31998D0004

98/4/EKSG: Kommissionens beslut av den 26 november 1997 om ett tillämpningsförfarande i enlighet med artikel 65 i Parisfördraget (Mål IV/36.069 Wirtschaftsvereinigung Stahl) (Endast den tyska texten är giltig)

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 001 , 03/01/1998 s. 0010 - 0021


KOMMISSIONENS BESLUT av den 26 november 1997 om ett tillämpningsförfarande i enlighet med artikel 65 i Parisfördraget (Mål IV/36.069 Wirtschaftsvereinigung Stahl) (Endast den tyska texten är giltig) (98/4/EKSG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (Parisfördraget), särskilt artikel 65 i detta,

med beaktande av den skriftliga anmälan som den 28 maj 1996 lades fram av Wirtschaftsvereinigung och sexton av dessa medlemmar,

med beaktande av de upplysningar som i enlighet med artikel 47 i Parisfördraget meddelades kommissionen den 24 september 1996,

med beaktande av de skriftliga synpunkter som med stöd av artikel 36 i Parisfördraget lades fram i parternas namn och på deras vägnar den 29 april 1997, och efter att ha noterat att parterna per brev av den 12 maj 1997 har avstått från rätten att lägga fram muntliga synpunkter, och

med beaktande av följande:

I. BAKGRUND

A. FÖRFARANDE

(1) Den 28 maj 1996 anmälde Wirtschaftsvereinigung Stahl, branschorganisation för den tyska stålindustrin, och dess 16 medlemmar ett system för informationsutbyte till kommissionen.

En skriftlig varning tillsändes till organisationen den 8 juli 1996. Ett förfrågan om upplysningar med stöd av artikel 47 i Parisfördraget skickades till parterna med hänsyn till anmälans ytterst kortfattade innehåll och efter ett möte mellan parterna den 31 juli. Svaret innehöll främst alla frågeformulären 2-71, 2-72, 2-73 och 2-74 för de 16 berörda företagen och de fyra senaste åren. Sedan svaret analyserats delgav kommissionen parterna ett meddelande om invändningar den 4 mars 1997.

Parterna lade fram sina synpunkter den 29 april 1997. De ifrågasatte på intet vis de nedan redovisade förhållanden som tas upp i meddelandet om invändningar, och hävdade samtidigt uppfattningen att dessa förhållanden inte utgör en överträdelse av konkurrensreglerna.

B. PARTERNA

(2) Bakom anmälan står 16 tyska stålproducenter (1) och den branschorganisation som dessa tillhör, Wirtschaftsvereinigung Stahl.

(3) Wirtschaftsvereinigung Stahl (hädanefter kallad WV) är en organisation som bland sina medlemmar räknar nästan alla tyska stålföretag samt ett antal belgiska och luxemburgska associerade medlemmar.

Organisationens syfte är att värna om medlemmarnas gemensamma intressen. Till dess uppgifter hör främst att informera medlemmarna och företräda dessa gentemot nationella myndigheter och gemenskapsorgan.

WV är medlem av Eurofer, en sammanslutning av stålföretag i gemenskapen och nationella sammanslutningar för europeiska stålföretag.

(4) De 16 företag som står bakom anmälan tillhör sex olika koncerner, nämligen Usinor, Cockerill-Sambre, Preussag, Arbed, Thyssen och Krupp.

(5) AG der Dillinger Hüttenwerke (hädanefter kallat DH), tillverkar olegerat och legerat stål (med undantag för rostfritt stål) som företaget förädlar till varmvalsade platta produkter. Det franska företaget Usinor, som genom sina dotterbolag framställer stålprodukter av alla typer och kvaliteter, äger 48,75 % av DH:s aktiekapital. Usinor är den andra ståltillverkaren i gemenskapen och den fjärde i världen. Usinor har egen eller delad kontroll över följande ståltillverkningsföretag (inklusive slutprodukter):

- I Frankrike: Sollac SA, Creusot Loire Industrie, Unimétal, Ascométal, Imphy, Lorfonte, Ugine, Ugine Savoie, GTS, Allevard, Fortech och Tecphy.

- I Tyskland: DH och dess dotterbolag Rogesa.

- I Spanien: Sidmed (tillsammans med luxemburgska ARBED), Galmed (tillsammans med luxemburgska ARBED och tyska Thyssen Stahl AG).

- I Portugal: Siderurgia Nacional Produtos Planos (tillsammans med nederländska Hoogovens, den åttonde tillverkaren av stål i Europa).

- I Italien: La Magona (tillsammans med italienska Lucchini).

- I Luxemburg: SA Train à Fil Esch - Schifflange och Sogerail.

DH är medlem av WV och Eurofer. Usinor deltar i Eurofer genom Franska stålförbundet.

(6) EKO Stahl GmbH (hädanefter kallat EKO) framställer olegerade och legerade stål (med undantag för rostfritt stål) som företaget förädlar till platta varmvalsade, kallvalsade och belagda produkter.

EKO är ett dotterbolag till det belgiska företaget Cockerill Sambre som genom sina dotterföretag tillverkar stålprodukter av alla typer och kvaliteter.

Cockerill-Sambre är den sjunde ståltillverkaren i gemenskapen med en mycket framskjuten position på marknaden för platta stålprodukter. Cockerill Sambre har egen eller delad kontroll över följande ståltillverkningsföretag (inklusive slutprodukter):

- I Belgien: Cockerill Sambre, Carlam, Segal (tillsammans med nederlänska Hoogovens och luxemburgska ARBED) samt Delloye Mathieu.

- I Tyskland: EKO.

- I Frankrike: Beautor, PUM och Haironville.

- I Luxemburg: Galvalange (med luxemburgska Arbed).

Cockerill Sambre deltar i Eurofer genom Belgiska stålindustrigruppen.

