20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/25

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1286/2013

av den 11 december 2013

om ett åtgärdsprogram för att förbättra skattesystemens funktionssätt i Europeiska unionen för perioden 2014–2020 (Fiscalis 2020) och om upphävande av beslut nr 1482/2007/EG

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 114 och 197,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)

Det fleråriga åtgärdsprogrammet för skattefrågor som gällde före 2014 har bidragit avsevärt till att underlätta och förbättra samarbetet mellan skattemyndigheter inom unionen. Programmets mervärde, inbegripet skyddet för unionens medlemsstaters och skattebetalarnas finansiella intressen, har erkänts av de deltagande ländernas skatteförvaltningar. De problem som identifierats för de kommande årtiondena kan inte lösas om medlemsstaterna inte ser utöver gränserna för sina egna administrativa territorier eller samarbetar intensivt med sina partnerländer. Fiscalisprogrammet, som genomförs av kommissionen i samarbete med deltagande länder, ger medlemsstaterna ett unionsramverk inom vilket ett sådant samarbete kan utvecklas, och vilket är mer kostnadseffektivt än om varje medlemsstat skulle inrätta individuella ramverk för samarbete på bilateral eller multilateral basis. Det programmet bör således fortsätta genom att man inrättar ett nytt program på samma område.

(2)

Programmet som inrättas enligt denna förordning, nedan kallat Fiscalis 2020, och dess framgång är av största betydelse i den nuvarande ekonomiska situationen och bör stödja samarbetet i skattefrågor.

(3)

Verksamheterna enligt Fiscalis 2020, nämligen europeiska informationssystem som de definieras i den här förordningen (europeiska informationssystem), gemensamma åtgärder för skattemyndigheternas tjänstemän och gemensamma utbildningsinitiativ, väntas bidra till att Europa 2020-strategin för en smart och hållbar tillväxt för alla förverkligas genom att stärka den inre marknadens funktion, skapa ett ramverk för att stödja verksamheter som förbättrar skattemyndigheternas administrativa kapacitet och främja teknisk utveckling och innovation. Genom att tillhandahålla en ram för verksamheter som syftar till att effektivisera skattemyndigheternas arbete, stärka företagens konkurrenskraft, främja sysselsättningen och bidra till skyddet av unionens medlemsstaters och skattebetalarnas finansiella och ekonomiska intressen kommer Fiscalis 2020 att på ett aktivt sätt förbättra skattesystemens funktion på den inre marknaden, samtidigt som det bidrar till att befintliga hinder och snedvridningar på den inre marknaden gradvis avskaffas.

(4)

Tillämpningsområdet för Fiscalis 2020 bör anpassas till de nuvarande behoven genom att inriktas på alla typer av skatt som harmoniserats på unionsnivå samt andra skatter i den mån dessa är relevanta för den inre marknaden och för det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna.

(5)

För att stödja tredjeländers anslutning och associering bör Fiscalis 2020 vara öppet för deltagande av anslutande länder och kandidatländer samt potentiella kandidatländer och de partnerländer som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda och att dessa länders deltagande endast stödjer verksamhet enligt Fiscalis 2020 som syftar till att bekämpa skattebedrägeri och skatteundandragande samt för att komma till rätta med aggressiv skatteplanering. Med tanke på den allt större sammanlänkningen av världsekonomin bör Fiscalis 2020 fortsätta att ge möjlighet att bjuda in externa experter för att bidra till verksamheten enligt Fiscalis 2020. Externa experter, såsom företrädare för statliga myndigheter, ekonomiska aktörer och deras organisationer eller företrädare för internationella organisationer, bör endast bjudas in när deras bidrag bedöms som väsentliga för att uppnå målen för Fiscalis 2020.

