KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 2461/1999

av den 19 november 1999

om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) 1251/1999 beträffande användningen av jordbruksmark som tagits ur bruk till produktion av råvaror för tillverkning inom gemenskapen av produkter som inte primärt är avsedda till livsmedel eller foder

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1251/1999 av den 17 maj 1999 om upprättande av ett stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor(1), särskilt artikel 9 i denna, och

av följande skäl:

1. Förordning (EG) nr 1251/1999 har ersatt det stödsystem för producenter av vissa jordbruksgrödor som föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 1765/92(2) och det är därför nödvändigt att anpassa kommissionens förordning (EG) nr 1586/97 av den 29 juli 1997 om genomförandebestämmelser för användningen av jordbruksmark som tagits ur bruk till produktion av råvaror för tillverkning inom gemenskapen av produkter som inte primärt är avsedda till livsmedel eller djurfoder(3) till det nya stödsystemet med hänsyn tagen till vunna erfarenheter. I samband med dessa ändringar bör den förordningen omarbetas av tydlighetsskäl.

2. Enligt artikel 6.3 i förordning (EG) nr 1251/1999 får jordbruksmark som tagits ur bruk användas till produktion av råvaror för framställning inom gemenskapen av produkter som inte primärt är avsedda till livsmedel eller foder utan att detta påverkar stödutbetalningar inom ramen för det stödsystemet, under förutsättning att effektiva kontrollsystem tillämpas.

3. Dessa råvaror och deras slutliga användning bör definieras. Råvarorna och de slutprodukter som får tillverkas av dem bör begränsas så att traditionella marknader skyddas, utan att detta inskränker möjligheten att hitta nya avsättningsmöjligheter för råvarorna. Det är lämpligt att skilja mellan råvaror som skulle kunna användas som livsmedel eller foder och andra råvaror. Odling av sockerbetor, jordärtskockor och cikoriarot bör tillåtas på mark som tagits ur bruk. Sådan odling kan dock inte berättiga till arealersättning på grund av risken för störningar av såväl socker- som spannmålsmarknaden. Det måste dock ändå säkerställas att sådan odling följer bestämmelserna om användning av jordbruksmark som tagits ur bruk till odling av grödor som inte är avsedda till livsmedel eller foder. För att förebygga spekulation och för att säkerställa att råvaran förädlas till den avsedda slutprodukten bör en säkerhet ställas, trots att ingen kompensation utbetalas.

4. Varje huvudaktörs roll på marknaden måste klargöras. En tydlig skillnad måste göras mellan de skyldigheter som gäller för den som ansöker om stöd som upphör när den totala mängden skördad råvara levereras och de skyldigheter som tillsammans med skyldigheten att ställa en säkerhet gäller för uppköparen och den förste förädlaren eller efterföljande förädlare som börjar att gälla vid leveransen och som upphör i och med att råvarorna omvandlas till den angivna slutprodukten. Säkerhetens storlek bör vara tillräcklig för att undanröja risken för att råvarorna används för att framställa produkter som är avsedda till livsmedel eller foder. Om skyldigheter inte uppfylls bör de bestämmelser tillämpas som återfinns i rådets förordning (EEG) nr 3508/92 av den 27 november 1992 om ett integrerat system för administration och kontroll av vissa stödsystem inom gemenskapen(4), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1036/1999(5) och i kommissionens förordningar (EEG) nr 2220/85 av den 22 juli 1985 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med säkerheter för jordbruksprodukter(6), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1932/1999(7) och (EEG) nr 3887/92 av den 23 december 1992 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystemet för vissa av gemenskapens stödsystem(8), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1678/98(9) som gäller horisontell reglering. Särskilda bestämmelser bör gälla för tvååriga grödor på grund av längden av deras växtcykel.

5. Det är dessutom nödvändigt att ange en metod för att värdera de produkter som inte skall anses vara avsedda till livsmedel eller foder och de produkter som skall anses vara avsedda för dessa ändamål, i syfte att fastställa förhållandet mellan dessa två produkttyper, eftersom detta skall vara kriteriet för att fastställa den huvudsakliga slutanvändningen.

6. Av kontrollskäl är det nödvändigt att kräva att den odlade råvaran skall vara föremål för ett avtal mellan den bidragssökande jordbruksproducenten (den sökande) och antingen den förste förädlaren eller en uppköpare. Enligt artikel 6.9 i förordning (EEG) nr 3508/92, skall detta avtal betraktas som en del av ansökan om arealersättning. Erfarenheten har visat att avtalet av kontrollskäl bör lämnas in såväl av den sökande som av uppköparen eller den förste förädlaren till deras respektive behöriga myndigheter innan något av stöden betalas ut. Olika inlämningsdatum får föreskrivas på grundval av de olika tidpunkterna för sådd. Under särskilda omständigheter får medlemsstaterna tillåta att producenten själv förädlar vissa råvaror direkt på jordbruksföretaget.

7. Det bör anges att systemet tillåter att motsvarande kvantiteter av mellanprodukter och biprodukter som av de skördade råvarorna används. Om dessa kvantiteter härrör från en annan medlemsstat än den där råvaran skördas måste medlemsstaterna hålla varandra informerade om transaktionen för att lämpliga kontroller skall kunna genomföras.

8. Den som ansöker om stöd måste av kontrollskäl deklarera såväl de berörda arealerna och den förväntade avkastningen som de skördade kvantiteterna. Det är också nödvändigt att säkerställa att den avkastning som anges i avtalet mellan den sökande och uppköparen eller den förste förädlaren motsvarar minst den förväntade avkastningen. Av kontrollskäl är det nödvändigt att för råvaror som omfattas av offentliga interventionsuppköp utanför detta stödsystem, för rybs- och rapsfrön och för solrosfrön fastställa en representativ enskild avkastning eller, beroende på omständigheterna, en representativ lokal avkastning. De områden som används för beräkning av denna avkastning får, men måste inte vara, regionerna i de regionaliseringsplaner som medlemsstaterna har utarbetat enligt förordning (EG) nr 1251/1999. Kontrollen av sådana råvaror blir effektivare om den kvantitet som har levererats motsvarar dessa representativa avkastningar. I vederbörligen styrkta fall får ett bortfall tillåtas.

