RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 2027/97 av den 9 oktober 1997 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar vid olyckor

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

i enlighet med det i artikel 189 c i fördraget angivna förfarandet (3) och

med beaktande av följande:

1. Inom ramen för den gemensamma transportpolitiken är det nödvändigt att höja skyddsnivån för passagerare inblandade i lufttrafikolyckor.

2. Reglerna för skadeståndsansvar vid olyckor regleras av konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran, undertecknad i Warszawa den 12 oktober 1929, eller av samma konvention såsom den ändrats i Haag den 28 september 1955 och konventionen som ingicks i Guadalajara den 18 september 1961, beroende på vilken som är tillämplig, bägge nedan kallade "Warszawakonventionen". Warszawakonventionen tillämpas globalt för passagerare och lufttrafikföretag.

3. Den gräns för skadeståndsansvar varom stadgas i Warszawakonventionen är för låg enligt dagens ekonomiska och sociala normer och leder ofta till långdragna rättsliga processer som skadar flygtrafikens anseende. Följaktligen har medlemsstaterna höjt gränsen för skadeståndsansvar på olika sätt, vilket har lett till olika bestämmelser och villkor för befordran på den inre luftfartsmarknaden.

4. Dessutom gäller Warszawakonventionen endast för internationell trafik. Åtskillnaden mellan nationell och internationell trafik har avskaffats på den inre luftfartsmarknaden. Det är därför lämpligt att ha samma gräns för och art av skadeståndsansvar både vid nationell och internationell trafik.

5. En fullständig översyn och revidering av Warszawakonventionen borde ha gjorts för länge sedan, vilket på lång sikt på internationell nivå skulle utgöra ett enhetligare och lämpligare svar på frågan om lufttrafikföretags skadeståndsansvar vid olyckor. Ansträngningar att höja de gränser för skadeståndsansvar som åläggs genom Warszawakonventionen bör fortsätta genom förhandlingar på multilateral nivå.

6. I enlighet med subsidiaritetsprincipen är det angeläget att vidta åtgärder på gemenskapsnivå för att uppnå harmonisering inom lufttrafikföretagens skadeståndsansvar och dessa åtgärder skulle kunna tjäna som riktlinje för förbättrat passagerarskydd på global nivå.

7. Det är lämpligt att ta bort alla finansiella gränser för skadeståndsansvar i betydelsen enligt artikel 22.1 i Warszawakonventionen eller andra rättsliga eller avtalade begränsningar i överensstämmelse med nuvarande tendenser på internationell nivå.

8. För att undvika att olycksoffer inte får ersättning, bör EG-lufttrafikföretag vid skadeståndskrav när passagerare drabbas av skada å person enligt artikel 17 i Warszawakonventionen inte kunna åberopa artikel 20.1 i Warszawakonventionen för krav upp till en viss gräns.

9. Gemenskapens lufttrafikföretag kan befrias från sitt skadeståndsansvar om den berörda passageraren är medvållande.

10. Det är nödvändigt att klargöra skyldigheterna i denna förordning mot bakgrund av artikel 7 i rådets förordning (EEG) nr 2407/92 av den 23 juli 1992 om utfärdande av lufttrafikföretag (4). I detta hänseende bör EG-lufttrafikföretag vara försäkrade upp till en viss gräns enligt bestämmelserna i denna förordning.

11. EG-lufttrafikföretag bör alltid har rätt att framställa krav mot tredje man.

12. En snabb förskottsbetalning kan avsevärt hjälpa de skadade passagerare eller fysiska personer som är ersättningsberättigade att täcka de omedelbara kostnaderna efter en lufttrafikolycka.

13. Reglerna för arten och begränsningen av skadeståndsansvar när passagerare drabbas av skada å person ingår i bestämmelserna och villkoren för befordran i lufttransportavtalet mellan trafikföretaget och passageraren. För att minska risken för snedvridning av konkurrensen bör trafikföretag i tredje land på lämpligt sätt ge passagerarna information om sina villkor för befordran.

14. Det är lämpligt och nödvändigt att de finansiella gränser som anges i denna förordning revideras så att hänsyn tas till den ekonomiska utvecklingen och utvecklingen inom internationella fora.

15. Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) håller för närvarande på att revidera Warszawakonventionen. I avvaktan på resultatet av denna revidering kommer gemenskapen att tillfälligt stärka passagerarskyddet. Rådet bör revidera denna förordning så snart som möjligt efter ICAO:s revidering.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I denna förordning lämnas bestämmelser om förpliktelserna för gemenskapens lufttrafikföretag när det gäller skadeståndsansvar vid olyckor när passagerare drabbas av skada å person, om olyckan som orsakade den lidna skadan inträffade ombord på ett flygplan eller under på- eller avstigning.

I denna förordning klargörs också några försäkringskrav för EG-lufttrafikföretag.

Dessutom lämnas i denna förordning bestämmelser om vissa krav på information som skall lämnas av lufttrafikföretag utanför gemenskapen, vilka flyger till, från eller inom gemenskapen.

