31964L0221

Rådets direktiv 64/221/EEG av den 25 februari 1964 om samordningen av särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr 056 , 04/04/1964 s. 0850 - 0857
Finsk specialutgåva Område 5 Volym 1 s. 0028
Dansk specialutgåva: Serie I Område 1963-1964 s. 0109
Svensk specialutgåva Område 5 Volym 1 s. 0028
Engelsk specialutgåva: Serie I Område 1963-1964 s. 0117
"Grekisk specialutgåva
" Område 05 Volym 1 s. 0016
Spansk specialutgåva: Område 05 Volym 1 s. 0036
Portugisisk specialutgåva: Område 05 Volym 1 s. 0036


RÅDETS DIREKTIV av den 25 februari 1964 om samordningen av särskilda åtgärder som gäller utländska medborgares rörlighet och bosättning och som är berättigade med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa (64/221/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 56.2 i detta,

med beaktande av rådets förordning nr 15 av den 16 augusti 1961(1) om inledande åtgärder för genomförande av arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen, särskilt artikel 47 i denna,

med beaktande av rådets direktiv av den 16 augusti 1961(2) om de administrativa förfaringssätt och rutiner som reglerar inresa, anställning och bosättning i en medlemsstat för arbetstagare och deras familjer från andra medlemsstater i gemenskapen,

med beaktande av de allmänna handlingsprogrammen(3) för upphävande av begränsningar i etableringsfriheten och i friheten att tillhandahålla tjänster, och i synnerhet avdelning II i varje sådant program,

med beaktande av rådets direktiv av den 25 februari 1964(4) om avskaffande av begränsningar av fri rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medborgare i medlemsstaterna vad beträffar etablering och tillhandahållande av tjänster,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(5),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(6), och

med beaktande av följande:

Samordning av bestämmelser enligt lagar och andra författningar som föreskriver särskild behandling av utländska medborgare med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa bör först och främst inrikta sig på villkoren för inresa och bosättning för medlemsstaternas medborgare som flyttar inom gemenskapen, antingen för att ta anställning eller driva egen rörelse eller vara mottagare av tjänster.

Denna samordning förutsätter i synnerhet en anpassning av de förfaringssätt som används i varje medlemsstat, då hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa åberopas i frågor som sammanhänger med utländska medborgares rörlighet eller bosättning.

I varje medlemsstat bör andra medlemsstaters medborgare ha tillgång till lämplig juridisk hjälp, då det gäller administrativa myndigheters beslut i sådana frågor.

Det skulle ha föga praktiskt värde att sammanställa en förteckning över sjukdomar och andra handikapp som skulle kunna äventyra allmän ordning, säkerhet eller hälsa och det skulle vara svårt att göra en sådan förteckning fullständig; det räcker att klassificera sådana sjukdomar och handikapp i grupper.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Bestämmelserna i detta direktiv skall gälla varje medborgare i en medlemsstat som bor i eller reser till en annan medlemsstat i gemenskapen, antingen för att ta anställning eller driva egen rörelse eller för att vara mottagare av tjänster.

2. Bestämmelserna skall även gälla maken och familjemedlemmar som omfattas av bestämmelserna i de förordningar och direktiv som antagits på detta område i enlighet med fördraget.

Artikel 2

1. Detta direktiv gäller alla åtgärder som beslutats av medlemsstaterna med hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa rörande inresa i respektive stat, utfärdande eller förnyande av uppehållstillstånd eller utvisning ur staten.

2. Sådana hänsyn får inte åberopas för att tjäna ekonomiska syften.

Artikel 3

1. Åtgärder vidtagna med hänsyn till allmän ordning eller säkerhet skall grunda sig uteslutande på den berörda personens eget uppförande.

2. Tidigare domar för brott skall inte i sig utgöra anledning att vidta sådana åtgärder.

3. Att det identitetskort eller pass som använts för att komma in i värdlandet och få uppehållstillstånd har upphört att gälla skall inte utgöra skäl för utvisning ur staten.

4. Den stat som utfärdat identitetskortet eller passet skall tillåta innehavaren av dokumentet att utan någon formalitet åter resa in i staten, även om dokumentet inte längre är giltigt eller innehavarens nationalitet är ifrågasatt.

Artikel 4

1. Endast de sjukdomar eller handikapp som är angivna i bilagan till detta direktiv får berättiga till att vägra inresa eller vägra att utfärda ett första uppehållstillstånd.