9. Det måste säkerställas att hela den råvarukvantitet som skördas på den areal avtalet omfattar levereras till den förste förädlaren eller uppköparen. För att garantera att detta villkor uppfylls måste uppköparen till den behöriga myndigheten lämna in en deklaration och underrätta myndigheten om han inte kommer att kunna leverera hela eller delar av den kvantitet råvara som anges i avtalet. Avtalet får ändras eller upphävas under särskilda omständigheter som inte är en följd av normala jordbruksförhållanden. Det bör tydligt anges under vilka förhållanden ändringen kan innebära att den areal som berörs av avtalet minskas utan att den sökande förlorar rätten till stöd.

10. Systemet skulle motsvara handelspraxis bättre om uppköparen eller den förste förädlaren fick ändra de slutanvändningsområden för råvarorna som anges i avtalet efter det att den sökande har levererat råvaran enligt denna förordning, förutsatt att effektiva kontrollsystem tillämpas.

11. För att uppfylla åtagandena i samförståndsförklaringen mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Förenta staterna inom ramen för GATT om vissa oljeväxtfrön, som godkänts genom rådets beslut 93/355/EEG(10), är det nödvändigt att ett kontrollsystem införs för att bedöma kvantiterna av biprodukter avsedda till livsmedel eller foder, omräknade till sojamjölsekvivalenter, tillverkade av rapsfrön, rybsfrön, solrosfrön och sojabönor som odlas på mark som tagits ur bruk för andra ändamål än livsmedel och foder.

12. Ett slutdatum måste fastställas för förädling av råvaror till någon av de stödberättigande slutprodukterna.

13. Vissa transporter inom gemenskapen av råvaror och produkter som härrör från dessa bör omfattas av kontrollsystem som garanterar att produkterna kan spåras och att kraven i denna förordning uppfylls. Dessa kontrollsystem bör inbegripa användning av deklarationer och kontrollexemplar T5 som skall utfärdas enligt kommissionens förordning (EEG) m 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen(11), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1662/1999(12).

14. Ett konkret kontrollsystem bör införas för varje typ av aktör. Om det framkommer att bestämmelserna i denna förordning inte har följts bör kontrollerna skärpas.

15. Förenklade regler kan tillämpas för råvaror som inte kan användas till livsmedel eller foder.

16. Vid tillämpningen av detta stödsystem bör hänsyn tas till eventuella särskilda förhållanden som råder i vissa medlemsstater, särskilt beträffande kontroll, folkhälsa, miljö och straffrätt, utan att skillnaden i behandling av sådana faktorer förstärks inom gemenskapen. Därför bör alla förslag om att utesluta en råvara som förtecknas i bilaga I eller bilaga II vara vederbörligen styrkta och i förväg meddelas kommissionen av den berörda medlemsstaten.

17. Det bör föreskrivas att råvaror som odlas på mark som tagits ur bruk och produkter som härrör från sådana råvaror i princip inte skall berättiga till gemenskapsstöd finansierat av EUGFJ enligt rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar(13) och rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken(14).

18. Uppgifter om hur stödsystemet tillämpas i praktiken i medlemsstaterna bör användas för en utvärdering av systemet i syfte att kontrollera att det överensstämmer med målen för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

19. Det stödsystem som föreskrivs i förordning (EG) nr 1251/1999 kommer att tillämpas från och med regleringsåret 2000/2001. För att berörda producenter skall ha kännedom om och kunna följa tillämpningsföreskrifterna för det nya stödsystemet då sådden genomförs och då avtalet och ansökan om arealersättning för det regleringsåret lämnas in, bör bestämmelserna i denna förordning träda i kraft vid offentliggörandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

20. De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Syfte och definitioner

Artikel 1

1. Jordbruksmark som tagits ur bruk inom ramen för stödsystemet för producenter av vissa jordbruksgrödor enligt förordning (EG) nr 1251/1999 får enligt artikel 6.3 i den förordningen användas för produktion av råvaror som förtecknas i bilagorna I och II till den här förordningen och som är avsedda för slutanvändningsområden som anges i bilaga III till den här förordningen.

För sådana arealer får arealersättning (i det följande kallad ersättning) beviljas enligt artikel 2.2 i förordning (EG) nr 1251/1999 på de villkor som förskrivs i den här förordningen.

Jordbruksmark som har tagits ur bruk och som används för odling av de råvaror som förtecknas i bilaga I eller bilaga II skall omfattas av bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 2316/1999(15) (jordbruksgrödor).

Odling av dessa råvaror skall dock anses vara förenlig med de bestämmelserna. Genom undantag från artikel 19.2 i den nämnda förordningen behöver de berörda arealerna inte vara tagna ur bruk från och med den 15 januari, förutsatt att kraven i den här förordningen är uppfyllda.

2. Ingen ersättning skall utbetalas för jordbruksmark som tagits ur bruk och på vilken sockerbetor, jordärtskockor eller cikoriarot odlas. Alla bestämmelser i kapitel II skall emellertid tillämpas då sockerbetor, jordärtskockor eller cikoriarot odlas på mark som tagits ur bruk, på samma sätt som de skulle tillämpas om ersättning utbetalades.

Artikel 2

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) Sökande: den person som ansöker om arealersättning.

b) Uppköpare: varje undertecknare av det avtal som avses i artikel 4, som för egen räkning köper de råvaror som förtecknas i bilaga I för de slutanvändningsområden som förtecknas i bilaga III.

c) Förste förädlare: den användare som svarar för det första förädlingssteget av råvarorna i syfte att framställa en eller flera av de produkter som förtecknas i bilaga III.

KAPITEL II

Råvaror som måste omfattas av ett avtal

Avsnitt 1

Användning av råvaror. Avtal och ansökan om ersättning

Artikel 3

1. Råvaror som förtecknas i bilaga I (i det följande kallade råvaror) får endast odlas på mark som tagits ur bruk om deras huvudsakliga slutanvändning är tillverkning av någon av de produkter som förtecknas i bilaga III. Det ekonomiska värdet av produkter avsedda för andra ändamål än livsmedel eller foder som erhålls från varje förädlingssteg av dessa råvaror skall vara större än värdet av alla andra produkter avsedda till livsmedel eller foder som erhålls från samma förädlingssteg enligt värderingsmetoden i artikel 13.3.

