyn för Europaparlamentet och rådet. I översynen ska kommissionen bland annat utreda

a)

en eventuell utvidgning av tillämpningsområdet till att omfatta

i)

utvinning av gas, olja och kol,

ii)

terminaler för komprimerad naturgas,

iii)

ytterligare typer av lagring av el, och

b)

huruvida gränsvärdena för anläggningar för förnybar energi bör sänkas eller inte.

När kommissionen undersöker dessa alternativ ska den beakta behovet av att säkerställa jämvikt mellan den ökade administrativa bördan och nyttan av att erhålla ytterligare information.

Artikel 12

Upphävande

Förordning (EG) nr 736/96 ska upphävas från och med den 9 april 2014.

Artikel 13

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 26 februari 2014.

På Europaparlaments vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

D. KOURKOULAS

Ordförande

(1)  EUT C 271, 19.9.2013, s. 153.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 4 februari 2014 (ännu inte offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 20 februari 2014.

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(5)  Rådets förordning (EU, Euratom) nr 617/2010 av den 24 juni 2010 om anmälan till kommissionen av projekt för investeringar i energiinfrastruktur inom Europeiska unionen och om upphävande av förordning (EG) nr 736/96 (EUT L 180, 15.7.2010, s. 7).

(6)  Domstolens dom av den 6 september 2010 i mål C- 490/10, parlamentet mot rådet, (REG 2012, s. I-0000).

(7)  Rådets förordning (EG) nr 736/96 av den 22 april 1996 om anmälan till kommissionen av investeringsprojekt av intresse för gemenskapen inom petroleum-, naturgas- och elektricitetssektorerna (EGT L 102, 25.4.1996, s. 1).

(8)  Kommissionens förordning (EU, Euratom) nr 833/2010 av den 21 september 2010 om genomförande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 617/2010 om anmälan till kommissionen av projekt för investeringar i energiinfrastruktur inom Europeiska unionen (EUT L 248, 22.9.2010, s. 36).

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 (EUT L 211, 14.8.2009, s. 15).

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 (EUT L 211, 14.8.2009, s. 36).

BILAGA

INVESTERINGSPROJEKT

1.   OLJA

1.1   Raffinering

—

Destillationsanläggningar med en kapacitet på minst 1 miljon ton per år.

—

Utvidgning av destillationskapaciteten till mer än 1 miljon ton per år.

—

Omvandlings- och krackningsanläggningar med en lägsta kapacitet på 500 ton per dag.

—

Anläggningar för avsvavling av restbränsleolja/gasolja/råmaterial/andra petroleumprodukter.

Kemiska anläggningar som inte producerar bränsleolja och/eller motorbränsle, eller som producerar dem enbart som biprodukt, omfattas inte.

1.2   Transporter

—

Rörledningar för råolja med en kapacitet på minst 3 miljoner ton per år, och utvidgning eller förlängning av sådana rörledningar som är minst 30 kilometer långa.

—

Rörledningar för petroleumprodukter med en kapacitet på minst 1,5 miljoner ton per år, och utvidgning eller förlängning av sådana rörledningar som är minst 30 kilometer långa.

—

Rörledningar som utgör en väsentlig länk i nationella eller internationella sammanlänkade nät samt rörledningar och projekt av gemensamt intresse som anges i de riktlinjer som upprättats i enlighet med artikel 171 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

Rörledningar för militärt bruk och sådana rörledningar som försörjer anläggningar som inte faller inom tillämpningsområdet för punkt 1.1 omfattas inte.

1.3   Lagring

—

Lagringsanläggningar för råolja och petroleumprodukter (anläggningar med en kapacitet på 150 000 m3 eller mer, eller när det gäller tankar, med en kapacitet på minst 100 000 m3).

Tankar för militärt bruk och sådana tankar som försörjer anläggningar som inte faller inom tillämpningsområdet för punkt 1.1 omfattas inte.

2.   GAS

2.1   Överföring

—

Gastransportledningar, däribland rörledningar för transport av naturgas och biogas, som ingår i ett nät som i huvudsak består av högtrycksrörledningar, med undantag för rörledningar som ingår i tidigare led i rörledningsnätet och för den del av högtrycksrörledningarna som huvudsakligen används för lokal distribution av naturgas.

—

Rörledningar och projekt av gemensamt intresse som anges i de riktlinjer som fastställs enligt artikel 171 i EUF-fördraget.

2.2   Terminaler för flytande naturgas (LNG)

—

terminaler för import av flytande naturgas, med en återförgasningskapacitet på 1 miljard m3 per år eller mer.

2.3   Lagring

—

Lagringsanläggningar anslutna till sådana gastransportledningar som avses i punkt 2.1.

Gasledningar, gasterminaler och gasanläggningar för militärt bruk och sådana som försörjer kemiska anläggningar som inte producerar energiprodukter, eller som producerar dem endast som biprodukt, omfattas inte.

3.   ELEKTRICITET

3.1   Produktion

—

Värmekraftverk och kärnkraftverk (generatorer med en kapacitet på 100 MWe eller mer).

—

Anläggningar för framställning av elkraft ur biomassa, biovätskor eller avfall (med en kapacitet på 20 MW eller mer).

—

Kraftvärmeverk med parallell generering av elektricitet och nyttiggjord värme (anläggningar med en el-kapacitet på 20 MW eller mer).

—

Vattenkraftverk (anläggningar med en kapacitet på 30 MW eller mer).

—

Vindkraftparker med en kapacitet på 20 MW eller mer.

—

Anläggningar för koncentrerad solenergi och jordvärme (med en kapacitet på 20 MW eller mer).

—

Anläggningar för solcellsenergi (med en kapacitet på 10 MW eller mer).

3.2   Överföring

—

Luftledningar, om de är utformade för det volttal som allmänt används på nationell nivå för sammankopplingsledningar förutsatt att de är utformade för ett volttal på 220 kV eller mer.

—

Markkablar och sjökablar, om de är utformade för ett volttal på 150 kV eller mer.

—

Projekt av gemensamt intresse som anges i de riktlinjer som upprättats enligt artikel 171 i EUF-fördraget.

4.   BIODRIVMEDEL

4.1   Produktion

—

Anläggningar för produktion eller raffinering av biodrivmedel (anläggningar med en kapacitet på 50 000 ton/år eller mer).

5.   KOLDIOXID

5.1   Transporter

—

Rörledningar för koldioxid som är kopplade till sådana produktionsanläggningar som avses i punkterna 1.1 och 3.1.

5.2   Lagring

—

Lagringsanläggningar (lagringsplatser eller lagringskomplex med en kapacitet på 100 kt eller mer).

Lagringsanläggningar avsedda för forskning eller teknisk utveckling omfattas inte.