EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 23.3.2017
COM(2017) 139 final
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN
Handlingsplan om finansiella tjänster för konsumenter: Bättre produkter, fler valmöjligheter
Handlingsplan om finansiella tjänster för konsumenter: Bättre produkter, fler valmöjligheter
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
TOC
1.Inledning
EU:s inre marknad möjliggör fri rörlighet för personer, tjänster, varor och kapital i en ekonomi med ett årligt produktionsvärde av ca 15 biljoner euro. Den inre marknaden erbjuder nya möjligheter för europeiska företag, främjar konkurrens och leder till fler valmöjligheter, bättre tjänster och lägre priser för mer än 500 miljoner konsumenter. En av Junckerkommissionens huvudprioriteringar är att få till stånd en fördjupad och mer rättvis inre marknad, bland annat med hjälp av digital teknik.
Finansiella tjänster är en självklar del av människors vardag. Det kan röra sig om bankkonton, betalkort, konsumentkrediter, bostadslån, försäkringsprodukter och produkter för långsiktigt sparande, inklusive pensionssparande. Trots en omfattande harmonisering på senare år är marknaden för dessa tjänster alltjämt fragmenterad. Endast 7 procent av konsumenterna har köpt en finansiell tjänst från en annan EU-medlemsstat. Om det blir lättare att få tillgång till finansiella tjänster i andra medlemstater skapas fler valmöjligheter och kunder kan snabbare få tillgång till innovationer. Priserna skulle falla och kvaliteten på tjänsterna bli bättre. Även de som inte köper finansiella tjänster från andra länder skulle gynnas av en mer integrerad marknad för finansiella tjänster riktade till konsumenter med fler valmöjligheter. Innovativa onlinetjänster håller på att förändra människors sätt att använda finansiella tjänster. De skapar också en stor möjlighet att låta alla européer få del av fördelarna med en djupare integrerad marknad för finansiella tjänster för privatpersoner och mindre företag.
Medveten om denna förändringskraft lade kommissionen i december 2015 fram en grönbok om finansiella tjänster för privatpersoner och mindre företag. Syftet var att samråda om vilka möjligheter en inre marknad för sådana tjänster skulle erbjuda och vilka åtgärder som behövs för att uppnå den. Föreliggande handlingsplan utgör kommissionens slutsatser från samrådet, är ett av åtagandena i handlingsplanen för en kapitalmarknadsunion och tar itu med många av de frågor som Europaparlamentet tog upp i sin rapport om grönboken om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag.
I handlingsplanen fastställs ytterligare steg mot en genuin teknikbaserad inre marknad för finansiella tjänster för privatpersoner och mindre företag, där konsumenter kan få så förmånliga produkter som möjligt samtidigt som de är väl skyddade. Tanken är att skillnaden mellan inhemska och gränsöverskridande leverantörer av finansiella tjänster på lång sikt ska upphöra. Detta får också följder för leverantörerna, som kommer att få möjlighet att fullt ut utnyttja den stora inre marknadens potential.
Många innovativa företag har redan ett ”europeiskt tänk” och deras användning av digital teknik kommer att göra det lättare för dem att nå ut till kunder i alla medlemsstater. Det kommer dock inte att räcka med bara teknik för att undanröja alla hinder på den inre marknaden för finansiella tjänster.
Kommissionen har fastställt tre centrala arbetsområden som bör stå i fokus under återstoden av innevarande mandatperiod för att man ska kunna komma närmare den vision som beskrivs ovan:
Öka konsumenternas förtroende och stärka deras ställning i samband med köp av tjänster i hemlandet eller i andra medlemsstater.
Minska de rättsliga och regulatoriska hindren för företag vid tillhandahållande av finansiella tjänster utomlands.
Främja utvecklingen av en innovativ digital värld som kan undanröja vissa hinder på den inre marknaden.
De enskilda åtgärder som fastställs i denna handlingsplan kommer att tas fram i enlighet med förfarandena för bättre lagstiftning, inbegripet genom offentliga samråd och konsekvensbedömningar. Kommissionen kommer att avstå från att vidta regleringsåtgärder om marknadsutvecklingen i sig kan generera mer integrerade och konkurrensutsatta marknader för finansiella tjänster, men är redo att med åberopande av konkurrensregler vidta korrigerande åtgärder vid behov. På så sätt är denna handlingsplan också en uppmaning till marknadsaktörer, tjänsteleverantörer och konsumenter att bidra till skapandet av en fördjupad inre marknad för finansiella tjänster för privatpersoner och mindre företag.
2.Konsumenternas förtroende och starkare ställning
Skälen till att den gränsöverskridande handeln med finansiella tjänster är så begränsad kan härledas till såväl efterfråge- som utbudssidan. Många konsumenter är nöjda med sina inhemska tjänsteleverantörer. Även om en del av dem skulle vara intresserade av tjänster från andra medlemsstater känner de osäkerhet och oro över
potentiellt överdrivet höga avgifter,
beskaffenheten hos produkter från andra länder,
reklamationsförfarandena utomlands,
otydliga villkor (i synnerhet om de beskrivs på ett annat språk).