2. Råvaror som odlas på mark som tagits ur bruk skall omfattas av ett avtal enligt artikel 4.

3. Den sökande är skyldig att leverera all skördad råvara. Uppköparen eller den förste förädlaren är skyldig att ta emot hela den skörd som levererats av den sökande och garantera att motsvarande kvantitet råvara används inom gemenskapen vid tillverkning av en eller flera av de slutprodukter som förtecknas i bilaga III.

Om uppköparen eller den förste förädlaren använder den råvara som faktiskt skördas för att tillverka en mellanprodukt eller biprodukt, får han använda motsvarande kvantitet av denna mellanprodukt eller biprodukt för tillverkning av en eller flera av de slutprodukter som avses i bilaga III.

Om uppköparen eller den förste förädlaren använder sig av den möjlighet som föreskrivs i det första eller andra stycket skall han informera den behöriga myndighet hos vilken säkerheten har ställts. Om en motsvarande kvantitet används i en annan medlemsstat än den där råvaran har skördats skall de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna hålla varandra informerade om transaktionen.

4. Utan hinder av punkterna 2 och 3 får medlemsstaterna tillåta att en sökande på sitt jordbruksföretag förädlar all den råvara som skördats på vissa arealer som tagits ur bruk till biogas enligt KN-nummer 2711 29 00 förutsatt att

a) den sökande genom en deklaration som ersätter det avtal som avses i artikel 4 förbinder sig att direkt förädla den råvara som är föremål för deklarationen,

b) den berörda medlemsstaten inför tillräckliga kontrollåtgärder, som garanterar att förädlingen till biogas enligt KN-nummer 2711 29 00 verkligen genomförs.

De åtgärder som avses i första stycket och ändringar av dessa skall meddelas kommissionen senast den 30 november året innan skörden genomförs och åtgärderna tillämpas.

Artiklarna 4-21 skall tillämpas i relevanta delar.

Artikel 4

1. Den sökande skall till stöd för sin ansökan om ersättning till den behöriga myndigheten lämna in ett avtal, slutet mellan den sökande och antingen uppköparen eller den förste förädlaren.

2. Den sökande skall se till att avtalet innehåller följande uppgifter:

a) Samtliga avtalsslutande parters namn och adresser.

b) Avtalets giltighetstid.

c) Alla berörda råvaruslag och arealen för varje slag.

d) Förväntad avkastning för varje råvaruslag samt alla tillämpliga villkor för leverans. Denna kvantitet skall minst motsvara den förväntade avkastning som den behöriga myndigheten bedömt vara representativ för råvaran i fråga. Den förväntade avkastningen bör främst fastställas med hänsyn till den genomsnittliga avkastning som fastställts för den berörda regionen.

e) En förpliktelse att fullgöra skyldigheterna enligt artikel 3.3.

f) De huvudsakliga slutanvändningsområdena för råvarorna, där varje slutanvändningsområde uppfyller kraven i artiklarna 3.1 och 13.3.

3. Den sökande skall säkerställa att avtalet sluts vid en tidpunkt som gör det möjligt för uppköparen eller den förste förädlaren att lämna en kopia av avtalet till den behöriga myndigheten senast vid de tidpunkter som anges i artikel 13.1.

4. Då avtalet avser raps-, rybs- och solrosfrön samt sojabönor, med KN-nummer ex 1205 00 90, 1206 00 91, 1206 00 99 eller 1201 00 90, skall den sökande säkerställa att avtalet förutom de uppgifter som krävs enligt punkt 2 innehåller en uppgift om den förväntade mängd biprodukter avsedda till annat än livsmedel eller foder som skall produceras.

5. Av kontrollskäl får medlemsstaterna föreskriva att varje sökande endast får sluta ett leveransavtal för varje råvara.

Artikel 5

Den sökande skall varje år, på den ansökan om ersättning som lämnas in till den behöriga myndigheten, ange skiftet eller skiftena där råvarorna skall odlas. För vart och ett av de skiften som är taget ur bruk och för varje råvara som odlas på dessa, skall följande uppgifter lämnas:

a) Råvaruslag och sorter.

b) De förväntade avkastningarna för varje slag och sort.

När samma råvaruslag eller råvarusort inom ett och samma jordbruksföretag också odlas på mark som inte tagits ur bruk, skall slaget eller sorten och den förväntade avkastningen anges tillsammans med skiftena i fråga och deras geografiska läge och identitetsbeteckning.

Avsnitt 2

Ändring eller uppsägning av avtalet. Skyldigheter för den sökande

Artikel 6

Om de avtalsslutande parterna ändrar eller upphäver avtalet efter det att den sökande har lämnat in en ansökan om ersättning, kvarstår rätten till ersättning endast om den sökande före sista inlämningsdatum för ändring av ansökan om ersättning i den berörda medlemsstaten underrättar den behöriga myndigheten om ändringen eller upphävandet så att alla nödvändiga kontroller kan utföras.

Artikel 7

Om den sökande meddelar den behöriga myndigheten att han på grund av särskilda omständigheter inte kan leverera all eller en del av den råvara som anges i avtalet, kan den behöriga myndigheten, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6, efter det att dessa särskilda omständigheter vederbörligen har styrkts, tillåta antingen att avtalet ändras i den utsträckning som förefaller berättigad eller att det upphävs.

Om ändringen leder till att den areal som avtalet omfattar minskar eller om avtalet upphävs gäller att den sökande för att behålla rätten till ersättning

a) på ett sätt som godkänts av den behöriga myndigheten på nytt skall ta marken i fråga ur bruk,

b) inte får sälja, skänka bort eller använda den råvara som odlas på den areal som inte längre omfattas av avtalet.

