RÅDETS YTTRANDE av den 12 oktober 1998 om Finlands stabilitetsprogram, 1998-2002 (98/C 372/01)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD AVGER FÖLJANDE YTTRANDE

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (1), särskilt artikel 5.1 och 5.2 i denna,

med beaktande av kommissionens rekommendation, och

efter samråd med Monetära kommittén.

Den 12 oktober 1998 behandlade rådet Finlands stabilitetsprogram, som avser perioden 1998-2002. Rådet noterar med tillfredsställelse att målet för Finlands offentliga finanser skall visa på ett överskott under 1998 och att ett överskott på mer än 2 % av BNP förväntas under hela perioden 1999-2002, samtidigt som offentliga sektorns skuld som andel av BNP beräknas fortsätta att minska. Rådet anser dessutom att programmet överensstämmer med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Det makroekonomiska scenario som presenteras i stabilitetsprogrammet grundar sig på en försiktig prognos där BNP-tillväxten avtar hastigt i förhållande till den nuvarande höga nivån. Den beräknade BNP-tillväxten styrs huvudsakligen av den inhemska efterfrågan, särskilt efterfrågan från den privata sektorn. Rådet välkomnar det senaste övergripande löneavtalet, som säkrar måttliga löneökningar och en låg inflation fram till januari 2000. Ett framgångsrikt löneavtal bidrar till att minska inflationsförväntningar och därmed till fördelaktiga löne- och inflationsförväntningar för de kommande åren.

Rådet lovordar stabilitetsprogrammets finanspolitiska strategi, som syftar till att nå ett överskott på mer än 2 % av BNP genom att minska de offentliga utgifterna och som samtidigt minskar skattetrycket. Vid prognosperiodens slut år 2002 förväntas de offentliga utgifterna utgöra 48 % av BNP, jämfört med 56 % 1997. Skatternas andel av BNP förväntas minska från nuvarande 47 % till 44 % år 2002, framför allt som ett resultat av en sänkning av inkomstrelaterade skatter, särskilt skatten på arbete.

Rådet håller med om den vikt som programmet lägger på budgetkonsolidering av statens finanser med tanke på att statsbudgeten fortfarande är i underskott och att skuldkvoten måste minskas ytterligare. Rådet rekommenderar därför de finländska myndigheterna att inrikta de framtida konsolideringsansträngningarna på statsbudgeten.

Rådet noterar att även om det årliga taket för utgifterna i statsbudgeten för 1999 respekterades i det budgetförslag som överlämnades till riksdagen så är taken för åren 2000-2002 endast icke bindande riktlinjer. Rådet uppmanar de finländska regeringen att strikt följa dessa riktlinjer i sina budgetförslag för dessa år.

Det underliggande budgetsaldot som svarar mot målet att uppnå ett överskott på 2,3 % av BNP år 2002, är tillräckligt för att erbjuda en säkerhetsmarginal för att inte underskottets referensvärde på 3 % av BNP skall överskridas till följd av normala konjunktursvängningar. I detta avseende överenstämmer programmet med kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. Med tanke på de effekter som en allt äldre befolkning kommer att få för det nuvarande överskottet inom socialförsäkringssektorn, rekommenderar rådet emellertid fortsatta konsolideringsansträngningar för att ytterligare förstärka de offentliga finanserna.

Rådet konstaterar att frågan om strukturella reformer inte behandlas i programmet. Rådet anser dock att genomförandet av sådana reformer, framför allt på marknaden för tjänster och på arbetsmarknaden, skulle bidra till ett framgångsrikt genomförande av programmet.

(1) EGT L 209, 2.8.1997, s. 1.