EU har redan tagit stora steg mot en EU-omfattande, konkurrensutsatt och säker marknad för finansiella tjänster riktade till privatkunder och mindre företag. Exempelvis har EU-medborgare numera rätt att öppna vanliga bankkonton inom hela EU, distributionen av försäkrings- och hypotekslån över gränserna har underlättats, konsumenternas rättigheter skyddas i konsumentkreditavtal och konsumentskyddsregelverket för investeringar i värdepapper, hypotekslån och försäkringar har förstärkts. Många av dessa rättsliga åtgärder är dock fortfarande relativt nya varför de fullständiga effekterna av dem ännu inte syns. Sektorn för finansiella tjänster omfattas vidare av allmänna EU-bestämmelser om konsumentskydd som genomgående säkerställer ett starkt konsumentskydd inom alla sektorer, särskilt då sektorsspecifika bestämmelser saknas. Många av dessa regler genomgår för närvarande en översyn inom ramen för kommissionens program om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet).
Ett omfattande regelverk är emellertid inte tillräckligt. Det gäller att också tillämpa reglerna i praktiken. Kommissionen arbetar nära de europeiska tillsynsmyndigheterna för att försöka hitta sätt att göra efterlevnadskontroll och tillsyn mer enhetlig och effektiv i hela EU. Kommissionen samordnar också nätverket för konsumentskyddssamarbete, som är särskilt inriktat på efterlevnadsåtgärder (t.ex. i samband med biluthyrning, se nedan). Vidare har kommissionen inrättat FIN-Net, som är ett nätverk som hjälper konsumenter att hävda sina rättigheter utan att behöva gå till domstol genom ett behörigt organ för alternativ tvistlösning. Kommissionen förbereder just nu en kampanj för att öka medvetenheten om FIN-Net.
2.1.Territoriella begränsningar
Kommissionen får in många klagomål från konsumenter som hindras från att köpa finansiella tjänster utomlands på grund av territoriella begränsningar (t.ex. genom "geoblockering" eller krav på bosättning). I många av synpunkterna från konsumenter på grönboken togs dessa upp som ett hinder för den gränsöverskridande handeln. Geoblockering utgör ett hinder för marknadsintegration. Enligt det geoblockeringsförslag som kommissionen antog den 25 maj 2016 kan näringsidkare även i fortsättningen välja var och när de erbjuder sina varor och tjänster till kunder. Genom förslaget åläggs de dock riktade skyldigheter att under vissa omständigheter inte diskriminera kunder på grundval av hemvist. Detta förslag berör inte själva prissättningen varför det står näringsidkarna fritt att sätta vilka priser de vill, förutsatt att det sker på ett icke-diskriminerande sätt.
Det får således inte förekomma någon omotiverad diskriminering av kunder på grundval av deras hemvist, i synnerhet inte om det innebär att konsumenterna tvingas köpa mindre attraktiva tjänster från samma leverantör i sitt hemland. Direktivet om betalkonton behandlar redan geoblockering av betalkonton. Kommissionen kommer att övervaka effekterna av detta direktiv samt geoblockering avseende andra finansiella tjänster. Om omotiverad diskriminering visar sig förekomma kommer kommissionen att överväga lämpliga åtgärder som kan uppnå sina syften utan att lägga onödiga regelbördor på företagen.
2.2.Transparens och avgifter vid gränsöverskridande transaktioner
Återkopplingen på grönboken visade att icke-transparenta och potentiellt överdrivet höga avgifter utgör ett hinder för gränsöverskridande transaktioner inom EU, särskilt om de omfattar andra valutor än euro.
2.2.1.Transaktionsavgifter
Genom förordningen om gränsöverskridande betalningar jämställdes nationella och gränsöverskridande betalningar i euro inom EU. Betalningar i andra EU-valutor än euro omfattas inte av förordningen. Avgifter för denna typ av gränsöverskridande transaktioner är i de flesta fall mycket höga och klart över avgiftsnivån för inhemska transaktioner i andra valutor än euro. Dessutom gör de höga minimiavgifterna att små transaktioner blir mycket dyra. Om förordningen utvidgades till att omfatta alla valutor i EU skulle kostnaderna för gränsöverskridande transaktioner minska i alla medlemsstater.
|
Åtgärd 1
|
|
I enlighet med vad som redan meddelats kommer kommissionen efter en Refit-översyn att föreslå en ändring av förordningen om gränsöverskridande betalningar i euro för att minska avgifterna för gränsöverskridande transaktioner i alla medlemsstater.
|
2.2.2.Valutakonverteringsskurser
Valutakonverteringskurserna är i allmänhet inte transparenta för konsumenter vid kortbetalningar eller mobilbetalningar i en affär eller vid kontantuttag från bankomater. Konverteringskurserna fluktuerar med växelkurserna och den interna marginal som bankerna lägger på konverteringskursen varierar från bank till bank.
Det faktum att många handlare erbjuder kunderna möjlighet att betala i sin hemvaluta gör saken än mindre transparent. Detta kallas ”dynamisk valutakonvertering” och att konsumenterna får möjlighet att välja kan stimulera konkurrensen på valutakonverteringsområdet. Det är dock mycket svårt för konsumenterna att veta vilken av de konverteringskurser som erbjuds som är mest fördelaktig.