Artikel 8

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6 får uppköparen eller den förste förädlaren ändra de huvudsakliga slutanvändningsområdena för de råvaror som anges i artikel 4.2 f, efter det att den i avtalet avsedda råvaran har levererats till uppköparen eller den förste förädlaren och villkoren i artikel 10.1 och i artikel 13.4 första stycket har uppfyllts.

Ändringar av slutanvändningsområdena skall uppfylla de krav som anges i artiklarna 3.1 och 13.3.

Uppköparen eller den förste förädlaren skall i förväg lämna besked till den behöriga myndigheten så att alla nödvändiga kontroller kan genomföras.

Avsnitt 3

Representativ avkastning och kvantiteter som skall levereras

Artikel 9

1. För råvaror som kan omfattas av offentliga interventionsuppköp utanför detta stödsystem samt för rabs- och rybsfrön som omfattas av KN-nummer ex 1205 00 90, med undantag av sorter med hög erukasyrahalt, och solrosfrön som omfattas av KN-nummer 1206 00 91 eller av KN-nummer 1206 00 99, skall medlemsstaterna varje år före skörden fastställa en avkastning som bedöms vara representativ och som faktiskt skall uppnås. Den avkastning som anses vara representativ skall fastställas antingen

a) i enskilda fall för de berörda jordbruksföretagen, eller

b) på lokal nivå.

2. I det fall som avses i punkt 1 b skall medlemsstaterna välja vilka områden som skall användas för att beräkna de representativa avkastningarna. Dessa får, men måste inte vara, regionerna i de regionaliseringsplaner som medlemsstaterna har utarbetat enligt förordning (EG) nr 1251/1999. Varje år före skörden skall medlemsstaterna upplysa de sökande om den avkastning som bedöms vara representativ. Detta skall ske senast

a) den 31 juli för råvaror som kan omfattas av offentliga interventionsuppköp utanför detta system samt raps- och rybsfrön som avses i punkt 1, och

b) den 31 augusti för solrosfrön som avses i punkt 1.

Artikel 10

1. Den sökande skall till den behöriga myndigheten deklarera den totala kvantiteten råvara som har skördats för varje slag och sort samt bekräfta den levererade kvantiteten och till vilken part råvaran har levererats.

2. För de råvaror som anges i artikel 9 skall den kvantitet som faktiskt levereras av den sökande till uppköparen eller den förste förädlaren minst motsvara den enskilda representativa avkastning eller den lokala representativa avkastning som gäller för skiftet i fråga, så som den har fastställts av medlemsstaterna i enlighet med den artikeln.

Dock gäller att i vederbörligen styrkta undantagsfall medlemsstaterna får godta ett bortfall på upp till 10 % av denna avkastning.

I sådana fall då den behöriga myndigheten har tillåtit att avtalet ändras eller upphävs i enlighet med artikel 7, får den behöriga myndigheten minska den kvantitet som den sökande skall leverera enligt första stycket i denna punkt i den utsträckning som förefaller motiverad.

Artikel 11

Om den sökande inte levererar den kvantitet av en viss råvara som anges i denna förordning, anses det att han inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel 9.2 i förordning (EEG) nr 3887/92 beträffande skiften som har tagits ur bruk för produktion av råvaror för framställning av icke-livsmedelsprodukter, i förhållande till en areal som beräknas genom att det totala arealuttag som han har använt för att producera råvaror enligt det system som föreskrivs i den här förordningen, multipliceras med det proportionerliga bortfallet i leverans av råvaran.

Avsnitt 4

Villkor för ersättning

Artikel 12

1. För mark som tagits ur bruk enligt villkoren i förordning (EG) nr 1251/1999 får ersättning utbetalas till den sökande innan råvaran förädlats. Utbetalning av ersättning får dock endast göras när den mängd råvara som skall levereras enligt den här förordningen har levererats till uppköparen eller den förste förädlaren, och under förutsättning att

a) den deklaration som avses i artikel 10 har lämnats in,

b) uppköparen eller den förste förädlaren har lämnat en kopia av avtalet till den behöriga myndigheten, de villkor som avses i artikel 13.2 har uppfyllts och de uppgifter som anges i artikel 13.4 första stycket har lämnats av antingen uppköparen eller den förste förädlaren,

c) den behöriga myndigheten har mottagit bevis för att fullständig säkerhet har ställts enligt artikel 15.2,

d) den behöriga myndighet som ansvarar för utbetalning av ersättning för varje ansökan har kontrollerat att villkoren i artikel 4 är uppfyllda.

2. Vid odling av tvååriga grödor, vilken medför att råvaran skördas och levereras först det andra odlingsåret, skall utbetalningen göras under de två år som följer på den tidpunkt då det avtal sluts som avses i artikel 4, under förutsättning att de behöriga myndigheterna fastställer

a) att de skyldigheter som avses i punkt 1 b (förutom överlämnandet av de uppgifter som anges i artikel 13.4 första stycket) och 1 d uppfylls från och med det första odlingsåret,

b) för det andra odlingsåret, att både de skyldigheter är uppfyllda som avses i punkt 1 a och 1 c och de uppgifter har överlämnats som avses i artikel 13.4 första stycket.

För det första odlingsåret gäller dock att utbetalningen skall göras endast om den behöriga myndigheten har fått bevis för att 50 % av den säkerhet som avses i artikel 15.2 har ställts.

Avsnitt 5

Avtalet och skyldigheter för uppköparen eller den förste förädlaren

Artikel 13

1. Uppköparen eller den förste förädlaren skall lämna en kopia av avtalet till sin behöriga myndighet

a) när det gäller råvaror som skall sås under tidsperioden 1 juli-31 december, senast den 31 januari det följande året, eller

b) när det gäller råvaror som skall sås under tidsperioden 1 januari-30 juni, senast den dag då ansökan om ersättning skall lämnas in under det aktuella året i den berörda medlemsstaten.

Om den sökande och uppköparen eller den förste förädlaren något år ändrar eller upphäver avtalet före den dag som anges i artikel 6, skall uppköparen eller den förste förädlaren senast denna dag lämna in en kopia av detta ändrade eller upphävda avtal till sin behöriga myndighet.

