Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet

om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen

1. I denna förordning fastställs hur de adminstrativa myndighter som i medlemsstaterna är ansvariga för tillämpningen av tull- och jordbrukslagstiftningen skall samarbeta med varandra och med kommissionen för att säkerställa att denna lagstiftning efterlevs inom ramen för ett gemenskapssystem.

2. Bestämmelserna i denna förordning skall inte tillämpas i den mån de överlappar särskilda bestämmelser i annan lagstiftning om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen med avseende på tillämpningen av tull- och jordbrukslagstiftningen.

1. I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

— Jordbrukslagstiftning: alla bestämmelser som antagits inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och den särskilda lagstiftning som antagits med anseende på varor som framställts genom bearbetning av jordbruksprodukter.

— Administrativ undersökning: all övervakning, kontroll och andra åtgärder som vidtas av tjänstemän hos de administrativa myndigheter som avses i artikel 1.1 i deras tjänsteutövning i syfte att säkerställa en riktig tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen och, i förekommande fall, i syfte att kontrollera det oregelmässiga i de aktiviteter som förefaller att bryta mot denna lagstiftning, med undantag för åtgärder som vidtas på begäran av en juridisk myndighet eller under dennes kontroll. Termen ”administrativ undersökning” omfattar även de tjänsteresor som avses i artikel 20.

— Persnouppgifter: alla uppgifter som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person. En person betraktas som identifierbar om han direkt eller indirekt kan identifieras, särskilt genom hänvisning till ett identifikationsnummer eller en eller flera särskilda faktorer hänförliga till hans egen fysiska, fysiologiska, psykiska, ekonomiska, kulturella eller sociala identitet.

— Operativ analys: analys av aktiviteter som strider mot, eller förefaller strida mot, tull- eller jordbrukslagstiftningen, inklusive följande etapper:

—

a) Insamling av uppgifter, däribland namnuppgifter.

b) Bedömning av källans och uppgifternas tillförlitlighet.

c) Efterforskning, metodisk identifiering och tolkning av uppgifternas inbördes förhållande eller förhållandet mellan uppgifterna och andra upplysningar av vikt.

d) Konstateranden, utarbetande av hypoteser eller rekommendationer som direkt kan användas av behöriga myndigheter och kommissionen som riskinformation för att förhindra och spåra andra aktiviteter som strider mot tull- och jordbrukslagstiftningen eller för att närmare identifiera de personer eller företag som deltagit i sådana aktiviteter.

— Strategisk analys: efterforskning och identifiering av allmänna trender för överträdelser av tull- och jordbrukslagstiftningen genom bedömning av hotbilden, omfattningen och verkningarna av vissa typer av aktiviteter som strider mot tull- och jordbrukslagstiftningen, för att därefter kunna göra prioriteringar, bättre bedöma situationen eller hotbilden, ändra inriktningen på arbetet för att förebygga och spåra bedrägerier samt se över organisationen. I strategisk analys får endast helt avidentifierade uppgifter användas.

— Regelbundet automatiskt informationsutbyte: systematiskt överlämnande av på förhand bestämd information utan föregående begäran, med i förväg fastställda regelbundna mellanrum.

— Sporadiskt automatiskt informationsutbyte: systematiskt överlämnande av på förhand bestämd information utan föregående begäran, allteftersom denna information blir tillgänglig.

2. Varje medlemsstat skall till de övriga medlemsstaterna och till kommissionen överlämna en förteckning över de behöriga myndigheter som har utsetts för tillämpningen av denna förordning.

I denna förordning avses med behöriga myndigheter de myndigheter som utses i enlighet med första stycket.

Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i denna förordning och för att uppnå målen med denna, särskilt i fall där ingen tulldeklaration eller förenklad deklaration inlämnats eller där deklarationen är ofullständig eller där det finns anledning att misstänka att den innehåller oriktiga uppgifter, får kommissionen eller de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat utbyta följande uppgifter:

Denna artikel ska endast tillämpas på de varusändningar som avses i artikel 2.1 första strecksatsen.

Om de nationella myndigheterna med anledning av en ansökan om adminstrativt bistånd eller en underrättelse på grundval av denna förordning beslutar att vidta åtgärder som innefattar vissa element som endast kan genomföras efter godkännande eller på begäran av en juridisk myndighet, skall, som en del av det administrativa samarbetet som föreskrivs i denna förordning, följande överlämnas:

En sådan underrättelse skall emellertid först godkännas av den rättsliga myndighet om ett sådant godkännande är nödvändigt enligt nationell rätt.

1. På framställan av den begärande myndigheten skall den anmodade myndigheten till denna överföra alla upplysningar som kan bidra till att säkerställa att bestämmelserna i tull- och jordbrukslagstiftningen följs, särskilt bestämmelserna avseende:

— tillämpningen av tullar och avgifter med motsvarande verkan samt jordbruksavgifter och andra avgifter som föreskrivs enligt den gemensamma jordbrukspolitiken eller de särskilda ordningar som är tillämpliga på vissa varor som framställts genom bearbetning av jordbruksvaror,

2. För att erhålla de begärda upplysningarna skall den anmodade myndigheten eller den administrativa myndighet som den har vänt sig till, gå till väga som om den handlade för egen räkning eller på begäran av en annan myndighet i sitt eget land.

På framställan av den begärande myndigheten skall den anmodade myndigheten förse denna med alla intyg, dokument eller bestyrkta kopior av dokument som den har eller får på det sätt som anges i artikel 4.2, och som avser verksamheter som omfattas av tull- eller jordbrukslagstiftningen.

1. På framställan av den begärande myndigheten skall den anmodade myndigheten, under iakttagande av de bestämmelser som är i kraft i den medlemsstat där den är belägen, delge eller låta delge mottagaren alla handlingar eller beslut som härrör från de administrativa myndigheterna och som gäller tillämpningen av tull- och jorbrukslagstiftningen.

2. En framställan om delgivning, med angivande av ämnet för den handling eller det beslut som skall delges, skall åtföljas av en översättning till det officiella språket eller ett av de officiella språken i den medlemsstat där den anmodade myndigheten är belägen, utan att det påverkar denna myndighets rätt att avstå från denna översättning.

På framställan av den begärande myndigheten skall den anmodade myndigheten inom sitt verksamhetsområde så långt som möjligt särskilt övervaka, eller låta särskilt övervaka

På framställan av den begärande myndigheten skall den anmodade myndigheten tillhandahålla denna alla upplysningar som den har eller som den erhåller på det sätt som avses i artikel 4.2, särskilt i form av rapporter och andra dokument eller vidimerade kopior eller utdrag av dessa handlingar avseende upptäckta eller planerade aktiviteter som strider mot, eller förefaller den begärande myndigheten att strida mot tull- eller jordbrukslagstiftningen eller, i förekommande fall, avseende resultat av den särskilda övervakning som genomförs i enlighet med artikel 7.

Emellertid skall originaldokument och föremål endast utlämnas om detta inte strider mot gällande lagstiftning i den medlemsstat där den anmodade myndigheten är belägen.

1. På ramställan av den begärande myndigheten skall den anmodade myndigheten på lämpligt sätt genomföra, eller låta genomföra, administrativa undersökningar avseende handlingar som strider mot, eller förefaller den begärande myndigheten att strida mot, tull- eller jordbrukslagstiftningen.

För att utföra dessa administrativa undersökningar skall den anmodade myndigheten eller den administrativa myndighet som den begärande myndigheten vänt sig till, gå till väga som om den handlade för egen räkning eller på begäran av en annan myndighet i det egna landet.

Den anmodade myndigheten skall meddela den begärande myndigheten resultaten av dessa administrativa undersökningar.

2. Efter överenskommelse mellan den begärande myndigheten och den anmodade myndigheten får tjänstemän som utsetts av den begärande myndigheten vara närvarande vid de administrativa undersökningar som avses i punkt 1.

Administrativa undersökningar skall alltid genomföras av den anmodade myndighetens tjänstemän. Den begärande myndighetens tjänstemän får inte på eget initiativ utöva de kontrollbefogenheter som tjänstemän från den anmodade myndigheten har. De skall emellertid ha tillgång till samma lokaler och samma dokument som den anmodade myndighetens personal har, genom dessas förmedling och endast för att den administrativa undersökningen skall kunna genomföras.

Om vissa åtgärder enligt nationell straffrättslig lagstiftning förbehåller vissa tjänsteman som särskilt anges i nationell lag skall den begärande myndighetens tjänstemän inte delta i dessa åtgärder. I vart fall skall de inte delta vid husrannsakan eller vid formella förhör av personer vid straffrättsliga förfaranden. De skall emellertid ha tillgång till den information som därvid erhålls enligt de villkor som fastställs i artikel 3.