Mer transparens för båda valutakonverteringsmöjligheterna (handlarens och betaltjänstleverantörens) skulle ge konsumenterna möjlighet att göra upplysta val och kan sänka kostnaderna. Betaltjänstdirektiven (betaltjänstdirektiv 1, som ska ersättas med betaltjänstdirektiv 2) innehåller krav på uppgifter om avgifter och växelkurs vid transaktioner i en utländsk valuta. Ytterligare riktlinjer gällande nationella myndigheters korrekta tillämpning av transparenskraven kan förbättra transparensen för dessa avgifter.
Innan det beslutas om ytterliga åtgärder kommer kommissionen att genomföra en studie för att skaffa sig ett bredare faktaunderlag och bättre kunskaper om de metoder och kurser som används i dynamisk valutakonvertering.
|
Åtgärd 2
|
|
Kommissionen kommer att se över god och dålig praxis vad gäller dynamisk valutakonvertering och utifrån det överväga lämpliga sätt (tillämpning av befintlig lagstiftning, metoder grundande på frivillighet, stärkt lagstiftning) att göra det möjligt för konsumenterna att välja den mest fördelaktiga kursen.
|
2.3.Att förbättra transparensen och göra det lättare att byta tjänsteleverantör eller produkter när det gäller finansiella tjänster
Konsumenter byter sällan leverantörer av finansiella tjänster, antingen av bekvämlighetsskäl (administrativt krångel), på grund av brist på förtroende eller brist på kunskap om bättre alternativ. Detta gör det svårare för nya marknadsaktörer att ta sig in på marknaden och bromsar utvecklingen av gränsöverskridande marknader, så att konsumenterna får färre valmöjligheter och sämre villkor.
För att göra det lättare för konsumenter att byta betalkonto har EU genom direktivet om betalkonton fastställt att ett byte inte får ta mer än 14 dagar och att tjänsteleverantören ska ta hand om de praktiska aspekterna. Vidare måste konsumenter ha tillgång till minst en webbplats där avgifter för betalkonton på nationell nivå kan jämföras.
Liknande rättigheter finns inte i unionsrätten för andra finansiella tjänster. För sådana tjänster kan det vara svårt att byta tjänsteleverantör, inte sällan till följd av komplicerade avtalsvillkor med höga avgifter för byte eller uppsägning eller på grund av att konsumenternas möjligheter at meddela tjänsteleverantören att de önskar avsluta sina tjänster begränsas. I vissa fall kan konsumenter inte ens välja en annan produkt från samma tjänsteleverantör.
Även om konsumenterna har rätt att byta väljer de ofta inte att byta till en mer fördelaktig produkt. Detta behöver inte bara vara beteenderelaterat utan kan också bero på att de saknar objektiv och pålitlig information om tillgängliga finansiella produkter. Jämförande webbplatser, av det slag som förutses i direktivet om betalkonton, kan komma att spela en viktig roll när det gäller att förse konsumenter med opartisk information och hjälpa dem att jämföra kostnader. För att förbättra de jämförande webbplatsernas kvalitet har en kommissionsledd intressentgrupp för jämförande verktyg utformat ett antal huvudprinciper för jämförelseverktyg "Key Principles for Comparison Tools” (ej översatt till svenska). Det fortsatta arbetet kommer att utgå från dessa principer.
Vidare kommer kommissionen i samband med den översyn av direktivet om betalkonton som är planerad till 2019 att analysera de beteenderelaterade, rättsliga och kommersiella aspekter som hindrar konsumenter från att byta tjänsteleverantör. Denna analys kommer också att omfatta andra finansiella tjänster än betalkonton.
|
Åtgärd 3
|
|
Kommissionen kommer att titta på ytterligare åtgärder som kan göra det lättare för konsumenter att byta till mer fördelaktiga finansiella tjänster och bygga vidare på vad som redan åstadkommits genom direktivet för betalkonton.
|
|
Åtgärd 4
|
|
Kommissionen kommer att arbeta med berörda parter för att förbättra kvaliteten på och tillförlitligheten hos jämförande webbplatser som gäller finansiella tjänster genom att främja användningen av befintliga principer och genom frivilliga certifieringssystem.
|
2.4.Att förbättra trafikförsäkringen
I dagsläget har personer som drabbas av trafikolyckor rätt till ersättning för personskada eller sakskada, även om fordonet som orsakar skadan är oförsäkrat, eller vid smitningsolyckor, oavsett var i EU olyckan äger rum. Det finns dock ingen harmoniserad kompensationsmekanism i gränsöverskridande situationer där en försäkringsgivare går i konkurs. Kommissionen kommer efter en Refit-översyn av direktivet om ansvarsförsäkring för motorfordon att utreda hur olycksoffer på bästa sätt kan kompenseras om försäkringsgivaren går i konkurs.
