RÅDETS DIREKTIV 1999/13/EG av den 11 mars 1999 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa verksamheter och anläggningar

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 130s. 1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 189c i fördraget (3), och

av följande skäl:

(1) I Europeiska gemenskapens åtgärdsprogram om miljön, vilket rådet och företrädare för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet antagit genom resolutioner av den 22 november 1973 (4), 17 maj 1977 (5), 7 februari 1983 (6), 19 oktober 1987 (7) och 1 februari 1993 (8) betonas betydelsen av att förebygga och minska luftföroreningar.

(2) Särskilt i resolutionen av den 19 oktober 1987 framhålls vikten av att gemenskapsåtgärderna bl.a. inriktas på att genomföra lämpliga normer för att säkerställa en hög nivå i fråga om folkhälsa och miljöskydd.

(3) Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater är parter i protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar som rör en begränsning av utsläppen av flyktiga organiska föreningar i syfte att minska de gränsöverskridande flödena och flödena från de därav följande sekundära fotokemiska oxidanterna för att skydda människors hälsa och miljön mot skadeverkningar.

(4) Föroreningar förorsakade av flyktiga organiska föreningar i en medlemsstat påverkar ofta luft och vatten i andra medlemsstater. I enlighet med artikel 130r i fördraget är åtgärder på gemenskapsnivå nödvändiga.

(5) På grund av dessa ämnens natur ger användning av organiska lösningsmedel i vissa verksamheter och anläggningar upphov till utsläpp av organiska föreningar i luften som kan vara skadliga för folkhälsan och/eller bidrar till att det lokalt eller gränsöverskridande bildas fotokemiska oxidanter i troposfärens gränsskikt, något som skadar naturtillgångar av avgörande miljömässig och ekonomisk betydelse och, under vissa exponeringsförhållanden, medför skadeverkningar för människors hälsa.

(6) Den betydande förekomsten av höga troposfäriska ozonkoncentrationer de senaste åren har utlöst en utbredd oro för verkningarna på folkhälsan och miljön.

(7) Det krävs därför förebyggande åtgärder för att skydda folkhälsan och miljön mot verkningarna av särskilt skadliga utsläpp från användning av organiska lösningsmedel och för att garantera medborgarna rätten till en ren och hälsosam miljö.

(8) Utsläpp av organiska föreningar kan undvikas eller minskas i många verksamheter och anläggningar eftersom potentiellt mindre skadliga ersättningsämnen är tillgängliga eller kommer att bli tillgängliga inom de närmaste åren. Om lämpliga ersättningar inte finns att tillgå bör andra tekniska åtgärder vidtas för att minska utsläpp i miljön i den utsträckning det är ekonomiskt och tekniskt möjligt.

(9) Användningen av organiska lösningsmedel och utsläppen av de organiska föreningar som har de allvarligaste verkningarna på folkhälsan bör minskas i den utsträckning det är tekniskt möjligt.

(10) De anläggningar och processer som omfattas av detta direktiv bör åtminstone registreras, såvida de inte erhållit tillstånd enligt gemenskapslagstiftning eller nationell lagstiftning.

(11) Befintliga anläggningar och verksamheter bör när så är lämpligt anpassas så att de inom en lämplig tidsfrist följer de krav som fastställs för nya anläggningar och verksamheter. Denna tidsfrist bör stämma överens med tidsplanen för att uppfylla bestämmelserna i direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (9).

(12) I befintliga anläggningar måste de berörda delar som genomgår omfattande förändringar i princip uppfylla samma standarder som nya anläggningar.

(13) Eftersom organiska lösningsmedel används i många olika typer av anläggningar och verksamheter måste, förutom allmänna krav, särskilda krav fastställas tillsammans med tröskelvärden för storleken på de anläggningar eller verksamheter som måste följa detta direktiv.

(14) En hög miljöskyddsnivå kräver att fastställande och uppnående av gränsvärden för utsläpp av organiska föreningar och motsvarande driftsvillkor, enligt principen om bästa tillgängliga teknik, i fråga om vissa anläggningar och verksamheter där organiska lösningsmedel används inom gemenskapen.

(15) I vissa fall kan medlemsstaterna befria verksamhetsutövare från att följa gränsvärdena för utsläpp eftersom andra åtgärder, t.ex. användning av produkter, eller tekniker, med låg halt av lösningsmedel eller utan lösningsmedel, utgör ett alternativ för att uppnå motsvarande utsläppsminskningar.

(16) Utsläppsbegränsande åtgärder som antas innan det här direktivet träder i kraft måste beaktas på lämpligt sätt.

(17) Alternativa sätt för minskning kan göra det möjligt att uppnå målen med detta direktiv på ett sätt som är effektivare än genom genomförande av enhetliga gränsvärden för utsläpp. Medlemsstaterna kan därför befria befintliga anläggningar från att följa gränsvärdena för utsläpp om de genomför en nationell plan som inom tidsplanen för genomförandet av detta direktiv leder till en minst lika stor minskning av utsläppen av organiska föreningar från dessa verksamheter och anläggningar.

(18) Befintliga anläggningar som faller under direktiv 96/61/EG och som omfattas av en nationell plan kan under inga omständigheter undantas från bestämmelserna i det direktivet, inklusive artikel 9.4 i detta.

(19) I många fall kan något mindre stränga krav ställas på små och medelstora, nya och befintliga anläggningar för att deras konkurrenskraft skall kunna upprätthållas.

(20) För kemtvätt kan en nolltröskel godtas under förutsättning att undantag specificeras.

(21) Det är nödvändigt att utsläppen övervakas, även med hjälp av mätteknik, för att man skall kunna bedöma masskoncentrationen eller mängden av de föroreningar som får släppas ut i miljön.

(22) Verksamhetsutövarna bör minska utsläppen av organiska lösningsmedel, även flyktiga utsläpp, och organiska föreningar. En plan för hantering av lösningsmedel är ett viktigt verktyg för att verifiera detta. Även om planen kan ge vägledning är den inte så långt utvecklad att en gemenskapsmetodik kan fastställas.

(23) Medlemsstaterna måste fastställa ett förfarande som skall följas och åtgärder som skall vidtas om gränsvärdena för utsläpp överskrids.

(24) Kommissionen och medlemsstaterna bör samarbeta för att säkerställa att det sker ett informationsutbyte om genomförandet av det här direktivet och utvecklingen av ersättningslösningar.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 Syfte och räckvidd

Syftet med detta direktiv är att förebygga eller minska de direkta och indirekta verkningarna av utsläpp av flyktiga organiska föreningar i miljön, huvudsakligen i luften, och de potentiella riskerna för människors hälsa genom att tillhandahålla åtgärder och förfaranden som skall genomföras beträffande de verksamheter som anges i bilaga I, om de bedrivs över de tröskelvärden för lösningsmedelsförbrukning som förtecknas i bilaga IIA.