2. Den behöriga myndighet som avses i punkt 1 skall kontrollera att de inlämnade avtalen uppfyller de villkor som avses i artikel 3.1. Om villkoren inte är uppfyllda skall den sökandes behöriga myndighet underrättas.

För att denna kontroll skall kunna genomföras skall uppköparen eller den förste förädlaren till sin behöriga myndighet lämna de nödvändiga uppgifterna för förädlingskedjan i fråga, i synnerhet uppgifter om de priser och tekniska förädlingskoefficienter som skall användas för att fastställa vilka kvantiteter av slutprodukterna som är möjliga att erhålla. Dessa koefficienter skall vara de som avses i artikel 21.1.

3. I syfte att övervaka att artikel 3.1 följs skall den behöriga myndigheten i fråga, på grundval av de uppgifter som avses i punkt 2, jämföra det sammanlagda värdet av alla produkter som är avsedda för andra ändamål än livsmedel eller foder med det sammanlagda värdet av alla andra produkter som erhålls från samma förädlingssteg, men som är avsedda till livsmedel eller foder. Varje värde är resultatet av respektive kvantitet multiplicerad med genomsnittet av de priser fritt fabrik som konstaterats för föregående regleringsår. Om dessa priser inte är tillgängliga skall den behöriga myndigheten fastställa tillämpliga priser, främst på grundval av de uppgifter som avses i punkt 2.

4. Den uppköpare eller förste förädlare som har mottagit råvarorna från den sökande skall meddela sin behöriga myndighet vilken kvantitet råvaror som har mottagits, med specificering av råvaruslag samt namn och adress på den avtalsslutande part som har levererat råvarorna, leveransorten och det berörda avtalets referensnummer, senast det datum som medlemsstaterna fastställer för att säkerställa att ersättningen kan utbetalas inom den tidsperiod som anges i artikel 8 i förordning (EG) nr 1251/1999.

Uppköparen skall inom 40 arbetsdagar från leveransen av råvaran till den förste förädlaren meddela sin behöriga myndighet dennes namn och adress. Den förste förädlaren skall i sin tur inom 40 arbetsdagar efter mottagandet av råvaran meddela sin behöriga myndighet namn och adress på den uppköpare som har levererat råvaran, vilken kvantitet och typ av råvara som mottagits samt datum för leveransen.

Om uppköparen inte levererar råvaran direkt till den förste förädlaren skall uppköparen meddela sin behöriga myndighet namn och adresser på de parter som ingår i leveranskedjan, inklusive den förste förädlarens namn och adress. Dessa uppgifter skall lämnas inom 40 arbetsdagar efter det att den förste förädlaren har mottagit råvaran.

Varje part som ingår i leveranskedjan skall i sin tur inom 40 arbetsdagar räknat från transaktionens datum meddela sin behöriga myndighet namn och adress på köparen av råvaran och den kvantitet som sålts till denne.

Om den behöriga myndigheten inte är densamma för den förste förädlaren som för varje part som ingår i den leveranskedja för råvaran som avses i tredje stycket skall dessa myndigheter informera uppköparens behöriga myndighet om vilka kvantiteter som har levererats till den förste förädlaren.

Om uppköparens eller den förste förädlarens medlemsstat inte är den medlemsstat i vilken råvaran har odlats skall den behöriga myndigheten i fråga, senast 40 arbetsdagar efter det att de uppgifter som avses i första och tredje styckena har tagits emot, upplysa den sökandes behöriga myndighet om den totala kvantiteten råvara som har levererats.

Avsnitt 6

Bioprodukter från oljeväxtfrön angivet som sojamjölsekvivalenter

Artikel 14

1. Den behöriga myndighet som avses i artikel 13.1 skall, utan att de påverkar tillämpningen av den artikeln, snarast möjligt och inte senare än den 31 maj det år som råvaran skördas meddela kommissionen den förväntade totala kvantiteten av biprodukter avsedda till livsmedel och foder som avtalen enligt artikel 4 leder till, i de fall dessa avtal gäller rapsfrön, rybsfrön, solrosfrön eller sojabönor med KN-numren ex 1205 00 90, 1206 00 91, 1206 00 99 eller 1201 00 90.

Den behöriga myndigheten skall beräkna denna kvantitet med hjälp av följande koefficienter:

a) 100 kg rapsfrön eller/och rybsfrön enligt KN-nummer 1205 00 91 skall anses motsvara 56 kg biprodukter.

b) 100 kg solrosfrön enligt KN-nummer 1206 00 91 eller KN-nummer 1206 00 99 skall anses motsvara 56 kg biprodukter.

c) 100 kg sojabönor enligt KN-nummer 1201 00 90 skall anses motsvara 78 kg biprodukter.

Den förväntade kvantiteten av biprodukter enligt artikel 4.4 skall dras av från den förväntade kvantiteten av alla biprodukter, beräknad enligt andra stycket.

2. Kommissionen skall med hjälp av de uppgifter som lämnats enligt punkt 1 beräkna den förväntade totala kvantiteten biprodukter avsedd till livsmedel och foder, angiven som sojamjölsekvivalenter.

Avsnitt 7

Säkerheter

Artikel 15

1. Uppköparen eller den förste förädlaren skall ställa hela den säkerhet som avses i punkt 2 till sin behöriga myndighet i den berörda medlemsstaten senast den sista inlämningsdagen för ansökan om ersättning det aktuella året.

2. Säkerheten skall beräknas för varje råvara till ett belopp av 250 euro per hektar multiplicerat med summan av all mark som tagits ur bruk enligt detta stödsystem, som omfattas av ett avtal som undertecknats av den berörda uppköparen eller förste förädlaren och som används för att producera denna råvara.

3. Om ett avtal ändras eller upphävs enligt artikel 6 eller artikel 7, skall säkerheten justeras på motsvarande sätt.

4. Säkerheten skall för varje råvara frisläppas proportionellt mot de kvantiteter av denna råvara som har förädlats till den slutprodukt som anses vara den huvudsakliga produkten och som är avsedd för andra ändamål än livsmedel eller foder, på villkor att uppköparens eller den förste förädlarens behöriga myndighet har bevis för att denna kvantitet av råvaran har förädlats enligt villkoren i artikel 4.2 f. I förekommande fall skall hänsyn tas till ändringar som har gjorts i enlighet med artikel 8.