(7) Krupp Hoesch Stahl AG (2) (hädanefter kallat KHS) tillverkar direkt eller genom dotterbolag stålprodukter av alla typer och kvaliteter. KHS är den sjätte ståltillverkaren i gemenskapen. Tillsammans med Thyssen kontrollerar KHS Krupp Thyssen Nirosta och Rasselstein, vilka också står bakom anmälan (se nedan), och därutöver följande ståltillverkningsföretag (inklusive slutprodukter) i Tyskland: Hoesch Hohenlimburg, Krupp VDM, Krupp Edelstahlprofile, HSP Hoesch Spundwand och Profil.

KHS är medlem av WV och Eurofer.

(8) Krupp Thyssen Nirosta GmbH (hädanefter kallat KTN) tillverkar platta produkter i rostfritt stål. Med ungefär 40 % av marknaden för platta produkter är KTN den främste tillverkaren av rostfritt stål i Europa. KTN kontrollerar den ende italienske tillverkaren av platta produkter i rostfritt stål, Acciai Speciali Terni.

(9) Preussag Stahl AG (hädanefter kallat Preussag) är en tysk tillverkare av olegerade och legerade stål (med undantag för rostfritt stål) som till största delen förädlas till platta produkter och balkar.

Preussag är medlem av WV och Eurofer.

(10) Stahlwerke Bremen GmbH (hädanefter kallat Stahlwerke Bremen) tillverkar olegerade och legerade stål (med undantag för rostfritt stål) och förädlar dem till platta produkter. Stahlwerke Bremen är ett dotterbolag till det luxemburgska företaget ARBED som genom sina dotterbolag tillverkar stålprodukter av alla typer och kvaliteter. ARBED är den fjärde ståltillverkaren i gemenskapen. ARBED har egen eller delad kontroll över följande ståltillverkningsföretag (inklusive slutprodukter):

- I Luxemburg: Profilarbed, Laminoir de Dudelange, Galvalange (tillsammans med Cockerill Sambre (se ovan)), Ares, Giebel (tillsammans med Ewald Giebel).

- I Tyskland: Stahlwerke Bremen, Bregal (tillsammans med finska Rautaruukki och japanska Itoh) och Stahlwerke Thüringen.

- I Belgien: Sidmar, ALZ (rostfritt stål), Sikel, Segal (tillsammans med nederländska Hoogovens och belgiska Cockerill Sambre (se ovan)), Decosteel och Galtec (tillsammans med nederländska Hoogovens).

- I Frankrike: Stul.

- I Spanien: Aceralia.

Stahlwerke Bremen är medlem av WV och Eurofer. ARBED deltar i Eurofer genom Luxemburgs stålindustrigrupp.

(11) Thyssen Stahl AG (3) (hädanefter kallat Thyssen) tillverkar direkt eller genom dotterbolag stålprodukter av alla typer och kvaliteter. Thyssen är den femte ståltillverkaren i gemenskapen. Förutom KTN (se ovan) och Rasselstein (se nedan) som också de är anmälande part och som Thyssen kontrollerar tillsammans med KHS, har Thyssen egen eller delad kontroll över följande ståltillverkningsföretag (inklusive slutprodukter):

- I Tyskland: Roehrenwerke Bous (tillsammans med Mannesmann), Rasselstein Hoesch GmbH, EBG Bochum, Stahlwerk Oberhausen GmbH, Walzdraht Hochfeld GmbH (4), WK Edelstahl Witten Krefeld GmbH.

- I Nederländerna: Nedstaal.

- I Spanien: Galmed (tillsammans med luxemburgska ARBED och franska Usinor [se ovan]).

Thyssen är medlem av WV och Eurofer.

C. DEN ANMÄLDA ÖVERENSKOMMELSEN

(12) Den anmälda överenskommelsen gäller informationsutbyte. Enligt parterna är överenskommelsen informell (formlose Vereinbarung). Företagens deltagande är frivilligt.

1. Informationens art

(13) Utbytet gäller frågeformulären 2-71 till 2-74 EKSG (5) och tillverkarnas marknadsandelar i Tyskland. Frågeformulären har upprättats av kommissionen och skall med stöd av artikel 47 i Parisfördraget inlämnas till kommissionen för att den skall beredas möjlighet att "fullgöra de skyldigheter som åligger den enligt artikel 3 i Parisfördraget". De anmälande parterna har beslutat att informera varandra om följande:

- Tillverkarnas marknadsandelar på den tyska marknaden och inom gemenskapen för var och en av produkterna.

- Uppgifter om varje tillverkares leveranser av de olika EKSG-produkterna till var och en av medlemsstaterna (frågeformulär 2-71), alla kategorier sammanslagna.

- Uppgifter om varje tillverkares leveranser av olika EKSG-produkter till vissa tredje länder och per geografiskt område (frågeformulär 2-72).

- Stålleveranser per produkt på hemmamarknaden alltefter kvalitet och per industrigren (frågeformulär 2-73).

- Leveranser av vissa stålkvaliteter per produkt i var och en av medlemsstaterna (frågeformulär 2-74).

Utbytet gäller alltså uteslutande uppgifter om leveranser och marknadsandelar.

2. Uppgifternas sammansättning

(14) Alla uppgifter som utbyts är individuella. Alla deltagande i systemet tar del av den samlade informationen om övriga tillverkare, inklusive de rörande produkter de själva inte tillverkar.

(15) Marknadsandelarna beräknas genom att leveranserna för var och en av tillverkarna ställs mot de sammanlagda leveranserna i Tyskland som beräknas på följande vis:

Leveranser till Tyskland (frågeformulär 2-71)

+ Leveranser mellan medlemsstater (statistik från SBA (6))

+ Import från tredje land (dito)

± Statistiska rättelser

= Leveranser på den tyska marknaden

(16) Uppgifterna presenteras per produkt och leverantörsland. Genom att låta frågeformulären 2-71 och 2-74 överlappa varandra kan leveranserna indelas efter stålkvaliteter.