Artikel 2 Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1. anläggning: stationär teknisk enhet där en eller flera verksamheter som omfattas av räckvidden i artikel 1 bedrivs och alla övriga därtill direkt anknutna verksamheter som har tekniskt samband med de verksamheter som bedrivs på denna plats och som kan påverka utsläppen.

2. befintlig anläggning:en anläggning i drift eller en anläggning som, enligt den lagstiftning som gällde före det här direktivets ikraftträdande har tillstånd eller är registrerad eller enligt den behöriga myndighetens uppfattning är föremål för en fullständig ansökan om tillstånd, förutsatt att anläggningen tas i drift senast ett år efter tidpunkten när det här direktivet träder i kraft.

3. liten anläggning: en anläggning som omfattas av de nedre tröskelvärdena i punkterna 1, 3, 4, 5, 8, 10, 13, 16 eller 17 i bilaga IIA eller för de andra verksamheterna i bilaga IIA som har en förbrukning av lösningsmedel på mindre än 10 ton per år.

4. väsentlig ändring:

- i fråga om en anläggning som omfattas av räckvidden i direktiv 96/61/EG den definition som fastställs i det direktivet,

- i fråga om små anläggningar en ändring av den nominella kapaciteten som leder till ökade utsläpp av flyktiga organiska föreningar med mer än 25 %. Varje ändring som den behöriga myndigheten anser kan påverka människors hälsa eller miljön negativt och i betydande mån skall också anses vara en väsentlig ändring,

- i fråga om alla andra anläggningar en ändring av den nominella kapaciteten som leder till ökade utsläpp av flyktiga organiska föreningar med mer än 10 %. Varje förändring som den behöriga myndigheten anser kan påverka människors hälsa eller miljön negativt och i betydande mån skall också anses vara en väsentlig ändring.

5. behörig myndighet: alla myndigheter eller organ som enligt medlemsstaternas rättsliga bestämmelser är ansvariga för genomförandet av de förpliktelser som följer av detta direktiv.

6. verksamhetsutövare: en fysisk eller juridisk person som driver eller bestämmer över anläggningen eller som har givits rätten att fatta avgörande ekonomiska beslut med avseende på anläggningens tekniska funktionssätt, om detta föreskrivs i nationell lagstiftning.

7. tillstånd: ett skriftligt beslut genom vilket den behöriga myndigheten ger tillstånd att driva en hel anläggning eller en del av en anläggning.

8. registrering: ett förfarande som fastställs i en rättsakt och som innebär att verksamhetsutövaren åtminstone skall anmäla till den behöriga myndigheten att han har för avsikt att driva en anläggning eller verksamhet som omfattas av räckvidden i det här direktivet.

9. utsläpp: alla utsläpp av flyktiga organiska föreningar från en anläggning till miljön.

10. flyktiga utsläpp: alla utsläpp, annat än i avgaser, av flyktiga organiska föreningar i luft, mark och vatten samt, om inte annat anges i bilaga IIA, lösningsmedel som finns i någon produkt. De inbegriper de ouppsamlade utsläpp som via fönster, dörrar, ventilationskanaler och liknande öppningar kommer ut i utomhusmiljön.

11. avgaser: det slutliga utsläppet av gaser som innehåller flyktiga organiska föreningar eller andra föroreningar från en skorsten eller en reningsutrustning till luften. Volymflödet skall under standardförhållanden uttryckas i m³/h.

12. totala utsläpp: summan av flyktiga utsläpp och utsläpp i avgaser.

13. gränsvärde för utsläpp: den mängd flyktiga organiska föreningar uttryckt med särskilda parametrar, koncentration, procent av och/eller nivå för ett utsläpp, beräknat vid standardförhållanden, som inte får överskridas under en eller flera tidsperioder.

14. ämnen: kemiska ämnen och deras föreningar, i naturligt tillstånd eller industriframställda, oavsett om de föreligger i fast eller flytande form eller i gasform.

15. beredning: blandningar eller lösningar av två eller flera ämnen.

16. organisk förening: en förening som innehåller åtminstone elementet kol och ett eller flera av väte, halogener, syre, svavel, fosfor, kisel eller kväve, med undantag av koloxider och oorganiska karbonater och bikarbonater.

17. flyktig organisk förening (FOF): en organisk förening som vid 293,15 K har ett ångtryck av minst 0,01 kPa eller som har motsvarande flyktighet under de särskilda användningsförhållandena. I detta direktiv skall den andel kreosot som överstiger detta ångtrycksvärde vid 293,15 K anses som en flyktig organisk förening.

18. organiskt lösningsmedel: en flyktig organisk förening som, utan att genomgå någon kemisk förändring, används ensam eller tillsammans med andra agenser för att lösa upp råvaror, produkter eller avfallsprodukter, eller som rengöringsmedel för att lösa upp föroreningar, som lösningsmedel, som dispergeringsmedel, eller för reglering av viskositeten eller ytspänningen, eller som mjukningsmedel eller konserveringsmedel.

19. halogenerat organiskt lösningsmedel: ett organiskt lösningsmedel som innehåller minst en brom-, klor-, fluor- eller jodatom per molekyl.

20. beläggning: alla beredningar, inklusive alla organiska lösningsmedel eller beredningar som innehåller organiska lösningsmedel för att kunna anbringas, som används för att uppnå en dekorativ, skyddande eller annan funktionell effekt på en yta.

21. lim: alla beredningar, inklusive alla organiska lösningsmedel eller beredningar som innehåller organiska lösningsmedel för att kunna anbringas, som används för att sammanfoga enskilda delar av en produkt.

22. tryckfärg: en beredning, inklusive alla organiska lösningsmedel eller beredningar som innehåller organiska lösningsmedel för att kunna anbringas, som används i en tryckprocess för att trycka text eller bilder på en yta.

23. lack: en genomsynlig beläggning.

24. förbrukning: den totala mängd organiska lösningsmedel som tillförs en anläggning per kalenderår eller annan 12-månadersperiod, med avdrag för alla flyktiga organiska föreningar som återvinns för återanvändning.

25. tillförsel: den mängd organiska lösningsmedel och mängden av dessa i de beredningar som används när en verksamhet utförs, inklusive återvunna lösningsämnen inuti och utanför anläggningen och som mäts varje gång de används för att bedriva verksamheten.

26. återanvändning av organiska lösningsmedel: användning av organiska lösningsmedel som återvunnits från en anläggning i tekniskt eller kommersiellt syfte inbegripet användning som bränsle men undantaget slutlig hantering av sådana återvunna organiska lösningsmedel som avfall.

27. massflöde: den mängd flyktiga organiska beståndsdelar som släpps ut, mätt i massa per timme.