Efter överenskommelse mellan den begärande myndigheten och den anmodade myndigheten och i överensstämmelse med de bestämmelser som fastställts av den anmodade myndigheten, får den personal som vederbörligen godkänts av den begärande myndigheten, från de kontor där de administrativa myndigheterna utövar sin verksamhet i den medlemsstat där den anmodade myndigheten är belägen, erhålla de upplysningar om tillämpningen av tull- och jordbrukslagstiftningen som den begärande myndigheten behöver och som finns i den dokumentation som tjänstemän vid dessa kontor har tillgång till. Denna tjänstemän skall ha rätt att ta kopior av denna dokumentation.

Den begärande myndighetens tjänstemän som befinner sig i en annan medlemsstat i enlighet med artikel 9 och 10 skall alltid kunna förete en fullmakt som utvisar deras identitet och tjänsteställning.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 51 får uppgifter, inbegripet dokument, bestyrkta kopior av dokument, intyg, alla handlingar eller beslut som härrör från de administrativa myndigheterna, rapporter och upplysningar som den anmodade myndighetens personal erhåller och överlämnar till den begärande myndigheten rörande bistånd enligt artiklarna 4–11 utgöra tillåtligt bevismaterial på samma sätt som om de hade erhållits i den medlemsstat där förfarandena äger rum

b) vid rättsliga förfaranden i den begärande myndighetens medlemsstat såvida inte den begärande myndigheten uttryckligen har angett annat vid tidpunkten för överlämnandet av uppgifterna.

De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat skall på de villkor som fastställs i artikel 14 och 15 bistå de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater utan föregående begäran av dessa myndigheter.

Om det anses lämpligt för att säkerställa efterlevnaden av tull- och jordbrukslagstiftningen, skall varje medlemsstats behöriga myndigheter

b) överlämna till de behöriga myndigheterna i de övriga berörda medlemsstaterna alla tillgängliga upplysningar, särskilt i form av rapporter och andra dokument eller bestyrkta kopior eller utdrag av dessa rapporter och dokument avseende aktiviteter som strider mot, eller förefaller dem att strida mot tull- eller jordbrukslagstiftningen.

►M2 1. ◄ De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat skall omedelbart till behöriga myndigheter i övriga berörda medlemsstater översända alla relevanta upplysningar avseende verksamhet som strider mot, eller förefaller dem att strida mot tull- eller jordbrukslagstiftningen, särskilt upplysningar om de varor som omfattas av denna lagstiftning och de nya sätt eller metoder som används för dessa aktiviteter.

2. Varje medlemsstats behöriga myndigheter får, genom regelbundet eller sporadiskt automatiskt informationsutbyte, även ge den behöriga myndigheten i någon annan berörd medlemsstat upplysningar som mottagits beträffande införsel, utförsel, transitering, lagring och användning av varor, inbegripet posttrafik, som befordras mellan gemenskapens tullområde och andra territorier, om förekomst och rörelse inom gemenskapens tullområde av icke-gemenskapsvaror och varor som omfattas av förfarandet för användning för särskilda ändamål, då detta är nödvändigt för att förhindra eller upptäcka aktiviteter som strider mot eller förefaller strida mot tull- eller jordbrukslagstiftningen.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 51 får uppgifter, inbegripet dokument, bestyrkta kopior av dokument, intyg, alla handlingar eller beslut som härrör från administrativa myndigheter, rapporter och upplysningar som den underrättande myndighetens personal erhåller och överlämnar till den mottagande myndigheten rörande bistånd enligt artiklarna 13–15 utgöra tillåtligt bevismaterial på samma sätt som om de hade erhållits i den medlemsstat där förfarandena äger rum

b) vid rättsliga förfaranden i den mottagande myndighetens medlemsstat såvida inte den underrättande myndigheten uttryckligen har angett annat vid tidpunkten för överlämnandet av uppgifterna.

1. De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat skall till kommissionen överlämna följande upplysningar så snart de är tillgängliga för dem:

a) alla uppgifter som de anser vara relevanta avseende:

— varor som har varit eller misstänkts att ha varit föremål för överträdelser av tull- eller jordbrukslagstiftningen,

— metoder eller förfaranden som har använts eller misstänks att ha använts vid överträdelser av tull- eller jordbrukslagstiftningen,

— ansökningar om bistånd, vidtagna åtgärder och de uppgifter som utbyttts med tillämpning av artiklarna 4 - 16, som kan avslöja tendenser till bedrägeri inom områdena tull och jordbruk.

b) alla upplysningar om otillräckligheter eller brister i tull- och jordbrukslagstiftningen som genom tillämpningen av den lagstiftningen blivit uppenbara eller kunnat antas.

2. Kommissionen skall så snart den har tillgång härtill överlämna alla uppgifter som gör det möjligt för dem att säkerställa att tull- och jordbrukslagstiftningen efterlevs, till de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat.

1. Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat upptäcker aktiviteter som strider mot, eller förefaller dem att strida mot tull- och jordbrukslagstiftningen, och som är av särskild betydelse på gemenskapsnivå, speciellt

skall myndigheterna så snart som möjligt, antingen på eget initiativ eller på motiverad begäran från kommissionen, till kommissionen överlämna alla uppgifter som behövs i form av dokument eller kopior eller utdrag av dessa för att fastställa fakta, så att kommissionen kan samordna medlemsstaternas åtgärder.

Kommissionen skall överlämna dessa uppgifter till de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna.

Inom sex månader från det att de erhållit dessa uppgifter från kommissionen ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna till kommissionen översända en sammanfattning av de bedrägeribekämpningsåtgärder som de vidtagit på grundval av dessa uppgifter. Kommissionen ska utifrån dessa sammanfattningar utarbeta och till medlemsstaterna översända regelbundna rapporter om resultaten av de åtgärder som medlemsstaterna vidtagit.

2. Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat åberopar punkt 1, behöver de inte överlämna den information som föreskrivs i artiklarna 14 b och 15 till de behöriga myndigheterna i de övriga berörda medlemsstaterna.

3. På motiverad begäran från kommissionen skall de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna handla på de sätt som föreskrivs i artiklarna 4 - 8.

4. Om kommissionen anser att oegentligheter har ägt rum i en eller flera medlemsstater skall den underrätta den eller de berörda medlemsstaterna därom, och den eller de medlemsstaterna skall så snart som möjligt genomföra en administrativ undersökning, vid vilken representanter från kommissionen får vara närvarande på de villkor som föreskrivs i artiklarna 9.2 och 11.

Den berörda medlemsstaten eller de berörda medlemsstaterna skall fortast möjligt till kommissionen överlämna resultaten av denna undersökning.

5. Kommissionens representanter får, efter överenskommelse, inhämta de upplysningar som anges i artikel 10 på de villkor som fastställs i den artikeln.

6. Denna artikel påverkar inte kommissionens rätt till information och kontroll på grund av annan gällande lagstiftning.

7. Utan att det påverkar tillämpningen av tullkodexen för gemenskapen när det gäller inrättandet av en gemensam ram för riskhantering, ska de uppgifter som utbyts mellan kommissionen och medlemsstaterna enligt artiklarna 17 och 18 få lagras och behandlas för strategiska eller operativa analyser.

8. Medlemsstaterna och kommissionen får utbyta resultaten av operativa och strategiska analyser som genomförts i enlighet med denna förordning.

1. Utan att det påverkar medlemsstaternas behörighet och för att hjälpa de myndigheter som avses i artikel 29 att spåra dels varusändningar som är föremål för aktiviteter som kan strida mot jordbruks- och tullagstiftningen, dels de transportmedel – däribland containrar – som används för detta syfte, ska kommissionen inrätta och förvalta en databas som innehåller uppgifter från fraktförare (nedan kallad transportdatabasen). Dessa myndigheter ska ha direkt tillgång till den transportdatabasen. De får använda databasen, inbegripet för analys av uppgifter och utbyte av information, endast för de syften som anges i denna förordning.