Man skiljer på 45 olika produkter och åtta stålkvaliteter.

Vad beträffar leveranserna på den tyska marknaden (frågeformulär 2-73) skiljer man på 28 olika industrisektorer.

3. Uppgifternas aktualitet

(17) Uppgifterna byts ut i slutet av den månad som följer på den period de avser. Det handlar alltså om en månatlig uppdatering av uppgifterna (en månad gamla).

4. Systemets struktur

(18) WV samlar in uppgifterna från de olika företagen, som skickar in dem på olika sätt (brev, e-post etc.). Uppgifterna är inte tillgängliga för tredje person.

WV:s anställda är självständiga gentemot medlemmarna. Uppgifterna diskuteras inte vid medlemmarnas sammankomster.

(19) Bara 16 av de 74 företagsmedlemmarna i WV har anmält sitt deltagande i systemet men WV:s uttalade mål är att alla på mer eller mindre kort sikt skall ansluta sig. De 16 anmälande företagen företräder 94 % av de tyska företagens leveranser av platta produkter och 27 % av leveranserna av långa produkter (häri ingår 100 % av leveranserna av stålspont och 80 % av leveranserna av järnvägsmateriel).

D. PRODUKTMARKNADERNA

1. Stålindustrin: allmänt

(20) Mellan 1977 och 1988 var stålindustrin i gemenskapen underställd mer eller mindre tvingande kvotsystem för produktion och leveranser och därtill hörande åtgärder gällande priser och utrikeshandel. Dessa ordningar upphörde den 30 juni 1988. Kommissionen införde emellertid ett övervakningssystem för produktion och leveranser från tillverkare i gemenskapen och tredje land. Inom ramen för detta system var varje företag skyldigt att anmäla sina leveranser till kommissionen. Systemet upphörde 1990. För att råda bot på den försämrade situationen inom stålsektorn införde kommissionen i mars 1993 (7) riktlinjer för produktion och leverans av stålprodukt på den inre marknaden. Dessa riktlinjer gick ut till alla företag för de produkter som ingick i deras produktion. Sedan kommissionen 1994 konstaterat en märkbar förbättring av situationen på stålmarknaden beslutades att låta åtgärden upphöra.

(21) Under de sju senaste åren har kommissionen vidare antagit två beslut om brott mot artikel 65 i Parisfördraget (beslut 90/417/EKSG (8) på området rostfritt stål och beslut 94/215/EKSG (9) på området balkar). De främsta stålindustrigrupperna inom gemenskapen var inblandade i dessa ärenden.

(22) Stålindustrin är mycket kapitalintensiv, särskilt inom sektorn för platta produkter. Det finns följaktligen stora inträdeshinder som sammanhänger med de höga investeringskostnader som krävs i inledningsskedet. De fasta kostnaderna är mycket höga. Stålindustrisektorn lider av kronisk överkapacitet, främst beroende på de höga utträdeshindren. I syfte att bidra till att minska dessa godkände kommissionen 1993 en finansieringsmekanism för att kunna dra ner på produktionskapaciteten för tunga profiler, varmvalsade band i rullar och kvartoplåtar (10).

(23) Ända in på 1980-talet var stålföretagen ofta statliga företag med mycket utpräglade nationella särdrag. Viktiga sammanslagningar och bildandet av nya företag har bidragit till uppkomsten av europeiska koncerner som etablerat sig i flera medlemsstater. Man kan dock konstatera att handelsflödet mellan medlemsstaterna är anmärkningsvärt stabilt.

(24) Med det undantaget att konsumtionen av rostfritt stål befinner sig i en tillväxtfas är stålmarknaderna i Europa mogna marknader. De olika tillverkarnas produkter är enhetliga. I regel har uppköparna ingen preferens för någon särskild leverantör; produkternas kvalitet är överblickbar och de olika parametrarna (leveranstider, transportkostnader) etc. enkla att jämföra.

(25) Med stöd av artikel 60 i Parisfördraget är stålföretagen skyldiga att offentliggöra sina prislistor. Denna skyldighet skall fullgöras genom att prislistorna skickas till kommissionen senast två vardagar innan de träder i kraft. Företagen är dessutom skyldiga att vidarebefordra dessa listor till alla intressenter som så begär.

Stålsektorn förfogar dessutom över ett stort antal detaljerade statistiska källor, beroende på den reglering den under lång tid varit föremål för.

2. De olika marknaderna för stålprodukter

(26) Stål framställs utifrån järnmalm ("konvertermetoden" (11)) eller skrot ("elektrostålsframställning" (12)). Ungefär 70 % av gemenskapens stålproduktion sker enligt konvertermetoden. Det stål som erhålls genom smältning av malm eller skrot (halvfabrikat i form av tackor, valsämnen och göt) är inte direkt användbart och måste valsas för att få sin slutgiltiga form och sina slutgiltiga egenskaper.

(27) Utifrån stålets form skiljer man på två huvudgrupper av produkter:

- Platta produkter i form av plåtar, eller rullar (bredband, bandstål). Produkter som enbart har varmvalsats kan i efterhand kallvalsas och beläggas (bleck, galvaniserad plåt). Merparten av de platta produkterna (med undantag för produkter i rostfritt stål) har tillverkats genom konvertermetoden. Platta produkter används för rörtillverkning, båtar, kopparslageri, byggnadsarbeten, bilar, förpackningar etc.

- Långa produkter: armeringsjärn, stångstål, balkar, profiler, valstråd. Långa produkter används exempelvis inom byggnadssektorn för tillverkning av skruvar, bultar och muttrar, tråddrageri etc.

