23.11.2011

Europeiska unionens officiella tidning

L 306/25

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1176/2011

av den 16 november 2011

om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 121.6,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

Samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik inom unionen bör utvecklas inom ramen för de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjerna, såsom föreskrivs i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), och bör innefatta efterlevnad av de vägledande principerna om stabila priser, sunda och hållbara offentliga finanser och monetära förhållanden samt en hållbar betalningsbalans.

(2)	Det finns ett behov av att dra lärdomar från det första årtiondet av den ekonomiska och monetära unionens funktion, och framför allt ett behov av en förbättrad ekonomisk styrning i unionen som bygger på ett större nationellt egenansvar.

(3)	Att uppnå och upprätthålla en dynamisk inre marknad bör betraktas som en aspekt av en ekonomisk och monetär union som fungerar väl och friktionsfritt.

(4)

Ramen för förbättrad ekonomisk styrning bör bygga på flera sammanlänkade och inbördes samstämda politiska åtgärder för hållbar tillväxt och sysselsättning, i synnerhet en unionsstrategi för tillväxt och sysselsättning som är särskilt inriktad på att utveckla och förstärka den inre marknaden, främja internationell handel och konkurrenskraft, en europeisk planeringstermin för stärkt samordning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (den europeiska planeringsterminen), en effektiv ram för att förebygga och korrigera alltför stora underskott i de offentliga finanserna (stabilitets- och tillväxtpakten), en stabil ram för att förebygga och korrigera makroekonomiska obalanser, minimikrav för nationella budgetramar och förstärkt reglering och tillsyn av finansmarknaderna, inbegripet Europeiska systemrisknämndens (ESRB) makrotillsyn.

(5)

Den förstärkta ekonomiska styrningen bör innebära att Europaparlamentet och de nationella parlamenten involveras i högre grad och i ett tidigare skede. Motparterna till Europaparlamentet inom ramen för denna dialog är visserligen de berörda unonsinstitutionerna och deras representanter, men Europaparlamentets ansvariga utskott får erbjuda en medlemsstat som är föremål för rådets rekommendation eller beslut enligt artikel 7.2, 8.2 eller 10.4 i denna förordning en möjlighet att delta i en diskussion. Medlemsstaternas deltagande i en sådan diskussion är frivilligt.

(6)	Kommissionen bör få en starkare roll i det förstärkta övervakningsförfarandet när det gäller bedömningar som är specifika för varje medlemsstat, övervakning, uppdrag på plats, rekommendationer och varningar.

(7)

Framför allt bör övervakningen av medlemsstaternas ekonomiska politik breddas utöver övervakning av de offentliga finanserna för att inbegripa en mer detaljerad och formell ram i syfte att förebygga alltför stora makroekonomiska obalanser och att hjälpa de berörda medlemsstaterna att upprätta korrigeringsplaner innan avvikelserna blir bestående. Denna breddning av övervakningen av den ekonomiska politiken bör genomföras parallellt med en fördjupad finanspolitisk övervakning.

(8)	För att bidra till att korrigera sådana alltför stora makroekonomiska obalanser, är det nödvändigt att fastställa detaljerade förfaranden i lagstiftning.

(9)

Det multilaterala övervakningsförfarande som avses i artikel 121.3 och 121.4 i EUF-fördraget bör kompletteras med särskilda regler för upptäckt av makroekonomiska obalanser samt för förebyggande och korrigering av alltför stora makroekonomiska obalanser inom unionen. Det är mycket viktigt att förfarandet samordnas med den årliga multilaterala övervakningscykeln.

(10)

Detta förfarande bör inrätta en förvarningsmekanism för upptäckt av framväxande makroekonomiska obalanser i ett tidigt skede. Det bör baseras på användningen av en indikativ och överblickbar resultattavla med indikativa tröskelvärden i kombination med en ekonomisk bedömning. Vid denna bedömning bör hänsyn tas till bland annat nominell och real konvergens inom och utanför euroområdet.

(11)

För att resultattavlan ska kunna fungera som en effektiv del av förvarningsmekanismen bör den bestå av en begränsad uppsättning ekonomiska, finansiella och strukturella indikatorer som är av betydelse för att upptäcka makroekonomiska obalanser, med tillhörande indikativa tröskelvärden. Indikatorerna och tröskelvärdena bör justeras vid behov så att de anpassas till de makroekonomiska obalansernas föränderliga natur, bland annat till följd av framväxande hot mot den makroekonomiska stabiliteten och för att ta hänsyn till förbättrad tillgång till relevanta statistiska uppgifter. Indikatorerna bör inte betraktas som mål för den ekonomiska politiken i sig utan som redskap för att ta hänsyn till de makroekonomiska obalansernas föränderliga natur inom unionen.

