28.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/62

(1)

Europeiska unionen bygger på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Dessa värden är gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Alla har rätt att i unionen åtnjuta de rättigheter som tillkommer dem genom fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), som genom ikraftträdandet av Lissabonfördraget blev rättsligt bindande i hela unionen, tar dessutom upp de grundläggande rättigheter och friheter som tillkommer människor i unionen. Dessa rättigheter bör främjas och respekteras. Fullständigt åtnjutande av dessa rättigheter och av de rättigheter som följer av internationella konventioner som unionen har anslutit sig till, såsom Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, bör garanteras och eventuella hinder avskaffas. Åtnjutandet av dessa rättigheter medför dessutom ansvar och skyldigheter mot andra människor, mot mänskligheten och mot kommande generationer.

(2)

I Stockholmsprogrammet (4) bekräftade Europeiska rådet prioriteringen att utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa och fastställde att uppnåendet av ett Europa som bygger på rättigheter är en politisk prioritering. Finansiering angavs som ett av de viktigaste verktygen för ett lyckat genomförande av Stockholmsprogrammets politiska prioriteringar. De ambitiösa målen i fördragen och i Stockholmprogrammet bör bland annat uppnås genom inrättandet av ett flexibelt och effektivt program Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap (nedan kallat programmet) för perioden 2014–2020, vilket bör underlätta planering och genomförande. De allmänna och specifika målen för programmet bör tolkas i överensstämmelse med de relevanta strategiska riktlinjer som Europeiska rådet har fastställt.

(3)

I kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 om Europa 2020-strategin presenteras en strategi för en smart och hållbar tillväxt för alla. Genom att stödja och främja de rättigheter som tillkommer människor i unionen, bekämpa diskriminering och orättvisor och främja unionsmedborgarskap, bidrar man till att stärka förutsättningarna för att uppnå de särskilda målsättningarna och huvudinitiativen i Europa 2020-strategin.

(4)

Icke-diskriminering är en av unionens grundläggande principer. I artikel 19 i EUF-fördraget föreskrivs att diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning ska bekämpas. Förbudet mot diskriminering är också förankrat i artikel 21 i stadgan som bör tillämpas inom ramen för och i överensstämmelse med artikel 51 i stadgan. Särdragen hos olika former av diskriminering bör beaktas, och lämpliga åtgärder för att förebygga och bekämpa diskriminering på en eller flera grunder bör utvecklas parallellt.

(5)

Programmet bör genomföras på ett sådant sätt att programmet och annan unionsverksamhet med samma mål ömsesidigt stärker varandra, i synnerhet den verksamhet som avses i kommissionens meddelande av den 5 april 2011 med titeln En EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020  (5) och i rådets slutsatser av den 19 maj 2011 om en EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020, i vilka medlemsstaterna uppmanas att ta itu med romernas sociala och ekonomiska utanförskap genom en strategi för integrering på fyra centrala områden – utbildning, sysselsättning, hälso- och sjukvård samt bostäder – och även se till att romerna inte utsätts för diskriminering utan likvärdigt tillerkänns sina grundläggande rättigheter och att vidta åtgärder för att få bort segregering där en sådan finns, särskilt på områdena utbildning och bostäder.

(6)

Rasism, främlingsfientlighet, homofobi och andra former av intolerans är direkta brott mot principerna om frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt mot rättsstatsprincipen, principer som Europeiska unionen bygger på och som är gemensamma för medlemsstaterna. Det fortlöpande målet att bekämpa dessa fenomen kräver därför samordnade insatser, också när det gäller fördelning av anslag. Dessa fenomen omfattar bland annat offentlig uppmaning till våld eller hat riktat mot en grupp av personer eller en medlem av en sådan grupp liksom andra överträdelser när de begås med rasistiska, främlingsfientliga eller homofobiska motiv. Särskild uppmärksamhet bör i detta sammanhang också ägnas åt att förebygga och bekämpa alla former av våld, hat, segregering och stigmatisering, samt åt att bekämpa mobbning, trakasserier och intolerans till exempel inom den offentliga förvaltningen, polisen, rättsväsendet, i skolan och på arbetsplatsen.