(28) Utifrån stålets sammansättning skiljer man på olegerat stål, rostfritt och eldfast stål och övrigt legerat stål.

(29) De produkter som räknas upp i de frågeformulär som är föremål för anmälan hör till olika varumarknader såväl i fråga om egenskaper och användningsområde, som när det gäller den utrustning och det kunnande som krävs för att framställa dem. Man kan urskilja 23 varumarknader: halvfabrikat, tolv marknader för platta produkter och tio marknader för långa produkter.

a) Halvfabrikat

(30) När råstålet har stelnat antar det formen av stora block (tackor, valsämnen och göt) avsedda att valsas, det vill säga pressas mellan valsar som minskar deras grovlek och ger dem deras slutliga form. De flesta tillverkare av slutprodukter framställer stål för sina egna behov men säljer även en del av de halvfabrikat de framställer. Av de 152 miljoner ton råstål som framställdes år 1995 såldes ungefär 24 miljoner i form av halvfabrikat.

I Europa finns det över 125 företag och koncerner som framställer råstål. Marknaden är med andra ord splittrad.

b) Platta produkter

(31) Man kan urskilja tolv marknader för platta produkter:

Varmvalsade band i rullar och bandstål i olegerat stål: Dessa produkter kan säljas som de är (vilket gäller 40 % av produktionen) eller förädlas till kallvalsade plåtar som i sin tur kan säljas som de är eller beläggas.

Inom gemenskapen finns det tolv av varandra oberoende företag eller koncerner som producerar band i rullar. När det gäller förädling av dessa varmvalsade band i rullar till kallvalsade eller belagda plåtar (som motsvarar 60 % av produktionen) finns det i gemenskapen tio gemensamma företag, varav sex produktionskooperativ (som alltså inte fyller någon handelsfunktion) och endast sju av de tolv koncerner som nämns ovan är helt och hållet oberoende av varandra.

Varmvalsade band i rullar och bandstål i rostfritt stål: Det finns bara sex tillverkare i gemenskapen och de tre största står för 70 % av produktionen.

Varmvalsade band i rullar och bandstål i legerat stål (ej rostfritt): Det finns ett tiotal tillverkare i gemenskapen. De tyska företagen i Europa står för över hälften av de europeiska företagens leveranser.

Kallvalsade plåtar i olegerat stål: Kallvalsningen gör det möjligt att ytterligare minska produkternas grovlek och förse dem med särskilda egenskaper. De varmvalsade banden i rullar kallvalsas därefter. Två tredjedelar av de kallvalsade plåtarna beläggs därefter. Priset på kallvalsade plåtar är 25 % högre än priset på varmvalsade band i rullar. Endast sju av de 13 tillverkarna är helt och hållet oberoende av varandra.

Kallvalsade plåtar i rostfritt stål: Det finns endast sex tillverkare i gemenskapen och de tre största står för 70 % av produktionen.

Kallvalsade plåtar i legerat stål (ej rostfritt): Det finns ett tiotal tillverkare i gemenskapen. De tyska företagens leveranser i Europa utgör 37 % av leveranserna från europeiska företag.

Belagda plåtar (med undantag för förpackningsstål och förtennade plåtar): Över 90 % av alla belagda icke förtennade plåtar är galvaniserade. Närmare hälften av alla kallvalsade plåtar är belagda med ett annat metallskikt än tenn (genom doppning i smält metall eller elektrolys). Denna process ökar plåtens värde med ungefär 40 %.

Det finns omkring dussinet tillverkare i gemenskapen. Det finns tio gemensamma företag i gemenskapen, varav sex produktionskooperativ (alltså utan handelsfunktion) och endast fem av dessa tolv tillverkare är helt och hållet oberoende av varandra.

Förpackningsstål (eller förtennad plåt): Kallvalsade plåtar säljs förtennade, dvs. beläggs med ett skikt tenn som skyddar dem från oxidation. Värdestegringen genom förtenningen är i ungefär 60 %.

Det finns åtta tillverkare i gemenskapen varav de två största står för 45 % av gemenskapens produktion.

Kvartoplåtar och plåtar i olegerat stål: Det handlar om grova plåtar som inte rullas ihop. Det finns ett tjugotal företag eller koncerner i gemenskapen varav de tre största står för 44 % av produktionen.

Kvartoplåtar och plåtar i rostfritt stål: Det finns bara fem företag eller grupper i gemenskapen och de två största står för över 60 % av leveranserna i gemenskapen.

Kvartoplåtar i legerat stål (ej rostfritt): Det finns färre än 15 företag eller koncerner i gemenskapen. De tyska företagens leveranser utgör över hälften av de europeiska företagens leveranser inom gemenskapen.

Elektroplåtar: Det finns åtta företag eller koncerner inom gemenskapen varav de två största står för över 60 % av produktionen.

Alla marknader för platta produkter är alltså koncentrerade.

c) Långa produkter

(32) Man kan urskilja tio marknader för långa produkter.

Balkar och profiler för gruvkonstruktioner: Det finns ett tjugotal företag eller koncerner för balkar i gemenskapen varav de fyra största står för över 65 % av produktionen.

Valstråd i olegerat stål: Det finns ett fyrtiotal företag och koncerner i gemenskapen varav de fyra största står för över 40 % av produktionen.

Valstråd i rostfritt stål: Det finns åtta tillverkare i gemenskapen.

Valstråd i legerat stål (ej rostfritt): Det finns ett trettiotal företag eller koncerner i gemenskapen. De tyska företagens leveranser utgör 25 % av de europeiska företagens leveranser i gemenskapen.

Armeringsjärn: Det finns över 50 företag och koncerner i gemenskapen varav de fyra största står för mer än 40 % av produktionen.

Olegerat laminerat handelsstål: Det finns över 80 företag och koncerner inom gemenskapen. De fem största står för 40 % av produktionen.