28. nominell kapacitet: den största massa av organiska lösningsmedel som tillförs i en anläggning, som ett medelvärde under en dag, om anläggningen drivs under normala förhållanden motsvarande den produktion för vilken den är konstruerad.

29. normal drift: all tid som en anläggning eller verksamhet är i drift, med undantag för idriftsättning och urdrifttagning samt underhåll av utrustningen.

30. inneslutning: en anläggning som drivs på ett sådant sätt att flyktiga organiska föreningar som släpps ut från verksamheten samlas upp och leds ut på ett kontrollerat sätt antingen genom en skorsten eller via reningsutrustning och följaktligen inte förflyktigas helt.

31. standardförhållanden: en temperatur av 273,15 K och ett tryck av 101,3 kPa.

32. medelvärde över 24 timmar: det aritmetiska medelvärdet av alla giltiga avläsningar som gjorts under en 24-timmarsperiod med normal drift.

33. idriftsättning och urdrifttagning: förlopp då en verksamhet, utrustningsdel eller tank tas i eller ur drift eller overksamt tillstånd. Regelbundna svängningsfaser i en verksamhet skall inte anses som idriftsättning eller urdrifttagning.

Artikel 3 Förpliktelser som gäller för nya anläggningar

Medlemsstaterna skall anta nödvändiga bestämmelser för att säkerställa följande:

1. Alla nya anläggningar skall vara i överensstämmelse med artiklarna 5, 8 och 9.

2. Alla nya anläggningar som inte omfattas av direktiv 96/61/EG skall registreras eller erhålla tillstånd innan de tas i drift.

Artikel 4 Förpliktelser som gäller för befintliga anläggningar

Utan att det påverkar direktiv 96/61/EG skall medlemsstaterna anta nödvändiga bestämmelser för att säkerställa följande:

1. Befintliga anläggningar skall följa artiklarna 5, 8 och 9 senast den 31 oktober 2007.

2. Alla befintliga anläggningar måste ha registrerats eller erhållit tillstånd senast den 31 oktober 2007.

3. De anläggningar som skall erhålla tillstånd eller registreras i enlighet med minskningsplanen i bilaga IIB skall anmäla detta till de behöriga myndigheterna senast den 31 oktober 2005.

4. Om en anläggning

- genomgår en väsentlig ändring, eller

- för första gången omfattas av detta direktiv efter en väsentlig ändring,

skall den del av anläggningen som genomgår den väsentliga ändringen behandlas antingen som en ny anläggning eller som en befintlig anläggning, förutsatt att hela anläggningens totala utsläpp inte överskrider de utsläpp som den skulle ha gett upphov till om den del som genomgått en väsentlig ändring hade behandlats som en ny anläggning.

Artikel 5 Krav

1. Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder, antingen genom specifikation i villkoren för tillstånd eller genom allmänna bindande regler för att säkerställa att punkterna 2 12 följs.

2. Alla anläggningar skall uppfylla

a) antingen de gränsvärden för utsläpp av avgaser och de värden för flyktiga utsläpp eller de gränsvärden för totala utsläpp och de andra krav som anges i bilaga IIA, eller

b) kraven i den minskningsplan som beskrivs närmare i bilaga IIB.

3. a) För flyktiga utsläpp skall medlemsstaterna tillämpa värden för flyktiga utsläpp för anläggningar som ett gränsvärde för utsläpp. Om det kan påvisas på ett tillfredsställande sätt för den behöriga myndigheten att detta värde inte är tekniskt och ekonomiskt genomförbart för en enskild anläggning, kan den behöriga myndigheten emellertid göra ett undantag för en sådan enskild anläggning förutsatt att betydande risker för människors hälsa eller miljön inte kan förväntas. För varje undantag måste verksamhetsutövaren påvisa på ett tillfredsställande sätt för den behöriga myndigheten att bästa tillgängliga teknik används.

b) Verksamheter som inte kan bedrivas med inneslutning kan undantas från kontrollerna i bilaga IIA om denna möjlighet uttryckligen nämns i den bilagan. Minskningsplanen i bilaga IIB skall då användas om det inte påvisas på ett tillfredsställande sätt för den behöriga myndigheten att detta alternativ inte är tekniskt och ekonomiskt genomförbart. I så fall måste verksamhetsutövaren på ett tillfredsställande sätt påvisa för den behöriga myndigheten att bästa tillgängliga teknik används.

Medlemsstaterna skall informera kommissionen om det undantag som gäller punkterna a och b i enlighet med artikel 11.

4. För anläggningar som inte använder minskningsplanen skall varje reningsutrustning som har installerats efter den tidpunkt när det här direktivet har trätt i kraft uppfylla alla krav i bilaga IIA.

5. I anläggningar där det bedrivs två eller flera verksamheter som var för sig överskrider gränsvärdena i bilaga IIA skall följande gälla:

a) I fråga om de ämnen som specificeras i punkterna 6 8 skall kraven i dessa punkter uppfyllas för varje enskild verksamhet.

b) I fråga om alla andra ämnen

i) skall antingen kraven i punkt 2 uppfyllas för varje enskild verksamhet, eller

ii) de totala utsläppen inte överskrida de utsläpp som skulle ha blivit resultatet om punkt 1) hade tillämpats.

6. Ämnen eller beredningar som har tilldelats eller behöver vara försedda med riskfraserna R45, R46, R49, R60, R61 på grund av sin halt av flyktiga organiska föreningar som klassificeras som carcinogener, mutagener eller toxiska för reproduktion enligt rådets direktiv 67/548/EEG (10), skall i möjligaste mån och med beaktande av de riktlinjer som nämns i artikel 7.1 snarast möjligt ersättas med mindre skadliga ämnen eller beredningar.

7. För utsläpp av de flyktiga organiska föreningar som avses i punkt 6, där massflödet av summan av de föreningar som föranleder märkning enligt punkt 6 är större än eller lika med 10 g/h, skall ett gränsvärde för utsläpp på 2 mg/Nm³ gälla. Gränsvärdet för utsläpp skall avse den sammanlagda massan av de enskilda föreningarna.

8. För utsläpp av halogenerade flyktiga organiska föreningar som har tilldelats riskfras R40, där massflödet av summan av de föreningar som föranleder märkning R40 är större än eller lika med 100 g/h, skall ett gränsvärde för utsläpp på 20 mg/Nm³ gälla. Gränsvärdet för utsläpp skall avse den sammanlagda massan av de enskilda föreningarna.

Det utsläpp av flyktiga organiska föreningar som avses i punkterna 6 och 8 skall kontrolleras som utsläpp från en anläggning med inneslutning så långt detta är tekniskt och ekonomiskt genomförbart för att skydda folkhälsan och miljön.

