TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)
den 20 maj 2010
Mål T-261/09 P
Europeiska kommissionen
mot
Antonello Violetti m.fl.
”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Olafs beslut att överlämna uppgifter avseende fysiska personer till de italienska rättsvårdande myndigheterna – Rättsakt som går någon emot”
Saken: Överklagande av den dom Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) meddelade den 28 april 2009 i de förenade målen F-5/05 och F-7/05, Violetti m.fl. mot kommissionen (REUP 2009, s. I-A-1-83 och II-A-1-473), samt yrkande om delvis ogiltigförklaring av denna dom.
Avgörande: Den dom som Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) meddelade den 28 april 2009 i de förenade målen F-5/05 och F-7/05, Violetti m.fl. mot kommissionen (REUP 2009, s. . I-A-1-83 och II-A-1-473), upphävs i den del det fastställs att talan om ogiltigförklaring det meddelande av den 5 augusti 2003 varigenom Europeiska byrån för bedrägeribekämpning till de italienska rättsvårdande myndigheterna överlämnade uppgifter om Antonello Violetti, Nadine Schmit samt 12 andra tjänstemän vid Europeiska kommissionen, vilkas namn anges i bilagan till den överklagade domen, kan tas upp till sakprövning. Den talan om ogiltigförklaring som väckts vid personaldomstolen av Antonello Violetti, Nadine Schmit samt de 12 andra tjänstemän vid kommissionen vilkas namn anges i bilagan till den överklagade domen, ogillas. Antonello Violetti, Nadine Schmit samt de 12 andra tjänstemän vid kommissionen vilkas namn anges i bilagan till domen ska bära två tredjedelar av sina rättegångskostnader vid personaldomstolen och samtliga av sina rättegångskostnader vid denna instans. Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta en tredjedel av sökandenas rättegångskostnader vid personaldomstolen, samt bära sina rättegångskostnader vid denna instans. Europeiska unionens råd som har intervenerat till stöd för kommissionens yrkanden ska bära sina rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Beslut av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) att överlämna uppgifter till de nationella rättsvårdande myndigheterna – Utesluts
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 90 a; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1073/1999, artikel 10.2)
2. Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Olafs beslut att överlämna uppgifter till de nationella rättsvårdande myndigheterna – Utesluts
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 90 a; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1073/1999, artikel 8.2 andra stycket; Kommissionens beslut 1999/396, artikel 4.2)
3. Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Olafs beslut att överlämna uppgifter till de nationella rättsvårdande myndigheterna – Utesluts – Disciplinnämndens rapport – Omfattas
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90)
1. Endast sådana åtgärder som har bindande rättsverkningar som kan påverka tjänstemannens intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, utgör sådana rättsakter som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring.
Ett beslut av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) att överlämna uppgifter om en berörd tjänsteman till de nationella rättsvårdande myndigheterna kan inte anses utgöra en rättsakt som går någon emot eftersom den inte klart förändrar tjänstemannens rättsliga ställning. De nationella myndigheterna har nämligen möjlighet att enligt artikel 10.2 i förordning nr du 1073/1999 om utredningar som utförs av Olaf, att inom ramen för sin egen befogenhet bedöma innehållet och betydelsen av dessa uppgifter, och följaktligen vad som bör bli konsekvenserna av dem.
Den omständigheten att dessa uppgifter har överlämnats i strid med bestämmelser vars syfte är att skydda tjänstemannens rätt till försvar vad avser dessa uppgifter kan inte anses påverka kvalificeringen av beslutet att överlämna uppgifterna som en rättsakt som inte går någon emot.
Denna bedömning innebär inte att detta åsidosättande blir omöjligt att bestrida för den berörde tjänstemannen. Rättsstridigheter begångna av Olaf vilka inte gäller en överklagbar rättsakt kan nämligen alltid bli föremål för en skadeståndstalan.
Det ankommer för övrigt på de nationella myndigheterna att, om de beslutar att inleda en utredning, bedöma de konsekvenser som denna rättsstridighet bör medföra och denna bedömning kan bestridas, med samtliga rättssäkerhetsgarantier som den interna lagstiftningen föreskriver, inklusive de som följer av de grundläggande rättigheterna, genom att tillgripa nationella rättsmedel.