(7)

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av unionens grundläggande värderingar. Ojämlik behandling av kvinnor och män strider mot de grundläggande rättigheterna. Dessutom bidrar främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män till att uppnå målen i Europa 2020-strategin. Målet att främja jämställdheten mellan kvinnor och män bör genomföras på ett sådant sätt att programmet och unionsverksamhet eller verksamhet från medlemsstaternas sida med samma mål, särskilt den verksamhet som avses i den europeiska jämställdhetspakten 2011–2020, ömsesidigt stärker varandra.

(8)

I enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol innefattar diskriminering på grund av kön även diskriminering till följd av könsbyte. Vid genomförandet av detta program bör man också beakta utvecklingen av unionsrätten och rättspraxis från Europeiska unionens domstol när det gäller ytterligare könsrelaterade aspekter, inbegripet könsidentitet.

(9)

Rätten att behandlas med värdighet på sin arbetsplats och i samhället i övrigt är ett uttryck för de värden som unionen bygger på, och det krävs en samordnad insats för att få till stånd riktade åtgärder på arbetsmarknaden. Åtgärder på jämställdhets- och icke-diskrimineringsområdet bör därför inbegripa främjande av jämställdhet mellan kvinnor och män och bekämpande av diskriminering i arbetslivet och på arbetsmarknaden.

(10)

Alla former av våld mot barn, ungdomar och kvinnor samt andra riskgrupper är ett brott mot de grundläggande rättigheterna och ett allvarligt folkhälsoproblem. Sådant våld förekommer i hela unionen och har allvarliga konsekvenser både för offrens fysiska och psykiska hälsa och för samhället som helhet. Det krävs en stark politisk vilja och en samordnad insats som bygger på metoderna och resultaten från Daphne-programmen (6) för att bekämpa det och skydda våldsoffer. Insatser för att bekämpa våldet mot kvinnor bidrar till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Eftersom finansieringen genom Daphne sedan lanseringen 1997 har varit en verklig framgång, såväl i fråga om populariteten bland berörda aktörer (offentliga myndigheter, akademiska institutioner och icke-statliga organisationer) som i fråga om genomslagskraften för de projekt som finansierats, är det viktigt att man i genomförandet av programmet bibehåller namnet Daphne för det särskilda målet som inriktas på att förebygga och bekämpa våld mot barn, ungdomar och kvinnor, så att Daphne-programmen även i fortsättningen håller en så hög profil som möjligt.

(11)

Enligt artikel 3.3 i EU-fördraget ska unionen främja skydd av barnets rättigheter och samtidigt bekämpa diskriminering. Barn är sårbara, särskilt de som lever i fattigdom, är offer för social utestängning och lider av funktionshinder eller befinner sig i andra särskilda situationer som utsätter dem för risk, till exempel försummelse, bortförande och försvinnande. Åtgärder bör vidtas för att främja barns rättigheter och bidra till att skydda barn från övergrepp och våld, vilket utgör ett hot mot deras fysiska och mentala hälsa och utgör en kränkning av deras rätt till utveckling, skydd och värdighet.

(12)

Mot bakgrund av den ständigt pågående tekniska utvecklingen och globaliseringen är det av största vikt att personuppgifter omfattas av ett effektivt skydd även i fortsättningen. Unionens rättsliga ram för uppgiftsskydd bör tillämpas på ett effektivt och enhetligt sätt inom unionen. För att uppnå detta bör unionen kunna stödja medlemsstaternas ansträngningar att genomföra denna rättsliga ram. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att se till att enskilda personer har möjlighet att utöva sina rättigheter i praktiken.