Rostfritt laminerat handelsstål: Det finns ungefär 15 företag och koncerner inom gemenskapen.

Legerat laminerat handelsstål (ej rostfritt): I brist på mer exakta uppgifter kan man anta att en stor del av tillverkarna av laminerat handelsstål tillverkar såväl olegerade som legerade stål.

Järnvägsmateriel: Det finns ett tiotal företag och koncerner inom gemenskapen varav de tre största står för över hälften av produktionen.

Stålspont: Det finns bara fyra företag och koncerner inom gemenskapen.

De olika marknaderna för långa produkter har alltså splittrad struktur. Man kan skilja mellan mycket koncentrerade marknader (stålspont, balkar, järnvägsmateriel) och mer splittrade marknader (armeringsjärn, laminerat handelsstål, valstråd).

E. DEN GEOGRAFISKA MARKNADEN

(33) Flera beslut i enlighet med artikel 66 i Parisfördraget har fastställt att den relevanta marknaden för olika stålprodukter är gemenskapsmarknaden, främst på grund av frånvaron av handelshinder för handeln mellan gemenskapens medlemsstater och omfattningen av handeln mellan gemenskapens medlemsstater, som motsvarar 30 % av gemenskapsproducenternas totala leveranser i gemenskapen.

(34) Bedömningen bör dock nyanseras. Siffran på ca 30 % förklaras nämligen av att ett stort antal länder inte producerar hela skalan av produkter och att det finns länder med en alltför begränsad hemmamarknad för att den inhemske tillverkaren skall finna avsättning för sin produktion. När det finns en inhemsk tillverkare utgör dessutom leveranserna på hemmamarknaden över hälften av gemenskapstillverkarnas leveranser på samma marknad (13) och de övriga tillverkarnas marknadsandelar på varje marknad är ganska stabila över tiden.

F. DE TYSKA FÖRETAGENS STÄLLNING JÄMFÖRT MED ÖVRIGA FÖRETAG INOM GEMENSKAPEN

(35) De tyska företagens leveranser

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

G. FÖRBINDELSERNA TILL FÖRETAG I ÖVRIGA MEDLEMSLÄNDER

(36) Man måste därtill beakta att vissa av de tyska företagen ingår i de största europeiska stålföretagskoncernerna enligt följande:

- Brittiska British Steel kontrollerar Manstaedtwerke.

- Franska Usinor äger 48,75 % av DH.

- Belgiska Cockerill Sambre kontrollerar Eko Stahl.

- Luxemburgska Arbed kontrollerar Stahlwerke Bremen, Stahlwerke Thüringen och Bregal.

- Italienska Riva kontrollerar Henningsdorf och Brandenburger.

- Italienska Feralpi kontrollerar ESF Riesa.

- Finländska Rautaruukki kontrollerar Bregal med Arbed.

(37) På samma sätt har tyska företag etablerat sig i andra medlemsstater: Krupp och Thyssen i Italien (AST), Thyssen i Spanien (Galmed).

II. BEDÖMNING

A. ARTIKEL 65.1

1. Allmänna villkor

(38) I enlighet med artikel 65.1 i Parisfördraget är alla överenskommelser mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden, som är ägnade att inom den gemensamma marknaden, direkt eller indirekt, förhindra, inskränka eller snedvrida den normala konkurrensen förbjudna, särskilt sådana som består i att

a) fastställa eller bestämma priser,

b) inskränka eller kontrollera produktion, teknisk utveckling eller investeringar,

c) dela upp marknader, produkter, kunder eller försörjningskällor.

(39) Enligt det beslut som kommissionen redan fattat i ärendet UK Tractors (14) riskerar en överenskommelse om utbyte av känslig, färsk och individualiserad information att på en koncentrerad marknad, där inträdeshinder är stora, begränsa konkurrensen mellan företagen på denna marknad eftersom överenskommelsen ökar marknadens överblickbarhet på ett sådant sätt att varje självständig konkurrensåtgärd som ett företag gör omedelbart upptäcks av dess konkurrenter som är i stånd att vidta riktade motåtgärder. Genom att undanröja den dolda konkurrensen på marknaden begränsar informationsutbytet väsentligt nyttan av en konkurrensåtgärd för ett företag och tenderar att avskräcka det från att försöka öka sina marknadsandelar.

(40) Denna ståndpunkt bekräftades den 27 oktober 1994 av förstainstansrätten som i målet UK Tractors (15) bedömde att en allmän tillämpning av ett utbyte av exakta upplysningar med täta intervaller mellan de viktigaste operatörerna, rörande identifikation av registrerade fordon och registreringsort, på en oligopolistisk marknad med hög koncentration och där konkurrensen följaktligen redan är starkt begränsad och informationsutbytet underlättat, är av den arten att den avsevärt påverkar den konkurrens som kvarstår mellan de ekonomiska aktörerna. I ovan nämnda fall har nämligen det regelbundna och täta informationsutbytet om hur marknaden fungerar den effekten att alla konkurrenter med jämna mellanrum tar del av sina olika konkurrenters strategier och ställning på marknaden.

(41) Dessa slutsatser gäller artikel 85 i EG-fördraget, men kan överföras till artikel 65 i Parisfördraget, eftersom de båda fördragen delar en "gemensam inspiration", såsom domstolen påpekade i domen av den 18 maj 1962 (16). Dessutom gör kommissionen i normala fall en analog tolkning av förbudet i artiklarna 65.1 i Parisfördraget och 85.1 i EG-fördraget, särskilt när det gäller informationsutbyte mellan företag. I sitt meddelande (17) om överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden ifråga om företagssamarbete hade kommissionen en likartad syn på detta samarbete inom ramen för de båda fördragen.

