RÅDETS DIREKTIV av den 4 mars 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om precisionsvikter från 1 mg till 50 kg (74/148/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

med beaktande av följande:

Tillverkning och procedurer för kontroll av precisionsvikter är i medlemsstaterna underkastade tvingande bestämmelser som skiljer sig mellan medlemsstaterna och därmed utgör handelshinder för sådana vikter. Dessa bestämmelser måste därför närmas till varandra.

I rådets direktiv av den 26 juli 1971(1) om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om gemensamma föreskrifter för både mätdon och metrologiska kontrollmetoder fastställdes förfaranden för EEG-typgodkännande och första EEG-verifikation. Enligt det direktivet skall tekniska specifikationer fastställas som precisionsvikter skall uppfylla för att de fritt skall få släppas ut på marknaden och tas i bruk sedan de genomgått verifikation och märkts för första EEG-verifikation.

Förslaget till internationell rekommendation från Internationella organisationen för legal metrologi, OIML (Organisation Internationale de Métrologie Légale), i maj 1973, om "valeur conventionelle du résultat de pesées dans l'air" bör beaktas när det gäller begreppet konventionell massa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Detta direktiv gäller precisionsvikter med nominellt värde fr.o.m. 1 mg t.o.m. 50 kg.

Detta direktiv gäller inte vikter för enheten metrisk karat eller särskilda vikter som omfattas av andra direktiv.

Artikel 2

Vikter som får förses med EEG-märkning upptas i bilagan. De skall inte vara föremål för EEG-typgodkännande men skall genomgå första EEG-verifikation.

Artikel 3

Ingen medlemsstat får förhindra, förbjuda eller begränsa att vikter enligt artikel 1 som försetts med märkning för första EEG-verifikation släpps ut på marknaden eller tas i drift.

Artikel 4

1. Medlemsstaterna skall inom 18 månader efter dagen för anmälan av detta direktiv sätta i kraft de lagar och andra författningar som krävs för att följa det. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. Medlemsstaterna skall se till att till kommissionen överlämna texterna till de centrala bestämmelserna i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 5

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 4 mars 1974.

På rådets vägnar

W. SCHEEL

Ordförande

(1) EGT nr L 202, 26.7.1971, s. 1.

13

3

1995

223

1

BILAGA

1. Definitioner

1.1 Vikt

Materialiserat mått för massa, vars konstruktionsmässiga och metrologiska egenskaper bestäms av dess form, storlek, material, ytbehandling, nominella värde och största tillåtna fel.

1.2 Viktsats

Uppsättning vikter, i allmänhet tillgängliga i en låda, med sådan sammansättning att den tillåter vägning av alla laster, från satsens minsta nominella vikt upp till summan av alla vikter i satsen, i en följd vars enhet är lika med den minsta nominella vikten i satsen.

Viktföljden i en viktsats är i allmänhet någon av följande:

(1 ; 1 ; 2 ; 5) × 10n kg

(1 ; 1 ; 1 ; 2 ; 5) × 10n kg

(1 ; 2 ; 2 ; 5) × 10n kg

(1 ; 1 ; 2 ; 5) × 10n kg,

där n är noll, eller ett positivt eller negativt heltal.

1.3 Viktnormaler

Vikter som används vid kontroll av vågar och vikter kallas viktnormaler.

2. Vikternas nominella värden

Vikternas nominella värden skall vara lika med 1 × 10n kg, 2 × 10n kg eller 5 × 10n kg, där n är noll eller ett positivt eller negativt heltal.

3. Konventionell massa

3.1 Den konventionella massan för en vikt vid 20 °C är massan hos en referensvikt med densiteten 8 000 kg/m³. som balanserar vikten i luft med densiteten 1,2 kg/m³.

3.2 De största tillåtna felen enligt punkt 4 hänför sig till den konventionella massan.

4. Största tillåtna fel för första EEG-verifikation

4.1 Största tillåtna fel, uttryckt i mg, plus eller minus, för varje enskild vikt, anges i tabellen nedan.

>Plats för tabell>

5. Vikternas allmänna form

En vikt på ett gram får ha samma form som vikter vars värden är multiplarna av ett gram eller delmultiplarna av ett gram.

5.1 Vikter på ett gram eller multiplar av ett gram.

5.1.1 Vikter i klass M1 bör ha samma form som handelsvikter.

5.1.2 Vikter i de andra noggrannhetsklasserna får ha samma yttre form som handelsvikter. Vikter i intervallet 10 kg-1 g får även vara cylindriska eller ha formen av en stympad kon med en knapp överst.

5.1.2.1 Viktkroppens höjd skall vara ungefär lika med dess medeldiameter. Skillnaden mellan medeldiametern och höjden får uppgå till mellan ¾ och >NUM>5

>DEN>4

av medeldiametern.

5.1.2.2 För alla vikter bör måttet på knappens höjd ligga mellan värdena på kroppens medeldiameter och medelradie.

5.1.3 Vikter i klasserna E1, E2 och F1 behöver inte förses med knapp och får utgöras av en enda cylindrisk kropp.

5.1.4 Vikter i klasserna E1 och E2 skall vara gjutna i ett stycke. Andra vikter får vara försedda med ett inställningshål som tillslutes av knappen eller av annan lämplig anordning. Inställningshålets volym får inte överstiga av viktens totala volym.

5.2 Vikter på ett gram och delmultiplar av ett gram skall vara utförda som bladvikter eller som trådvikter och ha en form som gör dem lätta att hantera.