9. Utsläpp av de flyktiga organiska föreningar som efter ikraftträdandet av det här direktivet har tilldelats eller behöver ha någon av de riskfraser som nämns i punkterna 6 och 8 måste snarast möjligt uppfylla de gränsvärden för utsläpp som nämns i punkt 7 respektive 8.

10. Alla lämpliga försiktighetsåtgärder skall vidtas för att minimera utsläppen vid idriftsättning och urdrifttagning.

11. Befintliga anläggningar som använder befintlig reningsutrustning och uppfyller följande gränsvärde för utsläpp:

- 50 mg C/Nm³ vid förbränning

- 150 mg C/Nm³ vid all annan reningsutrustning

skall undantas från de regler för gränsvärden för avgasutsläpp som anges i tabellen i bilaga IIA under en period av 12 år från den tidpunkt när direktivet träder ikraft, förutsatt att de totala utsläppen från hela anläggningen inte överskrider de utsläpp som skulle ha blivit resultatet om alla krav i tabellen hade uppfyllts.

12. Varken minskningsplanen eller tillämpningen av punkt 11 eller artikel 6 skall undanta anläggningar som släpper ut sådana ämnen som anges närmare i punkterna 6 8, från att uppfylla de krav som föreskrivs i dessa punkter.

13. Om en riskbedömning utförs enligt rådets förordning (EEG) nr 793/93 (11) och kommissionens förordning (EG) nr 488/94 (12) eller rådets förordning 67/548/EEG och kommissionens direktiv 93/67/EEG (13) i fråga om något av de ämnen som föranleder märkning med riskfras R40, R60 eller R61 och som kontrolleras enligt detta direktiv, skall kommissionen överväga slutsatserna av riskbedömningen och vid behov vidta nödvändig åtgärder.

Artikel 6 Nationella planer

1. Utan att det påverkar direktiv 96/61/EG kan medlemsstaterna fastställa och genomföra nationella planer för att minska utsläpp från de verksamheter och industrianläggningar som omfattas av artikel 1, med undantag för verksamheterna 4 och 11 i bilaga IIA. Ingen av de andra verksamheterna får genom en nationell plan undantas från direktivets räckvidd. Dessa planer skall resultera i en minskning av de årliga utsläppen av flyktiga organiska föreningar från befintliga anläggningar som omfattas av det här direktivet med minst samma mängd och inom samma tidsram som skulle ha varit fallet om gränsvärdena för utsläpp enligt artikel 5.2 och 5.3 samt bilaga II tillämpades under giltighetstiden för den nationella planen. Den vid behov uppdaterade nationella planen kommer vart tredje år att på nytt läggas fram för kommissionen.

En medlemsstat som fastställer och genomför nationella planer får undanta befintliga anläggningar från genomförandet av de gränsvärden för utsläpp som anges i artikel 5.2 och 5.3 samt bilaga II. Genom en nationell plan får en befintlig anläggning under inga omständigheter undantas från bestämmelserna i direktiv 96/61/EG.

2. En nationell plan skall innehålla en förteckning över de åtgärder som vidtagits eller kommer att vidtas för att säkerställa att det mål som anges i punkt 1 uppnås, liksom närmare detaljer om övervakningsmekanismen för den föreslagna planen. Den skall också innehålla bindande etappmål för minskning, mot vilka de framsteg som görs för att nå målet kan mätas. Den skall vara förenlig med relevant befintlig gemenskapslagstiftning, inbegripet de relevanta bestämmelserna i detta direktiv och skall inbegripa

- uppgift om den eller de verksamheter på vilken/vilka planen skall tillämpas,

- den minskning av utsläppen som skall uppnås inom dessa sektorer, vilken motsvarar den som skulle ha uppnåtts genom tillämpning av gränsvärdena för utsläpp enligt punkt 1,

- det antal anläggningar som berörs av planen, deras sammanlagda utsläpp och det totala utsläppet för var och en av verksamheterna.

Planen skall också innehålla en fullständig beskrivning av den uppsättning instrument genom vilken planens krav skall uppfyllas, bevis för att instrumenten kommer att kunna upprätthållas samt närmare anvisningar om de medel genom vilka uppfyllandet av planen skall påvisas.

3. Medlemsstaterna skall lägga fram planen för kommissionen. Planen måste åtföljas av handlingar med stöd av vilka det tillräckligt väl kan kontrolleras att målet i punkt 1 kommer att uppnås, samt alla andra handlingar som kommissionen särskilt begär. Befintliga anläggningar som genomgår en väsentlig ändring skall bibehållas inom räckvidden för den nationella planen, under förutsättning att de fanns med i planen innan de genomgick den väsentliga ändringen.

4. Medlemsstaterna skall utse en nationell myndighet som skall samla in och utvärdera den information som krävs enligt punkt 3 och för genomförande av den nationella planen.

5. a) Kommissionen skall informera den kommitté som avses i artikel 13 om kriterierna för bedömning av de nationella planerna senast ett år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

b) Om kommissionen då den granskar planen, den på nytt framlagda planen eller de lägesrapporter som en medlemsstat lagt fram enligt artikel 11, inte är övertygad om att målen för planen kommer att uppnås inom föreskriven tid, skall den informera medlemsstaten och den kommitté som avses i artikel 13 om sin ståndpunkt och motiveringen för denna. Detta skall ske inom sex månader från det att planen eller rapporten tagits emot. Medlemsstaten skall sedan, inom tre månader, underrätta kommissionen och kommittén om de korrigerande åtgärder som den kommer att vidta för att säkerställa att målen uppnås.

6. Om kommissionen, inom sex månader från underrättelsen om de korrigerande åtgärderna, beslutar att åtgärderna inte är tillräckliga för att säkerställa att målet med planen uppnås inom föreskriven tid, skall medlemsstaten uppfylla kraven i artikel 5.2 och 5.3 samt bilaga II inom den tidsfrist som fastställs i direktivet när det gäller befintliga anläggningar. Kommissionen skall informera den kommitté som avses i artikel 13 om sitt beslut.

Artikel 7 Ersättningsämnen

1. Kommissionen skall säkerställa att det sker ett informationsutbyte mellan medlemsstaterna och de berörda verksamheterna om användningen av organiska ämnen och potentiella ersättningsämnen för dessa. Den skall överväga frågorna om

- lämplighet för användning,

- och potentiell påverkan på människors hälsa i allmänhet och yrkesmässig exponering i synnerhet,

- potentiell påverkan på miljön och

- ekonomiska konsekvenser, särskilt kostnader och fördelar i fråga om de alternativ som finns

i syfte att tillhandahålla riktlinjer för användningen av de ämnen och tekniker som har den minsta potentiella påverkan på luft, vatten, mark, ekosystem och människors hälsa. Efter informationsutbytet skall kommissionen offentliggöra riktlinjer för varje verksamhet.