(12)

Kommissionen bör samarbeta nära med Europaparlamentet och rådet när resultattavlan och de makroekonomiska och makrofinansiella indikatorerna för medlemsstaterna utarbetas. Kommissionen bör lämna förslag för kommentarer till Europaparlamentets ansvariga utskott och till rådet om planerna att fastställa och justera indikatorer och tröskelvärden. Kommissionen bör informera Europaparlamentet och rådet om eventuella ändringar av indikatorerna och tröskelvärdena och ange skälen för att föreslå dessa ändringar.

(13)	Vid utvecklingen av resultattavlan bör vederbörlig hänsyn också tas till heterogena ekonomiska omständigheter, inbegripet upphämtningseffekter.

(14)

Överskridande av ett eller flera indikativa tröskelvärden behöver inte med nödvändighet betyda att makroekonomiska obalanser håller på att växa fram, eftersom den ekonomiska politiken bör beakta samverkan mellan olika makroekonomiska variabler. Inga slutsatser bör dras från en mekanisk avläsning av resultattavlan. En ekonomisk bedömning bör säkerställa att alla olika uppgifter, från såväl resultattavlan som andra källor, sätts in i sitt sammanhang och blir en del av en heltäckande analys.

(15)

Baserat på den multilaterala övervakningen och förvarningsmekanismen eller vid oväntad och betydande ekonomisk utveckling som kräver brådskande analys med avseende på tillämpningen av denna förordning, bör kommissionen identifiera vilka medlemsstater som behöver granskas mer ingående. Den fördjupade granskningen bör genomföras utan att man förutsätter att det föreligger obalanser och bör inbegripa en ingående analys av orsakerna till obalanserna i den granskade medlemsstaten, med vederbörlig hänsyn tagen till landsspecifika ekonomiska villkor och omständigheter och med en bredare uppsättning analysverktyg, indikatorer och kvalitativ information av landsspecifik karaktär. När kommissionen genomför den fördjupade granskningen bör medlemsstaten samarbeta för att säkerställa att den information som kommissionen har tillgång till är så fullständig och korrekt som möjligt. Dessutom bör kommissionen vederbörligen beakta eventuell annan information som enligt den berörda medlemsstaten har betydelse, och som medlemsstaten har förelagt rådet och kommissionen.

(16)

Den fördjupade granskningen bör diskuteras inom rådet och inom Eurogruppen för de medlemsstater som har euron som valuta. Vid den fördjupade granskningen bör, där så är lämpligt, hänsyn tas till de rekommendationer eller uppmaningar riktade till medlemsstater som är föremål för granskning som rådet har antagit med stöd av artiklarna 121, 126 och 148 i EUF-fördraget och enligt artiklarna 6, 7, 8 och 10 i denna förordning, samt till den granskade medlemsstatens planerade politik, såsom den beskrivs i dess nationella reformprogram, liksom internationell bästa praxis för indikatorer och metoder. När kommissionen beslutar att genomföra en fördjupad granskning vid en betydande och oväntad förändring av den ekonomiska utvecklingen som omedelbart måste analyseras bör den underrätta de berörda medlemsstaterna.

(17)

Vid bedömning av makroekonomiska obalanser bör hänsyn tas till hur allvarliga de är samt till deras eventuella negativa ekonomiska och finansiella spridningseffekter som ökar sårbarheten i unionens ekonomi och utgör ett hot mot den monetära unionens smidiga funktion. Åtgärder för att hantera makroekonomiska obalanser och skillnader i konkurrenskraft krävs i alla medlemsstater, särskilt i euroområdet. De politiska utmaningarnas karaktär, omfattning och angelägenhet kan emellertid variera kraftigt mellan de olika berörda medlemsstaterna. Med tanke på befintliga sårbarheter och omfattningen av den anpassning som krävs, är behovet av politiska åtgärder särskilt akut i medlemsstater med varaktigt stort bytesbalansunderskott och stora förluster av konkurrenskraft. Vidare bör politiken i medlemsstater som bygger upp stora överskott i bytesbalansen syfta till att identifiera och genomföra åtgärder som bidrar till att stärka den inhemska efterfrågan och tillväxtpotentialen.