(13)

Medborgarna bör bli mer medvetna om sina rättigheter som följer av unionsmedborgarskapet, nämligen sin rätt att fritt röra sig och uppehålla sig i unionen, sin rätt att rösta och ställa upp som kandidat i val till Europaparlamentet och i lokala val i hemvistmedlemsstaten på lika villkor som medborgare i den staten, sin rätt att rikta framställningar till Europaparlamentet på något av fördragens språk, sin rätt att rikta medborgarinitiativ till kommissionen samt sin rätt att inge klagomål till Europeiska ombudsmannen om varje form av institutionella missförhållanden, och de bör kunna utöva dessa rättigheter. Genom att uppmuntra medborgarna att spela en mera aktiv demokratisk roll på unionsnivå stärks det europeiska civila samhället och främjas utvecklingen av en europeisk identitet. Medborgarna bör kunna känna sig bekväma med att bo, resa, studera, arbeta och utföra frivilligarbete i en annan medlemsstat, och bör kunna förlita sig på lika tillgång till alla rättigheter och att deras rättigheter kommer att genomdrivas och skyddas utan någon diskriminering oavsett var i unionen de råkar befinna sig.

(14)

Enskilda i sin egenskap av konsumenter eller näringsidkare på den inre marknaden bör kunna åtnjuta sina rättigheter enligt unionsrätten i ett gränsöverskridande sammanhang.

(15)

Enligt artiklarna 8 och 10 i EUF-fördraget bör integreringen av målen jämställdhet och icke-diskriminering stödjas i all verksamhet inom programmet. Programmet bör därför övervakas och utvärderas regelbundet för att det ska gå att bedöma hur jämställdhets- och diskrimineringsfrågor behandlas inom programmets verksamheter.

(16)

Erfarenheterna från insatser på unionsnivå har visat att man för att uppnå programmets mål måste använda en kombination av instrument, däribland rättsakter, politiska initiativ och finansiering. Finansiering är ett viktigt verktyg för att komplettera lagstiftningsåtgärder.

(17)

Förutom att de åtgärder som finansieras genom detta program utgör ett verkligt värde för stödmottagare kan de skapa underlag för ett bättre politiskt beslutsfattande på nationell nivå och på unionsnivå. Daphne-programmen har till exempel möjliggjort ett verkligt utbyte av lärande och god praxis mellan alla berörda parter, inbegripet medlemsstaterna, när det gäller att förebygga och bekämpa våld mot barn, ungdomar och kvinnor.

(18)

I kommissionens meddelande av den 29 juni 2011 med titeln En budget för Europa 2020 framhålls behovet av att rationalisera och förenkla den finansiering som utgår från EU. Framför allt mot bakgrund av dagens ekonomiska kris är det ytterst viktigt att unionsfinansieringen struktureras och förvaltas med största omsorg. Meningsfull förenkling och effektiv förvaltning av finansieringen kan uppnås genom en minskning av antalet program och genom rationalisering, förenkling och harmonisering av finansieringsbestämmelser och finansieringsförfaranden.

(19)

Som ett svar på behovet av förenkling och effektiv förvaltning av samt förenklad tillgång till finansieringen, bör programmet fortsätta och vidareutveckla den verksamhet som tidigare genomfördes på grundval av avsnitt 4 ("Antidiskriminering och mångfald") och avsnitt 5 ("Jämställdhet") i Progressprogrammet inrättat genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1672/2006/EG (7), programmet "Grundläggande rättigheter och rättvisa inrättat genom rådets beslut 2007/252/EG (8) och Daphne III-programmet. Halvtidsöversynen av dessa program omfattar rekommendationer för att förbättra genomförandet av programmen. Resultaten av dessa halvtidsöversyner liksom resultaten av efterhandsutvärderingar måste beaktas vid genomförandet av programmet.

(20)

Arbetet med att uppnå programmets mål bör ha som rättesnöre att säkerställa optimal användning av de finansiella resurserna och förbättra effektiviteten avseende utgifterna. Tillräcklig finansiering bör garanteras för att stödja genomförandet av ett Europa som bygger på rättigheter. Det är angeläget att se till att programmet genomförs så effektivt och användarvänligt som möjligt samtidigt som man garanterar klarhet angående rättsläget och tillgång till det för samtliga deltagare. För att underlätta tillgången till finansiering för alla potentiella stödmottagare bör även ansökningsförfarandena och kraven på ekonomisk förvaltning förenklas och de administrativa bördorna tas bort.