Artikel 2

1. I denna förordning avses med

a) lufttrafikföretag: ett lufttransportföretag med giltig licens,

b) EG-lufttrafikföretag: ett lufttrafikföretag med en giltig licens utfärdad av en medlemsstat i enlighet med bestämmelserna i förordning (EEG) nr 2407/92,

c) ersättningsberättigad: en passagerare eller varje person berättigad att framställa krav å sagda passagerares vägnar, i enlighet med tillämplig lag,

d) ecu: den beräkningsenhet som antogs vid upprättandet av Europeiska gemenskapernas allmänna budget enligt artiklarna 207 och 209 i fördraget,

e) SDR: en särskild dragningsrätt enligt Internationella valutafondens definition,

f) Warszawakonventionen: konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran, undertecknad i Warszawa den 12 oktober 1929 eller Warszawakonventionen så som den ändrats i Haag den 28 september 1955 och den tilläggskonvention till Warszawakonventionen som ingicks i Guadalajara den 18 september 1961, beroende på vilken som är tillämplig på passagerarens avtal om luftbefordran, jämte alla internationella instrument som kompletterar eller har samband med den och som är i kraft.

2. De begrepp som används i denna förordning och som inte definieras i punkt 1 motsvarar begreppen i Warszawakonventionen.

Artikel 3

1. a) Ett EG-lufttrafikföretags skadeståndsansvar för liden skada när passagerare drabbas av skada å person får inte underkastas några finansiella begränsningar, vare sig i lag, konvention eller avtal.

b) Den försäkringsskyldighet som föreskrivs i artikel 7 i förordning (EEG) nr 2407/92 skall förstås så att det krävs att ett EG-lufttrafikföretag skall vara försäkrat upp till gränsen för det skadeståndsansvar som krävs enligt punkt 2 och därefter upp till en rimlig nivå.

2. Ett EG-lufttrafikföretag får inte avvisa eller begränsa sitt skadeståndsansvar för skador om ett belopp upp till 100 000 SDR uttryckt i ecu genom att bevisa att företaget eller dess företrädare har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att undvika skadan eller att det var omöjligt för honom eller dem att vidta sådana åtgärder.

3. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 kan ett EG-lufttrafikföretag om det bevisar att skadan orsakades av den skadade eller dödade passageraren eller att denne var medvållande, helt eller delvis befrias från sitt skadeståndsansvar i enlighet med tillämplig lag.

Artikel 4

Om passagerare drabbas av skada å person skall ingenting i denna förordning

a) innebära att ett EG-lufttrafikföretag ensamt är skadeståndsskyldig part, eller

b) inskränka några rättigheter för ett EG-lufttrafikföretag att söka bidrag eller gottgörelse från någon annan part i enlighet med tillämplig lag.

Artikel 5

1. Ett EG-lufttrafikföretag skall utan dröjsmål och under alla omständigheter inte senare än femton dagar efter att den skadeståndsberättigade fysiska personens identitet har fastställts göra sådana förskottsutbetalningar som kan behövas för att tillgodose omedelbara ekonomiska behov i proportion till vederbörandes lidande.

2. Utan att det påverkar bestämmelserna i punkt 1 skall en sådan förskottsutbetalning inte understiga ett belopp på 15 000 SDR uttryckt i ecu per passagerare vid dödsfall.

3. Förskottsutbetalning skall inte utgöra erkännande av skadeståndsansvar och får avräknas mot eventuella senare belopp som utbetalas på grundval av ett EG-lufttrafikföretags skadeståndsansvar, men skall inte återbetalas, utom i de fall som föreskrivs i artikel 3.3 eller under omständigheter där det i efterhand bevisas att den person som mottagit förskottsutbetalningen orsakade eller var medvållande till skadan eller inte var en person som hade rätt till ersättning.

Artikel 6

1. Bestämmelserna i artiklarna 3 och 5 skall införas i EG-lufttrafikföretags villkor för befordran.

2. Tillräcklig information om bestämmelserna i artiklarna 3 och 5 skall på begäran finnas tillgänglig för passagerare på EG-lufttrafikföretags kontor, på resebyråer och vid incheckningsdiskar samt på försäljningsställen. På biljetten eller motsvarande skall det finnas en sammanfattning av kraven på enkelt och lättfattligt språk.

3. Lufttrafikföretag utanför gemenskapen vilka flyger till, från eller inom gemenskapen och inte tillämpar bestämmelserna i artiklarna 3 och 5 skall tydligt och klart informera passagerarna om detta vid tiden för biljettköpet på lufttrafikföretagens kontor, på resebyråer eller vid incheckningsdiskar som finns på en medlemsstats territorium. Lufttrafikföretag skall tillhandahålla passagerare ett formulär med sina villkor. Det är inte tillräckligt att en skadeståndsansvarsbegränsning anges på biljetten eller motsvarande.

Artikel 7

Kommissionen skall senast två år efter denna förordnings ikraftträdande sammanställa en rapport om tillämpningen av förordningen, varvid hänsyn bland annat skall tas till den ekonomiska utvecklingen och utvecklingen inom internationella fora. En sådan rapport kan åtföljas av förslag till revidering av denna förordning.

Artikel 8

Denna förordning träder i kraft ett år efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 9 oktober 1997.

På rådets vägnar

M. DELVAUX-STEHRES

Ordförande

(1) EGT C 104, 10.4.1996, s. 18 och EGT C 29, 30.1.1997, s. 10.

(2) EGT C 212, 22.7.1996, s. 38.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 17 september 1996 (EGT C 320, 28.10.1996, s. 30), rådets gemensamma ståndpunkt av den 24 februari 1997 (EGT C 123, 21.4.1997, s. 89) och Europaparlamentets beslut av den 29 maj 1997 (EGT C 182, 16.6.1997).

(4) EGT L 240, 24.8.1992, s. 1.