21.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 429/11

1)

Är förekomsten av en bestämmelse som staten har antagit och som föreskriver att staten ska utöva kontroll vid fastställandet av sakförarnas arvode, genom att storleken på detta arvode exakt och med tvingande verkan anges i en författning, samt genom att det föreskrivs att domstolarna, i synnerhet om en part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, ska göra en kontroll i efterhand i varje enskilt fall för att fastställa arvodet, även om den inskränker sig till att kontrollera att taxan har tillämpats strikt, utan att det finns någon möjlighet att i undantagsfall frångå de gränser som föreskrivs i taxebestämmelsen genom ett motiverat beslut, förenlig med artiklarna 4.3 [FEU] och 101 FEUF?

2)

Gör EU-domstolens avgränsning av begreppen ”tvingande hänsyn till allmänintresset”, ”proportionalitet” och ”nödvändighet” i artiklarna [4] och [15] i direktivet om friheten att tillhandahålla tjänster på den inre marknaden (1) det möjligt för medlemsstaternas domstolar att, i fall där staten har antagit en författning rörande fastställande av priset för tjänsterna och en underförstådd förklaring, på grund av avsaknad av bestämmelser i den lagstiftning genom vilken direktivet införlivas, rörande förekomsten av tvingande skäl av allmänintresse, även om en jämförelse med unionens rättspraxis inte gör det möjligt att hävda detta, slå fast att det i ett konkret fall finns en begränsning som inte motiveras av allmänintresset och således jämka eller underlåta att tillämpa bestämmelser som reglerar sakförarnas ersättning?

3)

Kan fastställandet av en bestämmelse av det här slaget vara oförenligt med rätten till en rättvis rättegång så som EU-domstolen har tolkat den?