2. Kommissionen ska ha följande behörighet i fråga om förvaltningen av transportdatabasen:

a) Få tillgång till eller begära utdrag av samt lagra uppgifterna, oavsett medel och i vilken form som helst, samt få använda uppgifterna i överensstämmelse med tillämpliga immaterialrättigheter. Kommissionen ska införa lämpliga säkerhetsåtgärder, inbegripet tekniska och organisatoriska åtgärder och krav på insyn för de registrerade. De registrerade ska ha rätt att få tillgång till och korrigera uppgifterna.

b) Sammanställa och jämföra de uppgifter som är tillgängliga i eller har hämtats ut ur transportdatabasen, indexera dem och utöka dem med uppgifter ur andra källor samt analysera dem i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 ( 3 ).

c) Med hjälp av elektronisk databehandlingsteknik ställa uppgifterna i transportdatabasen till förfogande för de myndigheter som avses i artikel 29 i den här förordningen.

3. De uppgifter som avses i denna artikel avser i synnerhet transport av containrar eller transportmedel samt varor och personer som berörs av transporterna. De ska, när så är möjligt, omfatta följande uppgifter:

a) Om transporter av containrar, såsom

— containerns nummer,

— containerns lastning,

— transportdatum,

— typ av transport (lastad, tom, omlastad, ankomstdatum, avsändningsdatum etc.),

— fartygets namn eller transportmedlets registreringsnummer,

— transportnummer,

— ort,

— fraktsedel eller annat transportdokument.

b) Vid förflyttningar av transportmedel uppgifter om

— fartygets namn eller transportmedlets registreringsnummer,

— fraktsedel eller annat transportdokument,

— antal containrar,

— lastvikt,

— beskrivning och/eller kodbeteckning för varorna,

— bokningsnummer,

— förseglingsnummer,

— första inlastningsort,

— slutlig avlastningsort,

— omlastningsort,

— förmodad ankomstdag på den slutliga avlastningsorten.

c) Avseende personer som är inblandade i transporter enligt a och b: efternamn, namn som ogift, förnamn, tidigare efternamn, alias, födelsedatum och -ort, nationalitet, kön och adress.

d) Avseende företag som är inblandade i transporter enligt a och b: företagsnamn, handelsnamn, företagets adress, registreringsnummer, momsnummer och registreringsnummer för punktskatter samt adress avseende ägarna, avsändarna, mottagarna, speditörerna, transportörerna och övriga personer som ingår i den internationella logistikkedjan.

4. För de containerrörelser som avses i punkt 3 i den här artikeln ska kommissionen inrätta och förvalta en databas med införda meddelanden om containerstatus (nedan kallad CSM-databasen). CSM-databasen ska vara direkt tillgänglig för de myndigheter som avses i artikel 29. De fraktförare som avses i punkt 1 i den här artikeln, och som lagrar uppgifter om containerrörelser och containerstatus eller som får sådana uppgifter lagrade åt sig, ska rapportera meddelanden om containerstatus (Container Status Messages, nedan kallade CSM) till medlemsstaternas tullmyndigheter i följande situationer:

a) Containrar som är avsedda att föras in i unionens tullområde med fartyg från ett tredjeland, med undantag av

— containrar som är avsedda att förbli ombord på samma fartyg under färd, och lämna unionens tullområde ombord på det fartyget, och

— containrar som är avsedda att lossas från och lastas på samma fartyg under färd för att andra varor ska kunna lossas eller lastas, och lämna unionens tullområde ombord på det fartyget.

b) I fråga om sändningar av varor i containrar som lämnar unionens tullområde med fartyg till ett tredjeland och som omfattas av tillämpningsområdet för

— artikel 2 i rådets direktiv 92/84/EEG ( 4 ),

— artikel 2 i rådets direktiv 2011/64/EU ( 5 ), eller

— artikel 2.1 i rådets direktiv 2003/96/EG ( 6 ).

a) från den tidpunkt då containern rapporterades tom innan den fördes in i eller innan den lämnade unionens tullområde fram till den tidpunkt då containern återigen rapporteras tom,

b) under minst tre månader före den fysiska ankomsten till unionens tullområde och fram till och med en månad efter det att den fördes in i unionens tullområde, om de specifika CSM som behövs för att identifiera relevanta händelser då den berörda containern är tom inte är tillgängliga i fraktförarens elektroniska register, eller

c) under minst tre månader efter det att den fördes ut ur unionens tullområde, om de specifika CSM som behövs för att identifiera relevanta händelser då den berörda containern är tom inte är tillgängliga i fraktförarens elektroniska register.

6. Fraktförarna ska rapportera CSM för följande eller liknande händelser i den mån dessa är kända för den rapporterande fraktföraren och uppgifter för dessa händelser har tagits fram, samlats in eller bevarats i de elektroniska registren:

Varje medlemsstat ska fastställa sanktioner vid åsidosättande av skyldigheterna att tillhandahålla uppgifter eller vid tillhandahållande av ofullständiga eller felaktiga uppgifter. Sådana sanktioner ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

7. Inom kommissionen ska enbart särskilt utsedda analytiker vara behöriga att behandla personuppgifter på vilka punkterna 2 b och c är tillämpliga.

Personuppgifter som inte är nödvändiga för att upptäcka den rörlighet för varor som avses i punkt 1 ska omedelbart raderas eller avidentifieras. De får i dock lagras i högst tre år.

Kommissionen ska genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda personuppgifter från oavsiktlig eller olaglig förstöring, oavsiktlig förlust eller otillåten spridning eller ändring av och tillgång till uppgifterna eller varje annat slag av otillåten behandling.

8. De uppgifter som har mottagits från fraktförarna ska bevaras endast under den tid som behövs för att uppnå syftet för vilket de infördes och får lagras i högst fem år.

9. Kommissionen och medlemsstaterna ska skydda konfidentiell affärsinformation som har mottagits från fraktförarna.

Kommissionen och medlemsstaterna ska på de utsedda experterna tillämpa de striktaste säkerhetsbestämmelser i tekniskt och organisatoriskt hänseende samt om personalsäkerhet i fråga om tystnadsplikt eller andra likvärdiga krav på konfidentiell behandling i enlighet med nationell rätt och unionsrätten.

Kommissionen och medlemsstaterna ska se till att framställningar från andra medlemsstater om konfidentiell behandling av uppgifter som utbyts genom CSM-databasen tillmötesgås.

1. Kommissionen ska vara behörig att ge utbildning och all annan form av stöd utöver ekonomiskt stöd till kontaktpersoner från tredjeländer och europeiska och internationella organisationer eller organ.

2. Kommissionen får bistå medlemsstaterna med sakkunskap, tekniskt eller logistiskt stöd, utbildning eller kommunikation eller någon annan form av operationellt stöd både för att uppfylla syftet med den här förordningen och för fullgörandet av medlemsstaternas skyldigheter vid genomförandet av tullsamarbetet enligt artiklarna 29 och 30 i fördraget om Europeiska unionen.

Kommissionen ska genom genomförandeakter anta bestämmelser om hur ofta rapporteringen ska ske, uppgiftsformatet i, och överföringsmetoden för, CSM.

Dessa genomförandeakter ska senast den 29 februari 2016 antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43a.2.

1. Kommissionen ska inrätta och förvalta en databas (nedan kallad databasen för import, export och transitering) med uppgifter om

c) export av varor, i den mån som de varor som avses i detta led omfattas av tillämpningsområdet för

i) artikel 2 i direktiv 92/84/EEG,

ii) artikel 2 i direktiv 2011/64/EU, eller

iii) artikel 2.1 i direktiv 2003/96/EG.

Databasen för import, export och transitering ska föras i enlighet med bilagorna 37 och 38 till kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 ( 7 ).

Kommissionen ska systematiskt replikera uppgifter från de källor som förvaltas av kommissionen på grundval av förordning (EU) nr 952/2013 i databasen för import, export och transitering. Medlemsstaterna får till kommissionen lämna uppgifter om transitering av varor inom en medlemsstat och om direktexport, beroende på tillgången till uppgifter och medlemsstatens it-infrastruktur.

De avdelningar som har utsetts av kommissionen och de nationella myndigheterna och som avses i artikel 29 i den här förordningen får använda databasen för import, export och transitering för att analysera och jämföra uppgifter i databasen för import, export och transitering med CSM som har rapporterats i CSM-databasen och får utbyta information om resultaten endast för de syften som anges i denna förordning.

2. Databasen för import, export och transitering ska vara tillgänglig för de nationella myndigheter som avses i artikel 29 i den här förordningen. Inom kommissionen ska enbart särskilt utsedda analytiker ha befogenhet att behandla de uppgifter som finns i databasen för import, export och transitering.

b) uppgifter om de ekonomiska aktörer som har ett EORI-nummer enligt förordning (EEG) nr 2454/93 och som de har tilldelats av myndigheterna i den berörda medlemsstaten,

De behöriga myndigheter som har lagt in uppgifter i det tullinformationssystem som avses i artikel 23.1 i den här förordningen eller uppgifter från en utredningsfil i registret för identifiering av tullutredningar som avses i artikel 41a.1 i den här förordningen i enlighet med artikel 41b i den här förordningen ska ha tillgång till alla de uppgifter i databasen för import, export och transitering som gäller denna post eller denna utredningsfil.