2. Sjukdomar eller handikapp som uppkommer efter det att ett första uppehållstillstånd har utfärdats skall inte utgöra grund för vägran att förnya uppehållstillståndet eller för utvisning ur landet.

3. Medlemsstaterna får inte införa nya bestämmelser eller rutiner som är mer restriktiva än de som gällde vid anmälan av detta direktiv.

Artikel 5

1. Ett beslut att bevilja eller avslå ett första uppehållstillstånd skall fattas så snart som möjligt och i vart fall senast sex månader efter den dag då ansökan om tillstånd inlämnades.

Personen i fråga skall tillåtas stanna kvar tillfälligt inom territoriet i avvaktan på ett beslut att antingen bevilja eller vägra ett uppehållstillstånd.

2. Värdlandet får i de fall detta anses av vikt begära att sökandens ursprungliga medlemsstat och vid behov även andra medlemsstater skall lämna information om en eventuell tidigare brottslighet. Sådana förfrågningar får inte göras rutinmässigt.

Den tillfrågade medlemsstaten skall svara inom två månader.

Artikel 6

Personen i fråga skall underrättas om de hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa som ligger till grund för det beslut som fattats i hans fall, om inte detta strider mot ifrågavarande stats säkerhetsintressen.

Artikel 7

Personen i fråga skall delges alla beslut att vägra utfärda eller förnya ett uppehållstillstånd eller att utvisa honom ur territoriet. I denna underrättelse skall anges inom vilken tid han måste lämna territoriet. Utom i brådskande fall skall denna frist vara minst 15 dagar, om han ännu inte beviljats uppehållstillstånd, och minst en månad i alla andra fall.

Artikel 8

Personen i fråga skall, då det gäller administrativa myndigheters åtgärder, ha samma juridiska bistånd som landets medborgare i fråga om alla beslut angående inresa eller vägran att utfärda eller förnya ett uppehållstillstånd eller beslut om utvisning från territoriet.

Artikel 9

1. När rätt att överklaga till domstol inte finns, eller när ett sådant överklagande endast får ske för att avgöra om beslutet har laga giltighet, eller när överklagandet inte kan resultera i ett upphävande, får ett beslut att vägra att förnya ett uppehållstillstånd eller ett beslut om utvisning från territoriet för innehavaren av ett uppehållstillstånd inte, utom i brådskande fall, fattas av den administrativa myndigheten, innan ett yttrande erhållits från den behöriga myndighet i värdlandet hos vilken personen i fråga åtnjuter de rättigheter att försvara sig och få juridisk hjälp eller juridiskt ombud som landets egen lagstiftning föreskriver.

Denna myndighet skall vara en annan än den som är bemyndigad att vägra förnyande av uppehållstillstånd eller besluta om utvisning.

2. Alla beslut att vägra ett första uppehållstillstånd eller beslut om utvisning av personen i fråga, innan tillståndet utfärdats, skall på begäran av denne underställas den myndighet som först skall avge sitt yttrande enligt punkt 1. Personen i fråga skall då ha rätt att framlägga sitt försvar personligen, utom då detta skulle strida mot den nationella säkerhetens intressen.

Artikel 10

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv inom sex månader efter dagen för anmälan och skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. Medlemsstaterna skall se till att texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv överlämnas till kommissionen.

Artikel 11

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 25 februari 1964.

På rådets vägnar

H. FAYAT

Ordförande

(1) EGT nr 57, 26.8.1961. s. 1073/61.

(2) EGT nr 80, 13.12.1961, s. 1513/61.

(3) EGT nr 2, 15.1.1962, s. 32/62 och 36/62.

(4) EGT nr 56, 4.4.1964, s. 845/64.

(5) EGT nr 134, 14.12.1962, s. 2861/62.

(6) EGT nr 56, 4.4.1964, s. 856/64.

BILAGA

A. Sjukdomar som skulle kunna äventyra allmän hälsa:

1. Sjukdomar för vilka karantän föreskrivs i förteckning i Världshälsoorganisationens internationella hälsoförordning nr 2 av den 25 maj 1951.

2. Tuberkulos i andningssystemet i aktivt stadium eller som visar tendens att utvecklas.

3. Syfilis.

4. Andra infektionssjukdomar eller smittosamma parasitsjukdomar, om de omfattas av bestämmelser för skydd av medborgarna i värdlandet.

B. Sjukdomar och handikapp som skulle kunna hota den allmänna ordningen eller säkerheten:

1. Narkotikamissbruk.

2. Djupgående mental störning, uppenbara tillstånd av psykos med upphetsning, delirium, hallucinationer eller förvirring.