RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 386/90 av den 12 februari 1990 om kontroll i samband med export av jordbruksprodukter som berättigar till exportbidrag eller andra belopp

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 43 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2), och

med beaktande av följande:

I artikel 8 i rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken(3), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2048/88(4), fastställs det att medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att försäkra sig om att de transaktioner som finansieras av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) verkligen genomförs och att det sker på ett korrekt sätt, för att förhindra och ingripa mot oegentligheter och för att återkräva de summor som har betalats ut på grund av oegentligheter eller försummelse.

I en specialrapport om systemet för betalning av exportbidrag för jordbruksprodukter(5) och i sin årsrapport för räkenskapsåret 1987(6) påpekar revisionsrätten ett antal brister hos vissa medlemsstaters kontroll av de jordbruksprodukter som berättigar till bidrag eller andra belopp i samband med export.

En organisation som kan sköta både räkenskapskontrollen och den fysiska kontrollen vid export skulle ge de bästa garantierna utan att utgöra en ekonomisk belastning och ge upphov till administrativa kostnader som är högre än de förväntade vinsterna för gemenskapsfinanserna.

För att förbättra och harmonisera de åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit bör ett kontrollsystem för gemenskapen införas.

Ett sådant kontrollsystem måste särskilt grunda sig på fysisk stickprovskontroll av varorna vid exporttillfället, inklusive de varor som exporteras enligt det förenklade förfarandet, samt på de utbetalande organens granskning av betalningsansökningarna. Den räkenskapsgranskning av de berörda företagen som skall göras i efterhand av de behöriga myndigheterna regleras i rådets förordning (EEG) nr 4045/89 av den 21 december 1989 om medlemsstaternas granskning av de transaktioner som utgör en del av systemet för finansiering genom garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och om upphävande av direktiv 77/435/EEG(7).

Antalet fysiska kontroller, häribland laboratorieanalyser om sådana visar sig vara nödvändiga, måste ökas eftersom exportbidragen inom jordbruksområdet utgör en stor del av gemenskapens budget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. I denna förordning fastställs vissa förfaranden för att kontrollera om de transaktioner som berättigar till bidrag och andra belopp i samband med export verkligen har genomförts och att det har skett på ett korrekt sätt.

2. I denna förordning avses med "varor" produkter för vilka de belopp som avses i punkt 1 betalas ut i enlighet med gemenskapsbestämmelser inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

Artikel 2

Medlemsstaterna skall genomföra följande:

a) Fysiska kontroller av varor i enlighet med artikel 3, samtidigt med tullformaliteterna vid export och före det att det ges exporttillstånd för de aktuella varorna, på grundval av de handlingar som har lämnats in som stöd för exportdeklarationen.

b) Granskning av handlingarna i den betalningsansökan som avses i artikel 4.

Artikel 3

1. Utan att det påverkar sådana särbestämmelser som kräver mer utförlig kontroll, skall följande gälla för de fysiska kontroller som avses i artikel 2 a:

a) De skall göras i form av täta och oanmälda stickprovskontroller.

b) De skall under alla omständigheter omfatta ett representativt urval på minst 5 % av de exportdeklarationer för vilka det har lämnats in en ansökan om sådana belopp som anges i artikel 1.1.

2. I enlighet med de närmare bestämmelser som skall fastställas enligt det förfarande som anges i artikel 6 skall den procentsats som anges i 1 b gälla

- per tullkontor,

- per kalenderår och

- per produktområde.

Enligt samma förfarande får en kontrollandel som är större än 5 % undantagsvis fastställas för särskilda fall och perioder på grundval av objektiva konstateranden om en ökad risk för bedrägeri.

I så fall skall den procentsats som anges i 1 b anses vara uppnådd av ett tullkontor om, vid sammanräkning av de kontroller som har skett av de aktuella särskilda fallen, minimiprocentsatsen på 5 % har uppnåtts för alla sektorer tillsammans under kalenderåret.

3. Om det inte med enkel besiktning går att fastställa om varan motsvarar beskrivningen i bidragsnomenklaturen och om varans klassificering eller kvalitet kräver mycket exakt kännedom om dess beståndsdelar, skall tullmyndigheterna förvissa sig om att varan motsvarar beskrivningen med hjälp av en ingående inspektion eller fysiska mätmetoder som till och med får innebära analys av varan i laboratorier som är särskilt utrustade för ändamålet.

4. De kontroller som avses i denna artikel skall göras utan att det påverkar eventuella åtgärder som tullmyndigheterna vidtar för att se till att varorna lämnar tullområdet i samma skick som när exporttillståndet beviljades.

Artikel 4

De organ som gör utbetalningarna skall granska, på grundval av handlingarna i betalningsansökan och annan tillgänglig information, särskilt exporthandlingarna och anmärkningarna från tullmyndigheterna, alla de uppgifter som gäller som bevisningsgrund för att det aktuella beloppet skall utbetalas.

Artikel 5

Medlemsstaterna skall samordna de kontroller som utförs mot en och samma aktör och kombinera de kontroller som avses i artiklarna 3 och 4 i förordning (EEG) nr 4045/89.

Dessa samordnade kontroller skall göras på initiativ eller anmodan av kommissionens personal, av de tullmyndigheter som utför de fysiska kontrollerna eller av de behöriga myndigheter som granskar betalningsansökningarna eller granskar räkenskaperna i efterhand.

Artikel 6

Bestämmelser som är nödvändiga för tillämpningen av denna förordning skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 26 i förordning (EEG) nr 2727/75(8) eller, i tillämpliga fall, förfarandet i motsvarande artiklar i andra förordningar om gemensam marknadsorganisation.

Bestämmelserna får särskilt omfatta följande:

- Metoden för att beräkna den minimiprocentsats som anges i artikel 3.1 b och närmare bestämmelser för eller undantag från denna, med hänsyn till särskilda situationer.

- De varor som skall analyseras enligt artikel 3.3.

- Samordningen av kontroller mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och kommissionens personal.

Artikel 7

1. Övergångsåtgärder för tillämpningen av artikel 3.1 och 3.2 skall fastställas i enlighet med det förfarande som anges i artikel 6.

2. Kommissionen skall före den 1 januari 1992 lämna en rapport om tillämpningen av denna förordning till rådet och mot bakgrund av gjorda erfarenheter skall den föreslå nödvändiga ändringar av det kontrollsystem som fastställs i denna förordning.

Artikel 8

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 12 februari 1990.

På rådets vägnar

J. WALSH

Ordförande

(1) EGT nr C 29, 6.2.1987, s. 5.

(2) EGT nr C 190, 20.7.1987, s. 144.

(3) EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 13.

(4) EGT nr L 185, 15.7.1988, s. 1.

(5) EGT nr C 215, 26.8.1985, s. 1.

(6) EGT nr C 316, 12.12.1988, s. 68.

(7) EGT nr L 388, 30.12.1989, s. 18.

(8) EGT nr L 281, 1.11.1975, s. 1.