2. Medlemsstaterna skall säkerställa att de riktlinjer som anges i punkt 1 beaktas vid tillståndsgivningen och under utformningen av allmänna bindande regler.

Artikel 8 Övervakning

1. Medlemsstaterna skall införa en skyldighet för verksamhetsutövaren av en anläggning som omfattas av det här direktivet att en gång per år eller på begäran till behörig myndighet lämna uppgifter som gör det möjligt för den behöriga myndigheten att kontrollera att detta direktiv följs.

2. Medlemsstaterna skall säkerställa att efterlevnaden i fråga om kanaler som är försedda med reningsutrustning och som vid det slutliga utsläppsstället släpper ut sammanlagt mer än i medeltal 10 kg/h av organiskt kol fortlöpande övervakas.

3. I de andra fallen skall medlemsstaterna säkerställa att antingen kontinuerliga eller periodiska mätningar utförs. Vid periodiska mätningar skall minst tre avläsningar utföras vid varje mättillfälle.

4. Mätningar skall inte krävas om en reningsutrustning vid slutet av installationen inte är nödvändig för att uppfylla kraven i detta direktiv.

5. Kommissionen skall organisera ett informationsutbyte om användning av planer för hantering av lösningsmedel i medlemsstaterna, på grundval av de uppgifter för genomförandet av det här direktivet som har samlats in under de närmaste tre åren efter den tidpunkt som anges i artikel 15.

Artikel 9 Överensstämmelse med gränsvärden för utsläpp

1. Överensstämmelse med följande skall på ett tillfredsställande sätt kunna påvisas för den behöriga myndigheten:

- Gränsvärden för utsläpp av avgaser, värden för flyktiga utsläpp och gränsvärden för totala utsläpp.

- Kraven i minskningsplanen i bilaga IIB.

- Bestämmelserna i artikel 5.3.

I bilaga III ges riktlinjer för de planer för hantering av lösningsmedel som används för att påvisa överensstämmelse med dessa parametrar.

Gasmängder får tillsättas avgaserna för att kyla eller förtunna om det är motiverat av tekniska skäl, men skall inte beaktas vid bestämning av masskoncentrationen av det förorenande ämnet i avgaserna.

2. Överensstämmelse skall kontrolleras på nytt efter en väsentlig ändring.

3. Vid fortlöpande mätningar skall gränsvärdena för utsläpp anses vara uppfyllda om

a) inget av medelvärdena under 24 timmars normal drift överskrider gränsvärderna för utsläpp,

b) inget av timmedelvärdena överskrider gränsvärdena för utsläpp med mer än en faktor 1,5.

4. Vid periodiska mätningar skall gränsvärdena för utsläpp anses vara uppfyllda om vid ett mättillfälle

a) medelvärdet av alla avläsningar inte överskrider gränsvärdena för utsläpp,

b) inget av timmedelvärdena överskrider gränsvärdena för utsläpp med mer än en faktor på 1,5.

5. Överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 5.7 och 5.8 skall kontrolleras utifrån den sammanlagda masskoncentrationen av de enskilda flyktiga organiska föreningarna i fråga. I alla övriga fall skall efterlevnaden bedömas utifrån den totala massan av utsläppt organiskt kol, såvida inte något annat anges i bilaga IIA.

Artikel 10 Bristande uppfyllelse

Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa följande om det konstateras att kraven i detta direktiv inte är uppfyllda:

a) Verksamhetsutövaren skall meddela den behöriga myndigheten och vidta åtgärder för att säkerställa att kraven åter uppfylls snarast möjligt.

b) Om bristande uppfyllelse av villkoren förorsakar omedelbar fara för människors hälsa och så länge uppfyllandet av villkoren enligt punkt a inte återupprättats, skall driften av verksamheten avbrytas.

Artikel 11 Informationssystem och rapportering

1. Medlemsstaterna skall vart tredje år skicka kommissionen uppgifter om genomförandet av detta direktiv i form av en rapport. Rapporten skall utarbetas på grundval av frågeformulär eller mallar som utformats av kommissionen i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 6 i direktiv 91/692/EEG (14). Frågeformuläret eller mallen skall sändas till medlemsstaterna sex månader före början av den period som omfattas av rapporten. Rapporten skall överlämnas till kommissionen inom nio månader efter utgången av den treårsperiod som omfattas av rapporten. Medlemsstaterna skall offentliggöra de sammanställda rapporterna samtidigt som de lämnas till kommissionen, om inte annat följer av de restriktioner som anges i artikel 3.2 och 3.3 i direktiv 90/313/EEG (15). Den första rapporten skall omfatta en period som utgörs av de första tre åren efter den tidpunkt som anges i artikel 15.

2. De uppgifter som lämnas enligt punkt 1 skall särskilt innehålla tillräckligt med representativa uppgifter för att påvisa att kraven i artikel 5 och i förekommande fall kraven i artikel 6 är uppfyllda.

3. Kommissionen skall sammanställa en rapport om genomförandet av detta direktiv på grundval av de uppgifter som har lämnats av medlemsstaterna senast fem år efter det att de första rapporterna har lagts fram av medlemsstaterna. Kommissionen skall för Europaparlamentet och rådet lägga fram denna rapport, vid behov åtföljd av förslag.

Artikel 12 Allmänhetens tillgång till information

1. Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 90/313/EEG skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att åtminstone ansökningar om tillstånd för nya anläggningar eller för väsentliga ändringar av anläggningar som kräver ett tillstånd enligt direktiv 96/61/EG finns tillgängliga för allmänheten under tillräckligt lång tid för att synpunkter skall kunna lämnas på dem innan den behöriga myndigheten fattar något beslut. Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 96/61/EG skall det inte ingå någon skyldighet att anpassa informationen för allmänheten.

Även den behöriga myndighetens beslut, åtföljt av åtminstone en kopia av tillståndet, och eventuella senare uppdateringar skall göras tillgängliga för allmänheten.

De allmänna bindande regler som skall gälla för anläggningar och en förteckning över registrerade och tillåtna verksamheter skall göras tillgängliga för allmänheten.

2. Resultaten av den övervakning av utsläpp som krävs enligt de tillstånds- eller registreringsvillkor som anges i artiklarna 8 och 9 och som finns hos den behöriga myndigheten måste göras tillgängliga för allmänheten.

3. Om inte annat följer av de restriktioner som anges i artikel 3.2 och 3.3 i direktiv 90/313/EEG, beträffande skälen till att de offentliga myndigheterna avslår en begäran om tillhandahållande av uppgifter, inklusive företagshemligheter, skall punkterna 1 och 2 gälla.

Artikel 13 Kommitté

Kommissionen skall biträdas av en rådgivande kommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna och med en företrädare för kommissionen som ordförande.

Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är, om nödvändigt genom omröstning.

Yttrandet skall protokollföras, och dessutom har varje medlemsstat rätt att begära att få sin uppfattning tagen till protokollet.