(21)

I kommissionens meddelande av den 19 oktober 2010 med titeln En översyn av EU:s budget och kommissionens meddelande av den 29 juni 2011 med titeln En budget för Europa 2020 betonas vikten av att inrikta finansieringen på verksamhet med ett tydligt europeiskt mervärde, dvs. där insatser på unionsnivå kan tillföra ett mervärde jämfört med om medlemsstaterna vidtar åtgärder på egen hand. Åtgärder som omfattas av denna förordning bör bidra till att skapa ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna, öka det gränsöverskridande samarbetet och samarbetet i nätverk samt bidra till att uppnå en korrekt och konsekvent tillämpning av unionsrätten. Finansieringen bör också bidra till att alla berörda får en ändamålsenlig och bättre kunskap om unionsrätten och unionspolitiken samt bör skapa en sund analytisk grund för stöd till och utveckling av unionsrätt och unionspolitik, och på så vis medverka till verkställandet och ett korrekt genomförande av dessa. Insatser på unionsnivå innebär att dessa verksamheter kan genomföras konsekvent i hela unionen och ger dessutom stordriftsfördelar. Vidare är unionen i en bättre position än medlemsstaterna att hantera gränsöverskridande situationer och tillhandahålla en europeisk plattform för ömsesidigt lärande.

(22)

När kommissionen väljer ut åtgärder för finansiering från programmet, bör den bedöma förslagen mot på förhand fastställda kriterier. Dessa kriterier bör inbegripa en bedömning av de föreslagna åtgärdernas europeiska mervärde. Även nationella projekt och småskaliga projekt kan ha ett europeiskt mervärde.

(23)

Organ och enheter som arbetar med mål av allmänt europeiskt intresse inom de områden som programmet omfattar bör anses vara nyckelaktörer i den mån de har visat sig ha, eller kan förväntas visa sig ha, avsevärd inverkan på förverkligandet av dessa mål, och bör erhålla finansiering i överensstämmelse med de förfaranden och kriterier som anges i de årliga arbetsprogram som kommissionen antagit i enlighet med denna förordning.

(24)

Harmoniserade tjänster av samhälleligt värde bör tolkas i den mening som avses i artikel 2 i kommissionens beslut nr 116/2007/EG (9).

(25)

Nationella, regionala och lokala myndigheter bör ingå bland de organ och enheter som har tillträde till programmet.

(26)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för hela programmets löptid som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (10), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(27)

I syfte att säkerställa att programmet är tillräckligt flexibelt för att svara till ändrade behov och relevanta policyändringar under dess löptid, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av de procentsatser som anges i bilagan till denna förordning för varje grupp av särskilda mål och som skulle överstiga dessa procentsatser med fem procentenheter. För att bedöma behovet av en sådan delegerad akt bör dessa procent beräknas på grundval av finansieringsramen för programmet för dess hela löptid, och inte på grundval av årliga anslag. Det är av särskilt betydelse av kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds på lämpligt sätt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(28)

Denna förordning bör genomföras i full överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (11) (nedan kallad budgetförordningen). Särskilt när det gäller villkoren för stödberättigande för mervärdesskatt som betalas av stödmottagare bör momsutgifters stödberättigande inte vara beroende av stödmottagarnas juridiska ställning för verksamheter som kan genomföras av privata och offentliga enheter enligt samma rättsliga villkor. Med hänsyn till den särskilda karaktären hos de mål och verksamheter som omfattas av denna förordning bör det klargöras i förslagsinfordringarna att för verksamheter som kan genomföras av både privata och offentliga organ och enheter ska icke-avdragsgill mervärdesskatt som betalats av offentliga organ och enheter vara stödberättigande, i den utsträckning som den betalats för genomförandet av verksamhet, t.ex. utbildning eller ökad medvetenhet, som inte kan betraktas som myndighetsutövning. Denna förordning bör också dra nytta av de förenklingsverktyg som införs genom budgetförordningen. Vidare bör kriterierna för identifiering av åtgärder som ska stödjas vara inriktade på att fördela tillgängliga finansiella resurser på de åtgärder som har störst effekt med hänsyn till det politiska mål som eftersträvas.