(6)

Mål och prioriteringar för Fiscalis 2020 beaktar de problem och utmaningar som konstaterats i beskattningshänseende för det kommande årtiondet. Fiscalis 2020 bör fortsätta att spela en roll inom sådana viktiga områden som enhetligt genomförande av unionsrätten på skatteområdet, säkerställande av informationsutbyte samt stöd till administrativt samarbete och utbyggnad av skattemyndigheternas administrativa kapacitet. Med tanke på de nya utmaningarnas art bör ytterligare vikt läggas på stöd till kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering. Vikt bör också läggas på att minska skattemyndigheternas administrativa börda samt minska skattebetalarnas fullgörandekostnader och förhindra dubbelbeskattning.

(7)

På operativ nivå bör Fiscalis 2020 genomföra, driva och stödja de europeiska informationssystemen och det administrativa samarbetet, öka skattetjänstemännens färdigheter och kompetens, öka förståelsen för och genomförandet av unionsrätten på beskattningsområdet samt stödja förbättringar av administrativa förfaranden liksom utbyte och spridning av god administrativ praxis. Dessa mål bör genomföras med tonvikt på stöd till kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering.

(8)

De programverktyg som tillämpades före Fiscalis 2020 bör kompletteras för att på ett adekvat sätt kunna motsvara de utmaningar som skattemyndigheterna står inför under det kommande årtiondet och för att även fortsättningsvis stå i överensstämmelse med unionsrättens utveckling. Fiscalis 2020 bör omfatta bilaterala eller multilaterala kontroller och andra former av administrativt samarbete enligt relevant unionsrätt om administrativt samarbete, expertgrupper, insatser för kapacitetsuppbyggnad inom offentlig förvaltning genom tillhandahållande av specifik och specialiserad coachning på skatteområdet för medlemsstater som står inför särskilda och exceptionella omständigheter som motiverar dylika riktade åtgärder samt i förekommande fall studier och gemensam kommunikationsverksamhet för att stödja genomförandet av unionsrätten på skatteområdet.

(9)

De europeiska informationssystemen har en viktig uppgift när det gäller att åstadkomma förbindelser mellan skattemyndigheterna och på så sätt förstärka unionens skattesystem och bör således även i fortsättningen finansieras och förbättras genom Fiscalis 2020. Dessutom bör det bli möjligt att i Fiscalis 2020 införliva nya skatterelaterade informationssystem som fastställts enligt unionsrätt. De europeiska informationssystemen bör i förekommande fall baseras på gemensamma utvecklingsmodeller och IT-strukturer.

(10)

När det gäller att mer generellt förbättra det administrativa samarbetet och stödja kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering kan det vara fördelaktigt för unionen att ingå avtal med tredjeländer, så att dessa länder kan använda unionskomponenterna i de europeiska informationssystemen till stöd för ett säkert informationsutbyte mellan dem och medlemsstaterna inom ramen för bilaterala skatteavtal.

(11)

Fiscalis 2020 bör även omfatta gemensam utbildningsverksamhet. Fiscalis 2020 bör även i fortsättningen stödja deltagande länder när det gäller att förbättra yrkesmässiga färdigheter och kunskaper i skattefrågor genom utökade och gemensamt framtagna utbildningsaktiviteter som riktar sig till skattetjänstemän och ekonomiska aktörer. Nuvarande tillvägagångssätt för Fiscalis 2020 avseende gemensam utbildning, som främst baserats på utveckling av centralt e-lärande, bör i det syftet utvecklas till ett mångfasetterat program för stöd till fortbildning i unionen.

(12)

Fiscalis 2020 bör täcka en period av sju år, så att dess löptid anpassas till den fleråriga budgetram som har fastställts i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (2).

(13)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för hela löptiden för Fiscalis 2020, som ska utgöra det särskilda referensbeloppet som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (3), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(14)

I linje med det åtagande som kommissionen gjorde i sitt meddelande om 2010 års budgetöversyn att förenkla program för EU-finansiering och göra dem mer samstämmiga bör medel delas med andra instrument för EU-finansiering när de planerade verksamheterna enligt Fiscalis 2020 eftersträvar mål som är gemensamma för flera finansieringsinstrument, vilket dock inte får innefatta dubbelfinansiering.

(15)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning i budgethänseende bör antas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (4), och med kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 (5).