(18)

Den berörda medlemsstatens förmåga till ekonomisk anpassning och uppnådda resultat avseende efterlevnad av tidigare rekommendationer som utfärdats enligt denna förordning och andra rekommendationer som utfärdats enligt artikel 121 i EUF-fördraget som en del av den multilaterala övervakningen, särskilt de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik, bör också beaktas.

(19)

Ett förfarande för att övervaka och korrigera skadliga makroekonomiska obalanser, med förebyggande och korrigerande inslag, kräver förstärkta övervakningsverktyg baserade på dem som används i det multilaterala övervakningsförfarandet. Detta skulle kunna innefatta att kommissionen genomför utökade övervakningsuppdrag i medlemsstaterna, i samarbete med Europeiska centralbanken (ECB) för medlemsstater som har euron som valuta eller medlemsstater som deltar i avtalet av den 16 mars 2006 mellan Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna i medlemsstaterna utanför euroområdet avseende operativa förfaranden för en växelkursmekanism under etapp tre av den ekonomiska och monetära unionen (4) (ERM2), och kompletterande rapportering av medlemsstaterna i händelse av allvarliga obalanser, inbegripet obalanser som äventyrar den ekonomiska och monetära unionens korrekta funktion. Arbetsmarknadens parter och andra nationella intressenter bör, när detta är lämpligt, medverka i dialogen.

(20)

Om makroekonomiska obalanser konstateras bör rekommendationer, i förekommande fall med medverkan av relevanta kommittéer, lämnas till den berörda medlemsstaten som vägledning för lämpliga politiska åtgärder. Den berörda medlemsstatens politiska reaktion bör vara snabb och alla tillgängliga ekonomisk-politiska instrument som de offentliga myndigheterna förfogar över bör utnyttjas. I förekommande fall bör relevanta nationella intressenter, däribland arbetsmarknadens parter, också involveras i enlighet med EUF-fördraget och nationella rättsliga och politiska arrangemang. Reaktionen bör anpassas till den berörda medlemsstatens specifika miljö och omständigheter och bör täcka den ekonomiska politikens huvudområden, inbegripet finans- och lönepolitik, arbetsmarknader, varu- och tjänstemarknader och reglering av den finansiella sektorn. Åtaganden enligt ERM2 bör beaktas.

(21)

Varningarna och rekommendationerna från ESRB till medlemsstaterna eller till unionen gäller risker av makrofinansiell natur. De bör också, när så är lämpligt, motivera lämpliga uppföljningsåtgärder från kommissionens sida när det gäller övervakning av makroekonomiska obalanser. ESRB:s oberoende och konfidentialitet bör iakttas fullt ut.

(22)

Om allvarliga makroekonomiska obalanser konstateras, inbegripet obalanser som äventyrar den ekonomiska och monetära unionens funktion, bör ett förfarande vid alltför stora obalanser inledas, och detta kan inkludera rekommendationer till medlemsstaten, skärpta krav på övervakning och kontroll, och när det gäller medlemsstater som har euron som valuta möjligheten till verkställighet i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1174/2011 av den 16 november 2011 om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet (5) vid fortsatt underlåtenhet att vidta korrigerande åtgärder.

(23)

En medlemsstat som är föremål för förfarandet vid alltför stora obalanser bör fastställa en plan för korrigerande åtgärder som i detalj beskriver den politik som planeras för att genomföra rådets rekommendationer. Planen för korrigerande åtgärder bör innehålla ett tidsschema för genomförandet av de beskrivna åtgärderna. Den bör godkännas genom en rekommendation av rådet. Rekommendationen ska överlämnas till Europaparlamentet.

(24)

Rådet bör ges befogenhet att anta enskilda beslut som fastställer bristande efterlevnad av de rekommendationer som antagits av rådet inom ramen för planen för korrigerande åtgärder. Dessa enskilda beslut är en del av den samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik som sker inom rådet enligt artikel 121.1 i EUF-fördraget, och utgör därmed en integrerad uppföljning av de rekommendationer som rådet har lämnat med stöd av artikel 121.4 i EUF-fördraget inom ramen för en plan för korrigerande åtgärder.

(25)	Vid tillämpningen av denna förordning bör rådet och kommissionen till fullo respektera de nationella parlamentens och arbetsmarknadsparternas roll, liksom olikheterna mellan de nationella systemen, såsom systemen för lönebildning.