2. Den anmälda överenskommelsens konkurrensbegränsande effekt

(42) Företagen har beslutat att byta ut frågeformulären EKSG 2-71, 2-72, 2-73 och 2-74 (se fotnot 5). De båda senare kan inte skiljas från det första, som därför är lämpligast att analysera i första hand.

a) Frågeformulär 2-71, 2-73 och 2-74

(43) Frågeformulär 2-71 gäller uppgifter om leveranser per typ av produkt och mottagarland i gemenskapen. Det är fråga om individuella uppgifter som är månatliga och aktuella. Uppgifterna är känsliga och konfidentiella såtillvida att man med deras hjälp kan fastställa de olika företagens ställning på marknaderna. Detta frågeformulär i kombination med frågeformulären 2-73 och 2-74 avslöjar varje företags strategi för de olika produkterna i varje medlemsstat (45 produkter, åtta kvaliteter) och mer exakt på den tyska marknaden (28 olika förbrukarindustrier).

(44) Hur det anmälda utbytet bedöms är direkt avhängigt den aktuella marknadens koncentration och kännetecken. Enligt rättspraxis (se ovan) är det klart fastställt att konkurrensbegränsningen är en följd av att utbytet på en oligopolistisk marknad ökar genomblickbarheten på sådant sätt att konkurrensen mellan deltagarna hämmas.

(45) Alla marknader för platta produkter såsom balkar, stålspont, järnvägsmateriel och valstråd i rostfritt stål är koncentrerade. Koncentrationen bör bedömas utifrån olika kriterier, särskilt antal tillverkare på marknaden, förekomsten av strukturella band dem emellan, de största företagens kumulerade marknadsandelar, inträdeshinder. I det här fallet är antalet tillverkare av platta produkter i Europa, balkar, stålspont, järnvägsmateriel och valstråd i rostfritt stål färre än 20 (se ovan). För alla dessa produkter överstiger de fyra största tillverkarnas samlade produktion hälften av den totala produktionen. Inträdeshindren är mycket stora på grund av sektorns kapitalintensitet. Det finns många strukturella band mellan stålindustrikoncernerna. Endast sju av de tolv tillverkarna av varmvalsade band i rullar och stålband och fem av de tolv tillverkarna av belagd plåt är exempelvis helt oberoende av varandra (se ovan). Dessa marknader kan alltså beskrivas som starkt koncentrerade marknader.

(46) På dessa koncentrerade marknader riskerar det ifrågavarande anmälda beslutet om informationsutbyte att inskränka konkurrensen. Att månatligen informera sina konkurrenter om leveranserna av varje produkt i olika medlemsstater och sina marknadsandelar på hemmamarknaden avskräcker från försök att vinna marknadsandelar. Konkurrenterna kommer nämligen att vara i stånd att identifiera vilket företag som försöker öka sina marknadsandelar och kan bemöta detta genom riktade motåtgärder. Det anmälda utbytet riskerar alltså att leda till att företagen avstår från grundläggande konkurrensåtgärder som består i att öka sina marknadsandelar. Den tidsfrist under vilken ett företag kan få fördelar av en konkurrensåtgärd begränsas kraftigt av utbytets täta periodicitet och de utväxlade uppgifternas aktualitet. Genom att undanröja den kvardröjande dolda konkurrensen på marknader som kännetecknas av låg grad av öppenhet, relativt stabila handelsflöden mellan medlemsstaterna, homogena produkter och konstant överkapacitet, gör den anmälda överenskommelsen det högst troligt att förhållanden utvecklas som leder till en frysning av marknadsandelarna.

(47) De företag som träffat överenskommelsen svarar för närmare en fjärdedel av gemenskapsleveranserna i gemenskapen. Det anmälda informationsutbytet riskerar att väsentligt inskränka konkurrensen. Denna effekt är ännu tydligare på den tyska marknaden där företagen svarar för mellan hälften och tre fjärdedelar av gemenskapsleveranserna.

(48) Det är värt att notera att några av dessa produkter (balkar, kornorienterade elektroplåtar, förpackningsstål, de flesta produkter i rostfritt stål) har endast en anmälande tillverkare. De företag som denna tillverkare skulle kunna meddela uppgifterna till om sina leveranser är inte verksamma på samma varumarknad, varför utbytet inte orsakar någon direkt konkurrensbegränsning. Vissa av företagen som tar emot uppgifterna, men som inte konkurrerar med uppgiftslämnaren, kontrolleras emellertid av företag som själva kontrollerar konkurrentföretag till uppgiftslämnaren. Det finns ingen garanti för att dessa ytterst känsliga uppgifter inte når sådana konkurrenter.

Med beaktande av det föregående anser kommissionen att utbytet av frågeformulären 2-71, 2-73 och 2-74 är konkurrensbegränsande för följande produkter.

>Plats för tabell>

(49) På övriga varumarknader är ett stort antal företag verksamma. I sådana fall är det inte lika uppenbart att utbyte av känsliga upplysningar verkar konkurrensinskränkande. Följaktligen finns det inga invändningar mot det anmälda utbytet avseende följande produkter: halvfabrikat, laminerade handelsstål, armeringsjärn, valstråd (med undantag för valstråd i rostfritt stål).

b) Frågeformulär 2-72

(50) Kommissionen har inga invändningar vad beträffar utbyte av detta frågeformulär.

3. Parternas argument

(51) Till stöd för sin anmälan har parterna lagt fram en rättslig utredning och två ekonomiska utredningar. Nedan presenteras de framförda huvudargumenten.

Uppgifternas aktualitet

(52) I sin anmälan hävdar parterna att "utbytet begränsar sig till att meddela uppgifter om kvantiteter; inga uppgifter om pris eller omsättning skall utväxlas. De utbytta uppgifterna berör endast förflutna förhållanden på marknaden och inte i något fall framtida förhållanden".