En annan fråga som rör trafikförsäkringen gäller möjligheten att överföra bonusar för skadefri försäkringsperiod. En försäkringstagare har rätt att få ett intyg från sitt försäkringsbolag om ersättningsanspråk från tredje man, eller avsaknaden av sådana, för de föregående fem åren. Bra bilförare kan visa upp dessa intyg för en ny försäkringsgivare och få rabatt på upp till 50–60 % av premien (bonus/malus-systemet eller bonus för skadefri försäkringsperiod/rabatt). I vissa fall godtas emellertid inte sådana intyg av andra försäkringsgivare, särskilt vid byte till en försäkringsgivare i en annan medlemsstat. Erkännande av historiska intyg kommer också att ses över i Refit-översynen av direktivet om ansvarsförsäkring för motorfordon.
|
Åtgärd 5
|
|
Kommissionen kommer att slutföra Refit-översynen av motorfordonsdirektivet och besluta om eventuella ändringar som krävs för att förbättra skyddet för personer som drabbas av trafikolyckor och för att förbättra det gränsöverskridande erkännandet av intyg om ersättningsanspråk (som används för att räkna ut bonusen för skadefri försäkringsperiod).
|
2.5.Transparent försäkringsprissättning vid biluthyrning
Många konsumenter klagar över att man när man hyr en bil ofta inte får reda på det fullständiga priset förrän man står vid uthyrningsdisken, även om man bokar on-line. En vanligt förekommande extrakostnad är en extra skadeförsäkring för alla skador som inte täcks av den grundförsäkring som ingår i det först angivna priset. Dessa extrakostnader kan variera avsevärt (mellan biluthyrningsfirmor, mäklare och försäkringsgivare) och konsumenterna skulle kunna spara pengar om de fick tydligare information. Försäkringsförmedlare som bedriver förmedling som sidoverksamhet, t.ex. biluthyrningsfirmor som säljer tilläggsförsäkringar, är undantagna från bestämmelserna och informationskraven i direktivet om försäkringsdistribution.
Systemet för konsumentskyddssamarbete har under ledning av den brittiska konsumentmyndigheten och med stöd från kommissionen fått de fem största biluthyrningsfirmorna (som utgör 65 % av marknaden) att åta sig att se över sina försäljningsmetoder. Dessa företag kommer därför nu att publicera fullständig information om de olika val som finns på varje plats, såsom skadeförsäkringsprodukter och andra ytterligare försäkringsprodukter.
|
Åtgärd 6
|
|
Kommissionen kommer noga att följa genomförandet av avtalet med de stora biluthyrningsfirmorna, i synnerhet med avseende på transparent prissättning av försäkringsrelaterade produkter, och kommer att ta ställning till huruvida ytterligare rättsliga eller andra åtgärder krävs för att förbättra transparensen på biluthyrningsmarknaden som helhet.
|
2.6.En säkrare och mer fördjupad inre marknad för konsumentkrediter
På senare år har konsumentkreditmarknaden utvecklats snabbt, även över gränserna, särskilt genom plattformar för onlinelån och person-till-person-lån. Den befintliga EU-lagstiftningen (särskilt direktivet om konsumentkredit) utformades för mer traditionell kreditgivning och täcker därför inte alltid på ett tillfredsställande sätt nya former av lån, särskilt inte gränsöverskridande onlinelån. Bristen på harmonisering när det gäller auktorisations- och tillsynskrav på EU-nivå (som finns för många andra finansiella tjänster) kan också stå i vägen för utvecklingen av konsumentkreditmarknaden eftersom det medför osäkerhet bland konsumenter och långivare om vilka krav som gäller och vilket tillsynsorgan (om det finns något) som ser över verksamheten på konsumentkreditmarknaden, såväl när det gäller i hemlandet som i gränsöverskridande situationer.
Samtidigt som den ökade tillgången till konsumentkrediter och det faktum att de har blivit lättare att få skapar möjligheter för företag och leder till lägre kostnader för låntagare, finns det samtidigt en ökad risk för oansvarig utlåning och oansvarigt låntagande som i sin tur kan leda till en alltför hög skuldsättning. Denna risk måste minskas.
De kreditbedömningar som förutses både i direktivet om konsumentkredit och i direktivet om bostadslån syftar till att förebygga oansvarig utlåning och oansvarigt låntagande. Icke desto mindre fortsätter en alltför hög skuldsättningen att utgöra ett allvarligt problem inom EU. Enligt statistik från Eurostat (EU-statistik över inkomst- och levnadsvillkor, EU-Silc) är ca 10 % av alla europeiska hushåll alltför skuldsatta, något som till stor del beror på lån och krediter. Låginkomsthushåll är särskilt sårbara för ekonomiska chocker om de är skuldsatta eftersom lägre inkomster och högre räntor snabbt kan leda till en ohållbar skuldsituation och ekonomiskt trångmål.
En kommissionsstudie från 2013 kunde bekräfta att skuldrådgivning tillsammans med utbildning inom ekonomiområdet är ett effektivt sätt att komma till rätta med alltför hög skuldsättning. Det finns emellertid stora skillnader i de skuldrådgivningsmetoder som för närvarande används inom EU. De är mycket underutvecklade i vissa länder och regioner och i vissa fall beror deras bristande effektivitet på dåliga kunskaper om hur rådgivningen ska genomföras eller på bristande medvetenhet om sådan rådgivning bland konsumenter.
|
Åtgärd 7
|
|
Kommissionen kommer att söka efter vägar att underlätta tillgången till gränsöverskridande lån och samtidigt säkerställa ett starkt konsumentskydd. Kommissionen kommer också att försöka hitta sätt att effektivare åtgärda en alltför hög skuldsättning hos hushållen som är kopplad till lån och krediter.
|
3.Rättsliga och regulatoriska hinder för företag
Företag som lämnade synpunkter på grönboken underströk att det inte finns goda affärsmässiga argument för dem att tillhandahålla tjänster utomlands på grund av bristande efterfrågan i kombination med regulatorisk osäkerhet, dvs. på grund av de risker (och kostnader) som är förenade med efterlevnad av en annan medlemsstats lag, som ibland går längre än de rättsliga kraven på EU-nivå. Det behövs därför insatser på utbudssidan för att identifiera och komma till rätta med några av de regulatoriska hinder som tjänsteleverantörer ställs inför.
