02009R0207 — SV — 23.03.2016 — 002.008
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
|
RÅDETS FÖRORDNING (EG) NR 207/2009 av den 26 februari 2009 om ►M1 EU-varumärken ◄ (kodifierad version) (EGT L 078 24.3.2009, s. 1) |
Ändrad genom:
|
|
|
Officiella tidningen |
||
|
nr |
sida |
datum |
||
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2015/2424 av den 16 december 2015 |
L 341 |
21 |
24.12.2015 |
|
Ändrad genom:
|
FÖRDRAGMELLAN OM REPUBLIKEN KROATIENS ANSLUTNING TILL EUROPEISKA UNIONEN |
L 112 |
21 |
24.4.2012 |
Rättad genom:
RÅDETS FÖRORDNING (EG) NR 207/2009
av den 26 februari 2009
om ►M1 EU-varumärken ◄
(kodifierad version)
(Text av betydelse för EES)
AVDELNING I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
EU-varumärke
1. Varumärken för varor eller tjänster som registrerats i enlighet med bestämmelserna i denna förordning kallas nedan ►M1 EU-varumärken ◄ .
2. Ett ►M1 EU-varumärke ◄ ska ha en enhetlig karaktär. Det ska ha samma rättsverkan i hela ►M1 unionen ◄ : det får inte registreras, överlåtas eller avstås ifrån eller bli föremål för beslut om upphävande av innehavarens rättigheter eller förklaras ogiltigt, inte heller får dess användning förbjudas om det inte gäller för hela ►M1 unionen ◄ . Denna princip ska gälla om inte annat föreskrivs i denna förordning.
Artikel 2
Immaterialrättsmyndigheten
1. Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (nedan kallad immaterialrättsmyndigheten) upprättas härmed.
2. Alla hänvisningar i unionsrätten till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och formgivning), eller andra benämningar på densamma, ska ses som hänvisningar till immaterialrättsmyndigheten.
Artikel 3
Rättslig handlingsförmåga
Med juridiska personer ska i denna förordning avses företag, samfund eller annan juridisk enhet som enligt den lag som reglerar dess ställning har rätt att i eget namn inneha rättigheter och skyldigheter av samtliga slag, att ingå avtal eller utöva andra rättshandlingar och föra talan inför domstolar och andra myndigheter.
AVDELNING II
BESTÄMMELSER OM VARUMÄRKEN
AVSNITT 1
Definition och förvärv av ►M1 EU-varumärke ◄
Artikel 4
Tecken som kan utgöra ett ►M1 EU-varumärke ◄
Ett ►M1 EU-varumärke ◄ kan utgöras av alla tecken som kan återges grafiskt, särskilt ord, inbegripet personnamn, figurer, bokstäver, siffror, formen på en vara eller dess förpackning, förutsatt att tecknet i fråga kan särskilja ett företags varor eller tjänster från andra företags.
Artikel 5
Innehavare av ►M1 EU-varumärken ◄
►M1 EU-varumärken ◄ kan innehas av fysiska och juridiska personer, däribland myndigheter och andra offentliga organ.
Artikel 6
Förvärv av rätt till ►M1 EU-varumärke ◄
Ett ►M1 EU-varumärke ◄ förvärvas genom registrering.
Artikel 7
Absoluta registreringshinder
1. Följande får inte registreras:
a) Tecken som inte uppfyller kraven i artikel 4.
b) Varumärken som saknar särskiljningsförmåga.
c) Varumärken som endast består av tecken eller upplysningar vilka i handeln visar varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung, tiden för deras framställande eller andra egenskaper hos varorna eller tjänsterna.
d) Varumärken som består av endast tecken eller upplysningar vilka i det dagliga språkbruket eller enligt branschens vedertagna handelsbruk kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan eller tjänsten.
e) Tecken som endast består av
i) en form eller annan egenskap som följer av varans art,
ii) en varas form eller en annan egenskap hos varan som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat,
iii) en varas form eller en annan egenskap som ger varan ett betydande värde.
f) Varumärken som strider mot allmän ordning eller mot allmän moral.
g) Varumärken som är ägnade att vilseleda allmänheten t.ex. med avseende på varans eller tjänstens art, kvalitet eller geografiska ursprung.
h) Varumärken som inte har godkänts av behöriga myndigheter och som ska vägras registrering i enlighet med artikel 6b i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd, nedan kallad Pariskonventionen.
i) Varumärken som innehåller andra tecken, emblem eller vapen än dem som omfattas av artikel 6b i Pariskonventionen och som är av särskilt allmänt intresse, om inte vederbörande myndigheter godkänt deras registrering.
j) Varumärken som är undantagna från registrering i enlighet med unionslagstiftningen eller nationell rätt eller internationella överenskommelser som unionen eller den berörda medlemsstaten är part i, som ger skydd för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar.
k) Varumärken som är undantagna från registrering i enlighet med unionslagstiftningen eller internationella överenskommelser som unionen är part i, som ger skydd för traditionella uttryck för vin.
l) Varumärken som är undantagna från registrering i enlighet med unionslagstiftningen eller internationella överenskommelser som unionen är part i, som ger skydd för garanterade traditionella specialiteter.
m) Varumärken vilka består av eller i sina väsentliga beståndsdelar återger en äldre växtsortsbenämning som registrerats i enlighet med unionslagstiftningen eller nationell rätt, eller internationella överenskommelser som unionen eller den berörda medlemsstaten är part i, som ger skydd för växtförädlarrätt och vilka avser växtsorter av samma art eller en nära besläktad art.
2. Punkt 1 ska tillämpas även om registreringshindren endast finns i endast en del av ►M1 unionen ◄ .
3. Punkterna 1 b, c och d ska inte tillämpas om varumärket till följd av dess användning har uppnått en särskiljningsförmåga i fråga om de varor eller tjänster för vilka det ansöks om registrering.
Artikel 8
Relativa registreringshinder
1. Om innehavaren av ett äldre varumärke invänder ska det varumärke som ansökan gäller inte kunna registreras
a) om det är identiskt med det äldre varumärket och de varor eller tjänster som varumärket har ansökts för är identiska med de varor eller tjänster för vilka det äldre varumärket är skyddat,
b) om det – på grund av att det är identiskt med eller liknar det äldre varumärket och de varor eller tjänster som omfattas av varumärkena är identiska eller är av liknande slag – föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem inom det område där det äldre varumärket är skyddat, inbegripet risken för att varumärket associeras med det äldre varumärket.
2. Med äldre varumärken avses i punkt 1
a) följande kategorier av varumärken för vilka ansökan om registrering gjorts tidigare än ansökan om registrering av ►M1 EU-varumärket ◄ , med vederbörlig hänsyn tagen till de anspråk som kan göras på prioritet för dessa varumärken:
i) ►M1 EU-varumärken ◄ .
ii) Varumärken som har registrerats i en medlemsstat eller, vad avser Belgien, Luxemburg eller Nederländerna, hos Benelux byrå för immateriell äganderätt.
iii) Varumärken som blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i medlemsstaten i fråga.
iv) Varumärken som blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i ►M1 unionen ◄ .
b) Ansökan om varumärken som avses i a under förutsättning att de registreras.
c) Varumärken som, vid tidpunkten för ansökan om registrering som ►M1 EU-varumärke ◄ eller, i förekommande fall, vid tidpunkten för begäran om prioritet med avseende på ansökan om registrering av ►M1 EU-varumärket ◄ , är välkända i en medlemsstat, i den betydelse som ordet välkänt ges i artikel 6a i Pariskonventionen.
3. Efter invändning från varumärkesinnehavaren får ett varumärke inte registreras när en agent eller en företrädare för varumärkesinnehavaren ansöker om registrering av detta i sitt eget namn utan innehavarens medgivande om agenten eller företrädaren inte kan visa fog för sitt handlande.
4. Efter invändning från innehavaren av ett icke registrerat varumärke eller av ett annat tecken som används i näringsverksamhet i mer än bara lokal omfattning, får det varumärke som ansökan avser inte registreras om och i den mån det finns gemenskapslagstiftning eller tillämplig nationell lagstiftning om detta tecken:
a) Rätten till tecknet har förvärvats före tidpunkten för ansökan om registrering av ►M1 EU-varumärket ◄ eller i förekommande fall tidpunkten för den prioritet som åberopas som grund för ansökan om registrering av ►M1 EU-varumärket ◄ eller,
b) tecknet ger innehavaren rätt att förbjuda användning av ett yngre varumärke.
4a. Efter invändning från en person som enligt tillämplig rätt är berättigad att utöva de rättigheter som följer av en skyddad ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning ska det varumärke som ansökan avser inte registreras om och i den mån, i enlighet med unionslagstiftningen eller nationell rätt som ger skydd för ursprungsbeteckningar eller geografiska beteckningar,
i) en ansökan om ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning redan hade lämnats in i enlighet med unionslagstiftningen eller nationell rätt före tidpunkten för ansökan om registrering av EU-varumärket eller tidpunkten för den prioritet som åberopas i ansökan, under förutsättning att den därefter registreras,
ii) ursprungsbeteckningen eller den geografiska beteckningen ger rätt att förbjuda användning av ett yngre varumärke.
5. Efter invändning från innehavaren av ett äldre registrerat varumärke i den mening som avses i punkt 2 får det varumärke som ansökan avser inte registreras om det är identiskt med eller liknar ett äldre varumärke, oavsett om de varor eller tjänster för vilka det tillämpas är identiska med, liknar eller inte liknar dem för vilka det äldre varumärket är registrerat, om det, i fråga om ett äldre EU-varumärke, är känt i unionen eller, i fråga om ett äldre nationellt varumärke, är känt i medlemsstaten i fråga, och användningen av det varumärke som ansökan avser utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.
AVSNITT 2
►M1 EU-varumärkens ◄ rättsverkan
Artikel 9
Rättigheter som är knutna till ett EU-varumärke
1. Registreringen av ett EU-varumärke ger innehavaren en ensamrätt.
2. Utan att det påverkar innehavares rättigheter som förvärvats före ansökningsdagen eller prioritetsdagen för EU-varumärket ska innehavaren av ett EU-varumärke ha rätt att förhindra tredje man som inte har hans medgivande att i näringsverksamhet, för varor eller tjänster, använda ett tecken om
a) tecknet är identiskt med EU-varumärket och används för varor eller tjänster som är identiska med dem för vilka EU-varumärket är registrerat,
b) tecknet är identiskt med eller liknar EU-varumärket och används för varor eller tjänster som är identiska med eller liknar de varor eller tjänster för vilka EU-varumärket är registrerat, om detta kan leda till förväxling hos allmänheten, inbegripet risken för association mellan tecknet och varumärket,
c) tecknet är identiskt med eller liknar EU-varumärket oavsett om det används för varor och tjänster som är identiska med, liknar eller inte liknar dem för vilka EU-varumärket är registrerat, om det senare är känt i unionen och om användningen av tecknet i fråga utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för EU-varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.
3. Följande handlingar får särskilt förbjudas med stöd av punkt 2:
a) Att anbringa tecknet på varor eller deras förpackning.
b) Att utbjuda varor till försäljning, marknadsföra dem eller lagra dem för dessa ändamål eller utbjuda eller tillhandahålla tjänster under tecknet.
c) Att importera eller exportera varor under tecknet.
d) Att använda tecknet som firma- eller företagsnamn eller som del av ett firma- eller företagsnamn.
e) Att använda tecknet på affärshandlingar och i reklam.
f) Att använda tecknet i jämförande reklam på ett sätt som strider mot Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG ( 1 ).
4. Utan att det påverkar innehavares rättigheter som förvärvats före ansökningsdagen eller prioritetsdagen för EU-varumärket ska innehavaren av ett EU-varumärke också ha rätt att hindra tredje man från att i näringsverksamhet föra in varor i unionen utan att dessa övergått till fri omsättning där, om dessa varor, inbegripet förpackning, kommer från tredjeländer och utan tillstånd har försetts med ett varumärke som är identiskt med det EU-varumärke som registrerats för sådana varor eller som i väsentliga drag inte kan särskiljas från det varumärket.
EU-varumärkesinnehavarens rätt enligt första stycket ska upphöra om deklaranten eller varuinnehavaren, under det förfarande för att avgöra huruvida intrång har gjorts i EU-varumärket som har inletts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 ( 2 ) om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter, lägger fram bevis för att innehavaren av EU-varumärket inte har rätt att förbjuda att varorna släpps ut på marknaden i det land som är slutdestination för varorna.
Artikel 9a
Rätten att förbjuda förberedande åtgärder vad gäller användning av förpackning eller andra underlag
Om det finns risk för att förpackningar, etiketter, lappar, säkerhets- eller äkthetsdetaljer eller säkerhets- eller äkthetsanordningar eller andra underlag där märket anbringas skulle kunna användas för varor eller tjänster och om sådan användning skulle utgöra ett intrång i EU-varumärkesinnehavarens rättigheter enligt artikel 9.2 och 9.3, ska innehavaren av det varumärket ha rätt att förbjuda följande åtgärder om de vidtas i näringsverksamhet:
a) Att anbringa ett tecken som är identiskt med eller liknar EU-varumärket på förpackning, etiketter, lappar, säkerhets- eller äkthetsdetaljer eller säkerhets- eller äkthetsanordningar eller andra underlag där varumärket kan anbringas.
b) Att utbjuda till försäljning eller släppa ut på marknaden, eller lagra för dessa ändamål, eller importera eller exportera förpackning, etiketter, lappar, säkerhets- eller äkthetsdetaljer eller säkerhets- eller äkthetsanordningar eller andra underlag där märket anbringas.
Artikel 9b
Dag när rättigheterna ska börja gälla i förhållande till tredje man
1. De rättigheter som är knutna till EU-varumärket ska gälla i förhållande till tredje man från och med dagen för offentliggörandet av varumärkets registrering.
2. Skälig ersättning får krävas beträffande åtgärder som vidtas efter dagen för offentliggörandet av en ansökan om registrering av ett EU-varumärke, om åtgärderna efter offentliggörandet av varumärkets registrering skulle vara förbjudna på grund av detta offentliggörande.
3. En domstol vid vilken en talan har anhängiggjorts får inte avgöra sakförhållandena i det målet förrän registreringen har offentliggjorts.
Artikel 10
Återgivande av ►M1 EU-varumärken ◄ i lexikon
Om återgivningen av ett ►M1 EU-varumärke ◄ i ett lexikon, en encyklopedi eller ett liknande uppslagsverk ger intryck av att varumärket utgör en generisk benämning på varor eller tjänster för vilka varumärket är registrerat, ska utgivaren av verket på begäran av innehavaren av ►M1 EU-varumärket ◄ se till att återgivningen av varumärket senast i nästa utgåva av verket åtföljs av uppgift om att det är ett registrerat varumärke.
Artikel 11
Förbud att använda ett EU-varumärke som är registrerat i en agents eller en företrädares namn
När ett EU-varumärke är registrerat i en agents eller en företrädares namn för den som innehar detta varumärke, utan innehavarens tillstånd, ska denne ha rätt att invända mot att hans agent eller företrädare använder hans varumärke, om han inte har gett tillstånd till sådan användning, med mindre agenten eller företrädaren kan visa fog för sitt handlande.
Artikel 12
Begränsningar av ett EU-varumärkes rättsverkan
1. Ett EU-varumärke ger inte innehavaren rätt att förhindra tredje man att i näringsverksamhet använda
a) tredje mans namn eller adress, om denne är en fysisk person,
b) tecken eller upplysningar som saknar särskiljningsförmåga eller som avser varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda ändamål, värde, geografiska ursprung, tidpunkten för framställande eller utförande eller andra egenskaper,
c) EU-varumärket i syfte att identifiera eller hänvisa till varor eller tjänster som EU-varumärkesinnehavarens varor eller tjänster, särskilt om användning av det varumärket är nödvändig för att ange en varas eller tjänsts avsedda ändamål, särskilt som tillbehör eller reservdelar.
2. Punkt 1 ska tillämpas endast om tredje man vid användningen handlar i enlighet med god affärssed.
Artikel 13
Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett ►M1 EU-varumärke ◄
1. Ett EU-varumärke ger inte innehavaren rätt att förbjuda användningen av EU-varumärket för varor som av innehavaren eller med innehavarens samtycke har släppts ut på marknaden under varumärket i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
2. Punkt 1 ska inte gälla när innehavaren har skälig grund att motsätta sig fortsatt marknadsföring av varorna, särskilt när varornas beskaffenhet har förändrats eller försämrats efter att de har släppts ut på marknaden.
Artikel 13a
Mellankommande rättigheter som kan göras gällande av innehavaren av ett yngre registrerat varumärke som försvar i mål om varumärkesintrång
1. I mål om varumärkesintrång ska innehavaren av ett EU-varumärke inte ha rätt att förbjuda användningen av ett yngre registrerat EU-varumärke där det yngre varumärket inte skulle förklaras ogiltigt enligt artiklarna 53.1, 53.3 eller 53.4, 54.1 eller 54.2 eller 57.2 i denna förordning.
2. I mål om varumärkesintrång ska innehavaren av ett EU-varumärke inte ha rätt att förbjuda användningen av ett yngre registrerat nationellt varumärke där detta yngre registrerade nationella varumärke inte skulle förklaras ogiltigt enligt artiklarna 8 eller 9.1 eller 9.2 eller 46.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 ( 3 ).
3. Om innehavaren av ett EU-varumärke inte har rätt att förbjuda användningen av ett yngre registrerat varumärke enligt punkt 1 eller 2 ska innehavaren av detta yngre registrerade varumärke inte ha rätt att förbjuda användningen av det äldre EU-varumärket i mål om varumärkesintrång.
Artikel 14
Kompletterande tillämpning av nationell rätt om intrång
1. ►M1 EU-varumärkens ◄ rättsverkan ska endast fastställas utifrån bestämmelserna i denna förordning. I övrigt ska intrång i ett ►M1 EU-varumärke ◄ regleras enligt nationell rätt om intrång i ett nationellt varumärke i enlighet med bestämmelserna i avdelning X.
2. Denna förordning ska inte hindra att talan väcks om ett ►M1 EU-varumärke ◄ på grundval av medlemsstaternas bestämmelser om bl.a. skadeståndsansvar och illojal konkurrens.
3. Tillämpliga förfaranderegler ska bestämmas i enlighet med avdelning X.
AVSNITT 3
Bruk av ►M1 EU-varumärken ◄
Artikel 15
Bruk av ►M1 EU-varumärken ◄
1. Om innehavaren av varumärket inte inom fem år efter registrering har gjort verkligt bruk av ►M1 EU-varumärket ◄ i ►M1 unionen ◄ för de varor eller tjänster för vilka det registrerats, eller om sådant bruk inte skett inom en period av fem år i följd, ska ►M1 EU-varumärket ◄ bli föremål för de sanktioner som bestäms i denna förordning, under förutsättning att det inte finns skälig grund för att ►M1 EU-varumärket ◄ inte använts.
Även följande utgör bruk i den mening som avses i första stycket:
a) Användning av EU-varumärket i en form som skiljer sig i detaljer vilka inte förändrar märkets särskiljningsförmåga så som det registrerats, oavsett om EU-varumärket i den form det används också är registrerat i innehavarens namn.
b) Anbringande av EU-varumärket i unionen på varor eller deras förpackning endast för exportändamål.
2. Bruk av ►M1 EU-varumärket ◄ med innehavarens medgivande ska anses utgöra bruk av innehavaren.
AVSNITT 4
►M1 EU-varumärken ◄ som förmögenhetsobjekt
Artikel 16
►M1 EU-varumärkens ◄ likställighet med nationella varumärken
1. Om annat inte följer av artiklarna 17–24 ska ett EU-varumärke som förmögenhetsobjekt i sin helhet och för hela unionsområdet anses som ett nationellt varumärke som registrerats i den medlemsstat i vilken enligt registret.
a) innehavaren har sitt säte eller sitt hemvist vid tidpunkten i fråga, eller
b) om punkt a inte är tillämplig, innehavaren har ett driftsställe vid tidpunkten i fråga.
2. I andra fall än de som anges i punkt 1 ska den i punkt 1 avsedda medlemsstaten vara den medlemsstat i vilken byrån har sitt säte.
3. Om två eller flera personer är införda i registret över ►M1 EU-varumärken ◄ som gemensamma innehavare, ska punkt 1 gälla den av innehavarna som nämns först. Kan punkt 1 inte tillämpas på denna innehavare, ska den gälla för de därefter upptagna gemensamma innehavarna i den ordning som de nämns. Kan punkt 1 inte tillämpas på någon av de gemensamma innehavarna ska punkt 2 tillämpas.
Artikel 17
Överlåtelse
1. Ett ►M1 EU-varumärke ◄ får, oavsett om företaget överlåts, överlåtas för alla eller en del av de varor eller tjänster för vilka det är registrerat.
2. En överlåtelse av ett företag i sin helhet ska innefatta överlåtelse av ►M1 EU-varumärket ◄ utom när det, i enlighet med den lag som ska tillämpas på överlåtelsen, föreligger ett avtal om det motsatta eller om detta klart framgår av omständigheterna. Denna bestämmelse ska tillämpas när det föreligger en avtalsenlig förpliktelse att överlåta företaget.
3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska en överlåtelse av ►M1 EU-varumärket ◄ ske skriftligen och undertecknas av de avtalsslutande parterna, förutom när överlåtelsen är en följd av ett beslut av en domstol; i annat fall är överlåtelsen ogiltig.
4. Om det klart framgår av överlåtelsehandlingarna att ►M1 EU-varumärket ◄ på grund av överlåtelsen kommer att kunna vilseleda allmänheten, särskilt angående arten, kvaliteten eller det geografiska ursprunget hos de varor och tjänster för vilka det är registrerat, ska byrån inte registrera överlåtelsen med mindre förvärvaren ger sitt medgivande till att begränsa registreringen av ►M1 EU-varumärket ◄ till de varor och tjänster för vilka det inte är vilseledande.
5. En överlåtelse ska införas i registret och offentliggöras på begäran av en av parterna.
5b. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer
a) de närmare uppgifter som en ansökan om registrering av en överlåtelse ska innehålla,
b) den typ av dokumentation som krävs för att fastställa överlåtelsen, med beaktande av de samtycken som lämnats av den registrerade innehavaren och förvärvaren,
c) närmare uppgifter om hur ansökningar om partiella överföringar ska behandlas, med säkerställande av att varorna och tjänsterna i den återstående registreringen och i den nya registreringen inte överlappar varandra och att det upprättas en separat handling, däribland ett nytt registreringsnummer, för den nya registreringen.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
6. Innan överlåtelsen har införts i registret kan förvärvaren inte göra gällande de rättigheter som uppstår genom ►M1 EU-varumärkets ◄ registrering.
7. Om det i förhållande till byrån finns frister som ska iakttas kan förvärvaren avge de förklaringar som behövs till denna så snart registreringsansökan om överlåtelsen har ingivits till byrån.
8. Alla handlingar som i enlighet med artikel 79 ska ställas till innehavaren av ►M1 EU-varumärket ◄ ska adresseras till den person som är registrerad som innehavare.
Artikel 18
Överlåtelse av ett varumärke som är registrerat i ett ombuds namn
Om ett ►M1 EU-varumärke ◄ har registrerats för ett ombud eller en företrädare för innehavaren utan dennes tillstånd ska innehavaren ha rätt att begära att registreringen överlåts till honom om inte ombudet eller företrädaren visar fog för sitt handlande.
Artikel 19
Sakrätt
1. Ett ►M1 EU-varumärke ◄ kan utan samband med företaget ställas som säkerhet eller bli föremål för en begränsad sakrätt.
2. På begäran av en av parterna ska de rättigheter som avses i punkt 1 bli införda i registret och offentliggöras.
Artikel 20
Exekutiva åtgärder
1. Ett ►M1 EU-varumärke ◄ kan bli föremål för exekutiva åtgärder.
2. När det gäller exekutiva åtgärder som avser ett ►M1 EU-varumärke ◄ ska de domstolar och myndigheter i den medlemsstat som anges i artikel 16 ha exklusiv behörighet.
3. På begäran av en av parterna ska en exekutiv åtgärd bli införd i registret och offentliggöras.
Artikel 21
Insolvensförfaranden
1. Ett ►M1 EU-varumärke ◄ kan endast ingå i sådana insolvensförfaranden som inleds i den medlemsstat på vars territorium gäldenärens huvudsakliga intressen finns.
Om gäldenären är ett försäkringsföretag eller ett kreditinstitut enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG av den 19 mars 2001 om rekonstruktion och likvidation av försäkringsföretag ( 4 ) respektive Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut ( 5 ) får ett ►M1 EU-varumärke ◄ dock endast ingå i sådana insolvensförfaranden som inleds i den medlemsstat där företaget eller institutet har auktoriserats.
2. Om flera personer gemensamt innehar ett ►M1 EU-varumärke ◄ ska punkt 1 tillämpas på medinnehavarens andel.
3. Om ett ►M1 EU-varumärke ◄ ingår i ett insolvensförfarande, ska detta på begäran av den behöriga nationella myndigheten noteras i registret och offentliggöras i den tidning om ►M1 EU-varumärken ◄ som avses i artikel 89.
Artikel 22
Licens
1. Ett ►M1 EU-varumärke ◄ kan bli föremål för licens för en del av eller alla de varor eller tjänster för vilka det är registrerat samt för hela eller viss del av ►M1 unionen ◄ . En licens kan vara exklusiv eller icke-exklusiv.
2. Innehavaren av ett ►M1 EU-varumärke ◄ kan åberopa de till varumärket knutna rättigheterna gentemot en licenstagare som överträder en bestämmelse i licensavtalet med avseende på
a) licensens giltighetstid,
b) den av registreringen skyddade formen som varumärket får använda,
c) arten av de varor eller tjänster för vilka licensen är utfärdad,
d) området inom vilket varumärket får användas, eller
e) kvaliteten på de av licenstagaren tillverkade varorna eller tillhandahållna tjänsterna.
3. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i licensavtalet kan licenstagaren väcka talan om intrång i ►M1 EU-varumärket ◄ endast om dess innehavare lämnar sitt medgivande till detta. Innehavaren av en exklusiv licens får dock väcka sådan talan om innehavaren av varumärket inte själv väcker talan om intrång i varumärket inom skälig tid efter underrättelse härom.
4. En licenstagare ska äga rätt att intervenera i det mål om intrång som innehavaren av ►M1 EU-varumärket ◄ har inlett för att kunna erhålla skadestånd för den skada som han lidit.
5. På begäran av en av parterna ska uppgift om upplåtelse eller överlåtelse av en licens för ett ►M1 EU-varumärke ◄ införas i registret och offentliggöras.
Artikel 23
Rättsverkan i förhållande till tredje man
1. De rättshandlingar angående ett ►M1 EU-varumärke ◄ som anges i artiklarna 17, 19 och 22 ska inte äga rättsverkan i förhållande till tredje man i samtliga medlemsstater förrän efter de införts i registret. Emellertid ska en sådan rättshandling äga rättsverkan i förhållande till tredje man, innan den införts i registret, om denne har förvärvat rättigheter till varumärket efter det att rättshandlingen ägde rum men han kände till rättshandlingen vid tiden för rättigheternas förvärvande.
2. Punkt 1 ska inte tillämpas på en person som förvärvar ett ►M1 EU-varumärke ◄ eller en rättighet till ett ►M1 EU-varumärke ◄ genom att ett företag i sin helhet överlåts eller genom en annan generell övergång.
3. De i artikel 20 angivna rättshandlingarnas rättsverkan i förhållande till tredje man ska bestämmas av lagstiftningen i den medlemsstat som följer av artikel 16.
4. Till dess att för medlemsstaterna gemensamma bestämmelser om konkurs träder i kraft ska rättsverkan i förhållande till tredje man i en konkurs eller ett liknande förfarande bestämmas av lagstiftningen i den medlemsstat där ett sådant förfarande först har inletts enligt nationell lagstiftning eller enligt de konventioner som ska tillämpas på området.
Artikel 24
Ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ som förmögenhetsobjekt
Artiklarna 16–23 ska tillämpas på ansökningar om ►M1 EU-varumärken ◄ .
AVDELNING III
ANSÖKAN OM ►M1 EU-VARUMÄRKE ◄
AVSNITT 1
Ingivande av ansökan och krav beträffande sådan ansökan
Artikel 25
Ingivande av ansökan
1. En ansökan om ett EU-varumärke ska inges till immaterialrättsmyndigheten.
2. Immaterialrättsmyndigheten ska utan dröjsmål förse sökanden med en bekräftelse som åtminstone ska innefatta ärendenumret, en återgivning, beskrivning eller annan identifikation av märket, dokumentens art och antal samt datum för deras mottagande. Bekräftelsen får utfärdas på elektronisk väg.
Artikel 26
Krav på ansökan
1. En ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ ska innehålla
a) en anhållan om registrering av ett ►M1 EU-varumärke ◄ ,
b) uppgifter som gör det möjligt att fastslå sökandens identitet,
c) en förteckning över de varor eller tjänster för vilka registrering ansöks,
d) en återgivning av varumärket.
2. För en ansökan om EU-varumärke ska det betalas en ansökningsavgift som täcker en klass av varor eller tjänster, i förekommande fall en eller flera klassavgifter för varje klass av varor och tjänster utöver den första klassen och i tillämpliga fall granskningsavgiften.