Kommissionen skall ta största hänsyn till det yttrande som kommittén avgett. Den skall underrätta kommittén om det sätt på vilket dess yttrande har beaktats.

Artikel 14 Påföljder

Medlemsstaterna skall bestämma vilka påföljder som skall tillämpas på överträdelse av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för deras genomförande. De sanktioner som bestäms skall vara verksamma, proportionerliga och avskräckande. Medlemsstaterna skall anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast det datum som nämns i artikel 15 och eventuella ändringar av dessa snarast möjligt.

Artikel 15 Omsättande

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den . . . april 2001. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 16 Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 17 Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 11 mars 1999.

På rådets vägnar

J. TRITTIN

Ordförande

(1) EGT C 99, 26.3.1997, s. 32.

(2) EGT C 287, 22.9.1997, s. 55.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 14 januari 1998 (EGT C 34, 2.2.1998, s. 75), rådets gemensamma ståndpunkt av den 16 juni 1998 (EGT C 248, 7.8.1998, s. 1) och Europaparlamentets beslut av den 21 oktober 1998 (EGT C 341, 9.11.1998, s. 70).

(4) EGT C 112, 20.12.1973, s. 1.

(5) EGT C 139, 13.6.1977, s. 1.

(6) EGT C 46, 17.2.1983, s. 1.

(7) EGT C 328, 7.12.1987, s. 1.

(8) EGT C 138, 1.2.1993, s. 1.

(9) EGT L 257, 10.10.1996, s. 26.

(10) EGT 196, 16.8.1967, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 98/98/EG (EGT L 355, 30.12.1998, s. 1).

(11) EGT L 84, 5.4.1993, s. 1.

(12) EGT L 161, 29.6.1994, s. 3.

(13) EGT L 227, 8.9.1993, s. 9.

(14) EGT L 377, 31.12.1991, s. 48.

(15) EGT L 158, 23.6.1990, s. 56.

BILAGA I

RÄCKVIDD

Den här bilagan innehåller de kategorier av verksamhet som avses i artikel 1. De verksamheter som nämns i denna bilaga omfattas, om de bedrivs ovanför de tröskelvärden som förtecknas i bilaga IIA, av räckvidden för detta direktiv. I samtliga fall ingår rengöring av utrustningen i verksamheten men inte, såvida inte annat anges, rengöring av produkterna.

Limbeläggning:

- All verksamhet som innebär att lim anbringas på en yta, med undantag av limbeläggning och laminering i samband med tryckverksamheter.

Ytbeläggningsverksamhet:

- All verksamhet som innebär att ett enkelt eller flera sammanhängande beläggningsskikt anbringas på följande:

- Fordon enligt nedanstående förteckning:

- Nya bilar, definierade som fordon i kategori M1 i direktiv 70/156/EEG (1) och kategori N1, förutsatt att de lackeras i samma anläggning som fordon i kategori M1.

- Lastbilshytter, definierade som förarhytter, och alla integrerade höljen för teknisk utrustning i fordon i kategorierna N2 och N3 i direktiv 70/156/EEG.

- Skåpbilar och lastbilar, definierade som fordon i kategorierna N1, N2 och N3 i direktiv 70/156/EEG, dock inte lastbilshytter.

- Bussar, definierade som fordon i kategorierna M2 och M3 i direktiv 70/156/EEG.

- Släpvagnar, definierade i kategorierna O1, O2, O3 och O4 i direktiv 70/156/EEG.

- Metall- eller plastytor, inbegripet ytor på flygplan, fartyg, tåg osv.

- Träytor.

- Textil-, väv-, folie- och pappersytor.

- Läder.

Hit räknas inte beläggning av substrat med metall genom elektrofores och kemisk sprutteknik. Om samma artikel under beläggningen också trycks genom någon teknik, anses tryckningen som en del av beläggningsverksamheten. Tryckning som genomförs som en separat verksamhet skall dock inte ingå, men kan omfattas av det här direktivet om verksamheten ligger inom räckvidden för detta.

Bandlackering:

- All verksamhet där bandstål, rostfritt stål, belagt stål, kopparlegeringar eller aluminiumband beläggs med ett filmbildande skikt eller laminat i en kontinuerlig process.

Kemtvätt:

- All industriell eller kommersiell verksamhet som innebär att flyktiga organiska föreningar används i en anläggning för att rengöra kläder, inredning och liknande konsumtionsvaror med undantag för manuellt borttagande av fläckar i textil- och beklädnadsindustrin.

Skotillverkning:

- All verksamhet som innebär tillverkning av kompletta skor eller delar av sådana.

Framställning av beläggningspreparat, lacker, tryckfärg och lim:

- Framställning av ovanstående slut- och mellanprodukter, om de senare framställs på samma plats, genom att blanda pigment, hartser och lim med organiska lösningsmedel eller annat bärarmaterial, inbegripet dispergering och predispergering, justering av viskositet och färgton och emballering av slutprodukten.

Framställning av farmaceutiska produkter:

- Kemisk syntes, fermentering, extrahering, formulering och färdigställande av farmaceutiska produkter och tillverkning av mellanprodukter, om den utförs på samma plats.

Tryckning:

- All reproduktionsverksamhet för text och/eller bild där tryckfärg med hjälp av en bildbärare överförs till en yta av något slag. I verksamheten ingår tillhörande lackerings-, beläggnings- och lamineringsteknik. Endast följande underprocesser omfattas av det här direktivet:

- Flexografi en tryckverksamhet i vilken det används en bildbärare av gummi eller elastiska polymerer på vilken tryckområdena på bildbäraren är upphöjda, varvid används flytande tryckfärger som torkar genom avdunstning.

- Rulloffset med heatset-färg en rulltryckverksamhet i vilken det används en bildbärare där tryckområdena och icke-tryckområdena är på samma nivå, och rulltryckning innebär att materialet som skall tryckas matas in i maskinen från en rulle och inte som separata ark. Icke-tryckområdet är så behandlat att det absorberar vatten och alltså är färgavvisande. Tryckområdet är så behandlat att det tar upp och överför färg till den yta som skall tryckas. Avdunstning sker i en ugn där varmluft används för att hetta up det tryckta materialet.

- Laminering i samband med tryckverksamhet vidhäftning av två eller flera flexibla material för framställning av laminat.

- Djuptryck av publikationer rotogravyrtryckverksamhet för tryckning av tidskrifter, broschyrer, kataloger och liknande produkter med hjälp av toluenbaserade tryckfärger.

- Rotogravyr en tryckverksamhet i vilken det används en cylindrisk bildbärare där tryckområdet är nedsänkt under icke-tryckområdet, varvid används flytande tryckfärger som torkar genom avdunstning. Fördjupningarna fylls med färg och överskottsfärgen avlägsnas från icke-tryckområdet innan tryckytan kommer i kontakt med cylindern och färgen i fördjupningarna avsätts på den.

