21.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 339/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1312/2011

av den 19 december 2011

om ändring av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 vad gäller vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen för vissa medlemsstater som drabbats av eller hotas av allvarliga svårigheter med avseende på deras finansiella stabilitet

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 42 och 43,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Den globala finansiella krisen och konjunkturnedgången, som är de svåraste hittills, har skadat den ekonomiska tillväxten och den finansiella stabiliteten allvarligt och medfört en kraftig försämring av de finansiella och ekonomiska förhållandena i flera medlemsstater. Vissa medlemsstater har drabbats, eller hotas, av allvarliga svårigheter, framför allt i samband med problem avseende den ekonomiska tillväxten och den finansiella stabiliteten och med en försämring av underskott och skuldsättning, till följd av den ekonomiska och finansiella situationen internationellt.

(2)

Även om viktiga åtgärder för att motverka de negativa effekterna av krisen redan har vidtagits, bland annat lagstiftningsändringar, är finanskrisens effekter på den reala ekonomin, arbetsmarknaden och medborgarna allmänt kännbara. Belastningen på de nationella ekonomiska resurserna ökar och mer bör göras nu för att minska påfrestningarna genom att maximera och optimera användningen av medel från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (nedan kallad EJFLU).

(3)

På grundval av artikel 122.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som anger att ekonomiskt bistånd från unionen kan beviljas en medlemsstat som har svårigheter eller allvarligt hotas av stora svårigheter till följd av osedvanliga händelser utanför dess kontroll, inrättades genom rådets förordning (EU) nr 407/2010 av den 11 maj 2010 om inrättandet av en europeisk finansiell stabiliseringsmekanism (3), en mekanism i syfte att bevara den finansiella stabiliteten i unionen.

(4)

Genom rådets genomförandebeslut 2011/77/EU (4) och 2011/344/EU (5) beviljades Irland respektive Portugal sådant ekonomiskt stöd från unionen. Grekland hade allvarliga svårigheter med den finansiella stabiliteten redan innan förordning (EU) nr 407/2010 trädde i kraft, och fick ekonomiskt stöd från bland annat de övriga medlemsstaterna i euroområdet.

(5)

Genom rådets förordning (EG) nr 332/2002 av den 18 februari 2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans (6) inrättades ett instrument enligt vilket rådet ska bevilja medelfristigt ekonomiskt stöd om en medlemsstat som inte har antagit euron har svårigheter eller allvarligt hotas av svårigheter beträffande sin betalningsbalans.

(6)

Genom rådets beslut 2009/102/EG (7), 2009/290/EG (8) och 2009/459/EG (9) beviljades Ungern, Lettland respektive Rumänien sådant ekonomiskt stöd.

(7)

Den period under vilken det ekonomiska stödet är tillgängligt för Irland, Ungern, Lettland, Portugal och Rumänien anges i respektive rådsbeslut. Stödet till Ungern löpte ut den 4 november 2010.

(8)

För Grekland trädde det borgenärsavtal som slöts parallellt med låneavtalet i kraft den 11 maj 2010. I borgenärsavtalet föreskrivs att tillgänglighetsperioden ska löpa ut den tredje årsdagen av den dag då det avtalet ingicks.

(9)

Den 11 juli 2011 undertecknade finansministrarna i de 17 medlemsstaterna i euroområdet fördraget om inrättande av europeiska stabilitetsmekanismen (ESM). Det fördraget är en uppföljning av Europeiska rådets beslut 2011/199/EU av den 25 mars 2011 om ändring av artikel 136 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt vad gäller en stabilitetsmekanism för de medlemsstater som har euron som valuta (10). Det är meningen att ESM från och med 2013 ska ta över de uppgifter som för närvarande fullgörs av den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) och den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM).

(10)

I sina slutsatser av den 23 och 24 juni 2011 välkomnade Europeiska rådet kommissionens avsikt att stärka synergierna mellan låneprogrammet för Grekland och unionsmedlen, och stödde alla insatser för att öka Greklands kapacitet att absorbera unionsmedel i syfte att stimulera tillväxt och sysselsättning genom en ny inriktning mot att förbättra konkurrenskraften och skapa sysselsättning. Europeiska rådet välkomnade och stödde dessutom kommissionens utarbetande, tillsammans med medlemsstaterna, av ett övergripande program för tekniskt bistånd till Grekland. Denna ändring av förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (11) bidrar till sådana insatser att stärka synergierna.

(11)

För att underlätta förvaltningen av unionsstödet, påskynda investeringarna i berörda medlemsstater och regioner och öka stödets effekter på ekonomin måste EJFLU:s stödsats få höjas till högst 95 % av stödberättigande offentliga utgifter i de områden som är stödberättigade inom ramen för konvergensmålet och få höjas till högst 85 % av de stödberättigande offentliga utgifterna i andra regioner som drabbats av allvarliga svårigheter med avseende på sin finansiella stabilitet.

