RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1216/1999

av den 10 juni 1999

om ändring av rådets förordning nr 17 - Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 81 och 82(1)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 83 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(2),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(3),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4), och

av följande skäl:

(1) Genom artikel 4.2 i rådets förordning nr 17(5), befrias en rad avtal, beslut och samordnade förfaranden från den i artikel 4.1 stadgade anmälningsplikten innan undantag kan beviljas.

(2) Denna befrielse avser särskilt avtal, beslut och samordnade förfaranden där endast företag från och en samma medlemsstat är parter och där avtalen, besluten eller förfarandena varken berör import eller export mellan medlemsstater eller där högst två företag är parter och avtalen endast innebär att den ena partens frihet att bestämma priser eller affärsvillkor begränsas vid återförsäljning av varor som denna förvärvat av den andra parten. Befrielsen omfattar inte flertalet av de avtal, som omfattas av artikel 81.1 i fördraget, som ingås mellan två eller flera företag vilka, såvitt avser avtalet, är verksamma i olika led av produktions- eller distributionskedjan och som avser de villkor enligt vilka parterna får köpa, sälja eller återförsälja vissa varor eller tjänster (vertikala avtal).

(3) Den 22 januari 1997 offentliggjorde kommissionen en grönbok om vertikala begränsningar i EG:s konkurrenspolitik, som ledde till en bred offentlig diskussion om tillämpningen av artikel 81.1 och 81.3 i fördraget på vertikala avtal. De synpunkter som medlemsstaterna, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén samt berörda parter framförde visar på en allmänt positiv inställning till en reform av gemenskapens konkurrenspolitik på detta område.

(4) En sådan reform måste uppfylla dels kravet på att konkurrensen skall skyddas på ett effektivt sätt, dels kravet på tillräckligt rättssäkerhet för företagen. För att nå detta mål har rådet gett kommissionen befogenhet att genom förordning och i enlighet med artikel 81.3 i fördraget förklara att artikel 81.1 inte är tillämplig på grupper av vertikala avtal.

(5) En reform av de bestämmelser som gäller för vertikala avtal måste dessutom beakta behovet av att förenkla den administrativa övervakningen, vilket torde komma att leda till ett minskat antal anmälningar av vertikala avtal. Incitamentet för att anmäla vertikala avtal som är förenliga med kommissionens politik och EG-domstolens och förstainstansrättens praxis bör minska. För att nå det målet bör kommissionen ges befogenhet att bevilja individuella undantag för vertikala avtal som omfattas av artikel 81.1 i fördraget från och med den dag då avtalen ingicks.

(6) För företag som är parter i vertikala avtal innebär anmälningsplikten innan undantag kan beviljas en onödig administrativ börda.

(7) De avtal som avses i artikel 4.2 i förordning nr 17 är befriade från anmälningsplikten innan undantag kan beviljas. Syftet med befrielsen är att minska antalet anmälningar, vilket gör det möjligt för kommissionen att koncentrera sig på att övervaka de begränsande avtal som är mest skadliga för konkurrensen. Denna förändring innebär därför ingen försvagning av den övervakning som kommissionen enligt artikel 81.1 skall utöva.

(8) Tillämpningsområdet för artikel 4.2 i förordning nr 17 bör därför utökas och alla vertikala avtal befrias från anmälningsplikten innan undantag kan beviljas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 4.2.2 i förordning nr 17 skall ersättas med följande: "2. a) avtalen eller de samordnade förfarandena ingås av två eller flera företag av vilka - såvitt avser avtalet - vart och ett är verksamt i olika led av produktions- eller distributionskedjan och avser de villkor enligt vilka parterna få köpa, sälja eller återförsälja vissa varor eller tjänster,

b) högst två företag är parter och avtalen endast innebär att den som förvärvar eller utnyttjar immateriella rättigheter - särskilt patent, bruksmönster, mönster eller varumärken - eller den som enligt avtal om överlåtelse eller upplåtelse har rätt att använda en tillverkningsmetod eller kunskaper om användning och tillämpning av industriella processer åläggs begränsningar i utnyttjandet av dessa rättigheter."

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 10 juni 1999.

På rådets vägnar

K.-H. FUNKE

Ordförande

(1) Anmärkning:

Titeln till förordning nr 17 har anpassats för att beakta omnumreringen av artiklarna i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen i enlighet med artikel 12 i Amsterdamfördraget. Ursprungligen hänvisade titeln till artiklarna 85 och 86 i fördraget.

(2) EGT C 365, 26.11.1998, s. 30.

(3) Yttrandet avgivet den 15 april 1999 (ännu ej offentliggjort i EGT).

(4) EGT C 116, 28.4.1999.

(5) EGT 13, 21.2.1962, s. 204/62. Förordningen senast ändrat genom 1994 års anslutningsakt.