(16)

De deltagande länderna bör bära kostnaden för de nationella delarna i Fiscalis 2020 som bland annat skulle omfatta icke-unionskomponenter i de europeiska informationssystemen och utbildning som inte ingår i de gemensamma utbildningsinitiativen.

(17)

Med tanke på hur viktigt det är att deltagande länder medverkar fullt ut i gemensamma åtgärder är det möjligt att införa en medfinansieringsgrad på 100 % för de bidragsberättigande kostnaderna vad avser kostnader för resor och logi, kostnader i samband med organisation av evenemang samt dagtraktamenten, om detta är nödvändigt för att till fullo uppnå målen för Fiscalis 2020.

(18)

Under hela utgiftscykeln bör Europeiska unionens finansiella intressen skyddas med hjälp av lämpliga åtgärder som gör det möjligt att förebygga, upptäcka och utreda oriktigheter, återkräva sådana medel som förlorats eller som utbetalats eller använts felaktigt, och att vid behov fastställa sanktioner.

(19)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen ges genomförandebefogenheter med avseende på utarbetandet av årliga arbetsprogram. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (6).

(20)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att upprätta ett flerårigt program för att förbättra skattesystemen på den inre marknaden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, eftersom de inte i tillräcklig utsträckning kan genomföra det samarbete och den samordning som krävs för att uppnå detta mål, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(21)

Vid genomförandet av Fiscalis 2020 bör kommissionen biträdas av Fiscalis 2020-kommittén.

(22)

För att underlätta utvärderingen av Fiscalis 2020 bör en ordentlig ram för övervakning av de resultat Fiscalis 2020 uppnått inrättas från första början. Kommissionen bör, tillsammans med deltagande länder, införa justerbara indikatorer och på förhand fastställda utgångsvärden för övervakning av verksamheternas resultat enligt Fiscalis 2020. En halvtidsutvärdering där man behandlar uppnåendet av målen för Fiscalis 2020, dess effektivitet och mervärde på den europeiska nivån bör genomföras. I en slutlig utvärdering bör dessutom långsiktiga effekter och hållbarhetseffekter av Fiscalis 2020 tas upp. Fullständig öppenhet genom regelbunden rapportering om övervakningen och genom överlämnande av utvärderingsrapporter till Europaparlamentet och till rådet bör säkerställas.

(23)

När det gäller denna förordning regleras medlemsstaternas behandling av personuppgifter i medlemsstaterna av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (7); detta är föremål för tillsyn av medlemsstaternas behöriga myndigheter, särskilt de offentliga oberoende myndigheter som medlemsstaterna utsett. Kommissionens behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning och under överinseende av den europeiska datatillsynsmannen regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (8) och om den fria rörligheten för sådana uppgifter. Utbyte eller överföring av uppgifter mellan de behöriga myndigheterna bör ske i enlighet med reglerna om överföring av personuppgifter i direktiv 95/46/EG, och kommissionens utbyte och överföring av personuppgifter bör ske i enlighet med reglerna om överföring av personuppgifter i förordning (EG) nr 45/2001.

(24)

Denna förordning ersätter Europaparlamentets och rådets beslut nr 1482/2007/EG (9). Det beslutet bör därför upphöra att gälla.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Syfte

1.   Härmed inrättas ett flerårigt åtgärdsprogram, "Fiscalis 2020" (nedan kallat programmet), för att förbättra skattesystemens funktion på den inre marknaden och för att stödja det därmed sammanhängande samarbetet.