3. En ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ ska uppfylla kraven i de tillämpningsföreskrifter som avses i artikel 162.1, nedan kallade tillämpningsföreskrifterna.
4. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer de närmare uppgifter som ansökan ska innehålla. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
Artikel 27
Ansökningsdag
Ansökningsdagen för en ansökan om ett EU-varumärke ska vara den dag då dokument som innehåller de uppgifter som anges i artikel 26.1 inges till immaterialrättsmyndigheten av sökanden, förutsatt att ansökningsavgiften betalas inom en period av en månad från ingivandet av de dokumenten.
Artikel 28
Beteckning och klassificering av varor och tjänster
1. De varor och tjänster för vilka det ansöks om registrering av ett varumärke ska klassificeras i enlighet med det klassificeringssystem som fastställts genom Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid registrering av varumärken av den 15 juni 1957 (nedan kallad Niceklassificeringen).
2. Sökanden ska tillräckligt tydligt och exakt ange de varor eller tjänster för vilka varumärkesskyddet söks för att de behöriga myndigheterna och de ekonomiska aktörerna enbart utifrån den informationen ska kunna avgöra omfattningen av det skydd som söks.
3. Vid tillämpningen av punkt 2 får de allmänna beteckningar som ingår i klassrubrikerna i Niceklassificeringen eller andra allmänna uttryck användas, förutsatt att de uppfyller de relevanta normer för tydlighet och exakthet som fastställs i denna artikel.
4. Immaterialrättsmyndigheten ska avslå en ansökan med avseende på beteckningar eller uttryck som är oklara eller otydliga, och om sökanden inte föreslår en godtagbar formulering inom en tidsfrist som immaterialrättsmyndigheten fastställer.
5. Användningen av allmänna uttryck, inklusive allmänna beteckningar som återfinns i klassrubriker i Niceklassificeringen, ska tolkas som att de innefattar alla varor och tjänster som tydligt och klart omfattas av beteckningens eller uttryckets bokstavliga innebörd. Användningen av sådana uttryck eller beteckningar får inte tolkas som ett anspråk på varor och tjänster som inte kan uppfattas på det sättet.
6. När sökanden ansöker om registrering för mer än en klass ska sökanden gruppera varorna och tjänsterna i enlighet med klasserna i Niceklassificeringen, varvid varje grupp ska föregås av numret på den klass till vilken den gruppen av varor eller tjänster hör, och lägga fram dem i samma ordning som klasserna.
7. Varor och tjänster ska inte anses likna varandra av det skälet att de förekommer i samma klass enligt Niceklassificeringen.Varor och tjänster ska inte anses inte likna varandra av det skälet att de förekommer i olika klasser enligt Niceklassificeringen.
8. Innehavare av EU-varumärken för vilka ansökan har lämnats in före den 22 juni 2012 och vilka registrerats i fråga om hela rubriken i en Niceklass, får förklara att deras avsikt den dag då ansökan gjordes hade varit att söka skydd för varor eller tjänster utöver det som i bokstavlig mening omfattas av klassrubriken, under förutsättning att de varor eller tjänster som avses ingår i den alfabetiska förteckningen för den klassen i den version av Niceklassificeringen som gällde den dag då ansökan lämnades in.
Förklaringen ska inges till immaterialrättsmyndigheten senast den 24 september 2016, och ska på ett klart, tydligt och specifikt sätt ange vilka andra varor och tjänster som omfattas än de som bokstavligen omfattas av beteckningarna i en klassrubrik, vilka ursprungligen omfattades av innehavarens avsikt. Immaterialrättsmyndigheten ska vidta lämpliga åtgärder för att ändra registret i enlighet därmed. Möjligheten att avge en förklaring i enlighet med första stycket i denna punkt påverkar inte tillämpningen av artiklarna 15, 42.2, 51.1 a och 57.2.
EU-varumärken för vilka ingen förklaring lämnas in inom den tidsperiod som anges i andra stycket ska, räknat från utgången av den perioden, utsträckas till att bara omfatta varor eller tjänster som bokstavligen omfattas av de beteckningar som ingår i den relevanta klassrubriken.
9. Om registret ändras får de ensamrätter ett EU-varumärke ger enligt artikel 9 inte hindra tredje man från att fortsätta använda varumärket för varor och tjänster om och i den mån användningen av varumärket för dessa varor eller tjänster
a) påbörjades innan registret ändrades, och
b) inte utgjorde ett intrång i innehavarens rättigheter på grundval av den bokstavliga betydelsen av registreringen av varorna och tjänsterna i registret vid den tidpunkten.
Dessutom ska ändringen av förteckningen över varor eller tjänster som förts in i registret inte ge innehavaren av EU-varumärket rätt att motsätta sig eller ansöka om att ogiltigförklara ett yngre varumärke om och i den mån
a) det yngre varumärket antingen användes, eller en ansökan om att registrera varumärket hade gjorts, för varor eller tjänster innan registret ändrades, och
b) användningen av varumärket i samband med dessa varor eller tjänster inte utgjorde, eller inte skulle ha utgjort, något intrång i innehavarens rättigheter på grundval av den bokstavliga betydelsen av registreringen av varorna och tjänsterna i registret vid den tidpunkten.
AVSNITT 2
Prioritet
Artikel 29
Rätt till prioritet
1. En person som vederbörligen har givit in en ansökan om registrering av ett varumärke i eller för ett land som är anslutet till Pariskonventionen eller avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen, eller den till vilken rätten har övergått ska ha rätt till prioritet för ingivande av en ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ för samma varumärke vad avser varor eller tjänster som är identiska med eller som ingår i dem för vilka ansökan har gjorts. Denna rätt till prioritet ska gälla under en period på sex månader räknat från dagen för ingivandet av den första ansökan.
2. Varje ansökan som enligt den nationella lagstiftningen i den stat i vilken den gavs in eller enligt bilaterala eller multilaterala överenskommelser jämställes med en i vederbörlig ordning gjord nationell ansökan ska anses som prioritetsgrundande.
3. Med en i vederbörlig ordning gjord nationell ansökan ska avses varje ansökan som är tillräckligt fullständig för att den dag då ansökningen gavs in ska kunna fastställas och detta oberoende av vad som sedan sker med ansökningen.
4. Som första ansökan, vars ingivande utgör utgångspunkt för beräkning av prioritetsfristen, ska även anses en senare ansökan, vilken avser samma varumärke och identiska varor eller tjänster som en tidigare ansökan som givits in i eller med verkan för samma stat, om denna tidigare ansökan, då den senare ansökningen gavs in, har återkallats, förfallit eller avslagits utan att ha blivit allmänt tillgänglig och utan att någon rätt kvarstår på grund av denna ansökan. Denna tidigare ansökan får inte heller dessförinnan ha utgjort grund för yrkande om prioritet. Den tidigare ansökningen får i sådant fall inte därefter utgöra grund för yrkande om prioritet.
5. Om det första ingivandet har gjorts i en stat som inte är ansluten till Pariskonventionen eller till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen ska punkterna 1–4 gälla endast i den utsträckning den staten, enligt offentliggjorda resultat, beviljar ansökningar på grundval av det första ingivandet till byrån under de villkor och med de rättsverkningar som motsvarar dem som fastställs i denna förordning.
Artikel 30
Yrkande om prioritet
2. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer den typ av dokumentation som ska lämnas in till stöd för yrkandet om prioritet för en tidigare ansökan i enlighet med punkt 1 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
Artikel 31
Verkan av prioritet
Prioritet ska medföra att dagen för prioritet ska anses som ansökningsdag för ansökningen om ►M1 EU-varumärke ◄ när det ska fastställas vilka rättigheter som har prioritet.
Artikel 32
Nationell ansökan
En ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ för vilken det fastställs en ansökningsdag ska i medlemsstaterna likställas med en i vederbörlig ordning gjord nationell ansökan, i förekommande fall med den prioritet som yrkas för ansökningen om ►M1 EU-varumärke ◄ .
AVSNITT 3
Utställningsprioritet
Artikel 33
Utställningsprioritet
1. Om en sökande av ett ►M1 EU-varumärke ◄ har förevisat varor eller tjänster under det varumärke för vilket ansökan gjorts på en officiell eller officiellt erkänd internationell utställning som uppfyller villkoren i konventionen angående internationella utställningar undertecknad i Paris den 22 november 1928 och senast reviderad den 30 november 1972, kan denne, om han ger in ansökan inom sex månader från dagen för den första utställningen av varor eller tjänster under det varumärke för vilket ansökan gjorts, från denna dag yrka prioritet enligt artikel 31.
2. En sökande som önskar yrka prioritet i enlighet med punkt 1 ska i enlighet med de villkor som fastställts i tillämpningsföreskrifterna bevisa att varorna eller tjänsterna ställts ut under det varumärke för vilket ansökan gjorts.
3. En utställningsprioritet som beviljats i en medlemsstat eller i tredjeland ska inte innebära att den frist för prioritet som anges i artikel 29 förlängs.
4. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer typen av och innehållet i den bevisning som ska lämnas in till stöd för ett yrkande om utställningsprioritet i enlighet med punkt 2 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
AVSNITT 4
Yrkande om företräde på grund av nationellt varumärke
Artikel 34
Yrkande om företräde på grund av ett nationellt varumärke
1. En innehavare av ett äldre varumärke, som är registrerat i en medlemsstat, inbegripet ett varumärke som är registrerat i Benelux, eller ett äldre varumärke som blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i en medlemsstat, som ansöker om registrering av ett identiskt varumärke som ►M1 EU-varumärke ◄ för varor eller tjänster, vilka är identiska med eller vilka ingår bland dem för vilka det äldre varumärket har registrerats, får för ►M1 EU-varumärket ◄ åberopa det äldre varumärkets företräde i den medlemsstat i vilken eller för vilken det är registrerat.
2. Företräde ska enligt denna förordning endast ha den rättsverkan, att om innehavaren av ►M1 EU-varumärket ◄ skulle avstå från det äldre varumärket eller skulle låta det upphöra, ska han fortfarande anses ha samma rättigheter som han skulle ha haft om det äldre varumärket hade förblivit registrerat.
3. Företräde som yrkas för ett EU-varumärke upphör om det äldre varumärke som yrkandet om företräde hänför sig till har förklarats vara ogiltigt eller upphävts. Om det äldre varumärket är upphävt ska företrädet upphöra under förutsättning att upphävandet får verkan före EU-varumärkets ansökningsdag eller prioritetsdag.
5. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer den typ av dokumentation som ska inges till stöd för yrkandet om företräde för ett nationellt varumärke eller ett varumärke som inom ramen för en internationell överenskommelse blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i en medlemsstat enligt punkt 1a i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
Artikel 35
Yrkande om företräde efter ►M1 EU-varumärkets ◄ registrering
1. En innehavare av ett ►M1 EU-varumärke ◄ som är innehavare av ett äldre identiskt varumärke som är registrerat i en medlemsstat, inbegripet ett varumärke som är registrerat i Benelux, eller ett äldre identiskt varumärke som blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i en medlemsstat, för varor eller tjänster som är identiska med eller ingår bland dem för vilka det äldre varumärket har registrerats, får åberopa det äldre varumärkets företräde i den medlemsstat i vilken eller för vilken det är registrerat.
2. Artikel 34.2 och 34.3 ska tillämpas.
AVDELNING IV
REGISTRERINGSFÖRFARANDE
AVSNITT 1
Prövning av ansökan
Artikel 36
Prövning av förutsättningarna för ansökan
1. Byrån ska pröva om
a) ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ uppfyller de krav som uppställs för fastställelse av ansökningsdag i enlighet med artikel 27,
b) ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ uppfyller kraven i denna förordning och kraven i tillämpningsföreskrifterna,
c) klassavgifterna, i förekommande fall, har betalats inom föreskriven tid.
2. Om ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ inte uppfyller kraven i punkt 1 ska byrån förelägga sökanden att inom viss tid avhjälpa bristerna eller betala bristande belopp.
3. Om de brister eller betalningsförsummelser som konstaterats vid tillämpning av punkt 1 a inte avhjälpts inom denna tid ska ansökan inte behandlas som en ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ . Om sökanden efterkommer byråns föreläggande ska byrån som ansökningsdag fastställa den dag då bristerna eller betalningsförsummelserna avhjälpts.
4. Om de brister som konstaterats enligt punkt 1 b inte har avhjälpts inom föreskriven tid, ska byrån avslå ansökan.
5. Om betalningsförsummelse som konstaterats enligt punkt 1 c inte har avhjälpts inom föreskriven tid, ska ansökan anses återkallad, såvida det inte är uppenbart vilka varu- eller tjänsteklasser det inbetalda beloppet är avsett att täcka.
6. Underlåtenhet att iaktta vad som föreskrivs i fråga om anspråk på prioritet ska medföra att rätten till prioritet för ansökan går förlorad.
7. Underlåtenhet att iaktta vad som föreskrivs i fråga om anspråk på företräde för ett nationellt varumärke ska medföra att rätten till sådant företräde går förlorad.
Artikel 37
Prövning av de absoluta registreringshindren
1. Om ett varumärke enligt artikel 7 inte får registreras för vissa eller samtliga varor eller tjänster för vilka en ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ har gjorts, ska ansökan avslås för dessa varor eller tjänster.
▼M1 —————
3. Ansökan får inte avslås innan sökanden har beretts möjlighet att återkalla eller ändra sin ansökan eller yttra sig.
AVSNITT 2
Granskning
Artikel 38
Granskningsrapport
1. Immaterialrättsmyndigheten ska, på begäran av den som ansöker om ett EU-varumärke när ansökan lämnas in, upprätta en EU-granskningsrapport med uppgift om de äldre EU-varumärken eller ansökningar om EU-varumärken som upptäckts och som enligt artikel 8 får åberopas mot en registrering av det EU-varumärke för vilket ansökan gjorts.
2. Om sökanden, när en ansökan om EU-varumärke inges, begär att medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt ska upprätta en granskningsrapport och om tillämplig granskningsavgift har erlagts inom den angivna tiden för betalning av ansökningsavgiften ska immaterialrättsmyndigheten utan dröjsmål överlämna en kopia av ansökan om EU-varumärke till den centrala myndigheten för industriell äganderätt i varje medlemsstat som har meddelat immaterialrättsmyndigheten att den har beslutat att granska ansökningar om EU-varumärke i sitt eget varumärkesregister.
3. Var och en av medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt som avses i punkt 2 i denna artikel ska överlämna en granskningsrapport som antingen ska innehålla en uppgift om vilka äldre nationella varumärken, nationella varumärkesansökningar eller varumärken som inom ramen för en internationell överenskommelse blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i den eller de berörda medlemsstaterna som upptäckts och som kan åberopas enligt artikel 8 mot registrering av det EU-varumärke för vilket ansökan gjorts eller konstatera att det vid granskningen inte framkommit några sådana rättigheter.
4. Immaterialrättsmyndigheten ska, efter att ha hört den styrelse som föreskrivs i artikel 124 (nedan kallad styrelsen), fastställa innehållet i och närmare bestämmelser om rapporterna.
5. Immaterialrättsmyndigheten ska till varje central myndighet för industriell äganderätt betala ett visst belopp för varje granskningsrapport som tillhandahållits av myndigheten i enlighet med punkt 3. Detta belopp, som ska vara detsamma för varje myndighet, ska fastställas av budgetkommittén genom ett beslut som antas med tre fjärdedels majoritet av medlemsstaternas företrädare.
6. Immaterialrättsmyndigheten ska till den som ansöker om ett EU-varumärke överlämna den begärda EU-granskningsrapporten och de begärda nationella granskningsrapporter som mottagits.
7. Vid offentliggörandet av en ansökan om EU-varumärke ska immaterialrättsmyndigheten meddela innehavarna av de äldre EU-varumärken eller ansökningar om EU-varumärken som anges i EU-granskningsrapporten om offentliggörandet av ansökan om EU-varumärke. Det sistnämnda ska gälla oberoende av huruvida sökanden har begärt att få EU-granskningsrapporten, såvida inte innehavaren av en äldre registrering eller ansökan begär att inte motta underrättelsen.
AVSNITT 3
Offentliggörande av ansökan
Artikel 39
Offentliggörande av ansökan
1. Om en ansökan om ett EU-varumärke uppfyller de föreskrivna kraven ska ansökan offentliggöras med avseende på tillämpningen av artikel 41 om den inte har avslagits enligt artikel 37.
2. Om en ansökan efter offentliggörandet avslås i enlighet med artikel 37, ska beslutet om avslag offentliggöras när det vunnit laga kraft.
5. Kommissionen ska anta genomförandeakter som specificerar de uppgifter som ska ingå i offentliggörandet av ansökan. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
AVSNITT 4
Anmärkningar från tredje man och invändningar
Artikel 40
Anmärkningar från tredje man
1. Fysiska eller juridiska personer och sammanslutningar eller organ som företräder tillverkare, producenter, tjänsteleverantörer, näringsidkare eller konsumenter får till immaterialrättsmyndigheten ge in skriftliga anmärkningar och i dem ange på vilka grunder, enligt artiklarna 5 och 7, immaterialrättsmyndigheten på eget initiativ ska vägra registrering av varumärket.
De personer och sammanslutningar eller organ som avses i första stycket ska inte betraktas som parter i förfarandet vid immaterialrättsmyndigheten.
2. Anmärkningar från tredje man ska ges in innan invändningsperioden löper ut eller, om en invändning mot varumärket har ingetts, innan det slutliga beslutet om invändningen fattas.
3. Det ingivande som avses i punkt 1 ska inte påverka immaterialrättsmyndighetens rätt att på nytt inleda en prövning av de absoluta registreringshindren på eget initiativ innan registrering skett, när så är lämpligt.
4. De anmärkningar som avses i punkt 1 ska meddelas sökanden, som får yttra sig över dem.
Artikel 41
Invändningar
1. Inom tre månader efter det att en ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ offentliggjorts får invändningar framställas på den grunden att varumärket inte får registreras enligt artikel 8. Sådana invändningar får framställas
a) då fråga är om tillämpning av artikel 8.1 och 8.5, av innehavare av sådana äldre varumärken som avses i artikel 8.2 och av de licenstagare som dessa varumärkesinnehavare bemyndigat,
b) då fråga är om tillämpning av artikel 8.3, av innehavare av sådana varumärken som avses i samma artikel,
c) då fråga är om tillämpning av artikel 8.4, av innehavare av de tidigare varumärken eller tecken som avses i artikel 8.4 samt av de personer som enligt tillämplig nationell lag får utöva dessa rättigheter,
d) av de personer som enligt relevant unionslagstiftning eller nationell rätt har rätt att utöva de rättigheter som avses i artikel 8.4a.
2. Invändningar mot registrering av ett varumärke får också, på de villkor som anges i punkt 1, framställas när en ändrad ansökan offentliggörs i enlighet med artikel 43.2 andra meningen.
3. En invändning ska framställas skriftligen och ska närmare ange vilka grunder som åberopas. Den ska inte betraktas som vederbörligen framställd förrän invändningsavgiften har betalats.
4. Den som framställer en invändning får lägga fram fakta, bevisning och argument till stöd för sin talan inom en tidsperiod som ska fastställas av immaterialrättsmyndigheten.
Artikel 42
Prövning av invändning
1. Vid sin prövning av en invändning ska byrån vid behov anmoda parterna att inom viss tid och så ofta som det är nödvändigt avge yttrande över skrivelser som övriga parter givit in eller som byrån upprättat.
2. På begäran av sökanden ska en innehavare av ett äldre EU-varumärke som gjort en invändning lägga fram bevis för att det äldre EU-varumärket under en femårsperiod före ansökningsdagen eller dagen för ansökan om prioritet för EU-varumärket verkligen har använts inom unionen för de varor eller tjänster för vilka det är registrerat och som åberopas till stöd för invändningen, eller för att det finns skälig grund för att det inte använts, förutsatt att det äldre EU-varumärket vid denna tidpunkt hade varit registrerat i minst fem år. I avsaknad av sådana bevis ska invändningen avslås. Om det äldre EU-varumärket endast har använts för en del av de varor eller tjänster för vilka det registrerats, ska det vid prövning av invändningen anses vara registrerat endast för denna del av varorna eller tjänsterna.
3. Punkt 2 ska tillämpas när det gäller de äldre nationella varumärken som avses i artikel 8.2 a, varvid användningen i den medlemsstat i vilken det äldre nationella varumärket skyddas ska motsvara användning i ►M1 unionen ◄ .
4. Byrån får, om den anser det lämpligt, föreslå parterna att de träffar förlikning.
5. Om prövningen av invändningen visar att varumärket inte kan registreras för vissa eller samtliga de varor eller tjänster för vilka ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ har gjorts, ska ansökan avslås såvitt avser dessa varor eller tjänster. I annat fall ska invändningen avslås.
6. Ett beslut om att avslå ansökan ska offentliggöras när det vunnit laga kraft.
Artikel 42a
Delegering av befogenheter
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163a för att närmare fastställa förfarandet för att inge och granska en invändning enligt artiklarna 41 och 42.
AVSNITT 5
Återkallelse, begränsning, ändring och delning av ansökan
Artikel 43
Återkallelse, begränsning och ändring av ansökan
1. Sökanden kan när som helst återkalla sin ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ eller begränsa den däri ingående förteckningen över varor eller tjänster. Om ansökan redan har offentliggjorts ska återkallelsen eller begränsningen också offentliggöras.
2. I andra avseenden kan en ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ ändras på begäran av sökanden endast såvitt avser rättelse av sökandens namn och adress, språkliga fel, skrivfel eller andra uppenbara fel, förutsatt att sådan rättelse inte väsentligen ändrar varumärket eller utökar förteckningen över varor eller tjänster. När ändringarna påverkar återgivningen av varumärket eller förteckningen över varor eller tjänster och ändringarna sker efter offentliggörandet av ansökan, ska ansökan offentliggöras i sin ändrade lydelse.
3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163a för att närmare fastställa förfarandet för att ändra en ansökan.
Artikel 44
Delning av ansökan
1. En sökande kan dela sin ansökan genom att förklara att en del av varorna eller tjänsterna i den ursprungliga ansökan kommer att bli föremål för en eller flera delade ansökningar. Varorna eller tjänsterna i den delade ansökan får inte överlappa de varor eller tjänster som finns kvar i den ursprungliga ansökan eller som ingår i andra delade ansökningar.
2. En förklaring om delning får inte göras
a) om, i den händelse en invändning har gjorts mot den ursprungliga ansökan, den delade ansökan innebär en delning bland de varor eller tjänster mot vilka invändningen riktas, förrän invändningsenhetens beslut blivit slutgiltigt eller invändningsförfarandet har förfallit,
b) under de perioder som fastställs i tillämpningsföreskrifterna.
3. En förklaring om delning måste följa bestämmelserna i tillämpningsföreskrifterna.
4. Vid en förklaring om delning ska en avgift erläggas. Förklaringen ska inte anses vara gjord förrän avgiften har betalats.
5. Delningen ska gälla från och med den dag då den upptagits i byråns handlingar om den ursprungliga ansökan.
6. Varje begäran och ansökan som gjorts samt alla avgifter som erlagts för den ursprungliga ansökan innan förklaringen om delning inkom till byrån ska anses ha inlämnats eller betalats för den eller de delade ansökningarna. Avgifter som vederbörligen erlagts för den ursprungliga ansökan före det datum då förklaringen om delning inkom betalas inte tillbaka.
7. Den delade ansökan ska behålla samma ansökningsdatum och samma prioritetsdatum och företräde som den ursprungliga ansökan.
9. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer
a) de närmare uppgifter som ska ingå i en förklaring om delning av en ansökan enligt punkt 1,
b) närmare uppgifter om hur en förklaring om delning av en ansökan ska behandlas, med säkerställande av att det upprättas en separat handling, däribland ett nytt ansökningsnummer, för den delade ansökan,
c) närmare uppgifter om innehållet i offentliggörandet av den delade ansökan enligt punkt 8.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
AVSNITT 6
Registrering
Artikel 45
Registrering
1. Om en ansökan uppfyller de krav som fastställs i denna förordning och någon invändning inte har framställts inom den tid som anges i artikel 41.1, eller om en framställd invändning har avskrivits genom återkallelse eller avslag eller på något annat sätt, ska varumärket och de uppgifter som avses i artikel 87.2 föras in i registret. Registreringen ska offentliggöras.
2. Immaterialrättsmyndigheten ska utfärda ett registreringsbevis. Registreringsbeviset får utfärdas på elektronisk väg. Immaterialrättsmyndigheten ska, mot erhållande av en avgift, tillhandahålla bestyrkta eller obestyrkta kopior av registreringsbeviset om detta inte utfärdas på elektronisk väg.
3. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer de närmare uppgifter som ska ingå i, och formen för, det registreringsbevis som avses i punkt 2 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
AVDELNING V
GILTIGHET, FÖRNYELSE, ÄNDRING OCH DELNING AV ►M1 EU-VARUMÄRKEN ◄
Artikel 46
Registreringens giltighet
►M1 EU-varumärken ◄ ska registreras för en tid om tio år räknat från den dag då ansökan gavs in. Registreringen kan i enlighet med artikel 47 förnyas för ytterligare tioårsperioder.
Artikel 47
Förnyelse
1. Registrering av ett EU-varumärke ska förnyas på begäran av innehavaren av EU-varumärket eller av någon som uttryckligen bemyndigats av denne, under förutsättning att avgifterna har betalats.
2. Immaterialrättsmyndigheten ska underrätta innehavaren av EU-varumärket, och andra personer som har en registrerad rätt med avseende på EU-varumärket, om registreringsperiodens upphörande minst sex månader dessförinnan. Underlåtenhet att lämna sådan underrättelse ska inte medföra ansvar för immaterialrättsmyndigheten och ska inte påverka registreringsperiodens upphörande.
3. Begäran om förnyelse ska ges in inom den sexmånadersperiod som föregår registreringsperiodens upphörande. Grundavgiften för förnyelse och, i tillämpliga fall, en eller flera klassavgifter för varje klass av varor eller tjänster utöver den första ska också betalas inom denna period. En begäran får dessutom ges in, och avgifterna betalas, inom en ytterligare period av sex månader räknat från registreringsperiodens upphörande, om tilläggsavgift för sen betalning av förnyelseavgiften eller sent ingivande av begäran om förnyelse betalas inom denna ytterligare period.
4. Begäran om förnyelse ska innehålla
a) namn på den person som begär förnyelse,
b) registreringsnumret för det EU-varumärke som ska förnyas,
c) om förnyelsen endast gäller en del av de registrerade varorna och tjänsterna, uppgift om de klasser av varor och tjänster för vilka förnyelse begärs eller de klasser av varor och tjänster för vilka förnyelse inte begärs, grupperade enligt klasserna i Niceklassificeringen, där varje grupp ska föregås av numret på den klass till vilken den gruppen av varor eller tjänster hör och följa samma ordning mellan klasserna som i klassificeringen.
Den ska betraktas som en begäran om förnyelse om den betalning som avses i punkt 3 har gjorts, förutsatt att den innehåller samtliga nödvändiga uppgifter för att fastställa syftet med betalningen.
5. Om en begäran har givits in, eller avgifterna betalats, endast för en del av de varor eller tjänster för vilka EU-varumärket registrerats, ska registreringen förnyas endast för dessa varor eller tjänster. Om de betalade avgifterna inte är tillräckliga för att täcka alla de klasser av varor och tjänster för vilka förnyelse begärs ska registreringen förnyas om det är uppenbart vilken klass eller vilka klasser som ska täckas. I brist på andra kriterier ska immaterialrättsmyndigheten beakta klasserna i klassificeringsordning.
6. Förnyelse ska gälla från och med dagen efter utgången av registreringsperioden. Förnyelsen ska registreras.
7. Om en begäran om förnyelse lämnas in inom de tidsperioder som anges i punkt 3, men de andra villkor för förnyelse som fastställs i denna artikel inte uppfylls, ska immaterialrättsmyndigheten informera sökanden om de konstaterade bristerna.
8. Om en begäran om förnyelse inte inges eller inges först efter upphörandet av den period som föreskrivs i punkt 3, eller om avgifterna inte betalas eller betalas först efter upphörandet av perioden i fråga, eller om de brister som avses i punkt 7 inte rättas till inom den perioden, ska immaterialrättsmyndigheten besluta att registreringen har upphört och underrätta innehavaren av EU-varumärket om detta. Då beslutet har blivit slutgiltigt ska immaterialrättsmyndigheten avföra varumärket från registret. Avförandet ska gälla från och med dagen efter den dag då den gällande registreringen upphörde. Om förnyelseavgifterna har betalats men registreringen inte förnyas ska dessa avgifter återbetalas.
9. En enda begäran om förnyelse får lämnas in för två eller flera märken, om avgifterna betalas för vart och ett av märkena och märkena har samma innehavare eller företrädare.
Artikel 48
Ändring
1. ►M1 EU-varumärket ◄ får inte ändras i registret, varken under registreringsperioden eller i samband med en förnyelse.
2. Om ►M1 EU-varumärket ◄ innefattar innehavarens namn och adress får emellertid på innehavarens begäran en ändring härav registreras såvida inte ändringen väsentligen förändrar varumärkets karaktär så som det ursprungligen registrerats.
