29.10.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 285/9

(1)

Enligt direktiv 90/496/EEG ska kostfibrer definieras.

(2)

Villkoren för näringspåståenden såsom kostfiberkälla och högt kostfiberinnehåll fastställs i bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel (2).

(3)

Av tydlighetsskäl och för att åstadkomma enhetlighet med annan gemenskapslagstiftning där detta begrepp används är det nödvändigt att kostfibrer definieras.

(4)

Då begreppet kostfibrer definieras bör man ta hänsyn till arbetet i samband med Codex Alimentarius och yttrandet om kostfibrer av den 6 juli 2007 från Europeiska myndighetens för livsmedelssäkerhet vetenskapliga panel för dietprodukter, nutrition och allergier.

(5)

Fibrer har traditionellt intagits som växtmaterial och har en eller flera gynnsamma fysiologiska effekter. Bland annat minskar fibrer passagetiden genom tarmen, ökar avföringens volym, kan fermenteras av mikroflora i tjocktarmen, sänker den totala kolesterolhalten i blodet, sänker LDL-kolesterolhalten i blodet, sänker blodglukossvaret efter måltid eller sänker insulinhalten i blodet. Nya vetenskapliga rön har visat att liknande gynnsamma fysiologiska effekter kan fås av andra kolhydratpolymerer som inte är smältbara och inte förekommer naturligt i konsumtionsfärdiga livsmedel. Därför bör definitionen av kostfibrer även omfatta kolhydratpolymerer med en eller flera gynnsamma fysiologiska effekter.

(6)

Kolhydratpolymerer med växtursprung som överensstämmer med definitionen av kostfibrer kan i växten vara nära knutna till lignin eller andra icke kolhydrathaltiga komponenter såsom fenolföreningar, vaxer, saponiner, fytater, kutin och fytosteroler. När dessa ämnen är nära knutna till kolhydratpolymerer med växtursprung och extraheras med kolhydratpolymererna för analys av fibrerna kan de anses vara kostfibrer. Om de skiljs åt från kolhydratpolymerer och tillsätts livsmedel bör dessa ämnen däremot inte betraktas som kostfibrer.

(7)

Man bör ändra förteckningarna över omräkningsfaktorer för energivärde för att ta hänsyn till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

(8)

FAO:s rapport från en teknisk workshop om energivärde i livsmedel- metoder för analys och omräkningsfaktorer visar att 70 procent av fibrerna i traditionella livsmedel antas vara fermenterbara. Därför bör det genomsnittliga energivärdet för fibrer vara 8 kJ/g (2 kcal/g).

(9)

Erytritol kan användas i en mångfald olika livsmedel och det används bland annat som ersättning för näringsämnen såsom socker när man önskar ett lägre energivärde.

(10)

Erytritol är en polyol och enligt nuvarande bestämmelser i artikel 5.1 i direktiv 90/496/EEG beräknas dess energivärde med ledning av omräkningsfaktorerna för polyoler, dvs. 10 kJ/g (2,4 kcal/g). Men om denna omräkningsfaktor används ger det inte konsumenterna tillräcklig information om en produkts lägre energivärde till följd av att erytritol används i den. Vetenskapliga livsmedelskommittén påpekade i sitt yttrande om erytritol av den 5 mars 2003 att energivärdet från erytritol uppgår till mindre än 0,9 kJ/g (mindre än 0,2 kcal/g). Därför är det lämpligt att anta en adekvat omräkningsfaktor för energivärde för erytritol.

(11)

I bilagan till direktiv 90/496/EEG förtecknas de vitaminer och mineralämnen som får deklareras som en del av näringsvärdesdeklarationen samtidigt som rekommenderat dagligt intag (RDI) av dessa anges och det definieras vad som utgör en betydande mängd. Syftet med denna förteckning över RDI är att ge värden som underlag för näringsvärdesdeklarationer och beräkning av vad som utgör en betydande mängd.

(12)

Den regel om betydande mängd som fastställs i bilagan till direktiv 90/496/EEG utgör en referens i annan gemenskapslagstiftning, särskilt i artikel 8.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG av den 10 juni 2002 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott (3), i bilagan till förordning (EG) nr 1924/2006 och i artikel 6.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel (4).

(13)

De RDI-värden som förtecknas i bilagan till direktiv 90/496/EEG bygger på rekommendationer från samrådsmötet med FAO/WHO:s experter i Helsingfors 1988.

(14)

För att få samstämmighet med annan gemenskapslagstiftning bör man uppdatera den nuvarande förteckningen över vitaminer och mineralämnen och deras RDI med hänsyn till den vetenskapliga utvecklingen sedan 1988.

(15)

I sitt yttrande om revidering av referensvärdena för näringsvärdesdeklarationer av den 5 mars 2003 angav vetenskapliga livsmedelskommittén även referensvärden för märkning för vuxna. Detta yttrande omfattar vitaminer och mineralämnen som förtecknas i bilaga I till direktiv 2002/46/EG och bilaga I till förordning (EG) nr 1925/2006.

(16)

Bilagan till direktiv 90/496/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(17)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.

I artikel 1.4 j ska följande mening läggas till:

”Definitionen av materialet och vid behov analysmetoderna ska anges i bilaga II.”

2.

I artikel 5.1 ska följande strecksatser läggas till:

3.

Bilagan ska ersättas med texten i bilaga I till det här direktivet.

4.

Texten i bilaga II till detta direktiv ska läggas till.