2.   Programmet ska omfatta perioden 1 januari 2014–31 december 2020.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.   skattemyndigheter: de offentliga myndigheter och andra organ i de deltagande länderna som ansvarar för skatteförvaltning eller skatterelaterad verksamhet,

2.   externa experter:

a)

företrädare för statliga myndigheter, även från länder som inte deltar i programmet enligt artikel 3.2,

b)

ekonomiska aktörer och organisationer som representerar ekonomiska aktörer,

c)

företrädare för internationella organisationer och andra relevanta organisationer,

3.   skatter:

a)

mervärdesskatt enligt rådets direktiv 2006/112/EG (10),

b)

punktskatter på alkohol enligt rådets direktiv 92/83/EEG (11),

c)

punktskatter på tobaksvaror enligt rådets direktiv 2011/64/EU (12),

d)

skatter på energiprodukter och elektricitet enligt rådets direktiv 2003/96/EG (13),

e)

andra skatter som omfattas av artikel 2.1 a i rådets direktiv 2010/24/EU (14) i den mån de är relevanta för den inre marknaden och för det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna,

4.   bilaterala eller multilaterala kontroller: samordnad kontroll av skyldigheten att betala skatt för en eller flera skattskyldiga personer som har förbindelser med varandra, vilka organiseras av två eller fler deltagande länder som har gemensamma eller kompletterande intressen, varav åtminstone två medlemsstater.

Artikel 3

Deltagande i programmet

1.   De deltagande länderna ska utgöras av medlemsstaterna och de länder som avses i punkt 2, förutsatt att villkoren i den punkten är uppfyllda.

2.   Programmet ska vara öppet för följande länders deltagande:

a)

Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidatländer som omfattas av en föranslutningsstrategi, i enlighet med de allmänna principer och villkor för dessa länders deltagande i unionens program som fastställs i respektive ramavtal, beslut av associeringsrådet eller liknande avtal.

b)

De partnerländer som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, förutsatt att dessa partnerländer i tillräcklig grad har tillnärmat sin relevanta lagstiftning och sina administrativa metoder till unionens lagstiftning och metoder.

De berörda partnerländerna som avses i första stycket b ska delta i programmet i enlighet med bestämmelser som ska fastställas tillsammans med dessa länder efter det att ramavtal om deras deltagande i unionens program har ingåtts. Deras deltagande ska stödja endast programverksamhet som syftar till att bekämpa skattebedrägeri och skatteundandragande samt för att komma till rätta med aggressiv skatteplanering.

Artikel 4

Deltagande i programverksamheten

Externa experter kan inbjudas att bidra till utvalda verksamheter som organiseras inom ramen för programmet närhelst detta är avgörande för att man ska kunna uppnå de mål som avses i artiklarna 5 och 6. De externa experterna ska väljas ut av kommissionen tillsammans med de deltagande länderna på grundval av sina färdigheter, sin erfarenhet och sina kunskaper som är av relevans för de berörda åtgärderna, varvid hänsyn ska tas till potentiella intressekonflikter och en balans ska eftersträvas mellan företrädare för näringslivet och andra experter från det civila samhället. En förteckning över utvalda externa experter ska offentliggöras och ska regelbundet uppdateras.

Artikel 5

Övergripande mål och särskilt mål

1.   Programmets övergripande mål ska vara att förbättra skattesystemens funktion på den inre marknaden genom ett ökat samarbete mellan de deltagande länderna, deras skattemyndigheter och tjänstemän.

2.   Programmets särskilda mål ska vara att stödja kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering, stödja genomförandet av unionsrätten på skatteområdet genom att säkerställa utbyte av information, stödja det administrativa samarbetet samt, när så krävs och är lämpligt, öka de deltagande ländernas administrativa kapacitet, i syfte att bidra till att minska skattemyndigheternas administrativa börda och skattebetalarnas fullgörandekostnader.

3.   Hur väl de mål som avses i denna artikel uppfylls ska mätas särskilt utifrån följande:

a)

Tillgång och fullständigt tillträde till Gemensamma kommunikationsnätet för de europeiska informationssystemen.

b)

Återkopplingen från deltagande länder vad avser programåtgärdernas resultat.

Artikel 6

Programmets operativa mål och prioriteringar

1.   Programmet ska ha följande operativa mål och prioriteringar:

a)

Att genomföra, förbättra, driva och stödja de europeiska informationssystemen på skatteområdet.

b)

Att stödja administrativt samarbete.

c)

Att öka skattetjänstemäns färdigheter och kompetens.

d)

Att öka förståelsen för och genomförandet av unionsrätten på beskattningsområdet.

e)

Att stödja förbättringen av administrativa förfaranden och utbyte av god administrativ praxis.