3. En begäran om ändring ska innehålla det inslag i märket som ska ändras och inslaget i dess ändrade version.
Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer de närmare uppgifter som en begäran om ändring ska innehålla. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
4. Begäran ska inte anses som ingiven förrän den erforderliga avgiften har betalats. Om avgiften inte har betalats eller inte har betalats i sin helhet ska immaterialrättsmyndigheten informera sökanden om detta. En samlad begäran får göras för ändring av samma inslag i två eller flera av en och samma innehavares registreringar. Den erforderliga avgiften ska betalas för varje registrering som ska ändras. Om kraven för en ändring av registreringen inte uppfylls ska immaterialrättsmyndigheten underrätta sökanden om bristen. Om bristen inte åtgärdas inom en tidsperiod som ska fastställas av immaterialrättsmyndigheten ska immaterialrättsmyndigheten avvisa begäran.
5. Offentliggörandet av registreringen av en ändring ska innefatta en återgivning av EU-varumärket såsom detta har ändrats. Tredje man vars rätt kan beröras av ändringen får överklaga dess registrering inom tre månader från offentliggörandet.
Artikel 48a
Ändring av namn eller adress
1. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer de närmare uppgifter som en begäran om ändring av namn eller adress enligt första stycket i den här punkten ska innehålla. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
Artikel 49
Delning av registrering
1. En innehavare av ett ►M1 EU-varumärke ◄ kan dela sin registrering genom att förklara att vissa av varorna eller tjänsterna i den ursprungliga registreringen kommer att bli föremål för en eller flera delade registreringar. Varorna eller tjänsterna i den delade registreringen får inte överlappa de varor eller tjänster som finns kvar i den ursprungliga registreringen eller som ingår i andra delade registreringar.
2. En förklaring om delning får inte göras
a) om, i den händelse en ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring har gjorts mot den ursprungliga registreringen, förklaringen innebär en delning bland de varor eller tjänster mot vilka ansökan om upphävande eller ogiltigförklaring riktas, förrän annulleringsenhetens beslut blivit slutgiltigt eller förfarandet avslutats på annat sätt,
b) om, i den händelse ett genkäromål om upphävande eller ogiltighetsförklaring har väckts inför en ►M1 domstol för EU-varumärken ◄ en, förklaringen innebär en delning bland de varor eller tjänster mot vilka genkäromålet riktas, förrän uppgift om avgörandet från ►M1 domstolen för EU-varumärken ◄ en införts i registret i enlighet med artikel 100.6.
3. En förklaring om delning måste följa bestämmelserna i tillämpningsföreskrifterna.
4. Vid en förklaring om delning ska en avgift erläggas. Förklaringen anses inte vara gjord förrän avgiften har betalats.
5. Delningen ska gälla från och med den dag då den förs in i registret.
6. Varje begäran och ansökan som gjorts samt alla avgifter som erlagts för den ursprungliga registreringen innan förklaringen om delning inkom till byrån ska anses ha inlämnats eller betalats för den eller de delade registreringarna. Avgifter som vederbörligen erlagts för den ursprungliga registreringen före det datum då förklaringen om delning inkom betalas inte tillbaka.
7. Den delade registreringen ska behålla samma ansökningsdatum och samma prioritetsdatum och företräde som den ursprungliga registreringen.
8. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer
a) de närmare uppgifter som en förklaring om delning av en registrering enligt punkt 1 ska innehålla,
b) uppgifterna om hur en förklaring om delning av en registrering ska behandlas, med säkerställande av att det upprättas en separat handling, däribland ett nytt registreringsnummer, för den delade registreringen.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
AVDELNING VI
AVSTÅENDE, UPPHÄVANDE OCH OGILTIGHET
AVSNITT 1
Avstående
Artikel 50
Avstående
1. En innehavare kan avstå rätten till ett ►M1 EU-varumärke ◄ i fråga om en del av eller alla de varor eller tjänster för vilka det är registrerat.
2. Ett avstående ska skriftligen meddelas byrån av varumärkets innehavare. Det ska inte ha rättsverkan förrän det har införts i registret.
3. Ett avstående ska införas i registret endast med samtycke från den vilkens rätt har antecknats i registret. Om en licens har registrerats ska avståendet införas i registret endast om innehavaren av varumärket visar att han har underrättat licenstagaren om sin avsikt att avstå. Avståendet ska införas efter utgången av den tidsfrist som anges i tillämpningsföreskrifterna.
5. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer de närmare uppgifter som en förklaring om avstående enligt punkt 2 i denna artikel ska innehålla, och den typ av dokumentation som krävs för att fastställa tredje mans samtycke enligt punkt 3 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
AVSNITT 2
Grunder för upphävande
Artikel 51
Grunder för upphävande
1. Efter ansökan till byrån eller på grundval av ett genkäromål i mål om varumärkesintrång ska de rättigheter som tillhör en innehavare av ett ►M1 EU-varumärke ◄ förklaras upphävda i följande fall:
a) Om varumärket under en sammanhängande femårsperiod inte har varit i verkligt bruk i ►M1 unionen ◄ för de varor eller tjänster för vilka det är registrerat och det inte finns skälig grund för att varumärket inte använts. Ingen kan dock göra gällande att innehavarens rättigheter till ett ►M1 EU-varumärke ◄ upphävs, om verklig användning av varumärket har påbörjats eller återupptagits under tiden från utgången av femårsperioden till tidpunkten för ansökan eller genkäromålet. Användning som påbörjas eller återupptas inom en period av tre månader närmast före ansökan eller genkäromålet och som inleds tidigast vid den sammanhängande femårsperiodens utgång, under vilken användning inte förekommit, ska dock inte beaktas om förberedelserna för påbörjande eller återupptagande görs först efter det att innehavaren blivit medveten om att en ansökan eller ett genkäromål kan komma att inges.
b) Om varumärket till följd av innehavarens åtgärder eller passivitet har blivit en allmän beteckning inom handeln för en produkt eller tjänst för vilken det är registrerat.
c) Om varumärket, på grund av den användning som skett av varumärkesinnehavaren eller med dennes samtycke i fråga om de varor eller tjänster för vilka det är registrerat, är ägnat att vilseleda allmänheten, särskilt vad avser art, kvalitet eller geografiskt ursprung för dessa varor eller tjänster.
2. Om det finns grund för att upphäva rättigheterna endast för en del av de varor eller tjänster för vilka ►M1 EU-varumärket ◄ är registrerat, ska innehavarens rättigheter förklaras upphävda endast för berörda varor eller tjänster.
AVSNITT 3
Ogiltighetsgrunder
Artikel 52
Absoluta ogiltighetsgrunder
1. Efter ansökan till byrån eller på grundval av ett genkäromål i mål om varumärkesintrång ska ett ►M1 EU-varumärke ◄ förklaras ogiltigt i följande fall:
a) Om ►M1 EU-varumärket ◄ inte har registrerats i enlighet med bestämmelserna i artikel 7.
b) Om sökanden var i ond tro när ansökan om varumärkesregistrering gavs in.
2. Om ►M1 EU-varumärket ◄ har registrerats i strid med bestämmelserna i artikel 7.1 b, c eller d, får det ändå inte förklaras ogiltigt om det, som ett resultat av dess användning, har uppnått särskiljningsförmåga för de varor eller tjänster för vilka det är registrerat.
3. Om det finns grund för ogiltighet endast när det gäller en del av de varor eller tjänster för vilka ►M1 EU-varumärket ◄ är registrerat, ska varumärket förklaras ogiltigt endast för berörda varor eller tjänster.
Artikel 53
Relativa ogiltighetsgrunder
1. Efter ansökan till byrån eller på grundval av ett genkäromål i mål om varumärkesintrång ska ett ►M1 EU-varumärke ◄ förklaras ogiltigt i följande fall:
a) Om det finns ett sådant äldre varumärke som avses i artikel 8.2 och kraven i punkt 1 eller 5 i den artikeln är uppfyllda.
b) Om det finns ett sådant varumärke som avses i artikel 8.3 och kraven i artikel 8.3 är uppfyllda.
c) Om det finns en sådan äldre rättighet som avses i artikel 8.4 och kraven i artikel 8.4 är uppfyllda.
d) Om det finns en äldre sådan ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning som avses i artikel 8.4a och de krav som anges i den punkten är uppfyllda.
Samtliga krav som avses i första stycket ska vara uppfyllda på ansökningsdagen eller prioritetsdagen för EU-varumärket.
2. Efter ansökan till byrån eller på grund av ett genkäromål i mål om varumärkesintrång ska ett ►M1 EU-varumärke ◄ också förklaras ogiltigt om användningen av ett sådant varumärke kan förbjudas på grund av en annan äldre rättighet enligt gemenskapslagstiftningen eller enligt den nationella rätt som ger detta skydd, särskilt
a) rätten till namn,
b) rätten till egen bild,
c) upphovsrätt,
d) industriell äganderätt,
3. Ett ►M1 EU-varumärke ◄ får inte förklaras ogiltigt om innehavaren av en sådan rättighet som avses i punkt 1 eller 2 ger sitt uttryckliga medgivande till registrering av ►M1 EU-varumärket ◄ före ingivandet av ansökan om ogiltighetsförklaring eller av genkäromålet.
4. Om innehavaren av en av de rättigheter som anges i punkt 1 eller 2 tidigare har ansökt om ogiltighetsförklaring av ett ►M1 EU-varumärke ◄ eller framställt ett genkäromål i mål om varumärkesintrång, får han inte ge in en ny ansökan om ogiltighetsförklaring eller framställa genkäromål på grundval av en annan av dessa rättigheter som han skulle ha kunnat åberopa som grund för sin första ansökan eller för sitt första genkäromål.
5. Artikel 52.3 ska tillämpas.
Artikel 54
Rättighetsförlust till följd av passivitet
1. Om en innehavare av ett EU-varumärke under en sammanhängande femårsperiod förhållit sig passiv till att ett yngre EU-varumärke använts i unionen, och om han varit medveten om denna användning, ska han inte längre ha rätt att på grundval av det äldre varumärket ansöka om ogiltighetsförklaring av det yngre varumärket för de varor eller tjänster för vilka det yngre varumärket har använts, om inte ansökan om registrering av det yngre EU-varumärket gjorts i ond tro.
2. Om en innehavare av ett sådant äldre nationellt varumärke som avses i artikel 8.2 eller av ett sådant äldre tecken som avses i artikel 8.4 under en sammanhängande femårsperiod har förhållit sig passiv till att ett yngre EU-varumärke använts i den medlemsstat där det äldre varumärket eller tecknet åtnjuter skydd, och om han varit medveten om denna användning, ska han inte längre ha rätt att på grundval av det äldre varumärket eller tecknet ansöka om ogiltighetsförklaring av det yngre varumärket för de varor eller tjänster för vilka det yngre varumärket har använts, om inte ansökan om registrering av det yngre EU-varumärket gjorts i ond tro.
3. I de fall som avses i punkt 1 eller 2 ska innehavaren av ett yngre ►M1 EU-varumärke ◄ inte ha rätt att motsätta sig användningen av den äldre rättigheten ens om den rättigheten inte längre kan åberopas mot det yngre ►M1 EU-varumärket ◄ .
AVSNITT 4
Rättsverkningar av upphävande och ogiltighet
Artikel 55
Rättsverkningar av upphävande och ogiltighet
1. I den utsträckning som innehavarens rättigheter helt eller delvis förklaras upphävda ska ►M1 EU-varumärket ◄ anses ha förlorat de rättsverkningar som anges i denna förordning från dagen för ansökan om upphävande eller framställan av genkäromålet. På begäran av en av parterna kan det i beslutet fastställas den tidigare tidpunkt vid vilken grunden för upphävande inträffade.
2. I den utsträckning som ►M1 EU-varumärket ◄ helt eller delvis förklaras upphävt ska de rättsverkningar som enligt denna förordning är knutna till varumärket aldrig anses ha existerat.
3. Utan att det påverkar tillämpningen av nationella bestämmelser om skadeståndskrav i anledning av skada som orsakats genom varumärkesinnehavarens vållande eller på grund av att han var i ond tro, eller i anledning av otillåtet berikande, ska den retroaktiva verkan av varumärkets upphävande eller ogiltighet inte påverka
a) beslut i mål om varumärkesintrång som vunnit laga kraft och verkställts före beslutet om upphävande eller ogiltighet,
b) avtal som slutits före ett beslut om upphävande eller ogiltighet, i den utsträckning som avtalen har verkställts före detta beslut. Belopp som betalats i enlighet med avtalet kan dock begäras bli återbetalda i den utsträckning som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
AVSNITT 5
Förfarandet vid byrån vid ärenden om upphävande och ogiltighet
Artikel 56
Ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring
1. En ansökan om upphävande av innehavarens rätt till ett ►M1 EU-varumärke ◄ eller om förklaring att varumärket är ogiltigt får ges in till byrån
a) då fråga är om tillämpning av artiklarna 51 och 52, av fysiska eller juridiska personer och sammanslutningar som företräder tillverkare, producenter, tjänsteproducenter, handelsmän och konsumenter, vilka sammanslutningar enligt tillämplig lagstiftning har rätt att föra talan inför domstolar och andra myndigheter,
b) då fråga är om tillämpning av artikel 53.1, av de personer som avses i artikel 41.1,
c) då fråga är om tillämpning av artikel 53.2, av innehavare av de äldre rättigheter som avses i den bestämmelsen eller av personer som enligt ►M1 unionslagstiftningen eller den berörda medlemsstatens rätt ◄ får utöva rättigheterna i fråga.
2. En ansökan ska ges in skriftligen och ska ange vilka grunder som åberopas. Den ska inte anses som vederbörligen ingiven förrän avgiften har betalats.
3. En ansökan om upphävande eller om ogiltighetsförklaring ska avvisas om sakförhållandena i en ansökan rörande samma sak, som gäller samma parter, har prövats i sak av antingen immaterialrättsmyndigheten eller en sådan domstol för EU-varumärken som avses i artikel 95, och immaterialrättsmyndighetens eller domstolens beslut om den ansökan har vunnit laga kraft.
Artikel 57
Prövning av ansökan
1. Vid sin prövning av en ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring ska byrån vid behov anmoda parterna att inom viss tid och så ofta som det är nödvändigt avge yttrande över meddelanden från byrån eller över skrivelser från övriga parter.
2. På begäran av innehavaren av ett EU-varumärke ska en innehavare av ett äldre EU-varumärke vilken är part i ogiltighetsförfarandet, lägga fram bevis för att det äldre EU-varumärket under en femårsperiod före dagen för ansökan om ogiltighetsförklaring verkligen har använts inom unionen för de varor eller tjänster för vilka det är registrerat och som innehavaren av det äldre varumärket åberopar som motivering för sin ansökan, eller för att det finns giltiga skäl till att det inte använts, förutsatt att det äldre EU-varumärket vid denna tidpunkt har varit registrerat i minst fem år. Om det äldre EU-varumärket den dag ansökan om EU-varumärke ingavs eller på prioritetsdagen har varit registrerat i minst fem år, ska innehavaren av det äldre EU-varumärket dessutom lägga fram bevis för att de förutsättningar som anges i artikel 42.2 var uppfyllda vid denna tidpunkt. I avsaknad av sådana bevis ska ansökan om ogiltighetsförklaring avslås. Om det äldre EU-varumärket endast har använts för en del av de varor eller tjänster för vilka det är registrerat, ska det vid prövning av ansökan om ogiltighetsförklaring anses vara registrerat endast för denna del av varorna eller tjänsterna.
3. Punkt 2 ska tillämpas när det gäller de äldre nationella varumärken som avses i artikel 8.2 a, varvid användningen i den medlemsstat i vilken det äldre nationella varumärket skyddas ska motsvara användning i ►M1 unionen ◄ .
4. Byrån får, om den anser det lämpligt, föreslå parterna att de träffar förlikning.
5. Om prövningen av ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring visar att varumärket inte borde ha registrerats för vissa eller samtliga de varor eller tjänster för vilka det är registrerat, ska innehavarens rättigheter till ►M1 EU-varumärket ◄ förklaras upphävda eller varumärket förklaras ogiltigt för varorna eller tjänsterna i fråga. I annat fall ska ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring avslås.
6. En anteckning om byråns beslut om en ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring ska införas i registret när beslutet vunnit laga kraft.
Artikel 57a
Delegering av befogenheter
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163a som närmare fastställer förfarandena för upphävande eller ogiltighetsförklaring av ett EU-varumärke enligt artiklarna 56 och 57 samt för överlåtelse av ett EU-varumärke som är registrerat i en agents namn enligt artikel 18.
AVDELNING VII
ÖVERKLAGANDEN
Artikel 58
Beslut som kan överklagas
1. Beslut av immaterialrättsmyndighetens beslutsfattande instanser som anges i artikel 130 a–d och, i tillämpliga fall, led f i den artikeln får överklagas. Dessa beslut ska få verkan först från och med dagen för utgången av den överklagandeperiod som avses i artikel 60. Ingivandet av överklagandet ska ha suspensiv verkan.
2. Beslut som inte avslutar handläggningen för någon part får endast överklagas i samband med att det slutliga beslutet överklagas, om det inte i beslutet föreskrivs att det får överklagas särskilt.
Artikel 59
Rätt att överklaga och att vara part i överklagandeförfarande
En part får överklaga ett beslut som gått honom emot. Övriga parter i det tidigare förfarandet ska vara parter i överklagandeförfarandet.
Artikel 60
Tidsfrist och överklagandeform
1. Ett överklagande ska inges skriftligen till immaterialrättsmyndigheten inom två månader från dagen för delgivning av beslutet. Överklagandet ska inte anses ha getts in förrän överklagandeavgiften har betalats. Det ska inges på handläggningsspråket för det förfarande under vilket det överklagade beslutet fattades. Grunderna för överklagandet ska inges skriftligen inom fyra månader från dagen för delgivning av beslutet.
2. I förfaranden som berör två parter får svaranden i sitt genmäle yrka på beslut om undanröjande eller ändring av det överklagade beslut på grundval av en punkt som inte har tagits upp i överklagandet. Sådana framställningar ska upphöra att ha verkan om klaganden avbryter förfarandet.
Artikel 61
Omprövning av beslut som endast berör en part
1. Om klaganden är den enda parten i förfarandet och om den enhet vars beslut har överklagats anser att överklagandet kan tas upp till prövning och är befogat, ska den ändra sitt beslut.
2. Om beslutet inte ändrats inom en månad från det att inlagan med angivande av grunderna inkommit, ska överklagandet genast och utan yttrande i sak överlämnas till överklagandenämnden.
▼M1 —————
Artikel 63
Prövning av överklaganden
1. Avvisas ej överklagandet ska överklagandenämnden pröva om överklagandet är befogat.
2. Vid prövningen av överklagandet ska överklagandenämnden vid behov anmoda parterna att inom viss tid avge yttrande över skrivelser från överklagandenämnden eller inlaga från annan part.
Artikel 64
Beslut i ärenden om överklagande
1. Efter prövning om överklagandet är befogat ska överklagandenämnden avgöra överklagandet. Överklagandenämnden får antingen vidta de åtgärder som kunnat vidtas av den enhet som meddelat det överklagade beslutet eller återförvisa ärendet till denna enhet för handläggning.
2. Om överklagandenämnden återförvisar ärendet för handläggning till den enhet som meddelat det överklagade beslutet, ska denna enhet vara bunden av den rättsliga bedömning som överklagandenämnden lagt till grund för sitt beslut, i den mån sakförhållandena är desamma.
3. Beslut av överklagandenämnden ska inte vinna laga kraft förrän efter utgången av den tidsfrist som avses i artikel 65.5 eller, om talan har väckts inför tribunalen inom denna tidsfrist, från dagen då sådan talan eller då eventuella överklaganden till domstolen av tribunalens beslut avvisats.
Artikel 65
Överklagande till ►M1 unionens ◄ domstol
1. Beslut av överklagandenämnden i fråga om överklaganden får överklagas till tribunalen.
2. Ett överklagande får grundas på bristande behörighet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av fördraget, av denna förordning eller av någon rättsregel som gäller deras tillämpning eller rörande maktmissbruk.
3. Tribunalen ska vara behörig att undanröja eller ändra ett överklagat beslut.
4. Var och en som varit part i förfarandet vid överklagandenämnden ska ha rätt att överklaga beslut som gått denne emot.
5. Talan ska väckas inför tribunalen inom två månader från dagen för delgivning av överklagandenämndens beslut.
6. Immaterialrättsmyndigheten ska vidta de åtgärder som krävs för att följa tribunalens dom eller, vid överklagande av denna dom, domstolens dom.
Artikel 65a
Delegering av befogenheter
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163a som fastställer
a) det formella innehållet i överklagandet enligt artikel 60 och förfarandet för att lämna in och pröva ett överklagande,
b) det formella innehållet i och den formella formen för överklagandenämndens beslut enligt artikel 64,
c) återbetalning av de överklagandeavgifter som avses i artikel 60.
AVDELNING VIII
EU-KOLLEKTIVMÄRKEN
Artikel 66
EU-kollektivmärken
1. Med ett ►M1 EU-kollektivmärke ◄ avses ett ►M1 EU-varumärke ◄ som vid ansökan om registrering av märket betecknas som sådant och som är ägnat att särskilja varorna eller tjänsterna som härrör från medlemmarna i den sammanslutning som innehar märket från de varor eller tjänster som härrör från andra företag. Sammanslutningar av tillverkare, producenter, tjänsteproducenter eller handelsmän som enligt den lagstiftning som reglerar dess ställning har rätt att i eget namn inneha rättigheter och skyldigheter av samtliga slag, ingå avtal eller utföra andra rättshandlingar samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter får, liksom offentligrättsliga juridiska personer, ansöka om ett ►M1 EU-kollektivmärke ◄ .
2. Som ett undantag från artikel 7.1 c får tecken eller uppgifter som kan användas i näringsverksamhet för att beteckna geografiskt ursprung för varor eller tjänster utgöra ►M1 EU-kollektivmärken ◄ enligt punkt 1. Ett kollektivmärke ger inte innehavaren rätt att förbjuda tredje man att använda sådana tecken eller uppgifter i näringsverksamhet, förutsatt att de används i enlighet med god affärssed; i synnerhet kan ett sådant märke inte åberopas mot en tredje man som har rätt att använda ett geografiskt namn.
3. Bestämmelserna i denna förordning ska tillämpas på ►M1 EU-kollektivmärken ◄ , om inte annat föreskrivs i artiklarna 67–74.
Artikel 67
Bestämmelser för användning av varumärket
1. Den som ansöker om ett ►M1 EU-kollektivmärke ◄ ska inom viss tid inge bestämmelser för varumärkets användning.
2. I bestämmelserna för användningen ska anges vilka personer som har rätt att använda varumärket, villkoren för medlemskap i sammanslutningen och, i förekommande fall, villkoren för märkets användning, däribland påföljderna. Bestämmelserna för användningen av ett sådant märke som avses i artikel 66.2 måste innefatta rätten för en person, vars varor eller tjänster har sitt ursprung i det berörda geografiska området, att bli medlem i den sammanslutning som innehar varumärket.
3. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer de närmare uppgifter som de bestämmelser som avses i punkt 2 i denna artikel ska innehålla. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
Artikel 68
Avslag på ansökan
1. Förutom de grunder för avslag på ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ som anges i artiklarna 36 och 37, ska en ansökan om ett ►M1 EU-kollektivmärke ◄ avslås om den inte uppfyller villkoren i artikel 66 eller artikel 67 eller om bestämmelserna för användningen strider mot allmän ordning eller moral.
2. Ansökan om ett ►M1 EU-kollektivmärke ◄ ska också avslås om det kan antas att allmänheten kan vilseledas i fråga om märkets karaktär eller innebörd, särskilt om det kan framstå med något annat än ett kollektivmärke.
3. En ansökan ska inte avslås om sökanden genom att ändra bestämmelserna för användningen uppfyller kraven i punkterna 1 och 2.
Artikel 69
Anmärkningar från tredje man
Om skriftliga anmärkningar rörande ett EU-kollektivmärke inges till immaterialrättsmyndigheten i enlighet med artikel 40 kan dessa skriftliga anmärkningar också baseras på den särskilda grund enligt vilken ansökan om ett EU-kollektivmärke i enlighet med artikel 68 ska avslås.
Artikel 70
Användning av varumärket
Om ett ►M1 EU-kollektivmärke ◄ används av en person som har rätt att använda det ska bestämmelserna i denna förordning anses uppfyllda om de övriga villkoren om bruk av ►M1 EU-varumärken ◄ häri är uppfyllda.
Artikel 71
Ändring av bestämmelserna för användning av varumärket
1. Innehavaren av ett ►M1 EU-kollektivmärke ◄ ska till byrån överlämna de bestämmelser för bruk som har ändrats.
2. En ändring ska inte införas i registret om inte de ändrade bestämmelserna för bruk uppfyller villkoren i artikel 67 eller om den innebär att en av grunderna för avslag i artikel 68 är uppfylld.
3. Skriftliga anmärkningar i enlighet med artikel 69 får även inges när det gäller ändrade bestämmelser för användning.
4. Vid tillämpning av denna förordning ska ändringar i bestämmelserna för bruk gälla först från den dag ändringen införts i registret.
Artikel 72
Talan om varumärkesintrång
1. Bestämmelserna i artikel 22.3 och 22.4 om licenstagares rättigheter ska tillämpas på alla som har rätt att använda ett ►M1 EU-kollektivmärke ◄ .
2. Om någon som har rätt att använda ett ►M1 EU-kollektivmärke ◄ har lidit skada på grund av olovligt bruk av varumärket, får innehavaren av detta varumärke kräva skadestånd på deras vägnar.
Artikel 73
Grunder för upphävande
Förutom de grunder för upphävande som anges i artikel 51 ska, efter ansökan till byrån eller på grundval av ett genkäromål i mål om varumärkesintrång, de rättigheter som tillhör en innehavare av ett ►M1 EU-kollektivmärke ◄ förklaras upphävda om
a) innehavaren inte vidtar rimliga åtgärder för att förhindra att varumärket används på sätt som inte är förenligt med de villkor för bruk som anges i bestämmelserna för bruk och de ändringar som i förekommande fall har införts i registret,
b) innehavaren har använt varumärket på ett sådant sätt att allmänheten skulle kunna vilseledas enligt artikel 68.2,
c) en ändring i bestämmelserna för bruk har införts i registret i strid med artikel 71.2 om inte innehavaren av märket genom en ytterligare ändring av bestämmelserna för bruk uppfyller kraven i dessa bestämmelser.
Artikel 74
Ogiltighetsgrunder
Förutom de ogiltighetsgrunder som anges i artiklarna 52 och 53 ska, efter ansökan till byrån eller på grundval av ett genkäromål i mål om varumärkesintrång, ett ►M1 EU-kollektivmärke ◄ som registrerats i strid med bestämmelserna i artikel 68 förklaras ogiltigt, om inte innehavaren av märket genom en ytterligare ändring av bestämmelserna för bruk uppfyller kraven i dessa bestämmelser.
AVSNITT 2
EU-kontrollmärken
Artikel 74b
Bestämmelser för användning av EU-kontrollmärket
3. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer de närmare uppgifter som de bestämmelser som avses i punkt 2 i denna artikel ska innehålla. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
AVDELNING IX
FÖRFARANDEBESTÄMMELSER
AVSNITT 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 75
Beslutets grunder
Byråns beslut ska innehålla beslutets grunder. Beslut får endast grunda sig på omständigheter som parterna har haft tillfälle att yttra sig över.
Artikel 76
Prövning av sakförhållandena på eget initiativ
1. Vid förfarande inför byrån ska denna utan särskilt yrkande pröva sakförhållandena; dock ska i ärenden om relativa registreringshinder prövningen vara begränsad till vad parterna åberopat och yrkat. ►M1 I ogiltighetsförfaranden enligt artikel 52 ska immaterialrättsmyndigheten begränsa sin prövning till de grunder och argument som parterna åberopat. ◄
2. Byrån behöver inte beakta omständigheter eller bevis som part inte åberopat eller ingivit i rätt tid.
Artikel 77
Muntlig förhandling
1. Under förutsättning att den anser att det är lämpligt, ska byrån hålla muntlig förhandling antingen på eget initiativ eller om part yrkar det.
2. Muntlig förhandling inför granskarna, invändningsenheten och enheten för administration av varumärken och för juridiska frågor ska inte vara offentlig.
3. Muntlig förhandling, däri inbegripet avkunnande av beslut, inför annulleringsenheten och överklagandenämnden, ska vara offentlig, om inte den enhet vid vilken förhandlingen äger rum beslutar annat i fall då offentlighet skulle kunna medföra allvarliga och oskäliga olägenheter, särskilt för någon part.
4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 163a som närmare fastställer förfarandet för muntlig förhandling, inbegripet de närmare bestämmelserna för språkanvändning enligt artikel 119.
Artikel 78
Bevisupptagning
1. Vid förfarande inför byrån ska bland annat följande bevismedel vara tillåtna:
a) Hörande av part.
b) Inhämtande av upplysningar.
c) Företeende av handlingar och bevis.
d) Hörande av vittnen.
e) Sakkunnigutlåtande.
f) Beedigat eller intygat skriftligt utlåtande eller annat skriftligt utlåtande som har liknande rättsverkan enligt lagstiftningen i den medlemsstat där utlåtandet upprättades.