3. Förordning (EG) nr 45/2001 ska tillämpas på den behandling av personuppgifter som utförs av kommissionen med avseende på de uppgifter som införts i databasen för import, export och transitering.

Kommissionen ska betraktas som ansvarig i den mening som avses i artikel 2 d i förordning (EG) nr 45/2001.

Databasen för import, export och transitering ska omfattas av förhandskontroll av Europeiska datatillsynsmannen i enlighet med artikel 27 i förordning (EG) nr 45/2001.

De uppgifter som har införts i databasen för import, export och transitering får lagras i högst fem år och under en ytterligare tvåårsperiod om detta är motiverat.

4. Databasen för import, export och transitering ska inte omfatta de särskilda kategorier av uppgifter som avses i artikel 10.5 i förordning (EG) nr 45/2001.

5. Kommissionen och medlemsstaterna ska skydda konfidentiell affärsinformation. Kommissionen och medlemsstaterna ska tillämpa de strängaste tekniska, organisatoriska och personalrelaterade säkerhetsbestämmelserna för sekretess eller andra likvärdiga krav på konfidentiell behandling på de utsedda experterna i enlighet med nationell rätt och unionsrätten.

Kommissionen och medlemsstaterna ska se till att framställningar från andra medlemsstater om konfidentiell behandling av uppgifter som utbyts genom databasen för import, export och transitering a tillmötesgås.

Kommissionen får begära att medlemsstaterna tillhandahåller handlingar som styrker import- och exportdeklarationer och för vilka stödjande dokument har tagits fram eller samlats in av ekonomiska aktörer avseende utredningar som rör tillämpningen av tullagstiftningen.

Den begäran som avses i första stycket ska ställas till de behöriga myndigheterna. Om en medlemsstat har utsett mer än en behörig myndighet måste medlemsstaten specificera vilken administrativ avdelning som ansvarar för att behandla kommissionens begäran.

En medlemsstat ska inom en period på fyra veckor från och med mottagandet av kommissionens begäran

— meddela kommissionen att det inte gick att uppfylla begäran på grund av att den ekonomiska aktören inte kunde tillhandahålla den efterfrågade informationen, eller

Upplysningar som erhållits enligt denna förordning får lämnas till ett tredjeland, om det rättsligt förbundit sig att lämna nödvändigt bistånd för sammanställning av bevisning beträffande aktiviteter som förefaller strida mot tull- eller jordbrukslagstiftningen eller för att bedöma omfattningen på aktiviteter som fastställts strida mot denna lagstiftning,

— av kommissionen eller den berörda medlemsstaten, i förekommande fall med förhandstillstånd från de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som lämnat uppgifterna, eller

— av kommissionen eller de berörda medlemsstaterna i samband med en samordnad insats, om upplysningarna har lämnats av mer än en medlemsstat, och behöriga myndigheter i de medlemsstater som lämnat uppgifterna lämnat förhandstillstånd.

Medlemsstaterna ska lämna sådana uppgifter i överensstämmelse med nationella bestämmelser om överföring av personuppgifter till tredjeland.

Det ska i vart fall säkerställas att det berörda tredjelandets regler tillhandahåller en skyddsnivå motsvarande den som föreskrivs i artikel 45.1 och 45.2.

1. För att uppnå målen med denna förordning får kommissionen, på de villkor som anges i artikel 19 och i samordning och nära samarbete med medlemsstaternas behöriga myndigheter, genomföra tjänsteresor till tredje länder för administrativt samarbete och administrativa undersökningar.

2. Tjänsteresor till tredje land som avses i punkt 1 skall ske på följande villkor:

a) De får företas på initiativ av kommissionen — i förekommande fall med stöd av upplysningar som lämnas av Europaparlamentet — eller på begäran av en eller flera medlemsstater.

b) De skall genomföras av representanter för kommissionen som utsetts för detta ändamål, och av tjänstemän som utsetts för detta ändamål av den eller de berörda medlemsstaterna.

c) De får också, om kommissionen och de berörda medlemsstaterna godkänner det, genomföras på kommissionens vägnar av tjänstemän från en medlemsstat, särskilt när ett bilateralt biståndsavtal med ett tredje land åberopas. I detta fall skall kommissionen underrättas om resultaten av resan.

3. Kommissionen skall underrätta medlemsstaterna och Europaparlamentet om resultaten av de tjänsteresor som genomförs i enlighet med denna artikel.

1. De utredningsresultat och uppgifter som erhålls inom ramen för de tjänsteresor som avses i artikel 20, särskilt de dokument som överlämnats av de behöriga myndigheterna i de berörda tredjeländerna, samt de upplysningar som kommit fram i en administrativ utredning, även genom kommissionens avdelningar, ska behandlas i enlighet med artikel 45.

2. Artikel 12 skall också tillämpas på de utredningsresultat och uppgifter som avses i punkt 1.

3. Originaldokument eller bestyrkta kopior av dessa, som skall användas i enlighet med artikel 12, skall av kommissionen översändas till de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna om de begär det.

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de uppgifter som utbyts inom ramen för det ömsesidiga administrativa biståndet med tredje länder så snart detta, i enlighet med artikel 18.1, är särskilt viktigt för att tull- och jordbrukslagstiftningen enligt denna förordning skall fungera väl och när uppgifterna omfattas av denna förordning.

1. Härmed upprättas ett informationssystem fört med hjälp av automatisk databehandling, Tullinformationssystemet, nedan kallat ”TIS”, för att tillgodose behoven hos de administrativa myndigheter som är ansvariga för tillämpningen av tull- och jordbrukslagstiftningen samt hos kommissionen.

2. Ändamålet med TIS ska vara att i enlighet med bestämmelserna i denna förordning lämna hjälp för att förebygga, utreda och beivra aktiviteter som strider mot tull- eller jordbrukslagstiftningen genom att göra informationen snabbare tillgänglig och därmed öka effektiviteten i samarbets- och kontrollförfaranden hos de behöriga myndigheter som avses i denna förordning.

3. Medlemsstaternas tullmyndigheter får använda TIS materiella infrastruktur i samband med det tullsamarbete som avses ►M2 i artiklarna 29 och 30 ◄ i Fördraget om Europeiska unionen.

I sådana fall skall kommissionen säkerställa den tekniska driften av denna infrastruktur.

4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 43 om fastställande av de åtgärder för tillämpningen av jordbrukslagstiftningen som kräver att uppgifter införs i TIS.

6. Medlemsstaterna och kommissionen, nedan kallade ”TIS-parter” skall delta i TIS enligt de villkor som fastställs i denna avdelning.

TIS skall bestå av en central databas och skall vara åtkomlig via terminaler som placerats i varje medlemsstat och hos kommissionen. Systemet skall uteslutande omfatta de uppgifter som är nödvändiga för att uppfylla dess syfte såsom det fastställts i artikel 23.2, inbegripet personuppgifter, inom följande kategorier:

h) Kvarhållande, beslag eller förverkande av kontanta medel enligt artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen ( 8 ).

1. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta bestämmelser om de uppgifter som ska ingå i TIS inom var och en av de kategorier som anges i artikel 24 i den utsträckning som detta är nödvändigt för att uppnå syftet med TIS. Personuppgifter får inte ingå i den kategori som avses i artikel 24 e. Dessa genomförandeakter ska senast den 29 februari 2016 antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43a.2.

2. Beträffande de kategorier som avses i artikel 24 a–d ska de ingående personuppgifterna endast omfatta följande uppgifter:

3. I den kategori som avses i artikel 24 f ska de ingående personuppgifterna endast omfatta för- och efternamn på de sakkunniga.

4. I de kategorier som avses i artikel 24 g och h ska de ingående personuppgifterna endast omfatta följande:

5. Personuppgifter om ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös tro, filosofisk övertygelse, fackföreningstillhörighet samt uppgifter om hälsa eller sexualliv får inte i något fall anges.

Följande principer skall iakttas vid genomförandet av TIS när det gäller personuppgifter:

e) Uppgifterna skall inte lagras på ett sätt som gör det möjligt att identifiera de berörda personerna under längre tid än vad som behövs för de eftersträvade ändamålen.