Ett sätt att minska den osäkerhet som olika nationella system medför är att utarbeta separata europeiska ordningar för vissa produkter utöver de befintliga nationella system som finns. Exempelvis är kommissionens arbete med att utveckla en enkel, effektiv och konkurrenskraftig EU-övergripande pensionsprodukt – en överförbar finansiell produkt som man kan ha med sig när man flyttar över gränserna inom EU – i detta sammanhang relevant. Denna övergripande pensionsprodukt syftar till att skapa en genuin inre marknad för privata pensionsprodukter, förenkla gränsöverskridande försäljning (via försäkringsförmedlare eller kapitalförvaltare) och gränsöverskridande överförbarhet för sparare. Samtidigt kan den fungera som en mall för inhemska pensionsprodukter inom tredje pelaren i medlemsstater där dessa är underutvecklade. På så sätt kan den bidra till att överbrygga pensionsgapen och frigöra nytt sparkapital för investeringar.
3.1.Nationella regulatoriska hinder
Skillnader mellan nationella rättssystem, liksom tendenser att lägga till nationella regler till EU-bestämmelser när EU-lagstiftning genomförs, kan snedvrida konkurrensen till nackdel för nya marknadsaktörer, som ställs inför höga efterlevnadskostnader. EU-lagstiftningen syftar till att skapa en balans mellan friheten att tillhandahålla finansiella tjänster å ena sidan och ett tillräckligt skydd för konsumenterna och marknadsstabiliteten å den andra. I kombination med regler om ansvaret för hem- respektive värdmedlemsstatens myndighet och gällande lagstiftning gör den det möjligt att bevilja passrättigheter, dvs. rät att tillhandahålla vissa finansiella tjänster i andra medlemsstater. EU-lagstiftningen ger medlemsstaterna ett visst utrymme att anpassa regelverket till särdragen på sina marknader. Exempelvis faller vissa av konsumentskyddsreglerna inom medlemsstaternas jurisdiktion. Synpunkterna på grönboken ger dock vid handen att olikheterna mellan medlemsstaterna är av sådan art att de hindrar den inre marknadens korrekta funktion.
Mer detaljerade uppgifter behövs dock, särskilt om de specifika regler och förfaranden som kan utgöra obefogade hinder för företag som vill erbjuda sina tjänster över gränserna och som kanske inte är motiverade av hänsyn till det nationella konsumentskyddet. En försök att undanröja hinder för den fria rörligheten för kapital har redan inletts tillsammans med en expertgrupp från medlemsstaterna som kartlägger hinder och utbyter god praxis. Resultaten av detta arbete kommer att publiceras i en rapport som också kommer att innehålla en första färdplan med åtgärder som medlemsstaterna uppmuntras att vidta senast 2019. Gränsöverskridande hinder inom det specifika området fonddistribution diskuterades i ett samråd som hölls nyligen och till vilket kommissionen kommer att lämna in svar under 2017. Det finns dock alltjämt stora kunskapsluckor när det gäller nationella konsumentskyddsregler och uppföranderegler.
|
Åtgärd 8
|
|
Kommissionen kommer att granska nationella konsumentskyddsregler och uppföranderegler för att fastställa om de skapar omotiverade hinder för gränsöverskridande affärsverksamhet.
|
3.2.Att underlätta gränsöverskridande kreditgivning
Enligt EU-lagstiftningen är en kreditbedömning ett mycket viktigt krav vid beviljande av konsumentkrediter. Den är ett skydd för såväl långivaren som låntagaren. Kreditbedömning är också effektivt för att förebygga en alltför hög skuldsättning. Kreditgivare ställs dock inför svårigheter när de ska bedöma kreditvärdigheten hos låntagare från andra medlemsstater på grund av dålig tillgänglighet och jämförbarhet av relevanta uppgifter i andra länder.
Återkoppling från nationella konsumentskyddsmyndigheter och inkomna klagomål har gett vid handen att kreditbedömningar av konsumenter skiljer sig markant åt mellan olika medlemsstater. Standardiserade och harmoniserade kreditbedömningar skulle göra gränsöverskridande utlåning smidigare, vilket kan leda till lägre priser och ge konsumenterna bättre valmöjligheter. Det skulle dessutom hindra utsatta konsumenter från att hamna i en ”skuldfälla” och borga för att konsumenter som köper kredit i en annan medlemsstat har samma skydd som om de skulle köpt den i hemlandet.