Formen på vikten skall känneteckna dess nominella värde.

Bladvikter; deras former och värden:

triangel för 1-10-100-1 000 mg,

fyrhörning för 2-20-200 mg,

femhörning för 5-50-500 mg.

Trådvikter; deras värden:

1 segment för 1-10-100-1 000 mg,

2 segment för 2-20-200 mg,

5 segment för 5-50-500 mg.

Om två eller tre av vikterna i en sats är likadana skall de åtskiljas genom en resp. två asterisker eller prickar när det gäller bladvikter, och genom en resp. två krokar när det gäller trådvikter.

5.3 Vikter på 20 kg och 50 kg, som inte tillhör klass M1, får ha en form som är lämplig för den hantering de utsätts för.

6. Material

6.1 Vikterna skall bestå av metall eller metallegering av sådan kvalitet att vikternas förslitning vid normalt bruk är försumbar i förhållande till största tillåtna fel i respektive noggrannhetsklass.

6.1.1 Viktens densitet skall vara sådan att en avvikelse i luftens densitet på 10 % i förhållande till den specificerade (1,2 kg/m³) inte ger upphov till större fel än ¼ av största tillåtna fel.

6.1.2 Vikter i klasserna E1, E2 och F1 skall bestå av praktiskt taget omagnetisk metall eller metallegering.

6.2 Parallellepipediska vikter i intervallet 5-50 kg i klass M1 skall bestå av metall eller metallegering som är minst lika korrosionsbeständig och slitstark som grått gjutjärn.

6.3 Cylindriska vikter i klass M1 med nominell vikt på 10 kg eller mindre skall bestå av mässing eller av ett material av åtminstone samma kvalitet som mässing.

6.4 De egenskaper som anges i punkterna 6.2 och 6.3 får åstadkommas genom lämplig ytbehandling.

7. Ytans beskaffenhet

7.1 Vikternas ytor, inklusive undersidan och kanterna, skall vara helt släta. Ytan på vikter i klasserna E1, E2, F1 och F2 får inte uppvisa porositet vid okulärbesiktning, och skall vara väl polerad.

Ytan på cylindriska vikter i klass M1 på 1-10 kg skall vara polerad och får vid okulärbesiktning inte uppvisa porositet. Ytans beskaffenhet på parallellepipediska vikter i klass M1 på 50, 20, 10 och 5 kg skall vara jämförbar med ytan på grått gjutjärn som gjutits med omsorg i en form av fin sand.

7.2 Ytan på vikter i klasserna E1, E2, F1 och F2 på ett gram och delmultiplar av ett gram får skyddas med en metallbeläggning.

7.3 Ytan på vikter i klass M1 på ett gram och multiplar av ett gram får skyddas med lämplig ytbeläggning.

8. Injusteringsmaterial

Vikter i klasserna F1 och F2 med inställningshål skall justeras in antingen med samma material som de själva består av eller med rent tenn eller med molybden.

Vikter i klass M1 får ställas in med bly.

9. Inskrifter

9.1 Bladvikter eller trådvikter med nominellt värde på ett gram eller mindre skall inte märkas med nominellt värde.

9.2 Vikter med nominellt värde på ett gram eller mer

- i klasserna E1 och E2 skall ej märkas med nominellt värde,

- i klass F1 skall endast märkas med nominellt värde enligt punkt 9.2.1, varvid märkningen skall ske genom glättning (tryckpolering) eller gravering,

- i klass F2 skall ha samma märkning som vikter i klass F1, åtföljd av bokstaven F,

- i klass M1 skall märkas med nominellt värde i siffror, följt av beteckningen på den använda massenheten, antingen försänkt eller upphöjt, på kroppens ovansida eller på knappen.

Cylindriska vikter skall märkas med bokstaven M, antingen försänkt eller upphöjt. Parallellepipediska vikter skall märkas med bokstaven M som inte behöver vara försänkt eller upphöjd.

9.2.1 Vikternas nominella värde skall anges i

- kg för vikter på 1 kg och mer,

- g för vikter fr.o.m. 1 g t.o.m. 500 g.

9.2.2 Vikter som förekommer två eller tre gånger i viktföljden skall åtskiljas med hjälp av en eller två asterisker eller en eller två prickar.

10. Märke för slutlig EEG-verifikation

Lådor med vikter i klasserna E1, E2 och F1, och alla lådor som innehåller ett-gramsvikt och delmultiplar av ett gram, skall förseglas med märket för slutlig EEG-verifikation.

Märket för slutlig EEG-verifikation skall för vikter i klass F2 anbringas på locket över inställningshålet. Om inställningshål saknas skall märket anbringas på viktens undersida. För vikter i klass M1 på 1 g-50 kg skall märket för slutlig EEG-verifikation placeras på blyförseglingen över inställningshålet, eller om vikten saknar inställningshål, på dess undersida.

11. Tillhandahållande

11.1 Enstaka vikter och viktföljder i klasserna E1, E2, F1 och F2 skall förvaras i lådor.

11.2 För klass M1 gäller att

- enstaka vikter eller viktföljder upp till 500 g skall förvaras i lådor,

- vikter med nominell vikt på över 500 g får förvaras i låda, i ställ eller fritt utan skydd.

11.3 På lådornas lock skall anges vilken klass vikterna tillhör: E1, E2, F1, F2 eller M1.

1

1

1994

154

1