2.   De mål och prioriteringar som avses i punkt 1 ska genomföras med särskild tonvikt på stöd till kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering.

KAPITEL II

Stödberättigande åtgärder

Artikel 7

Stödberättigande åtgärder

1.   På de villkor som anges i det årliga arbetsprogrammet enligt artikel 14 ska ekonomiskt stöd genom programmet ges till följande:

a)

Gemensamma åtgärder:

i)

Seminarier och workshoppar.

ii)

Projektgrupper, som i allmänhet består av företrädare från ett begränsat antal länder och verkar under en begränsad tid för att uppnå ett i förväg fastställt mål med ett exakt angivet resultat.

iii)

Bilaterala eller multilaterala kontroller och annan verksamhet som föreskrivs i unionsrätt om administrativt samarbete som organiseras av två eller fler deltagande länder, däribland minst två medlemsstater.

iv)

Arbetsbesök, som organiseras av deltagande länder eller ett annat land för att tjänstemän ska kunna förvärva eller utöka expertis eller kunskaper på skatteområdet.

v)

Expertgrupper, som utgör strukturerade samarbetsformer av tillfällig natur och som sammanför expertis för att utföra uppdrag på vissa områden, särskilt i europeiska informationssystem, eventuellt med stöd i form av samarbetstjänster online, administrativt stöd samt infrastruktur och utrustning.

vi)

Kapacitetsuppbyggnad inom offentlig förvaltning och därmed stödjande åtgärder.

vii)

Studier.

viii)

Kommunikationsprojekt.

ix)

Alla andra verksamheter som bidrar till att de övergripande, särskilda och operativa mål och prioriteringar som anges i artiklarna 5 och 6 uppnås, förutsatt att det vederbörligen motiveras att sådana andra verksamheter är nödvändiga.

b)

Uppbyggnad av europeiska informationssystem: Utveckling, underhåll, drift och kvalitetskontroll av unionskomponenter i europeiska informationssystem som anges i punkt A i bilagan, och nya europeiska informationssystem som inrättas enligt unionsrätten, i syfte att åstadkomma effektiva förbindelser mellan skattemyndigheter.

c)

Gemensam utbildningsverksamhet: Gemensamt framtagna utbildningsåtgärder för att främja de yrkesmässiga färdigheter och kunskaper som krävs på skatteområdet.

Arbetsbesök som avses i första stycket a iv ska inte vara längre än en månad. För arbetsbesök som organiseras i tredjeländer ska endast kostnader för resor och uppehälle (logi och dagtraktamenten) vara stödberättigande inom programmet.

Expertgrupper som avses i första stycket a v ska organiseras av kommissionen i samarbete med deltagande länder och ska inte ha längre varaktighet än ett år, om inte detta kan vederbörligen motiveras.

2.   Medel till stödberättigande åtgärder som avses i denna artikel ska fördelas på ett väl avvägt sätt och i proportion till de verkliga behoven av dessa åtgärder.

3.   Vid utvärderingen av programmet ska kommissionen bedöma behovet av att införa budgettak för de olika stödberättigande åtgärderna.

Artikel 8

Särskilda genomförandebestämmelser för gemensamma åtgärder

1.   Deltagande i de gemensamma åtgärder som avses i artikel 7.1 första stycket a ska ske på frivillig basis.

2.   De deltagande länderna ska se till att tjänstemän med lämplig profil och kvalifikationer, inbegripet språkkunskaper, utses till att delta i gemensamma åtgärder.

3.   De deltagande länderna ska vid behov vidta nödvändiga åtgärder för att öka medvetenheten om de gemensamma åtgärderna och se till att resultaten kommer till användning.

Artikel 9

Särskilda genomförandebestämmelser för de europeiska informationssystemen

1.   Kommissionen och de deltagande länderna ska se till att de europeiska informationssystem som avses i punkt A i bilagan utvecklas, drivs och underhålls på lämpligt sätt.