När långivare bedömer en kreditansökan förlitar de sig ofta på olika interna och externa källor, inbegripet uppgifter från kreditregister. Kreditgivare som lämnat synpunkter på grönboken framhöll att de inte kan erbjuda gränsöverskridande tjänster eftersom de inte har tillgång till relevanta data i andra medlemsstater. Detta gör kreditbedömningen svårare. En standardisering av kredituppgifter skulle göra tillhandahållandet av alleuropeisk onlinekredit enklare. FinTech (it-lösningar inom finanssektorn) och utveckling inom stordata har lett till användning av alternativa dataelement och datakällor, vilka noga bör bedömas i förhållande till efterlevnaden av EU:s personuppgiftsskyddslag och med hänsyn till personuppgifternas relevans här det gäller att fastställa en låntagares kreditvärdighet eller vid prissättning av finansiella tjänster.
Effektiva kreditrapporteringssystem kan ge långivare tillgång till information som kompletterar de uppgifter som lämnas av låntagarna själva, vilket möjliggör välgrundade kreditbeslut (särskilt om de grundas på sådana standardiserade kreditbedömningar som nämns ovan) och leder till att ett större kreditutbud för kreditvärdiga låntagare. Såväl bostadslånedirektivet som konsumentkreditdirektivet ger redan långivare jämbördig tillgång till kreditregister i andra medlemsstater. Den information som tillhandahålls varierar dock. I vissa medlemsstater registerar kreditregistren endast uteblivna betalningar (negativ rapportering). I andra rapporteras även betalningarnas regelbundenhet (positiv rapportering). Dessutom sker utbytet av kredituppgifter normalt sett endast på ömsesidig basis. Kreditregistren är alltså inte driftskompatibla sinsemellan, det är oklart om de data som finns tillgängliga för kreditbedömningar är relevanta och informationen används inte i någon större utsträckning över gränserna.
Visst arbete med att ta itu med dessa frågor pågår redan. Det finns marknadsledda avtal om ömsesidigt informationsutbyte mellan kreditregister i olika medlemsstater vars nationella rapporteringstraditioner liknar varandra. Här finns dock mycket kvar att göra. Europeiska centrabankens arbete med AnaCredit, som är ett nytt dataset med detaljerad information om enskilda banklån inom euroområdet, bör leda till ytterligare datastandardisering för lån. I handlingsplanen för kapitalmarknadsunionen utforskar kommissionen sätt att förbättra tillgången till finansiell information och kreditinformation om små och medelstora företag för (alternativa) långivare och investerare. Detta gör det möjligt för dem att bättre förstå riskprofilen för små och medelstora företag som söker finansiering och att fatta välgrundade beslut.
|
Åtgärd 9
|
|
Kommissionen kommer att verka för att införa allmänna kreditbedömningsstandarder och principer för utlåning till konsumenter och arbeta för att fastställa vilka uppgifter kreditregister som ett minimum ska utbyta vid gränsöverskridande kreditbedömningar.
|
4.Mot en innovativ digital värld
De som lämnade synpunkter på grönboken tyckte att det fanns en stor potential för finansiella tjänster inom s.k. FinTech, också när det gäller att undanröja hinder för gränsöverskridande handel med finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag. Denna handlingsplans tredje mål är att främja utvecklingen av en innovativ digital värld som kan hjälpa den privata sektorn att undanröja vissa av hindren på den inre marknaden samtidigt som en hög säkerhetsnivå upprätthålls.
Kommissionens roll är att få till stånd en regel- och tillsynsmiljö inom hela EU som främjar digital innovation. Ett stort steg i den riktningen är den nyligen antagna förordningen om elektronisk identifiering
, som möjliggör gränsöverskridande erkännande av elektronisk identifiering för offentliga tjänster och betrodda tjänster inom hela den inre marknaden. Ett driftkompatibelt nätverk för elektronisk identifiering kan också hjälpa företag att utveckla digitala kundrelationer. På längre sikt måste kommissionen utveckla en bred strategi för att utnyttja de möjligheter som tekniska innovationer medför för hela sektorn för finansiella tjänster samtidigt som man upprätthåller en hög nivå av konsument- och personuppgiftsskydd samt säkerhetsstandarder och marknadsstabilitet.
4.1.En teknikdriven inre marknad för finansiella tjänster för privatpersoner och mindre företag
En stor utmaning under de kommande åren kommer att vara att skapa ett klimat där finansiell innovation som gagnar konsumenterna kan blomstra. Innovativa företag uttrycker regelbundet oro över att EU:s och medlemsstaternas lagstiftning och tillsynsförfaranden hämmar deras innovationsförmåga och förmåga att erbjuda tjänster över gränserna. De är osäkra på hur deras nya tjänster passar i befintlig lagstiftning och kan uppleva att de regulatoriska kraven tillämpas oproportionerligt, inkonsekvent eller överdrivet försiktigt på ett sätt som är dåligt anpassat för dessa innovativa tjänster. Samtidigt är oron kring betalningssäkerhet och rädslan för digitala bedrägerier utbredd bland medborgarna. Dessa farhågor måste hanteras på lämpligt sätt i samband med att utvecklingen på området för finansiella tjänster går framåt. I den europeiska säkerhetsagendan konstaterade Europeiska kommissionen att det finns ett behov av att se över EU:s befintliga rättsliga ram om bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter och uppdatera den om det behövs. Ett lagförslag planeras till hösten 2017.