På en marknad med stabil efterfrågan, vilket är fallet på de berörda varumarknaderna, kan emellertid konkurrenternas framtida handlande i stor utsträckning förutses på grundval av deras tidigare förfaranden. Att studera konkurrenternas beteende och deras tidigare resultat ligger till grund för alla konkurrensinskränkningar överenskommelsen orsakar, såsom dessa beskrivits ovan. Ju mer exakta och aktuella uppgifterna är om sålda partier och marknadsandelar, desto större är deras inverkan på företagens framtida beteende på marknaden.

Icke desto mindre är det riktigt att uppgifterna om tidigare förfaranden efter en viss tid endast har värde som referens och förlorar allt reellt inflytande över framtida beteenden (18). I det aktuella fallet måste de utväxlade uppgifterna kallas aktuella om de avser en tidigare period som är kortare än ett år (dvs. en månad).

Bevis på konkurrensbegränsande effekter

(53) De anmälande parterna försäkrar att "det anmälda informationsutbytet inte faller under artikel 65.1 i Parisfördraget eftersom det inte syftar till eller får till effekt att begränsa konkurrensen".

Kommissionen anser att man utöver de omedelbara och synliga konsekvenserna av en överenskommelse måste beakta dess indirekta verkningar och det förhållande att den kan skapa en struktur som riskerar att användas för ändamål som kan skada konkurrensen. I enlighet härmed bör artikel 65.1 i Parisfördraget tolkas som att den inkluderar verkningar som indirekt kan skada konkurrensen, då den syftar till att upprätthålla en effektiv konkurrensstruktur. Detta syfte är särskilt viktigt på en starkt koncentrerad marknad där en överenskommelse om informationsutbyte skapar en överblickbar struktur som hindrar all dold konkurrens. Den omständighet att kommissionen inte är i stånd att fastställa om en aktuell påverkan av marknaden skett inverkar alltså inte på lösningen av tvisten då artikel 65.1 i Parisfördraget förbjuder såväl direkta som indirekta konkurrensstridiga effekter, förutsatt att dessa är tillräckligt märkbara.

Domen UK Tractors

(54) Parterna anser att förstainstansrättens dom i målet mot Tractors delvis ger kommissionen orätt.

Enligt den rättsliga undersökning som lades fram till stöd för anmälan gick förstainstansrätten endast delvis på kommissionens linje i målet UK Tractors, genom att den krävde att utbytet för att utgöra ett brott mot artikel 85.1 måste äga rum på en koncentrerad marknad på vilken konkurrensen redan dämpats.

Kommissionen anser att denna läsning är oriktig. I detta mål bedömde förstainstansrätten (19) att en allmän tillämpning av ett utbyte av exakta upplysningar med täta intervaller mellan de viktigaste operatörerna, rörande identifikation av registrerade fordon och registreringsort, på en oligopolistisk marknad med hög koncentration som den ifrågavarande och där konkurrensen följaktligen redan är starkt begränsad och informationsutbytet underlättat, är av den arten att den avsevärt påverkar den konkurrens som kvarstår mellan de ekonomiska aktörerna.

Den skadliga konkurrensbegränsningen har i det aktuella fallet alltså inte ansetts utgöra ett ytterligare villkor för tillämpningen av artikel 85.1 utan en logisk konsekvens av den ifrågavarande marknadens oligopolistiska karaktär.

Konkurrens på den relevanta marknaden

(55) Med samma resonemang som i ovanstående argument har parterna lagt fram en ekonomisk undersökning för kommissionen, som skall visa att konkurrensen är livlig på stålindustrimarknaden.

(56) Denna utredning skiljer inte mellan de olika varumarknaderna som likväl har ytterst olika kännetecken (marknadens grad av koncentration, produktionskapacitetens utnyttjandegrad, prisutveckling, inträdeshinder främst beroende på de fasta kostnadernas olika betydelse, kostnader för transporter etc.). Med beaktande av dessa olika faktorers betydelse för att bedöma den anmälda överenskommelsens konkurrensbegränsande verkan, saknar den framlagda utredningen egentlig relevans i det aktuella fallet.

Förekomsten av information om kvantiteter i andra ekonomiska sektorer

(57) Parterna har som stöd för sin anmälan lagt fram en utredning som försöker visa att tillgången till aktuell och individualiserad information inom konsumtionsvarusektorn verkar konkurrensbefrämjande och att det anmälda utbytet följaktligen skulle få gynnsam inverkan på konkurrensen.

(58) Det finns två huvudorsaker till att detta argument inte är giltigt. Först och främst är det inte frågan om överenskommelser om informationsutbyte mellan konkurrenter som riskerar att falla under artikel 65 i Parisfördraget eller 85 EG-fördraget. De specialiserade instituten genomför enkäter på grundval av undersökningar på försäljningsstället. Vidare säljs informationen genom opinionsinstitut och utväxlas inte mellan konkurrenter. Oavsett hur tillförlitliga dessa undersökningar är handlar det om en tjänst som tillhandahålls av tredje man och inte om en överenskommelse som kan tänkas bedömas med avseende på artikel 65 i Parisfördraget.

4. Tillämpligheten av artikel 65.1

(59) I ett meddelande av 31 december 1994 (20) om att överge de kvartalsvisa riktlinjerna om produktion och leveranser av stålprodukter, påminde kommissionen företagen och deras organisationer om att det enligt artikel 65.1 är förbjudet att ersätta de kompletterande åtgärder som fram till dess genomförts av kommissionen med ett privat system för utbyte av samma eller motsvarande information.

(60) Bytet av frågeformulären 2-71 och 2-73 strider mot artikel 65.1 genom att det upprättar ett system för informationsutbyte baserat på individuella och aktuella uppgifter om leveranser och marknadsandelar inom områdena platta produkter, balkar, stålspont och järnvägsmateriel.