2.   Kommissionen ska i samarbete med de deltagande länderna samordna de aspekter av införandet av och funktionssättet hos de europeiska informationssystemens unionskomponenter och icke-unionskomponenter enligt punkt A i bilagan som krävs för att se till att dessa system är funktionsdugliga och sammanlänkade samt kontinuerligt förbättras.

3.   Icke-deltagande länders användning av unionskomponenterna i de europeiska informationssystem som avses i punkt A i bilagan ska omfattas av avtal med dessa länder, som ska ingås i enlighet med artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Artikel 10

Särskilda genomförandebestämmelser för gemensam utbildningsverksamhet

1.   Deltagande i sådan gemensam utbildningsverksamhet som avses i artikel 7.1 första stycket c ska ske på frivillig basis.

2.   De deltagande länderna ska se till att tjänstemän med lämplig profil och kvalifikationer, inbegripet språkkunskaper, utses till att delta i gemensam utbildningsverksamhet.

3.   De deltagande länderna ska i sina nationella utbildningsprogram där så är lämpligt införliva gemensamt utvecklat utbildningsinnehåll, inbegripet e-lärandemoduler, gemensamt utvecklade utbildningsprogram och gemensamt överenskomna utbildningsstandarder.

KAPITEL III

Budgetram

Artikel 11

Budgetram

1.   Finansieringsramen för genomförande av programmet fastställs till 223 366 000 EUR i löpande priser.

2.   Anslagen till programmet ska även täcka utgifter för de förberedelser samt den övervakning, kontroll, revision och utvärdering som krävs regelbundet för att förvalta programmet och förverkliga programmålen, i synnerhet studier, expertmöten, informations- och kommunikationsverksamhet som har samband med de mål som fastställs i denna förordning, utgifter kopplade till IT-nätverk som fokuserar på databehandling och -utbyte, tillsammans med alla övriga utgifter för tekniskt och administrativt stöd som kommissionen ådragit sig för förvaltningen av programmet.

Andelen administrativa utgifter ska generellt inte överstiga 5 % av programmets totala kostnader.

Artikel 12

Finansieringsform

1.   Kommissionen ska genomföra programmet i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

2.   Unionens ekonomiska stöd till de verksamheter som avses i artikel 7 ska ha följande former:

a)

Bidrag.

b)

Offentliga kontrakt.

c)

Återbetalning av kostnader som externa experter som avses i artikel 4 ådrar sig.

3.   Medfinansieringsgraden för bidrag ska vara upp till 100 % av de stödberättigande kostnaderna när det gäller kostnader för resor och logi, kostnader knutna till organisering av evenemang och dagtraktamenten.

Denna finansieringsgrad ska gälla för alla stödberättigande åtgärder, med undantag av de expertgrupper som avses i artikel 7.1 första stycket a v. Den medfinansieringsgrad som ska tillämpas för expertgrupper när dessa åtgärder behöver bidrag ska anges i de årliga arbetsprogrammen.

4.   Unionskomponenterna i de europeiska informationssystemen ska finansieras av programmet. De deltagande länderna ska särskilt bära kostnaderna för förvärv, utveckling, installation, underhåll och daglig drift av icke-unionskomponenter i de europeiska informationssystemen.

Artikel 13

Skydd av unionens finansiella intressen

1.   Kommissionen ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att unionens finansiella intressen skyddas vid genomförandet av åtgärder som finansieras enligt den här förordningen, genom förebyggande åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet, genom effektiva kontroller och, om oriktigheter upptäcks, genom återkrav av felaktigt utbetalda medel samt vid behov genom effektiva, proportionella och avskräckande administrativa och ekonomiska sanktioner.

2.   Kommissionen eller dess företrädare och revisionsrätten ska ha befogenhet att utföra revision, på grundval av handlingar och kontroller på plats, hos alla stödmottagare, uppdragstagare och underleverantörer som erhållit unionsfinansiering inom ramen för denna förordning.