(se punkterna 46, 47, 58 och 59)
Hänvisning till
Domstolen: 19 april 2005, C-521/04 P(R), Tillack mot kommissionen, REG 2005, s. 3103, punkterna 32 och 34
Förstainstansrätten: 15 juli 1993, T-17/90, T-28/91 och T-17/92, Camara Alloisio m.fl. mot kommissionen, REG 1993, s. II-841, punkt 39; 19 oktober 1995, T-562/93, Obst mot kommissionen, REGP 1995, s. I-A-247 och II-737, punkt 23; 13 juli 2004, T-29/03, Comunidad Antónoma de Andalucía mot kommissionen, REG 2004, s. II-2923, punkt 29; 15 oktober 2004, T-193/04 R, Tillack mot kommissionen, REG 2004, s. II-3575, punkterna 43 och 44; 4 oktober 2006, T-193/04, Tillack mot kommissionen, REG 2006, s. II-3995, punkt 70
2. Olafs beslut att överlämna uppgifter till de nationella rättsvårdande myndigheterna innebär varken några bindande rättsverkningar vad avser karriären eller den materiella situationen för den tjänsteman som de ifrågavarande uppgifterna avser.
I artikel 8.2 i förordning nr 1073/1999 om utredningar som utförs av Olaf anges nämligen enbart att uppgifter vid interna utredningar endast får överlämnas till sådana personer som på grund av sin befattning ska känna till dem, och de får inte användas i andra syften än att bekämpa bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet. I det standardbeslut som bifogats det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen samt, när det gäller kommissionens tjänstemän, beslut 1999/396, båda avseende villkor och närmare bestämmelser för interna utredningar för att bekämpa bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som kan skada gemenskapernas intressen, föreskrivs endast i artikel 4.2 i dessa instrument att skyldigheten att höra den berörde får skjutas upp efter överenskommelse med institutionens generalsekreterare om det är nödvändigt för utredningen. Härav följer att de tillämpliga bestämmelserna inte innebär att de hierarkiskt överordnade som ska bedöma den berörde tjänstemannen måste underrättas om beslutet att överlämna uppgifterna. Ett eventuellt beaktande vid denna bedömning av den omständigheten att vissa uppgifter har överlämnats till de nationella myndigheterna utgör en sådan rättstridighet som kan motivera ogiltigförklaring av karriärsutvecklingsrapporten men utgör inte bindande rättsverkningar som följer av beslutet att överlämna uppgifterna.
Under dessa omständigheter kan risken för att överlämnandet av uppgifter till de nationella myndigheterna felaktigt kommer till kännedom för de hierarkiskt överordnade som ska bedöma den berörde tjänstemannen och rättsstridigt beaktas vid denna bedömning i sig inte anses utgöra en sådan verkan av beslutet att överlämna uppgifterna som kan vara relevant för att klassificera detta som en överklagbar rättsakt.
(se punkterna 62–64)
Hänvisning till
Domstolen: 8 mars 2007, Strack mot kommissionen, C-237/06 P, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 66
Förstainstansrätten: 22 mars 2006, T-4/05, Strack mot kommissionen, REGP 2006, s. I-A-2-83 och II-A-2-361, punkt 49
3. Analogin mellan Olafs beslut att överlämna uppgifter om en tjänsteman till nationella rättsvårdande myndigheter och disciplinnämndens rapport, vilken utgör en rättsakt som går någon emot, kan inte godtas. Medan denna rapport gäller en eventuell brist hos den berörde tjänstemannen vad avser dennes skyldigheter enligt tjänsteföreskrifterna i synnerhet och unionsrätten i allmänhet, som avser leda till antagandet av ett beslut inom den institution som tjänstemannen tillhör, vilket kan vara både till förmån och till nackdel för denne sistnämnde, är detta inte alls fallet vad avser Olafs beslut att överlämna uppgifter. Olaf överför härvid endast till de nationella rättsvårdande myndigheterna uppgifter som det uteslutande ankommer på dessa myndigheter att i straffrättsligt hänseende bedöma.
(se punkt 70)
Hänvisning till
Domstolen: 29 januari 1985, 228/83, F. mot kommissionen, REG 1985, s. 275