(61) Utbytet av formulär 2-74 strider mot artikel 65.1 för ovan nämnda produkter samt valstråd.

B. ICKE-TILLÄMPLIGHETEN AV ARTIKEL 65.2

(62) Eftersom den anmälda överenskommelsen varken är en överenskommelse om specialisering eller om gemensamma inköp och försäljningar, kan den inte tillåtas av kommissionen på grundval av artikel 65.2.

C. TILLÄMPLIGHETEN AV ARTIKEL 65.5

(63) I enlighet med artikel 65.5 får kommissionen fastställa böter och viten för företag som träffat en ogiltig överenskommelse, tillämpat eller sökt tillämpa en ogiltig överenskommelse eller ett ogiltigt beslut eller som tillämpar förfaranden som strider mot bestämmelserna i punkt 1.

(64) I det aktuella fallet har parterna försäkrat att de inte har genomfört den anmälda överenskommelsen till följd av den skriftliga varning som kommissionen skickade till dem den 8 juli 1996. Det finns alltså ingen anledning att fastställa några böter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Överenskommelsen om informationsutbyte i enlighet med anmälan av den 28 maj 1996 bryter mot artikel 65 i Parisfördraget i det att den omfattar utväxling av frågeformulären 2-71, 2-73 och 2-74 för platta produkter, balkar, stålspont, järnvägsmateriel och valstråd i rostfritt stål.

Artikel 2

Den överenskommelse om informationsutbyte som anmäldes den 28 maj 1996 uppfyller inte villkoren för att beviljas tillstånd enligt artikel 65.2.

Artikel 3

Wirtschaftsvereinigung Stahl och de 16 anmälande företagen skall avstå från att genomföra den anmälda överenskommelsen.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till:

Wirtschaftsvereinigung Stahl

Breitestraße 69

D-40213 Düsseldorf

AG der Dillinger Hüttenwerke

Postfach 1580

D-66748 Dillingen

EKO Stahl GmbH

Werkstraße 1

D-15890 Eisenhüttenstadt

Krupp Hoesch Stahl AG

Eberhardstraße 12

D-44145 Dortmund

Krupp Thyssen Nirosta GmbH

Alleestraße 165

D-44793 Bochum

Preussag Stahl AG

Eisenhüttenstraße 99

D-38239 Salzgitter

Stahlwerke Bremen GmbH

Auf den Delben 35

D-28237 Bremen

Thyssen Stahl AG

Kaiser-Wilhelm-Straße 100

D-47166 Duisburg.

Utfärdat i Bryssel den 26 november 1997.

På kommissionens vägnar

Karel VAN MIERT

Ledamot av kommissionen

(1) De 16 anmälande företagen markeras med fetstil.

(2) Genom sitt beslut av den 28 juli 1997 beviljade kommissionen med stöd av artikel 66 EKSG sitt tillstånd till att koncentrera verksamheten för företagen Thyssen Stahl AG och Krupp Hoesch Stahl AG inom sektorn för platta kolstålprodukter.

(3) Se fotnot 2.

(4) Efter det att anmälan ingivits har det här förvärvats av gruppen ISPAT.

(5) Kommissionens beslut nr 1566/86/EKSG (EGT L 141, 28.5.1986, s. 1), senast ändrat genom beslut nr 3641/92/EKSG (EGT L 376, 22.12.1992, s. 1). Dessa uppgifter har behandlats av EU:s statistikkontor. De är godkända och ligger till grund för utarbetandet av detaljerad statistik.

(6) Statistisches Bundesamt.

(7) EGT C 83, 24.3.1993, s. 6.

(8) EGT L 220, 15.8.1990, s. 28.

(9) EGT L 116, 6.5.1994, s. 1.

(10) Kommissionens beslut 94/6/EKSG av den 21 december 1993 om godkännande av en gemensam finansmekanism, i syfte att genomföra program för individuell stängning av produktionskapaciteten för tunga profiler, stålband och breda varmvalsade band och kvartoplåtar i gemenskapens stålindustri (EGT L 6, 8.1.1994, s. 30).

(11) Mycket tung utrustning (förkoksning, sintring, masugnar, konvertrar,) driftsmässigt mycket begränsad flexibilitet, minimikapacitet omkring 2 miljoner ton per år; mycket höga investerings- och underhållskostnader.

(12) Begränsade investeringar (elektrisk ugn), driftmässigt stor flexibilitet.

(13) Detta är särskilt tydligt när det gäller platta produkter, specialstål och vissa långa produkter (stålspont, järnvägsmateriel, profiler för gruvkonstruktioner).

(14) Kommissionens beslut 92/157/EEG av den 17 februari 1992 om ett tillämpningsförfarande i enlighet med artikel 85 i EEG-fördraget - UK Agricultural Tractors Registration Exchange (EGT L 68, 13.3.1992, s. 19).

(15) Domstolens domar av den 27 oktober 1994 i målen T-34/92, Fiatagri Ltd och New Holland Ford Ltd mot kommissionen (REG 1994, s. II-905, punkt 91) och T-35/92, John Deere Ltd mot kommissionen (REG 1994, s. II-957, punkt 51).

(16) Domstolens dom av den 18 maj 1962, mål 13/60, Comptoirs de vente du charbon de la Ruhr "Geitling" e.a./Högsta myndigheten, (REG VIII, s. 200-201).

(17) Meddelande om överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden i fråga om företagssamarbete (EGT C 75, 29.7.1968, s. 3), rättat genom EGT C 84, 28.8.1968, s. 14.

(18) Exempelvis ansåg kommissionen i målet UK Tractors att ett årligt utbyte av uppgifter från mer än ett år tillbaka inte innebar någon väsentlig konkurrensbegränsning. (Ovan nämnt beslut, punkt 50.)

(19) Se fotnot 15.

(20) EGT C 379, 31.12.1994, s. 36.