(26)

Om rådet finner att en medlemsstat inte längre har en alltför stor makroekonomisk obalans bör förfarandet vid alltför stora obalanser avslutas efter det att rådet, på rekommendation av kommissionen, har upphävt sina berörda rekommendationer. Detta upphävande bör baseras på en heltäckande analys utförd av kommissionen som visar att medlemsstaten har handlat i enlighet med de berörda rådsrekommendationerna och att bakomliggande orsaker och därmed förbundna risker som identifierats i den rådsrekommendation som inleder förfarandet vid alltför stora underskott inte längre föreligger, med beaktande av bland annat den makroekonomiska utvecklingen samt de makroekonomiska utsikterna och spridningseffekterna. Avslutandet av förfarandet vid alltför stora obalanser bör offentliggöras.

(27)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att fastställa en effektiv ram för att upptäcka makroekonomiska obalanser och för att förebygga och korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, på grund av de täta handelsmässiga och finansiella förbindelserna mellan medlemsstaterna och de externa effekterna av nationell ekonomisk politik på unionen och euroområdet som helhet, och det därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

1. I denna förordning fastställs detaljerade regler för upptäckt av makroekonomiska obalanser samt för förebyggande och korrigering av alltför stora makroekonomiska obalanser inom unionen.

2. Denna förordning ska tillämpas inom ramen för den europeiska planeringsterminen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1175/2011 av den 16 november 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (6).

3. Tillämpningen av denna förordning ska till fullo respektera artikel 152 i EUF-fördraget, och de rekommendationer som utfärdas enligt denna förordning ska respektera nationell praxis och de nationella systemen för lönebildning. Denna förordning ska beakta artikel 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och påverkar därför inte rätten att förhandla om, ingå eller tillämpa kollektivavtal samt att vidta kollektiva åtgärder i enlighet med nationell lagstiftning och praxis.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1. obalanser: alla trender som leder till en makroekonomisk utveckling som inverkar negativt på, eller skulle kunna inverka negativt på, ekonomin i en medlemsstat eller i den ekonomiska och monetära unionen, eller i unionen som helhet.

2. alltför stora obalanser: allvarliga obalanser, inbegripet obalanser som äventyrar eller skulle kunna äventyra den ekonomiska och monetära unionens korrekta funktion.

KAPITEL II

UPPTÄCKT AV OBALANSER

Artikel 3

Förvarningsmekanism

1. En förvarningsmekanism ska inrättas för att underlätta tidig upptäckt och övervakning av obalanser. Kommissionen ska utarbeta en årlig rapport med en kvalitativ ekonomisk och finansiell bedömning som bygger på en resultattavla med en uppsättning indikatorer vars värden jämförs med deras indikativa tröskelvärden, såsom föreskrivs i artikel 4. Den årliga rapporten med resultattavlans värden för indikatorerna ska offentliggöras.

2. Kommissionens årliga rapport ska innehålla en ekonomisk och finansiell bedömning som sätter in indikatorernas förändring över tiden i ett vidare sammanhang, vid behov underbyggd av andra relevanta ekonomiska och finansiella indikatorer vid bedömningen av hur obalanserna har utvecklats. Inga slutsatser ska dras från en mekanisk avläsning av resultattavlans indikatorer. Bedömningen ska beakta utvecklingen av obalanserna i unionen och i euroområdet. I rapporten ska också anges om överskridande av tröskelvärdena i en eller flera medlemsstater betyder att eventuella obalanser håller på att växa fram. Bedömningen av medlemsstater med stort bytesbalansunderskott kan skilja sig från bedömningen av medlemsstater som bygger upp stora överskott i bytesbalansen.

3. Den årliga rapporten ska identifiera de medlemsstater som kommissionen anser kan ha drabbats av eller kan riskera att drabbas av obalanser.

4. Kommissionen ska i god tid överlämna den årliga rapporten till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

5. Som en del av den multilaterala övervakningen i enlighet med artikel 121.3 i EUF-fördraget ska rådet diskutera och genomföra en samlad bedömning av kommissionens årliga rapport. Eurogruppen ska diskutera rapporten i den mån den berör de medlemsstater som har euron som valuta.

Artikel 4

Resultattavlan

1. Resultattavlan, och uppsättningen av indikatorer, ska användas som ett instrument för underlättande av tidig upptäckt och övervakning av obalanser.