Innovation medför nya utmaningar för tillsynsmyndigheterna för finansiella tjänster, som utan att kunna förlita sig på tidigare metoder och erfarenhet måste se till att konsumenterna skyddas och att marknadsstabilitet upprätthålls. Flera tillsynsmyndigheter i EU har blivit mer proaktiva och utvecklat nya metoder för att stödja utvecklingen av innovativa affärsområden samtidigt som de lär sig av dessa företag. Dessa initiativ omfattar bland annat "nav" som ger vägledning om tillämplig lagstiftning och grupper som studerar hur tekniken påverkar det politiska arbetet. Vissa nationella tillsynsmyndigheter samarbetar nära med innovativa företag och testar deras metoder i så kallade regelsandlådor (regulatory sandboxes).
För att få till stånd en verkligt teknikbaserad inre marknad för finansiella tjänster krävs samarbete mellan alla berörda parter (dvs. konsumenter, tillhandahållare och alternativa FinTech-företag). Kommissionen uppmuntrar nya tillsynsmetoder och gränsöverskridande samarbete när det gäller innovativa företag så länge konsumenterna även i fortsättningen är väl skyddade.
Kommissionen inrättade också en intern FinTech-arbetsgrupp bestående av företrädare från alla de avdelningar som arbetar med finansiell tillsyn, teknik samt uppgiftsskydd och konkurrens för att säkerställa att bedömningen återspeglar den multidisciplinära ansats som finansteknisk utveckling kräver. Parallellt med denna handlingsplan inleder kommissionen offentliga samråd för att få in synpunkter från berörda parter i syfte att ytterligare utveckla kommissionens policymetod när det gäller tekniska innovationer inom sektorn för finansiella tjänster. Samrådet är uppbyggt kring fyra breda politiska mål, som återspeglar de största möjligheterna och utmaningarna när det gäller FinTech, nämligen följande:
(1)Att främja konsumenters och företags tillgång till finansiella tjänster.
(2)Att minska verksamhetskostnaderna och öka effektiviteten i branschen.
(3)Att öka konkurrensen på den inre marknaden genom att sänka hindren för nya aktörer.
(4)Att göra en lämplig avvägning mellan ökat uppgiftsutbyte och transparens, och vikten av integritetsskydd.
Detta arbete kommer också att få särskild finansiering från Europaparlamentet för ett pilotprojekt som syftar till att förstärka nationella lagstiftares kapacitet och tekniska sakkunskap med avseende på distribuerad databasteknik.
|
Åtgärd 10
|
|
På grundval av arbetet i FinTech-arbetsgruppen och det offentliga samrådet kommer kommissionen att besluta vilka åtgärder som krävs för att främja FinTech-utvecklingen och en teknikdriven inre marknad för finansiella tjänster.
|
4.2.Digitala kundrelationer
En av de viktigaste fördelarna med FinTech på kort sikt är dess potential när det gäller att främja onlinerelationer med kunder. Att göra det möjligt för företag att skapa helt digitala kundrelationer är avgörande för att man ska kunna få till stånd en inre marknad för finansiella tjänster för privatpersoner och mindre företag, något som bekräftades av ledarna för ett antal europeiska storbanker vid en rundabordsdiskussion som kommissionen anordnade i november 2016.
Det gränsöverskridande tillhandahållandet av finansiella tjänster kommer inte att ta fart så länge det krävs att kunderna fysiskt infinner sig hos tjänsteleverantörerna för att bli identifierade, få information på papper och skriva under avtal.
4.2.1.Fjärridentifiering
Innovatörer håller på att utveckla nya metoder för att identifiera och autentisera kunder. Regleringsteknik (RegTech) kan komma att förändra marknaderna genom att kontrollerna av företag, personer och ID-dokument i kundkännedomssyfte automatiseras genom fjärridentifiering. Även bedrägerier skulle kunna förhindras genom regleringsteknik. Användningen av elektroniska identifieringsmetoder, som föreskrivs i eIDAS-förordningen, gör det möjligt att öppna ett bankkonto online samtidigt som de strikta kraven på kundidentifiering och verifiering i kundkännedoms- och due diligence-syften uppfylls. Kvalificerade e-signaturers rättssäkerhet och giltighet enligt eIDAS-förordningen kan också öka säkerheten i samband med elektroniska transaktioner. Detta bör gälla såväl över land- som branschgränser och ha samma rättsliga status som traditionella pappersbaserade förfaranden.
I det fjärde penningtvättsdirektivet, som snart ska införlivas i sin ändrade lydelse, erkänns denna nya utveckling och elektronisk identifiering enligt eIDAS-förordningen som ett verktyg för att uppfylla due diligence-krav avseende kunder. Anmälningar av system för elektronisk identifiering väntas från och med mitten av 2017 och det är viktigt att medlemsstaterna säkerställer att de system de avser att anmäla är driftkompatibla och tillgängliga även för den privata sektorn. Kommissionen kommer att fortsätta att främja användning av elektriskt identifiering i medlemsstaterna och uppmuntra anmälan av att sådana system.