3.   Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) får utföra utredningar, inbegripet kontroller på plats och inspektioner i enlighet med de bestämmelser och förfaranden som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 (15) och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (16), i syfte att fastställa om det i samband med ett avtal eller beslut om bidrag eller avtal som finansieras enligt den här förordningen, har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens finansiella intressen.

KAPITEL IV

Genomförandebefogenheter

Artikel 14

Arbetsprogram

För att genomföra programmet ska kommissionen, med hjälp av genomförandeakter, anta årliga arbetsprogram, som ska innehålla en redogörelse för de eftersträvade målen, de förväntade resultaten, genomförandemetoderna och det sammanlagda beloppet för detta. De ska också innehålla en kortfattad beskrivning av de insatser som ska finansieras, uppgifter om finansieringsbelopp för varje åtgärdstyp och en vägledande tidsplan för deras genomförande. För bidrag ska även prioriteringarna, de viktigaste utvärderingskriterierna och den högsta medfinansieringsgraden anges i de årliga arbetsprogrammen. Dessa genomförandeakter ska grundas på resultaten från de föregående åren och ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15.2.

Artikel 15

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

KAPITEL V

Övervakning och utvärdering

Artikel 16

Övervakning av programåtgärder

1.   Kommissionen ska i samarbete med de deltagande länderna övervaka programmet och dess åtgärder.

2.   Kommissionen och de deltagande länderna ska fastställa kvalitets- och kvantitetsindikatorer och, när så behövs, lägga till nya indikatorer under programmets gång. Indikatorerna ska användas för att mäta programmets effekter i förhållande till i förväg fastställda utgångsvärden.

3.   Kommissionen ska göra resultatet av övervakningen som avses i punkt 1 och indikatorerna som avses i punkt 2 allmänt tillgängliga.

4.   Resultaten av övervakningen ska användas för utvärderingen av programmet i enlighet med artikel 17.

Artikel 17

Utvärdering och översyn

1.   Kommissionen ska till Europaparlamentet och rådet överlämna utvärderingsrapporter efter halva tiden och slutliga utvärderingsrapporter, som ska beakta de frågor som avses i punkterna 2 och 3. Resultaten av dessa utvärderingar ska införlivas i beslut om eventuell förlängning eller ändring eller ett eventuellt avbrytande av detta program under efterföljande perioder. Dessa utvärderingar ska utföras av en oberoende extern utvärderare.

2.   Kommissionen ska senast den 30 juni 2018 upprätta en utvärderingsrapport efter halva tiden om uppnåendet av programåtgärdernas mål, resursanvändningens effektivitet och programmets mervärde på den europeiska nivån. Denna rapport ska också ta upp förenklingar och målens fortsatta relevans samt programmets bidrag till unionens prioriteringar avseende en smart och hållbar tillväxt för alla.

3.   Senast den 31 december 2021 ska kommissionen upprätta en slutlig utvärderingsrapport om de frågor som avses i punkt 2 samt om programmets långsiktiga effekter och deras hållbarhet.

4.   På begäran av kommissionen ska de deltagande länderna tillhandahålla alla tillgängliga data och upplysningar som är relevanta för kommissionens utvärderingsrapporter efter halva tiden och slutliga utvärderingsrapporter.

KAPITEL VI

Slutbestämmelser

Artikel 18

Upphävande

Beslut nr 1482/2007/EG ska upphöra att gälla den 1 januari 2014.

Finansiella åtaganden som berör verksamhet inom ramen för det beslutet ska emellertid även fortsättningsvis omfattas av beslutet, fram till dess att verksamheten avslutats.

Artikel 19

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 11 december 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

V. LEŠKEVIČIUS

Ordförande

(1)  EUT C 143, 22.5.2012, s. 48 och EUT C 11, 15.1.2013, s. 84.

(2)  Rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020 (Se sidan 884 i detta nummer av EUT).

(3)  EUT C 37, 20.12.2013, s. 1.