2. Resultattavlan ska omfatta ett mindre antal relevanta, praktiska, enkla, mätbara och tillgängliga makroekonomiska och makrofinansiella indikatorer för medlemsstaterna. Den ska möjliggöra tidig upptäckt av både kortsiktiga makroekonomiska obalanser och obalanser som växer fram på grund av strukturella och långsiktiga tendenser.

3. Resultattavlan ska bland annat omfatta indikatorer som är värdefulla för en tidig identifiering av

a)	interna obalanser, inklusive obalanser som kan växa fram till följd av offentlig och privat skuldsättning, utvecklingen på finansmarknaderna och tillgångsmarknaderna, inbegripet fastighetsmarknaden, utvecklingen av kreditflödet inom den privata sektorn och utvecklingen av arbetslösheten,

externa obalanser, inklusive obalanser som kan växa fram till följd av utvecklingen av bytesbalansen och medlemsstaternas nettoinvesteringspositioner, reala effektiva växelkurser, exportmarknadsandelar, förändringar av priser och kostnader samt konkurrenskraft i andra avseenden än priskonkurrens, med beaktande av produktivitetens olika beståndsdelar.

4. I samband med den ekonomiska avläsningen av resultattavlan i förvarningsmekanismen ska kommissionen särskilt uppmärksamma utvecklingen av den reala ekonomin, däribland den ekonomiska tillväxten, resultatet i fråga om sysselsättning och arbetslöshet, nominell och reell konvergens inom och utanför euroområdet, utvecklingen av produktiviteten och dess relevanta drivkrafter såsom forskning och utveckling och utländska och nationella investeringar samt sektorsrelaterad utveckling, inbegripet på energiområdet, som inverkar på BNP och bytesbalansen.

Resultattavlan ska också innehålla indikativa tröskelvärden för indikatorerna som ska fungera som förvarningsnivåer. Valet av indikatorer och tröskelvärden ska bidra till att främja konkurrenskraften i unionen.

Resultattavlan med indikatorer ska ha övre och nedre tröskelvärden för förvarning, om detta inte är olämpligt, vilka ska differentieras för medlemsstaterna i euroområdet respektive de medlemsstater som står utanför euroområdet, om detta är motiverat på grund av särdragen i den monetära unionen och relevanta ekonomiska omständigheter. Vid utvecklingen av resultattavlan ska vederbörlig hänsyn tas till heterogena ekonomiska omständigheter, inbegripet upphämtningseffekter.

5. ESRB:s arbete ska vederbörligen beaktas i samband med utarbetandet av indikatorer som är relevanta för stabiliteten på finansmarknaderna. Kommissionen ska uppmana ESRB att uttala sig om förslagen till indikatorer som är relevanta för stabiliteten på finansmarknaderna.

6. Kommissionen ska offentliggöra resultattavlans uppsättning av indikatorer och tröskelvärden.

7. Kommissionen ska regelbundet utvärdera resultattavlans lämplighet, inbegripet sammansättningen av indikatorer, de fastställda tröskelvärdena och den metod som används, och den ska justera eller ändra dem om så är nödvändigt. Kommissionen ska offentliggöra förändringar av den underliggande metoden och resultattavlans sammansättning med tillhörande tröskelvärden.

8. Kommissionen ska minst årligen uppdatera resultattavlans värden för indikatorerna.

Artikel 5

Fördjupad granskning

1. Med vederbörlig hänsyn tagen till de diskussioner i rådet och Eurogruppen som avses i artikel 3.5, eller om den ekonomiska utvecklingen ändras på ett betydande och oväntat sätt som omedelbart måste analyseras med avseende på tillämpningen av denna förordning, ska kommissionen genomföra en fördjupad granskning för varje medlemsstat som den bedömer kan ha drabbats av eller kan riskera att drabbas av obalanser.

Den fördjupade granskningen ska bygga på en detaljerad analys av landsspecifika förhållanden, däribland medlemsstaternas olika utgångslägen. Den ska granska ett brett urval av ekonomiska variabler och ta hjälp av analysverktyg och kvalitativ information av landsspecifik karaktär. Den ska ta hänsyn till de nationella särdragen för relationerna och dialogen mellan arbetsmarknadens parter.

Kommissionen ska även vederbörligen beakta eventuell annan information som den berörda medlemsstaten anser har betydelse, och har meddelat kommissionen.

Kommissionen ska genomföra den fördjupade granskningen i förening med övervakningsuppdrag i den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 13.