(29)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta de årliga arbetsprogrammen. Dessa genomförandebefogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (12).

(30)

Genom de årliga arbetsprogram som antas av kommissionen i enlighet med denna förordning bör medlen på lämpligt sätt fördelas mellan bidrag och avtal om offentlig upphandling. Programmet bör i första hand anslå medel till bidrag, men samtidigt upprätthålla en tillräcklig finansieringsnivå för upphandling. Den lägsta procentandel av de årliga utgifterna som ska anslås till bidrag bör fastställas i de årliga arbetsprogrammen och bör inte understiga 65 %. För att underlätta projektplanering och medfinansiering från intressenter bör kommissionen fastställa en tydlig tidsplan för förslagsinfordringar, val av projekt och beslut om tilldelning.

(31)

För att säkerställa en effektiv fördelning av anslag ur unionens allmänna budget är det viktigt att eftersträva konsekvens, komplementaritet och synergier mellan finansieringsprogram som stödjer politikområden med nära anknytning till varandra, särskilt mellan detta program och programmet Rättsliga frågor, som inrättas genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1382/2013 (13), programmet ”Ett Europa för medborgarna”, Europeiska unionens program för social förändring och social innovation, som inrättas genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1296/2013 (14) och andra program på områdena sysselsättning och sociala frågor; inrikes frågor; hälsa och konsumentskydd; utbildning, fortbildning, ungdom och idrott; informationssamhället; utvidgning, särskilt instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA II) och de europeiska struktur- och investeringsfonderna, vars gemensamma bestämmelser anges i Europaparlamentets och rådets förordning EU) nr 1303/2013 (15).

(32)

Kommissionen bör säkerställa övergripande konsekvens, komplementaritet och synergier med det arbete som utförs av unionens organ, kontor och byråer, t.ex. Europeiska jämställdhetsinstitutet och byrån för grundläggande rättigheter, och bör utvärdera det arbete som utförs av andra nationella och internationella aktörer på de områden som omfattas programmet.

(33)

Europeiska unionens ekonomiska intressen bör skyddas genom proportionella åtgärder över hela utgiftscykeln, inbegripet åtgärder för att förebygga, upptäcka och utreda oegentligheter, driva in belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt, och eventuellt fastställande av administrativa och ekonomiska sanktioner i enlighet med budgetförordningen.

(34)

För att genomföra principen om sund ekonomisk förvaltning bör denna förordning innehålla bestämmelser om lämpliga verktyg för att utvärdera hur förordningen fungerar. Förordningen bör för detta ändamål fastställa allmänna och särskilda mål. I syfte att mäta i vilken utsträckning de särskilda målen har uppnåtts bör det införas en uppsättning konkreta och kvantifierbara indikatorer som bör gälla under hela programperioden. Kommissionen bör till Europaparlamentet och rådet årligen överlämna en övervakningsrapport som bland annat bör baseras på de indikatorer som anges i denna förordning och som bör ge information om användningen av tillgängliga fonder.

(35)

Vid genomförandet av programmet bör kommissionen ta hänsyn till målet om en rättvis geografisk fördelning av medlen och bör ge stöd i de medlemsstater där antalet finansierade åtgärder är relativt lågt. När kommissionen genomför programmet bör den också beakta huruvida åtgärder, enligt internationellt erkända index/övervakningsorgan, måste vidtas i vissa medlemsstater för att säkerställa en effektivare måluppfyllelse för programmen, och bör stödja insatser från medlemsstaterna eller det civila samhället på dessa områden.