5. Trots det som sägs i fjärde stycket gäller följande,

a) om säkerheten har ställts av uppköparen skall den frisläppas efter det att råvaran i fråga har levererats till den förste förädlaren,

b) om säkerheten har ställts av en förädlare skall den frisläppas efter det att den råvara eller de mellanprodukter som är föremål för ett avtal har levererats till en annan förädlare,

förutsatt att den behöriga myndigheten för den part som säljer eller skänker bort varorna i fråga har bevis för att den part som har köpt eller tagit emot varorna har ställt en motsvarande säkerhet hos sin behöriga myndighet.

Artikel 16

1. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där eventuell förädling sker skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att förädlarna inom det egna territoriet ställer alla garantier med avseende på ingångna åtaganden.

2. Det är ett primärt krav enligt artikel 20 i förordning (EEG) nr 2220/85 att råvarukvantiteterna huvudsakligen bearbetas till de slutprodukter som anges i avtalet.

Bearbetningen till en eller flera av de slutprodukter som förtecknas i bilaga III skall ske senast den 31 juli under det andra året efter det år då den sökande skördat råvaran.

3. Följande skyldigheter som åligger uppköparen eller förädlaren skall utgöra underordnade krav enligt artikel 20 i förordning (EEG) nr 2220/85:

a) Skyldigheten att ta emot hela den skörd av råvaror som har levererats av den sökande enligt artikel 3.3.

b) Skyldigheten att lämna in en kopia av avtalet enligt artikel 13.1.

c) Skyldigheten att avge meddelanden enligt artikel 13.4 första, andra och tredje styckena.

d) Skyldigheten att ställa en säkerhet enligt artikel 15.1.

Avsnitt 8

Dokument vid försäljning, överlåtelse eller leverans till en annan medlemsstat eller vid export

Artikel 17

Om uppköparen eller den förste förädlaren säljer eller skänker bort råvaror, mellanprodukter, delprodukter eller biprodukter som omfattas av ett avtal enligt artikel 4 till en förädlare som är etablerad i en annan medlemsstat, skall produkten åtföljas av ett kontrollexemplar T5, utfärdat i enlighet med förordning (EEG) nr 2454/93.

Fält 104 i kontrollexemplar T5 skall fyllas i med en av följande påskrifter under rubriken Övrigt:

- Producto destinado a su transformación o entrega de acuerdo con lo establecido en el artículo 4 del Reglamento (CE) n° 2461/1999 de la Comisión

- Skal anvendes til forarbejdning eller levering i overensstemmelse med artikel 4 i Kommissionens forordning (EF) nr. 2461/1999

- Zur Verarbeitung oder Lieferung gemäß Artikel 4 der Verordnung (EG) Nr. 2461/1999 der Kommission zu verwenden

- Πρέπει να χρησιμοποιηθεί για μεταποίηση ή παράδοση σύμφωνα με το άρθρο 4 του κανονισμού (ΕΚ) αριθ. 2461/1999 της Επιτροπής

- To be used for processing or delivery in accordance with Article 4 of Commission Regulation (EC) No 2461/1999

- À utiliser pour transformation ou livraison conformément aux dispositions de l'article 4 du règlement (CE) n° 2461/1999 de la Commission

- Da consegnare o trasformare conformemente all'articolo 4 del regolamento (CE) n. 2461/1999 della Commissione

- Te gebruiken voor verwerking of aflevering overeenkomstig artikel 4 van Verordening (EG) nr. 2461/1999 van de Commissie

- A utilizar para transformação ou entrega em conformidade com o artigo 4.o do Regulamento (CE) n.o 2461/1999 da Comissão

- Käytetään jalostamiseen tai toimittamiseen komission asetuksen (EY) N:o 2461/1999 mukaisesti

- Används till bearbetning eller leverans i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 2461/1999.

Bestämmelserna i första och andra styckena skall tillämpas för alla efterföljande försäljningar till förädlare i andra medlemsstater till dess att den i avtalet avsedda slutprodukten producerats. När det gäller en delprodukt eller en biprodukt skall bestämmelserna tillämpas endast då denna produkt berättigar till exportbidrag om den erhålls från råvaror som odlas utanför detta stödsystem.

Artikel 18

1. Om leveransen av råvaran till den förste förädlaren helt eller delvis inte utförs av en uppköpare som är etablerad i en annan medlemsstat än den förste förädlaren, skall denne uppköpare fylla i ett kontrollexemplar T5 med följande uppgifter angivna under Övrigt i fält 104:

a) Den kvantitet som uppköparen har levererat direkt till den förste förädlaren.

b) Den förste förädlarens namn och adress.

c) Namn och adresser på andra parter som ingår i leveranskedjan, även då dessa parter är etablerade i medlemsstaten där det första förädlingssteget äger rum.

d) De kvantiteter som var och en av parterna i fråga har levererat.

2. De parter som ingår i leveranskedjan som avses i punkt 1 c, och som inte är etablerade i den förste förädlarens medlemsstat, skall fylla i ett kontrollexemplar T5 och i fält 104 under rubriken Övrigt ange uppköparens namn och adress samt uppgifterna enligt punkt 1 a och b.

Artikel 19

Om en eller flera slutprodukter, mellanprodukter, delprodukter eller biprodukter som omfattas av ett avtal enligt artikel 4 är avsedda för export till tredje land, skall de vid transport inom gemenskapens territorium åtföljas av ett kontrollexemplar T5, utfärdat av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där produkten har framställts.