(12)

I enlighet med de allmänna principer som är tillämpliga enligt rådets förordning (EG) nr 1698/2005 ska de höjda medfinansieringsnivåerna endast tillämpas för betalningar som ska göras efter det att respektive program för landsbygdsutveckling, inklusive de nya finansiella planerna, har godkänts av kommissionen. Det är därför också nödvändigt att fastställa förfarandet enligt vilket medlemsstaterna får använda den möjligheten och mekanismen för att säkerställa det.

(13)

Den tillfälliga ökningen av medfinansieringsnivåerna bör också beakta de budgetbegränsningar som alla medlemsstater står inför och dessa budgetbegränsningar bör återspeglas på lämpligt sätt i Europeiska unionens allmänna budget. Eftersom huvudsyftet med mekanismen är att man ska kunna ta itu med specifika befintliga svårigheter bör dess tillämpning dessutom begränsas tidsmässigt till utgifter som de utbetalande organen ådragit sig fram till den 31 december 2013.

(14)

Förordning (EG) nr 1698/2005 bör därför ändras i enlighet med detta.

(15)

På grund av det akuta behovet att ta itu med den ekonomiska krisen bör denna förordning träda i kraft omedelbart vid offentliggörandet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I artikel 70 i förordning (EG) nr 1698/2005 ska följande punkt införas efter punkt 4b:

”4c.   Med undantag från de övre gränser som anges i punkterna 3, 4 och 5 kan EJFLU:s stödsats höjas till högst 95 % av de stödberättigande offentliga utgifterna i de regioner som är stödberättigade enligt konvergensmålet samt de yttersta randområdena och de mindre Egeiska öarna, och till högst 85 % av de stödberättigande offentliga utgifterna i andra regioner. Dessa stödsatser ska tillämpas på de stödberättigande utgifter som nyligen uppgivits i varje attesterad utgiftsredogörelse avseende de utgifter som uppstått under den period då en medlemsstat uppfyller ett av följande villkor:

a)

Ekonomiskt stöd ställs till dess förfogande i enlighet med rådets förordning (EU) nr 407/2010 av den 11 maj 2010 om inrättandet av en europeisk finansiell stabiliseringsmekanism (12) eller ställdes till dess förfogande av andra medlemsstater i euroområdet innan den förordningen trädde i kraft.

b)

Medelfristigt ekonomiskt stöd ställs till dess förfogande i enlighet med rådets förordning (EG) nr 332/2002 av den 18 februari 2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans (13).

c)

Ekonomiskt stöd ställs till dess förfogande i enlighet med fördraget om inrättande av europeiska stabilitetsmekanismen.

En medlemsstat som vill utnyttja det undantag som avses i första stycket ska överlämna en begäran till kommissionen om att ändra sitt program för landsbygdsutveckling i enlighet med detta. Undantaget ska tillämpas från och med kommissionens godkännande av ändringen av programmet, och ska upphöra att gälla när medlemsstaten inte längre uppfyller något av de villkor som anges i punkterna a, b eller c i första stycket. Det undantag som anges i första stycket ska under alla omständigheter endast tillämpas på utgifter som de utbetalande organen ådragit sig fram till den 31 december 2013.

När det undantag som anges i första stycket upphör att gälla ska medlemsstaten skicka ett förslag till kommissionen om ändring av programmet inbegripet en ny finansieringsplan som överensstämmer med de maximala satser som gällde före undantaget.

Om en medlemsstat inte överlämnar något förslag till kommissionen om ändring av programmet för landsbygdsutveckling, inbegripet en ny finansieringsplan den dag som undantaget ska upphöra att gälla i enlighet med andra stycket, eller om den finansieringsplan som anmälts inte överensstämmer med de maximala satser som fastställs i punkterna 3, 4 och 5, ska dessa satser automatiskt bli tillämpliga från och med den dagen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 december 2011.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

M. KOROLEC

Ordförande


(1)  Yttrande av den 27 oktober 2011.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 december 2011 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 15 december 2011.

(3)  EUT L 118, 12.5.2010, s. 1.

(4)  EUT L 30, 4.2.2011, s. 34.

(5)  EUT L 159, 17.6.2011, s. 88.

(6)  EGT L 53, 23.2.2002, s. 1.

(7)  EUT L 37, 6.2.2009, s. 5.

(8)  EUT L 79, 25.3.2009, s. 39.

(9)  EUT L 150, 13.6.2009, s. 8.

(10)  EUT L 91, 6.4.2011, s. 1.

(11)  EUT L 277, 21.10.2005, s. 1.

(12)  EUT L 118, 12.5.2010, s. 1.

(13)  EGT L 53, 23.2.2002, s. 1.”