1. Personuppgifter i någon av de kategorier som avses i artikel 24 får endast föras in i TIS för något av följande syften

2. Personuppgifter inom kategorierna i artikel 24 får föras in i TIS endast om det, särskilt på grundval av tidigare illegal verksamhet eller uppgifter som lämnats för bistånd, finns faktiska omständigheter som tyder på att den berörda personen har utövat, utövar eller kommer att utöva aktiviteter som strider mot tull- eller jordbrukslagstiftningen och som är av särskild relevans på gemenskapsnivå.

1. Om de åtgärder som avses i artikel 27.1 genomförs får följande uppgifter, helt eller delvis, insamlas och överlämnas till den TIS-part som har föreslagit åtgärderna:

Om dessa uppgifter insamlas i samband med diskret övervakning, bör åtgärder vidtas för att säkerställa att övervakningens konfidentiella natur inte äventyras.

2. I samband med de särskilda kontroller som avses i artikel 27.1 får personer, transportmedel och föremål undersökas i den utsträckning som det är förenligt med och i överensstämmelse med lagar, förordningar och förfaranden i den medlemsstat där undersökningen äger rum. Om de särskilda kontrollerna inte tillåts enligt lagstiftningen i någon medlemsstat, skall denna medlemsstat automatiskt i stället utföra observationer och rapportering eller diskret övervakning.

1. Tillgången till uppgifter i TIS ska vara uteslutande förbehållen de nationella myndigheter som anges av varje medlemsstat och de avdelningar som anges av kommissionen. Dessa nationella myndigheter ska vara tullmyndigheter, men kan också inbegripa andra myndigheter som enligt den berörda medlemsstatens lagar, förordningar och förfaranden är behöriga att agera för att uppnå det syfte som anges i artikel 23.2.

Den uppgiftslämnande TIS-partnern ska ha rätt att bestämma vilka av de nationella myndigheter som nämns i första stycket i denna punkt som ska få tillgång till uppgifter som den har infört i TIS.

2. Varje medlemsstat ska till kommissionen översända en förteckning över de behöriga nationella myndigheter som ska ha tillgång till TIS, varvid det för varje myndighet ska anges vilka uppgifter den får tillgång till och för vilka ändamål.

Kommissionen ska med de berörda medlemsstaterna kontrollera förteckningen över de angivna nationella myndigheterna med avseende på oproportionella utnämningar. Efter den kontrollen ska de aktuella medlemsstaterna bekräfta eller ändra förteckningen över de angivna nationella myndigheterna. Kommissionen ska underrätta de övriga medlemsstaterna om detta. Den ska också underrätta samtliga medlemsstater om alla motsvarande uppgifter rörande de avdelningar vid kommissionen som är behöriga att ha tillgång till TIS.

Förteckningen över de nationella myndigheter och de kommissionsavdelningar som sålunda angetts ska av kommissionen offentliggöras för kännedom i Europeiska unionens officiella tidning och senare uppdateringar av förteckningen ska offentliggöras av kommissionen på internet.

3. Trots bestämmelserna i punkterna 1 och 2 får rådet på förslag av kommissionen besluta att ge internationella eller regionala organisationer tillgång till TIS, förutsatt att, om så är tillämpligt, ett protokoll samtidigt upprättas med dessa organisationer i överensstämmelse med artikel 7.3 i konventionen mellan Europeiska unionens medlemsstater om användning av informationsteknologi vad avser tull. För att fatta detta beslut skall särskilt beaktas alla befintliga bilaterala eller gemenskapsarrangemang och om nivän på dataskyddet är tillräckligt.

1. TIS-parter får endast använda de uppgifter som de erhåller från TIS för att uppnå det mål som anges i artikel 23.2, men får använda dem för administrativa eller andra ändamål med tillstånd av den TIS-part som har infört uppgifterna i systemet, och pä de villkor som angetts av denna part. En sådan användning för andra ändamål skall vara förenlig med lagar, förordningar och förfaranden i den medlemsstat som önskar att använda uppgifterna samt, om så är tillämpligt, med motsvarande bestämmelser tillämpliga på kommissionen i detta sammanhang och hänsyn skall även tas till de principer som föreskrivs i bilagan.

2. Med undantag för vad som anges i punkterna 1 och 4 i denna artikel och i artikel 29.3 får uppgifter som erhålls från TIS användas endast av de nationella myndigheter som varje medlemsstat angivit och av de avdelningar som kommissionen angivit och som i enlighet med de lagar, förordningar och förfaranden som är tillämpliga på dem är behöriga att vidta åtgärder för att uppnå målet i artikel 23.2.

3. Varje medlemsstat skall till kommissionen översända en förteckning över de myndigheter som avses i punkt 2.

Kommissionen skall underrätta de övriga medlemsstaterna om detta. Den skall också underrätta samtliga medlemsstater om motsvarande uppgifter rörande de avdelningar på kommissionen som är behöriga att använda TIS.

Förteckningen över de nationella myndigheter eller avdelningar som sålunda har angetts ska av kommissionen offentliggöras för kännedom i Europeiska unionens officiella tidning och senare uppdateringar av förteckningen ska offentliggöras av kommissionen på internet.

4. Uppgifter som erhålls från TIS får, med tillstånd av den medlemsstat som har lagrat uppgifterna i TIS och på de villkor som denna angivit, överlämnas till andra nationella myndigheter än dem som avses i punkt 2, till tredje länder och till internationella eller regionala organisationer och/eller unionsorgan som bidrar till att skydda unionens ekonomiska intressen och till att tullagstiftningen tillämpas på rätt sätt. Varje medlemsstat ska vidta särskilda åtgärder för att säkerställa dessa uppgifters skydd när de överförs eller överlämnas till tjänster som är belägna utanför dess territorium.

Första stycket i denna punkt ska i tillämpliga delar tillämpas på kommissionen om den har lagrat uppgifterna i TIS.

1. Införandet av uppgifter i TIS skall regleras av den uppgiftslämnande medlemsstatens lagar, förordningar och förfaranden och, i förekommande fall, av motsvarande föreskrifter tillämpliga på kommissionen i detta sammanhang, såvida inte denna förordning fastställer strängare bestämmelser.

2. Behandling av de uppgifter som erhållits från TIS, innefattande deras användning eller genomförandet av någon åtgärd som enligt artikel 27.1 föreslagits av den uppgiftslämnande TIS-parten, skall regleras av lagar, förordningar och förfaranden i den medlemsstat som behandlar eller använder dessa uppgifter och, i förekommande fall, av motsvarande föreskrifter tillämpliga på kommissionen i detta sammanhang, såvida inte denna förordning fastställer strängare bestämmelser.

1. Endast den uppgiftslämnande TIS-parten skall ha rätt att ändra, komplettera, rätta eller radera uppgifter som den har infört i TIS.

2. Skulle en uppgiftslämnande TIS-part upptäcka eller uppmärksammas på att de uppgifter som den har infört är oriktiga eller har införts eller behållits i strid med denna förordning, skall den ändra, komplettera, rätta eller radera dessa uppgifter på lämpligt sätt och skall informera övriga TIS-parter om detta.

3. Om en TIS-part har bevis som tyder på att en uppgift är oriktig eller har införts eller behållits i TIS i strid med denna förordning, skall den informera den uppgiftslämnande TIS-parten snarast möjligt. Denna part skall kontrollera de berörda uppgifterna och, om så är nödvändigt, utan dröjsmål rätta eller radera dem. Den uppgiftslämnande TIS-parten skall informera övriga parter om företagna rättelser eller raderingar.

4. Om en TIS-part vid införandet av uppgifter i TIS upptäcker att hans rapport strider mot en tidigare rapport i fråga om innehåll eller erforderliga åtgärder, skall han omedelbart informera den part som gjorde den tidigare rapporten. De båda parterna skall sedan försöka att lösa problemet. Om de inte kommer överens skall den första rapporten behållas, men de delar av den nya rapporten som inte står i strid med den förra skall införas i systemet.

5. Om i en medlemsstat en domstol eller en annan myndighet som utsetts för detta ändamål inom den medlemsstaten fattar ett slutligt beslut att ändra, komplettera, rätta eller radera uppgifter i TIS, skall övriga TIS-parter anpassa sina åtgärder till detta, såvida inte annat följer av andra bestämmelser i denna förordning.

Om dessa beslut av domstolar eller andra myndigheter som utsetts för detta ändamål, däribland de beslut som avses i artikel 36 vad gäller rättelse eller radering, strider mot sådana beslut, skall den medlemsstat som har infört de berörda uppgifterna radera dem från systemet.

Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas i berörda delar om ett beslut av kommissionen om uppgifter som ingår i TIS förklaras ogiltigt av domstolen.

De uppgifter som har införts i TIS ska bevaras endast under den tid som behövs för att uppnå det syfte för vilket de infördes och får lagras i högst fem år och under en ytterligare tvåårsperiod om detta är motiverat.

1. Varje TIS-part som har för avsikt att inhämta personuppgifter från eller införa sådana uppgifter i TIS skall, senast vid den tidpunkt då denna förordning skall börja tillampas, anta nationell lagstiftning eller interna bestämmelser tillämpliga på kommissionen, för att säkerställa skydd för individens rättigheter och friheter med avseende på behandling av personuppgifter.

2. En TIS-part får endast inhämta personuppgifter från eller införa sådana uppgifter i TIS om de regler för skydd av dessa uppgifter som avses i punkt 1 har trätt i kraft. Varje medlemsstat skall också dessförinnan ha utsett en eller flera nationella tillsynsmyndigheter enligt vad som föreskrivs i artikel 37.

3. För att säkerställa en korrekt tillämpning av bestämmelserna om skydd av personuppgifter i den här förordningen ska medlemsstaterna och kommissionen behandla TIS som ett sådant system för behandling av personuppgifter som lyder under

1. Om inte annat följer av artikel 30.1 ska TIS-parter vara förbjudna att använda personuppgifter från TIS för andra ändamål än de som anges i artikel 23.2.

2. Uppgifter får endast kopieras för tekniska syften, förutsatt att en sådan kopiering behövs för undersökningar utförda av de myndigheter som avses i artikel 29.

3. De personuppgifter som förs in i TIS av en medlemsstat eller kommissionen får inte kopieras till andra informationsbehandlingssystem som medlemsstaterna eller kommissionen har ansvar för, med undantag för sådana system för riskanalys som används för att målstyra nationella tullkontroller eller system för operativ analys som används för att samordna åtgärder inom gemenskapen.

I sådana fall får endast analytiker som utsetts av medlemsstaternas nationella myndigheter eller av kommissionens avdelningar behandla personuppgifter ur TIS inom ramen för ett riskanalyssystem som används av nationella myndigheter för att målinrikta tullkontroller respektive inom ramen för ett system för operativ analys som används för att samordna åtgärder inom gemenskapen.

Medlemsstaterna ska tillställa kommissionen en förteckning över organ som arbetar med riskanalys och vars analytiker ska ha rätt att kopiera och behandla personuppgifter i TIS. Kommissionen ska informera de övriga medlemsstaterna om detta. Kommissionen ska även lämna medlemsstaterna samma uppgifter om sina egna enheter som gör operativa analyser.

Förteckningen över de nationella myndigheter och de enheter vid kommissionen som sålunda angivits ska av kommissionen offentliggöras för kännedom i Europeiska unionens officiella tidning.

Personuppgifter som kopierats från TIS ska endast bevaras under den tid som behövs för att uppnå det syfte för vilket de kopierades. Behovet att bevara dem ska omprövas minst en gång per år av den kopierande TIS-parten. Uppgifterna får inte bevaras i mer än tio år. Personuppgifter som inte är nödvändiga för att uppnå syftet ska omedelbart utplånas eller avidentifieras.

1. Individers rättigheter vad gäller personuppgifter i TIS, särskilt deras rätt till tillgång till uppgifterna skall iakttas

Om detta fastställs i den berörda medlemsstatens lagar, förordningar och förfaranden skall den nationella tillsynsmyndighet som föreskrivs i artikel 37 besluta huruvida uppgifterna skall överlämnas och förfarandet för detta.

2. En TIS-part som erhåller en ansökan om tillgång till personuppgifter får avslå ansökan, om överlämnandet av uppgifterna kan misstänkas skada förebyggandet, utredningen och beivrandet av de handlingar som strider mot tull- eller jordbrukslagstiftningen. En medlemsstat får också avslå ansökan i enlighet med föreskrifterna i lagar, förordningar och förfaranden i de fall då ett sådant avslag utgör en nödvändig åtgärd för att skydda nationell säkerhet, försvar, allmän säkerhet och individuella rättigheter och friheter. Kommissionen får avslå ansökan om detta är nödvändigt för att skydda individuella rättigheter och friheter.

En persons ansökan om tillgång till sina uppgifter får under alla omständigheter avslås under den period då åtgärder vidtas för observation, rapportering eller diskret övervakning, eller under den period då en operativ analys görs av uppgifterna eller en administrativ utredning eller brottsutredning pågår.

3. Om de personuppgifter som är föremål för en ansökan om tillgång har införts av en annan TIS-part skall tillgång endast tillåtas om den uppgiftslämnande parten har beretts tillfälle att yttra sig.

4. I enlighet med lagar, förordningar och förfaranden i varje medlemsstat eller med interna bestämmelser tillämpliga på kommissionen har var och en rätt att få de personuppgifter som berör honom själv rättade eller raderade av varje TIS-part, om dessa uppgifter är felaktiga, eller infördes eller lagras i TIS i strid med det ändamål som anges i artikel 23.2, eller om principerna i artikel 26 inte har iakttagits.

5. På varje medlemsstats territorium får var och en i enlighet med lagar, förordningar och förfaranden i den berörda medlemsstaten väcka talan vid de domstolar eller, i förekommande fall, göra anmälan hos de domstolar eller den myndighet som utsetts för detta ändamål, i enlighet med dessa lagar, förordningar och förfaranden om personuppgifter i TIS för att

Vad gäller uppgifter som införts av kommissionen får talan väckas hos domstolen i enlighet med artikel 173 i fördraget.

Medlemsstaterna och kommissionen förbinder sig ömsesidigt att verkställa de slutliga beslut som fattas av en domstol, EG-domstolen eller en annan myndighet som utsetts för detta ändamål och som rör punkterna a, b och c i första stycket.

6. Hänvisningarna i denna artikel och i artikel 32.5 till ett ”slutligt beslut” innebär inte någon skyldighet för någon medlemsstat eller för kommissionen att överklaga beslutet som fattats av en domstol eller av någon annan myndighet som utsetts för detta ändamål.

1. Varje medlemsstat skall utse en eller flera nationella tillsynsmyndigheter som skall ansvara för dataskydd av personuppgifter och dessa myndigheter skall genomföra en oberoende övervakning av sådana uppgifter som införts i TIS.

Tillsynsmyndigheterna skall i överensstämmelse med sin respektive nationella lagstiftning oberoende övervaka och kontrollera att behandlingen och användningen av data som är lagrade i TIS inte kränker de berörda personernas rättigheter. För detta ändamål skall tillsynsmyndigheterna ha tillgång till TIS.

2. Vem som helst får hos vilken nationell tillsynsmyndighet som helst som anges i artikel 28 i direktiv 95/46/EG, eller hos Europeiska datatillsynsmannen som inrättades enligt artikel 41.2 i förordning (EG) nr 45/2001 begära att få tillgång till sina personuppgifter för att kontrollera deras riktighet och hur de används eller har använts. Denna rättighet regleras i lagar, förordningar och förfaranden i den medlemsstat där förfrågan görs och i förordning (EG) nr 45/2001. Om uppgifterna har förts in av en annan medlemsstat eller av kommissionen, ska kontrollen genomföras i nära samarbete med denna medlemsstats nationella tillsynsmyndighet eller med Europeiska datatillsynsmannen.

3. Kommissionen skall inom sina avdelningar vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att en kontroll av skyddet av personuppgifter erbjuder en skyddsnivå motsvarande den i punkt 1.

3a. Europeiska datatillsynsmannen ska kontrollera att TIS överensstämmer med förordning (EG) nr 45/2001.

4. Europeiska datatillsynsmannen ska minst en gång varje år sammankalla ett möte med alla nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för tillsynsfrågor med anknytning till TIS.

5. Europeiska datatillsynsmannen ska samarbeta med den gemensamma tillsynsmyndighet som inrättats genom rådets beslut 2009/917/RIF ( 9 ), var och en inom ramen för sina respektive befogenheter, i syfte att säkerställa en samordnad tillsyn och samordnade revisioner av TIS.

1. Alla tillämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla säkerheten skall vidtas

a) av medlemsstaterna och kommissionen, var och en i den mån den berörs med avseende på de TIS-terminaler som finns på deras respektive territorium och i kommissionens lokaler,

2. Både medlemsstaterna och kommissionen ska särskilt vidta åtgärder för att

1. Var och en av medlemsstaterna skall utse ett organ som skall vara ansvarigt för de säkerhetsåtgärder som anges i artikel 38 med avseende på de terminaler som är placerade inom dess territorium, den omprövning som fastställs i artikel 33.1 och 33.2 och allmänt för en riktig tillämpning av denna förordning i den mån det är nödvändigt enligt dess lagar, förordningar och förfaranden.