2. Den berörda enheten får uppdra åt en av sina ledamöter att verkställa bevisupptagningen.
3. Om byrån anser att muntligt förhör med part, vittne eller sakkunnig erfordras, ska denne kallas till förhör vid byrån.
4. Parterna ska underrättas om hörandet av ett vittne eller en sakkunnig vid byrån. De ska tillåtas vara närvarande och ställa frågor till vittnet eller den sakkunnige.
6. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163a som närmare fastställer förfarandet för bevisupptagning.
Artikel 79
Delgivning
5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163a som närmare fastställer förfarandet för delgivning.
Artikel 79b
Meddelanden till immaterialrättsmyndigheten
2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163a som fastställer bestämmelser om de kommunikationsmedel, inbegripet elektroniska kommunikationsmedel, som ska användas av parterna i förfaranden inför immaterialrättsmyndigheten samt de blanketter som immaterialrättsmyndigheten ska tillgängliggöra.
Artikel 79c
Tidsfrister
5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163a som närmare fastställer bestämmelser om beräkning och varaktighet av tidsfrister.
Artikel 80
Borttagande eller återkallande av beslut
1. Om byrån har fört in en uppgift i registret eller fattat ett beslut som är behäftat med ett uppenbart handläggningsfel som byrån har gjort, ska byrån se till att den införda uppgiften tas bort eller att beslutet återkallas. Om det bara finns en part i ärendet och införandet eller beslutet gör intrång i denna parts rätt, ska borttagande eller återkallande ske även om felaktigheten inte var uppenbar för parten.
2. Det borttagande eller det återkallande som avses i punkt 1 ska, självmant eller på begäran av en av parterna i ärendet, beslutas av den avdelning som förde in uppgiften eller fattade beslutet. Borttagande eller återkallande ska ske inom sex månader från den dag då uppgiften infördes i registret eller beslutet fattades, sedan parterna i ärendet och de eventuella innehavare av rätten till det aktuella gemenskapsvarumärket som är registrerade har hörts.
3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 163a som fastställer förfarandet för återkallande av ett beslut eller för borttagande av en uppgift i registret.
Artikel 81
Återställande av försutten tid
1. En sökande eller innehavare av ett ►M1 EU-varumärke ◄ eller annan part i ett förfarande vid byrån som, trots att han har iakttagit all omsorg som har betingats av omständigheterna, inte har kunnat iaktta en frist i förhållande till byrån, ska på ansökan därom få sin rätt återställd, om underlåtenheten enligt denna förordning har haft till omedelbar följd att en rättighet eller rätt att överklaga gått förlorad.
2. Ansökan ska ges in skriftligen inom två månader från det förfallet upphörde. Den åtgärd som försummats måste vidtas inom denna frist. Ansökan får inte göras senare än ett år från utgången av den frist som inte iakttagits. Har förnyelse av registrering inte gjorts eller förnyelseavgift inte betalats ska den ytterligare frist om sex månader som anges i artikel 47.3 tredje meningen inräknas i fristen på ett år.
3. I ansökan ska anges grunderna för denna och de omständigheter som åberopas till stöd för densamma. Den ska inte anses ingiven förrän avgiften för återställande av försutten tid har betalats.
4. Beslut om ansökan ankommer på den enhet som är behörig att besluta i anledning av underlåtenheten.
5. Denna artikel ska inte gälla i fråga om de tidsfrister som anges i punkt 2 eller de som anges i artiklarna 41.1, 41.3 eller 82.
6. Om en sökande eller innehavare av ett ►M1 EU-varumärke ◄ får den försuttna tiden återställd, kan han inte åberopa sina rättigheter gentemot en tredje man som i god tro har släppt ut varor på marknaden eller tillhandahållit tjänster under ett tecken som är identiskt med eller liknande ►M1 EU-varumärket ◄ under tiden mellan förlusten av rättigheterna till ansökan eller till ►M1 EU-varumärket ◄ och offentliggörandet av beslutet om återställande av rättigheten.
7. Tredje man som kan göra bestämmelserna i punkt 6 gällande får som sådan föra talan mot beslutet om återställande av rättigheten för sökanden, eller för innehavaren av ett ►M1 EU-varumärke ◄ , inom två månader från dagen för offentliggörandet av beslutet om återställande av rättigheten.
8. Denna artikel påverkar inte en medlemsstats rätt att bevilja återställande av försutten tid i fråga om de frister som avses i denna förordning och som ska iakttas gentemot den statens myndigheter.
Artikel 82
Fortsatt behandling
1. Sökanden eller innehavaren av ett ►M1 EU-varumärke ◄ eller varje annan part i ett förfarande vid byrån som har underlåtit att iaktta en tidsfrist gentemot byrån, kan på begäran få till stånd en fortsatt behandling av ärendet, under förutsättning att den åtgärd som tidsfristen avsåg har vidtagits när begäran görs. En ansökan om fortsatt behandling får inte göras senare än två månader från utgången av den tidsfrist som inte iakttagits. Ansökan ska inte anses ingiven förrän avgiften för fortsatt behandling har betalats.
2. Denna artikel är inte tillämplig på de tidsfrister som anges i artiklarna 25.3, 27, 29.1, 33.1, 36.2, 41, 42, 47.3, 60, 62, 65.5, 81 och 112 eller de som föreskrivs i den här artikeln eller de tidsfrister som anges i tillämpningsföreskrifterna för yrkande om prioritet enligt artikel 30, utställningsprioritet enligt artikel 33 eller företräde enligt artikel 34 efter det att ansökan ingetts.
3. Den enhet som är behörig att fatta beslut på grund av underlåtenheten, ska fatta beslut om ansökan.
4. Om immaterialrättsmyndigheten bifaller ansökan ska följderna av att tidsfristen inte iakttagits inte anses ha inträffat. Om ett beslut har fattats mellan utgången av den tidsfristen och en begäran om fortsatt behandling ska den avdelning som är behörig att fatta beslut om den underlåtna handlingen ompröva beslutet och, om fullgörandet av den underlåtna handlingen är tillräckligt, fatta ett annat beslut. Om immaterialrättsmyndigheten efter omprövning fastställer att det ursprungliga beslutet inte behöver ändras ska det beslutet bekräftas skriftligen.
5. Om byrån avvisar begäran återbetalas avgiften.
Artikel 82a
Avbrott i förfarandet
3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 163a som närmare fastställer förfarandet för återupptagande av förfarandet vid immaterialrättsmyndigheten.
Artikel 83
Tillämpning av allmänna principer
I den mån denna förordning eller tillämpningsföreskrifterna, avgiftsbestämmelserna eller förfarandereglerna för överklagandenämnden inte innehåller förfarandebestämmelser ska byrån beakta de processrättsliga principer som är allmänt erkända i medlemsstaterna.
Artikel 84
Preskription av betalningsskyldighet
1. Byråns rätt att kräva betalning av avgift ska upphöra när fyra år förflutit från utgången av det kalenderår under vilket avgiften förföll till betalning.
2. Rätt till återbetalning från byrån av avgift eller av överskjutande belopp som inbetalats då avgift erlagts ska upphöra när fyra år förflutit från utgången av det kalenderår under vilket rätten uppkom.
3. Den frist som anges i punkterna 1 och 2 avbryts i fall som avses i punkt 1 genom en anmodan att betala avgiften och i fall som avses i punkt 2 genom skriftligt krav på återbetalning. Efter avbrottet börjar fristen omedelbart löpa på nytt och utgår senast när sex år förflutit från utgången av det år under vilket den ursprungligen började löpa om inte dessförinnan talan väckts för att göra rätten gällande, i vilket fall fristen upphör tidigast när ett år förflutit från det domen vann laga kraft.
AVSNITT 2
Kostnader
Artikel 85
Fördelning av kostnaderna
1. Den förlorande parten i förfaranden om invändning, upphävande, ogiltighetsförklaring eller överklagande ska bära den andra partens avgifter liksom, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 119.6, sina egna nödvändiga kostnader, däribland resekostnader, uppehälle och ersättning till ombud, rådgivare eller advokat inom ramen för de belopp som är fastställda för varje kostnadskategori enligt villkoren i tillämpningsföreskrifterna.
1a. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer maximinivåerna för de kostnader som är nödvändiga för förfarandet och som faktiskt uppkommit för den vinnande parten. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
Kommissionen ska då den fastställer sådana belopp för kostnader för resor och uppehälle ta hänsyn till avståndet mellan partens, företrädarens, vittnets eller den sakkunniges bostad eller driftsställe och den plats där den muntliga förhandlingen hålls samt i vilket skede av förfarandet kostnaderna har uppkommit samt, när det gäller kostnader för företrädarna enligt artikel 93.1, behovet av att säkerställa att den andra parten av taktiska skäl inte missbrukar skyldigheten att bära kostnaderna. Kostnader för uppehälle ska beräknas i enlighet med tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i unionen som fastställs i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 ( 6 ).
Den förlorande parten ska bära kostnaderna för en enda invändande part och, i förekommande fall, en enda företrädare.
2. Invändningsenheten, annulleringsenheten eller överklagandenämnden kan emellertid, i den mån som parterna förlorar på vissa punkter och vinner på andra, eller om det är motiverat av rättviseskäl, fatta beslut om en annan fördelning av kostnaderna.
3. Den part som avslutar ett förfarande genom att återkalla en ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ , invändning, upphävande eller ogiltighetsförklaring eller ett överklagande eller genom att inte förnya registreringen av ►M1 EU-varumärket ◄ eller genom att avstå från ►M1 EU-varumärket ◄ , ska bära den andra partens avgifter och kostnader enligt bestämmelserna i punkterna 1 och 2.
4. Om frågan inte slutligt avgörs ska kostnaderna fördelas efter vad invändningsenheten, annulleringsenheten eller överklagandenämnden finner skäligt.
5. Om parterna inför invändningsenheten, annulleringsenheten eller överklagandenämnden kommer överens om en annan fördelning av kostnaderna än den som följer av föregående punkter ska den berörda enheten beakta denna överenskommelse.
6. Invändningsenheten, annulleringsenheten eller överklagandenämnden ska fastställa det belopp som ska återbetalas i enlighet med föregående punkter då de avgifter som ska betalas endast omfattar avgifter till byrån och kostnader för företrädarna. I alla andra fall ska registratorn vid överklagandenämnden eller en anställd vid invändningsenheten eller annulleringsenheten fastställa det belopp som ska återbetalas på begäran. Begäran får inte göras senare än två månader från det datum då det beslut för vilket ansökan om avgifterna gjorts har vunnit laga kraft. Detta belopp kan efter ansökan härom inom föreskriven tid ändras genom beslut av invändningsenheten, annulleringsenheten eller överklagandenämnden.
Artikel 86
Verkställighet av beslut om kostnadsbelopp
1. Ett slutligt beslut av byrån om fastställande av kostnadsbelopp kan verkställas.
2. Verkställighet ska ske i enlighet med de civilrättsliga bestämmelser som gäller i den stat där den äger rum. ►M1 Varje medlemsstat ska utse en myndighet som ansvarar för att pröva äktheten i det beslut som avses i punkt 1 och lämna myndighetens kontaktuppgifter till immaterialrättsmyndigheten, domstolen och kommissionen. Beslutet om verkställighet av beslutet ska av den myndigheten fogas till beslutet, utan andra formaliteter än prövningen av beslutets äkthet. ◄
3. När dessa formkrav har uppfyllts får den berörda parten, efter ansökan, begära verkställighet i enlighet med nationell lagstiftning genom att ansöka direkt hos den behöriga myndigheten.
4. Verkställighet kan skjutas upp endast genom beslut av ►M1 unionens ◄ domstol. Prövning av lagligheten av verkställighetsåtgärderna ska emellertid åligga domstolarna i det berörda landet.
AVSNITT 3
Information till allmänheten och till medlemsstaternas myndigheter
Artikel 87
Register över EU-varumärken
1. Immaterialrättsmyndigheten ska föra och uppdatera ett register över EU-varumärken.
2. Registret ska innehålla följande uppgifter om ansökningar om och registreringar av EU-varumärken:
a) Ansökningsdag.
b) Ansökans ärendenummer.
c) Datum då ansökan offentliggjordes.
d) Sökandens namn och adress.
e) Företrädarens namn och tjänsteadress, utom för en företrädare som avses i artikel 92.3 första meningen.
f) Återgivning av märket, med uppgift om dess art, och i tillämpliga fall en beskrivning av märket.
g) Namnen på varorna och tjänsterna.
h) Uppgifter om yrkanden om prioritet i enlighet med artikel 30.
i) Uppgifter om yrkanden om utställningsprioritet i enlighet med artikel 33.
j) Uppgifter om yrkanden om sådant företräde för ett äldre registrerat varumärke som avses i artikel 34.
k) En förklaring om att märket som ett resultat av dess användning har uppnått särskiljningsförmåga, i enlighet med artikel 7.3.
l) Uppgift om att märket är ett kollektivmärke.
n) Det språk som ansökan ingavs på och det andra språk som sökanden har angett i sin ansökan, i enlighet med artikel 119.3.
o) Datum för registreringen av märket i registret och registreringsnumret.
p) En förklaring om att ansökan härrör från en omvandling av en internationell registrering som designerar unionen enligt artikel 161 i den här förordningen jämte datum för den internationella registreringen enligt artikel 3.4 i Madridprotokollet eller datum då utsträckning av den territoriella verkan till unionen efter den internationella registreringen enligt artikel 3 ter.2 i Madridprotokollet registrerades och, i tillämpliga fall, prioritetsdag för den internationella registreringen.
3. Registret ska även innehålla följande uppgifter, med angivelse av datum för införandet av var och en av uppgifterna:
a) Ändringar av namn, adress eller nationalitet för innehavaren av ett EU-varumärke eller en ändring av den stat där denne har sin hemvist, sitt säte eller sitt driftsställe.
b) Ändringar av företrädarens namn eller tjänsteadress, utom för en företrädare som avses i första meningen i artikel 92.3.
c) När en ny företrädare utses, denna företrädares namn och tjänsteadress.
d) Ändringar av märket enligt artiklarna 43 och 48 och rättelser av fel.
e) Meddelande om ändringar av bestämmelserna för användning av kollektivmärket, i enlighet med artikel 71.
f) Uppgifter om yrkanden om sådant företräde för ett äldre registrerat varumärke som avses i artikel 34, i enlighet med artikel 35.
g) Totala eller delvisa överlåtelser i enlighet med artikel 17.
h) Skapande eller överlåtelse av en sakrätt i enlighet med artikel 19 och typ av sakrätt.
i) Exekutiva åtgärder enligt artikel 20 och insolvensförfaranden enligt artikel 21.
j) Utfärdande eller överlåtelse av en licens enligt artikel 22 och, i tillämpliga fall, typ av licens.
k) Förnyelse av en registrering i enlighet med artikel 47, datum från och med vilket den gäller och eventuella begränsningar i enlighet med artikel 47.4.
l) En anteckning om fastställande av registreringsperiodens upphörande enligt artikel 47.
m) Förklaringar från innehavaren av märket om återkallelse eller avstående i enlighet med artiklarna 43 respektive 50.
n) Inlämningsdag och uppgifter avseende en invändning enligt artikel 41, en ansökan enligt artikel 56 eller för ett genkäromål enligt artikel 100.4, för upphävande eller ogiltighetsförklaring, eller för ett överklagande enligt artikel 60.
o) Datum för och innehåll i ett beslut om en invändning, om en framställan om genkäromål enligt artikel 57.6 eller artikel 100.6 tredje meningen eller om ett överklagande enligt artikel 64.
p) Anteckningar om mottagandet av en begäran om omvandling i enlighet med artikel 113.2.
q) Avförande från registret av en företrädare som förts in i registret enligt punkt 2 e i denna artikel.
r) Annullering av företräde för ett äldre nationellt märke.
s) Ändringen eller avförandet från registret av de uppgifter som avses i leden h, i och j i denna punkt.
t) Utbyte av ett EU-varumärke mot en internationell registrering enligt artikel 157.
u) Datum och nummer för internationella registreringar som grundas på en ansökan om EU-varumärke som har registrerats som ett EU-varumärke enligt artikel 148.1.
v) Datum och nummer för internationella registreringar som grundas på EU-varumärket enligt artikel 148.2.
w) Delning av en ansökan enligt artikel 44 och delning av en registrering enligt artikel 49, tillsammans med de poster som avses i punkt 2 i den här artikeln vad gäller den delade registreringen, samt förteckningen över varor och tjänster i den ursprungliga registreringen i dess ändrade form.
x) Återkallande av ett beslut eller en uppgift i registret enligt artikel 80, om återkallandet rör ett beslut eller en uppgift som har offentliggjorts.
4. Den verkställande direktören får besluta att andra uppgifter än de som avses i punkterna 2 och 3 i denna artikel ska införas i registret, med förbehåll för artikel 123.4.
5. Registret får föras i elektronisk form. Immaterialrättsmyndigheten ska samla in, organisera, offentliggöra och lagra de uppgifter som avses i punkterna 2 och 3, inklusive eventuella personuppgifter, för de ändamål som anges i punkt 9. Immaterialrättsmyndigheten ska se till att registret är lättillgängligt för allmän granskning.
6. Innehavaren av ett EU-varumärke ska delges alla ändringar i registret.
7. Immaterialrättsmyndigheten ska på begäran och mot betalning av en avgift tillhandahålla bestyrkta eller obestyrkta utdrag ur registret.
8. Behandling av data rörande de uppgifter som anges i punkterna 2 och 3, inklusive eventuella personuppgifter, ska ske i följande syften:
a) Administrering av ansökningarna och/eller registreringarna enligt vad som anges i denna förordning och akter som antagits i enlighet därmed.
b) Förande av ett offentligt register som offentliga myndigheter och ekonomiska aktörer kan granska och ta del av, så att de kan utöva de rättigheter som de tilldelas genom denna förordning och informera sig om huruvida det finns äldre rättigheter tillhörande tredje man.
c) Framställning av rapporter och statistik så att immaterialrättsmyndighetens kan optimera sin verksamhet och förbättra systemets funktionssätt.
9. Samtliga data, inklusive personuppgifter, rörande uppgifterna i punkterna 2 och 3 ska anses vara av allmänintresse och ska vara tillgängliga för tredje man. För rättssäkerhetens skull ska uppgifterna i registret bevaras på obestämd tid.
Artikel 87a
Databas
1. Utöver skyldigheten att föra ett register i den mening som avses i artikel 87 ska immaterialrättsmyndigheten samla in och i en elektronisk databas lagra samtliga uppgifter som lämnas in av sökande eller andra parter i förfaranden inom ramen för denna förordning eller akter som antas i enlighet därmed.
2. Den elektroniska databasen får innehålla personuppgifter, utöver sådana som införs i registret i enlighet med artikel 87, i den mån sådana uppgifter krävs enligt denna förordning eller akter som antas i enlighet därmed. Insamlingen, lagringen och behandlingen av sådana uppgifter ska syfta till följande:
a) Administrering av ansökningarna och/eller registreringarna enligt vad som anges i denna förordning och akter som antas i enlighet därmed.
b) Tillgång till information som krävs för att de relevanta förfarandena ska kunna genomföras lättare och mer effektivt.
c) Kommunikation med sökande och andra parter i förfarandet.
d) Framställning av rapporter och statistik så att immaterialrättsmyndigheten kan optimera sin verksamhet och förbättra systemets funktionssätt.
3. Den verkställande direktören ska fastställa villkoren för tillgång till den elektroniska databasen och på vilket sätt dess innehåll, exklusive de personuppgifter som avses i punkt 2 i denna artikel men inklusive de som förtecknas i artikel 87, kan göras tillgängligt i maskinläsbar form, inbegripet avgiften för sådan tillgång.
4. Tillgången till de personuppgifter som avses i punkt 2 ska begränsas och sådana uppgifter får inte göras tillgängliga för allmänheten såvida inte den berörda parten har gett sitt uttryckliga samtycke.
5. Alla uppgifter ska bevaras på obestämd tid. Den berörda parten får dock begära att personuppgifter tas bort från databasen när det har gått 18 månader från utgången av varumärket eller avslutandet av det relevanta förfarandet mellan parter. Den berörda parten ska alltid ha rätt att få oriktiga eller felaktiga uppgifter rättade.
Artikel 87b
Tillgång online till beslut
1. Immaterialrättsmyndighetens beslut ska tillgängliggöras online för allmänheten för information och konsultation så att öppenhet och förutsägbarhet värnas. En part i det förfarande som ledde till antagandet av beslutet får begära att personuppgifter i beslutet tas bort.
2. Immaterialrättsmyndigheten får erbjuda tillgång online till domar vid nationella domstolar och EU-domstolar som rör dess uppgifter, i syfte att öka allmänhetens kunskap om immaterialrättsliga frågor och främja enhetlig praxis. Immaterialrättsmyndigheten ska respektera villkoren för det första offentliggörandet vad gäller personuppgifter.
Artikel 88
Handlingars offentlighet
1. Handlingar i ärende om ►M1 EU-varumärke ◄ som ännu inte offentliggjorts får endast göras tillgängliga för allmänheten om sökanden medger detta.
2. Den som kan visa att sökanden av ett ►M1 EU-varumärke ◄ har uttalat att sökanden efter registrering av varumärket kommer att åberopa dessa rättigheter gentemot den förstnämnde ska ha rätt att utan sökandens medgivande ta del av handlingarna innan ansökan offentliggjorts.
3. Sedan en ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ har offentliggjorts ska var och en som så begär ha rätt att ta del av handlingarna rörande denna ansökan och det på grundval därav meddelade varumärket.
4. När någon tar del av handlingar i enlighet med punkt 2 eller 3 i denna artikel får handlingar rörande jäv enligt artikel 137, utkast till beslut och yttranden och alla andra interna handlingar som använts vid utarbetandet av beslut och yttranden samt delar av handlingen som den berörda parten särskilt har önskat hålla konfidentiella innan det gjordes en begäran om att få ta del av handlingarna undantas, såvida inte tillgång till sådana handlingar är motiverad p.g.a. överordnade legitima intressen hos den part som begär att få ta del av handlingarna.
5. Tillgång till handlingarna med ansökningar om EU-varumärken och med de registrerade EU-varumärkena ska gälla originaldokumenten, kopior av dessa eller andra tekniska metoder för förvaring om handlingarna förvaras på sådant sätt. Den verkställande direktören ska fastställa på vilket sätt man ska få ta del av handlingar.
6. Begäran om att få ta del av handlingar enligt punkt 7 ska inte anses vara gjord förrän den erfordrade avgiften har betalats. Ingen avgift ska betalas för tillgång online via tekniska lagringsmedier.
7. Tillgång till handlingarna ska ges i immaterialrättsmyndighetens lokaler. På begäran ska tillgång till handlingarna ges genom utfärdande av kopior av registrerade dokument. Utfärdandet av sådana kopior ska endast ske mot betalning av en avgift. Immaterialrättsmyndigheten ska även på begäran tillhandahålla bestyrkta eller obestyrkta kopior av ansökan om ett EU-varumärke, mot betalning av en avgift.
8. Tillgång till immaterialrättsmyndighetens handlingar om internationella registreringar som designerar unionen får på begäran ges från och med dagen för offentliggörandet enligt artikel 152.1 och i enlighet med de villkor som fastställs i punkterna 1, 3 och 4 i den här artikeln.
9. Med förbehåll för de begränsningar som föreskrivs i punkt 4 får immaterialrättsmyndigheten på begäran förmedla information från handlingar rörande sökta eller registrerade EU-varumärken, mot betalning av en avgift. Immaterialrättsmyndigheten får dock kräva utnyttjande av möjligheten att ta del av själva handlingarna om den skulle anse att detta är lämpligt med beaktande av mängden information som ska tillhandahållas.
Artikel 88a
Arkivering av handlingar
1. Immaterialrättsmyndigheten ska arkivera handlingar rörande förfaranden som avser ansökningar om eller registreringar av EU-varumärken. Den verkställande direktören ska bestämma i vilken form dessa handlingar ska arkiveras.
2. Om handlingarna arkiveras i elektronisk form ska de elektroniska handlingarna eller backupkopiorna av dessa förvaras under obegränsad tid. Originaldokument som ingetts av parter i förfarandet och som ligger till grund för sådana elektroniska handlingar ska förstöras efter en viss tid, som ska fastställas av den verkställande direktören, efter det att de mottagits av immaterialrättsmyndigheten.
3. Om och i den mån som handlingar eller delar av handlingar arkiveras i någon annan form än elektronisk form, ska dokument eller bevis som utgör en del av sådana handlingar arkiveras i minst fem år från utgången av det år då ansökan avslås eller återkallas eller anses som återkallad, eller EU-varumärkets registreringsperiod fullständigt upphör enligt artikel 47, eller fullständigt avstående från EU-varumärket registreras enligt artikel 50 eller EU-varumärket helt avförs från registret enligt artikel 57.6 eller 100.6.
Artikel 89
Regelbundet utkommande publikationer
4. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer
a) det datum som ska vara dagen för offentliggörandet i tidningen om EU-varumärken,
b) sättet att offentliggöra uppgifter om registreringen av ett varumärke som inte innehåller några ändringar i förhållande till offentliggörandet av ansökan,
c) i vilka former upplagorna av immaterialrättsmyndighetens officiella tidning får göras tillgängliga för allmänheten.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
Artikel 90
Administrativt samarbete
►M1 1. ◄ Om inte annat föreskrivs i denna förordning eller i nationell lagstiftning ska byrån samt domstolar och andra behöriga myndigheter i medlemsstaterna på begäran biträda varandra genom att lämna uppgifter eller låta varandra ta del av innehållet i handlingar. Låter byrån domstol, åklagarmyndighet eller centrala organ för industriell äganderätt ta del av innehållet i handlingar gäller inte begränsningarna i artikel 88.
2. Immaterialrättsmyndigheten får inte ta ut avgifter för information eller tillgång som ges.
3. Kommissionen ska anta genomförandeakter som närmare fastställer förfarandena för informationsutbytet mellan immaterialrättsmyndigheten och medlemsstaternas myndigheter och för tillgång till handlingar med beaktande av de begränsningar som gäller för att få ta del av handlingar om ansökningar om eller registreringar av EU-varumärken enligt artikel 88 när tillgång är öppen för tredje man. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
Artikel 91
Utbyte av publikationer
1. Byrån och de centrala organ för industriell äganderätt i medlemsstaterna ska på begäran kostnadsfritt till varandra översända ett eller flera exemplar av sina publikationer att användas inom respektive myndighet.
2. Byrån får ingå avtal om utbyte eller översändande av publikationer.
AVSNITT 4
Ombud
Artikel 92
Allmänna principer för ombud
1. Om inte annat följer av punkt 2 är inte någon skyldig att låta sig företrädas inför byrån.
2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 andra meningen i denna artikel ska en fysisk eller juridisk person som varken har sin hemvist eller sitt säte i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller där bedriver verklig och faktisk industriell eller kommersiell verksamhet vara företrädd inför immaterialrättsmyndigheten, i enlighet med artikel 93.1, vid alla förfaranden som föreskrivs i denna förordning utom vid ingivande av en ansökan om ett EU-varumärke.
3. En fysisk eller juridisk person som har sitt hemvist eller säte i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller där bedriver verklig och faktisk industriell eller kommersiell verksamhet får inför immaterialrättsmyndigheten låta sig företrädas av en anställd. En anställd hos en sådan juridisk person får företräda även andra juridiska personer som har ekonomisk anknytning till den förstnämnda juridiska personen, även om dessa andra juridiska personer varken har sitt hemvist eller säte i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller där bedriver verklig industriell eller kommersiell verksamhet. Anställda som företräder personer i den mening som avses i denna punkt ska, på begäran av immaterialrättsmyndigheten, eller i tillämpliga fall av parten i förfarandet, hos immaterialrättsmyndigheten registrera ett skriftligt tillstånd som ska införas i handlingarna.
4. Om fler än en sökande eller fler än en tredje man agerar gemensamt ska en gemensam företrädare utses.
Artikel 93
Yrkesmässiga företrädare
1. En fysisk eller juridisk person får inför immaterialrättsmyndigheten endast företrädas av
a) en utövande jurist som har rätt att verka i en av i Europeiska ekonomiska samarbetsområdets medlemsstater och som bedriver verksamhet i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, i den mån juristen i den medlemsstaten är behörig att uppträda som ombud i varumärkesfrågor,
b) ett auktoriserat ombud som är upptaget i immaterialrättsmyndighetens förteckning.
En person som är ombud inför immaterialrättsmyndigheten ska på begäran av immaterialrättsmyndigheten eller, i förekommande fall, av den andra parten i förfarandet inge en skriftlig fullmakt som ska läggas till akten.