(36)

I enlighet med artikel 180.1 l i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 (16) (nedan kallad tillämpningsföreskrifterna) bör det i bidragsöverenskommelsen anges bestämmelser om att det ska visas offentligt att unionen har gett ett finansiellt bidrag, utom i de vederbörligen motiverade fall där detta inte är möjligt eller lämpligt.

(37)

I enlighet med artikel 35.2 och 35.3 i budgetförordningen och artikel i 21 i tillämpningsföreskrifterna bör kommissionen, på lämpligt sätt och i lämplig tid, ge tillgång till uppgifter om mottagare av medel och om arten och ändamålet när det gäller de åtgärder som finansieras ur unionens allmänna budget. Dessa uppgifter bör göras tillgängliga med vederbörligt iakttagande av kraven på sekretess och säkerhet, särskilt skyddet av personuppgifter.

(38)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att bidra till vidareutvecklingen av ett område där jämlikhet och personers rättigheter, i enlighet med bestämmelserna i EU-fördraget, EUF-fördraget, stadgan och i de internationella konventioner om mänskliga rättigheter som unionen har anslutit sig till, främjas, skyddas och omsätts på ett effektivt sätt, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(39)

I syfte att säkerställa kontinuitet i finansiering av verksamheter som tidigare genomförts i enlighet med avsnitt 4 och 5 i beslut nr 1672/2006/EG, beslut 2007/252/EG och beslut nr 779/2007/EG, bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts.

a)

Främja effektivt genomförande av principen om förbud mot diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning och iaktta principen om förbud mot diskriminering på de grunder som anges i artikel 21 i stadgan.

b)

Förebygga och bekämpa rasism, främlingsfientlighet, homofobi och andra former av intolerans.

c)

Främja och skydda rättigheter för personer med funktionshinder.

d)

Främja jämställdhet mellan kvinnor och män och integrering av ett jämställdhetsperspektiv.

e)

Förebygga och bekämpa alla former av våld mot barn, ungdomar och kvinnor och våld mot andra riskgrupper, särskilt de som är i riskzonen att utsättas för våld i nära relationer, samt skydda dem som drabbats av sådant våld.

f)

Främja och skydda barnets rättigheter.

g)

Bidra till att säkerställa högsta möjliga skydd av privatlivet och personuppgifter.

h)

Främja och stärka utövandet av rättigheter som grundar sig på unionsmedborgarskapet.

i)

Göra det möjligt för enskilda i deras egenskap av konsumenter eller näringsidkare på den inre marknaden att åtnjuta sina rättigheter enligt unionsrätten, med beaktande av de projekt som finansieras genom konsumentprogrammet.

a)

förbättra medvetandet och kunskaperna om unionsrätten och unionspolitik, liksom om de rättigheter, värden och principer som ligger till grund för unionen,

b)

stödja ett effektivt, omfattande och konsekvent genomförande, och motsvarande tillämpning av unionens rättsinstrument och politik i medlemsstaterna, och övervakning och utvärdering av dessa,

c)

främja gränsöverskridande samarbete, öka den ömsesidiga kunskapen och det ömsesidiga förtroendet mellan alla aktörer,

d)

förbättra kunskaperna om och förståelsen av de potentiella hindren för utövandet av de rättigheter och principer som garanteras genom EU-fördraget, EUF-fördraget, stadgan och de internationella konventioner som unionen har anslutit sig till, och sekundär unionslagstiftning.

a)

Analysverksamhet, såsom insamling av data och statistik; utveckling av gemensamma metoder och i förekommande fall indikatorer eller riktmärken; undersökningar, forskning, analyser och enkäter; utvärderingar; utarbetande och offentliggörande av handledningar, rapporter och utbildningsmaterial; workshoppar, seminarier, expertmöten och konferenser.

b)

Utbildningsverksamhet, till exempel personalutbyten, workshoppar, seminarier, utbildning för utbildare, och utformning av verktyg för utbildning online eller andra utbildningsmoduler.

c)

