EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT nr 292/97/EG av den 19 december 1996 om bibehållande av nationell lagstiftning om förbud mot användning av vissa tillsatser vid tillverkning av vissa specifika livsmedel

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,

med beaktande av rådets direktiv 89/107/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om livsmedelstillsatser som är godkända för användning i livsmedel (1), särskilt artikel 3a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (3),

i enlighet med det i artikel 189b i fördraget angivna förfarandet (4), och

med beaktande av följande:

Bestämmelserna om harmonisering vad gäller tillsatser bör inte påverka tillämpningen av bestämmelser i medlemsstaterna som var i kraft den 1 januari 1992 och som förbjuder användning av vissa tillsatser i vissa specifika livsmedel som betraktas som traditionella och som framställs på medlemsstaternas territorium.

Förteckningen över livsmedel som betraktas som traditionella måste upprättas på grundval av anmälningar från medlemsstaterna till kommissionen som gjorts före den 1 juli 1994. Anmälningar från de nya medlemsstaterna vilka gjorts efter denna dag måste dock beaktas.

Allmänt sett är emellertid inte syftet med detta beslut att definiera den traditionella karaktären hos livsmedlen. Denna traditionella karaktär kan framför allt inte sammanfattas endast som ett förbud mot användning av tillsatser i dessa livsmedel.

Hänsyn måste dock tas till hur betydande det förbud i nationell lagstiftning som den 1 januari 1992 fanns mot användning av vissa kategorier av tillsatser är för livsmedelsproduktionen som helhet. Särarten hos vissa produktionsmetoder bör bibehållas. Hänsyn bör tas till lojal praxis vid affärstransaktioner med dessa livsmedel och till konsumenternas intresse, innan tillstånd kan ges att bibehålla förbudet mot användning av vissa kategorier av tillsatser.

Det förhållandet att en produkt betecknas som traditionell och att en medlemsstat bibehåller sin nationella lagstiftning i fråga om denna, bör inte påverka bestämmelserna i förordningarna (EEG) nr 2081/92 (5) och (EEG) nr 2082/92 (6) om ursprungsbeteckningar respektive särartsskydd.

I direktiv 89/107/EEG och särdirektiven tillåts endast de tillsatser som inte är skadliga för folkhälsan. Skyddet av folkhälsan kan därför inte utgöra ett kriterium som rättfärdigar ett förbud mot användning av vissa tillsatser i vissa specifika livsmedel som betraktas som traditionella.

Förbudet mot användning av vissa tillsatser får inte leda till diskriminering i förhållande till andra tillsatser som tillhör samma kategori enligt bilaga I i direktiv 89/107/EEG och får således inte inverka på harmoniseringen inom gemenskapen.

För att öka öppenheten är det lämpligt att ange de förbud mot användning av vissa kategorier av tillsatser i vissa kategorier av livsmedel som får behållas av medlemsstaterna genom undantag från bestämmelserna i direktiv 89/107/EEG samt särdirektiven 94/35/EG (7), 94/36/EG (8), 95/2/EG (9).

Etableringsrätten och den fria rörligheten för varor får inte hotas, vare sig genom de beviljade tillstånden att behålla nationell lagstiftning eller genom eventuella föreskrifter om märkning som gör det möjligt att skilja dessa produkter från andra liknande livsmedel. Den fria rörligheten, utsläppandet på marknaden och tillverkningen i alla medlemsstater av liknande livsmedel som betraktas traditionella eller icke traditionella måste även i fortsättningen överensstämma med bestämmelserna i fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I enlighet med artikel 3a i direktiv 89/107/EEG, ändrat genom direktiv 94/34/EG, och på de villkor som preciseras där, tillåts de medlemsstater som räknas upp i bilagan att i sin lagstiftning behålla förbud mot användning av vissa kategorier av tillsatser som anges i bilagan vid tillverkning av livsmedel.

Detta beslut skall inte påverka tillämpningen av bestämmelserna i förordningarna (EEG) nr 2081/92 och 2082/92.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 19 december 1996.

På Europaparlamentets vägnar

K. HÄNSCH

Ordförande

På rådets vägnar

S. BARRETT

Ordförande

(1) EGT nr L 40, 11.2.1989, s. 27. Direktivet senast ändrat genom direktiv 94/34/EG (EGT nr L 237, 10.9.1994, s. 1).

(2) EGT nr C 134, 1.6.1995, s. 20, och EGT nr C 186, 26.6.1996, s. 7.

(3) EGT nr C 301, 13.11.1995, s. 43.

(4) Europaparlamentets yttrande av den 16 januari 1996 (EGT nr C 32, 5.2.1996, s. 21), rådets gemensamma ståndpunkt av den 18 juni 1996 (EGT nr C 315, 24.10.1996, s. 4) och Europaparlamentets beslut av den 23 oktober 1996 (EGT nr C 347, 18.11.1996). Rådets beslut av den 9 december 1996.

(5) EGT nr L 208, 24.7.1992, s. 1. Förordningen ändrad genom 1994 års anslutningsakt.

(6) EGT nr L 208, 24.7.1992, s. 9. Förordningen ändrad genom 1994 års anslutningsakt.

(7) EGT nr L 237, 10.9.1994, s. 3.

(8) EGT nr L 237, 10.9.1994, s. 13.

(9) EGT nr L 61, 18.3.1995, s. 1.

BILAGA

PRODUKTER FÖR VILKA DE BERÖRDA MEDLEMSSTATERNA FÅR BEHÅLLA FÖRBUDET MOT ANVÄNDNING AV VISSA KATEGORIER AV TILLSATSER

>Plats för tabell>