2. I förteckningen över auktoriserade ombud får upptas en fysisk person som
a) är medborgare i en medlemsstat i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
b) driver rörelse i eller har anställning i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
c) har behörighet att företräda fysiska eller juridiska personer i varumärkesfrågor vid Benelux byrå för immateriell äganderätt eller vid den centrala myndigheten för industriell äganderätt i en medlemsstat i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Om sådan behörighet i den berörda staten inte är beroende av särskilda yrkesmässiga kvalifikationer, måste den som ansöker om att bli upptagen i förteckningen, under minst fem år varaktigt ha uppträtt som ombud i varumärkesfrågor vid Benelux byrå för immateriell äganderätt eller vid dessa centrala myndigheter för industriell äganderätt. Det ska emellertid inte krävas att personer vars yrkesmässiga kvalifikationer att företräda fysiska eller juridiska personer i varumärkesfrågor vid Benelux byrå för immateriell äganderätt eller vid dessa centrala myndigheter för industriell äganderätt är officiellt erkända i enlighet med den berörda statens bestämmelser, ska ha utövat yrket.
3. Ett ombud ska tas upp i förteckningen efter ansökan, till vilken ska fogas ett intyg från det centrala organet för industriell äganderätt i medlemsstaten i fråga om att villkoren i punkt 2 är uppfyllda.
4. Den verkställande direktören får medge undantag från
a) kraven i punkt 2 c andra meningen om sökanden lämnar bevis på att han förvärvat erforderlig kompetens på något annat sätt,
b) kraven i punkt 2 a i fall av högt kvalificerade yrkesmän, under förutsättning att kraven i punkt 2 b och c är uppfyllda.
5. En person får avföras från förteckningen över auktoriserade ombud på egen begäran eller om personen inte längre har förmåga att företräda. Ändringar i förteckningen över auktoriserade ombud ska offentliggöras i immaterialrättsmyndighetens officiella tidning.
Artikel 93a
Delegering av befogenheter
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163a som fastställer
a) villkoren och förfarandet för att utse ett gemensamt ombud enligt artikel 92.4,
b) de villkor på vilka anställda enligt artikel 92.3 och auktoriserade ombud enligt artikel 93.1 ska inge en skriftlig fullmakt till immaterialrättsmyndigheten för att kunna genomföra representationen samt fullmaktens innehåll,
c) under vilka omständigheter någon kan avföras från förteckningen över auktoriserade ombud enligt artikel 93.5.
AVDELNING X
BEHÖRIGHET OCH FÖRFARANDE I MÅL OM ►M1 EU-VARUMÄRKEN ◄
AVSNITT 1
Tillämpning av unionens bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område
Artikel 94
Tillämpning av unionens bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område
1. Om inte annat anges i denna förordning ska ►M1 unionens bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ◄ tillämpas i mål om ►M1 EU-varumärken ◄ och på ansökningar om ►M1 EU-varumärken ◄ samt i mål i samband med litispendens och konnexitet i fråga om ►M1 EU-varumärken ◄ och nationella varumärken.
2. Vad avser mål i fråga om talan och genkäromål som avses i artikel 96
a) ska artiklarna 2, 4, 5.1, 5.3, 5.4, 5.5 och 31 i förordning (EG) nr 44/2001 inte tillämpas,
b) ska artiklarna 23 och 24 i förordning (EG) nr 44/2001 tillämpas med de begränsningar som följer av artikel 97.4 i den här förordningen,
c) ska de bestämmelser i kapitel II i förordning (EG) nr 44/2001 vilka ska tillämpas på personer med hemvist i en medlemsstat också tillämpas på de personer som inte har sitt hemvist i någon medlemsstat men som har ett driftställe där.
3. Hänvisningar i denna förordning till förordning (EG) nr 44/2001 ska när det är lämpligt inkludera avtalet mellan Europeiska gemenskapen och konungariket Danmark om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, som ingicks den 19 oktober 2005.
AVSNITT 2
Tvister om intrång i och giltighet av ►M1 EU-varumärken ◄
Artikel 95
Domstolar för EU-varumärken
1. Medlemsstaterna ska inom sina territorier utse så få nationella domstolar i första och andra instans som möjligt, nedan kallade ►M1 domstolar för EU-varumärken ◄ , vilka ska utöva de funktioner som tilldelats dem enligt denna förordning.
2. Alla medlemsstater ska inom tre år från ikraftträdandet av förordning (EG) nr 40/94 till kommissionen överlämna en förteckning över ►M1 domstolar för EU-varumärken ◄ av vilken ska framgå deras beteckning och geografiska behörighet.
3. Alla ändringar som görs efter överlämnandet av förteckningen i punkt 2 och som rör antalet domstolar, deras beteckning eller geografiska behörighet, ska utan dröjsmål meddelas kommissionen av den berörda medlemsstaten.
4. Upplysningarna i punkterna 2 och 3 ska av kommissionen meddelas medlemsstaterna och ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.
5. Till dess att en medlemsstat har överlämnat förteckningen i punkt 2, ska behörigheten att pröva sådan talan som avses i artikel 96, och beträffande vilken den statens domstolar är behöriga enligt artikel 97, i stället tillkomma de domstolar i den staten vilka skulle ha haft geografisk och materiell behörighet i förfaranden om nationella varumärken registrerade i denna stat.
Artikel 96
Behörighet i fråga om intrång och giltighet
►M1 Domstolarna för EU-varumärken ◄ ska ha exklusiv behörighet i fråga om
a) talan om intrång och – om sådan talan är tillåten enligt nationell lag – talan om försök eller förberedelse till intrång i rätten till ►M1 EU-varumärken ◄ ,
b) fastställelsetalan om att det inte föreligger något intrång, om sådan talan är tillåten enligt nationell lag,
c) talan på grund av sådana handlingar som avses i ►M1 artikel 9b.2 ◄ ,
d) genkäromål om upphävande eller ogiltighetsförklaring av ett ►M1 EU-varumärke ◄ enligt artikel 100.
Artikel 97
Internationell behörighet
1. Om inte annat följer av bestämmelserna i denna förordning eller av de bestämmelser i förordning (EG) nr 44/2001 som enligt artikel 94 ska tillämpas, ska sådan talan som avses i artikel 96 väckas vid domstol i den medlemsstat där svaranden har sitt hemvist eller, om han inte har hemvist i någon medlemsstat, i den medlemsstat i vilken han har ett driftställe.
2. Om svaranden varken har hemvist eller driftställe i någon medlemsstat ska sådan talan väckas vid domstol i den medlemsstat i vilken käranden har sitt hemvist eller, om denne saknar hemvist i någon medlemsstat, i den medlemsstat i vilken han har ett driftställe.
3. Om varken svaranden eller käranden har hemvist eller driftställe i någon medlemsstat ska talan väckas vid domstol i den medlemsstat där byrån har sitt säte.
4. Trots bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 ska
a) artikel 23 i förordning (EG) nr 44/2001 tillämpas, om parterna är överens om att en annan ►M1 domstol för EU-varumärken ◄ ska ha behörighet,
b) artikel 24 i förordning (EG) nr 44/2001 tillämpas, om svaranden uppträder vid en annan ►M1 domstol för EU-varumärken ◄ .
5. Sådan talan som avses i artikel 96, med undantag av fastställelsetalan om att det inte föreligger något intrång i ett ►M1 EU-varumärke ◄ , får även väckas vid domstol i den medlemsstat i vilken intrång redan förekommer eller i vilken det finns risk för intrång, eller i vilken en sådan handling som avses i artikel 9.3 andra meningen har begåtts.
Artikel 98
Behörighetsområde
1. En ►M1 domstol för EU-varumärken ◄ vars behörighet grundar sig på artikel 97.1–97.4 är behörig i fråga om
a) intrång som redan förekommer, eller som det finns risk för, inom en medlemsstats territorium,
b) sådana handlingar som avses i artikel 9.3 andra meningen, vilka begåtts inom en medlemsstats territorium.
2. En ►M1 domstol för EU-varumärken ◄ vars behörighet grundar sig på artikel 97.5 är endast behörig i fråga om handlingar som begåtts, eller som det finns risk för, inom den medlemsstats territorium i vilken denna domstol är belägen.
Artikel 99
Giltighetspresumtion – Invändningar
1. ►M1 Domstolarna för EU-varumärken ◄ ska anse ett ►M1 EU-varumärke ◄ vara giltigt, om inte dess giltighet bestrids av svaranden genom ett genkäromål om upphävande eller om ogiltighetsförklaring.
2. Ett ►M1 EU-varumärkes ◄ giltighet får inte bestridas i en fastställelsetalan om att det inte föreligger något intrång.
3. En sådan talan som avses i artikel 96 a och c, som avser upphävande av ett EU-varumärke och som inte utgör ett genkäromål kan tas upp i den mån svaranden hävdar att EU-varumärket skulle kunna upphävas på grund av bristande verkligt bruk vid den tidpunkt när talan om intrång väcktes.
Artikel 100
Genkäromål
1. Ett genkäromål om upphävande eller ogiltighetsförklaring får endast grunda sig på de grunder för upphävande eller ogiltighet som anges i denna förordning.
2. En ►M1 domstol för EU-varumärken ◄ ska avvisa ett genkäromål om upphävande eller ogiltighetsförklaring, om ett beslut av byrån i ett mål om samma sak mellan samma parter redan har vunnit laga kraft.
3. Om ett genkäromål väcks i ett mål i vilket varumärkesinnehavaren inte redan är part, ska han underrättas om detta och han ska ha rätt att intervenera i målet i enlighet med bestämmelserna i den nationella lagstiftningen.
4. En domstol för EU-varumärken vid vilken ett genkäromål om upphävande eller ogiltighetsförklaring av EU-varumärket har anhängiggjorts ska inte fortsätta prövningen av genkäromålet förrän antingen den berörda parten eller domstolen har meddelat immaterialrättsmyndigheten om vilken dag genkäromålet ingetts. Immaterialrättsmyndigheten ska införa uppgiften i registret. Om en ansökan om upphävande eller om ogiltighetsförklaring av EU-varumärket redan har getts in till immaterialrättsmyndigheten innan genkäromålet ingavs ska domstolen underrättas om detta av immaterialrättsmyndigheten och förklara målet vilande i enlighet med artikel 104.1 till dess beslutet om ansökan är slutgiltigt eller ansökan dras tillbaka.
5. Bestämmelserna i artikel 57.2–57.5 ska tillämpas.
6. När en domstol för EU-varumärken har avgjort ett genkäromål om upphävande eller en ogiltighetsförklaring av ett EU-varumärke och avgörandet har vunnit laga kraft, ska utan dröjsmål en kopia av avgörandet översändas till immaterialrättsmyndigheten, antingen av domstolen eller av någon av parterna i målet vid den nationella domstolen. Immaterialrättsmyndigheten eller någon annan berörd part får begära upplysningar om detta översändande. Immaterialrättsmyndigheten ska införa en uppgift om avgörandet i registret och vidta nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter domslutet.
7. En ►M1 domstol för EU-varumärken ◄ , vid vilken har anhängiggjorts ett genkäromål om upphävande eller ogiltighetsförklaring, får på ansökan av innehavaren av ►M1 EU-varumärket ◄ , och efter att ha hört de övriga parterna, förklara målet vilande och förelägga svaranden att inom viss tid ansöka hos byrån om upphävande eller ogiltighetsförklaring. Om ansökan inte görs inom denna tid ska målet tas upp igen och genkäromålet anses ha återkallats. Artikel 104.3 ska tillämpas.
Artikel 101
Tillämplig lag
1. ►M1 Domstolarna för EU-varumärken ◄ ska tillämpa bestämmelserna i denna förordning.
2. I de varumärkesfrågor som inte regleras av denna förordning ska den relevanta domstolen för EU-varumärken tillämpa den tillämpliga nationella lagstiftningen.
3. Om inte annat föreskrivs i denna förordning ska ►M1 domstolen för EU-varumärken ◄ tillämpa de rättegångsregler som gäller i fråga om ett nationellt varumärke i den medlemsstat där domstolen har sitt säte.
Artikel 102
Påföljder
1. När en ►M1 domstol för EU-varumärken ◄ finner att svaranden har gjort intrång eller riskerar att göra intrång i ett ►M1 EU-varumärke ◄ ska domstolen, om det inte föreligger särskilda skäl, förbjuda svaranden att fortsätta intrånget eller de handlingar som skulle kunna innebära intrång i ►M1 EU-varumärket ◄ . Den ska också, i enlighet med sin nationella lagstiftning, vidta åtgärder som syftar till att säkerställa att dess förbud efterlevs.
2. Domstolen för EU-varumärken får också tillämpa åtgärder eller beslut som är tillgängliga enligt den tillämpliga lagstiftningen och som den anser lämpliga med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.
Artikel 103
Interimistiska åtgärder och skyddsåtgärder
1. De interimistiska åtgärder och skyddsåtgärder som enligt en medlemsstats lagstiftning är möjliga vad beträffar ett nationellt varumärke ska för ett ►M1 EU-varumärke ◄ eller en ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ kunna begäras vid den statens domstolar, däribland domstolarna för ►M1 EU-varumärken ◄ , även om en ►M1 domstol för EU-varumärken ◄ i en annan medlemsstat enligt denna förordning är behörig att avgöra själva saken.
2. En ►M1 domstol för EU-varumärken ◄ , vars behörighet grundas på artikel 97.1, 97.2, 97.3 eller 97.4, är behörig att besluta om interimistiska åtgärder och skyddsåtgärder, vilka, förutsatt att förfarandet för erkännande och verkställighet sker i enlighet med bestämmelserna i avdelning III i förordning (EG) nr 44/2001, ska äga giltighet inom vart och ett av medlemsstaternas territorium. Ingen annan domstol har sådan behörighet.
Artikel 104
Särskilda regler för konnexa mål
1. En ►M1 domstol för EU-varumärken ◄ , som ska avgöra ett sådant mål som avses i artikel 96, bortsett från fastställelsetalan om att det inte föreligger något intrång, ska om det inte finns särskilda skäl att fortsätta förfarandet, antingen på eget initiativ efter att ha hört parterna, eller på begäran av någon part efter att ha hört övriga parter, förklara målet vilande, om ►M1 EU-varumärkets ◄ giltighet är föremål för prövning på grund av genkäromål vid en annan ►M1 domstol för EU-varumärken ◄ , eller om en ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring redan gjorts hos byrån.
2. Byrån ska förklara en ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring vilande, om det inte finns särskilda skäl att fortsätta förfarandet, antingen på eget initiativ efter att ha hört parterna, eller på begäran av någon part efter att ha hört övriga parter, om ►M1 EU-varumärkets ◄ giltighet är föremål för prövning på grund av genkäromål vid en ►M1 domstol för EU-varumärken ◄ . Om en av parterna i målet vid ►M1 domstolen för EU-varumärken ◄ begär det, kan dock domstolen efter att ha hört övriga parter förklara målet vilande. Byrån ska i så fall återuppta den vilandeförklarade ansökan.
3. Om en ►M1 domstol för EU-varumärken ◄ förklarar ett mål vilande får den förordna om interimistiska åtgärder och skyddsåtgärder att gälla under den tid som målet är vilande.
Artikel 105
Behörighet för ►M1 domstolarna för EU-varumärken ◄ i andra instans – fullföljd av talan
1. Ett avgörande av en ►M1 domstol för EU-varumärken ◄ i första instans i fråga om sådan talan som avses i artikel 96 får överklagas till en ►M1 domstol för EU-varumärken ◄ i andra instans.
2. De villkor under vilka ett överklagande till en ►M1 domstol för EU-varumärken ◄ i andra instans kan ske, ska bestämmas av den nationella lagstiftningen i den medlemsstat i vilken domstolen är belägen.
3. Nationella bestämmelser om fullföljd av talan ska tillämpas på avgöranden av en ►M1 domstol för EU-varumärken ◄ i andra instans.
AVSNITT 3
Andra tvister om ►M1 EU-varumärken ◄
Artikel 106
Kompletterande bestämmelser om behörighet för andra nationella domstolar än ►M1 domstolar för EU-varumärken ◄
1. I den medlemsstat, vars domstolar är behöriga enligt artikel 94.1, ska annan talan än sådan som avses i artikel 96, föras vid de domstolar som skulle ha haft geografisk och materiell behörighet i fråga om talan om nationella varumärken, som är registrerade i den staten.
2. Om enligt artikel 94.1 och punkt 1 i den här artikeln ingen domstol är behörig att avgöra en annan talan än sådan som avses i artikel 96, men som angår ett ►M1 EU-varumärke ◄ , kan denna talan väckas vid domstolarna i den medlemsstat i vilken byrån har sitt säte.
Artikel 107
Skyldighet för nationella domstolar
En nationell domstol som ska avgöra en annan talan om ett ►M1 EU-varumärke ◄ än sådan som avses i artikel 96 ska anse varumärket vara giltigt.
▼M1 —————
AVDELNING XI
INVERKAN PÅ MEDLEMSSTATERNAS RÄTT
AVSNITT 1
Mål som grundar sig på flera varumärken
Artikel 109
Litispendens och konnexitet beträffande mål om ►M1 EU-varumärken ◄ och nationella varumärken
1. Om det väcks en talan om intrång mellan samma parter om samma sak vid domstolar i olika medlemsstater, i det ena fallet på grundval av ett ►M1 EU-varumärke ◄ och i det andra på grundval av ett nationellt varumärke, ska följande gälla:
a) Den domstol som inte anhängiggjorts först, ska på eget initiativ förklara sig sakna behörighet till förmån för den domstol, vid vilken talan först har väckts, om varumärkena i fråga är identiska och gäller för identiska varor eller tjänster. Den domstol som ska förklara sig sakna behörighet får vilandeförklara målet om den andra domstolens behörighet bestrids.
b) Den domstol som inte anhängiggjorts först, får vilandeförklara målet om de berörda varumärkena är identiska och gäller för varor eller tjänster av liknande slag liksom om de berörda varumärkena liknar varandra och gäller för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag.
2. Den domstol, vid vilken en talan om intrång i ett ►M1 EU-varumärke ◄ anhängiggjorts, ska avvisa talan, om en domstol har slutgiltigt avgjort ett mål mellan samma parter, om samma sak avseende ett identiskt nationellt varumärke som gäller för identiska varor eller tjänster.
3. Den domstol, vid vilken en talan om intrång i ett nationellt varumärke anhängiggjorts, ska avvisa talan, om en domstol har slutgiltigt avgjort ett mål mellan samma parter om samma sak avseende ett identiskt ►M1 EU-varumärke ◄ som gäller för identiska varor eller tjänster.
4. Punkterna 1, 2 och 3 ska inte tillämpas i fråga om interimistiska åtgärder och skyddsåtgärder.
AVSNITT 2
Tillämpning av nationell rätt för att förbjuda bruk av ►M1 EU-varumärken ◄
Artikel 110
Förbud mot bruk av ►M1 EU-varumärken ◄
1. Om inte annat föreskrivs, ska denna förordning inte påverka rätten i medlemsstaternas lagstiftning att väcka sådan talan om intrång i äldre rättigheter som avses i artikel 8 eller artikel 53.2 i förhållande till bruk av ett yngre ►M1 EU-varumärke ◄ . En sådan talan om intrång i äldre rättigheter som avses i artikel 8.2 och 8.4 får dock inte längre väckas, om innehavaren av den äldre rättigheten i enlighet med artikel 54.2 inte längre kan ansöka om en ogiltighetsförklaring av ►M1 EU-varumärket ◄ .
2. Om inte annat föreskrivs, ska denna förordning inte påverka rätten att enligt en medlemsstats civilrättsliga, förvaltningsrättsliga eller straffrättsliga lagstiftning, eller enligt ►M1 unionsrätten ◄ , väcka talan om att förbjuda bruk av ett ►M1 EU-varumärke ◄ , i den utsträckning som bruk av ett nationellt varumärke kan förbjudas enligt denna medlemsstats lagstiftning eller enligt ►M1 unionsrätten ◄ .
Artikel 111
Äldre rättigheter som gäller lokalt
1. Innehavaren av en äldre rättighet som gäller lokalt får motsätta sig användning av ►M1 EU-varumärket ◄ inom det område där denna rättighet åtnjuter skydd, i den mån lagstiftningen i den berörda medlemsstaten tillåter detta.
2. Bestämmelsen i punkt 1 ska inte tillämpas, om innehavaren av den äldre rättigheten under en sammanhängande femårsperiod har förhållit sig passiv till att ►M1 EU-varumärket ◄ använts inom det område där denna rättighet åtnjuter skydd, och han under samma tid varit medveten om användningen, såvida inte ansökan om registrering av ►M1 EU-varumärket ◄ gjorts i ond tro.
3. Innehavaren av ett ►M1 EU-varumärke ◄ ska inte vara berättigad att motsätta sig användning av en sådan rättighet som avses i punkt 1 även om den rättigheten inte längre kan göras gällande mot ►M1 EU-varumärket ◄ .
AVSNITT 3
Omvandling till nationell varumärkesansökan
Artikel 112
Begäran om omvandling
1. Sökanden eller innehavaren av ett ►M1 EU-varumärke ◄ får begära omvandling av sin ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ eller av sitt ►M1 EU-varumärke ◄ till en ansökan om nationellt varumärke
a) i den mån ansökan om ►M1 EU-varumärket ◄ avslås, återkallas, eller anses återkallad,
b) i den mån ►M1 EU-varumärket ◄ upphör att ha rättsverkan.
2. Omvandling får inte ske
a) om rättigheterna för innehavaren av ►M1 EU-varumärket ◄ har upphävts på grund av underlåten användning, med mindre ►M1 EU-varumärket ◄ i den medlemsstat för vilken omvandlingen begärs har använts på ett sådant sätt som kan anses som verkligt bruk enligt den medlemsstatens lagstiftning,
b) för skydd i en medlemsstat där det i enlighet med byråns beslut eller beslut av nationell domstol föreligger ett registreringshinder för eller grund för att upphäva eller ogiltighetsförklara en ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ eller ►M1 EU-varumärket ◄ .
3. För den nationella varumärkesansökan som är resultatet av en omvandling av ett ►M1 EU-varumärke ◄ eller en ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ , ska i den berörda medlemsstaten dagen för ansökan av ►M1 EU-varumärket ◄ i fråga eller prioritetsdagen för ansökningen i fråga gälla, samt i förekommande fall det företräde för ett i denna stat befintligt varumärke, som i enlighet med artikel 34 eller 35 yrkas.
4. Om en ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ anses återkallad ska byrån underrätta sökanden om att begäran om omvandling får göras inom tre månader från dagen för denna underrättelse.
5. Om en ansökan om ett ►M1 EU-varumärke ◄ återkallas eller ►M1 EU-varumärket ◄ upphör att gälla på grund av ett avstående eller underlåtenhet att förnya registreringen, ska begäran om omvandling ges in inom tre månader räknat från den dag när ansökan om ►M1 EU-varumärket ◄ återkallades eller ►M1 EU-varumärket ◄ upphörde att gälla.
6. Om en ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ avslås genom ett beslut av byrån eller om ►M1 EU-varumärket ◄ upphör att gälla till följd av ett beslut av byrån eller en ►M1 domstol för EU-varumärken ◄ , ska begäran om omvandling ges in inom tre månader räknat från den dag då beslutet vann laga kraft.
7. Den rättsverkan som avses i artikel 32 ska förfalla om begäran inte ges in i rätt tid.
Artikel 113
Framställan, offentliggörande och överlämnande av begäran om omvandling
1. En begäran om omvandling ska ges in till byrån och ska innehålla uppgift om de medlemsstater i vilka det önskas förfarande med ansökan om registrering av ett nationellt varumärke. Begäran ska inte anses ingiven förrän omvandlingsavgiften har betalats.
2. Om ansökan om ett ►M1 EU-varumärke ◄ har offentliggjorts, ska mottagandet av en sådan begäran om omvandling föras in i registret över ►M1 EU-varumärken ◄ och denna begäran offentliggöras.
3. Byrån ska kontrollera om den begärda omvandlingen uppfyller villkoren i denna förordning, särskilt artikel 112.1, 112.2, 112.4, 112.5 och 112.6 samt punkt 1 i den här artikeln, liksom de formella villkoren i tillämpningsföreskrifterna. Om dessa villkor är uppfyllda ska byrån överlämna begäran om omvandling till myndigheterna för industriell äganderätt i de medlemsstater som anges däri.
6. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer
a) de närmare uppgifter som en begäran om omvandling av en ansökan om EU-varumärke eller av ett EU-varumärke till en ansökan om nationellt varumärke enligt punkt 1 ska innehålla,
b) de uppgifter som ska ingå i ett offentliggörande av en begäran om omvandling enligt punkt 2.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
Artikel 114
Formella krav för omvandling
1. Varje central myndighet för industriell äganderätt till vilket begäran om omvandling översänds kan från byrån få alla de ytterligare uppgifter om begäran som behövs för att myndigheten ska kunna besluta om det nationella varumärke som följer av omvandlingen.
2. En ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ eller ett ►M1 EU-varumärke ◄ som överlämnats i enlighet med artikel 113 får inte underkastas sådana formella krav i nationell lagstiftning som avviker från eller går utöver dem som föreskrivs i denna förordning eller i tillämpningsföreskrifterna.
3. Det centrala organ för industriell äganderätt till vilken begäran överlämnats får kräva att sökanden inom viss tid, minst två månader, ska
a) betala den nationella ansökningsavgiften,
b) ge in en översättning till ett av den berörda statens officiella språk av ansökan och bifogade handlingar,
c) uppge en adress i staten i fråga där han kan delges,
d) tillhandahålla en återgivning av varumärket i det antal kopior som staten i fråga bestämmer.
AVDELNING XII
BYRÅN
AVSNITT 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 115
Rättslig ställning
1. ►M1 Immaterialrättsmyndigheten ska vara en unionsbyrå. ◄ Den ska vara en juridisk person.
2. Byrån ska i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen; den ska särskilt kunna förvärva eller avyttra fast och lös egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.
3. Byrån ska företrädas av sin ►M1 verkställande direktör ◄ .
Artikel 116
Personal
1. Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i ►M1 unionen ◄ (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), anställningsvillkoren för övriga anställda i ►M1 unionen ◄ samt de bestämmelser som har antagits gemensamt av institutionerna inom ►M1 unionen ◄ för tillämpningen av dessa tjänsteföreskrifter och anställningsvillkor ska gälla för byråns personal, med undantag för ledamöterna av överklagandenämnderna, för vilka artikel 136 ska gälla.
2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får immaterialrättsmyndigheten använda sig av utstationerade nationella experter eller annan personal som inte är anställd av immaterialrättsmyndigheten. Styrelsen ska anta ett beslut om bestämmelser för utstationering av nationella experter till immaterialrättsmyndigheten.
Artikel 117
Privilegier och immuniteter
Protokollet om ►M1 unionens ◄ privilegier och immuniteter ska gälla ►M1 för immaterialrättsmyndigheten och dess anställda ◄ .
Artikel 118
Skadeståndsansvar
1. Byråns avtalsrättsliga ansvar ska regleras av den lagstiftning som är tillämplig på avtalet i fråga.
2. ►M1 Unionens ◄ domstol ska vara behörig att träffa avgöranden med stöd av en skiljedomsklausul i ett avtal som ingåtts av byrån.
3. Vad beträffar utomobligatoriskt ansvar ska byrån ersätta skada som orsakats av dess enheter eller av dess anställda under tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar.
4. ►M1 Unionens ◄ domstol ska vara behörig att pröva tvister om ersättning för de skador som avses i punkt 3.
5. De anställdas personliga ansvar gentemot byrån ska regleras av de tjänsteföreskrifter eller anställningsvillkor som gäller för dem.
Artikel 119
Språk
1. Ansökan om registrering av ett ►M1 EU-varumärke ◄ ska ges in på ett av ►M1 unionens ◄ officiella språk.
2. Byråns språk ska vara engelska, franska, italienska, spanska och tyska.
3. Sökanden ska ange ett andra språk, som ska vara ett av byråns språk, och som den sökande kan godkänna som handläggningsspråk vid eventuella invändnings-, upphävande- eller ogiltighetsförfaranden.
Om ansökan inte har ingivits på ett av byråns språk ska byrån sörja för att ansökan, som beskrivs i artikel 26.1, översätts till det språk som sökanden har angett.
4. När den som ansöker om registrering av ett ►M1 EU-varumärke ◄ är ensam part inför byrån ska handläggningsspråket vara det språk på vilket ansökan har ingivits. Om ansökan inte har ingivits på ett av byråns språk kan byrån sända skriftliga meddelanden till den sökande på det andra språk som denne har angivit i ansökan.
5. Ansökan om invändning, upphävande eller ogiltighet ska ges in på något av byråns språk.
6. Om det språk som i enlighet med punkt 5 har valts för ansökan om invändning, upphävande eller ogiltighet är det språk på vilket ansökan om varumärke har ingivits eller det andra språk som har angivits i ansökan, ska detta språk vara handläggningsspråk.
Om det språk som i enlighet med punkt 5 har valts för ansökan om invändning, upphävande eller ogiltighet varken är det språk på vilket ansökan om varumärke har ingivits eller det andra språk som har angivits i ansökan, är den som ansöker om invändning, upphävande eller ogiltighet skyldig att på egen bekostnad låta översätta sin ansökan antingen till det språk som används i ansökan om varumärke, om det är ett av byråns språk, eller till det andra språk som har angivits i ansökan. Översättningen ska ges in inom den tid som anges i tillämpningsföreskrifterna. Det språk till vilket handlingen har översatts ska därefter bli handläggningsspråk.
7. Parterna i invändnings-, upphävande-, ogiltighets- och överklagandeförfaranden kan enas om att använda något annat av ►M1 unionens ◄ officiella språk som handläggningsspråk.
10. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer
a) i vilken utsträckning de stödjande handlingar som ska användas i skriftliga förfaranden vid immaterialrättsmyndigheten får inges på valfritt EU-språk och behovet av att tillhandahålla en översättning,
b) relevanta standarder för översättningar som ska ges in till immaterialrättsmyndigheten.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
Artikel 120
Offentliggörande och införande i registret
1. En ansökan om registrering av ett ►M1 EU-varumärke ◄ , som beskrivs i artikel 26.1, och alla övriga uppgifter som ska offentliggöras i enlighet med denna förordning eller tillämpningsföreskrifterna ska offentliggöras på alla ►M1 unionens ◄ officiella språk.
2. Alla uppgifter i registret över ►M1 EU-varumärken ◄ ska införas på alla ►M1 unionens ◄ officiella språk.
3. Vid bristande överensstämmelse ska texten på det av byråns språk på vilket ansökan om registrering av ett ►M1 EU-varumärke ◄ har ingivits gälla. Om ansökan har givits in på ett av ►M1 unionens ◄ officiella språk, som inte är ett av byråns språk, ska texten på det andra språk som den sökande har angivit gälla.
Artikel 121
Det översättningsarbete som krävs för att byrån ska kunna bedriva sin verksamhet ska utföras av Översättningscentrum för Europeiska unionens organ.
▼M1 —————
Artikel 123
Insyn
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 ( 7 ) ska tillämpas på de handlingar som finns hos immaterialrättsmyndigheten.
2. Styrelsen ska anta tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1049/2001.
3. De beslut som fattas av immaterialrättsmyndigheten inom ramen för artikel 8 i förordning (EG) nr 1049/2001 får överklagas hos den europeiska ombudsmannen eller ligga till grund för en talan inför Europeiska unionens domstol på de villkor som anges i artiklarna 228 respektive 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
4. Immaterialrättsmyndighetens behandling av personuppgifter ska ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 ( 8 ).
Artikel 123a
Säkerhetsbestämmelser om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter
Immaterialrättsmyndigheten ska tillämpa de säkerhetsprinciper som ingår i kommissionens säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som anges i kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 ( 9 ) och 2015/444 ( 10 ). Tillämpningen av säkerhetsbestämmelserna ska bland annat omfatta bestämmelser om utbyte, behandling och lagring av sådana uppgifter.
AVSNITT 1a
Immaterialrättsmyndighetens uppgifter och samarbete för att främja samsynen
Artikel 123b
Immaterialrättsmyndighetens uppgifter
1. Immaterialrättsmyndigheten ska ha följande uppgifter:
a) Att administrera och främja det EU-varumärkessystem som inrättas genom denna förordning.
b) Att administrera och främja det EU-system för formgivning som inrättas genom rådets förordning (EG) nr 6/2002 ( 11 ).
c) Att främja samsyn vad gäller praxis och verktyg på områdena för varumärken och formgivning, i samarbete med medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt, inklusive Benelux byrå för immateriell äganderätt.
d) De uppgifter som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 386/2012/EU ( 12 ).
e) De uppgifter som den tilldelas genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/28/EU ( 13 ).
2. Immaterialrättsmyndigheten ska samarbeta med institutioner, myndigheter, myndigheter för industriell äganderätt, internationella och icke-statliga organisationer när det gäller de uppgifter som den åläggs enligt punkt 1.
3. Immaterialrättsmyndigheten får tillhandahålla frivilliga förmedlingstjänster för att hjälpa parterna att nå en uppgörelse i godo.
Artikel 123c
Samarbete för att främja samsyn vad gäller praxis och verktyg
1. Immaterialrättsmyndigheten och medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt och Benelux byrå för immateriell äganderätt ska samarbeta med varandra för att främja samsyn vad gäller praxis och verktyg på området för varumärken och formgivning.
Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 ska detta samarbete ska särskilt omfatta följande områden:
a) Utveckling av gemensamma standarder för prövning.
b) Inrättandet av gemensamma eller sammankopplade databaser och portaler för EU-omfattande konsulterings-, sök- och klassificeringsändamål.
c) Kontinuerligt tillhandahållande och utbyte av data och information, inklusive i syfte att mata in uppgifter i de databaser och portaler som avses i led b.
d) Fastställande av gemensamma standarder och gemensam praxis, i syfte att säkerställa kompatibilitet mellan förfaranden och system i hela unionen och att göra dem mer konsekventa, effektiva och ändamålsenliga.
e) Utbyte av information om industriell äganderätt och därmed sammanhängande förfaranden, inklusive ömsesidigt stöd till hjälpcentraler och informationscentrum.
f) Utbyte av teknisk sakkunskap och tekniskt bistånd med anknytning till de områden som avses i leden a–e.
2. Styrelsen ska på grundval av ett förslag från den verkställande direktören definiera och samordna projekt av intresse för unionen och medlemsstaterna när det gäller de områden som avses i punkterna 1 och 6 och uppmana medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt och Benelux byrå för immateriell äganderätt att delta i dessa projekt.
Projektdefinitionen ska innehålla de särskilda skyldigheter och ansvarsområden som gäller för varje medlemsstats deltagande centrala myndighetför industriell äganderätt, Benelux byrå för immateriell äganderätt och immaterialrättsmyndigheten. Immaterialrättsmyndigheten ska samråda med företrädare för användarna, särskilt vid projektdefinitionen och utvärderingen av resultat.
3. Medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt och Benelux byrå för immateriell äganderätt får välja att inte samarbeta eller att begränsa eller tillfälligt avbryta sitt samarbete när det gäller de projekt som avses i punkt 2 första stycket.
Vid utnyttjande av de möjligheter som anges i första stycket ska medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt och Benelux byrå för immateriell äganderätt lämna en skriftlig motivering till sitt beslut.
4. Medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt och Benelux byrå för immateriell äganderätt ska, när de väl har åtagit sig att delta i vissa projekt, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3, effektivt delta i de projekt som avses i punkt 2 för att se till att de utvecklas, fungerar, är kompatibla och uppdateras.
5. Immaterialrättsmyndigheten ska ge ekonomiskt stöd till de projekt som avses i punkt 2 i den mån detta är nödvändigt för att med avseende på tillämpningen av punkt 4 se till att medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt och Benelux byrå för immateriell äganderätt effektivt deltar i de projekten. Det ekonomiska stödet kan ges i form av bidrag och naturabidrag. Det totala finansieringsbeloppet får inte överstiga 15 % av immaterialrättsmyndighetens årsinintäkter. Bidragsmottagarna ska vara medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt och Benelux byrå för immateriell äganderätt. Bidrag får beviljas utan någon inbjudan att lämna förslag i enlighet med de finansiella bestämmelser som gäller för immaterialrättsmyndigheten och i enlighet med de principer för beviljande av bidrag som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 ( 14 ) och kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 ( 15 ).
6. Immaterialrättsmyndigheten och medlemsstaternas relevanta behöriga myndigheter ska samarbeta med varandra på frivillig basis för att främja kunskapsspridning om varumärkessystemet och bekämpning av varumärkesförfalskning. Sådant samarbete ska omfatta projekt som i synnerhet syftar till genomförande av etablerade standarder och etablerad praxis samt anordnande av utbildningsverksamhet. Det ekonomiska stödet till dessa projekt ska utgöra en del av det totala finansieringsbelopp som avses i punkt 5. Punkterna 2–5 ska också gälla i tillämpliga delar.
AVSNITT 2
Styrelse
Artikel 124
Styrelsens uppgifter
1. Utan att det påverkar de funktioner som tilldelas budgetkommittén i avsnitt 5 ska styrelsen ha följande uppgifter, nämligen
a) anta immaterialrättsmyndighetens årliga arbetsprogram för det kommande året på grundval av ett förslag som lagts fram av den verkställande direktören i enlighet med artikel 128.4 c, med beaktande av kommissionens yttrande, och vidarebefordra det antagna årliga arbetsprogrammet till Europaparlamentet, rådet och kommissionen,
b) anta ett flerårigt strategiskt program för immaterialrättsmyndigheten, inklusive immaterialrättsmyndighetens strategi för internationellt samarbete, på grundval av ett förslag som lagts fram av den verkställande direktören i enlighet med artikel 128.4 e och med beaktande av kommissionens yttrande, efter en diskussion mellan den verkställande direktören och det berörda utskottet i Europaparlamentet, och vidarebefordra det antagna fleråriga strategiska programmet till Europaparlamentet, rådet och kommissionen,
c) anta en årsrapport på grundval av ett förslag som lagts fram av den verkställande direktören i enlighet med artikel 128.4 g och vidarebefordra den antagna årsrapporten till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten,
d) anta en flerårig plan för personalpolitiken på grundval av ett förslag som lagts fram av den verkställande direktören i enlighet med artikel 128.4 h,
e) utöva de befogenheter som den tilldelas enligt artikel 123c.2,
f) utöva de befogenheter som den tilldelas enligt artikel 139.5,
g) anta bestämmelser om förebyggande och hantering av intressekonflikter inom immaterialrättsmyndigheten.
i) i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna anta lämpliga genomförandebestämmelser för tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda,
j) upprätta den förteckning över kandidater som föreskrivs i artikel 129.2,
k) säkerställa en lämplig uppföljning av de resultat och rekommendationer som utgår från de interna eller externa revisionsrapporter och utvärderingar som avses i artikel 165a samt från utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf),
l) höras innan riktlinjer antas för prövning inom immaterialrättsmyndigheten samt i de övriga fall som anges i denna förordning,
m) avge yttranden till och begära upplysningar från den verkställande direktören och kommissionen när den anser det nödvändigt.
2. Styrelsen ska, i enlighet med bestämmelserna i artikel 110 i tjänsteföreskrifterna och i artikel 142 i anställningsvillkoren för övriga anställda, anta ett beslut som grundar sig på artikel 2.1 i tjänsteföreskrifterna och artikel 6 i anställningsvillkoren för övriga anställda, om delegering av relevanta befogenheter för tillsättningsmyndigheten till den verkställande direktören och om fastställande av på vilka villkor denna delegering av befogenheter för tillsättningsmyndigheten kan dras in.
Den verkställande direkören får vidaredelegera dessa befogenheter.
Om exceptionella omständigheter kräver det får styrelsen genom ett beslut tillfälligt dra in delegeringen till den verkställande direktören av befogenheter för tillsättningsmyndigheten samt de befogenheter som denne vidaredelegerat, och själv utöva dem eller delegera dem till en av sina ledamöter eller till någon annan anställd än den verkställande direktören.
Artikel 125
Styrelsens sammansättning
1. Styrelsen ska bestå av en företrädare för varje medlemsstat, två företrädare för kommissionen och en företrädare för Europaparlamentet samt suppleanter för dessa.
2. Styrelseledamöterna får biträdas av rådgivare eller experter, om inte annat sägs i styrelsens arbetsordning.
Artikel 126
Styrelsens ordförande
1. Styrelsen ska välja en ordförande och en vice ordförande bland sina ledamöter. Vice ordföranden ska ex officio ersätta ordföranden om denne har förhinder.
2. Mandatperioden för ordföranden och vice ordföranden ska vara fyra år. Mandatet ska kunna förnyas en gång. Om emellertid uppdraget som styrelseledamot upphör någon gång under mandatperioden upphör också mandatperioden automatiskt vid denna tidpunkt.
Artikel 127
Sammanträden
1. Styrelsens sammanträden ska sammankallas av dess ordförande.
2. Den verkställande direktören ska delta i överläggningarna om inte annat beslutas av styrelsen.
3. Styrelsen ska hålla ordinarie sammanträde minst en gång om året. I övrigt ska den sammanträda på ordförandens initiativ eller på begäran av kommissionen eller av en tredjedel av medlemsstaterna.
4. Styrelsen ska själv anta sin arbetsordning.
5. Styrelsen ska fatta beslut med absolut majoritet bland sina ledamöter. En majoritet av två tredjedelar av dess ledamöter krävs emellertid för beslut som styrelsen har befogenhet att fatta inom ramen för artiklarna 124.1 a och b, 126.1, 129.2 och 129.4. I båda fallen har varje ledamot en röst.
6. Styrelsen får bjuda in observatörer att delta i dess sammanträden.
7. Styrelsens sekretariat ska tillhandahållas av immaterialrättsmyndigheten.
AVSNITT 3
Den verkställande direktören
Artikel 128
Den verkställande direktörens funktioner
1. Immaterialrättsmyndigheten ska ledas av den verkställande direktören. Den verkställande direktören är ansvarig inför styrelsen.
2. Utan att det påverkar befogenheterna för kommissionen, styrelsen och budgetkommittén ska den verkställande direktören vara oberoende i tjänsteutövningen och får varken begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ.
3. Den verkställande direktören ska i rättsligt hänseende vara immaterialrättsmyndighetens företrädare.
4. Den verkställande direktören ska särskilt ha följande funktioner, vilka får delegeras:
a) Vidta alla nödvändiga åtgärder för att immaterialrättsmyndighetens verksamhet ska kunna bedrivas, däribland att utfärda interna administrativa föreskrifter och att offentliggöra meddelanden.
b) Genomföra styrelsens beslut.
c) Utarbeta ett utkast till årligt arbetsprogram med beräknade personal- och budgetresurser för varje verksamhet, och lägga fram det för styrelsen efter samråd med kommissionen.
d) Förelägga styrelsen förslag i enlighet med artikel 123c.2.
e) Utarbeta ett utkast till det fleråriga strategiska programmet, inklusive immaterialrättsmyndighetens strategi för internationellt samarbete, och lägga fram det för styrelsen efter samråd med kommissionen och efter att ha utbytt åsikter med det berörda utskottet inom Europaparlamentet.
f) Genomföra det årliga arbetsprogrammet och det fleråriga strategiska programmet och för styrelsen redovisa hur dessa genomförs.
g) Utarbeta årsrapporten om immaterialrättsmyndighetens verksamhet och lägga fram den för styrelsen för godkännande.
h) Utarbeta ett utkast till den fleråriga planen för personalpolitiken och lägga fram den för styrelsen efter samråd med kommissionen.
i) Utarbeta en handlingsplan för uppföljning av slutsatserna i interna eller externa revisionsrapporter och utvärderingar samt för uppföljning av utredningar som utförs av Olaf, samt rapportera om framstegen två gånger om året till kommissionen och styrelsen.
j) Skydda unionens ekonomiska intressen genom att vidta förebyggande åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet med hjälp av effektiva kontroller och, om oriktigheter upptäcks, genom att betalningar som skett på felaktig grund återkrävs samt, när så krävs, genom effektiva, proportionella och avskräckande administrativa sanktioner och böter.
k) Förbereda en bedrägeribekämpningsstrategi för immaterialrättsmyndigheten och lägga fram den för budgetkommittén för godkännande.
l) Hänskjuta spörsmål som avser en rättsfråga till den stora besvärskammaren (nedan kallad besvärskammaren) i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av förordningen, särskilt om överklagandenämnderna har utfärdat motstridiga beslut i den frågan.
m) Göra en beräkning av immaterialrättsmyndighetens inkomster och utgifter och genomföra budgeten.
5. Den verkställande direktören ska biträdas av en eller flera biträdande verkställande direktörer. Om den verkställande direktören är frånvarande eller har förhinder ska den biträdande verkställande direktören eller en av de biträdande verkställande direktörerna ersätta honom i enlighet med det förfarande som fastställs av styrelsen.
Artikel 129
Utnämning och avsättande av den verkställande direktören samt förlängning av mandatperioden
1. Den verkställande direktören ska vara tillfälligt anställd vid immaterialrättsmyndigheten i enlighet med artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda.
2. Den verkställande direktören ska utnämnas av rådet med enkel majoritet från en förteckning över kandidater som föreslås av styrelsen på grundval av ett öppet och transparent urvalsförfarande. Innan den verkställande direktören utnämns kan den kandidat som styrelsen valt ut bli ombedd att göra ett uttalande inför behöriga utskott i Europaparlamentet och besvara frågor från utskottsledamöter. I det avtal som sluts med den verkställande direktören ska immaterialrättsmyndigheten företrädas av styrelsens ordförande.
Den verkställande direktören får bara avsättas från sin post efter beslut av rådet på förslag av styrelsen.
3. Den verkställande direktörens mandatperiod ska vara fem år. Vid periodens utgång ska styrelsen göra en utvärdering i vilken man särskilt bedömer den verkställande direktörens arbetsinsats och immaterialrättsmyndighetens framtida uppgifter och utmaningar.
4. Rådet får, med beaktande av den utvärdering som avses i punkt 3, förlänga den verkställande direktörens mandatperiod en gång med högst fem år.
5. En verkställande direktör vars mandatperiod har förlängts får inte delta i ett annat urvalsförfarande för samma befattning vid slutet på den sammantagna mandatperioden.
6. Den biträdande verkställande direktören eller de biträdande verkställande direktörerna ska utnämnas eller avsättas från sin post på det sätt som anges i punkt 2, efter samråd med den verkställande direktören och, i förekommande fall, den tillträdande verkställande direktören. Den biträdande verkställande direktörens mandatperiod ska vara fem år. Den kan förlängas en gång med högst fem år av rådet efter samråd med den verkställande direktören.
AVSNITT 4
Tillämpning av förfaranden
Artikel 130
Behörighet
Följande ska vara behöriga att besluta i samband med de förfaranden som anges i denna förordning:
a) Granskarna.
b) Invändningsenheterna.
c) En avdelning som är ansvarig för att föra registret.
d) Annulleringsenheterna.
e) Överklagandenämnderna.
f) En annan enhet eller person som utses av den verkställande direktören för detta ändamål.
Artikel 131
Granskare
Granskarna svarar för att på byråns vägnar fatta beslut om ansökningar om registrering av ett ►M1 EU-varumärke ◄ , inbegripet de frågor som anges i ►M1 artiklarna 36, 37, 68 och 74c ◄ , utom när frågorna ligger inom en invändningsenhets befogenhet.
Artikel 132
Invändningsenheter
1. Invändningsenheterna svarar för att fatta beslut om invändningar mot ansökningar om registrering av ett ►M1 EU-varumärke ◄ .
2. Invändningsenheternas beslut ska fattas av tre ledamöter. Minst en ledamot ska vara jurist. I vissa särskilda fall, som anges i tillämpningsföreskrifterna, ska beslutet fattas av en ledamot.
Kommissionen ska anta genomförandeakter som exakt fastställer vilka typer av beslut som ska fattas av en enda ledamot. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
Artikel 133
Avdelning med ansvar för att föra registret
1. Den avdelning som är ansvarig för att föra registret ska svara för att fatta beslut om uppgifter i registret.
2. Den ska också svara för att föra den förteckning över auktoriserade ombud som avses i artikel 93.2.
3. Avdelningens beslut ska fattas av en enda ledamot.
Artikel 134
Annulleringsenheter
1. Annulleringsenheterna svarar för att fatta beslut om ansökningar om ett ►M1 EU-varumärkes ◄ upphävande eller ogiltighet.
2. Annulleringsenheternas beslut ska fattas av tre ledamöter. Minst en ledamot ska vara jurist. I vissa särskilda fall, som anges i tillämpningsföreskrifterna, ska beslutet fattas av en ledamot.
Artikel 134a
Allmän behörighet
Beslut som krävs enligt denna förordning och som inte ligger inom behörigheten för en granskare, invändningsenhet, annulleringsenhet eller en enhet med ansvar för att föra registret ska fattas av en tjänsteman eller en enhet som utses av den verkställande direktören för detta ändamål.
Artikel 135
Överklagandenämnder
1. Överklagandenämnderna ska svara för att besluta om överklaganden av beslut som fattats enligt artiklarna 131–134a.
2. Överklagandenämndernas beslut ska fattas av tre ledamöter, varav minst två ska vara jurister. I vissa särskilda fall ska besluten fattas ►M1 av besvärskammaren ◄ med ►M1 den verkställande direktören ◄ för överklagandenämnderna, eller en enda ledamot som ska vara jurist, som ordförande.
3. Vid fastställandet av vilka särskilda fall som faller inom besvärskammarens behörighet ska den juridiska svårighetsgraden, ärendets betydelse eller andra särskilda omständigheter beaktas. Sådana ärenden får hänskjutas till besvärskammaren
a) av myndigheten för de överklagandenämnder som avses i artikel 136.4 a, eller
b) av den nämnd som handlägger ärendet.
4. Besvärskammaren svarar också för att avge motiverade yttranden om rättsfrågor som hänskjuts till den av den verkställande direktören i enlighet med artikel 128.4 l.
5. Vid avgörande av i vilka särskilda fall en ledamot själv får besluta i ett ärende ska hänsyn tas till att rättsfrågorna och sakomständigheterna inte innefattar några svårigheter, ärendet är av begränsad betydelse eller att särskilda omständigheter i övrigt inte föreligger. Beslut att i dessa fall överlåta ett ärende på en ledamot ska fattas av den nämnd som handlägger ärendet. ►M1 ————— ◄
Artikel 136
Ledamöternas oavhängighet i överklagandenämnderna
1. Direktören för överklagandenämnderna och ordföranden för varje nämnd ska utnämnas för en period på fem år i enlighet med förfarandet i artikel 129 för utnämning av den verkställande direktören. De får under den perioden inte avsättas från sin post om det inte finns tungt vägande skäl för detta och domstolen, på anmodan av den institution som utnämnde dem, har beslutat att så ska ske.
2. Mandatperioden för direktören för överklagandenämnderna får förnyas en gång med ytterligare en femårsperiod, eller fram till dennes pensionering om pensionsåldern uppnås under det nya mandatet, efter en positiv utvärdering av resultatet av styrelsen.
3. Mandatet för ordföranden för varje nämnd får förlängas för ytterligare perioder på fem år eller fram till deras pensionering om pensionsåldern uppnås under den nya mandatperioden, efter en positiv utvärdering av deras resultat av styrelsen och efter samråd med direktören för överklagandenämnderna.
4. Direktören för överklagandenämnderna ska ha följande ledningsfunktioner och organisatoriska funktioner:
a) Att leda presidiet för överklagandenämnderna (nedan kallat presidiet) vars uppgift är att fastställa nämndernas regler och organisera arbetet i nämnderna.
b) Att ombesörja genomförandet av presidiets beslut.
c) Att fördela ärendena till nämnderna på grundval av objektiva kriterier som presidiet har fastställt.
d) Att för den verkställande direktören redovisa nämndernas behov av medel, för att möjliggöra en beräkning av utgifterna.
Direktören för överklagandenämnderna ska leda besvärskammaren.
5. Ledamöterna av överklagandenämnderna ska utnämnas av styrelsen för en period av fem år. Deras mandatperiod kan förlängas med ytterligare perioder av fem år eller fram till deras pensionering om pensionsåldern uppnås under den nya mandatperioden, efter en positiv utvärdering av deras resultat av styrelsen, sedan direktören för överklagandenämnderna har hörts.
6. Ledamöterna av överklagandenämnderna får inte avsättas från sin post om det inte finns tungt vägande skäl för detta och domstolen, i mål som anhängiggjorts av styrelsen på rekommendation av direktören för överklagandenämnderna, sedan ordföranden för den nämnd som ledamoten tillhör har hörts, har beslutat att så ska ske.
7. Direktören för överklagandenämnderna samt ordföranden för varje nämnd och ledamöterna i överklagandenämnderna ska vara oavhängiga. Vid beslutsfattandet ska de inte vara bundna av några instruktioner.
8. Beslut som fattas av besvärskammaren om överklaganden eller yttranden om rättsfrågor som hänskjuts till den av den verkställande direktören i enlighet med artikel 135 ska vara bindande för de av immaterialrättsmyndighetens beslutsfattande instanser som avses i artikel 130.
9. Direktören för överklagandenämnderna samt ordföranden för varje nämnd och ledamöterna i överklagandenämnderna får inte vara granskare eller ledamöter av invändningsenheterna, avdelningen med ansvar för att föra registret eller annulleringsenheterna.
Artikel 136a
Presidiet för överklagandenämnderna och besvärskammaren
1. Presidiet ska omfatta direktören för överklagandenämnderna, som ska vara dess ordförande, nämndordförandena och ett antal ledamöter i nämnderna, vilka för varje kalenderår ska väljas av och bland samtliga ledamöter i nämnderna utom direktören för överklagandenämnderna och nämndordförandena. Antalet sålunda valda ledamöter i nämnderna ska utgöra en fjärdedel av alla andra ledamöter i nämnderna än direktören för överklagandenämnderna och nämndordförandena, och det antalet ska vid behov avrundas uppåt.
2. Den besvärskammare som avses i artikel 135.2 ska omfatta nio ledamöter, varav direktören för överklagandenämnderna, nämndordförandena, den föredragande som utsetts före hänskjutningen till besvärskammaren, om sådan finns, och övriga ledamöter tagna i turordning från en förteckning över samtliga ledamöter i överklagandenämnderna utom direktören för överklagandenämnderna och nämndordförandena.
Artikel 136b
Delegering av befogenheter
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163a som närmare fastställer överklagandenämndernas organisation, inbegripet inrättande av presidiet och dess roll, sammansättningen av besvärskammaren och bestämmelserna för att hänskjuta ärenden till den, samt de förutsättningar under vilka beslut ska fattas av en enda ledamot i enlighet med artikel 135.2 och 135.5.
Artikel 137
Jäv
1. Granskarna och ledamöterna av enheterna inom byrån samt av överklagandenämnderna får inte delta i handläggningen av ett ärende om de har något personligt intresse av saken eller om de tidigare har företrätt någon av parterna i saken. Två av de tre ledamöterna av en invändningsenhet får inte ha deltagit i behandlingen av ansökan. Ledamöterna av annulleringsenheterna får inte delta i handläggningen av ett ärende om de har deltagit i det slutliga beslutet i denna sak i samband med registrering av varumärket eller en invändning. Ledamöterna av överklagandenämnderna får inte delta i handläggningen av överklaganden om de har deltagit i det beslut som överklagas.
2. Om en ledamot av en enhet inom byrån eller av en överklagandenämnd anser att han inte bör delta i handläggningen av ett ärende, på grund av något av de skäl som anges i punkt 1 eller av någon annan anledning, ska han underrätta sin enhet om detta.
3. Varje part i ett överklagande, som anser att en granskare eller en ledamot av en enhet inom byrån eller av en överklagandenämnd är jävig på grund av något av de skäl som anges i punkt 1 eller vars opartiskhet i övrigt kan ifrågasättas, kan invända mot att denne deltar i handläggningen av överklagandet. Invändningen ska avvisas om parten i ett överklagande har vidtagit åtgärder i ärendet trots tidigare dom om att grund för jäv förelåg. Invändning får inte göras på grund av en granskares eller ledamots nationalitet.
4. Enheterna inom byrån och överklagandenämnderna ska, i de fall som anges i punkterna 2 och 3, fatta beslut utan att den berörda ledamoten deltar. Vid beslutsfattandet ska suppleanten träda i den ledamots ställe som inte anser sig kunna delta i handläggningen eller mot vilken jäv har invänts.
Artikel 137a
Medlingscentrum
1. För tillämpningen av artikel 123b.3 får immaterialrättsmyndigheten inrätta ett medlingscentrum (nedan kallat centrumet).
2. Alla fysiska och juridiska personer får utnyttja centrumets tjänster på frivillig basis i syfte att i samförstånd nå förlikning i tvister som grundar sig på denna förordning eller förordning (EG) nr 6/2002.
3. För att få tillgång till medling ska parterna göra en gemensam ansökan. Ansökan ska inte anses ingiven förrän motsvarande avgift har betalats. Den verkställande direktören ska fastställa det belopp som ska tas ut i enlighet med artikel 144.1.
4. Vid tvister som är föremål för pågående förfaranden inför invändningsenheterna, annulleringsenheterna eller immaterialrättsmyndighetens överklagandenämnder får en gemensam ansökan om medling lämnas in när som helst efter ingivandet av en anmälan om invändning, en ansökan om upphävande, en ansökan om ogiltighetsförklaring eller ett överklagande av beslut fattade av invändnings- eller annulleringsenheterna.
5. Förfarandet i fråga ska avbrytas och tidsfristerna, med undantag av tidsfristen för betalning av tillämplig avgift, ska avbrytas från och med den dag då en gemensam ansökan om medling inges. Tidsfristerna ska börja löpa från och med den dag då förfarandet återupptas.
6. Parterna ska uppmanas att från den förteckning som avses i punkt 12 gemensamt utse en medlare som förklarat sig behärska medlingsspråket i fråga. Om parterna inte utser en medlare inom 20 dagar från uppmaningen att göra detta, ska medlingen anses ha misslyckats.
7. Parterna ska tillsammans med medlaren komma överens om de närmare bestämmelserna för medling i en medlingsöverenskommelse.
8. Medlaren ska avsluta medlingsförfarandet så snart parterna nått förlikning eller en av parterna förklarar att den vill avsluta medlingen eller medlaren fastställer att parterna har misslyckats med att nå förlikning.
9. Medlaren ska informera parterna och den relevanta instansen vid immaterialrättsmyndigheten så snart medlingsförfarandet avslutas.
10. De diskussioner och förhandlingar som förs inom ramen för medlingen ska vara konfidentiella för samtliga personer som är inblandade i medlingen, särskilt för medlaren, parterna och deras företrädare. Dokument och uppgifter som lämnas in under medlingen ska hållas åtskilda från handlingar rörande andra förfaranden vid immaterialrättsmyndigheten och får inte utgöra en del av dessa.