En av följande påskrifter skall anges under rubriken Övrigt i fält 104 på kontrollexemplar T5:

- Este producto no podrá acogerse a ninguna de las medidas previstas en el apartado 2 del artículo 1 del Reglamento (CE) n° 1258/1999 del Consejo

- De finansieringsforanstaltninger, der er omhandlet i artikel 1, stk. 2, i Rådets forordning (EF) nr. 1258/1999, kan ikke anvendes på dette produkt

- Dieses Erzeugnis kommt für keine Finanzierungen gemäß Artikel 1 Absatz 2 der Verordnung (EG) Nr. 1258/1999 des Rates in Betracht

- Το προϊόν αυτό δεν μπορεί να επωφεληθεί από τα μέτρα που προβλέπονται στο άρθρο 1 παράγραφος 2 του κανονισμού (ΕΚ) αριθ. 1258/1999 του Συμβουλίου

- This product shall not qualify for any benefit pursuant to Article 1(2) of Council Regulation (EC) No 1258/1999

- Ce produit ne peut pas bénéficier des financements prévus à l'article 1er paragraphe 2 du règlement (CE) n° 1258/1999 du Conseil

- Questo prodotto non può beneficiare delle misure di cui all'articolo 1, paragrafo 2 del regolamento (CE) n. 1258/1999 del Consiglio

- Dit product komt niet in aanmerking voor financieringen als bedoeld in artikel 1, lid 2, van Verordening (EG) nr. 1258/1999 van de Raad

- O presente produto não pode beneficiar de medidas ao abrigo do n.o 2 do artigo 1.o do Regulamento (CE) n.o 1258/1999 do Conselho

- Tähän tuotteeseen ei sovelleta neuvoston asetuksen (EY) N:o 1258/1999 1 artiklan 2 kohdan mukaisia toimenpiteitä

- De åtgärder som avses i artikel 1.2 i rådets förordning (EG) nr 1258/1999 kan inte användas för denna produkt.

Bestämmelserna i första och andra styckena skall endast tillämpas om exportbidrag erhålls för den slutprodukt enligt bilaga III eller mellanprodukt, biprodukt eller delprodukt som är föremål för ett avtal enligt artikel 4 om denna framställs av råvaror som inte odlats inom ramen för detta stödsystem.

Avsnitt 9

Kontroller

Artikel 20

Medlemsstaterna skall fastställa vilka journaler som uppköparen och förädlaren skall föra.

För uppköpare skall journalerna minst innehålla följande uppgifter:

a) De kvantiteter av samtliga råvaror som köpts och sålts för förädling inom ramen för detta system.

b) Efterföljande köpares/förädlares namn och adresser.

För förädlare skall journalerna, regelbundet med ett intervall som den behöriga myndigheten skall fastställa, minst innehålla följande uppgifter:

a) De kvantiteter av samtliga råvaror som köpts för förädling.

b) De kvantiteter av råvaror som bearbetats, samt kvantiteterna och typerna av slutprodukter, delprodukter och biprodukter som framställts av dem.

c) Svinn vid förädlingen.

d) De kvantiteter som förstörts och anledningen till det.

e) De kvantiteter och typer av produkter som sålts eller skänkts bort av förädlaren samt de priser som har erhållits.

f) Efterföljande köpares/förädlares namn och adresser.

Artikel 21

1. Uppköparens behöriga myndighet och de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där förädling har skett skall genomföra kontroller, inbegripet fysiska besiktningar och kontroll av affärshandlingar för att säkerställa vad beträffar uppköpare, att det råder överensstämmelse mellan inköp av råvaror och genomförda leveranser samt, vad beträffar förädlare, att det råder överensstämmelse mellan leverans av råvaror, slutprodukter, delprodukter och biprodukter.

Den behöriga myndigheten skall genomföra dessa kontroller särskilt med hänsyn till de tekniska förädlingskoefficienterna för råvarorna i fråga.

Om sådana koefficienter finns i gemenskapslagstiftningen beträffande export, skall de tillämpas. Om de inte finns skall andra koefficienter tillämpas, om sådana finns i gemenskapslagstiftningen. I alla andra fall skall kontrollen huvudsakligen baseras på koefficienter som är allmänt accepterade av förädlingsindustrin i fråga.

Kontrollerna skall också avse den korrekta slutanvändningen av råvaror, delprodukter och biprodukter, samt efterlevnaden av artiklarna 3.1 och 13.3.

Kontrollerna skall omfatta minst 10 % av de transaktioner och förädlingssteg som äger rum i medlemsstaten och skall väljas ut av den behöriga myndigheten på grundval av riskanalys och representativa uppgifter från de inlämnade avtalen.

2. De behöriga myndigheterna skall skärpa de kontrollåtgärder som avses i punkt 1 och utan dröjsmål underrätta kommissionen i händelse av

a) oriktigheter som berör 3 % eller mer av de kontroller som avses i punkt 1,

b) avvikelse från en förädlares tidigare resultat,

c) förädlingssteg där

i) oproportionerliga skillnader föreligger mellan kvantiteterna eller värdena av slutprodukter, delprodukter och biprodukter enligt de koefficienter som avses i punkt 1 andra och tredje styckena, eller

ii) oproportionerliga skillnader föreligger vid jämförelse med kriterierna för den ekonomiska värderingen av produkterna enligt artiklarna 3.1 och 13.3.

KAPITEL III

Råvaror som inte behöver omfattas av avtal

Artikel 22

Råvaror som förtecknas i bilaga II (i det följande kallade råvaror) får odlas på jordbruksmark som har tagits ur bruk på villkor att de slutgiltigt skall användas inom framställningen av en av de produkter som förtecknas i bilaga III.

Råvaror behöver inte omfattas av avtal.

Artikel 23

1. Den sökande som önskar odla råvaror på jordbruksmark som tagits ur bruk skall för att vara berättigad till ersättning lämna ett skriftligt åtagande till den behöriga myndigheten i sin medlemsstat, samtidigt som han lämnar in sin ansökan om ersättning, om att de berörda råvarorna i händelse av utnyttjande eller försäljning skall användas för de ändamål som förtecknas i bilaga III.

2. Sökandena skall varje år i sina ansökningar om ersättning meddela sin behöriga myndighet vilka skiften som tagits ur bruk enligt detta kapitel och vilka grödor som odlas på dessa skiften, längden av grödans vegetationsperiod samt den förväntade skördefrekvensen.