2. Kommissionens fördjupade granskning ska omfatta en utvärdering av huruvida den berörda medlemsstaten är drabbad av obalanser och huruvida dessa obalanser utgör alltför stora obalanser. Den ska granska de upptäckta obalansernas ursprung mot bakgrund av de ekonomiska förhållanden som råder, inbegripet de täta handelsmässiga och finansiella förbindelserna mellan medlemsstaterna och de externa effekterna av nationell ekonomisk politik. Den fördjupade granskningen ska analysera relevant utveckling med anknytning till unionsstrategin för tillväxt och sysselsättning. Den ska också undersöka den ekonomiska utvecklingens relevans i unionen och i euroområdet som helhet. Den ska särskilt beakta följande:

a)	Där så är lämpligt, de rekommendationer eller uppmaningar som rådet har lämnat till de granskade medlemsstaterna och som antagits med stöd av artiklarna 121, 126 och 148 i EUF-fördraget och enligt artiklarna 6, 7, 8, och 10 i denna förordning.

b)	Den granskade medlemsstatens planerade politik, såsom den beskrivs i dess nationella reformprogram och, i förekommande fall, i dess stabilitets- och konvergensprogram.

c)	Alla varningar eller rekommendationer från ESRB om systemrisker som riktas till, eller som berör, den medlemsstat som är föremål för granskning. ESRB:s krav på konfidentialitet ska respekteras.

3. Kommissionen ska informera Europaparlamentet och rådet om resultaten av den fördjupade granskningen och offentliggöra dem.

Artikel 6

Förebyggande åtgärder

1. Om kommissionen, på grundval av den fördjupade granskning som avses i artikel 5, anser att det föreligger obalanser i en medlemsstat ska kommissionen informera Europaparlamentet, rådet och Eurogruppen om detta. På rekommendation från kommissionen får rådet lämna nödvändiga rekommendationer till den berörda medlemsstaten i enlighet med förfarandet i artikel 121.2 i EUF-fördraget.

2. Rådet ska informera Europaparlamentet om rekommendationen och ska offentliggöra den.

3. Rådets och kommissionens rekommendationer ska till fullo respektera artikel 152 i EUF-fördraget och ska beakta artikel 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

4. Rådet ska årligen inom ramen för den europeiska planeringsterminen se över sin rekommendation och får vid behov anpassa den i enlighet med punkt 1.

KAPITEL III

FÖRFARANDE VID ALLTFÖR STORA OBALANSER

Artikel 7

Inledande av förfarandet vid alltför stora obalanser

1. Om kommissionen, på grundval av den fördjupade granskning som avses i artikel 5, anser att en medlemsstat har drabbats av alltför stora obalanser ska kommissionen informera Europaparlamentet, rådet och Eurogruppen om detta.

Kommissionen ska också informera de relevanta Europeiska tillsynsmyndigheterna och ESRB. ESRB uppmanas att vidta de åtgärder den anser nödvändiga.

2. Rådet får, på grundval av en rekommendation från kommissionen, i enlighet med artikel 121.4 i EUF-fördraget, anta en rekommendation där det fastställs att det föreligger en alltför stor obalans och rekommendera att den berörda medlemsstaten vidtar korrigerande åtgärder.

Rådets rekommendation ska ange typen av obalanser samt deras effekter och ska ange ett antal politiska rekommendationer som ska följas samt en tidsfrist inom vilken den berörda medlemsstaten måste lämna in en plan för korrigerande åtgärder. Rådet får enligt artikel 121.4 i EUF-fördraget offentliggöra sin rekommendation.

Artikel 8

Plan för korrigerande åtgärder

1. Alla medlemsstater för vilka ett förfarande vid alltför stora obalanser har inletts, ska lämna in en plan för korrigerande åtgärder till rådet och kommissionen på grundval av, och inom en tidsfrist som ska fastställas i, rådets rekommendation som avses i artikel 7.2. Denna plan för korrigerande åtgärder ska ange de specifika politiska åtgärder som den berörda medlemsstaten har genomfört eller avser att genomföra samt inbegripa en tidsplan för dessa åtgärder. Planen för korrigerande åtgärder ska beakta de ekonomiska och sociala konsekvenserna av de politiska åtgärderna och vara förenlig med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjerna.