11. Medlingen ska ske på ett av unionens officiella språk som parterna enas om. Om medlingen avser pågående tvister inför immaterialrättsmyndigheten, ska den ske på handläggningsspråket vid immaterialrättsmyndigheten, såvida inte parterna kommer överens om något annat.
12. Immaterialrättsmyndigheten ska upprätta en förteckning över medlare som ska hjälpa parterna att lösa tvister. Medlarna ska vara oberoende och ha relevant kompetens och erfarenhet. Förteckningen får innehålla såväl medlare som är anställda vid immaterialrättsmyndigheten som medlare som inte är det.
13. Medlare ska vara opartiska i utförandet av sina uppgifter och ska då de utses uppge eventuella verkliga eller förmodade intressekonflikter. Ledamöter av de beslutsfattande instanser vid immaterialrättsmyndigheten som förtecknas i artikel 130 får inte delta i medling som avser ett ärende i vilket de
a) har haft någon tidigare inblandning i de förfaranden som är föremål för medling,
b) har personliga intressen i dessa förfaranden, eller
c) tidigare har varit inblandade som företrädare för någon av parterna.
14. Medlarna får inte delta som ledamöter i de beslutsfattande instanser vid immaterialrättsmyndigheten som förtecknas i artikel 130 i förfaranden som återupptas till följd av att medling misslyckas.
15. Immaterialrättsmyndigheten får samarbeta med andra erkända nationella eller internationella organ som arbetar med medling.
AVSNITT 5
Budget och finansiell kontroll
Artikel 138
Budgetkommitté
1. Budgetkommittén ska ha de funktioner som den tilldelas i detta avsnitt.
2. Artiklarna 125, 126, 127.1–127.4 och 127.5, i den mån den avser val av ordförande och vice ordförande, 127.6 och 127.7 ska tillämpas på budgetkommittén.
3. Budgetkommittén ska fatta beslut med absolut majoritet bland sina ledamöter. En majoritet med två tredjedelar av ledamöterna krävs emellertid för beslut som budgetkommittén är bemyndigad att fatta enligt artiklarna 140.3 och 143. I båda fallen har varje ledamot en röst.
Artikel 139
Budget
1. Immaterialrättsmyndighetens samtliga inkomster och utgifter ska beräknas för varje budgetår och redovisas i immaterialrättsmyndighetens budget. Varje budgetår ska motsvara kalenderåret.
2. Inkomster och utgifter i budgeten ska balansera varandra.
3. Inkomsterna ska, förutom eventuella övriga inkomster, bestå av de avgifter som ska betalas enligt bilaga I till denna förordning, de avgifter som avses i förordning (EG) nr 6/2002, de avgifter som ska betalas enligt det i artikel 145 nämnda Madridprotokollet för en internationell registrering där unionen designeras och andra betalningar till de avtalsslutande parterna i Madridprotokollet, de avgifter som ska betalas enligt den i artikel 106c i förordning (EG) nr 6/2002 nämnda Genèveakten för en internationell registrering där unionen designeras och andra betalningar till de avtalsslutande parterna i Genèveakten, samt, i den utsträckning det är nödvändigt, av ett bidrag från kommissionens avsnitt av unionens allmänna budget, under en särskild budgetrubrik.
4. Immaterialrättsmyndigheten ska varje år ersätta de kostnader som uppstått för medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt, Benelux byrå för immateriell äganderätt och andra berörda myndigheter som medlemsstaterna ska utse, för de särskilda uppgifter de genomför i egenskap av funktionella delar av EU:s varumärkessystem i samband med följande tjänster och förfaranden:
a) Förfaranden för invändning och ogiltighetsförklaring vid medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt och Benelux byrå för immateriell äganderätt som rör EU-varumärken.
b) Tillhandahållande av information om hur EU-varumärkessystemet fungerar genom hjälpcentraler och informationscentrum.
c) Säkerställande av skydd av EU-varumärken, inbegripet åtgärder i enlighet med artikel 9.4.
5. Den totala ersättning som fastställs i punkt 4 ska motsvara 5 % av immaterialrättsmyndighetens årsintäkter. Utan att det påverkar tillämpningen av tredje stycket i denna punkt ska styrelsen, på förslag av immaterialrättsmyndigheten och efter samråd med budgetkommittén, fastställa en fördelningsnyckel på grundval av följande rättvisa, skäliga och relevanta kriterier:
a) Det årliga antal EU-varumärkesansökningar som härrör från sökande i varje medlemsstat.
b) Det årliga antal nationella varumärkesansökningar i varje medlemsstat.
c) Det årliga antal invändningar och ansökningar om ogiltighetsförklaring som lämnats in av innehavare av EU-varumärken i varje medlemsstat.
d) Det årliga antal ärenden som anhängiggjorts vid de domstolar för EU-varumärken som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med artikel 95.
För att styrka de kostnader som avses i artikel 4 ska medlemsstaterna senast den 31 mars varje år till immaterialrättsmyndigheten inkomma med statistik som visar de uppgifter som avses i leden a–d i första stycket i denna punkt för det föregående året, och denna statistik ska ingå i det förslag som läggs fram för styrelsen.
Av rättviseskäl bör de kostnader som uppstår för de myndigheter som avses i punkt 4 i varje medlemsstat anses motsvara minst 2 % av den totala ersättning som fastställs i enlighet med denna punkt.
6. Immaterialrättsmyndighetens skyldighet att ersätta de kostnader som avses i punkt 4 och som uppstår ett givet år ska endast gälla om det inte uppstår något budgetunderskott det året.
7. I händelse av budgetöverskott och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 10 får styrelsen, på förslag av immaterialrättsmyndigheten och efter samråd med budgetkommittén, öka den procentsats som fastställs i punkt 5 till högst 10 % av immaterialrättsmyndighetens årsintäkter.
8. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 4–7 och 10 i denna artikel samt artiklarna 123b och 123c och om ett avsevärt överskott uppstår fem år i följd, ska budgetkommittén, på förslag av immaterialrättsmyndigheten och i enlighet med det årliga arbetsprogram och det fleråriga strategiska program som avses i artikel 124.1 a och b, med två tredjedels majoritet besluta att till unionens budget överföra ett överskott som genereras från och med den 23 mars 2016.
9. Immaterialrättsmyndigheten ska två gånger om året utarbeta en rapport till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om sin ekonomiska situation, inbegripet om de ekonomiska transaktioner som avses i artiklarna 123c.5, 123c.6, 139.5 och 139.7. På grundval av denna rapport ska kommissionen se över immaterialrättsmyndighetens ekonomiska situation.
10. Immaterialrättsmyndigheten ska sörja för en reservfond som täcker ett år av immaterialrättsmyndighetens driftskostnader för att säkerställa en kontinuerlig verksamhet och se till att immaterialrättsmyndigheten kan utföra sina uppgifter.
Artikel 140
Upprättande av budget
1. ►M1 Den verkställande direktören ◄ ska varje år göra en beräkning av byråns inkomster och utgifter för följande budgetår och senast den 31 mars varje år överlämna den till budgetkommittén tillsammans med en förteckning över tjänsterna.
2. Om budgetberäkningen innefattar bidrag från ►M1 unionen ◄ ska budgetkommittén omedelbart vidarebefordra beräkningen till kommissionen, som i sin tur ska vidarebefordra den till gemenskapernas budgetansvariga myndighet. Kommissionen får bifoga ett eget yttrande tillsammans med en alternativ beräkning.
3. Budgetkommittén ska anta budgeten som också ska innehålla byråns tjänsteförteckning. Om beräkningen innefattar bidrag från gemenskapernas allmänna budget ska byråns budget vid behov justeras.
Artikel 141
Revision och kontroll
1. Inom byrån ska en funktion för intern revision införas, och dess verksamhet ska bedrivas under beaktande av relevanta internationella normer. Internrevisorn, som utses av ordföranden, ska ansvara inför honom för kontrollen av att systemen och förfarandena för byråbudgetens genomförande fungerar väl.
2. Internrevisorn ska bistå ordföranden med råd vid hanteringen av risker genom självständiga synpunkter på utvärderings- och kontrollsystemens kvalitet och genom att lämna rekommendationer om hur villkoren för att utföra olika uppgifter kan förbättras, samt främja en sund ekonomisk förvaltning.
3. Ansvaret för att inrätta system och förfaranden för interna kontroller anpassade till uppgifterna ska ligga hos utanordnaren.
Artikel 141a
Bedrägeribekämpning
1. För att underlätta kampen mot bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet inom ramen för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 ( 16 ) ska immaterialrättsmyndigheten ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och anta lämpliga bestämmelser som gäller för alla anställda vid immaterialrättsmyndigheten med hjälp av mallen i bilagan till det avtalet.
2. Europeiska revisionsrätten ska ha befogenhet att utföra revision, på grundval av handlingar och kontroller på plats, hos alla stödmottagare, uppdragstagare och underleverantörer som erhållit EU-finansiering från immaterialrättsmyndigheten.
3. Olaf får göra utredningar, däribland kontroller på platsen och inspektioner, i enlighet med bestämmelserna och förfarandena i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 ( 17 ) i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen i samband med bidrag eller kontrakt som finansierats av immaterialrättsmyndigheten.
4. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 ska befogenheten att i enlighet med deras respektive befogenheter utföra revision och utredningar uttryckligen tillerkännas revisionsrätten och Olaf i samarbetsavtal med tredjeland eller internationella organisationer, kontrakt, bidragsavtal och bidragsbeslut som ingås av immaterialrättsmyndigheten.
5. Budgetkommittén ska anta en bedrägeribekämpningsstrategi som står i proportion till risken för bedrägerier med hänsyn till lönsamheten i de åtgärder som ska vidtas.
Artikel 142
Revision av räkenskaper
1. ►M1 Den verkställande direktören ◄ ska senast den 31 mars varje år överlämna byråns räkenskaper över totala inkomster och utgifter under föregående budgetår till kommissionen, Europaparlamentet, budgetkommittén och revisionsrätten. Revisionsrätten ska granska dem i enlighet med artikel 248 i fördraget.
2. Budgetkommittén ska bevilja byråns ►M1 verkställande direktör ◄ ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten.
Artikel 143
Finansiella bestämmelser
Budgetkommittén ska, efter samråd med kommissionen och ►M1 unionens ◄ revisionsrätt, anta interna finansiella bestämmelser i vilka särskilt ska anges förfarandet för att upprätta och genomföra byråns budget. I den utsträckning det är förenligt med byråns särskilda karaktär ska de finansiella bestämmelserna vägledas av de budgetbestämmelser som gäller för andra organ som har inrättats av ►M1 unionen ◄ .
Artikel 144
Avgifter och förfallodag
1. Den verkställande direktören ska fastställa det belopp som ska tas ut för andra tjänster som utförs av immaterialrättsmyndigheten än de som anges i bilaga I, samt det belopp som ska tas ut för tidningen om EU-varumärken, immaterialrättsmyndighetens officiella tidning samt andra publikationer som ges ut av immaterialrättsmyndigheten. Avgiftsbeloppen ska fastställas i euro och offentliggöras i immaterialrättsmyndighetens officiella tidning. Avgiftsbeloppet får inte överstiga vad som är nödvändigt för att täcka kostnaderna för den specifika tjänst som utförs av immaterialrättsmyndigheten.
2. De avgifter för vilka en förfallodag inte är fastställd i denna förordning ska förfalla den dag då begäran inkommer om den tjänst som ger upphov till avgiften.
Med budgetkommitténs samtycke får den verkställande direktören bestämma vilka av de tjänster som avses i första stycket som inte ska omfattas av förskottsbetalning av de motsvarande avgifterna.
Artikel 144a
Betalning av avgifter
1. Avgifter till immaterialrättsmyndigheten ska erläggas genom inbetalning eller överföring till ett bankkonto som innehas av immaterialrättsmyndigheten.
Med budgetkommitténs samtycke får den verkställande direktören fastställa vilka andra särskilda betalningsmetoder än dem som anges i första stycket som får användas, särskilt genom insättning på löpande konton som innehas av immaterialrättsmyndigheten.
Beslut som fattas enligt andra stycket ska offentliggöras i immaterialrättsmyndighetens officiella tidning.
Alla betalningar, inbegripet genom någon metod som fastställts i enlighet med andra stycket, ska göras i euro.
2. Varje betalning ska ange namnet på den person som gör betalningen och innehålla de uppgifter som behövs för att göra det möjligt för immaterialrättsmyndigheten att omedelbart fastställa syftet med betalningen. Särskilt följande uppgifter ska lämnas:
a) Om en ansökningsavgift ska betalas, syftet med betalningen, dvs. ”ansökningsavgift”.
b) Om en invändningsavgift ska betalas, ärendenummer för ansökan, namnet på den person som gjort ansökan om det EU-varumärke som invändningen avser och syftet med betalningen, dvs. ”invändningsavgift”.
c) Om en avgift för upphävande och ogiltighetsförklaring ska betalas, registreringsnumret och namnet på innehavaren av det EU-varumärke som ansökan gäller och syftet med betalningen, dvs. ”upphävandeavgift” eller ”ogiltighetsförklaringsavgift”.
3. Om syftet med den betalning som avses i punkt 2 inte omedelbart kan avgöras, ska immaterialrättsmyndigheten kräva att den som gör betalningen skriftligen meddelar immaterialrättsmyndigheten detta syfte inom en tid som immaterialrättsmyndigheten ska fastställa. Om personen inte efterkommer begäran i vederbörlig tid, ska betalningen inte anses ha skett. Det betalda beloppet ska återbetalas.
Artikel 144b
Dag som ska anses vara betalningsdagen
1. När det gäller de fall som avses i artikel 144a.1 första stycket, ska den dag då betalningen ska anses ha gjorts till immaterialrättsmyndigheten vara den dag då betalnings- eller överföringsbeloppet faktiskt krediteras ett bankkonto som innehas av immaterialrättsmyndigheten.
2. När de betalningsmetoder som anges i artikel 144a.1 andra stycket får användas ska den verkställande direktören fastställa den dag när dessa betalningar ska anses ha gjorts till immaterialrättsmyndigheten.
3. Om betalningen av en avgift, enligt punkterna 1 och 2, anses ha gjorts först efter det att betalningsperioden löpt ut, ska det anses att denna period har iakttagits, om immaterialrättsmyndigheten föreläggs bevis för att den som gjorde betalningen i en medlemsstat inom den period då betalningen skulle ha gjorts, vederbörligen gav en bankinrättning i uppdrag att överföra betalningsbeloppet och betalade en extraavgift på 10 % av den eller de berörda avgifterna, dock högst 200 EUR. Ingen extra avgift ska betalas, om det berörda uppdraget till bankinrättningen gavs senast tio dagar före utgången av betalningsperioden.
4. Immaterialrättsmyndigheten får begära att den person som gjorde betalningen lägger fram bevis för den dag då det uppdrag till bankinrättningen som avses i punkt 3 gavs och, när så krävs, att betala en tilläggsavgift inom en tidsperiod som ska fastställas av immaterialrättsmyndigheten. Om personen underlåter att efterkomma denna begäran eller om bevismaterialet är otillräckligt eller om den krävda tilläggsavgiften inte betalas i rätt tid, ska betalningsperioden inte anses ha iakttagits.
Artikel 144c
Otillräckliga betalningar och återbetalning av obetydliga belopp
1. En betalningsfrist ska i princip anses ha iakttagits endast om hela avgiftsbeloppet har betalats i rätt tid. Om avgiften inte till fullo betalas, ska det betalda beloppet betalas tillbaka efter det att betalningsperioden har löpt ut.
2. Immaterialrättsmyndigheten får emellertid, i den mån detta är möjligt innan perioden löper ut, ge den person som gör betalningen möjlighet att betala det belopp som saknas eller, när detta anses berättigat, bortse från mindre belopp som saknas utan att det påverkar rättigheterna för den person som gör betalningen.
3. Den verkställande direktören får, med budgetkommitténs samtycke, avstå från åtgärder för indrivning av en fordran om det belopp som ska indrivas är minimalt eller då sådan indrivning är alltför oviss.
4. Om ett för stort belopp betalas för att täcka en avgift, ska överskottet inte betalas tillbaka om beloppet är obetydligt och den berörda parten inte uttryckligen har begärt återbetalning.
Den verkställande direktören får, med budgetkommitténs samtycke, fastställa det belopp under vilket ett för stort belopp som betalats ut för att täcka en avgift inte ska återbetalas.
Beslut i enlighet med andra stycket ska offentliggöras i immaterialrättsmyndighetens officiella tidning.
AVDELNING XIII
INTERNATIONELL REGISTRERING AV VARUMÄRKEN
AVSNITT 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 145
Tillämpning av bestämmelser
Denna förordning och dess tillämpningsföreskrifter ska, om inte annat föreskrivs i denna avdelning, tillämpas på ansökningar om internationella registreringar enligt protokollet till Madridöverenskommelsen om den internationella registreringen av varumärken, antaget i Madrid den 27 juni 1989 (nedan kallade internationella ansökningar respektive Madridprotokollet) som grundas på en ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ eller på ett ►M1 EU-varumärke ◄ , och på registreringar av varumärken i det internationella register som förs av den internationella byrån vid Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (nedan kallade internationella registreringar respektive den internationella byrån) vilka designerar ►M1 unionen ◄ .
AVSNITT 2
Internationell registrering som grundas på en ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ eller på ett ►M1 EU-varumärke ◄
Artikel 146
Ingivande av en internationell ansökan
1. Internationella ansökningar enligt artikel 3 i Madridprotokollet som grundas på en ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ eller på ett ►M1 EU-varumärke ◄ ska ges in till byrån.
2. Om en internationell ansökan ges in innan det varumärke på vilket den internationella registreringen ska grundas har registrerats som ett ►M1 EU-varumärke ◄ , ska den som ansöker om den internationella registreringen ange huruvida den internationella registreringen ska grundas på en ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ eller på en registrering av ett ►M1 EU-varumärke ◄ . Om den internationella registreringen ska grundas på ett ►M1 EU-varumärke ◄ när detta har registrerats ska den internationella ansökan anses ha inkommit till byrån den dag då ►M1 EU-varumärket ◄ registrerades.
Artikel 147
Den internationella ansökans form och innehåll
1. Den internationella ansökan ska inges på något av ►M1 unionens ◄ officiella språk på ett formulär som byrån tillhandahåller. Om sökanden inte anger något annat på formuläret när denne inger den internationella ansökan, ska byråns korrespondens med sökanden ske på ansökningsspråket med användning av ett standardformulär.
2. Om en internationell ansökan inges på ett språk som inte är något av de språk som är tillåtna enligt Madridprotokollet, ska sökanden ange ett andra språk bland dessa. Detta andra språk ska vara det på vilket byrån överlämnar den internationella ansökan till den internationella byrån.
3. Om en internationell ansökan inges på ett annat språk än något av de språk som enligt Madridprotokollet är tillåtna för ingivande av internationella ansökningar, kan sökanden ombesörja att förteckningen över varor eller tjänster översätts till det språk på vilket den internationella ansökan ska överlämnas till den internationella byrån enligt punkt 2.
4. Byrån ska översända den internationella ansökan till den internationella byrån så snart som möjligt.
5. Vid ingivandet av en internationell ansökan ska en avgift betalas till byrån. I det fall som avses i artikel 146.2 andra meningen ska avgiften betalas senast den dag då ►M1 EU-varumärket ◄ registreras. Ansökan ska inte anses som ingiven förrän avgiften har betalats.
6. Den internationella ansökan ska uppfylla de tillämpliga villkor som anges i tillämpningsföreskrifterna.
9. Kommissionen ska anta genomförandeakter som exakt fastställer det formulär, däribland uppgifterna i detta, som ska användas för att ge in en internationell ansökan enligt punkt 1. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
Artikel 148
Anteckning i akterna och i registret
1. Datum och nummer för en internationell registrering som grundas på en ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ ska antecknas i akten för den ansökningen. Om ansökan leder till ett ►M1 EU-varumärke ◄ ska den internationella registreringens datum och nummer antecknas i registret.
2. Datum och nummer för en internationell registrering som grundas på ett ►M1 EU-varumärke ◄ ska antecknas i registret.
Artikel 148a
Delgivande av den ursprungliga ansökans eller den ursprungliga registreringens ogiltighet
2. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer vilka enskilda sakförhållanden och beslut som måste delges i enlighet med artikel 6.3 i Madridprotokollet samt den relevanta tidpunkten för sådana underrättelser. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2 i denna förordning.
Artikel 149
Begäran om territoriell utsträckning efter en internationell registrering
2. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer kraven för begäran om territoriell utsträckning i enlighet med punkt 1 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
Artikel 150
Internationella avgifter
Alla avgifter som ska betalas till den internationella byrån enligt Madridprotokollet ska betalas direkt till denna.
AVSNITT 3
Internationella registreringar som designerar ►M1 unionen ◄
Artikel 151
Verkan av internationella registreringar som designerar ►M1 unionen ◄
1. En internationell registrering som designerar ►M1 unionen ◄ ska, från och med registreringsdagen enligt artikel 3.4 i Madridprotokollet eller från och med dagen för den påföljande designeringen av ►M1 unionen ◄ enligt artikel 3ter.2 i Madridprotokollet, ha samma verkan som en ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ .
2. Om ingen underrättelse om vägrat skydd har lämnats enligt artikel 5.1 och 5.2 i Madridprotokollet eller om en sådan vägran har återkallats, ska den internationella registreringen av ett varumärke som designerar ►M1 unionen ◄ , från och med den dag som nämns i punkt 1, ha samma verkan som registreringen av ett varumärke som ►M1 EU-varumärke ◄ .
3. Vid tillämpningen av artikel 9.3 ska offentliggörandet av uppgifterna i den internationella registrering som designerar ►M1 unionen ◄ enligt artikel 152.1 ersätta offentliggörandet av en ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ , och offentliggörande enligt artikel 152.2 ska ersätta offentliggörandet av registreringen av ett ►M1 EU-varumärke ◄ .
Artikel 152
Offentliggörande
1. Byrån ska offentliggöra datum för registrering av varumärken som designerar ►M1 unionen ◄ enligt artikel 3.4 i Madridprotokollet eller datum för den efterföljande utsträckningen till ►M1 unionen ◄ enligt artikel 3ter.2 i Madridprotokollet, det språk på vilket den internationella ansökan ingetts och det andra språk som sökanden har angett, numret för den internationella registreringen samt datum för offentliggörande av registreringen i den tidskrift (Gazette) som ges ut av den internationella byrån, en återgivning av varumärket samt numren på de klasser som varorna eller tjänsterna tillhör och för vilka skydd åberopas.
2. Om ingen underrättelse om vägrat skydd för en internationell registrering som designerar ►M1 unionen ◄ har lämnats enligt artikel 5.1 och 5.2 i Madridprotokollet eller om en sådan vägran har återkallats, ska byrån offentliggöra denna uppgift tillsammans med numret för den internationella registreringen och, i förekommande fall, datum för offentliggörande av registreringen i den tidskrift (Gazette) som ges ut av den internationella byrån.
Artikel 153
Företräde
1. Den som ansöker om en internationell registrering som designerar ►M1 unionen ◄ kan i den internationella ansökan åberopa företrädet för ett tidigare varumärke som är registrerat i en medlemsstat, inklusive ett varumärke som är registrerat i Beneluxländerna, eller som är registrerat enligt internationella avtal med rättsverkan i en medlemsstat, enligt vad som föreskrivs i artikel 34.
2. Innehavaren av en internationell registrering som designerar ►M1 unionen ◄ kan, från och med dagen för offentliggörandet av en sådan registrerings ikraftträdande enligt artikel 152.2, vid byrån åberopa företrädet för ett tidigare varumärke som är registrerat i en medlemsstat, inklusive ett varumärke som är registrerat i Beneluxländerna, eller som blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i en medlemsstat enligt artikel 35. Byrån ska anmäla detta till den internationella byrån.
Artikel 153a
Yrkande om företräde inför immaterialrättsmyndigheten
6. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer de närmare uppgifter som ett yrkande om företräde enligt punkt 1 i denna artikel ska innehålla, och de uppgifter som ska anmälas enligt punkt 5 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
Artikel 154
Designering av varor och tjänster och prövning med avseende på absoluta registreringshinder
1. Internationella registreringar som designerar unionen ska bli föremål för prövning med avseende på deras överensstämmelse med artikel 28.2–28.4 och med avseende på absoluta registreringshinder på samma sätt som ansökningar om EU-varumärken.
2. Om det konstateras att en internationell registrering som designerar unionen inte uppfyller kriterierna för skydd enligt artiklarna 28.4 och 37.1 i denna förordning för samtliga eller någon del av de varor och tjänster för vilka den har registrerats av den internationella byrån, ska immaterialrättsmyndigheten till den internationella byrån göra en underrättelse ex officio om möjlig vägran i enlighet med artikel 5.1 och 5.2 i Madridprotokollet.
3. Om innehavaren av en internationell registrering är skyldig enligt artikel 92.2 att låta sig företrädas inför immaterialrättsmyndigheten, ska den underrättelse som avses i punkt 2 i den här artikeln innehålla en uppmaning att utnämna ett ombud enligt artikel 93.1.
4. Underrättelsen om möjlig vägran ska innehålla de grunder som åberopas och en tidsperiod inom vilken innehavaren av den internationella registreringen får yttra sig och, i förekommande fall, utnämna ett ombud. Tidsperioden inleds den dag då immaterialrättsmyndigheten offentliggör en möjlig vägran.
5. Om immaterialrättsmyndigheten konstaterar att den internationella ansökan som designerar unionen inte anger ett andra språk i enlighet med artikel 161b i denna förordning ska immaterialrättsmyndigheten till den internationella byrån göra en underrättelse ex officio om möjlig vägran i enlighet med artikel 5.1 och 5.2 i Madridprotokollet.
6. Om innehavaren av en internationell registrering underlåter att före tidsfristen åtgärda grunden för vägrat skydd eller, i förekommande fall, att utnämna ett ombud eller ange ett andra språk, ska immaterialrättsmyndigheten vägra skydd av alla eller en del av de varor och tjänster för vilka den internationella registreringen har gjorts. Vägrat skydd ska motsvara avslag på en ansökan om EU-varumärke. Beslutet att vägra skydd får överklagas i enlighet med artiklarna 58–65.
7. Om immaterialrättsmyndigheten, före inledandet av den invändningsperiod som avses i artikel 156.2, inte har gjort någon underrättelse ex officio om möjlig vägran enligt punkt 2 i denna artikel ska immaterialrättsmyndigheten översända en förklaring om beviljat skydd till den internationella byrån, där det anges att prövningen av absoluta registreringshinder enligt artikel 37 fullgjorts men att den internationella registreringen fortfarande möter invändningar eller synpunkter från tredje man. Detta preliminära utlåtande ska inte påverka immaterialrättsmyndighetens rätt att på eget initiativ återuppta undersökningen av absoluta hinder när som helst innan den slutliga förklaringen om beviljat skydd har utfärdats.
8. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer de närmare uppgifter i den underrättelse ex officio om möjlig vägran som ska sändas till den internationella byrån och i den slutliga underrättelse som ska sändas till den internationella byrån om slutligt beviljande eller slutlig vägran av skydd. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
Artikel 154a
Kollektiv- och kontrollmärken
3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163a som närmare fastställer förfarandet när det gäller internationella registreringar som grundar sig på en ursprunglig ansökan om eller en ursprunglig registrering av ett kollektivmärke, kontrollmärke eller garantimärke.
Artikel 155
Granskning
1. Så snart som byrån har fått en underrättelse om en internationell registrering som designerar ►M1 unionen ◄ , ska den upprätta en granskningsrapport för ►M1 unionen ◄ enligt artikel 38.1 ►M1 förutsatt att en begäran om en granskningsrapport enligt artikel 38.1 ges in till immaterialrättsmyndigheten inom en månad från underrättelsedagen. ◄
2. Så snart som byrån har fått en underrättelse om en internationell registrering som designerar ►M1 unionen ◄ , ska den översända en kopia av denna till det centrala organet för industriell äganderätt i varje medlemsstat som har meddelat byrån sitt beslut att göra en granskning i sitt eget varumärkesregister enligt artikel 38.2 ►M1 förutsatt att en begäran om granskningsrapport enligt artikel 38.2 ges in till immaterialrättsmyndigheten inom en månad från underrättelsedagen och granskningsavgiften betalas inom samma tidsperiod. ◄
3. Artikel 38.3–38.6 ska tillämpas i tillämpliga delar.
4. Byrån ska underrätta innehavarna av alla äldre ►M1 EU-varumärken ◄ eller ansökningar om ►M1 EU-varumärken ◄ som nämns i ►M1 unionens ◄ granskningsrapport om offentliggörandet av den internationella registrering som designerar ►M1 unionen ◄ enligt artikel 152.1. ►M1 Detta ska gälla oberoende av om innehavaren av den internationella registreringen har begärt att få EU-granskningsrapporten, såvida inte innehavaren av en äldre registrering eller ansökan begär att inte motta underrättelsen. ◄
Artikel 156
Invändning
1. Internationella registreringar som designerar ►M1 unionen ◄ ska göras till föremål för invändning på samma sätt som offentliggjorda ansökningar om ►M1 EU-varumärken ◄ .