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

(5)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 31.12.2012, s. 1).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(7)  Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

(8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(9)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1482/2007/EG av den 11 december 2007 om ett gemenskapsprogram för att förbättra skattesystemens funktionssätt på den inre marknaden (Fiscalis 2013) och upphävande av beslut nr 2235/2002/EG (EUT L 330, 15.12.2007, s. 1).

(10)  Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1).

(11)  Rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker (EGT L 316, 31.10.1992, s. 21).

(12)  Rådets direktiv 2011/64/EU av den 21 juni 2011 om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror (EUT L 176, 5.7.2011, s. 24).

(13)  Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 31.10.2003, s. 51).

(14)  Rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder (EUT L 84, 31.3.2010, s. 1).

(15)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) (EGT L 136, 31.5.1999, s. 1).

(16)  Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter ((EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

BILAGA

EUROPEISKA INFORMATIONSSYSTEM OCH DERAS UNIONSKOMPONENTER

A.

Följande utgör europeiska informationssystem:

1.

Det gemensamma kommunikationsnätet och gemensamma systemgränssnittet (CCN/CSI–CCN2), CCN mail3, CSI bridge, http bridge, CCN LDAP och relaterade verktyg, CCN web portal och CCN monitoring.

2.

Stödsystem, särskilt applikationskonfigurationsverktyget för CCN, verktyget för verksamhetsrapportering (ART2), Taxuds elektroniska projektförvaltning online (Taxud electronic management of project online – TEMPO), service management tool (SMT), user management system (UM), BPM-systemet, instrumentpanelen för tillgänglighet (the availability dashboard) och AvDB, IT service management portal och katalogförvaltning och förvaltning av användartillträde (directory and user access management).

3.

Programmes information and communication space (PICS).

4.

Mervärdesskatterelaterade system, särskilt systemet för utbyte av information om mervärdesskatt (VIES) och VAT refund, inklusive VIES initial application, verktyget för övervakning av VIES, Taxation statistical system, VIES-on-the-web, konfigurationsverktyget för VIES-on-the-web, testverktygen för VIES och VAT refund, algoritmer för beräkning av mervärdesskattenummer, utbyte av e-formulär i fråga om mervärdesskatt, mervärdesskatt på elektroniska tjänster (VoeS) och testverktyget för VoeS och testverktyget för e-formulär för mervärdesskatt, mini one stop shop (MoSS).

5.

System för indrivning, i synnerhet e-formulär för indrivning av fordringar, e-formulär för enhetliga instrument som medger verkställighet (UIPE) och för enhetliga delgivningsformulär (UNF).

6.

System för direkt beskattning, särskilt systemet för skatter på sparande, testverktyget för det systemet, e-formulär för direkt beskattning, systemet för skatteregistreringsnummer TIN-on-the-web, utbyten relaterade till artikel 8 i rådets direktiv 2011/16/EU (1) och därtill knutna testverktyg.

7.

Andra skatterelaterade system, särskilt databasen över skatter i Europa (TEDB).

8.

System för punktskatter, i synnerhet systemet för utbyte av uppgifter om punktskatter (SEED), systemet för förflyttning och kontroll av punktskattepliktiga varor (EMCS), e-formulär för systemet för kontroll av befordran (MVS) och Test application (TA).

9.

Andra centrala system, särskilt medlemsstaternas informations- och kommunikationssystem för beskattningsfrågor (TIC), testsystemet med självbetjäning (self-service testing system – SSTS), skatterelaterade statistiksystem, den centrala applikationen för webbformulär och centrala tjänster/informationssystem för punktskatter (CS/MISE).

B.

Följande utgör de europeiska informationssystemens unionskomponenter:

1.

It-tillgångar som hårdvara, programvara och systemens nätverksanslutningar, inbegripet därtill knuten datainfrastruktur.

2.

It-tjänster som krävs för att stödja utveckling, underhåll, förbättring och drift av systemen.

3.

Andra delar som av skäl som har att göra med effektivitet, säkerhet och rationell resursanvändning identifieras av kommissionen som gemensamma för de deltagande länderna.

(1)  Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 11.3.2011, s. 1).