KAPITEL IV

Allmänna bestämmelser

Avsnitt 1

Undantag från stödsystemet och förbud mot kumulering av stöd

Artikel 24

Medlemsstaterna får undanta råvaror som förtecknas i bilaga I eller bilaga II från det stödsystem som upprättas genom denna förordning, om råvarorna medför problem som rör kontroll, folkhälsa, miljö eller straffrätt. Medlemsstaten skall i så fall meddela kommissionen vilken eller vilka råvaror den avser att undanta och även ange skälen för undantaget.

Artikel 25

De råvaror som förtecknas i bilaga I och som har odlats på jordbruksmark som har tagits ur bruk samt de mellanprodukter, slutprodukter, delprodukter och biprodukter som erhålls från dem, de råvaror som förtecknas i bilaga II och som har odlats på jordbruksmark som har tagits ur bruk och de produkter som erhållits från dem samt den jordbruksmark som har använts vid produktion av sådana råvaror skall inte berättiga till

a) åtgärder som finansieras av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, garantisektionen, enligt artikel 1.2 i förordning (EG) nr 1258/1999,

b) gemenskapsstöd enligt förordning (EG) nr 1257/1999 med undantag av stöd för plantering av snabbväxande arter enligt artikel 31.3 andra stycket i den förordningen.

Avsnitt 2

Utvärdering och kompletterande nationella åtgärder

Artikel 26

Medlemsstaterna skall senast tre månader efter utgången av varje regleringsår till kommissionen lämna alla uppgifter som behövs för en utvärdering av det stödsystem som upprättas genom denna förordning.

När det gäller kapitel II skall av dessa meddelanden särskilt framgå

a) arealerna för de olika råvaruslagen, de förväntade avkastningar som avses i artikel 4.2 d och de representativa avkastningar som avses i artikel 9,

b) de kvantiteter av varje råvaruslag som inte har sålts av uppköparna,

c) kvantiteterna av varje framställd slutprodukt, delprodukt och biprodukt, med avgivande av den använda råvarutypen.

När det gäller kapitel III skall av meddelandena särskilt framgå andelen odlad mark som har tagits ur bruk för varje sort som odlas på den.

Artikel 27

1. Medlemsstaterna skall utse de behöriga myndigheter som avses i denna förordning.

2. Medlemsstaterna får vidta ytterligare åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av denna förordning och skall underrätta kommissionen om dessa.

Avsnitt 3

Slutbestämmelser

Artikel 28

Förordning (EG) nr 1586/97 skall upphöra att gälla med verkan från och med den 1 juli 2000.

Den skall fortsätta att tillämpas på avtal som slutits för regleringsåret 1999/2000 och föregående regleringsår.

Hänvisningar till den upphävda förordningen skall tolkas som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 29

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas på avtal och ansökningar om ersättning som lämnas in för regleringsåret 2000/2001 och följande regleringsår.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 november 1999.

På kommissionens vägnar

Franz FISCHLER

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 160, 26.6.1999, s. 1.

(2) EGT L 181, 1.7.1992, s. 12.

(3) EGT L 215, 7.8.1997, s. 3.

(4) EGT L 355, 5.12.1992, s. 1.

(5) EGT L 127, 21.5.1999, s. 4.

(6) EGT L 205, 3.8.1985, s. 5.

(7) EGT L 240, 10.9.1999, s. 11.

(8) EGT L 391, 31.12.1992, s. 36.

(9) EGT L 212, 30.7.1998, s. 23.

(10) EGT L 147, 18.6.1993, s. 25.

(11) EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.

(12) EGT L 197, 29.7.1999, s. 25.

(13) EGT L 160, 26.6.1999, s. 80.

(14) EGT L 160, 26.6.1999, s. 103.

(15) EGT L 280, 30.10.1999, s. 43.

BILAGA I

RÅVAROR SOM AVSES I KAPITEL II

>Plats för tabell>

BILAGA II

RÅVAROR SOM AVSES I KAPITEL III

>Plats för tabell>

BILAGA III

Slutprodukter vars tillverkning är tillåten från råvaror som förtecknas i bilaga I och bilaga II

- alla produkter i kapitel 25-99 i den Kombinerade nomenklaturen,

- alla produkter som omfattas av KN-kapitel 15 och som är avsedda till andra ändamål än livsmedel eller foder,

- produkter som omfattas av KN-nummer 2207 20 00 för direkt användning i motorbränsle eller avsedda att bearbetas för användning i motorbränsle,

- förpackningsmaterial som omfattas av KN-numren ex 1904 10 och ex 1905 90 90, på villkor att tillräckliga bevis föreligger för att produkterna har använts till andra ändamål än livsmedel och foder enligt bestämmelserna i artikel 15.4 i denna förordning,

- svampmycelium som omfattas av KN-nummer 0602 91 10,

- shellack o.d., naturliga gummiarter, hartser och gummihartser (t.ex. balsamer) som omfattas av KN-nummer 1301,

- safter och extrakter från opium som omfattas av KN-nummer 1302 11 00,

- phyrethrumextrakt och extrakter ur rötterna ur rotenhaltiga växter som omfattas av KN-nummer 1302 14 00,

- annat växtslem och andra förtjockningsmedel som omfattas av KN-nummer 1302 39 00,

- alla jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga I och derivat därav som erhållits i en mellanomvandlingsprocess och som förbränns i anläggningar för energiproduktion,

- alla produkter som förtecknas i bilaga II och deras förädlade derivat som är avsedda för energiändamål,

- alla produkter som anges i kommissionens förordning (EEG) nr 1722/93(1), senast ändrad genom förordning (EG) nr 87/1999(2), på villkor att de inte erhållits ur spannmål eller potatis som odlats på mark som tagits ur bruk och inte innehåller produkter som härrör från spannmål eller potatis som odlats på mark som tagits ur bruk,

- alla produkter som anges i rådets förordning (EEG) nr 1010/86(3), senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1148/98(4), på villkor att de inte erhållits ur sockerbetor som odlats på mark som tagits ur bruk och inte innehåller produkter som härrör från sockerbetor som odlats på mark som tagits ur bruk.

(1) EGT L 159, 1.7.1993, s. 112.

(2) EGT L 9, 5.1.1999, s. 8.

(3) EGT L 94, 9.4.1986, s. 9.

(4) EGT L 159, 3.6.1998, s. 38.