2. Rådet ska, på grundval av en rapport från kommissionen, bedöma planen för korrigerande åtgärder inom två månader från inlämnandet. Om rådet, på grundval av en rekommendation från kommissionen, anser att planen för korrigerande åtgärder är tillräcklig, ska det godkänna planen genom en rekommendation med en förteckning över de särskilda åtgärder som krävs och tidsfrister för att vidta dem, och ska fastställa en tidsplan för övervakning med vederbörlig hänsyn till överföringskanalerna, samtidigt som det tas i beaktande att det kan bli ett betydande glapp tidsmässigt mellan antagandet av den korrigerande åtgärden och den tidpunkt då obalansen har rättats till.

3. Om rådet, på grundval av en rekommendation från kommissionen, anser att de åtgärder som vidtagits eller planeras i planen för korrigerande åtgärder är otillräckliga ska det anta en rekommendation till medlemsstaten att lämna in en ny plan för korrigerande åtgärder, i regel inom två månader. Rådet ska granska den nya planen för korrigerande åtgärder i enlighet med det förfarande som fastställs i denna artikel.

4. Planen för korrigerande åtgärder, kommissionens rapport och rådets rekommendation enligt punkterna 2 och 3 ska offentliggöras.

Artikel 9

Övervakning av korrigerande åtgärder

1. Kommissionen ska övervaka genomförandet av den rekommendation som rådet antagit enligt artikel 8.2. I det syftet ska medlemsstaten regelbundet till rådet och kommissionen lägga fram lägesrapporter med en periodicitet som ska fastställas av rådet i den rekommendation som avses i artikel 8.2.

2. Rådet ska offentliggöra medlemsstaternas lägesrapporter.

3. Kommissionen får genomföra utökade övervakningsuppdrag i den berörda medlemsstaten för att övervaka genomförandet av planen för korrigerande åtgärder, i samarbete med ECB om dessa uppdrag rör medlemsstater som har euron som valuta eller medlemsstater som deltar i ERM2. Kommissionen ska när det är lämpligt involvera arbetsmarknadens parter och andra nationella intressenter i en dialog under dessa uppdrag.

4. Vid relevanta, större förändringar av de ekonomiska omständigheterna får rådet, på rekommendation från kommissionen, ändra de rekommendationer som antagits enligt artikel 8.2 i enlighet med det förfarande som fastställs i den artikeln. När så är lämpligt ska rådet uppmana den berörda medlemsstaten att lämna in en reviderad plan för korrigerande åtgärder, och ska bedöma den reviderade planen för korrigerande åtgärder i enlighet med förfarandet i artikel 8.

Artikel 10

Bedömning av korrigerande åtgärder

1. På grundval av en rapport från kommissionen ska rådet bedöma huruvida den berörda medlemsstaten har vidtagit de rekommenderade korrigerande åtgärderna i enlighet med den rekommendation som rådet utfärdat enligt artikel 8.2.

2. Kommissionen ska offentliggöra sin rapport.

3. Rådet ska genomföra sin bedömning inom den tidsfrist som fastställts i rådets rekommendationer som antagits i enlighet med artikel 8.2.

4. Om rådet anser att medlemsstaten inte har vidtagit de rekommenderade korrigerande åtgärderna ska det, på rekommendation från kommissionen, anta ett beslut som fastställer bristande efterlevnad, tillsammans med en rekommendation med nya tidsfrister för korrigerande åtgärder. Rådet ska i detta fall informera Europeiska rådet, och ska offentliggöra slutsatserna från de övervakningsuppdrag som avses i artikel 9.3.

Kommissionens rekommendation om fastställelse av bristande efterlevnad ska anses vara antagen av rådet, om inte rådet med kvalificerad majoritet beslutar att förkasta rekommendationen inom tio dagar från det att kommissionen har antagit den. Den berörda medlemsstaten får begära att rådet håller ett sammanträde inom den perioden för att rösta om detta beslut.

5. Om rådet på grundval av den rapport från kommissionen som avses i punkt 1, anser att medlemsstaten har vidtagit de korrigerande åtgärder som rekommenderats i enlighet med artikel 8.2, ska förfarandet vid alltför stora obalanser anses aktiverat och ska tills vidare lämnas vilande. Övervakningen ska dock fortsätta i enlighet med den tidsplan som angavs i rekommendationen enligt artikel 8.2. Rådet ska offentliggöra skälen för att låta förfarandet vila och erkänna de korrigerande åtgärder som den berörda medlemsstaten vidtagit.

Artikel 11

Avslutande av förfarandet vid alltför stora obalanser

Rådet ska, på rekommendation av kommissionen, upphäva de rekommendationer som utfärdats enligt artikel 7, 8 eller 10 så snart som rådet anser att den berörda medlemsstaten inte längre är drabbad av alltför stora obalanser, så som det anges i den rekommendation som avses i artikel 7.2. Rådet ska göra ett offentligt uttalande som återger detta.