2. Kommissionen skall för sin del utse de avdelningar som skall vara ansvariga för de åtgärder som anges i punkt 1.

1. Varje TIS-part som har infört uppgifter i systemet skall vara ansvarig för att dessa uppgifter är riktiga, aktuella och lagenliga. Dessutom skall varje medlemsstat eller, om så är tillämpligt, kommissionen vara ansvarig för att bestämmelserna i artikel 26 följs.

2. Varje TIS-part skall i enlighet med nationella lagar, förordningar och förfaranden eller motsvarande gemenskapsbestämmelser, ansvara för den skada som förorsakas en person genom användandet av TIS i den berörda medlemsstaten eller hos kommissionen.

Samma gäller om skadan har orsakats av att den uppgiftslämnande TIS-parten har infört felaktiga uppgifter eller har infört uppgifter i strid med denna förordning.

3. Om den TIS-part mot vilken talan har väckts på grund av felaktiga uppgifter inte har lämnat dessa uppgifter skall de berörda parterna försöka att nå en överenskommelse om huruvida, och i så fall hur stor del av, det utbetalade skadeståndet som skall återbetalas av den uppgiftslämnande parten till den andra parten. De belopp som sålunda överenskoms skall betalas på begäran.

Kommissionen skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offentliggöra ett meddelande om TIS inrättande.

1. TIS ska även innehålla en särskild databas, det så kallade registret för identifiering av tullutredningar (Fide). Om inte annat sägs i denna avdelning ska bestämmelserna om TIS i den här förordningen även omfatta Fide och alla hänvisningar till TIS även omfatta detta register.

2. Syftet med Fide är att bidra till att förhindra aktiviteter som strider mot tull- och jordbrukslagstiftning som är tillämplig på varor som förs in i eller ut ur gemenskapens tullområde samt att underlätta och påskynda spårning och beivrande av sådana aktiviteter.

3. Syftet med Fide är att såväl kommissionen, när den inleder ett samordningsärende enligt artikel 18 eller förbereder en tjänsteresa till ett tredjeland enligt artikel 20, som behöriga nationella myndigheter med ansvar för administrativa utredningar enligt artikel 29, när de inleder eller bedriver en utredning av personer eller företag, ska få kännedom om vilka andra behöriga myndigheter i övriga medlemsstater eller vilka av kommissionens enheter som också håller på att utreda eller har utrett dessa personer eller företag, i syfte att uppnå de mål som anges i punkt 2 genom att informera om tillgängligt utredningsmaterial.

4. Om medlemsstaten eller kommissionen söker i Fide och behöver ytterligare upplysningar om de registrerade utredningarna av personer eller företag, kan de begära bistånd från den medlemsstat som fört in uppgifterna.

5. Medlemsstaternas tullmyndigheter får använda Fide inom ramen för det tullsamarbete som bedrivs enligt artiklarna 29 och 30 i fördraget om Europeiska unionen. I sådana fall ska kommissionen säkerställa den tekniska driften av registret.

1. De behöriga myndigheterna får i Fide föra in uppgifter om utredningar i de syften som anges i artikel 41a.3 avseende aktiviteter som strider mot tull- och jordbrukslagstiftning som är tillämplig på varor som förs in i eller ut ur gemenskapens tullområde och som är av särskild relevans på gemenskapsnivå. Dessa uppgifter får endast omfatta följande kategorier:

a) Personer och företag som är eller har varit föremål för en administrativ utredning eller brottsutredning av en behörig myndighet i en medlemsstat, och som

— är misstänkta för att begå, ha begått, delta eller ha deltagit i en överträdelse av tull- eller jordbrukslagstiftningen,

— har varit föremål för en rapport i vilken en sådan överträdelse konstaterats, eller

— har varit föremål för ett administrativt beslut eller en administrativ eller rättslig påföljd för en sådan överträdelse.

Uppgifterna i led a–c ska föras in separat för varje person eller företag. Dessa uppgifter får inte samköras.

2. Personuppgifterna enligt punkt 1 a får endast omfatta följande information:

1. Inmatning och användning av uppgifter i Fide får endast göras av de myndigheter som avses i artikel 41a.

1. Uppgifterna får bevaras under en tidsperiod som är avhängig av lagar, förordningar och förfaranden i den medlemsstat som tillhandahåller dem. De maximala och icke kumulativa tidsperioderna, som ska beräknas från den dag då uppgifterna om utredningen förs in och som inte får överskridas, ska vara följande:

a) Uppgifter om pågående utredningar får bevaras i högst tre år, om ingen aktivitet som strider mot tull- och jordbrukslagstiftningen har konstaterats under den tiden; uppgifterna ska anonymiseras tidigare om ett år har förflutit sedan den sista överträdelsen fastställts.

b) Uppgifter om administrativa undersökningar eller brottsutredningar som har lett till att en aktivitet som strider mot tull- och jordbrukslagstiftningen konstaterats och som inte resulterat i ett administrativt beslut, en fällande dom eller ett beslut om straffrättsliga eller administrativa böter får bevaras i högst sex år.

c) Uppgifter om administrativa undersökningar eller brottsutredningar som har lett till ett administrativt beslut, en fällande dom eller ett beslut om straffrättsliga eller administrativa böter får bevaras i högst tio år.

2. I alla stadier av de utredningar som avses i punkt 1 a–c ska person- eller företagsuppgifter omedelbart raderas om en sådan person eller ett sådant företag som avses i artikel 41b har avförts från utredningen enligt lagar, förordningar och förfaranden i den medlemsstat som lämnat upplysningarna.

3. Kommissionen ska anonymisera eller radera uppgifterna så snart den maximala tidsperioden enligt punkt 1 har löpt ut.

1. Den här förordningen utgör den rättsliga grunden för finansiering av samtliga åtgärder inom gemenskapen enligt den här förordningen, särskilt följande utgifter:

a) Alla utgifter för installation och underhåll av teknisk utrustning som ger medlemsstaterna stöd i fråga om logistik, kontors- och datautrustning för samordning av gemensamma tullaktioner, bl.a. sådan särskild övervakning som avses i artikel 7.

b) Ersättning för resa, logi och traktamente för medlemsstaternas företrädare som deltar i sådana tjänsteresor som avses i artikel 20, gemensamma tullaktioner som anordnas av eller tillsammans med kommissionen samt utbildning, tillfälliga möten och förberedande möten för medlemsstaternas administrativa utredningar eller operativa insatser som anordnas av eller tillsammans med kommissionen.

När den tekniska infrastruktur som avses i led a används inom ramen för det gemensamma tullsamarbetet enligt artiklarna 29 och 30 i fördraget om Europeiska unionen, ska medlemsstaterna bära kostnaderna för resa, logi och traktamente för sina företrädare.

c) Utgifter för anskaffning, utredning, utveckling och underhåll av it-utrustningen (hårdvaran), programvara, uppkopplingar och därmed sammanhängande produktion samt stöd och utbildning som ägnas åt åtgärder enligt den här förordningen, särskilt att förebygga och bekämpa bedrägerier.

d) Utgifter för tillhandahållande av information och utgifter för därmed sammanhängande åtgärder för att underlätta tillgången till information, uppgifter och uppgiftskällor inom ramen för åtgärder som vidtas enligt den här förordningen, särskilt att förebygga och bekämpa bedrägerier.

e) Utgifter för användning av TIS som föreskrivs i de akter som antagits enligt artiklarna 29 och 30 i fördraget om Europeiska unionen, särskilt konventionen om användning av informationsteknologi för tulländamål som upprättades genom rådets akt av den 26 juli 1995 ( 10 ), förutsatt att det i dessa akter anges att utgifterna ska belasta Europeiska unionens allmänna budget.

2. Utgifter för anskaffning, utredning, utveckling och underhåll av gemenskapens del i det gemensamma kommunikationsnät som används i enlighet med punkt 1 c ska likaledes belasta Europeiska unionens allmänna budget. Kommissionen ska ingå nödvändiga avtal för gemenskapens räkning för att säkerställa driften av dessa delar.

3. Utan hinder av bestämmelserna om utgifterna för driften av TIS och den ersättning som avses i artikel 40 ska medlemsstaterna och kommissionen inte kräva ersättning för kostnader som uppkommit när de på en medlemsstats eller kommissionens begäran lämnat ut upplysningar eller handlingar, utfört administrativa undersökningar eller någon annan typ av operativa insatser som följer av den här förordningen – i förekommande fall med undantag för eventuella ersättningar till experter.