Det fjärde penningtvättsdirektivet är ett direktiv med minimikrav för harmonisering och ger därmed utrymme för olika tillämpningar i olika medlemsstater. Det är fortfarande medlemsstaterna som fattar beslut om hur innovativa digitala verktyg för identifiering av konsumenter kan användas och som också måste säkerställa att dessa verktyg är säkra och trygga, inte medför nya risker för konsumenterna eller systemen och är i enlighet med EU:s dataskyddslagar. Kommissionen kommer att inrätta en särskild expertgrupp för att vidare utforska dessa frågor och utveckla gemensamma riktlinjer. Gruppen kommer att bestå av företrädare från rättsliga myndigheter, tillsynsmyndigheter, finansiella institut och den befintliga gruppen av experter på identifieringsfrågor från medlemsstaterna.
Kommissionen kommer i detta sammanhang att genomföra en studie för att bedöma rådande tillsynsram och bästa praxis för fjärridentifiering och due diligence för konsumenter inom EU. Parallellt med detta kommer kommissionen inom kort att inom ramen för Fonden för ett sammanlänkat Europa att göra det möjligt att testa gränsöverskridande användning av elektronisk identifiering. Den kommer även att lägga fram en genomförandeplan och definiera it-systemlösningar med målet att arbeta fram en särskild e-bankstruktur som uppfyller kravet för fjärridentifiering av bankkunder.
|
Åtgärd 11
|
|
Kommissionen kommer att främja gränsöverskridande användning av elektronisk identifiering och kundkännedomssystem på grundval av eIDAS-förordningen för att göra det möjligt för banker att identifiera kunder digitalt.
|
4.2.2.Digital distansförsäljning
Ett ändrat kundbeteende i kombination med nya affärsmodeller för finansiella tjänster kan leda till nya risker för konsumentskyddet (t.ex. problem kring samtycke, finansiell uteslutning, övervakning/tillsyn på marknaden etc.). Dessa är eventuellt inte åtgärdats i tillräcklig grad ännu. En bedömning krävs därför för att kontrollera om den befintliga branschspecifika och övergripande lagstiftningen (t.ex. direktivet om distansförsäljning av finansiella tjänster) fortfarande är ändamålsenlig.
Exempelvis måste konsumenter innan de köper en finansiell tjänst få information om produkten, antingen på papper eller online, så att de kan fatta ett välgrundat beslut. Återkoppling från branschen ger vid handen att de nuvarande kraven på information innan avtal ingås eventuellt inte lämpar sig för den digitala världen. Aktörer som lämnade synpunkter på grönboken föreslog användning av mer interaktiva och användarvänliga plattformar som är lämpliga för smarta telefoner eller surfplattor för att öka konsumenternas kunskaper om finansiella produkter.
Krav på information föreskrivs i flera direktiv och förordningar, inklusive dem om bostadslån och konsumentkrediter, betalkonton, marknaden för finansiella instrument, paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter och kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper. Kommissionen kommer att studera hur dessa informationskrav tillämpas av digitala tjänsteleverantörer innan några förslag till lagändringar görs. Kommissionen uppmanar också branschen att lägga fram lämpliga nya lösningar som kan hjälpa konsumenter att få bättre kunskap om finansiella produkter eller tjänster och fatta välgrundade beslut.
Kommissionen genomför också en genomgripande bedömning av de europeiska marknaderna för investeringsprodukter för icke-professionella investerare, med fokus på distributionskanaler och investeringsråd. Målet är att hitta sätt att öka effektiviteten hos förmedlingskanaler så att privatpersoner och mindre företag kan få tillgång till lämpliga investeringsprodukter på ett kostnadseffektivt sätt. Resultaten kommer att presenteras i början av 2018.
|
Åtgärd 12
|
|
Kommissionen kommer att övervaka marknaden för distansförsäljning i syfte att identifiera potentiella risker för konsumenter samt affärsmöjligheter på denna marknad, och på grundval av detta besluta om distansförsäljningskraven (inbegripet informationskraven) behöver ändras.
|
5.Slutsats
Oavsett konsumtionsmönster har alla konsumenter mycket att vinna på en verklig inre marknad för finansiella tjänster. Betydande hinder för integrationen kvarstår dock. Dessa hinder måste undanröjas för att minska marknadsfragmenteringen tillräckligt mycket för att alla konsumenter ska få del av ökade valmöjligheter och bättre kvalitet i kombination med hög säkerhet. När detta har uppnåtts och den gränsöverskridande handeln med finansiella tjänster blir verklighet för ett allt större antal européer kommer den skärpta konkurrensen att gynna alla konsumenter, även de som fortsätter att köpa finansiella tjänster i hemlandet.
Kommissionen har redan hanterat många av de regulatoriska hindren genom EU-lagstiftningen och stakar i denna handlingsplan ut det fortsatta arbetet, vilket ska stärka regelverket och främja innovation. FinTech kommer att föra med sig nya möjligheter att få bort några av de kvarvarande hindren för integration och öppnande av nationella marknader, förutsatt att lämpliga skyddsåtgärder vidtas. För att verkligen utnyttja denna potentiell krävs dock en struktur och arbetsmetoder som är anpassade till de snabba förändringarna inom sektorn för finansiella tjänster. Därför uppmanar kommissionen medlemsstaterna, de nationella behöriga myndigheterna, leverantörer av finansiella tjänster och konsumentorganisationer att gå samman för att skapa en genuin teknikbaserad inre marknad för finansiella tjänster för privatpersoner och mindre företag.