Artikel 12

Omröstning i rådet

När det gäller de åtgärder som avses i artiklarna 7–11, ska rådet agera utan att beakta den berörda medlemsstatens röst i rådet.

KAPITEL IV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 13

Övervakningsuppdrag

1. Kommissionen ska se till att det förs en ständig dialog med medlemsstaternas myndigheter i enlighet med målen i denna förordning. Kommissionen ska i detta syfte framför allt utföra uppdrag för att bedöma den ekonomiska situationen i medlemsstaten och fastställa eventuella risker och svårigheter när det gäller att uppfylla målen i denna förordning.

2. Kommissionen får utföra utökade övervakningsuppdrag på plats i medlemsstater som är föremål för en rekommendation angående förekomsten av en alltför stor obalans enligt artikel 7.2.

3. När den berörda medlemsstaten är en medlemsstat som har euron som valuta eller som deltar i ERM2, får kommissionen bjuda in företrädare för Europeiska centralbanken att delta i övervakningsuppdrag, när så är lämpligt.

4. Kommissionen ska rapportera till rådet om resultatet av de uppdrag som avses i punkt 2 och får besluta att offentliggöra resultatet när så är lämpligt.

5. När kommissionen organiserar de uppdrag som avses i punkt 2, ska den översända sina preliminära resultat till den berörda medlemsstaten för synpunkter.

Artikel 14

Ekonomisk dialog

1. För att stärka dialogen mellan unionsinstitutionerna, särskilt Europaparlamentet, rådet och kommissionen, och säkerställa ökad transparens och ansvarighet, får Europaparlamentets ansvariga utskott uppmana rådets ordförande, kommissionen och, i förekommande fall, Europeiska rådets ordförande eller Eurogruppens ordförande att i utskottet diskutera

a)	information som lämnats av rådet om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken enligt artikel 121.2 i EUF-fördraget,

b)	allmänna riktlinjer som kommissionen utfärdat till medlemsstaterna i början av den årliga övervakningscykeln,

c)	Europeiska rådets slutsatser om riktlinjer för den ekonomiska politiken inom ramen för den europeiska planeringsterminen,

d)	resultaten av multilateral övervakning som genomförts enligt denna förordning,

e)	Europeiska rådets slutsatser om riktlinjerna för och resultaten av den multilaterala övervakningen,

f)	en översyn av genomförandet av den multilaterala övervakningen i slutet av den europeiska planeringsterminen,

g)	de rekommendationer som antagits i enlighet med artiklarna 7.2, 8.2 och 10.4 i denna förordning.

2. Europaparlamentets ansvariga utskott får erbjuda den medlemsstat som är föremål för rådets rekommendation eller beslut enligt artikel 7.2, 8.2 eller 10.4 tillfälle att delta i en diskussion.

3. Rådet och kommissionen ska regelbundet informera Europaparlamentet om resultaten av tillämpningen av denna förordning.

Artikel 15

Årlig rapport

Kommissionen ska varje år rapportera om tillämpningen av denna förordning, och om uppdateringen av resultattavlan i enlighet med artikel 4 och lägga fram sina iakttagelser för Europaparlamentet och rådet inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

Artikel 16

Översyn

1. Kommissionen ska senast den 14 december 2014, och därefter vart femte år, göra en översyn av och rapportera om tillämpningen av denna förordning.

Dessa rapporter ska innehålla en utvärdering av bland annat

a)	denna förordnings ändamålsenlighet,

b)	framstegen med att säkra fastare samordning av den ekonomiska politiken och en varaktig konvergens mellan medlemsstaternas ekonomiska resultat i enlighet med EUF-fördraget.

Dessa rapporter ska när så är lämpligt åtföljas av ett förslag till ändring av denna förordning.

2. Kommissionen ska överlämna de rapporter som avses i punkt 1 till Europaparlamentet och till rådet.

Artikel 17

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 16 november 2011.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

W. SZCZUKA

Ordförande

(1) EUT C 150, 20.5.2011, s. 1.

(2) EUT C 218, 23.7.2011, s. 53.

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 28 september 2011 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 8 november 2011.

(4) EUT C 73, 25.3.2006, s. 21.

(5) Se sidan 8 i detta nummer av EUT.

(6) Se sidan 12 i detta nummer av EUT.