- Rotationsscreentryck en rulltryckverksamhet i vilken färgen överförs till tryckytan genom att den pressas genom en porös bildbärare, där tryckområdet är öppet och icke-tryckområdet är täckt, varvid används flytande färger som torkar endast genom avdunstning. Rulltryckning innebär att materialet som skall tryckas matas in i maskinen från en rulle och inte som separata ark.

- Lackering en verksamhet i vilken lack eller ett limskikt anbringas på ett flexibelt material för senare förslutning av emballaget.

Förädling av gummi:

- All verksamhet som innebär blandning, malning, kalandrering, extrudering och vulkanisering av naturgummi eller syntetiskt gummi och kompletterande förfaranden genom vilka naturgummi eller syntetiskt gummi omvandlas till en färdig produkt.

Ytrengöring:

- All verksamhet, med undantag av kemtvätt, men inbegripet avfettning, där föroreningar på materialytor avlägsnas med hjälp av organiska lösningsmedel. En rengöringsverksamhet i vilken det ingår ett eller flera rengöringssteg före eller efter en annan verksamhet skall betraktas som en enda ytrengöringsverksamhet. Denna verksamhet avser inte rengöring av utrustningen utan rengöring av produktytor.

Utvinning av vegetabiliska oljor och animaliskt fett och raffinering av vegetabiliska oljor:

- All verksamhet som gäller utvinning av vegetabiliska oljor från fröer och andra vegetabiliska ämnen, beredning av torra återstoder för framställning av djurfoder, rening av fetter och vegetabiliska oljor utvunna ur fröer, vegetabiliskt material och/eller animaliskt material.

Fordonsreparationslackering:

- All industriell eller kommersiell beläggningsverksamhet och därtill hörande avfettningsverksamhet som utför

- lackering av vägfordon, såsom de definieras i direktiv 70/156/EEG, eller en del av dessa, till följd av reparation, underhåll eller dekoration som sker utanför tillverkningsanläggningar eller

- ursprunglig lackering av vägfordon, såsom de definieras i direktiv 70/156/EEG eller en del av dessa, med material som är avsedda för reparationslackering om detta sker på annan plats än den ursprungliga produktionslinjen eller

- lackering av släpvagnar (inbegripet påhängsvagnar) (kategori O).

Beläggning av lindningstråd:

- All beläggningsverksamhet som avser metalledare som används för lindning av spolar till transformatorer och motorer osv.

Träimpregnering:

- All verksamhet som innebär att virke konserveras.

Trä- och plastlaminering:

- All verksamhet som innebär vidhäftning av trä och/eller plast för framställning av laminatprodukter.

(1) EGT L 42, 23.2.1970, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 97/27/EG (EGT L 233, 25.8.1997, s. 1).

BILAGA IIA

I. TRÖSKELVÄRDEN OCH UTSLÄPPSKONTROLL

>Plats för tabell>

II. FORDONSLACKERINGSINDUSTRIN

Gränsvärdena för totala utsläpp uttrycks i gram utsläppta lösningsmedel i förhållande till produktens kvadratmeteryta och i kilogram utsläppta lösningsmedel i förhållande till karosseriet.

Ytan på en produkt i nedanstående tabell definieras på följande sätt:

- Den yta som beräknas på den totala genom elektrofores behandlade ytan och ytan på delar som eventuellt tillkommer i senare skeden av beläggningsprocessen och som beläggs med samma material som används för den berörda produkten, eller den totala ytan på den produkt som ytbehandlas i anläggningen.

Ytan på den genom elektrofores behandlade ytan beräknas med hjälp av följande formel:

>NUM>2 × produkthöljets totalvikt

>DEN>metallplåtens genomsnittstjocklek × metallplåtens täthet

Denna metod skall också användas för andra ytbehandlade plåtdelar.

Datorstödd konstruktion eller andra motsvarande metoder skall användas för beräkning av ytan på tillkommande delar eller den totala yta som beläggs i anläggningen.

Gränsvärdet för totala utsläpp i nedanstående tabell gäller alla processteg som utförs i samma anläggning från beläggning genom elektrofores eller någon annan beläggningsprocess, till den avslutande vaxningen och poleringen av ytskiktet och lösningsmedel som används vid rengöring av processutrustningen, inklusive sprutboxar och annan fast utrustning, både under produktionstiden och vid annan tidpunkt. Gränsvärdet för totala utsläpp uttrycks som den totala massan av organiska lösningsmedel per m² av den belagda produktens totala yta och som den totala massan av organiska lösningsmedel per fordonskaross.

>Plats för tabell>

Anläggningar för fordonslackering i vilka lösningsmedelsförbrukningen ligger under de tröskelvärden som anges i ovanstående tabell skall uppfylla kraven för fordonsreparationslackering i bilaga IIA.

BILAGA IIB

MINSKNINGSPLAN

1. Principer

Syftet med minskningsplanen är att göra det möjligt för verksamhetsutövaren att genom andra metoder åstadkomma utsläppsminskningar motsvarande dem som skulle ha uppnåtts om gränsvärdena för utsläpp hade tillämpats. I detta syfte får verksamhetsutövaren använda en valfri minskningsplan som är särskilt utformad för hans anläggning, förutsatt att en motsvarande minskning av utsläppen uppnås. Medlemsstaterna skall, i enlighet med artikel 11 i det här direktivet rapportera till kommissionen om de framsteg som uppnås när det gäller att uppnå samma minskning av utsläppen, inbegripet erfarenheterna av tillämpningen av minskningsplanen.

2. Praktik

Följande plan kan tillämpas vid användning av beläggningar, lack, lim eller tryckfärg. Om följande metod är olämplig kan den behöriga myndigheten tillåta en operatör att tillämpa en alternativ undantagsplan som på tillfredsställande sätt uppfyller de principer som redovisas här. Genom planens utformning tas det hänsyn till följande fakta:

i) Om ersättningsämnen som endast innehåller en liten mängd eller inget lösningsmedel alls fortfarande håller på att utvecklas, måste operatören ges en förlängd frist för att genomföra sina minskningsplaner.

ii) Referenspunkten för minskade utsläpp bör i så stor utsträckning som möjligt motsvara de utsläpp som skulle ha skett om ingen åtgärd för minskning hade vidtagits.