1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter på de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 23.4 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 8 oktober 2015. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 23.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artikel 23.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 ( 11 ).

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

— nödvändigheten av att utvidga uppgifterna om export i de databaser som avses i artiklarna 18a och 18d genom att ta med uppgifter om andra varor än de som fastställs i artiklarna 18a.4 första stycket b och 18d.1 c, och

Med undantag av bestämmelserna ►M2 i avdelningarna V och Va ◄ kan handlingar som avses i denna förordning ersättas av datoriserad information i valfri form som framställts för samma ändamål.

1. Oavsett form skall alla upplysningar som överlämnas i enlighet med denna förordning vara konfidentiella, däribland de uppgifter som finns lagrade i TIS. De skall omfattas av sekretesskydd och skall åtnjuta det skydd som ges samma slag av upplysningar enligt såväl nationell lagstiftning i den medlemsstat som mottagit upplysningarna, som motsvarande bestämmelser som gäller för gemenskapens organ.

I synnerhet de upplysningar som avses i första stycket får inte översändas till andra personer än till de personer inom medlemsstaterna eller vid gemenskapens institutioner vars arbetsuppgifter kräver kännedom eller tillgång till dem. Inte heller får de användas för andra ändamål är dem som anges i denna förordning, såvida inte den medlemsstat eller kommissionen, som tillhandahållit uppgifterna eller lagrat dem i TIS, uttryckligen har godkänt detta och under de villkor som fastställs av den medlemsstaten eller av kommissionen, samt i den utsträckning som gällande bestämmelser i den medlemsstat där den mottagande myndigheten är belägen, inte utesluter sådant överlämnande eller användning.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna ►M2 i avdelningarna V och Va ◄ skall uppgifter om fysiska och juridiska personer överlämnas enligt denna förordning, endast om det är absolut nödvändigt för att förebygga, utreda eller beivra handlingar som strider mot tull- eller jordbrukslagstiftningen.

3. Punkterna 1 och 2 skall inte förhindra att upplysningar som erhållits enligt denna förordning används i samband med beivrandet av överträdelser av tull- eller jordbrukslagstiftningen.

Den behöriga myndighet som tillhandahållit dessa upplysningar skall omedelbart underrättas om denna användning.

4. Om en medlemsstat underrättar kommissionen att närmare undersökningar har visat att en fysisk eller juridisk person, vars namn har överlämnats enligt denna förordning, inte varit inblandad i någon oegentlighet, skall kommissionen omedelbart underrätta alla parter till vilka dessa personuppgifter har överlämnats enligt denna förordning. Den berörda personen skall då inte längre anses vara inblandad i den oegentlighet som gav upphov till den ursprungliga underrättelsen.

Vid tillämpningen av denna förordning skall medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att

Medlemsstaterna får gemensamt i den omfattning som det är nödvändigt besluta förfaranden för att säkerställa att det ömsesidiga bistånd som anges i denna förordning fungerar väl, särskilt för att undvika något avbrott i övervakningen av personer eller varor som skulle kunna vara till men för upptäckten av aktiviteter som strider mot tull- och jordbrukslagstiftningen.

1. Denna förordning skall inte binda medlemsstaternas behöriga myndigheter att bevilja varandra bistånd om detta sannolikt skulle störa den allmänna ordningen eller andra grundläggande intressen, särskilt vad gäller datskydd, i den medlemsstat i vilken de är belägna.

Kommissionen skall så snart som möjligt underrättas om varje avslag på ansökan om bistånd samt motiveringen som angivits.

Utan att det påvekar tillämpningen av kommissionens rätt att bli underrättad enligt andra gällande förordningar skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om de administrativa eller rättsliga beslut eller huvudpunkterna i dessa avseende tillämpningen av påföljder för brott mot tull- eller jordbrukslagstiftningen i de fall som har varit föremål för informationsutbyte enligt artiklarna 17 eller 18.

Med undantag för de kostnader som är förknippade med funktionen av TIS eller med skadestånd enligt artikel 40 skall medlemsstaterna och kommissionen avstå från alla krav på ersättning för kostnader som har uppstått enligt denna förordning utom, i förekommande fall, vad gäller arvoden till experter.

Denna förordning skall inte påverka medlemsstatenas tillämpning av straffrättsliga bestämmelser och bestämmelser om ömsesidigt bistånd i straffrättsliga frågor, däribland bestämmelser om sekretess under förundersökningen.

Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna varje år för Europaparlamentet och rådet redogöra för de åtgärder som vidtagits för genomförandet av denna förordning.

2. Hänvisningar till den upphävda förordningen skall anses hänföra sig till denna förordning.

►M2 ————— ◄ Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

För fraktförare som den 8 oktober 2015 är bundna av privata avtal som hindrar dem från att uppfylla sin skyldighet att rapportera enligt artikel 18a.4 ska denna skyldighet tillämpas från och med den 9 oktober 2016.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Överföring av uppgifter till offentliga organ bör endast tillåtas om, i det särskilda fallet

b) dessa uppgifter är oumbärliga för mottagaren för att uppfylla dennes författningsenliga arbetsuppgift, förutsatt att målet för insamlingen eller behandlingen som skall genomföras av mottagaren inte är oförenligt med det ursprungliga målet, samt att det inte strider mot det överförande organets rättsliga förpliktelser.

a) överföringen otvivelaktigt är den berörda personens intresse och denna har lämnat sitt medgivande, eller om omständigheterna är av den art att ett sådant medgivande klart kan antas, eller

Överföringen av uppgifter till privatpersoner bör endast vara tillåten om det, i det särskilda fallet, föreligger en klar rättslig förpliktelse eller tillåtelse eller tillstånd av tillsynsmyndigheten.

Överföring till privatpersoner är undantagsvis tillåten om, i det särskilda fallet

a) överföringen otvivelaktigt är i den berörda personens intesse och denna har lämnat sitt medgivande eller om omständigheterna är av den art att ett sådant medgivande klart kan antas, eller

Överföring av uppgifter till utländska myndigheter bör endast vara tillåten förutsatt att den nationella lagstiftningen om dataskydd avseende den berörda personen inte påverkas och

Om inte annat följer av särskilda bestämmelser i den nationella lagstiftningen eller internationella överenskommelser bör en begäran om överföring av uppgifter innehålla uppgifter om det organ eller den person som begär uppgifterna samt skälen för denna begäran och dess syfte.

Såvitt möjligt skall uppgifternas kvalitet kontrolleras, senast innan de överförs. Vid all dataöverföring bör, såvitt möjligt, rättsliga beslut och beslut att inte beivra anges; vidare bör de uppgifter som grundar sig på yttranden eller personliga bedömningar kontrolleras vid källan innan de överförs och deras grad av korrekthet eller tillförlitlighet anges.

Om det upptäcks att uppgifterna inte längre är korrekta och aktuella bör de inte överföras. Om gamla eller oriktiga uppgifter har överförts bör det överförande organet såvitt möjligt underrätta alla mottagare av dessa data om att uppgifterna inte är korrekta.

De uppgifter som överförs till andra organ, privatpersoner och utländska myndigheter bör inte användas för andra ändamål än dem som anges i begäran om överföring av data.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1 - 4.2 bör användningen för andra ändamål först godkännas av det överförande organet.

( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).

( 2 ) Enligt artikel 22.2 a i rådets förordning (EG) nr 2073/2004 av den 16 november 2004 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter (EUT L 359, 4.12.2004, s. 1).

( 3 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

( 4 ) Rådets direktiv 92/84/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av punktskattesatser på alkohol och alkoholdrycker (EGT L 316, 31.10.1992, s. 29).

( 5 ) Rådets direktiv 2011/64/EU av den 21 juni 2011 om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror (EUT L 176, 5.7.2011, s. 24).

( 6 ) Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 31.10.2003, s. 51).

( 7 ) Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 11.10.1993, s. 1).

( 9 ) Rådets beslut 2009/917/RIF av den 30 november 2009 om användning av informationsteknik för tulländamål (EUT L 323, 10.12.2009, s. 20).

( 11 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

		Officiella tidningen
		nr	sida	datum
M1	RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 807/2003 av den 14 april 2003	L 122	36	16.5.2003
►M2	EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 766/2008 av den 9 juli 2008	L 218	48	13.8.2008
►M3	EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2015/1525 av den 9 september 2015	L 243	1	18.9.2015