Ömsesidigt lärande, samarbete, insatser för att öka medvetenheten samt spridning, såsom identifiering och utbyte av god praxis, nyskapande lösningar och erfarenheter; organisation av inbördes utvärdering och ömsesidigt lärande; organisation av konferenser, seminarier, mediekampanjer inklusive i medier online; informationskampanjer inklusive institutionell kommunikation om unionens politiska prioriteringar i den mån dessa har samband med målen för programmet; sammanställning och publicering av material för att sprida information om programmet och dess resultat samt utveckling, drift och underhåll av IKT-system och IKT-verktyg.

d)

Stöd till viktiga aktörer vilkas verksamhet bidrar till att förverkliga programmets mål, till exempel stöd till icke-statliga organisationer vid genomförandet av åtgärder med ett europeiskt mervärde, stöd till europeiska nyckelaktörer, nätverk på europeisk nivå och harmoniserade tjänster av samhälleligt värde; stöd till medlemsstater vid genomförandet av unionsrätten och unionspolitik; samt stöd till nätverksarbete på europeisk nivå mellan specialiserade organ och enheter samt nationella, regionala och lokala myndigheter och icke-statliga organisationer, inbegripet stöd i form av verksamhetsbidrag och administrationsbidrag.

a)

medlemsstater,

b)

länder i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, i enlighet med det avtalet,

c)

kandidatländer, potentiella kandidater och länder som ansluter sig till unionen, i enlighet med de allmänna principerna och villkoren för dessa länders deltagande i unionsprogram och som fastställts i respektive ramavtal, beslut av associeringsråd, eller liknande avtal.

a)

Åtgärder som ska vidtas, i enlighet med de allmänna och särskilda mål som anges i artiklarna 3 och 4.1, inklusive den vägledande fördelningen av finansiella medel.

b)

De viktigaste kriterierna för stödberättigande, urval och tilldelning som ska tillämpas vid valet av förslag som ska beviljas ekonomiskt bidrag i enlighet med artikel 84 i budgetförordningen och artikel 94 i tillämpningsföreskrifterna.

c)

Den lägsta procentandel av de årliga utgifterna som ska anslås till bidrag.

a)

En årlig övervakningsrapport, baserad på de indikatorer som fastställs i artikel 14.2 och på användningen av tillgängliga medel.

b)

En preliminär utvärderingsrapport, senast den 30 juni 2018.

c)

En efterhandsutvärdering, senast den 31 december 2021.

a)

Antal och procentandel personer i målgruppen som har nåtts av informationsverksamhet som finansierats genom programmet.

b)

Antal berörda personer som har deltagit i, bland annat, utbildningsverksamhet, utbyten, studiebesök, workshoppar och seminarier som finansierats genom programmet.

c)

Ökningen av kunskaperna om unionsrätten och unionens politik samt, i tillämpliga fall, de rättigheter, värden och principer som ligger till grund för unionen, hos grupper som har deltagit i verksamhet som har finansierats genom programmet jämfört med hela målgruppen.

d)

Antal fall, verksamheter och resultat när det gäller gränsöverskridande samarbete.

e)

Deltagarnas bedömning av den verksamhet som de deltagit i och av den (förväntade) hållbarheten hos denna.

f)

Den geografiska täckningen för den verksamhet som finansierats genom programmet.

g)

Antalet ansökningar och bidrag som avser varje särskilt mål.

h)

Den finansieringsnivå som begärts av de sökande och som beviljats med avseende på varje särskilt mål.

a)

Programmets europeiska mervärde, inbegripet en utvärdering av programmets verksamhet mot bakgrund av liknande initiativ som har tagits fram på nationell eller europeisk nivå utan finansieringsstöd från unionen och deras (förväntade) resultat, samt fördelar och/eller nackdelar med unionsfinansiering jämfört med nationell finansiering typen av verksamhet i fråga.

b)

Finansieringsnivån i förhållande till de uppnådda resultaten (verkningsfullhet).

c)

Eventuella administrativa, organisatoriska och/eller strukturella hinder för ett smidigare, effektivare och verkningsfullare genomförande av programmet (utrymme för förenkling).