Följande plan skall användas för anläggningar för vilka en konstant halt av fasta ämnen kan förutsättas och användas för att fastställa referenspunkten för minskade utsläpp.

i) Operatören skall lägga fram en minskningsplan för utsläpp som särskilt omfattar minskningar av den genomsnittliga halten av tillförda lösningsmedel och/eller en ökning av effektiviteten vid användning av fasta ämnen för att uppnå en minskning av de totala utsläppen från anläggningen till en bestämd procentsats av de årliga referensutsläppen, det så kallade utsläppsmålet. Detta måste ske inom följande tidsram:

>Plats för tabell>

ii) Det årliga referensutsläppet skall beräknas på följande sätt:

a) Den totala massan av fasta ämnen i den årligen konsumerade mängden beläggning och/eller tryckfärg, lack eller lim bestäms. Fasta ämnen är alla ämnen i beläggningar, tryckfärg, lack och lim som blir fasta då vattnet eller de flyktiga organiska föreningarna har avdunstat.

b) De årliga referensutsläppen beräknas genom att den massa som bestämts i punkt a multipliceras med motsvarande faktor i nedanstående tabell. De behöriga myndigheterna får justera dessa faktorer för enskilda anläggningar för att återspegla en påvisad effektivitetsökning vid användning av fasta ämnen.

>Plats för tabell>

c) Utsläppsmålet är lika med det årliga referensutsläppet multiplicerat med en procentsats motsvarande

- (gränsvärdet för flyktiga utsläpp + 15) för anläggningar som omfattas av punkt 6 och det lägre tröskelvärdet för punkterna 8 och 10 i bilaga IIA,

- (gränsvärdet för flyktiga utsläpp + 5) för alla andra anläggningar.

d) Kraven är uppfyllda om det faktiska utsläppet av lösningsmedel som fastställs enligt planen för hantering av lösningsmedel är mindre än eller lika med utsläppsmålet.

BILAGA III

PLAN FÖR HANTERING AV LÖSNINGSMEDEL

1. Inledning

Denna bilaga innehåller riktlinjer för upprättandet av en plan för hantering av lösningsmedel. I den fastställs en definition av de gällande principerna (punkt 2) och ramarna för massbalansen (punkt 3) samt riktlinjer i fråga om kraven för kontroll av överensstämmelse (punkt 4).

2. Principer

Syftet med planen för hantering av lösningsmedel är följande:

i) Att kontrollera överensstämmelse med kraven enligt artikel 9.1.

ii) Att fastställa framtida minskningsalternativ.

iii) Att göra uppgifter om lösningsmedelsförbrukning, utsläppen av lösningsmedel och överensstämmelsen med kraven i detta direktiv tillgängliga för allmänheten.

3. Definitioner

Följande definitioner utgör ramen för bestämning av massbalans.

Tillförda organiska lösningsmedel (input) (I):

I1. Mängden organiska lösningsmedel eller mängden av dem i inköpta beredningar som tillförs processen under den tidsperiod för vilken massbalansen beräknas.

I2. Mängden organiska lösningsmedel eller mängden av dem i återvunna och återanvända beredningar som tillförs processen. (Det återvunna lösningsmedlet räknas varje gång det används i verksamheten.)

Utsläppta organiska lösningsmedel (output) (O):

O1. Utsläpp i avgaser.

O2. Förlust av organiska lösningsmedel i vatten, med hänsyn till behandlingen av spillvatten, vid beräkning av O5 om så är lämpligt.

O3. Mängden organiska lösningsmedel som blir kvar som förorening eller återstod i produkter som framställs i processen.

O4. Utsläpp av ouppsamlade organiska lösningsmedel i luften. I dessa utsläpp ingår vanlig rumsventilation där luft släpps ut i utomhusmiljön genom fönster, dörrar, ventilationskanaler och liknande öppningar.

O5. Förlust av organiska lösningsmedel och/eller organiska föreningar på grund av kemiska eller fysiska reaktioner (inklusive sådana som destrueras genom t.ex. förbränning eller annan behandling av avgaser eller spillvatten eller samlas upp, t.ex. genom adsorption, förutsatt att de inte omfattas av O6, O7 eller O8).

O6. Organiska lösningsmedel som ingår i uppsamlat avfall.

O7. Organiska lösningsmedel eller organiska lösningsmedel ingående i beredningar som säljs eller är avsedda att säljas som en produkt med kommersiellt värde.

O8. Organiska lösningsmedel som ingår i beredningar som återvunnits för återanvändning, men inte som input i processen, förutsatt att de inte omfattas av O7.

O9. Organiska lösningsmedel som släpps ut på annat sätt.

4. Riktlinjer för användning av planen för hantering av lösningsmedel för kontroll av överensstämmelse

Det sätt på vilket planen för hantering av lösningsmedel kommer att användas beror på det särskilda krav som skall verifieras enligt följande:

i) Verifikation av överensstämmelse med minskningsalternativet i bilaga IIB, med ett gränsvärde för totala utsläpp uttryckt i utsläpp av lösningsmedel per produktenhet, eller angivet på annat sätt i bilaga IIA.

a) För alla verksamheter för vilka bilaga IIB skall tillämpas bör planen för hantering av lösningsmedel göras upp årligen för att fastställa förbrukningen (C). Denna kan beräknas enligt följande ekvation:

C = I1 - O8

Parallellt med denna skall fasta ämnen som används vid beläggning också beräknas för att få fram det årliga referensutsläppet och utsläppsmålet.

b) För bedömning av överensstämmelse med ett gränsvärde för totala utsläpp uttryckt i utsläpp av lösningsmedel per produktenhet eller angivet på annat sätt i bilaga IIA skall planen för hantering av lösningsmedel göras upp årligen för bestämning av utsläppen (U). Utsläppen kan beräknas enligt följande ekvation:

E = F + O1

där F är de flyktiga utsläppen enligt definitionen i punkt ii a nedan. Utsläppssiffran skall sedan delas med motsvarande produktparameter.

c) För bedömning av överensstämmelse med kraven i artikel 5.5 b ii skall planen för hantering av lösningsmedel göras upp årligen för bestämning av de totala utsläppen från alla berörda verksamheter, varefter den siffran skall jämföras med de totala utsläpp som skulle ha blivit följden om kraven i bilaga II hade uppfyllts individuellt för varje verksamhet.

ii) Bestämning av flyktiga utsläpp för jämförelse med värden för flyktiga utsläpp i bilaga IIA:

a) Metod

De flyktiga utsläppen kan beräknas enligt följande ekvation:

F = I1 - O1 - O5 - O6 - O7 - O8

eller

F = O2 + O3 + O4 + O9

Denna mängd kan bestämmas genom direkt mätning av mängderna. Alternativt kan en motsvarande beräkning utföras på annat sätt, t.ex. med hjälp av processens uppsamlingskapacitet.

Värdet för flyktiga utsläpp uttrycks som en del av de tillförda organiska lösningsmedlen som kan beräknas enligt följande ekvation:

I = I1 + I2

b) Frekvens

De flyktiga utsläppen kan bestämmas genom en kort men omfattande serie mätningar. Mätningarna behöver inte upprepas förrän utrustningen ändras.