5.3.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 72/26

Talan väckt den 6 januari 2011 — Sina Bank mot rådet

(Mål T-15/11)

2011/C 72/43

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Sina Bank (Tehran, Iran) (ombud: advokaterna B. Mettetal och C. Wucher-North)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara punkt 8 i avdelning B i bilaga VIII till förordning nr 961/2010 (1) i den mån sökanden berörs därav,

—	ogiltigförklara kommissionens beslutsskrivelse av den 28 oktober 2010,

—	fastslå att punkt 8 i avdelning B i bilaga II till rådets beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (2), inte ska tillämpas i den mån sökanden berörs därav,

—	fastslå att artikel 16.2 i rådets förordning nr 961/2010 inte ska tillämpas med avseende på sökanden,

—	fastslå att artikel 20.1 b i rådets beslut 2010/413/Gusp inte ska tillämpas med avseende på sökanden,

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden gör till stöd för sina yrkanden gällande fyra grunder:

Den första grunden avser att de materiella villkoren för att tas upp i förteckningarna enligt den angripna förordningen och det angripna beslutet från 2010 inte är uppfyllda med avseende på sökanden och/eller att rådet har gjort sig skyldigt till en uppenbart oriktig bedömning när den prövade huruvida villkoren var uppfyllda eller ej. Upptagandet av sökanden i företeckningarna är följaktligen inte berättigat.

Den andra grunden innebär att principen om likabehandling har åsidosatts genom att sökanden tagits upp i förteckningarna, då

—	sökanden har behandlats annorlunda än andra iranska banker,

—	sökanden har behandlats annorlunda än andra iranska banker som tagits upp i förteckningen, i såväl förordningen som beslutet från 2010,

—	sökanden har behandlats annorlunda med avseende på situationen som gäller för ”Daftar” och Mostaz’afan Foundation.

Den tredje grunden avser att rätten till förvar har åsidosatts och att sanktionsåtgärderna inte har motiverats då:

—	sökanden inte erhållit några upplysningar från rådet för att kunna ta ställning annat än en kortfattad motivering på två rader, allmänt hållen och felaktig,

—	trots att sökanden har gjort detaljerade framställningar till rådet om att erhålla information avseende den omständigheten att sökanden tagits upp i förteckningen, har rådet inte svarat vare sig sökanden eller på skrivelserna från dennes ombud,

—	denna omständighet gör det omöjligt att avgöra huruvida åtgärden är välgrundad eller om den antagits på felaktiga grunder,

—	sökanden skulle ha informerats om alla bevis som talar mot denne, så långt detta var möjligt, antingen samtidigt eller så snart som möjligt efter ett inledande beslut om att frysa dess tillgångar.

Den fjärde grunden avser den omständigheten att sökandens rätt till sin egendom har åsidosatts genom åtgärderna och att dessa är oproportionerliga, trots principen att beslut ska vara proportionerliga som gäller inom den Europeiska unionen eftersom,

—	det saknas samband mellan rådets mål och den åtgärd som drabbar sökanden,

—	rådet har inte identifierat någon transaktion i vilken sökanden varit inblandad,

—	det finns andra, mer proportionerliga åtgärder som kan vidtas mot risken för påstådd iransk kärnteknisk verksamhet och finansieringen av densamma.

(1) Rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007 (EUT L 281, s. 1)

(2) Rådets beslut 2010/413/Gusp av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (EUT L 195, s. 39)