2. En anmälan om invändning ska inges inom tre månader efter den enmånadsperiod som följer på dagen för offentliggörandet enligt artikel 152.1. Invändningen ska inte anses som vederbörligen framställd förrän invändningsavgiften har betalats.
3. Vägrat skydd ska motsvara avslag på en ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ .
4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 163a som fastställer förfarandet för inlämning och prövning av invändningar, inbegripet erforderliga underrättelser till den internationella byrån.
Artikel 157
Utbyte av ett ►M1 EU-varumärke ◄ mot en internationell registrering
Byrån ska på begäran anteckna i registret att ett ►M1 EU-varumärke ◄ ska anses vara ersatt med en internationell registrering enligt artikel 4bis i Madridprotokollet.
Artikel 158
Ogiltigförklaring av en internationell registrerings verkan
1. Verkan av en internationell registrering som designerar ►M1 unionen ◄ kan ogiltigförklaras.
2. Ansökan om ogiltigförklaring av verkan av en internationell registrering som designerar ►M1 unionen ◄ ska motsvara en ansökan om upphävande enligt artikel 51 eller om ogiltigförklaring enligt artikel 52 eller artikel 53.
4. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer de närmare uppgifter som den underrättelse som ska göras till den internationella byrån enligt punkt 3 i denna artikel ska innehålla. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
Artikel 159
Omvandling av en designering av ►M1 unionen ◄ genom internationell registrering till en ansökan om nationellt varumärke eller till en designering av medlemsstater
1. Om en designering av ►M1 unionen ◄ genom internationell registrering har avslagits eller upphör att ha verkan, kan innehavaren av den internationella registreringen ansöka om omvandling av designeringen av ►M1 unionen ◄
a) till en ansökan om ett nationellt varumärke enligt artiklarna 112, 113 och 114,
b) till en designering av en medlemsstat som är part i Madridprotokollet, under förutsättning att det på dagen för ansökan om omvandling enligt Madridprotokollet hade varit möjligt att direkt designera den medlemsstaten. Artiklarna 112, 113 och 114 i denna förordning ska tillämpas.
2. Den ansökan om nationellt varumärke eller den designering av en medlemsstat som är part i Madridprotokollet som följer av omvandlingen av designeringen av unionen genom en internationell registrering ska i den berörda medlemsstaten ha verkan från dagen för den internationella registreringen enligt artikel 3.4 i Madridprotokollet eller dagen för utsträckning till unionen enligt artikel 3 ter.2 i Madridprotokollet om denna ägde rum efter den internationella registreringen, eller denna registrerings prioritetsdag och, i förekommande fall, företrädet för ett varumärke i denna stat som yrkats enligt artikel 153 i denna förordning.
3. En begäran om omvandling ska offentliggöras.
10. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer
a) de närmare uppgifter som en begäran om omvandling enligt punkterna 4 och 7 ska innehålla,
b) de närmare uppgifter som offentliggörandet av en begäran om omvandling enligt punkt 3 ska innehålla.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
Artikel 160
Bruk av ett varumärke som är föremål för en internationell registrering
Vid tillämpningen av artiklarna 15.1, 42.2, 51.1 a och 57.2 ska dagen för offentliggörandet enligt artikel 152.2 motsvara registreringsdagen vid fastställandet av den dag från och med vilken det varumärke som är föremål för en internationell registrering som designerar ►M1 unionen ◄ ska ha tagits i verkligt bruk i ►M1 unionen ◄ .
Artikel 161
Omvandling
1. Om inte annat följer av punkt 2 ska de bestämmelser som ska tillämpas på ansökningar om ►M1 EU-varumärke ◄ på motsvarande sätt tillämpas på ansökningar om omvandling av en internationell registrering till en ansökan om ►M1 EU-varumärke ◄ enligt artikel 9 quinquies i Madridprotokollet.
2. När en ansökan om omvandling avser en internationell registrering som designerar ►M1 unionen ◄ och som har offentliggjorts enligt artikel 152.2 ska artiklarna 37–42 inte tillämpas.
6. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer de närmare uppgifter som en begäran om omvandling enligt punkt 3 i denna artikel ska innehålla. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 163.2.
AVDELNING XIV
SLUTBESTÄMMELSER
▼M1 —————
Artikel 163
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté för genomförandebestämmelser. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 ( 18 ).
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Artikel 163a
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 42a, 43.3, 57a, 65a, 77.4, 78.6, 79.5, 79b.2, 79c.5, 80.3, 82a.3, 93a, 136b, 154a.3 och 156.4 ska ges till kommissionen på obestämd tid från och med den 23 mars 2016. Det är särskilt viktigt att kommissionen följer sin sedvanliga praxis och genomför samråd med experter, inbegripet medlemsstaternas experter, innan den antar dessa delegerade akter.
3. Den delegering av befogenhet som avses i punkt 2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om att återkalla innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 42a, 43.3, 57a, 65a, 77.4, 78.6, 79.5, 79b.2, 79c.5, 80.3, 82a.3, 93a, 136b, 154a.3 och 156.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
▼M1 —————
Artikel 165
Bestämmelser i samband med utvidgningen av ►M1 unionen ◄
1. Från och med anslutningsdagen för Bulgarien, Tjeckien, Estland, Kroatien, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Rumänien, Slovenien och Slovakien (nedan kallade ny(a) medlemsstat(er)) ska ►M1 EU-varumärken ◄ som registrerats eller ansökts om enligt denna förordning före anslutningsdagen utsträckas till de medlemsstaternas territorium så att de har samma verkan i hela ►M1 unionen ◄ .
2. Registrering av ett ►M1 EU-varumärke ◄ , som är föremål för ansökan på dagen för anslutningen, får inte vägras med hänsyn till något av de absoluta registreringshinder som räknas upp i artikel 7.1, om hindret blev tillämpligt enbart på grund av en ny medlemsstats anslutning.
3. Om en ansökan om registrering av ett ►M1 EU-varumärke ◄ har getts in under de sex månaderna närmast före dagen för anslutningen får invändningar framställas enligt artikel 41 om ett äldre varumärke eller annan äldre rättighet som avses i artikel 8 förvärvats i en ny medlemsstat före anslutningen, under förutsättning att varumärket eller rättigheten förvärvats i god tro och att ansökningsdagen eller, i förekommande fall, dagen för prioritet eller dagen för förvärvet i den nya medlemsstaten av det äldre varumärket eller den andra äldre rättigheten föregår ansökningsdagen eller, i förekommande fall, dagen för prioritet av det ►M1 EU-varumärke ◄ som ansökan gäller.
4. Ett ►M1 EU-varumärke ◄ enligt punkt 1 får inte förklaras ogiltigt
a) enligt artikel 52 om grunderna för ogiltigheten blir tillämpliga endast på grund av en ny medlemsstats anslutning,
b) enligt artikel 53.1 och 53.2 om den äldre nationella rättigheten registrerats, ansökts om eller förvärvats i en ny medlemsstat före dagen för anslutningen.
5. Användningen av ett ►M1 EU-varumärke ◄ enligt punkt 1 får förbjudas i enlighet med artiklarna 110 och 111 om det äldre varumärket eller den andra äldre rättigheten registrerats, ansökts om eller förvärvats i den nya medlemsstaten i god tro före den statens anslutningsdag, eller, i förekommande fall, dess dag för prioritet ligger i tiden före den statens anslutningsdag.
Artikel 165a
Utvärdering och översyn
1. Senast den 24 mars 2021 och vart femte år därefter, ska kommissionen utvärdera genomförandet av denna förordning.
2. Vid utvärderingen ska en översyn göras av den rättsliga ramen för samarbetet mellan immaterialrättsmyndigheten och medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt och Benelux byrå för immateriell äganderätt, varvid den finansieringsmekanism som fastställs i artikel 123c ska beaktas särskilt. Vid utvärderingen ska man vidare bedöma immaterialrättsmyndighetens inverkan, effektivitet och ändamålsenlighet och dess arbetsmetoder. Vid utvärderingen ska man framför allt granska om det finns ett eventuellt behov av att ändra immaterialrättsmyndighetens mandat och de ekonomiska konsekvenserna av en sådan ändring.
3. Kommissionen ska översända utvärderingsrapporten och sina slutsatser om denna till Europaparlamentet, rådet och styrelsen. Resultaten från utvärderingen ska offentliggöras.
4. I varannan utvärderingsrapport ska även immaterialrättsmyndighetens resultat granskas med avseende på dess syften, mandat och uppgifter.
Artikel 166
Upphörande
Förordning (EG) nr 40/94, ändrad genom de rättsakter som anges i bilaga I, ska upphöra att gälla.
Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.
Artikel 167
Ikraftträdande
1. Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
2. Medlemsstaterna ska inom tre år efter det att förordning (EG) nr 40/94 trädde i kraft vidta de åtgärder som är nödvändiga för att tillämpa artiklarna 95 och 114.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
BILAGA -I
AVGIFTSBELOPP
A. De avgifter som ska betalas till immaterialrättsmyndigheten enligt denna förordning ska vara följande (i EUR):
1. Grundavgift för ansökan om ett enskilt EU-varumärke (artikel 26.2):
1 000 EUR
2. Grundavgift för ansökan om ett enskilt EU-varumärke på elektronisk väg (artikel 26.2):
850 EUR
3. Avgift för en andra klass av varor och tjänster för ett enskilt EU-varumärke (artikel 26.2):
50 EUR
4. Avgift för varje klass av varor och tjänster utöver två klasser för ett enskilt EU-varumärke (artikel 26.2):
150 EUR
5. Grundavgift för ansökan om ett EU-kollektivmärke eller ett EU-kontrollmärke (artiklarna 26.2 och 66.3 eller artikel 74a.3):
1 800 EUR
6. Grundavgift för ansökan om ett EU-kollektivmärke eller ett EU-kontrollmärke på elektronisk väg (artiklarna 26.2 och 66.3 eller artikel 74a.3):
1 500 EUR
7. Avgift för en andra klass av varor och tjänster för ett EU-kollektivmärke eller ett EU-kontrollmärke (artiklarna 26.2 och 66.3 eller artikel 74a.3):
50 EUR
8. Avgift för varje klass av varor och tjänster utöver två klasser för ett EU-kollektivmärke eller ett EU-kontrollmärke (artiklarna 26.2 och 66.3 eller artikel 74a.3):
150 EUR
9. Granskningsavgift för en ansökan om EU-varumärke (artikel 38.2) eller för en internationell registrering som designerar unionen (artikel 38.2 och artikel 155.2): 12 EUR multiplicerat med det antal centrala myndigheter för industriell äganderätt som avses i artikel 38.2; detta belopp och efterföljande ändringar ska offentliggöras av immaterialrättsmyndigheten i immaterialrättsmyndighetens officiella tidning.
10. Invändningsavgift (artikel 41.3):
320 EUR
11. Grundavgift för förnyelse av ett enskilt EU-varumärke (artikel 47.3):
1 000 EUR
12. Grundavgift för förnyelse av ett enskilt EU-varumärke på elektronisk väg (artikel 47.3):
850 EUR
13. Avgift för förnyelse av en andra klass av varor och tjänster för ett enskilt EU-varumärke (artikel 47.3):
50 EUR
14. Avgift för förnyelse av varje klass av varor och tjänster utöver två klasser för ett enskilt EU-varumärke (artikel 47.3):
150 EUR
15. Grundavgift för förnyelse av ett EU-kollektivmärke eller ett EU-kontrollmärke (artiklarna 47.3 och 66.3 eller artikel 74a.3):
1 800 EUR
16. Grundavgift för förnyelse av ett EU-kollektivmärke eller ett EU-kontrollmärke på elektronisk väg (artiklarna 47.3 och 66.3 eller artikel 74a.3):
1 500 EUR
17. Avgift för förnyelse av en andra klass av varor och tjänster för ett EU-kollektivmärke eller ett EU-kontrollmärke (artiklarna 47.3 och 66.3 eller artikel 74a.3):
50 EUR
18. Avgift för förnyelse av varje klass av varor och tjänster utöver två klasser för ett EU-kollektivmärke eller ett EU-kontrollmärke (artiklarna 47.3 och 66.3 eller artikel 74a.3):
150 EUR
19. Tilläggsavgift för försenad betalning av förnyelseavgift eller försenad inlämning av begäran om förnyelse (artikel 47.3) 25 % av den försenade förnyelseavgiften, dock högst 1 500 EUR
20. Avgift för ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring (artikel 56.2):
630 EUR
21. Avgift för överklagande (artikel 60.1):
720 EUR
22. Avgift för ansökan om återställande av försutten tid (artikel 81.3):
200 EUR
23. Avgift för ansökan om omvandling av en EU-varumärkesansökan eller av ett EU-varumärke (artikel 113.1, också jämförd med artikel 159.1):
a) till en ansökan om ett nationellt varumärke,
b) till en designering av medlemsstater enligt Madridprotokollet:
200 EUR
24. Avgift för fortsatt behandling (artikel 82.1):
400 EUR
25. Avgift för förklaring om delning av ett registrerat EU-varumärke (artikel 49.4) eller en ansökan om EU-varumärke (artikel 44.4):
250 EUR
26. Avgift för ansökan om registrering av en licens eller annan rättighet med avseende på ett registrerat EU-varumärke (före den 1 oktober 2017, regel 33.2 i förordning (EG) nr 2868/95 och från och med det datumet artikel 22a.2) eller en ansökan om EU-varumärke (före den 1 oktober 2017, regel 33.2 i förordning (EG) nr 2868/95 och från och med det datumet artikel 22a.2):
a) upplåtelse av en licens,
b) överlåtelse av en licens,
c) skapande av en sakrätt,
d) överlåtelse av en sakrätt,
e) exekutiva åtgärder:
200 EUR per registrering, dock sammanlagt högst 1 000 EUR när fler än en begäran framställs i samma ansökan eller på samma gång
27. Avgift för avförande från registret av en licens eller annan rättighet (före den 1 oktober 2017, regel 35.3 i förordning (EG) nr 2868/95 och från och med det datumet artikel 24a.3): 200 EUR per avförande, dock sammanlagt högst 1 000 EUR när mer än en begäran framställs i samma ansökan eller på samma gång
28. Avgift för ändring av ett registrerat EU-varumärke (artikel 48.4):
200 EUR
29. Avgift för utfärdande av kopia av ansökan om ett EU-varumärke (artikel 88.7), kopia av registreringsbevis (artikel 45.2) eller registerutdrag (artikel 87.7):
a) obestyrkt kopia eller utdrag:
10 EUR
b) bestyrkt kopia eller utdrag:
30 EUR
30. Avgift för tillhandahållande av handlingar (artikel 88.6):
30 EUR
31. Avgift för utfärdande av kopior av handlingar (artikel 88.7):
a) obestyrkt kopia:
10 EUR
b) bestyrkt kopia:
30 EUR
plus för varje sida över 10 sidor:
1 EUR
32. Avgift för förmedling av information från handlingar (artikel 88.9):
10 EUR
33. Avgift för omprövning av återbetalningsbeslut vad gäller kostnader i ett förfarande (före den 1 oktober 2017, regel 94.4 i förordning (EG) nr 2868/95 och från och med det datumet artikel 85.7):
100 EUR
34. Avgift för ingivande av en internationell ansökan vid immaterialrättsmyndigheten (före den 1 oktober 2017, artikel 147.5 och från och med det datumet artikel 147.4):
300 EUR
B. Avgifter som ska betalas till den internationella byrån
I. Individuell avgift för en internationell registrering som designerar unionen
1. Den som ansöker om en internationell registrering som designerar unionen ska vara skyldig att till den internationella byrån erlägga en individuell avgift för designering av unionen i enlighet med artikel 8.7 i Madridprotokollet.
2. En innehavare av en internationell registrering som ger in en begäran om territoriell utsträckning som designerar unionen efter den internationella registreringen ska vara skyldig att till den internationella byrån erlägga en individuell avgift för designering av unionen i enlighet med artikel 8.7 i Madridprotokollet.
3. Beloppet på avgiften enligt B.I.1 eller B.I.2, såsom fastställts av generaldirektören för Wipo i enlighet med regel 35.2 i de gemensamma bestämmelserna inom ramen för Madridöverenskommelsen och Madridprotokollet, ska vara motsvarigheten i schweiziska franc till följande belopp:
a) För ett enskilt varumärke: 820 EUR plus, i tillämpliga fall, 50 EUR för en andra klass av varor och tjänster och 150 EUR för varje klass av varor och tjänster som omfattas av den internationella registreringen utöver två klasser.
b) För ett kollektivmärke eller ett kontrollmärke: 1 400 EUR plus, i tillämpliga fall, 50 EUR för en andra klass av varor och tjänster och 150 EUR för varje klass av varor och tjänster utöver två klasser.
II. Individuell avgift för förnyelse av en internationell registrering som designerar unionen
1. Innehavaren av en internationell registrering som designerar unionen ska vara skyldig att, som en del av avgifterna för förnyelse av den internationella registreringen, till den internationella byrån erlägga en individuell avgift för designering av unionen i enlighet med artikel 8.7 i Madridprotokollet.
2. Beloppet på den avgift som avses i B.II.1, såsom fastställts av generaldirektören för Wipo i enlighet med regel 35.2 i de gemensamma bestämmelserna inom ramen för Madridöverenskommelsen och Madridprotokollet, ska vara motsvarigheten i schweiziska franc till följande belopp:
a) För ett enskilt varumärke: 820 EUR plus, i tillämpliga fall, 50 EUR för en andra klass av varor och tjänster och 150 EUR för varje klass av varor och tjänster som omfattas av den internationella registreringen utöver två klasser.
b) För ett kollektivmärke eller ett kontrollmärke: 1 400 EUR plus, i tillämpliga fall, 50 EUR för en andra klass av varor och tjänster och 150 EUR för varje klass av varor och tjänster som omfattas av den internationella registreringen utöver två klasser.
BILAGA I
Upphävd förordning och ändringar av denna i kronologisk ordning
(som det hänvisas till i artikel 166)
|
Rådets förordning (EG) nr 40/94 (EGT L 11, 14.1.1994, s. 1) |
|
|
Rådets förordning (EG) nr 3288/94 (EGT L 349, 31.12.1994, s. 83) |
|
|
Rådets förordning (EG) nr 807/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 36) |
Endast punkt 48 i bilaga III |
|
Rådets förordning (EG) nr 1653/2003 (EUT L 245, 29.9.2003, s. 36) |
|
|
Rådets förordning (EG) nr 1992/2003 (EUT L 296, 14.11.2003, s. 1) |
|
|
Rådets förordning (EG) nr 422/2004 (EUT L 70, 9.3.2004, s. 1) |
|
|
Rådets förordning (EG) nr 1891/2006 (EUT L 386, 29.12.2006, s. 14) |
Endast artikel 1 |
|
Bilaga II del 4 C I i 2003 års anslutningsakt (EUT L 236, 23.9.2003, s. 342) |
|
|
Bilaga III punkt 1.I i 2005 års anslutningsakt (EUT L 157, 21.6.2005, s. 231) |
|
BILAGA II
Jämförelsetabell
|
Förordning (EG) nr 40/94 |
Denna förordning |
|
Artiklarna 1–14 |
Artiklarna 1–14 |
|
Artikel 15.1 |
Artikel 15.1 första stycket |
|
Artikel 15.2, inledningen |
Artikel 15.1 andra stycket, inledningen |
|
Artikel 15.2 a |
Artikel 15.1 andra stycket a |
|
Artikel 15.2 b |
Artikel 15.1 andra stycket b |
|
Artikel 15.3 |
Artikel 15.2 |
|
Artiklarna 16–36 |
Artiklarna 16–36 |
|
Artikel 37 |
— |
|
Artikel 38 |
Artikel 37 |
|
Artikel 39 |
Artikel 38 |
|
Artikel 40 |
Artikel 39 |
|
Artikel 41 |
Artikel 40 |
|
Artikel 42 |
Artikel 41 |
|
Artikel 43 |
Artikel 42 |
|
Artikel 44 |
Artikel 43 |
|
Artikel 44a |
Artikel 44 |
|
Artikel 45–48 |
Artikel 45–48 |
|
Artikel 48a |
Artikel 49 |
|
Artikel 49 |
Artikel 50 |
|
Artikel 50 |
Artikel 51 |
|
Artikel 51 |
Artikel 52 |
|
Artikel 52 |
Artikel 53 |
|
Artikel 53 |
Artikel 54 |
|
Artikel 54 |
Artikel 55 |
|
Artikel 55 |
Artikel 56 |
|
Artikel 56 |
Artikel 57 |
|
Artikel 57 |
Artikel 58 |
|
Artikel 58 |
Artikel 59 |
|
Artikel 59 |
Artikel 60 |
|
Artikel 60 |
Artikel 61 |
|
Artikel 60a |
Artikel 62 |
|
Artikel 61 |
Artikel 63 |
|
Artikel 62 |
Artikel 64 |
|
Artikel 63 |
Artikel 65 |
|
Artikel 64 |
Artikel 66 |
|
Artikel 65 |
Artikel 67 |
|
Artikel 66 |
Artikel 68 |
|
Artikel 67 |
Artikel 69 |
|
Artikel 68 |
Artikel 70 |
|
Artikel 69 |
Artikel 71 |
|
Artikel 70 |
Artikel 72 |
|
Artikel 71 |
Artikel 73 |
|
Artikel 72 |
Artikel 74 |
|
Artikel 73 |
Artikel 75 |
|
Artikel 74 |
Artikel 76 |
|
Artikel 75 |
Artikel 77 |
|
Artikel 76 |
Artikel 78 |
|
Artikel 77 |
Artikel 79 |
|
Artikel 77a |
Artikel 80 |
|
Artikel 78 |
Artikel 81 |
|
Artikel 78a |
Artikel 82 |
|
Artikel 79 |
Artikel 83 |
|
Artikel 80 |
Artikel 84 |
|
Artikel 81 |
Artikel 85 |
|
Artikel 82 |
Artikel 86 |
|
Artikel 83 |
Artikel 87 |
|
Artikel 84 |
Artikel 88 |
|
Artikel 85 |
Artikel 89 |
|
Artikel 86 |
Artikel 90 |
|
Artikel 87 |
Artikel 91 |
|
Artikel 88 |
Artikel 92 |
|
Artikel 89 |
Artikel 93 |
|
Artikel 90 |
Artikel 94 |
|
Artikel 91 |
Artikel 95 |
|
Artikel 92 |
Artikel 96 |
|
Artikel 93 |
Artikel 97 |
|
Artikel 94.1, inledningen |
Artikel 98.1, inledningen |
|
Artikel 94.1 första strecksatsen |
Artikel 98.1 a |
|
Artikel 94.1 andra strecksatsen |
Artikel 98.1 b |
|
Artikel 94.2 |
Artikel 98.2 |
|
Artikel 95 |
Artikel 99 |
|
Artikel 96 |
Artikel 100 |
|
Artikel 97 |
Artikel 101 |
|
Artikel 98 |
Artikel 102 |
|
Artikel 99 |
Artikel 103 |
|
Artikel 100 |
Artikel 104 |
|
Artikel 101 |
Artikel 105 |
|
Artikel 102 |
Artikel 106 |
|
Artikel 103 |
Artikel 107 |
|
Artikel 104 |
Artikel 108 |
|
Artikel 105 |
Artikel 109 |
|
Artikel 106 |
Artikel 110 |
|
Artikel 107 |
Artikel 111 |
|
Artikel 108 |
Artikel 112 |
|
Artikel 109 |
Artikel 113 |
|
Artikel 110 |
Artikel 114 |
|
Artikel 111 |
Artikel 115 |
|
Artikel 112 |
Artikel 116 |
|
Artikel 113 |
Artikel 117 |
|
Artikel 114 |
Artikel 118 |
|
Artikel 115 |
Artikel 119 |
|
Artikel 116 |
Artikel 120 |
|
Artikel 117 |
Artikel 121 |
|
Artikel 118 |
Artikel 122 |
|
Artikel 118a |
Artikel 123 |
|
Artikel 119 |
Artikel 124 |
|
Artikel 120 |
Artikel 125 |
|
Artikel 121.1 och 121.2 |
Artikel 126.1 och 126.2 |
|
Artikel 121.3 |
— |
|
Artikel 121.4 |
Artikel 126.3 |
|
Artikel 121.5 |
Artikel 126.4 |
|
Artikel 121.6 |
Artikel 126.5 |
|
Artikel 122 |
Artikel 127 |
|
Artikel 123 |
Artikel 128 |
|
Artikel 124 |
Artikel 129 |
|
Artikel 125 |
Artikel 130 |
|
Artikel 126 |
Artikel 131 |
|
Artikel 127 |
Artikel 132 |
|
Artikel 128 |
Artikel 133 |
|
Artikel 129 |
Artikel 134 |
|
Artikel 130 |
Artikel 135 |
|
Artikel 131 |
Artikel 136 |
|
Artikel 132 |
Artikel 137 |
|
Artikel 133 |
Artikel 138 |
|
Artikel 134 |
Artikel 139 |
|
Artikel 135 |
Artikel 140 |
|
Artikel 136 |
Artikel 141 |
|
Artikel 137 |
Artikel 142 |
|
Artikel 138 |
Artikel 143 |
|
Artikel 139 |
Artikel 144 |
|
Artikel 140 |
Artikel 145 |
|
Artikel 141 |
Artikel 146 |
|
Artikel 142 |
Artikel 147 |
|
Artikel 143 |
Artikel 148 |
|
Artikel 144 |
Artikel 149 |
|
Artikel 145 |
Artikel 150 |
|
Artikel 146 |
Artikel 151 |
|
Artikel 147 |
Artikel 152 |
|
Artikel 148 |
Artikel 153 |
|
Artikel 149 |
Artikel 154 |
|
Artikel 150 |
Artikel 155 |
|
Artikel 151 |
Artikel 156 |
|
Artikel 152 |
Artikel 157 |
|
Artikel 153 |
Artikel 158 |
|
Artikel 154 |
Artikel 159 |
|
Artikel 155 |
Artikel 160 |
|
Artikel 156 |
Artikel 161 |
|
Artikel 157.1 |
Artikel 162.1 |
|
Artikel 157.2, inledningen |
Artikel 162.2, inledningen |
|
Artikel 157.2 punkt 2 |
Artikel 162.2 a |
|
Artikel 157.2 punkt 3 |
Artikel 162.2 b |
|
Artikel 157.2 punkt 5 |
Artikel 162.2 c |
|
Artikel 157.2 punkt 6 |
Artikel 162.2 d |
|
Artikel 157.2 punkt 7 |
Artikel 162.2 e |
|
Artikel 157.2 punkt 8 |
Artikel 162.2 f |
|
Artikel 157.2 punkt 9 |
Artikel 162.2 g |
|
Artikel 157.2 punkt 10 |
Artikel 162.2 h |
|
Artikel 157.2 punkt 11 |
Artikel 162.2 i |
|
Artikel 157.2 punkt 12 |
Artikel 162.2 j |
|
Artikel 157.2 punkt 13 |
Artikel 162.2 k |
|
Artikel 157.2 punkt 14 |
Artikel 162.2 l |
|
Artikel 157.3 |
Artikel 162.3 |
|
Artikel 158 |
Artikel 163 |
|
Artikel 159 |
Artikel 164 |
|
Artikel 159a.1, 159a.2 och 159a.3 |
Artikel 165.1, 165.2 och 165.3 |
|
Artikel 159a.4, inledningen |
Artikel 165.4, inledningen |
|
Artikel 159a.4 första strecksatsen |
Artikel 165.4 a |
|
Artikel 159a.4 andra strecksatsen |
Artikel 165.4 b |
|
Artikel 159a.5 |
Artikel 165.5 |
|
— |
Artikel 166 |
|
Artikel 160.1 |
Artikel 167.1 |
|
Artikel 160.2 |
Artikel 167.2 |
|
Artikel 160.3 och 160.4 |
— |
|
— |
Bilaga I |
|
— |
Bilaga II |
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (EUT L 376, 27.12.2006, s. 21).
( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 (EUT L 181, 29.6.2013, s. 15).
( 3 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning (EUT L 336, 23.12.2015, s. 1).
( 3 ) EGT L 110, 20.4.2001, s. 28.
( 3 ) EGT L 125, 5.5.2001, s. 15.
( 4 ) EGT L 56, 4.3.1968, s. 1.
( 5 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).
( 6 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
( 7 ) Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 av den 13 mars 2015 om säkerhet inom kommissionen (EUT L 72, 17.3.2015, s. 41).
( 8 ) Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 72, 17.3.2015, s. 53).
( 9 ) Rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 5.1.2002, s. 1).
( 10 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 386/2012 av den 19 april 2012 om tilldelning till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) av uppgifter i samband med säkerställande av skydd för immateriella rättigheter, inbegripet sammanförande av företrädare för offentlig och privat sektor i ett europeiskt observatorium avseende intrång i immateriella rättigheter (EUT L 129, 16.5.2012, s. 1).
( 11 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/28/EU av den 25 oktober 2012 om viss tillåten användning av anonyma verk (EUT L 299, 27.10.2012, s. 5).
( 12 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).
( 13 ) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 31.12.2012, s. 1).
( 14 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).
( 15 ) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).
( 16 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).